Blondinbella:
Det är alltid ett nöje att hänga med dessa två. Imorgon lämnar jag barnen en dag tidigare till Odd. Det är trist att jag missar ett dygn men statiskt tre dagar rullandes krockar ibland med jobbresor som är satta redan innan separationen skedde. Vi kikar på ett nytt sätt att dela upp, planen är att ha varannan vecka när Sally blir tre år.//Bella
Bella är tvungen att lämna barnen en dag tidigare än planerat eftersom hon åker till Cannes på jobbresa och läsarna rasar!
Lämna dem tidigare? Skriva att det är ett nöje att vara med sina barn?
DET FÅR VÄL FINNAS MÅTTA!
Varför kan det inte kännas som ett nöje att hänga med sina barn? Om det känns så är det väl enbart positivt, eller?
Föregående inlägg 
En del människor är verkligen sorgligt dömande.
Fast som skilsmässobarn kan jag känna igen mönstren från min pappa som hade oss varannan helg och prioriterade karriären framför oss! Det skulle hela tiden hända något och bara vara kul kul kul hela helgen, inte att man satt i soffan och glodde på nån film då och då. Konsekvensen: min pappa är en rolig gubbe i lådan som dyker upp då och då men absolut ingen förälder för mig.
Undrar hur barnen ser på Odd, är det samma fart och fläkt där? En möjlig konsekvens kan ju vara att han ses som tråkiga pappan?
Tror dock att Bella är en jättebra mamma, men kanske skulle coola ner tempot lite! Dock vet vi ju verkligen inte allt genom att läsa bloggen bara.
Men man kan inte jämföra två föräldrar som har delad vårdnad och har barnen lika mycket med en föräldrer som endast har sina barn varannan helg.
ALLTSÅ JA!
Du beskriver min relation till min arbetsnarkoman till pappa. Vi var hos honom 6 dagar i månaden och det var inte en lugn stund. Grönan, kuta in på Skansen och kolla kattungar, vidare på middag och bio i stan och sen hem i säng. Nästa dag fick vi köpa vad vi ville på Toys’r’Us och sedan var det pang iväg till typ Heron city för att LEKA hela dagen.
Just då var det ju drömmen och vardagen hos mamma var just vardag.
Men nu när jag är 22 kan jag titta tillbaka och inse att vi aldrig lärde känns varandra. Han var en lekfsrbror. Vi har inte i närheten den djupa relation jag skapade med mamma genom att dela min vardag med henne.
Nu har pappa gift om sig och fått två nya små döttrar och jag håller tummarna för att han tar chansen att göra det annorlunda.
Känner igen mig. Pappa hade oss varannan helg och det var konstant fokus på att ”maxa”. Vi var aldrig bara hemma hos honom utan han blev den där aktivitetsledaren som bara umgicks med oss genom att ta med oss ut på häftiga saker. Såg inte honom som en förälder då och har ingen pappa-dotter-relation till honom nu. Han känner inte någon av oss syskon, han dök bara upp då och då för att ta med oss till äventyrsbad eller på bio.
Med det sagt så tror jag inte att hennes barn märker hennes schema så mycket (än). De har ju så få dagar med en förälder innan de ska byta. En extra dag hit eller dit spelar ju ingen roll så länge de känner sig trygga hemma hos både Isabella och Odd. Problemet vi hade som barn var att vi aldrig fick någon vardag med vår pappa.
Sorgligt att vi är många som haft det såhär men skönt att man inte är ensam om att känna så. Och att jag inte är den enda som tänker tillbaka på mig själv när jag läser om hennes flängande med barnen!
Hoppas inte hennes relationer med barnen tar stryk på detta vis, det är så tråkigt för alla parter!
Har samma relation till min pappa, även fast mina föräldrar var gifta. Idag är de skiljda *suprise* och min yngre lillebror som fortfarande bor hemma lever detta liv med pappa.
Känns mest som att de gör alla dessa saker ihop så han kan skryta om att han är en bra förälder inför vänner och kollegor. Suck.
