The battle of the intimprodukter.

Blondinbella & Michaela Forni:

LET’S GET READY TO RUMBLE!!!!!!
Århundradets duell är här! Äntligen kommer vi få svaret på frågan vi alla undrat över och som i alla fall JAG legat sömnlös över. Som en mask med klåda har jag vridit och vänt på mig där hemma och gång på gång skrikit ut min ångest och rådvillhet:
– ”Vilken produkt för fiffin kommer ta hem intimprodukternas Oscars-staty?
Vilken?
Kvinnan med de inbokade andningspausernas Löwengrip Care och Color eller Ambassadör Fornis Deo Docs?!
VILKEEEEEEEEN!?!?



DeoDocs produkter ser ut som en blandning mellan ett gott te och en lyxig parfym, medan Bella haft balls big enough för att smyga in lite gammal, hederlig smygreklam för Löwengrip Color and Care bland sina Instastories trots att hon precis blivit fälld av RO för ungefär samma sak men på SnapChat – och den typen av exceptionellt mod måste ju premieras, eller hur?

Men den stora frågan måste väl ändå vara:
Vill du gå runt och lukta Stockholm Summer, From Paris to Persia och Honolulu Breeze (DeoDocs) mellan benen eller föredrar du att vara helt fri från andra dofter än din egna inbyggda fiffi-lukt med LCCs parfymfria produkter?

Och VAD är egentligen doften ”Swedish summer”?
Är det lukten av använd engångsgrill, en tom bibba rosévin, bakfylla och en mindre dos ångest? Ångest från att ha kastat ett glas rödvin på sitt ex eller dennes nya partner månne? Är lukten av Swedish Summer egentligen lukten av Sandra Beijer?

Men Bellas smygreklam? Tröttsamt.

Dasha säger ”B”.

Dasha Girine:

Dasha har i likhet med många andra bloggare ”hintat” om att hon går igenom någonting väldigt jobbigt men har inte tidigare velat tala om vad det är – men nu tar hon bladet från munnen:

Den 29 januari förändrades hela mitt liv, existens och världen bokstavligen vändes upp och ner. Man förstår inte riktigt vad det betyder när ”världen vänds upp och ner” förens man känner hur den gör det.

Min mamma,

min älskade, fina, varma och den mest omtänksammaste människan jag känner kommer hem till mig med sin kompis Viktoria (som ni sett en hel del här i bloggen av sen dess) och berättar att hon fått cancer. //Dashas blogg.

Jag går hela tiden runt med en malande känsla av skräck för att någonting ska hända mina föräldrar. Jag vet helt ärligt inte hur jag skulle överleva utan dem och mitt hjärta brister för Dashas skull.
Den här vidriga sjukdomen är anledningen till att hon mått så dåligt och att bloggen blivit lidande.
I mitten av februari flyttade hon tillbaka in i sitt gamla flickrum och har bott där tills nu för att ta hand om sin mamma:

Så de dagar bloggen uteblivit är för att jag helt enkelt inte haft någon annan kraft än att ta hand om henne och jobbet. Vilket var en annan extremt ångestfylld grej. Vi var och träffade läkare och sköterskor inför mammas behandling och de sa till mig ”Hur livet än känns är det viktigt du lever på som vanligt, jobbar och träffar vänner” – det är det sämsta tipset jag fått. För jag tog på mig massa jobb när det var som jobbigast och hur ska man låtsas som ingenting när allting är helt annorlunda? Det var hjärtskärande. Så av min erfarenhet, ta inte på er massa jobb om ni är i samma sits… Tvärtom. –

Bloggen har också uteblivit i brist på material. När jag bara varit här har jag inte velat fota mig eller mammas lägenhet så ni skulle ”fatta” – Från Dashas blogg

Hon berättar nu och menar på att detta är anledningen till att hon kanske varit kort och surig när läsarna tjatat ”om vad som hänt” eftersom hon menar på att det har inte varit hennes hemlighet att berätta om och att hennes mamma uttryckligen bett henne att inte blogga om det.
Nu är behandlingen avslutad och Dashas mamma återhämtar sig sakta men resultatet av den kommer de inte veta på några månader men jag håller alla tummar jag har – alla två – för att Dasha får behålla sin mamma i livet för en lång tid framöver.

Tjatigt!

My Martens:

Åza avslöjar dessutom en hemlig last som fått hennes homeopat att gå i taket och jag berättar om mina 15 kg som jag gått upp  på mindre än ett år… Från Myggans blogg.

Helt ärligt – hur många gånger kan man tjata om en viktuppgång på 15 kilo innan man får en bitch slap genom skärmen på datorn?

Vi VET att du gått upp 15 kilo på mindre än ett år. Jag tror varenda människa som någonsin läst någonting från, om, av eller med My Martens har snappat upp detta.
Det känns som att det tjatats ett litet, litet hål i mitt huvud av att läsa samma sak om och om och om och om igen från henne. Hon är som en skiva som hakat upp sig. VI VEEEEEEEEET!!!!!!!
Vad själva syftet är med att berätta det här om och om och om och om och oooooooom igen har jag dock inte snappat upp. Någon som har en teori?

För att citera min gode vän Chris Rock sa en gång (Han är vis den mannen!):

”Why don’t go out and get kidnapped or something? Have some new shit happen to you!”

Så du har någonting nytt att berätta menar jag.
Får jag höra om hennes 15 kilos viktuppgång en gång till så kommer jag behöva smiska henne med en bilantenn nästa gång jag ser henne! (Vilket Vänneravsnitt, ya’ll?)

Då var vi där igen…

Monas Universum:
 

Mona la upp det här inlägget efter attacken i Manchester och fick den här kommentaren:

För er som inte vet vad det är för en krönika som åsyftas här ovan så kan ni läsa mer om det HÄR.

Återigen får man saker som har NOLL relevans för en själv och som är en annan människas stora tragedi att på något märkligt sätt att handla om en själv.
Nej, Mona – jag förstår inte hur du kan tycka att du haft tur. Ja, din dotter var på en konsert för två veckor sedan med Ariana Grande – artisten vars konsert utsattes för ett terrordåd (som IS tagit på sig enligt medier) men det var inte Ariana Grande som var målet för attacken utan den brittiska befolkningen på grund av att England slutit upp med och visat sitt stöd till andra länder i kampen mot terrorn.

Hade attacken varit riktad mot Ariana Grandes person eller hennes turné specifikt så hade jag kunnat hålla med dig eftersom varje konsert med henne då hade kunnat varit ett potentiellt mål men så är ju inte fallet.

Att säga som du gör är att ungefär som säga:
”Jag gick på en random gågata någonstans i världen för två veckor sedan så jag antar att jag hade tur som undkom attacken på Drottninggatan eftersom det också är en gågata.”

Att din dotter var på en konsert i Stockholm för två veckor har liksom ingen relevans i den här tragedin, och att det där sedvanliga mänskliga behovet av att vilja stå i centrum och få allting att handla om en själv som dyker upp som gubben i lådan även här känns som ett hån mot de som faktiskt var där och som är drabbade på riktigt.