Kissie:
När jag var liten så fanns det inte så mycket att busa med förutom just busringningar.
Antigen hittade man någon i telefonkatalogen med ett roligt namn eller så slog man typ 12345 eller ett nummer på måfå.
Samma sak med att busplinga på dörrar – det var liksom adrenalinrush gånger 1000.
Nu för tiden får kidsen tag i kändisars telefonnummer och delar med hej vilt med sina kompisar som sedan trakasserar personen i fråga. Det oskyldiga i att busringa har försvunnit för längesen.
Kissie får tydligen minst en busringning om dagen och har förmodligen tröttnat sedan länge.
Hon undrar om hon är för hård mått kidsen som ringer henne…
Är hon det? Det tycker inte jag.. På dem bara..
=)
Föregående inlägg 
Tycker verkligen inte att hon är för hård! Men jag hade nog ”hotat” med polisen som hon gör men sedan ringt föräldrarna istället (bör ju gå att hitta då numret i fråga lär stå på deras namn, gör det inte det så blir det ju värre…) och berättat vad deras barn håller på med. Får man minst en busringning per dag dock så kan ju det bli liiiite jobbigt…
Men fy. Känns lite väl mycket att ringa föräldrarna tycker jag bara direkt. Kanske om de inte slutar men att seriöst ringa föräldrarna känns så hemskt. Kommer själv ihåg när man var liten och gjort lite bus och den rädslan att t.ex läraren skulle ringa föräldrarna. Fyfan…ärrar en för livet även om det inte var något allvarligt egentligen man gjort.
Fast hon har ju berättat om ungar som ringer upp till 10 gånger per dag, då tycker jag inte att det är för mycket att ringa föräldrarna. Och jag är allafall inte uppvuxen att det ärrar en för livet genom att få en tillsägelse av mina föräldrar, det lärde mig att få gränser av vad som är rätt och fel. Går föräldrarna längre än så med barnet så tycker jag att det är fel av de, men tyvärr kan man ju inte veta det innan.
Tycker ni ska ta om och läsa det jag skrev. SJÄLVKLART ska man kontakta föräldrarna om man sagt till och ungen inte slutar. Men att kontakta föräldrarna bara för att ett barn ringt 1 gång till sin (kanske) största idol är lite överdrivet.
Så du tycker att man ska vänta tills de trakasserar på riktigt? Denna personen hade ringt två gånger på kort tid och hon får detta som svar, då hade allafall jag ringt så de vet att deras 10 åring håller på med då det kan eventuellt leda till farliga situationer.
Allvarligt talat Jessica. Har du en dålig dag eller? När skrev jag att de ska vänta med att bli trakasserade? Mår du bra eller? Verkar inte så, kom tillbaka när du tagit några andetag. Herregud!
Det känns som om det är du ”r” som behöver lugna ner dig några hekto, du verkar ta det alldeles för personligt.” Ärrad för livet”?! När man är minderårig är föräldrarna ansvarig för en och det känns helt logiskt att de får reda på detta för annars kommer ungen säkert fortsätta. Känns som om de flesta barn behöver mer/tydligare gränser, inte mindre…
Vet du vad ”r”, jag tycker att vi släpper detta och bara inser att det finns olika åsikter om hur man kan hantera detta problemet. Jag har inte blivit upprörd alls, bara ifrågasatt en åsikt som jag inte har, för att försöka få olika synvinklar på hur man kan hantera detta. Jag skrev hur jag skulle gjort, du höll inte med och så argumenterade jag för min sak och du för din. Att bli upprörd (som jag läste din kommentar som) tycker jag är onödigt, ha en fortsatt bra dag, det ska jag fortsätta ha allafall 🙂
Jag argumenterar mer än gärna men det blir fel när ord läggs i någon annans mun och man med flit försöker missförstå. Man gör inte så när man diskuterar men det kanske du inte visste. Och ”T”, håll dig till ditt. Du vet inte vad t.ex jag har gått igenom för att tycka det är överdrivet att jag skriver ”ärrat” för livet. Om jag blev slagen för ett litet bus som barn och då skriver att jag blev ”ärrat för livet” – skulle du fortfarande skriva att jag överdriver? Vad är du för människa egentligen? Du skriver att man som föräldrar är ansvarig för sina barn – tror du inte jag vet det?! Är det någon som borde ta det lugnt är det ni två och ni bör verkligen ta en funderare innan ni lägger ord i andras mun och med flit misstolkar andra. Skulle skämmas sönder om jag var ni! Fy för er!
