Cute or creepy?

Sociala Medier:

Visst fanns det stunder så jag tyckte att en killes svartsjuka var ett tecken på kärlek men det känslan är long gone.
Ända sedan svartsjukan övergick i ett extremt kontrollbehov som utmynnade i regelrätt misshandel så blir jag illamående av att andra människor visa upp svartsjuka som någonting gulligt.
Det är illa nog att bli utsatt för en annan människas svartsjuka men att själv känna den – det är som ett svart hål som äter upp en inifrån.
I have been there. När min självkänsla var som lägst så var jag svartsjuka personifierad. Fy fan vad vidrigt det var!
Jag hittade dessa svartsjuka poster från sociala medier – varför man nu lägger upp pinsamheterna för allmän beskådning – och känner att jag måste dela dem och fråga er.
Är det här gulligt?
Är det kärlek? Är det omsorg eller bara ledsamt och tragiskt att se? Varför vara i ett förhållande som inte innehåller någon som helst tillit utan bara misstänksamhet och kontroll?
Och varför lägga ut det på sociala medier?
Det är bara pinsamt och tragiskt – inte gulligt. Svartsjuka och kontroll är fan inte gulligt!
Och varför vill man försöka tvinga någon att vara i ett förhållande om de ändå inte vill vara trogen? Ska man behöva vakta någon dygnet runt för att de inte ska vara med/flörta med/ligga med en annan person? Varför vill man vara med någon som man uppenbarligen inte tror vill vara med en?

68 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Gick in på länken, den med Siri var faktiskt RIKTIGT rolig ?

      Är det bara jag eller är det väldigt mycket tyra feeling över såna här inlägg, upprepande lång text om ett ämne med massor av bilder haha. Inte att det inte är intressant men det påminner om att komma in på tyras blogg.

    Killar med kontrollbehov åker bort direkt. Min kille är allt annat än svartsjuk och det var faktisk lite jobbigt i början, eftersom jag kom från flera förhållanden där svartsjuka hade blivit en vanlig sak. Jag är säkert ett undantag bland folk härinne, men jag tyckte om när min kille för första gången sa: ”Den kjolen är hur sexig och snygg som helst på dig älskling! Jag blir svartsjuk på alla killar och tjejer som får se min snygga fästmö i en sådan sexig kjol”. Det tyckte jag var gulligt.

      Låter som han var stolt tkr jag! 🙂

        Ja, kanske det var därför jag tyckte det var lite gulligt. Men var rätt säker på att många skulle skriva: NEJ MEN DET DÄR ÄR KONTROLLBEHOV!! SPRING!!!!

        Ps. Till en (annan) anonym som skrev här nedan, tack för din långa och givande kommentar! ?

          Det beror ju på hur man säger saker, och om han t.ex skulle ha sagt att du inte borde gå ut i kjolen skulle det också vara röd flagg, eller om han sagt att du sett slampig/billig ut (för att få dig att byta kläder).

          Att ha en partner som är svartsjuk är ju inget problem så länge partnern förstår att det är *deras* problem och inget som ska läggas i knät på deras respektive.

      Ok 🙂

    Alltså nej, inte gulligt med svartsjuka. Hur kul är det att leva sådär i längden? Om man ska leva hela livet ihop, ska man ständigt gå runt och va rädd/arg på andra som eventuellt kanske möjligtvis vill hångla upp ens partner? Orimligt.

    Nu när jag är gravid har jag upplevt svartsjuka. En konstig reaktion på min graviditet. Förra graviditeten var jag konstant orolig att min man skulle bli påkörd, nu tror jag han ska ligga med sina kollegor. Vet ju att det är helt ologiska känslor men fan vad jobbigt det är haha.

      Amen preggo-sistaaaah! ??
      Har blivit töntigt svartsjuk den här graviditeten & drömmer mardrömmar om att jag hittar min sambo med någon annan tjej i vår säng.. orkar inte med gravidhjärnan alltså!