Åh. Du har insett men är ju påverkad av din pappa-såklart. Hoppas att din lillebror tar det din pappa ger o inte hoppas på mer! Jag gör samma som din pappa, skillnaden är att barnen i mitt fall är syskonbarn. Varför jag håller igång så mycket när jag träffar dem är för att jag vill optimera tiden-va med dem så mkt som möjligt. Mycket ”synd” om din pappa! Om han berikats med en hjärna som din ❄️
Va? 1) stor skillnad på papparollen och rollen som farbror eller morbror. 2) att optimera tiden ihop är att skapa en trygg relation där man kan vara öppen och lär känna varandra. Som barn märker man om personen i fråga ”bockar av” tiden som på en dagordning. Toppen om man vill göra saker ihop och ha roligt men kan man aldrig prata med sin pappa om vad som händer i livet och vad man känner så skadas relationen i längden.
Tack för fina ord Pellekanin. Värmer en måndag.
När jag läser era historier känner jag: fan vad svårt att vara förälder. När ni skriver fattar man ju hur det var för er och att det givetvis inte gynnar en nära och trygg relation med sin förälder när de försöker maxa hela tiden, men förmodligen fattade era farsor inte det och försökte bara göra sitt bästa och möjligen väga upp för sitt dåliga samvete. Innan man liksom kan lära sig är det redan för sent.
Däremot är inte jobb en ursäkt för att inte vara där för sina barn, har man systematiskt prioriterat arbetet framför barnen kan man gott få smaka på lite bitterhet från dem i vuxen ålder
Förlorade min mamma tidigt i livet och har enbart vuxit upp med min pappa. Han var inte riktigt ett stöd för mig emotionellt utan mera den som man gjorde roliga grejer med. Det var hans sätt att visa kärlek. Säger inte detta för att jämföra eller något sådant men ville bara påminna om att man ska ta vara på att ha två eller ens en förälder i livet. De flesta gör ändå sitt allra bästa och älskar sina barn mer än något annat på jorden.
Jag är uppväxt med både mamma och pappa men han var mest en figur som kom hem från jobbet och tittade på sport. Det är inte många ord min pappa har sagt till mig och att han skulle ta ut en på en aktivitet, en dröm! Min mamma var sönderstressad och hade aldrig tid för oss så min barndom gick ut på att leka själv i skogen, sätta upp teaterföreställningar för mina leksaker och skiva en dagbok där jag hittade på en egen värld, ensam helt enkelt. Jag fick välja en leksak i leksaksbutiken en gång per år när jag fick pengar av mormor och det var allt. Men jag är inte bitter över min barndom utan den gjorde mig ödmjuk, alla har sina brister och vissa sitter så djupt att man försummar sina barn. Mina barn skämmer jag bort med kärlek och tid.
Blev otroligt berörd av din berättelse. Gör ont i hjärtat när man tänker på barn som inte blir sedda av sina föräldrar ?
Tack ❤️ Som barn var det ett normaltillstånd och ingenting som jag funderade över, barn har en otrolig förmåga att anpassa sig men visst var det jobbigt när man var sjuk, hade det svårt i skolan eller hade madrömmar. Men mina föräldrar hade en värre barndom än jag så dom gjorde sitt bästa men lyckades inte bryta cirkeln, men det gjorde jag och det är min tröst och styrka. Mina mamma ser idag och berättar ofta vilken bra mamma jag är och önskar att hon hade kunnat ge mig det som jag ger mina barn, jag har förlåtit båda för länge sen.
Växte också upp med båda mina föräldrar och hade en pappa som inte riktigt orkade. Minns mest att han alltid var arg och irriterad… Mycket konflikter hemma vilket gjorde att jag ständigt önskade att de skulle skilja sig.
Det fina är att vi nu när jag är vuxen fått bra kontakt och han är en jättebra morfar till mina barn. Så det går att förändra situationen, men det bygger ju förstås på att ens förälder är villig att ändra sig.
