Lady Dahmer:

Att outas som tjock är så jävla jobbigt.//LD

Lady Dahmer blev erbjuden en plats på pendeltåget eftersom hon antogs vara gravid (antog hon i sin tur) och hon berättar att för ett par år sedan hade hon förmodligen översköljts av skuld och skam, lovat sig själv att banta eftersom det är så jobbigt att ”outsas” som tjockis.

”Vadå outas”? Tänker ni säkert. Som om det inte syns när nån är tjock och ja det gör det ju såklart men ändå så lever många av oss tjocka i en slags självförnekelser där erkännandet av övervikten ger så jävla mycket ångest att man vägrar uttala det.

Man köper hellre för små kläder, sitter med en kudde framför magen, håller in, undviker vissa sammanhang, äter inte offentligt och om man gör det så petar man i en sallad och pratar gärna om hur lite man egentligen äter och man döljer och skäms och döljer och skäms om vartannat. Allt för att inte avslöjas som tjock. Helt sjukt.  //LD

Jag hade nån jäkla hang up på valkar.
Det spelade ingen roll hur smal eller tjock jag var – valkar var kryptonit, valkar var armageddon, valkar var värre än att behöva springa naken (så länge jag var valkfri så klart).
Jag satt mycket hellre med ett stor kudde i knät och liksom smälte in i kuddrummet än att sitta utan och vara helt exponerad för eventuellt valkutkryp från min kropp.
Jag klädde mig hellre i ett tvåmannatält än i någonting mer figursytt då jag var mer bekväm i det valkfria tältet än i att det skulle kunna synas en enda kontur av min kropp som skulle kunna misstas för en valk.

Jag tyckte typ att knäveck var jobbiga eftersom de kunde misstas för en valk i ett svagt ögonblick.
När jag satt ner och det mot förmodan inte fanns någon kudde att gömma sig bakom så halvlåg jag gärna ner bakåt så att magen sträcktes ut och risken för valk blev aningens mindre.

Jag minns en gång när jag blivit övertalad att ha på mig en relativt figursydd klänning – jag får fortfarande ångest av blotta tanken men jag sa ja av nån outgrundlig anledning.
Vet ni vad jag gjorde?

Jag köpte 3 st spankskorsetter med ben och hela skiten – pisslucka i grenen och allt. Och jag drog på mig alla tre.
Resultatet?
Oh, jag var valkfri, det var jag men det är ingenting jag rekommenderar för någon med klaustrofobi. Och har du inte klaustrofobi innan du drar dem på dig så kan jag garantera att du har det innan du fått av dig dem igen.

Klaustrofibi, plus att jag såg ut som en vattenballong redo att explodera vilken sekund som helst.
Så himla värt det, verkligen!

Kept it classy!