Blondinbella:
Under alla år har jag varit säker på att om Odd skulle berätta för mig att han gjort något dumt skulle jag skilja mig direkt. Utav tvekan. Men nu när åren går tillsammans och vi har två fina barn ihop inser jag att; Det skulle jag inte alls göra. Det skulle krävas mer än så för att vi skulle lämna varandra. Först skulle det såklart bli infekterat hemma. Vi skulle sova i olika rum. Vi skulle behöva gå i parterapi. Resa bort några dagar på egen hand för att ha tid att tänka. Vi kanske skulle växla att bo hemma med barnen medan den andra bodde på hotell några dagar i veckan. Vad vet jag. Jag vet inte hur man gör.//Bella
Bella menar på att hon inte skulle lämna Odd om han gjort något dumt utan att hon skulle stanna och kämpa eftersom de har två barn ihop.
Jag är inte så säker på att jag skulle kunna stanna även om jag skulle vilja. Jag känner mig själv för väl och tror inte att jag någonsin skulle kunna släppa taget om det – även om jag skulle vilja.
Skulle ni?
Och är det skillnad på en engångsföreteelse – att man ligger med en person en gång (eller var man nu drar gränsen för otrohet) – mot att ha ett förhållande med någon vid sidan om?
Föregående inlägg 
Otrohet är nog det enda som skulle få mig att lämna min man, utan att blinka.
Skulle han välja att kasta bort våra 11år tillsammans för sex. Hej då!
Säger detsamma
All tillit som bortblåst. Respektlöst.
Smutskastat kärleken.
Hon skriver att det är annorlunda nu när dom har barn att hon inte skulle kunna lämna honom bara sådär, jag och min sambo har också två barn och skulle han varit otrogen så kan kah tänka likadant fast åt andra hållet, hur kunde HAN göra så när vi har två barn och ett långt förhållande bakom oss. Nä, han hade fått packa sina väskor, han hade inte bara svikit mig utan hela vår familj.
Handen på hjärtat, skulle det verkligen vara så lätt för dig att följa dina principer och säga tack och hej utan att ens försöka lyssna och förlåta (om det var ett misstag han djupt ångrar)? Jag har ofta fantiserat om hur jag tex skulle agera hjältemässigt om jag tex skulle se någon göra sig illa men en gång såg jag en cyklist bli påkörd och jag blev helt lamslagen av rädsla för att hon gjort sig allvarligt illa och bara stod där i flera sekunder medan andra skyndade fram för att hjälpa. Jag är verkligen inte stolt över detta och menar bara att man kan tro att man ska reagera på ettsätt men när det verkligen händer så kanske man inte reagerar så som man tror.
”Looks like you drew your eyebrows on with a crayon, but that’s none of my business” Typ så?
Förstår vad du menar men jag hade inte kunnat släppa det utan hade mått dåligt över det så jag hade inte kunnat gå vidare 100%.
Skulle aldrig stanna kvar!!
Låter mest som att de inte har sex.. :p
Inte i fredags kväll i alla fall:
”Efter nattning ikväll väntar mys i soffan med Odd och en bra serie (kommer somna nio).”
Men man vet ju inte för hon kanske vaknade till liv under natten eller också betyder ”mys” något mer…
Haha så du tror att hon skulle ha skrivit ”efter nattning blir det sex” om så vore fallet? ?
Undrar mest över syftet med detta inlägg helt plötsligt. Visa sig mänsklig?
De har ju inte varit tillsammans i många år å hon är bara 26. Allt verkar gå så fort i hennes värld.
Enda syftet är nog att tysta alla klagomål hon fått på sista tiden om att hennes blogg blivit opersonlig och fylld med reklam.
Isabella vet vad som ger klick och kommentarer.
Sen hoppas hon naturligtvis på att andra medier ska skriva om att hon funderar kring otrohet. Sånt brukar sälja.
Jag vet faktiskt inte hur jagskulle reagera, tack och lov har jag aldrig blivit bedragen i nuvarande eller tidigare relationer så jag har ingen aning hur jag ärligt skulle reagera. Jag skulle vilja förlåta och försökagå vidare (om det var en engångsföreteelse/misstag) men vet inte om jag hade kunnat. Är otroheten ett förhållande borde det vara annorlunda då mannen alltså verkar VILJA lämna förhållandet och jag tror verkligen inte jag skulle böna och be honom lämna älskarinnan och komma tillbaka till mig. Det ska ju vara han som känner ånger för sitt misstag och VILL komma tillbaka och bli förlåten. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig behöver hamna i den situationen.
Men du har ju skapat sådana situationer, eller hur?
Eh, say what? Vad då skapat sådana situationer? Hur tänker du nu?
Nej Elise det har jag inte, eller vad menardu? Varken jag eller min man har varit i en otrohetssituation så nej jag vet inte hur jagskulle reagera.
Skulle inte vilja förlåta ens. Hade tappat allt intresse för min sambo om han visade sig vara en otrogen jävel. Hade blivit ledsen, såklart, men jag hade hellre gått vidare än att stanna kvar och älta det med någon som uppenbarligen ändå inte var intresserad av mig.