Ja, så var det med min mamma och idag är hon en jättebra mormor. Min pappa är sig lik men han har känslomässiga ärr som inte kommer att läka men han försöker i alla fall på sitt sätt och det får jag acceptera. Jag önskade också att dom hade skiljt sig redan när vi var små.
Precis och exakt så såg min barndom också ut. Nu på ålderns höst har min far fått diagnosen borderline vilket förklarar en del. Nu är jag själv mamma till tre och kan ibland känna att jag försöker överkompensera på något sätt, att hela, hela tiden finnas där. Å ena sidan är jag stolt över den förälder jag har blivit (som dock har tagit några år – när vår äldsta föddes var jag väldigt självcentrerad) men samtidigt oroar jag mig över om jag blir för mycket.
/Linda
”statiskt tre dagar rullandes krockar ibland med jobbresor som är satta redan innan separationen skedde”
Så kan det ju vara. Men det verkar som Bella varit snabb på att boka in jobbresor under hela 2017. Odd flyttade ut redan i början av mars enligt vad som framgått här och annorstädes men då verkar Bellas resor redan varit huggna i sten.
Och skulle Bella aldrig kunna tänka sig att själv lägga till några barndagar för att kompensera för jobbresorna?
Man får intrycket att Odd är väldigt mån om att få alla dagar som han har ”rätt till” enligt schemat men samtidigt verkar han ju inte omöjlig att ta extra dagar när Bella vill ut och lufta garderoben. Är Odd barnkär eller arbetslös? Eller kanske båda…
Hon har svarat i kommenterarerna att drt bokades redan i januari och att mässorna är samma datum varje år, så själva datumet är ingenting hon kan påverka.
Så praktiskt att Bella inte kan ändra resorna för då behöver det ju inte bli någon diskussion om nödvändigheten av att åka iväg. Och det kommer mera:
2 augusti skriver Bella:
”Jobbresorna som väntar är Marbella (LCC-event), Cannes (skönhetsmässa där vi svenska beauty bolag ställer ut ihop), Hong Kong (träffa blivande återförsäljare), NYC (införsäljning), Zurich (LCC), London (ny investering) samt Marrakesh (plåtning). Exporten kräver mycket resor men det är bara väldigt roligt.”
Väldigt roligt. Ja, det har vi förstått 🙂
Fast, vist stämmer de att resorna ligger på samma datum dock tror ja inte de hade varit några problem att kanske hämta barnen en dag tidigare och då lämna dom en dag tidigare, Odd och hon har ju så himmlaaaa bra relation han han hade bog förstått om hon hämtade dom redan torsdagen eller fredagen. Eller förstår du hur ja menar? 🙂
Alltså jag och min sambo ska separera och jag kommer vara jätteglad för varje extra dag jag får ha vår son! Skulle väl vara hemskt istället om man surar för att man får ta någon dag extra.
Dessutom, de mässorna hon ska besöka, de har ju redan datum satta så det är ju inget hon kan göra åt saken.
”Är Odd barnkär eller arbetslös?”
Haha alltså? Det är hans barn. Vad är det för konstig frågeställning. Hade jag blivit tvungen att dela min tid med barnen och helt plötsligt bara få ha dom hälften så mycket som jag varit van vid, så hade jag mer än gärna haft dom en dag eller flera extra utöver mina ”vanliga” dagar.
Även om man jobbar så finns det förskola, men då får man ju ha dom på eftermiddagen och kvällen ❤️
Alltså jag kommenterade just det. Att datumen inte kommit som någon chock eftersom dom varit planerade sen innan och således enkelt kunnat kompensera med att hämta en dag tidigare?
Men hon godkände inte den kommentaren.
Skrev också att jag inte på något sett säger att det kommer hända bellas barn men har själv erfarenhet av rikemansbarn som senare åker in och ut ur rehab just för att deras föräldrar inte är närvarande.
Tycker just föräldraskap handlar om tid. Vissa dagar ”bråkar” man mycket med barnen men dom dagarna är lika viktiga för det är då de lär sig vad som är rätt och fel och barnen lär sig att föräldrarna finns där oavsett vad även om dom varit lite busiga.