        Amen x2 preggosisaahs!

        Min kille började ett nytt jobb under min förra graviditet, där han fick en mentor – Elin. Ocj varje jävla dag kom han hem och berättade om hur roligt det här nya jobbet var och hur rolig Elin var och vad kul det var att Elin bodde nära oss så de kunde åka bil tillsammans i 40 minuter enkel resa varje dag. Hatade den här Elin från djupet av mitt hjärta och tjuvläste alla sms han fick av henne. Kallade henne för snyggElin och drömde att de låg med varandra varje dag.

        …….. allt var så himla oskyldigt förstod jag sen i efterhand. Han träffade liksom en kompis på jobbet som råkade vara en tjej när jag var tjock och fylld av hormoner. Inget liggande med henne (eller ???).

          Tjock? Du var gravid. Och även om du var tjock, jaha är det ett kvitto på att man är ful eller?

            Det där med att leta fel…

            Men snälla du, jag är mycket väl medveten om att jag var gravid. Kände mig både tjock och ful då eftersom min kropp förändrades fort vilket gjorde att jag inte heller kände mig bekväm med den.

            Har väl aldrig skrivit att tjockt är fult? Det år något du utläser från en kommentar som handlar om min upplevelse av mig själv under en kort period i livet, vilket jah tycker säger mer om dig än mig.

          Haha, kul att vi är flera ändå!

          Min man har också börjat nytt jobb. Och precis när jag är sådär härligt svullen, har flott hår och klagar på foglossning… då står han på scen med tre apsnygga tjejer som har typ baddräkt på sig och dansar.. ja. Jag får verkligen bita mig i tungan och ba ”aw, vad kuuul! Ha så roligt med dina härliga kollegor, älskling”. Sen grinar jag en skvätt hemma ?

            Vem är din man

      Hahaha, graviditet och svartsjuka kan bli en dålig kombo. Jag som icke-gravid är inte direkt svartis, men under graviditeten ändrades det. En kväll grät jag över att min sambo legat med andra innan mig ??????

        Så skönt att läsa alla dessa kommentarer!!! Trodde jag höll på att bli _galen_??

          Fast killar är ofta otrogna när tjejen är gravid. Det är min erfarenhet från tiden när jag var yngre och singel. Så man ska inte vara alldeles för naiv.

            I ett förhållande utan gemensam respekt till varandra kanske. ingen normal människa skulle ju göra så.

    Jag har ett stort problem med svartsjuka och tillsammans med mina psykiska problem blir det bara jobbigt så jag undviker förhållanden nu för tiden istället. Jag undrar hur man blir av med svartsjuka för det förstör verkligen allt. Jag har aldrig gjort något som de här människorna har men jag mår ju ändå sjukt dåligt av det.

      Mitt råd är att försöka ta emot stöd på något sätt. Svartsjuka handlar många gånger om en osäkerhet på sig själv, att inte se sitt eget värde, tro att du inte förtjänar hen osv. Nu vet jag såklart inte om din svartsjuka beror på detta eller hur den yttrar sig, men att stärka sig själv och sitt eget värde tror jag mycket på. Detta lät kanske snurrigt, men det är för att svartsjuka har så många olika grader och yttrar sig på väldigt olika sätt ☺️

      Det kan också handla om att du/personen i fråga har ett kontrollbehov som styr allt du/denne gör. Men mitt råd blir fortfarande att söka stöd, det är svårt att arbeta med det på egen hand. Vissa kuratorer på vc är vidareutbildade i exempelvis DBT osv.

