Elaine Eksvärd:
Elaine var tillsammans med en kille som grät när hon skulle ut och träffa sina vänner, hur sjukt är inte det? Och hur sjukt är det inte att det här nog är vanligare än vi tror?
Dock tror jag att det finns två stycken olika varianter av det här beteendet:
1. Den som faktiskt gråter stora tårar av känslan att vara oälskad och oönskad.
2. Den som gör detta som ett verktyg för att kontrollera sin partner.
I Elaines fall låter det som exempel nummer 1 och givetvis höll inte den här relationen eftersom alla förhållanden behöver luft för att överleva. Så här skriver hon själv:
Har ni varit tillsammans med en svartsjuk typ? Det har jag. Men jag är sån som inte låter den blomma ut över mig. Mina ex har nog sett mig som en rätt kall typ, men det är bara det att den sortens manipulation inte biter på mig kort och gott.//Elaine
Jag har själv varit personen i det första exemplet och den typen av manipulation bet MER än väl på mig och jag kan helt ärligt säga att jag sakta men säkert förstörde mig själv inombords när svartsjukan rev som långa klor i mitt bröst.
Problemet var också att jag var nummer 1 men eftersom mitt egenvärde var lika med noll så valde jag gång på gång en partner som använde sig av taktiken i nummer 2 och fick mig att känna mig både värdelös och livegen och jag gick sönder mer och mer för varje gång.
Herregud, vad jag ibland kan tycka att man borde införa körkort på känslomässiga relationer. En utredning hos en psykolog och inte förrän man är något så när klar med sig själv borde man få ett intyg på att man är redo för en relation och givetvis borde det här körkortet också kunna dras in om man missbrukar det.
Jockiboi och Jonna skulle definitivt behöva får sina relationskörkort indragna med omedelbar verkan som de håller på att ta sönder varandra.
Eller ja, mer hon än han med sitt kontanta ”göra slut” med mannen hon är nygift med men han bidrar också genom sitt ofantliga medberoende.
Föregående inlägg 
Jag var tillsammans med en manipulativ lögnare i 5 år. Varje gång jag försökte göra slut så antingen grät han, försökte ta sitt liv (på riktigt) eller hakade sig fast i mitt ben så jag inte kunde röra mig (som ett barn).
5 år av psykisk misshandel.. som tack för att jag byggde upp honom, styrde ifrån honom från ett missbruk och såg till att han fick ett välbetalt jobb.
Han sitter säkert och läser det här också eftersom han kontrollerade vad jag läste/skrev och till vilka. Så heeeeej =)
Goda människors största svaghet är att de inte kan låta bli att ta hand om de som utger sig för att vara i behov av stöd. Och det utnyttjas, tyvärr, men kom ihåg att det aldrig är du som ska skämmas för att du ihärdigt fortsätter tro gott om människor. Det är sådana som DU som gör rätt, och de som utnyttjar ens godhet som gör fel.
Straffet, den psykiska bördan, kalla det vad du vill, faller alltid på den som försöker göra gott, och ibland blir man less och tänker fuck det här, jag blir som dem! En manipulativ lögnare som bara bryr sig om sig själv. Det verkar ju vara den vinnande strategin, de tycks alltid gå segrande och oskadda ur varenda stride, medan det goda, ljuset man har inom sig, bekämpas på varje front. Men det är för att ondska bara kan existera när goda människor väljer att titta bort, och det vet dem om.
Det är därför de försöker bryta ner dig, förgöra dig; för att gynna sig själva, för att kunna fortsätta vara den spillra till människa de är, utan besvär och utan samvetskval.
Godhet, omtanke, att VILJA hjälpa, inte av tvång utan bara för att det är vad som är RÄTT, det är en unik och vacker egenskap. Förlora den aldrig! Du är av de få som uppriktigt kan stå med rak rygg och säga att du tog alla smällar, för så gör man – man skyddar de sina, man bryr sig. Och med känslor kommer sårbarhet, men aldrig förlust.
Det kommer alltid finnas ormar i gräset. Nå, så låt dem kravla där! För vad gör det dig, du som rakryggad går mot en öppen horisont, med blicken mot solen? Att vara godhjärtad är inte en synd, men en dygd.
Var stolt över att du är en av de goda, och låt honom kravla i stoftet bäst han vill!
Tack <3 Kärlek till dig!
Tack Nu fick jag en liten tilltro till människor igen. Skönt att nån ”ser” de goda personerna.
Tack… Det behövde jag verkligen få höra just nu efter en helvetes kväll. Kram 🙂
Jag var tsm med en snubbe när jag var 15 som var sjukt kontrollerande, jag fattade ju såklart inget och tog på mig skulden för ALLT.
Jag fick inte gå ut och vara med kompisar på kvällarna för då skulle jag ”bli våldtagen” och då skulle inte han kunna leva med sig själv. När jag en gång var på fest när han var på utlandsresa så ringde han och sa att han skulle ta livet av sig.