Skulle nog aldrig stanna kvar men skulle göra skillnad mellan att det är en engångsgrej och att han är ledsen efteråt (inte som Ross alltså som gjorde allting för att dölja det!) kontra ett förhållande bakom min rygg. Det förstnämnda skulle jag kaaanske kunna förlåta och iaf sköta separationen snyggt, medan det sistnämnda nog skulle få mig att kasta ut alla hans kläder från balkongen. Minst.
Jag stannade kvar. Men det blev aldrig bra igen.
Jag vågade aldrig innerst inne lita på honom omän jag liksom ”på ytan” gjorde det.
På något sätt blev såret för djupt.
När det hände hade vi varit tillsammans i några år.
Kanske ska jag tillägga att han egentligen inte ville prata om det fast jag hade stort behov av att ventilera det veckorna efter att det hänt.
Kanske hade det kunnat funka om jag upplevt att han lyssnat på mig om hur ont hans fylle-ligg hade gjort, fastän han själv mest ansåg att det var ett fylle-misstag som han knappt kom ihåg och bara ville lägga bakom sig.
Han sa att det inte betydde något för honom, men saken var att det gjorde det för mig.
Det höll flera år till, men förhållandet blev faktiskt aldrig speciellt bra igen.
Lätt att vara klok i efterhand, men jag skulle ha gått samma morgon jag fick reda på det.
Istället för att som istället bli misstänksam och ledsen som person med ångestproblematik, vilket jag i vanliga fall inte är.
Mitt liv blev klart mycket bättre och roligare när vårt förhållande tog slut många år senare.
Hur jag skulle göra om jag hamnade i liknande situation? Ingen aning.
Får lite obehagliga vibbar av vissa saker Bella skrivit om Odd. Odd framstår lite som en kontrollerande man som kanske psykiskt påverkar Bella negativt allt eftersom. Det är utifrån vad hon skrivit under lång tid, jag vet inte.
Hah jag tycker tvärtom det känns som att Odd inte har en röst, Bella styr båten och han åker med. Jag tror att han är för rädd för Bella för att ens våga vara otrogen
Bellas liv har ju gjort en 180 graders vändning sedan hon träffade Odd, det har ju varit väldigt tydligt att det var Odd som ville ha barn direkt och han har ju hittta värsta guldgruvan i Bella. Jag tror han påverkat henne mer än läsarna inser och i och med förhållandet med henne har han rent krasst dragit högvinsten… Det som är märkligt är ju att Bella verkar ha bytt ut hela sin livsstil, inklusive vänner, sedan hon träffade Odd. Och det hela har gått sanslöst snabbt….
Min mamma valde att stanna med min pappa då alla vi barn var under 18, men i efterhand har hon alltid ångrat det beslutet då familjen levde i kaos i många år och han var otrogen igen med en annan kvinna. Deras skilsmässa var det bästa som hänt vår familj på många år. Så om min man var otrogen skulle jag inte stanna. Aldrig. Den läxan har detta lärt mig.
Åh, så ledsamt att läsa. ? Känner igen mig i det där.. Min pappa var otrogen mot mamma konstant, men hon hade inte orken eller självförtroendet att lämna honom, hon hade mig och min syster och vi var minderåriga. Hon försökte hålla familjen ihop i flera år. Det visade sig också att min pappa gjort någon annan kvinna på smällen under tiden han var gift med min mamma. Kan säga dig att när de beslöt sig om skilsmässa har min mamma aldrig mått så bra & varit så lycklig som hon blev efter det. Hon önskar dock att hon hade valt att lämna tidigare.
Fy vad hemskt! <3 🙁
Nolltolerans! Sedan gör barn det lite krångligare eftersom man inte bara kan be den andra att dra åt helvete utan måste lösa situationen. Men jag skulle definitivt lämna, ett sådant sår läker aldrig.
Om det är engångsligg eller förhållande bakom min rygg? Jag hade blivit lika sårad. Jag skulle ALDRIG lita på min man om han svek mig så hårt.
Otrohet är nog oftast inte den egentliga skilsmässoorsaken.
Otrohet är väl mer ett symtom än en orsak. I synnerhet om otroheten inte är en engångsföreteelse utan mer systematisk.
Jag hade ett förhållande bakom hans rygg, vi skiljde oss nästan p.g.a. detta. Jag ville skiljas. Vi försökte i alla fall, två år senare inledde han ett förhållande bakom min rygg. Jag fick reda på detta 1,5 år senare, han berättade det för mig när han trodde att jag fortfarande var otrogen. Två månader senare flyttade han ut, ett halvår senare skilde vi oss, och det har nu gått 9 månader sedan skilsmässan.
usch.
Nej jag skulle aldrig förlåta. Min mamma försökte förlåta min pappa det gick åt helvete kan jag säga han sårade bara henne ännu mer och fortsatte vara otrogen och de skiljde sig. Är glad att jag sa till min pappa att jag aldrig hade förlåtit honom om jag var min mamma. Har man något problem i sitt förhållande då berättar man det som en vuxen människa man ger den andre personen en chans, man går inte bakom ryggen på någon som man har älskat i många år.
För mig beror det på vad för sorts otrohet det var. Var han full och dum och korkad och hamnade i säng med nån och ångrar sig som fan? Okej, det går nog att förlåta. Men hade han ett långvarigt förhållande med en annan med känslor inblandade så är det tack och hej.
