Sandra Beijer:
På förmiddagen kom min räddare i nöden: min kompis Patrik!! Han hörde av sig efter att ha läst mitt måndagsinlägg och bara: jag kan gå ner med dig till källaren om den är läskig och hämta grejer.
Så snällt. <3333
Så det gjorde vi och hämtade mina balkongprylar. En hel del kläder mitt ex hade glömt kvar där nere upptäckte jag. Synd att valborg är över annars hade det kunnat bli en charmerande liten majbrasa.//Sandra
Precis när man tror att Sandy Bell släppt taget om sin ilska och gått vidare i livet så visar hon tydligt att hon minsann inte alls är klar med att vara arg på sitt ex.
Och varför skulle hon? Egentligen? Alla säger att man ska släppa, förlåta och gå vidare men visst måste man få ha sin ”arga” fas eller den ”ledsna” fasen?
Är inte det egentligen det enda sättet att på riktigt ta sig igenom någonting jobbigt? Att låta varje fas få ta sin tid?
För om man kan gå vidare och förlåta någonting sådant här med en klackspark så kan man ju inte ha brytt sig så mycket från första början tänker jag.
Och Sandra! Valborg må vara över men om du styr upp en liten brasa någonstans så lovar jag att komma med både grillkorv och rosévin!
Har ni förresten gjort något liknande mot ett person – ex eller annat – som behandlat er illa?
Tagit sönder någon? Kastat ut alla personens saker genom fönstret? Bajsat i någons brevlåda? Folk tenderar till att bli väldigt kreativa av ilska.
