Catrin Hedlund:
Catten af Tälje har tydligen beställt ett Nintendo Switch till sin son – en identisk pryl som han redan har hemma hos Cattens mamma som bor ett stenkast ifrån dem.
I runda slängar kostar en sån 3 700 kr – pengar som Catrin uppenbarligen då har till sitt förfogande och skulle ha kunnat lagt på att betala av sitt skadestånd men istället så väljer hon att köpa en sån här i stället. Knappast något som kvalificeras som existensminimum väl?
Alltså, ungen har redan en sån hos sin mormor och kan enkelt ta med sig den hem och ändå köper Catrin ytterligare en för dyra pengar. Hade jag varit hennes brottsoffer hade jag tappat det helt tror jag.
Vad tycker ni att hon borde ha gjort här?
Kanske förklara för sonen att mamma varit dum och tagit en massa andra människors pengar och att hon måste ge tillbaka dem och därför inte kan köpa honom ytterligare ett TV-spel? Ett TV-spel som han till och med redan har hon mormor?
Kan Kronofogden göra en utmätning på barnens saker? Jag tror nog det…
Enligt Kronofogdens hemsida så ingår INTE tv-spel och liknande i den sk. beneficieegendom då jag tvivlar på att ett TV-spel kan kvalificeras som musikinstrument. 😉
Jag undrar om det kan komma tillbaka och bita Catten i röven att hon skryter över alla saker hon shoppar?
Det kan nog stå henne dyrt vid en eventuell utmätning.