Förstår inte alls det resonemanget. Alkohol är ingen ursäkt till otrohet. Det går inte att ursäkta genom att man var full! Om din pojkvän skulle vara så pass redlös att han inte vet vad han gör skulle han till 100% inte kunna kontrollera sin snorre. Nej, fy. Skulle dumpa på momanget OAVSETT när otroheten skett!!!
Håller med dig. Ett misstag på fyllan är något helt annat än en affär som pågår under lång tid. Människor gör massa sjuka grejer på fyllan som aldrig skett om de vart nyktra.
Off topic: hallå det har hänt flera ggr att jag skriver kommentar, oftast en lång, genomtänkt jävel som SEDAN INTE KOMMER UPP!!! Är det bara för mig???
Pröva att slå back tangent och klicka sedan på skriv kommentar så kanske den finns kvar där.
Men det händer inte mig. Enbart att jag kommenterar för fort, även om det är första kommentaren för dagen. Jag gör då samma som ovan. Trycker back tangent, men kommentaren syns då oftast redan, slår ett par blanksteg i tex fältet för webbadrss postar igen och går 9 gånger av 10 då igenom. Annars så gör jag samma sak en gång till.
Går det att göra så på mobilen? Typ gå bakåt? Tack för svaret också 🙂
Japp funkar även på mobil. 🙂
Och när en sedan försöker på nytt så låter kommentaren bara sketen och ointelligent för att man ba orkar inte!
Feel you.
Mitt ex åkte på suparkryssning med sina kompisar när jag låg inlagd på sjukhus för en hjärtoperation. Han smsade hela kvällen om hur mycket han saknade mig och älskade mig. Men tydligen så kan man bli så full på någon timme att man glömmer bort att en flickvän, sedan ett år tillbaka, existerar och ligger med en annan. Han mindes inte mer än att han ”vaknade i hennes hytt”, men var tydligen medveten om att de hade haft sex.
Han var så otroligt ångerfull och önskade att det aldrig hade hänt.
Hans ursäkter hängde inte ens ihop, men jag gav honom ändå en chans till då jag älskade honom. Under 4 månader försökte jag förlåta honom men kunde inte lita på honom överhuvudtaget. Klarade inte av att höra att han fick sms utan att bli nojig.
Så i höstas avslutade jag det helt och han förstod varför.
Han säger iaf att det var det största misstag han gjort och att han själv inte förstår hur han kunde göra det. Men det gick inte att rädda.
Fail, hjärnoperation.
Det där gick fel redan när han valde att åka bort och supa när du skulle genomgå en allvarlig operation istället för att vara med dig. Redan det borde varit nog för att du skulle lämna. <3
Hur har folk ens tid eller ork att vara otrogen? Jag är på jobbet, hemma (sovandes) eller på gymmet. Det händer så klart att jag är på Ica och i tvättstugan ibland också. Samma för min partner. Palla försöka jonglera en partner till, hemligheter och lögner. Verkar skitjobbigt
Haha ”Ica eller tvättstugan ibland”, bästa kommentaren!
Haha jag håller med. Hur orkar man? Och hålla sånt hemligt på det. Nä skulle aldrig hinna. ”Ska vi ses tre minuter mellan gymmet och jobbet?” Sexigt 🙂
Precis som min sambo säger varje gång jag skämtar om att det är hans hemliga flickvän som smsar honom (vet att det är hans killkompisar), ” När skulle jag ens ha tid med det? ”. ?
Som om det var problemet med att en till flickvän. ?
Förhållanden bör bygga på respekt, tillit och förståelse. Att då svika sin partner gör ju automatiskt att den andre inte vet om det går att lita på den som var otrogen.
Personligen hade jag aldrig kunnat lita på honom igen. Jag hade nog hela tiden suttit och oroat mig för vad han gjorde när jag inte träffade honom. Och det leder till svartsjuka och kontrollbehov. Och det är inget som hör hemma i en relation.
Jag tycker mest inlägget bekräftar att även om hon har barn och företag, så är hon väldigt ung och naiv (helt naturligt). Hon berättar ofta om sina målbilder om perfekta sommarsemestern – barnens ögon glittrar ikapp med vattnet, den perfekta julen, den perfekta skidsemestern osv.
Allt hämtat från ett perfekt glossigt magazin eller film.
Hur ska några hotellnätter i veckan lösa ett otrohetproblem? Ja, på film gör det, man får lite egentid, bor lite på hotell och på slutet kramas alla och det är så härlig och underbart och det ”går lyckorus genom hela kroppen”.
Har hört att om ett par inom jehovas vittnen är gifta så är otrohet den enda acceptabla orsaken till skilsmässa. Är det så? Vill gärna höra mer om här finns några jv bland läsarna! Är väldigt nyfiken!! ?
Om partnern är våldsam, tex du blir slagen. Eller om din partner är otrogen så får du skilja dig!
Eftersom jag har sett hur andra öppnat upp sig i det här kommentarsfälten och fått så himla bra råd tidigare ger jag det ett försök också.
Det är så att mina föräldrar skiljt sig, jag tänker inte dra all skit min pappa gjort, både mot sina tre barn och mot min mamma. Men kan säga att han hade en annan kvinna i 1,5 år.
