Foki:

Foki och hennes mamma håller just nu på att bygga ett eget hus i Thailand men det är inte det enda som byggs.
Hon håller även på att bygga en skola genom sitt välgörenhetsprojekt/Zoirak.

När jag träffade henne förra gången berättade hon massor om det och jag kan inte bli annat än imponerad över hennes värme, hennes medmänsklighet och engagemang för de som har det sämre ställt.

Som jag berättade tidigare kan vi endast åka upp till det högsta och avlägsnaste berget mellan Januari-Mars sedan är det omöjligt att ta sig upp på grund av väghållningen och vädret. Dit vi åker är så avlägset, ingen organisation når dem och folket där har sitt eget språk t.o.m, de pratar inte Thailändska och vi måste alltid ha med oss en tolk. Folket som bor där har inte ens ID-kort eller personbevis.
[…] Vi meddelar byborna i förväg vilket datum vi ska åka sedan promenerar de med deras barn genom regnskog, bäckar och berg i över 24 timmar tills de är framme i destinationen där vi befinner oss för att få ta del av det vi har att ge, varma kläder, filtar, skor, mat m.m. och få ta del av den årliga festen till barnen, trots att det tar 16 timmar för oss att resa upp till berget envisar jag mig varje år med att ta med glass till barnen som är det första de får äta på första dagen (efter maten såklart) då glassen är i sista minuten att smälta, haha. Det finns ju inga el däruppe, så när de får äta något som både är kallt, sött och magisk som glass, ni anar inte vad jag får bevittna i barnens ögon. Det är lycka som sitter kvar i många år.//Foki

Världen behöver fler Fokisar!