    Jag är så svartsjuk av mig… jag kan bli superledsen när jag tänker på hur vackra andra tjejer är, vilka snygga, smarta tjejer som min partner jobbar med och bla bla bla.
    Jag vågar inte skaffa barn med någon, n efter att flera av mina vänner blivit bedragna under småbarnsåren. Hela mitt liv styrs av rädslan av att bli lämnad av en man och jag hatar det 🙂

      Någon, någonsin* ska det stå

    Mitt första förhållande gick jag in i när jag var 15 år, där jag träffade en kille som verkade så himla snäll. Kort därefter visade han sitt kontrollbehov, sakta men säket.
    Fick inte vara hemma hos min mamma på hennes helger (skilda föräldrar), för då trodde han att jag skulle träffa andra, ringde/skrev konstant, förhörde mig om alla människor, om jag så skulle visa en stackare vägen till någonting, sa att mina vänner inte var bra för mig, fick inte gå ut med min vän för han skulle plötsligt ”också gå ut med sina vänner” samma kväll, kunde ringa när jag umgicks med min bästa vän och jag försökte förklara att jag umgås med min bästa vän så att jag inte kunde prata just då, men då övergick det till fler frågor & så fortsatte det. Skulle veta alla i min kontaktlista i mobilen, vara först med att läsa mina sms. Fick inte göra som jag ville och han respekterade inte mina tider som jag hade när jag skulle sova eller göra viktiga saker. Blev arg för att jag inte fick följa med till deras hus i Polen och fira jul för mina föräldrar. Han styrde & ställde över allting och jag vågade aldrig stå upp mot honom, men han misshandlade mig aldrig fysiskt, men detta kändes mer psykiskt. Jag försökte göra slut efter 3 månader, det slutade med att han äntligen lämnade mig, efter 3 ÅR…… Men nej, jag var honom inte trogen just för att han vägrade förstå vad ”jag vill göra slut” är.

      Oj, såg att det blev jätte långt och ingen kanske orkar läsa. Men ja, det kändes väldigt skönt att skriva detta. ?

        Du är värdefull och fantastisk precis som du är ❤️

          Till ”Anonym”: Tack så jätte mycket, det gjorde mig glad att läsa ?

      Varit i exakt samma situation när jag var 15! Han kunde ringa och smsa mig konstant och om jag inte svarade inom några minuter gick han genast igång med anklagelser om att jag var otrogen osv. Ville ha alla lösenord till sociala medier annars döljde jag något. Om jag inte ville ha sex började han anklaga mig att jag säkert låg med andra och hur äcklig jag var osv. Fortsätte med detta och lät mig inte sova, så låg med honom för att han skulle sluta. Ville inte att jag skulle umgås med kompisar för han litade inte på mig när han inte var med så förlorade en massa kompisar. Försökte ta mig ur förhållandet flera gånger men han hotade med att skada sig själv (skar även in mitt namn i hans arm). Hoten blev sedan att jag skulle dö. Han spred rykten om att jag varit otrogen och var en äcklig slyna. Jag vågade knappt kolla på killar men fanns en manlig klasskompis som jag kom bra överrens med. Vilket han inte klarade av. Gjorde dock aldrig något med honom. Visade sig sedan att min kille haft en annan tjej (i en annan stad) som han hade ett förhållande med, detta då samtidigt som vi var tsm och anklagade mig för att knulla med andra. Han hade även sagt till denna tjejen att jag var ett psykoex som han försökte bli av med då jag bara tjatade om att han skulle ge mig pengar. Fick tillslut hjälp av mina föräldrar som pratade med hans föräldrar (de var rätt hårda kan man säga) och jag kom ifrån förhållandet. Han hörde dock av sig och kom fram till mig flera tillfällen under kanske tre års tid efter. Var alltid rädd för honom om jag såg honom ute.
      Kan idag fortfarande ha ångest över att jag inte stod på mig och lämnade honom. Men jag var ung och osäker och han var så jävla manipulativ. Men det som faktiskt är något bra som kommit av det är att jag aldrig skulle låta någon behandla mig så idag. Har varit väldigt tydlig med att jag inte tolererar minsta lilla liknande beteende i senare förhållanden. Markerar direkt när det händer. Sen är nog han ett extremfall, men jag har blivit extra noga med att säga till när jag känner mig illa behandlad. Förlåt för lång text. Behövde skriva.