Jag har hur eller hur bestämt mig för att, iallafall nu, inte ha någon kontakt med min pappa. Mår illa bara av att vara i närheten av honom.
Till själva problemet då, min farmor kan inte acceptera det här valet. Hon har i princip sagt att säger jag upp kontakten med pappa så gör jag det med henne också. Hon påpekar gång på gång vilken dålig människa jag är som gör detta mot min pappa och vi har hamnat i ett antal bråk pga detta. Detta gör att den här redan fruktansvärda situationen blir bara ännu värre, att säga upp kontakten med min pappa är svårt nog, men att då ha någon som gång på gång påpekar hur fel det är gör det ännu jävligare.
Borde jag sluta träffa min farmor? Iallafall för nu? Vi träffas då och då och oftast funkar det, men sen om det har hänt något nytt mellan mig och pappa springer han direkt och berättar det för farmor och hon måste genast lägga sig i och anklaga mig. Såklart vill jag ju inte sluta ha kontakt med henne, vill inte att pappas förjävliga beteende ska gå ut över vår relation men det är så ofta jag går därifrån med en klump i magen och med dåligt samvete för det jag gör mot pappa.
Oftast så hänger det ju ihop det där. Om du tar bort kontakten med en så kommer du förlora kontakten med andra, för att de vill backa den personen.
Jag kan faktiskt inte förstå din farmor. Hon har ingen rätt att bli sur på dig. Hon borde stötta dig istället. Men om hon väljer sida så får det stå för henne, så tänker jag. Ha ingen kontakt med din pappa och låt din farmor vara partisk med honom om hon så vill det, det är hennes förlust, inte din.
Du kan inte bend over backwards för någon!! Det är då hennes förlust, inte din. Även fast det gör ont. Det är manipulation hon håller på med!! Det är HON som ska ta ett val, inte du. Du har redan gjort ditt. Styrkekram!!
Jag förstår dig.
När jag var ungefär 10 försökte jag få hjälp av min farmor för att pappa var våldsam. Hennes svar var: du behöver vara snällare mot pappa.
Vi har fortfarande kontakt, men hon får aldrig mer plats än att vara någon typ av bekant. För jag blev så kränkt.
Gör hon så som hon gör, och skuldbelägger dig för allt, tycker jag att det inte är värt att kämpa för att ha kvar kontakten, faktiskt.
Jag skrivet till dig nu i all välmening för jag har också varit där och upphört kontakten med min far. Han var visserligen alkoholist men orsaken gör ju skitsaksamma.
Mår du inte bra av relationen med din pappa. Se till att den upphör. Vill inte farmor ha din kontakt, det får ligga på hennes ansvar. Det är hennes beslut. Du måste vara egoistisk nu och tänka på ditt välmående. Tråkigt med farmor men vet du, hon kanske kommer fram sen när hon inser att pappa varit ett svin och du mår dåligt
Tänk på dig själv. Kontakten med pappa kan du alltid ta upp senare om du känner dig beredd och ”kommit över” det han gjort.
Jag har idag kontakt med både pappa och farmor. Men under hans alkoholtid hade jag ingen kontakt med någon av dem. Farmor ibland, men hon sa som din farmor i stort sätt.
Tänk på ditt eget välmående.
Synd att hon inte bara kan visa sig lite ödmjuk regelbundet istället.. Hon gör långa utlägg som sanningar, men blir sen ofta varse om att verkligheten vill annorlunda.
Hon hann knappt gifta sig innan hon drog slutsater om förhållandet som om de varit tillsammans i tjugo år.. Mycket saker hon sen kom att rucka på, med barn och allt (gick inget vidare natta Gillis med skrikmetoden t.ex). Gör hon fortfarande ”high five” med Odd? Det var ju svaret på allt…
Näe pallar inte hennes ”föreläsningar”.
Jag hade stannat kvar, om det fortfarande vore hans intention också, med eller utan barn. Fyllegrej hade varit lättare att komma över absolut men hade nog försökt efter någonsorts affär också. I mitt nuvarande och långvariga förhållande känner jag så, men samtidigt känns det inte alls troligt att något sådant skulle hända så vem vet hur en skulle reagera. Och som någon sa, vem fan har tid?
Aaaldrig i livet, skulle göra hans liv till ett helvete 🙂
Skulle stanna . Iallafall om det skulle hända nu. Älskar honom och skulle inte sluta göra det för ETT svek. Vi har barn, innan vi fick barn resonerade jag annorlunda.
Men det beror på omständigheterna. På fyllan med någon okänd – mer tolerant (även om det inte är okej). Nykter med någon bekant – skulle gå sönder och ha svårt att förlåta.
Jag hade nog kunnat förlåta en fyllegrej, faktiskt. Men aldrig en ”aktiv affär”, att man skriver med varandra, träffas och döljer det.. ALDRIG.
Min pappa var otrogen mot min mamma under stora delar av min uppväxt. Jag fick reda på det, men jag var typ 9-10 år. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag sa inget, jag ville ju att mina föräldrar skulle vara tillsammans.. De är äntligen skilda nu men det påverkade hela min barndom.
