Olika uppfattning..

Hugo & Paula:

pau

En av de roligaste sakerna att göra är att läsa Hugo & Paulas bloggar simultant för att se hur de beskriver en och samma händelse i sina bloggar.

Ta det här inlägget från Paula – hennes beskrivning av natten som varit får mig att trycka riktigt synd om henne. Om inte det ena barnet gråter så är det andra vaket och när ett precis har somnat om så behöver det andra kissa…eller leka och så fortsatte det tydligen hela natten. Är det inte ett barn som väcker henne så är det Hugo som gör det när han rasslar in vid midnatt.
Så här beskriver hon natten:

Jag vet inte om jag lever idag. Kvällen/natten var en av dom värsta som vi har haft, sedan vi blev småbarnsföräldrar. Vid kl 22 vakande Leonore och vägrade att somna om.//Paula

Hugo däremot beskriver natten som suverän på sin blogg.
Visst nämner han att Leonore inte velat sova men det verkar inte riktigt påverka honom på samma sätt som Paula.

Jag tog Leonore och gick in till hennes rum, la henne i sin säng och la mig själv på en madrass bredvid. Vi somnade om. 06:10 står hon där igen, Leonore. Hon står i sängen och vrålar på mig. Då fick jag nog och skällde ut henne. Problemet är att skälla ut en 1-åring ger ungefär samma effekt som att säga till en politiker att sluta ljuga. Ingen av dom vet att det dom gör är fel och vet man inte det så är det omöjligt att ta till sig och lyssna.//Hugo

Jag misstänker att Paula och jag nog är rätt lika där.
Jag tror inte att jag skulle kunna ta småbarnsåren med samma klackspark som Hugo verkar göra. Jag skulle förmodligen bli en grinig och blålila grinch som mest av allt bara vill ha en god natts sömn och en concealer som fungerar. Jag är varken mysig eller härlig om jag inte får sova..
När jag passade mina två gudsöner första gången så sov jag kanske 20 minuter på hela natten eftersom jag var livrädd för att nånting skulle hända, andningslarmet skulle sluta funka och allt annat ni vet som man inbillar sig när man inte har någon vana eller koll.
Jag trodde nästan jag skulle få feber av sömnbristen. Men nej..jag var bara trött. Men det är fan inte så bara.. =)

Är det manligt och kvinnligt eller helt beroende på person?
Jag kan liksom få panik när THK börjar härja vid 06.00 när han tror att han håller på att svälta ihjäl.

33 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Ofta märker inte pappan/killen vad som sker. På samma sätt som mamman.
    Det ligger i ”naturen” hos oss människor, att mamman vid födseln sätter igång någon form av hormon som gör henne uppmärksam, hörsel för bebisens olika läten på långt håll, osv. Listan kan göras lång.

    Medan pappan lätt kan sova brevid en ledsen och skrikande bebis, utan att vakna.

    På gott o ont ??

      Men kön är ju en social konstruktion. Hela min världsbild föll precis samman. NOT!

        På engelska finns ju sex och gender, där sex är det biologiska könet och gender är ens ”sociala” kön. På svenska finns ju tyvärr inga bra motsvarigheter, men man brukar prata om genus som motsvarigheten till gender. Genus är en social konstruktion alltså.
        Nu var du ju förmodligen inte genuint intresserad utan ville förmodligen förlöjliga feminister. Men ifall du skulle vilja lära dig lite mer 🙂
        Sen talar jag absolut inte för alla men jag TROR att de flesta feminister inser att det finns biologiska skillnader mellan könen som kan påverka tex beteenden. Diskussionen handlar mer om vilken roll genus har i samhället.
        Men det är bara min syn 🙂

      Vad heter det hormonet? Produceras det hela tiden under förlossningen eller när ungen är ute? Hur länge har föräldern som fött barnet det hormonet? Får adoptivmammor eller kvinnor som använt surrogat nån hjälp att producera hormonet?