        Känner igen det där med sociala medier.. han skulle också ha alla mina lösenord till min e-post, Facebook och så vidare.. han undrade varför jag inte hade honom & mig som profilfoto & omslagsfoto på Facebook för att ”ingen ska tro att du är singel”. Han blev arg och han var också manipulativ så han lyckades få mig att ha det. Men jag bytte många gånger och han blev arg varje gång, jag stod på mig där & sa att jag ville ha det så, men han var aldrig nöjd med det. Han fick sig en rejäl utskällning av min pappa EN gång, att han aldrig kan äga mig, men jag tror inte han riktigt höll med om det så han fortsatte, han och min mamma kom aldrig överens och han sa att jag alltid ska respektera honom och hans mamma men han behandlade mig och min egen mamma som skit.

        Så mycket känner jag igen mig i det du skrev, ”Booh”, fy fan vad hemskt att du kände dig tvingad till sex för att själv vara nöjd, och de hoten du fick utstå..

        Önskar att jag kunde krama om dig på något vis, visa att vi är starkare än så. ? Hoppas att du har kunnat gå vidare någorlunda, men såklart sitter sådant i bra länge efter det. Idag är jag 23 och förstår absolut mycket bättre än vad jag gjorde som en lättmanipulerad 15-åring.
        Skickar dig kramar, och tack för att du delade med dig, det kändes på något vis bra att läsa för i stunden känner man sig som den ende det kunde hända mot. ?

          Jag är idag 25 och har ett hälsosamt förhållande med en fin kille. Tack för din omtanke och önskar detsamma till dig ❤ det är tur att man oftast börjar stå upp för sig själv när man blir äldre och inser sitt eget värde. Att man förtjänar mer! Finns många unga tjejer med samma erfarenhet som oss tyvärr. Och det är förjävligt. Det han utsatte mig för kommer alltid att finnas kvar hos mig. Kommer alltid hata honom. Kommer alltid vara orolig för att han ska söka upp mig eller komma fram till mig ute. Har fått jobba jättemycket med synen på sex eftersom mina första upplevelser av det var väldigt skeva pga honom. Nu idag skulle jag ALDRIG utföra något sexuellt med någon om jag inte själv kände för det. Killar som försökt tjata sig till det har jag lämnat direkt. Men vet att flera tjejer har sex för att killen tjatar eller man inte vill förlora dem/vara en tråkig flickvän. Det är för mig så hemskt. Skulle inte vilja att någon gick igenom det jag gjorde med honom. Värsta är att jag säkert tror att han fortfarande behandlar tjejer som skit.

    Har inte varit svartsjuk föränn jag träffade mitt senaste ex. Han hade nämligen legat med min bästa vän samt två kollegor som jag har jobbat/jobbade med. I början så var jag så nykär och inte så brydd men ju mer tiden gick desto mer hjärnspöken fick jag. Det var inte heller lätt när en av kollegorna ville ha tillbaka honom (höll på i 6 månader)
    Enligt han så skulle jag inte behöva vara svartsjuk, men jag tyckte det blev extremt jobbigt, så det höll inte.
    Sedan det tog slut så har jag tvivlat på mig själv och hoppas att jag inte känner såhär i nästa förhållande, och har bestämt mig att jobba på mitt självförtroende och mina studier innan jag går in i ett förhållande.

    Hade inga problem med dom han hade legat med innan som jag inte kände så det ger mig hopp att i framtiden inte behöva känna de jag gjorde.

      Alltså jag tänker att det inte är så konstigt att du tyckte att det var jobbigt om din kollega försökte vinna tillbaka honom medan ni var tillsammans. Otroligt märkligt och respektlöst.

        Det var jättejobbigt. Tillslut så sa jag åt honom att ta bort henne från alla social media (Facebook, insta, snapchat)
        Han tyckte inte det behövdes men jag kände att det behövdes för min men samtidigt hennes skull, för då gick hon vidare.