Oj. Du har verkligen problem. Det här är ett forum på nätet, så att säga att någon ska hålla sig till sitt är ju löjligt. Beklagar att du är ärrad för livet, men dina svar är långt beyond galna. Jag skäms inte, varför skulle jag göra det? Din aggressiva ton känns mer lämpad på flashback än här dock. I bästa välmening säger jag detta: sök hjälp!
Skulle min son trakassera någon på något sätt i framtiden så skulle jag mer än gärna vilja få höra om det då jag som förälder uppenbarligen inte varit tillräckligt tydlig med vad som är okej och inte okej.
Det är väl det som är bra? Att man blev så rädd för föräldrarna (när man ändå visste att man gjort fel) gjorde ju så man lärde sig.
Du är eller kommer bli en curlande förälder hör jag.
Haahaha, åh på den gamla goda tiden ringde jag och en kompis ett random nummer och frågade om det var kallt i kylskåpet, människan svarade självklart ”ja?” och vi asflabbade ut ett ”gå ut därifrån då!”, kvinnan ringde tyvärr tillbaka p.g.a. vi glömde/visste inte hur en ringer med dolt nummer…
Älskade att busringa som liten. Ringde random folk och sa att de ”fått rollen som *valfritt namn* i serien *valfritt namn* som ska sändas i TV nästkommande år”. Busringde även till heta linjen och allt vad det hette, efter det hade vi flertalet karlar som terroriserade oss på våra hemtelefoner.
Ibland blir jag nostalgisk och busringer gamla släktingar jag inte har kontakt med, senast hade mormors ”svar på klamydiatestet du tog i förra veckan kommit och det var positivt”, hon blev vansinnig tills hon fick veta att det var jag som busade.
Vad mysigt det kändes i magen förresten att skriva ordet ”hemtelefon”. Hemtelefon. Hemtelefon. Hemtelefon. Det är så gott och tänka tillbaka på.
Haha nu fick du mig att minnas tillbaka till när vi plötsligt kunde bestämma oss för att gå hem bara för att kunna prata i hemtelefonen.
”Ehh, va gör du?” frågade vi varandra över telefonen trots att vi sågs senast för 38 sekunder sedan. Roliga tider!
Herregud flashback! Är det någon som minns heliga Märta (?) som man kunde ringa och bli välsignad av?
JA!!!!
Jaa och Fröken Ur. Finns hon kvar?
Japp. Både i ursprunglig och utökad form. 🙂
http://www.frokenur.com/aad/aktuell-tid
Som Hmm säger 90 510.
Mina 2 yngsta vred sig i skratt/krampanfall när jag berättade om Frk ur. Fick ringa upp och bevisa. Då skratta dom ännu mer och undrade vad det var för fel på oss ”gamlingar” som inte sett kl på mobil/platta/dator.
Söthönorna! 🙂
Moa
Ja! Heliga Märta, vem var hon egentligen? Är från Göteborg så trodde det bara var här som ungar ringde henne.
Ja!! Vi ringde mycket till henne.. Så konstigt?!
Eller hur! ?? ibland blev hon alldeles utom sig och skulle driva djävulen ur en. Mkt märkligt såhär i efterhand.
Hade mina barn busringt frekvent utan min vetskap så hade jag mer än gärna fått reda på det.
/Morsan
Vi trakasserade tyvärr en som hette Storm i efternamn. Ringde och frågade om det var Storm, ”ja” svarade personen. Håll då i hatten skrek vi och lade på. Tyckte antagligen det var skitkul eftersom vi gjorde det alldeles för många gr…?
Visst var det #31# man slog för att ringa anonymt?
Hahaha jag orkar inte?
HAHAHAHA skrattade verkligen rakt ut åt det här!! Håll i hatten!! 😀
kanske inte lika kul för personen som heter Storm, men jajaja
Haha! Stackars Storm, vi körde samma upplägg. Och stackars Lööv på gatan X, som man ringde och frågade om det var löv på gatan X och när de svarade ”ja” så så fnissade man fram ”Men borsta bort dem då!”. Så tråååkigt egentligen. Eller dem som man busringde mitt i natten och väckte, och frågade varför de var vakna så sent. ?
Åh, sedan så hade vi två telefonlinjer hemma så vi brukade ringa upp två personer och hålla ihop lurarna, kunde bli en rätt rolig dialog när de skulle reda ut vem som egentligen hade ringt vem. Eller koppla ihop en person med någon typ av porrlinje. Härliga minnen. ☺
Haha, är vi uppväxta i samma stad måntro??