Är det något planerat och genomtänkt hade jag aldrig förlåtit, även om vi haft barn och varit gifta. Jag var hemma i Sverige i sommar och fick reda på när jag kom tillbaka hem att min sambo hade aktivt försökt ligga med andra genom en dejtingapp, men inte lyckats. det räckte för att göra slut med honom. Spelar ingen roll att han inte fick napp, han ville ligga med något. Sen var det ju väldigt mycket mer som spelade in, men det blev en stor del till varför jag valde att göra slut. Men nu när jag tänker efter så tror jag inte jag hade förlåtit en fyllegrej heller, vill inte vara med någon som dricker så mycket att de skulle kunna ligga med någon annan, SPECIELLT inte om vi var gifta och hade barn.
Min fästman valde att ligga med min vännina som jag känt i 18 år (sen barnsben alltså). När detta kom fram var jag beroende av honom. Jag hade precis sagt upp mig, vi bodde i en gemensam lägenhet som på papper endast var hans, hela min familj och majoriteten av mina vänner visste om att detta pågått ett tag (7 månader) så jag kände mig ensammast i hela världen där jag inte hade någonstans att vända mig. Det var som att ALLA jag litat på svikit mig, allt på samma gång. Så. Jag bet ihop, fixade till den gemensamma lägenheten och bytte den till en större nyprod där även mitt namn stod på kontraktet. När det var klart stack jag utomlands i tre månader, sa upp kontakten med de vänner som vetat men inte sagt något, tog ett rejält snack med min familj (som använde ursäkten att ”vi trodde verkligen inte att det var sant”) återvände till Sverige , avbröt förlovningen och fick mig en egen lägenhet då mitt namn nu stod på kontraktet. Det var två väldigt svåra år (tog tid att byta) och en bergochdalbana av känslor hela tiden. Han ångrade sig och bad och kämpade för att få mig tillbaka i cirka ett år. Även min familj och mina vänner bad om ursäkt flera gånger om men det spelar ingen roll. Relationerna var så pass infekterade så det gick inte för mig att förlåta. Jag kan fortfarande inte, inte ens för min egen skull , förlåta. Jag har bara gått vidare. Och det jag lärt mig av detta är; stick tidigare. Även fast jag såklart är glad att jag orkade kämpa på så länge så jag nu har en egen lägenhet så kastade jag två år åt helvete, fick en väldigt ohälsosam relation till alkohol (som tack gode Gud aldrig gick ut över mitt jobb) men som jag fortfarande kämpar med (att inte dricka vin VARJE dag) Jag är fortfarande ung och var ung när allt detta hände och blev därför väldigt påverkad av alla ”roliga” memes på instagram (wine is for everyday of the week, alcohol; because no good story ever started with a salad etc etc) ingen ursäkt alls men dessa bilder ursäktade ett beteende jag hade som inte alls är vad verkligheten handlar om. Okej världens utläggning här, summan av allt. Nej aldrig.
Åhh jag känner samma. Nu har min kille inte varit otrogen men jag är lite i samma sits. Lägenheten står på honom, han betalar det mesta och mina föräldrar bor utomlands medan jag pluggar här i Sverige… hade fått panik om han dumpade mig, känner att jag verkligen inte har nånstans och ta vägen då 🙁
Vill bara ge info till dom som kanske skulle hamna i en situation där de vill lämna ett förhållande där lägenheten står på den andra parten.
Om ni har varit sambos i minst 3 månader så har man laglig rätt att bli inskriven på hyreskontraktet så länge man uppfyller hyresvärdens kriterier (tex inkomst). Hyresvärden kan ju försöka neka men då kan man bara ta det via hyresnämden (gå med i hyresgästföreningen, de är grymma!)
Vill också säga att hyresvärdar ej har rätt att neka en kontrakt pga att man inte har fast jobb så länge som man har inkomst att betala hyran (och detta behöver ej heller vara att ens lön är 3ggr hyran som många hyresvärdar säger, utan nog för att täcka hyra och rimliga levnadsomkostnader.) Många hyresvärdar lägger till regler som ej gäller i lag och folk vet inte att det ej är grund för att nekas. Än en gång, hyresgästföreningen och hyresnämden är din vän 🙂
Hjälpte två vänner med sambokontrakt och hyresvärden fick helt enkelt gå med på det pga lag.
Många hyresvärdar sätter sina egna kriterier som ej är enligt hyreslagen och kan därför bestridas.
Haha nu blev det värsta inlägget om hyresrätt men det är ju hemskt om man ska sitta fast i en hemsk situation pga att man behöver lägenhet när det kanske inte behöver vara så. Är man inskriven på kontraktet så får man ju mkt mer makt att text kräva att ni byter till varsin lägenhet.
Vill också lägga till att bostadsrätter så klart har andra regler, men om ni inte skrivit kontrakt på att du inte har rätt till lägenheten så är halva lägenheten din enligt sambolagen.
Fyfan alltså. Fyfan för ditt ex. Fyfan för din ex väninna. Fyfan för dina ex vänner. Fyfan.. för din familj!