        Det var bara en månad sedan det tog slut, så detta är som terapi för mig att skriva ut det haha

          Tycker att du gjorde helt rätt i det. Någon måtta får det ju vara. Även om han aldrig skulle svika dig, så tär det ju på psyket att någon inte respekterar att personen i fråga är upptagen.

    Självklart är svartsjuka inte gulligt men man väljer inte alltid att vara det. Jag är väldigt svartsjuk av mig, har varit tillsammans med min pojkvän i två år och är fortfarande nojig när vi är iväg på olika håll. Jag ger inte uttryck för det så ofta numer, jag försöker vara tyst om det för jag kan inte anklaga honom utan belägg. Men tankarna är alltid där. Vem träffar han bakom min rygg? Träffar han någon när han säger att han är på gymmet? Han har aldrig gjort något som tyder på att han är otrogen men jag har blivit bränd av andra killar och det sätter sig. Det går inte att släppa känslorna lösa och göra sig så sårbar. Det hade gjort för ont om jag en dag faktiskt blir bedragen. Att leva såhär är så påfrestande men hellre det än att en dag bli sviken – för jag tar mig inte upp efter ett till svek.

      Tror du att du känner dig mindre sviken om han nu skulle vara otrogen bara för att du går runt och oroar dig för att han skulle vara det? Genuin fråga asså, inget elakt menat 🙂

      Men det är inte fel av dig att känna så (man kan inte alltid styra sina känslor) så länge du inte agerar ut det genom att försöka kontrollera din pojkvän, det är det som är fel.

    Mitt ex var förbannad i flera veckor efter att jag råkat skoja om att Ace Ventura var mitt frikort pågrund av hans sexiga frisyr…. ?

      Hahahaha!!!

      Hmm…

      Mitt ex (inte han som jag har pratat om i kommentarerna) blev sur över att han hittade large kondomer från RFSU i en låda. Han fick för sig att jag tycker bara om stora snoppar när jag egentligen bara fick dom av barnmorskan haha

    Jag är inte alls svartsjuk av mig och inte min man heller, det är en av dom viktigaste egenskaperna hos en partner för mig. En gång har jag stött på en man som visade tendenser och det var efter att vi dejtat i tre veckor, jag nämnde att ett ex som blev en stalker hade sökt upp mig 8 år senare och att det var obehagligt. Hans svar? ”Jag vill inte höra om dina gamla ex så var snäll och ta aldrig upp det igen”. Jag blev så arg och sa till honom att aldrig mer tillrättavisa mig eller tala om för mig vad eller vem jag ska prata om och gick hem. Lustigt nog så vägrade han släppa taget i 3 år… ? Nej svartsjuka är inte alls gulligt.

    Åh mitt ex var en svartsjuk jävel, naiv som jag var trodde jag att det var ett kvitto på att han älskade mig. När jag skulle gå ut med mina tjejkompisar och hade klätt mig i klänning/kjol så kunde han säga ”ska du verkligen ha den där korta kjolen/klänningen på dig?” Aldrig någonsin fick jag kommentaren ”Gud va fin du är älskling, ha så kul”. Han var extra svartsjuk när vi umgicks med hans kompisar och specifikt en kompis. När jag och kompisen satt och pratade så kunde mitt ex reagera på att jag pillade mig i håret samtidigt. Han tyckte att det var ett tecken på att jag ville ligga med kompisen… Behöver jag säga att nu i efterhand förstår jag att exet var helt psyko?!

    Har din man bytt lakan medans du varit på jobbet? Han kanske råkade också jobba hemifrån den dagen, eller kom hem lite tidigare.
    Har han gått ut med soporna, men vanligtvis inte gör det?
    Han tjatar inte längre om sex, och är faktiskt på gott humör när du kommer hem?
    Just saying… Been there done that.