Jag bor ute i skärgårdenoch har gjort det sedan jag var barn. Jag minns en sommarstuga som jag och en kompis ofta gick till, för vi ville busa lite med allt vad det fanns på tomterna. Men denna sommarstugan var lite annorlunda.. De hade en telefon på utsidan av huset, ja. De hade faktiskt en telefon på utsidan av sitt hus.. Jag lyfte luren och fick en chock över att den faktiskt var igång ?
Jag vill inte veta vad deras telefonräkning blev under den tiden vi ringde på den telefonen…
Haha ? Vi hade också en telefon på utsidan av huset när jag var liten, ca 80-tal. Så smidigt att kunna prata utomhus ju! Undrar om nån busringde från vår ? Mobil hade vi bara just i bilen på den tidiga tiden.
Jag hade spelat in nåt radioprogram som jag brukade spela upp utvalda delar av i telefonen, tror det var typ ”Hej detta är Tomas Tengby och jag ringer från morgonpasset i P3” ungefär, och sen massa frågor som han ställde. Folk blev jättestressade och gick på det ovanligt ofta haha Slog upp nummer på måfå i telefonkatalogen. Sen så brukade jag och min kompis ringa och säga att vi var från nån TV-kanal som gjorde nån undersökning och ville ställa frågor som blev mer och mer privata och konstiga, folk gick på det också haha!
Jag har sett jättemycket på senaste tiden på barn som beter sig vidrigt sedan skriver de sin ålder som en ursäkt för deras beteende. Bland annat en 8-åring som skrev ”fakjo” :s
Eller ja, personen påstod sig vara 8 år.
Tack för alla skratt och rediga flashbacks….
*Skrattar så tårarna rinner*
Moa
Vi ringde massa gånger till Via direkt med helt sjuka frågor. Det förvånar mig inte att den linjen inte fanns så länge…
En till som ringde till Via direkt här! Jävligt sjuka tvättfrågor de fick ett tag där..
Och vilket onödigt påfund den hjälplinjen var! Inte konstigt att man busringer dit, vad gjorde den annars för nytta?
Ja, det var dagar det…
Kan väl vara okej att busringa… Om det är snälla bus 😉 Sen kan man väl isf. låta bli att busringa till kändisar, få det väl är större risk där att de får massor av samtal som stör….
Jag har själv aldrig busringt (hade ju mer eller mindre relegonfobi när jag var yngre, så inte så konstigt) Min far busringde dock till folk som hette Storm när han var liten (han är född 43) de så väl typ
-Är det storm?
-ja.
-håll i hatten då! !
På den tiden behövde de ju inte vara rädda för nummerpresentatörer 🙂
Busringde rätt mycket som barn. Ofta till olika mcdonalds för att säga att jag hade tappat saker i bollhavet så de fick leta. Så taskigt mot personalen men jag var typ sju-åtta år gammal. Sen hade vi en telefonkiosk vid sommarstugan/i vår skärgårdsby och där ringde vi mottagaren betalar-busringningar, heta linjen och god knows what men då var vi typ 11-12 år… Allt som inte kostade markeringar på telefonkortet. Snorungar var vad vi var!
Bara jag som minns ”0200-234 234…. Rrrrringo!”
Minns att jag och en kompis brukade busringa dit från en telefonautomat eftersom det var gratis med 020-nr.
Jag dör, hahahaha! Åh, vill busringa någon nu… Saknar känslan av att ha ett ”asbra” skämt och sedan inte kunna hålla sig för skratt ???
Vi ringde Sten en gång… Frågade om det var sten, han sa j såklart. ”Ah men var hittade du stenen då? Har du stenkoll på det?” inte ens kul ju. Hade en lärare som hette Ulf Samuelsson, han ringde gamla elever ibland och påstod sig vara hockeylegenden Ulf, många gick på det eftersom han hette Uffe för oss!
Busringa får man väl egentligen inte, men gud så kul det var, hände ju att man ihop med kompisar gjorde det när man var liten haha… Finns heta linjen nuförtiden? haha den ringde man också en del, det var kul o spännande… Annars så är väl busringning ganska så harmlöst, vi ska väl vara glada att det inte görs värre saker, så mycket hemskheter barn och ungdomar gör nuförtiden ju så är det ganska oförargligt med busringning…men visst om de ringer hela tiden och på nätter så förstår jag att det kan vara jobbigt.