Hoppas du aldrig mer behöver vara med om något liknande svek. Men jag kan ju förstå att det är svårt att lita på folk efter en sån där händelse. Stor kram till dig <3
Hade en riktigt skakig start med min pojkvän och när jag fick frågan om vad som skulle få mig att lämna skiten så var jag stenhård på att jag skulle gå om han bedrog mig, att det liksom skulle vara droppen. Sen hände det, inte bara en engångsgrej utan jag fick veta att han hade en långvarig affär med en tjej på hans jobb, och det var inte lika självklart längre. Det gick bara inte att sluta älska och vara utan en människa trots att han gjort mig så illa. Vi gick isär när jag fick veta att det hände men blev tillsammans igen. Första två åren efter att det hade hänt var fruktansvärda och jag var långt ifrån lycklig i min relation. Mådde fruktansvärt dåligt när han var ute för att ta en öl med polarna, när han inte svarade på ett sms på fem minuter. Vi bråkade jättemycket och jag grät nästan varje dag. Jag borde ju gått men stannade av någon anledning. Vi är fortfarande tillsammans.
Vi har varit tillsammans i nio år och för någon vecka sedan var det sju år sedan jag fick reda på att han gått bakom ryggen på mig.
Jag är lyckligare än någonsin med min pojkvän och jag litar på honom till etthundra procent. För att han har visat att han går att lita på. Det går att glömma, det går att förlåta och det går att finna tillit igen, även om det i vårt fall tog flera år och många besök hos KBT-terapeut Skulle jag stanna om det hände igen? Aldrig i jävla helvete.
Min dåvarande man var otrogen emot mig. Han berättade och visade stor ånger. Han var tydlig med att det bara var fysiskt och inga känslor inblandade. Jag ”förlät” och vi fortsatte våra liv. Men jag märkte tydligt att jag aldrig kunde släppa det. Blev nervös, otrygg och drog mig undan honom. Flera år efteråt skilde vi oss, vårt förhållande blev aldrig mer detsamma trots att vi båda försökte så gott vi kunde. Jag kunde inte släppa sveket och det blev liksom ett ”vapen” när jag var arg på honom. Typ ”ska du säga, du var otrogen…”
Och så kunde vi inte ha det. Leva i bitterhet och ånger, det gick bara inte mer.
Ska man fortsätta måste man nog bestämma sig för att aldrig mer nämna situationen och bara blicka framåt. Tror jag. För mig i alla fall.
Du utan synd kasta första stenen, det går att förlåta, jag har blivit förlåten o det är nog rätt sällan att otrohet är en persons fel i ett förhållande.
Hur i hela helvete skulle det kunna vara mitt fel om min sambo skulle vara otrogen?
Man är väl två i en relation som ska hålla den hel och få den att funka? Det är ju något trasigt som föranleder otrohet.
det är ENDAST ditt fel om du är otrogen. försök inte rättfärdiga ditt äckliga beteende. Om du fick en andra chans, bra för DIG, men det är fortfarande endast DITT fel och DIN moral som sviktar och DITT agerande som är åt helvete. Det är aldrig den andra personens fel att partnern är otrogen. Är ens partner elak eller dålig rent generellt, då gör man slut, och inte beter sig som ett rövhål och gottar sig i att vara otrogen och såra personen. USCH för dig.
Bohohooooom! I love you! Bästa kommentaren!
Oj är det en ”fnurra ” på tråden??
Låter som hon vill ha lite råd.
Är nog inget perfekt äktenskap mest yta och skryt om penga, pengar…
Skulle min man vara otrogen 1 gång (typ fyllegrej eller så) så skulle jag stanna kvar o kämpa. Skulle han ha ett förhållande vid sida av så skulle han åka ut med huvudet före! Nu e min make nykterist så jag skulle bli väldigt förvånad om han drack o sen var otrogen. Att han skulle vara otrogen mot mig nykter är inget jag oroar mig för. Va otrogen mot mig liksom?!?! Näru, det lär inte hända ?
Min nuvarande var otrogen och jag gjorde slut direkt. Sa att jag aldrig mer ville se honom och åkte hem till Sverige. En månad senare stod han i min hall och sa att han ville göra vad som krävdes för att jag skulle börja lita på honom igen. Förvånar mig själv att han fick en, den första och sista men ändå, chans till men idag är det fyra år sedan… Tror att man kanske inte kan planera något innan det faktiskt händer. Står dock fast vid att om det händer igen så är det slut direkt.
Jag vet inte om jag skulle kunna förlåta, eller hur jag skulle hantera det då jag aldrig blivit utsatt/utsatt någon för en otrohet. Däremot vet jag att jag inte tycker att det är svart-vitt i en tvåsamhet. En kan älska sin partner och ändå göra fel, och att begära att ens partner ska vara perfekt känns orealistiskt.
Både jag och min partner har råkat sårat varandra och om vi hade en bild av att en aldrig får göra fel eller tro att gräset verkar grönare på andra sidan etc så hade vi inte haft det fina och underbara som vi har idag. Vi har varit tillsammans i fem år och är väldigt unga, självklart måste människor få fela ibland. Sen ska såklart utgångspunkten vara att det inte ska ske, men jag tror att relationen lever längre om en har en bild av att det kan hända. Det finns starka normer kring att efter en otrohet/att någon sviker måste en göra slut, men jag ser det inte som så enkelt.