      Ja eller så är man tillsammans med en vuxen människa.

    OT

    Har skrivit förut om en influencer på kids brandstore som har anorexia. Nån som minns? Jag fick då lite input och kunde se saken inte fullt så svart/vitt. Men nu är jag där igen.. tjejen ligger tvångsinlagd, ser oerhört sjuk ut och mår uppenbarligen väldigt dåligt. Hur kan hon få vara en influencer?!?! Så ser barn/ungdomar henne o ”wow hon är en influencer, jag vill bli som hon!”. På alla bilder hon lägger upp på insta så skriver folk att hon är såååå snygg o såååå goalz! Ser de inte att hon är sjuk?!?! Vad är det att se upp till?!?! Hur fan tänker kbs?!? Nu är jag faktiskt lite arg.

      Vem?

        Vet inte om jag bör outa henne, hon är bara 15 år (snart).

          Du kan exempelvis skriva såhär; om personen heter Erika Eriksson, skriv Er*k* Er*kss*n. Då är namnet på personen i fråga inte googlingsbart. Göra ofta på flashbacks forum.

            Namnet är bara ett exempelnamn.

      Det går inte att ta din kommentar på allvar, ditt budskap går inte fram för du skriver alldeles för många frågetecken! Du kan behöva några år till i skolan så att du lär dig att skriva en text som det går att förstå och att ta på allvar.

        Har skrivit förut om en influencer på kids brandstore som har anorexia. Nån som minns? Jag fick då lite input och kunde se saken inte fullt så svart/vitt. Men nu är jag där igen.. tjejen ligger tvångsinlagd, ser oerhört sjuk ut och mår uppenbarligen väldigt dåligt. Hur kan hon få vara en influencer? Så ser barn/ungdomar henne o ”wow hon är en influencer, jag vill bli som hon!”. På alla bilder hon lägger upp på insta så skriver folk att hon är såååå snygg o såååå goalz! Ser de inte att hon är sjuk? Vad är det att se upp till? Hur fan tänker kbs? Nu är jag faktiskt lite arg.

        Fattar du nu?

          Vem menar du?

            Var ett svar till X. Hen förstod inte vad jag menade eftersom jag använt för många frågetecken.

              Jaha… då är jag med.. =) Men jag fattar fortfarande inte vem du menar.

    Blev tsm med min första kille när jag var 15. Han lämnade sin tjej för mig… var så fruktansvärt kär i en början men sedan vart han kontrollerande.

    Fick inte dricka eller gå ut för att han ”var rädd att jag skulle bli våldtagen” (jo tjena), mina vänner hade dåligt inflytande på mig, även mina syskon. Jag for på fest en gång när han var utomlands ”utan hans tillstånd”, vilket resulterade i att han ringde och sa att han skulle ta livet av sig där och då.

    Mina killkompisar var tydligen kära i mig och jag fick inte umgås med dom. När jag ifrågasatte allt detta så var det mitt fel, såklart. Och när han sällan insåg sina fel började han gråta och skyllde på något annat.

    Vid bråk tröck han på ömma punkter, tex sa att jag var tjock, hade fula små bröst, och fult underliv.

    Han hade sex med mig när jag sov och när han ville ha sex men inte jag, tjatade han eller blev arg så jag gav med mig.

    Lämnade honom efter 2 år, men var ju övertalad att jag inte är värd nån bättre/inte är någon utan honom osv så det var skitjobbigt.

    Hörde av mig till tjejen han var med innan mig och hon sa att hon upplevt exakt samma sak. Då var både killen och hon 14 år(?!). Han hade även knuffat henne och tagit stryptag.
    Fick höra nyligt att hans nuvarande blivit misshandlas också.

    Nu vart det långt men jag blir så ledsen av att se mer o mer destruktiva relationer i samhället då jag vet hur det är att vara i ett.

