Lady Dahmer:

Lady Dahmer och jag drar inte alltid jämt – framförallt inte när det handlar om växter – men hon skriver en sak på sin blogg som jag känner jag att jag bara måste ta upp eftersom jag känner mig träffad själv:

Det ÄR problematiskt med framförallt lite sorgligt när någon som Bianca Ingrosso – som gått ut med att hon själv lidit av ätstörningar – promotar en kylkapsel som kan hjälpa dig att gå ner i vikt och ”tighta till kroppen”.

Och det ÄR problematiskt att jag inte insåg problematiken med offentlig bantning och kroppshets förrän jag började skriva dem här bloggen och verkligen grottade ner mig i det.
Tidigare skrev jag vitt och brett och vikt och viktnedgång och la upp före/efterbilder så det stod härliga till. Jg förstod absolut inte att det var ett problem och då hade jag inte speciellt många följare på Instagram eller på bloggen längre och var inte en offentlig person.
Men problematiken är densamma – oavsett i vilket skala eller storlek man gör det i.

Varför kände jag ett sådant behov av att visa upp det?
Räknades det inte om jag inte fick visa upp det och motta publikens jubel? Var min strävan efter hyllningar värd mer än eventualiteten att jag fick någon annan att må dåligt av mitt raljerande?

Jag sitter inte inne på gåtans lösning och skäms fortfarande över min okunskap men kan idag säga att jag aldrig skulle publicera något sådant igen eftersom behovet av det har försvunnit med min ökade självkänsla. Idag tränar och äter jag bara för mig själv och har liksom inget behov av att trycka upp det i ansiktet på folk som inte har bett om det.
Rena träningskonton kan man ju så klart undvika om man mår dåligt av det men när var och varannan människa ska publicera sina träningsresultat och berättar om hur DUKTIGA de varit – hur skyddar man sig egentligen mot det?

I ett inlägg som kommer senare idag så skriver jag om hur jag ska gå på spinning för första gången sedan operationen men det är mest för att jag vill ha sympatier för min stackars rumpa som kommer göra så ont i morgon – inte för att visa mig duktig.
Jag tränar för att inte ha ont och kunna sova ordentligt.
Att jag får bättre kondis gör att jag kan springa till bussen utan att dö – en ren bonus!

Men om ni vill kan jag visa upp en före och efterbild från spinningklassen!
Före – CamCam på väg in i salen, fortfarande med liv i blicken.
Efter – CamCam som ett blött knytte på golvet som kräks i en papperskorg.

Vem blir inte peppad av det liksom? 😉