          Jo, men det är inte det Kallebanan verkar skriva om då han/hon skriver om ”vid födseln sätter igång någon form av hormon som gör henne uppmärksam, hörsel för bebisens olika läten på långt håll, osv.” och att det var en himla skillnad mellan män/kvinnor på den punkten

            Nej Kallebanan har fått det lite fel för sig då oxytocin startar redan under grav. Tror också han skrev så att det uppfattades som att kvinnor får det när de föds, men så tro jag inte det var utan när kvinnan föder bebisen. Men annars så är det nog det han menar skulle jag tro.

            Det är skillnad på bio-mamma och andra avseende det även om både adopterande mammor och män kan bilda det bara genom att vara ihop med bebisen. Och det är det hormonet som gör mammor mer uppmärksamma och vaknar lättare.

            Läs gärna artikeln som jag länkade. 🙂

            *men så tror jag inte det var han menade utan när kvinnan föder bebisen…

            Ja, jag vet vad du länkade. Och att det finns mycket att läsa om oxytocin. Ja, han har fått det lite om bakfoten då män också kan frisätta det hormonet. Oxytocin under graviditet har väl mest att göra att förbereda inför förlossningen och underlätta. Inte att det har med att kvinnor är bättre på det Kalle hävdade

            Det forsätts att bildas under hela bebistiden bl a vid smasoving och amning och jo den stora dosen gör mamman mer uppmärksam på sitt barn och dess behov.

            Ha en fin kväll!

            Japp, oxytocin underlättar för att mjölken ska rinna ut och för att dra ihop livmodern. Män producerar också hormoner ( prolaktin oxytocin ). Det är komplext det här och inget är skrivet i sten märkta med manligt/kvinnligt

            kallebanan är lite ute och cyklar MEN det stämmer att kvinnor reagerar annorlunda på barnskrik, oavsett om de är mödrar eller inte. Aktiviteten i PCC går ned för kvinnor men inte för män i denna studie t.ex.
            https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3618419/

            Det finns massor med saker som skiljer män och kvinnor åt, detta betyder inte att man inte ska vara jämställda i förhållandet, bara att vi har olika förutsättningar.

            Japp, och studier visar också att empatiutvecklingsprogram är särskilt effektiva för pojkar. Är beteenden medfödda eller något vi automatiskt lär ut till ett kön men inte det andra? Går det att utvecklas i sin föräldraroll eller är det ingen ide? OSvosvosv därav ”det är komplext”

            Det är så att det finns kognitiva skillnader som är medfödda, män har bättre spatial förmåga medan kvinnor har bättre social och språklig förmåga. Detta stöds av att kvinnor som fått mycket testosteron i fosterstadiet har bättre spatial förmåga än friska kvinnor (samma förmåga som män). Kromosomala män med CAIS har inte bara sämre spatial förmåga än män men också sämre än andra kvinnor. Social förmåga hos individer med CAIS är som för andra kvinnor. Skillnaderna kräver stora stickprov och de individuella skillnaderna är stora. De största medfödda skillnaderna ser vi inte i kognitionen utan snarare i processer såsom läggning t.ex. som tros påverkas av hypothalamus.

            Självklart så påverkas vi också av vår omgivning eftersom vår hjärna i mångt och mycket är plastisk, det vore befängt att hävda något annat. Precis som att det vore befängt att förneka medfödda skillnader. Det finns mycket spännande att läsa om sexuell dimorfism.

            mjkfs : Jag har inte förnekat medfödda skillnader rent allmänt. Jag bemötte Kallebanans påstående

    Nu var ju dom inte ens i samma rum. Eller tog hand om båda barnen på samma gång. Hugo fick mest sömn och kom dessutom hem vid midnatt, klart det inte uppfattas på samma sätt

    Jag har inte sovit riktigt riktigt bra sen mitt barn föddes (2015). Och jag är en såndär person som blir enormt frustrerad och lättirriterad utan bra sömn. Vilket har resulterat i många gemensamma gråtattacker med barnet mitt i natten…. har också gjort det Hugo gjort – skällt på stackars barnet. Och så får man ångest efter och ångest plus sämst sömn = man är världens sämsta mamma i sitt huvud. Medan pappan är lugn och vaggar barnet lite då och då under natten utan problem ??

