Kissie:
När jag var liten så fanns det inte så mycket att busa med förutom just busringningar.
Antigen hittade man någon i telefonkatalogen med ett roligt namn eller så slog man typ 12345 eller ett nummer på måfå.
Samma sak med att busplinga på dörrar – det var liksom adrenalinrush gånger 1000.
Nu för tiden får kidsen tag i kändisars telefonnummer och delar med hej vilt med sina kompisar som sedan trakasserar personen i fråga. Det oskyldiga i att busringa har försvunnit för längesen.
Kissie får tydligen minst en busringning om dagen och har förmodligen tröttnat sedan länge.
Hon undrar om hon är för hård mått kidsen som ringer henne…
Är hon det? Det tycker inte jag.. På dem bara..
=)
Föregående inlägg 