Hade du skrivit samma om blondinbella var en man?
?
Nu är det ju bella som fått kommentarerna?
Det är ju aldrig en lugn stund hos Bella.
Så små barn behöver inte underhållas precis varje sekund och ingen har dött av att ha lite tråkigt.
Fast du har ju ingen aning om vad som händer hemma hos Odd. Där kanske barnen får ha tråkigt och ta det lugnt. Sen dokumenterar inte Bella varje sekund på bloggen heller så barnen får nog ta det lugnt hos henne också ska du se, oroa dig inte. Har svårt för Bella men när vissa läsare klagar på saker de OMÖJLIGT kan ha en aning om blir det bara pinsamt. Kritisera det som kritiseras bör, men att börja klaga på inbillade problem gör ju att man börjar undra hur det står till med en del läsare.
Inbillade problem?
Självklart vet ingen av oss allt.
Men att bortprioritera det viktigaste man har?
Ja, det tycker jag är konstigt.
Oavsett kön kan jag meddela till alla som undrar.
Ja precis, inbillade problem som att barnen aldrig får ta det lugnt, att de aldrig får ha tråkigt och så vidare. Precis det som din kommentar ovan handlade om. Det är inbillade problem från din och andras sida. Ni har som sagt ingen aning om hur tråkigt eller roligt barnen har, så är det!
Sen att hon bortprioriterar sina barn, det går ju inte heller att säga utifrån hennes blogg. Är du en sådan som enbart tänker att världen är svart eller vit? Det verkar onekligen så. Du måste förstå att det inte går att dra slutsatser utifrån det hon skriver om sina barn på bloggen eftersom det är en sådan liten del. Om hon åker iväg en dag tidigare på en resa en gång (eller tre) betyder inte det att hon bortprioriterar sina barn. Eller du kanske har stenkoll på hur många dagar hon respektive Odd umgåtts med sina barn sedan skilsmässan?
Hur kan du, en bloggläsare som varken känner Isabella eller någon i hennes närhet, på riktigt ta till dig rätten att påstå att hon bortprioriterar sina barn? Det är allvarligt. Du har ingen aning om hur saker och ting FAKTISKT ser ut. Se över dina egna prioriteringar istället om du tycker det är normalt att skriva ut att en person du inte känner bortprioterar sina barn. Det är verkligen att gå över gränsen. Du borde skämmas!
Men alla ni som försvarar Isabella känner henne och vet att hon gör rätt, eller en sitt bästa gentemot barnen? Annars kan ju var och en få ha sin åsikt. Jag tycker att det är tur att barnen verkar ha en fast punkt hos Odd. Det finns ju många berättelser i kommentarsfältet om ”lekpappan”, i det här fallet verkar Bella vara lekmamman och det är ju helt ok så länge barnen har någon annan fast punkt. Ni som säger att hon inte redovisar allt de gör, nej, det förstår nog alla men hur mycket lugn och ro går det att klämma in mellan de aktiviteter hon skriver om? Det finns säkert en schemalagd andningspaus eller två, det har Simon sett till 🙂
Det är inte en diskussion mellan de som tycker Isabella är en perfekt mamma eller de som tycker hon är en värdelös mamma. Jag reagerar på hur man kan ta till sig rätten att skriva ut att hon faktiskt bortprioriterar sina barn som om det vore fakta. Det är inte okej.
Jag kan, precis som du, inte uttala mig om rätt och fel eftersom jag inte har någon aning om hur det faktiskt ligger till i casa Löwengrip. Jag vet precis lika lite som du vet om hennes relation till sina barn. Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte uttalar mig om hennes relation med sina barn, exempelvis att hon bortprioriterar dom, att hon är en lekmamma etc. Detta av den enkla anledningen att jag inte har någon aning, precis som du, och precis som alla andra som inte känner Isabella.
Men gå och lägg dig. Du vet ingenting om hur BB:s liv med barnen ser ut på riktigt. Så patetiskt att sitta och FÖRFÄRA sig över något man inte har alla fakta kring. Skäms!