      Känner igen mig lite. Sitter med en nyfödd nu och jag lägger mig samtidigt som 3-åringen och så sitter min man uppe med nyfödda och endast då kan jag sova djupt.
      Blir helt förstörd av sömnbrist och längtar tills bebisen är lite äldre.

    Min 16 månaders har nästan alltid (peppar peppar) sovit bra. Jag har inte vart en sån mamma som vaknar av mig själv för att titta till att hen andas eller liknande. Sambon däremot har ju sovit igenom skrik men nu när hen är äldre så är de oftast sambon som tar nätter om de skulle va ngt och nästan (9 av 10) alla morgnar ?

      Sluta skriv ”hen” förfan. Du är anonym.

        Johanna får väl skriva hur hon vill?

        Eller hur, hen används väl bara när könet inte är bekräftat? När du pratar om en specifik människa så ska ju inte hen användas ?

          Är barnets genus relevant för kommentaren? Nej, det är det inte. Därför kan en skriva hen, mitt barn, eller någonting annat där kommentaren kommer fram utan att berätta vad för typ av barn det rör sig om. Det har ingenting med rädsla att göra, utan bara att barnets genus är irrelevant i denna fråga. Frågor på det?

    Fast om du läser (regelbundet) Hugo’s blogg så vet du att han skriver på ett humoristiskt sätt och ibland skildrar historier med syfte att underhålla. Samt att det finns även ett stort antal inlägg där han berättar mer seriöst om sin vardag; Tex att han varit uppe hela natten och inte är helnöjd med att han ska ha möten med 2 timmars sömn i bagaget och Paula har fått sova för det var hans tur att ta natten. Det känns ofta när du skriver om just dessa två som att du vill sätta dit honom och jag som läst hans blogg sedan innan Paula ens kom in i bilden, delar inte alls den uppfattningen du har om honom. Jag uppfattar deras relation som oerhört kärleksfull, jämlik och att de är ärliga med att de har samma problem med balansen ibland som vi andra.

      WORD !!!! Märks så väl att camcam inte gillar Hugo

    Haha låter som mig och min sambo med katten. Han sover som en sten och påstår att ”kosmos har nog lugnat ner sig lite ändå” medan jag varit uppe 5 gånger samma natt för att kattskrället vält ner både det ena och det andra, krafsat i blomkrukor och bitit mig i arslet så fort jag vänt på mig. Jag är fan rädd för den dagen vi får barn…. haha

    Min man tar alltid nätterna (förutom att amma då). Så om vår bebis ej somnar om eller är kinkig efter amning får han gå ut i soffan. Han jobbar hela dagarna och kommer hem sent, om jag ska ta hand om barn dygnet runt kommer jag bli dum i huvudet. Skulle aldrig acceptera att vi inte hjälptes åt.

      Vadå? Ska han ta natten fast han ska upp och jobba?

        Ska hon ta hela dygnet?

        Låter som en skev uppdelning men funkar det för de så är de la bra.

        Påminner mig förövrigt om en rolig grej, ett par jag känner fick barn förra året. Mamman var föräldraledig med barnet, pappan jobbade. Hon tyckte att eftersom hon slet så med barnet fick faaan han fixa middag varje dag efter jobbet.

        Så bytte de efter sex månader. Pappan var hemma med barnet, mamman jobbade. Pappan tyckte att då ska ju mamman fixa middag efter jobbet. Hon tyckte att det skulle hon fan inte för hon var ju faktiskt på jobbet hela dagen, skulle hon sen behöva laga middag också? Det höll inte för de, någon som är förvånad?

          Jag blir förvånad om folk bryter upp av sådana anledningar? Det är väl bara att prata med varandra.

        Vadå, ska han inte ta hand om barnen över huvudtaget? Vi är föräldrar båda två. Vi går upp samma tid på morgonen, och det krävs psykisk och fysisk stabilitet av oss båda två hela dagen sen.
        För oss är det självklart, när ska han annars vara förälder? På helgen?

    Tack för all intressant feedback

    Era snuttegummor! ?

    Alltid trevligt att få bredda sin världsbild

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.