Han sa elaka saker ”på skoj” och var allmänt vidrig och slickade röv på alla mina nära o kära.
Jag hatar honom än idag men tycker synd om honom för att han är så sjuk i huvudet.
Justja. Vill komplettera med att jag även kunde vakna av att han hade sex med mig. Sjukt obegagligt men så gjorde man tydligen i förhållande enligt honom.
Wow, känner igen mig i det du skriver Siri.
Hade också en super kontrollerande pojkvän när jag var 15. Fick inte gå ut med vänner, fick inte vara hemma med mina föräldrar -för då var jag ”någon annanstans” – skyllde allting på mig när det mesta bråk alltid berodde på honom, men alltid var det jag som skulle be om ursäkt. Jag skulle respektera honom, hans mamma och pappa. Men han vägrade respektera mina. Försökte göra slut så många gånger men var så korkad och lyssnade på hans ”allting kommer bli bra när jag är myndig”, vilket det aldrig blev. Efter 3 år när jag betett mig som ett as tillbaka sa han äntligen orden jag kunde njuta av; ”vi bör ta en paus”, vilket aldrig existerade i hans hjärna. Det var min chans att fly undan ett 3-årigt förhållande, tackar fan för det. För det biter på en än idag ibland. Så jävla glad att jag kom därifrån!
Så tråkigt att höra…. det som är mest obehagligt, tycker jag är att dom vet hur dom ska göra vid den unga åldern för att få igenom det dom vill.
Jag gjorde slut för att jag inte förmådde att han tog i mig mera. Han grät men lämnade mig ifred som tur är.
Ändå glad att det hände, för idag vet jag att det aldrig kommer hända igen.
Vi var förövrigt tillsammans i 2 år. Inte förrän nu flera år efter jag insett hur sjuk denna killen är och det var han som var felet och att jag inte överreagerade.
Svartsjuka i mina ögon är bara ett bevis på att den människan inte har rent mjöl i påsen själv. Om personen inte har blivit totalt bränd och sviken innan, vilket är en annan sak. Typ 1 gissar jag. Men nej, jag har aldrig varit i ett förhållande med svartsjuka. Jag har varit med om ett ex som dock blev sjukligt svartsjuk efter att vi gjort slut och en kille som jag dejtade två månader. När han sa att jag inte fick nämna mitt ex så gick jag hem direkt, då hade jag bara sagt att jag hade ett stalker ex.
Var tidigare tillsammans med en väldigt svartsjuk kille som ringde hela tiden när jag träffade mina tjejkompisar, ville vara med när jag träffade dom och överlag var väldigt kontrollerande. Till exempel visade han bilder på vältränade tjejer på Instagram och sa att det är såna tjejer han gillar (och jag ser inte ut som dessa). Om jag berättade nån kul historia från min tonårstid brukade han börja gråta och få ”panikattacker” (tror inte dom var riktiga) för att han själv inte hade många kompisar eller upplevt liknande saker med fester osv.
Jag fick nog när han började dyka upp hemma hos mig utan förvarning och vägrade gå därifrån utan som någon skrev längre upp så klamrade han sig fast vid mina ben.
Aldrig riktigt reflekterat över att det var ett väldigt sjukt beteende förrän jag träffade min nuvarande sambo, som är så långt ifrån svartsjuk man kan vara.
Mitt ex fick också ”panikattacker” när jag pratade om mitt tidigare liv. Fyfan vad det finns sjuka människor.
Ja det är skrämmande. Antar att det är ett sätt för dom att få sympati istället för att dom ska börja bråka med en. Glad att vi båda tog oss ur det!
Av kommentarerna så är det mariotetet tjejer som blivit utsatta av psykisk misshandel. Någon som vet statistiken på det?
Visst jag är en av dessa som har haft ett av och på förhållande i nästan 10 år. Snyftande, ”åh va ska jag göra hemma själv på en lördag” allt för att jag inte skulle ”roa” mig med mina vänner. 30 missade samtal ute på krogen till att man är ”lätt klädd” på stranden i bikini.. Vidrig människa rakt igenom. Så glad efter många omgångar av att inte lyssnat på magkänslan till att få veta svart på vit att han var otrogen. Annars hade jag nu 4 år senare suttit kvar i samma skit.
Det som är sjukast är att jag alltid varit en ”stark/stabil” människa och sagt ifrån. Men denna kille haka sönder mig brutalt, lite i taget. Så att jag inte märkte av det. När vänner yttrade sig då viftade jag bort det. Visst att det gnagde i bakhuvudet. MEN hur faaaaan lyckas dessa människor och varför? De förstör människor. Vidriga är vad de är! Har de så förbannat dålig självkänsla. Var singel förfan. Dra inte med andra ner i skiten!!!