Av ren nyfikenhet undrar jag hur ni som anser att ”otrohet på fyllan” är enklare att förlåta resonerar? I mina ögon är detta minst lika vidrigt då det förmodligen är något som ligger latent hos partnern – bara det att denne tillåter sig själv bli gränslös på fyllan för då har man ju något att ”skylla på”. Faktum är att partnern, alkoholpåverkad eller inte, har gjort ett aktivt val att skita i dig. Ja, man kan förmodligen råka ge någon en puss på fyllan – men att ligga med någon??? Man hinner nog tänka ganska många tankar och ta många beslut innan man gör något sånt känner jag.
För mig själv handlar det om att jag själv har varit såpass berusad att jag gjort sådana saker som jag inte skulle gjort annars och inte heller kommer ihåg dagen efter. Nu sätter jag mig sällan i sådana situationer som jag gjorde när jag var yngre men är typ rädd för att det skulle råka hända (vill jag absolut inte) om jag skulle gå ut och festa utan min partner. Lyckligtvis har jag klarat mig i över fem år och ser det inte hända men möjligheten gnager. Därför hade jag kunnat se ett fylleligg som ett ödestigert misstag.
Att alkohol ”får en att göra saker man annars inte hade gjort” rör sig i min värld om att man dansar lite fulare än vanligt – inte att man ligger med andra killar än sin partner ? #justsaying
Det måste ju finnas något som säger: hallå, stopp, tänk efter? Annars är det nog snarare impulskontrollen det är fel på och inget som beror på alkoholen. Någonstans gör man ju alltid ett val.
Alla reagerar olika på alkohol. Tycker det är helt sinnessjukt att folk idag vet så lite om alkohol och dess effekter. Om ditt största problem är att du ’dansar fult’, good for you, men så ser verkligheten inte ut för många. Omdömet suddas ut, man har inget konsekvenstänk. Varför tror du att så många våldsbrott sker under berusning? Ens omdöme försvinner. Eller varför vissa får blackouts och andra inte? Alla. Är. Olika.
Jag säger inte att det är en ursäkt eller rättfärdigar en otrohet, men det är en förklaring. Dock är det nog vettigt om man är försiktig. Det är ju alltid den (otrogna) fulles fel som satte sig i den situationen från början.
katja! du är fri från äktenskap när din partner varit otrogen/ fri sedan 98
Tack för svar ?
åh vilka historier många av er har. kram på er!!!
Har absolut ingen aning om hur jag hade gjort eftersom jag aldrig varit med om det.
En annan tvist på diskussionen: Vad tänker ni andra om att en partner blivit utsatt för otrohet i tidigare relationer och använder det som argument för att lägga band på en ny partner (som ännu inte gjort något fel)? Tänker ex på att kräva att partnern slutar träffa och/eller ringa nära vänner av det könet som hen då tänder på oavsett hur länge de varit vänner? Ex om de varit bästa vänner i fem år. Okej eller inte? Gör det skillnad om de två haft någon annan relation innan de fem åren, ex om de varit ihop innan? Började tänka på sådana frågor när jag läste blogginlägget men ser inte att det diskuterats 🙂
Jag tänker att den som blivit bränd förvisso har starkare tendenser och skäl till svartsjuka, men att det för den sakens skull inte är rättvist att avkräva av mig att jag betalar för andras synder. Jag liksom andra förtjänar att bli bemött med den respekt jag gör mig förtjänt av. Om min partners baggage inskränker på det så behöver min partner jobba med sig själv framför att lasta mig för andras brister.
Sedan kan jag givetvis visa respekt för min partners behov och oro om det står klart att vi båda har intentionen och ambitionen att ”torka bladet rent” och jobba framåt tillsammans, samt varken räds eller förringar att det här är ett problem. Jag måste dock få känna att om min partner avkräver mig trohet måste jag i min tur få kräva tillit, och vice versa, så klart!
Vi båda måste vara villiga att våga och att jobba, annars finns det för min del inte tillräckligt bra förutsättningar för at få det att funka.
Vet inte riktigt hur man svarar direkt i tråden, men det jag läst är att man är helt oskyldig t en partners otrohet, ja det tror jag att det finns många såna fall o så vet jag att otrohet inte är en partners fel heller…men att kalla mig eller om det var till någon annan vet jag inte, men jag har fortfarande hög moral o är älskvärd. Och inte alls äcklig.
Jag tror att jag hade kunnat förlåta till slut, om jag förstod orsaken bakom men jag hade aldrig kunnat lita på honom igen, så jag hade gjort slut. Just nu går det tex inte så bra med min pojkvän och även om jag aldrig kunnat föreställa mig att han skulle göra något mot mig någonsin så hade det kanske varit mer förståeligt nu än för något år sedan då vårt förhållande var starkt. Har själv varit otrogen i två gamla förhållanden när jag var tonåring och för mig vet jag iaf att det var en utväg. Jag ville göra slut men min dåvarande höll kvar och till slut blev det en utväg för mig.