    Idag lider jag av vestibulit och kommer aldrig vilja ha sex igen. Tack som fan killen ? Hatar honom än idag även fast det är 7 år sedan.

      Fy fan vilket jävla as.
      Var i ett liknande förhållande, där min kille kunde bli helt sjuk i huvudet och säga att jag hade äckliga bröst och att jag borde klippa av mina långa blygdläppar. sen sa han efteråt, när han var ångerfull, att han bara sa vad som helst för att såra och inte menade något illa. men sånt sätter ju sig. har komplex än idag.

        Obs, att ha sex mot någon vilja eller när den sover och inte kan ge sitt samtycke är våldtäkt.

    Svartsjuka är något av det värsta som finns. De killar jag har varit tillsammans med har aldrig varit svartsjuka och jag är inte lagd åt det hållet – men min före detta bästa vän var så svartsjuk så hon förstörde det allra första förhållandet jag hade och jag var för dum för att förstå det.

    Varning för roman.

    Jag blev tillsammans med en kille som verkade så där helt underbar när jag var 17 år. Han var liksom för ”bra” för mig.

    Men som vanligt när något är för bra för att vara sant så är det oftast det. Efter ett tag började begränsningarna, jag skulle inte umgås där det fanns killar utan han. Efter ett tag började han anklaga mig för att ragga på andra. (När jag i själva verket bara var sådär vanligt artigt trevlig)

    Sen blev det förolämpningar. Jag var lösaktig för att jag hade haft sex med någon annan innan jag träffade han. Jag var ful, värdelös det var bättre om jag bara dog för ingen skulle ju sakna mig osv.

    Sen ville han att jag skulle sluta umgås med mina vänner och min familj för de hade dåligt inflytande. Fick inte ha kontroll över mina pengar, han hade alla mina inloggningar för att se vem jag pratade med.

    Efter ett par år (för de jävlarna vet hur de bryter ner en så långsamt att du inte märker det) kom det första fysiska våldet. Han höll fast mig jävligt hårt och örfilade mig. Vid det här laget kände jag att jag förtjänade det.

    Sen fortsatte det bara utför. Allt som inte gav mig blåmärken var fair game. Utlåst på balkonen i minus 25 grader, slagen med knytnävar, golfklubba eller valfritt tillhygge, knuffad, spottad på. Ifall jag grät så skrattade han och kallade mig vek och patetisk. Hotade att döda mig och döda vår katt.

    Jag vet inte vad som hände men en dag kände jag att det var nog. Jag vågade inte berätta för någon. Skämdes och trodde att ingen skulle tro på mig. Han som är så snäll liksom. Så jag planerade min egen flykt. 3 månader senare flyttade jag 70 mil bort utan att berätta för någon annan än mina föräldrar var jag skulle. Bodde i andrahand och var skriven hos mina föräldrar, bytte telefonnummer.

    Det var 10 år av mitt liv och det var två år sen jag drog. Har gått i mycket terapi men jag vet inte om det någonsin kommer att bli bra igen. Vågar inte åka hem, är ensam för att all min ork har gått åt till att orka leva och klara av utbildningen jag går, får fortfarande panikångest när jag ser någon som liknar honom. Självhat, jag känner mig fortfarande äcklig. Har svårt för sociala kontakter, samtidigt som jag skulle kunna offra min högra arm för att få en bra vän.

    Vet inte varför jag skrev det här, skönt att skriva av sig kanske. Om någon kan dra någon lärdom av det är det ju fint men det var nog mest av egoistiska skäl. Har fortfarande inte berättat för någon förutom min terapeut i det ”verkliga” livet.

      *inte gav mig blåmärken i ansiktet skulle det vara.

      Starkt att du tog dig ur det, och modigt att våga flytta så långt bort och börja om! <3 Ibland när man har fått tilliten till andra människor förstörd så orkar man inte med att bygga nya relationer även fast det är det man allra mest längtar efter. Det är ok! Det tar tid, det är fantastiskt hur bra du gjort det bara nu, och du kommer träffa fina människor igen. För mig hjälpte gruppterapi bra, som ett 'mellansteg' för att våga närma mig andra igen efter ett trauma. Eller att skriva det här i ett forum/stödgrupp? All lycka till!

