Johanna Toftby:

I dag hörde jag av en ny släkting på Instagram. Så ny att det inte ens är min släkting alls så vitt jag vet. Jag tänkte att det var en stolle och raderade. Sånt händer då och då. Men nu under dagen har det börjat rulla in från lite var på nätet hur hemsk jag är för att jag ska ha varit jättefull och otrevlig mot funktionshindrade. Plötsligt känner jag mig som en kvinnlig version av Anders Borg.

Snälla ni, hjälp mig att dela detta! Jag tycker det är jättejobbigt att människor sitter och tycker illa om mig utan att ens ha hört min sida.

I torsdags var jag och Janne på Way Out West i Göteborg. Vi åt pizza på Bellparc och innan vi gick för att kolla artisterna ville jag gå på toa. Då var klockan exakt 21.34, jag smsade Janne om att kön var jättelång då så att han skulle veta vart jag tog vägen. Jag stod säkert i kön i en kvart och kände att jag höll på att kissa på mig, men alla köer var lika megalånga så det var bara att hålla sig.

När jag till sist fått lätta på trycket och kom ut så satt en tjej i rullstol utanför. Hon tittade på mig och jag tänkte att hon kanske kände igen mig någonstans ifrån eller att hon var lika lättad som jag över att det äntligen var hennes tur. Jag log mot henne och gick tillbaka till Janne.//Johanna

Här hittar ni hela Johannas inlägg där hon förklarar sin syn på hela den här toalettincidenten som det skrivs om här.
Som sagt – sanningen är aldrig svart eller vit utan mer i någon av alla de 50 nyanser av grått som bor inne i Mr Grey himself och så verkar det vara även här.

Tydligen är handikapptoaletter anpassade för funktionsvarierade personer – inte reserverade om jag förstår saken rätt.
Kan det stämma?
I så fall är väl det här verkligen att göra en höna av en fjäder, eller?