Jag gjorde misstaget och stannade kvar med mitt ex när han var otrogen mot mig. Detta va just en ”fyllegrej” och resonerade likadant som många av er, att man gör dumma saker på fyllan osv. Men det var det största misstaget jag gjort, att förlåta. Vi höll ihop strax över ett år efter det. Ett av de hemskaste åren i mitt liv. Han fick tankar om att jag skulle ”hämnas” på honom genom att göra samma sak mot honom för att han skulle få veta hur det kändes. Jag fick aldrig prata med honom om händelsen, fast jag hade ett stort behov av att bearbeta skiten. Vi satt fast i en ond cirkel där han utan anledning misstänkte mig för otrohet, där jag var tillbakadragen och rädd att han skulle göra samma sak igen. Vilket hände. I nyktert tillstånd. Han tappade liksom sina hämningar, eftersom jag förlät honom tidigare. Och jag förlät honom igen. (Stort jävla frågetecken på det asså) och samma sak igen. Det hela slutade med att jag vart ute en kväll någon månad efter att andra otroheten inträffade. Han var Svartsjuk och rädd att jag varit otrogen, vilket jag inte varit. Skulle aldrig komma va för jag vet hur ont det gör. Han ballade ur i lägenheten, kastade saker, Välte våra möbler, tog min mobil, drog ur jacken, så jag fick fly till grannen fyra på morgonen och låna telefon därifrån. Han terroriserade mig på mobilen ett bra tag efter set, eftersom jag var en fitta som lämnst honom. Detta skedde för snart två år sen och han kan fortfarande ringa och påminna mig om att han existerar.
Fy fan vilket jävla äckel. Hade jag varit din vän hade vet jag inte vad jag hade gjort. Hålla på och trakassera, blir fan tokig av att bara läsa det. Det går inte att anmäla honom?
Försökt, men polisen har lagt ner allt så orkar bry mig längre. Men jobbigt för min nuvarandes sambos skull, då Exet kan ringa mitt i natten emellanåt. Känns rätt hopplöst. Har bytt nummer men han får tag i det ändå.
Något jag tycker är märkligt med hela ”fyllekonceptet” när någon ”råkar hamna i säng med någon på fyllan” är att det ändå är rätt många beslut som leder fram till hela ligget.
Ponera att man är på krogen. Då ska man först träffa en person som man vill ligga med som känner likadant. Sedan ska man ta sig någonstans där man kan ligga, typ hem till en bostad som är tom. Sedan ska alla kläder tas av och man ska slutföra själva akten.
Spontant känner jag – hur full måste man vara för att inte en enda gång reflektera över om vad som händer? Och om man är man, är det ens möjligt att genomföra ett samlag om man är så full att man knappt kan tänka? Får man upp den lille soldaten liksom?
Jag har alltid sagt till min partner att vi ska vara öppna med om vi vill ligga med andra. Om han eller jag blir kär i någon annan så skulle det definitivt ta slut men om det bara handlar om sex skulle iaf jag kunna testa ett öppet förhållande. Kanske skulle det inte allt kännas bra och isf får man bestämma sig för monogami eller göra slut, men kanske skulle det fungera bra för båda. Vem bestämmer egentligen hur en relation ”ska” se ut? Det är liksom upp till var och en. Men att gå bakom ryggen på sin partner tycker jag är fruktansvärt, öppna kort är det som gäller för oss.
Min sambo var otrogen mot mig en vecka innan jul. Det var med en tjej han träffat i ett onlinespel i början av december och spelat med några veckor, plötsligt hade hon börjat skicka avklädda bilder och bjudit hem honom. Han lät det hända, men mycket till otrohet blev det inte tekniskt sett, för han kunde inte få upp den. Han har varit arbetslös och deprimerad det senaste halvåret och fick på något tvistat sätt för sig att det var mitt fel. Det sårade otroligt jävla mycket. Men han mår nog ännu sämre över otroheten än jag gör. Vi gjorde slut när jag fick veta, men efter bara en vecka kände vi båda att vi verkligen vill försöka få det att funka. Nu har det alltså gått en dryg månad och vi får väl se hur det går. Jag har alltid sagt att otrohet är en solklar dealbreaker, men nu när det hänt känns det som en fet jävla gråzon. Jag älskar honom, han älskar mig. Han ångrar sig så jävla mycket och tar på sig fulla ansvaret. Men jag kommer inte att försöka i evigheter om vi inte mår bra i relationen. Jag tänker bara att om jag måste bli singel igen efter 6 år så vill jag fan inte bli det mitt i vintern. Våren och sommaren är ju en trevligare tid att dejta tänker jag. Jag är jävligt kluven i all den här skiten eftersom det är så färskt. Jag vill ha honom, men inte om vi inte har det bra. Jag har till och med funderat på att ligga med någon själv för att jämna ut spelplanen sas. Men det var ju inte enbart hans fel att vår relation var dålig sista månaderna, jag tog honom för givet också och var inte särskilt trevlig att bo med. Nu blev det nog en jättelång kommentar. Kärleken är svår och den gör så in i helvete jävla ont. Livet alltså. Man kan fan inte räkna med något.
Han fick inte upp den…
Ja det är något många säger för att släta över.
Alla är otrogna.
Eh..va? Nej så är det ju inte! Att vara otrogen är ett val man gör
Eh..va? Nej så är det ju inte! Att vara otrogen är ett val man gör!
http://platins.se/2017/01/29/ska-jag-forlata-otroheten/