    Svartsjuka är INTE gulligt och INTE ”ett bevis på att hen verkligen älskar dig”. Haft två svartsjuka ex och var helt säker på att jag aldrig skulle palla ha förhållande igen. Sen träffade jag min nuvarande sambo och bara ”jahaaa det är såhär ett normalt hälsosamt förhållande ska vara”. ❤️

    Blir så illa till mods över att läsa vissa kommentarer. Fy fan för svartsjuka, det är vidrigt. Svagt.

    Givetvis upplevde jag det också. Precis som med all annan psykisk misshandel/härskarteknik han utövade under de 3 åren vi hade tillsammans. Intalade mig att allt han gjorde var för att han älskade mig, vad skulle korkade/hjälplösa/lilla jag göra utan honom? (Har det bättre än någonsin idag. Att aldrig behöva känna sig liten, korkad, hjälplös varje dag är en förlösande känsla)

    Än idag är jag obekväm med att ha åtsittande toppar, korta kjolar, klackar osv. För hans ord bränner fortfarande. ”Ska du seriöst gå ut sådär? Vem ska du egentligen träffa?”. Varje gång jag bär något sånt känner jag mig dock snygg, och som att jag vinner över aset lite varje gång.

    Fantastiska, fina ni som lever med någon som är svartsjuk eller inte behandlar er så som ni förtjänar.. Skickar er en varm tanke. Ni förtjänar så mycket bättre, powerkvinnor/människor.

    Någon som såg Ellen Bergströms IG storys om filmen ”the other woman”?? Kändes som en pik till ett visst ex… Vad tror ni?

    Min killkompis är tillsammans med en svartsjuk, osäker tjej. Hon går igenom våra Facebook-konversationer och sen ringer hon honom och blir förbannad för att hon inte hittar något som ger henne vatten på sin kvarn om att jag skulle vara en hemskt människa och vi skulle planera otrohet . Vi hade ett förhållande ett tag innan jag insåg att jag inte tände på män men behöll killkompisen, eftersom han är en schysst kille, långt innan nuvarande tjej kom in i bild. Vi jobbar även ihop så att inte ses är oundvikligt men nu får vi inte skicka gulliga hundklipp, umgås på jobbet eller skriva privat.

    Svartsjukebeteende påverkar så många människor runt omkring och att kontrollera andra människors relationer är vidrigt. Litar man inte på sin partner är det bättre att inte ha ett förhållande alls än att avskärma denna från alla människor av fel kön eftersom något eventuellt kan hända.
    Blir ledsen när jag ser era historier och den enda påverkan jag har är en indirekt eftersom jag är kompisen han inte får träffa, prata med eller liknande bara för att jag har fel kön och han mår inte heller jättebra i den situationen heller (och inte hon heller) så det är en uppenbar lose – lose situation trots att man antagligen inte fattar det i sin svartsjuka.

    Svartsjuka är inte gulligt och borde inte hyllas eller tas för kärlek.

    När jag träffade min nuvarande sambo låg han i skilsmässa. Det visade sig att båda hade haft affärer på sidan om förhållandet. Jag träffade alltså killen mitt i detta drama, och stannade. Varje gång han skulle träffa sitt ex för uppdelning av saker, förhandla, saknade henne etc. Var jag så sjukt nojig. Jag blev Assur bara han nämnde henne. Jag berättade varför jag kände som jag gör, och han hjälpte mig då med tilliten, han förstod ju varför jag reagerade som jag gjorde. Jag har tillgång till hans mejl, telefon och så, men jag kollar honom inte. Jag litar på honom. För det mesta. När jag blir svartsjuk är det kring mens, haha.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.