Jag håller med dig.
Min sambo har sin son varannan helg och varje tisdag till onsdag (bor i Frankrike, det är lite annorlunda här). Han passar på att göra massvis med saker tillsammans med sin son, dels för att vi VET att han inte gör så mycket tillsammans med sin mamma (typ samma lekpark varje dag, hela tiden), dels för att han vill passa på att umgås med sin son och göra roliga saker tillsammans, samt att han vill att hans son ska trivas hos oss. Visst det låter som om att han mutar honom med roliga saker, men så är det inte, i och med att han träffar honom så sällan så vill man inte bara sitta hemma och inte göra någonting…
Som om det vore fel att gå till samma lekplats varje dag? Det är väl att göra något med sin mamma? Jag går med min son till lekplatsen varje dag… oftast samma lekplats! Just för att min son älskar att vara på lekplatsen och han har träffat andra barn där som också oftast brukar vara på lekplatsen, samma lekplats varje dag, så de blivit kompisar!
Nej, det är inte fel att göra det, självklart inte! Vad jag ville få fram är att hon inte gör något annat utöver det 🙂
Men Gud, bara för att hon skriver aktiviteterna de gör betyder det inte att de inte har dötid också. Om någon frågar mig vad jag gjort i helgen med mina barn så kommer jag ju säga att; vi var på Historiska, sen åt vi pizza, sen storhandlade mat osv, kommer ju inte ba: och emellan våra 3-4 aktiviteter så hade vi massa dötid framför varsitt device. Så trött på att folk hakar upp sig på andras liv och speciellt Blondinbellas. Hade hon chillat hade hon fått höra att hon var lat och inte orkar göra något med barnen när hon väl har de, typ.
Men vad fan är det med folk? Hon är 26 år gammal och är vuxen nog att fatta sina egna beslut, och hon är säkert väl medveten om att hon spenderar mindre tid med sina barn. Vad jobbiga alla dessa läsare är som ska klaga på allt. Låt henne uppfostra sina barn utan 10000 kommentarer om hur dålig hon är ?
De enda som har svaren är ju barnen och de har ingen blogg så..
Fast hon skriver ju jämt själv om sitt schema, sina jobbdagar, barnlivet ovh har ett öppet kommentarsfält. Det är väl klart som sjutton att iaf ett par av de 900 000 läsarna i Umeå kommer lägga sig i??
Vad jag inte fattar är varför hon inte stryper all offentlighet för barnen när hon har råd! Satsa på LCC och låt barnen vara, räcker det inte nu.
Fattar inte vad Umeå har med saken att göra? Haha? /Umeåbo
Bella skrev en gång att hon hade 900000 läsare bara i Umeå
Blondinbella skrev en gång att hon hade 900 000 (tror det var 800 000 hon skrev) läsare i Umeå 🙂
Det skulle vara (enligt Google Statistics) 940 000 läsare i Umeå 🙂
Spyr på folk som alltid tror sig veta bäst och kommer med sina pekpinnar.
Kan inte alla bara mind their own business
Jag tror att du hamnat på fel blogg, Japp.
Detta är ingen blogg för den som tycker alla ska ”mind their own business”.
Detta är en blogg för den som har åsikter om andra och lägger sig i andras liv.
Vem är du att säga till mig vart jag ska vara och inte vara?
Tyck och tänk som ni vill, men kom inte med några pekpinnar som att ni vet bättre eller bäst om någon annans föräldraroll. Sköt er eget 🙂
Om du kommenterar på denna blogg ska du väl inte tala om för oss andra vad vi ska skriva?
Tröttsamt med självutnämnda moderatorer. Sådana finns alldeles för många på Bellas blogg t ex.
Tröttsamt med alla dessa perfekta människor som dömer folk utifrån vad de veta på en jävla blogg. Det finns alldeles för många sådana människor på den här bloggen.
Man KAN diskutera bloggar och bloggare utan att döma och dra förhastade slutsatser. Förstår ni inte det?
Nää. Är för upptagen med superminikeso, stark druvjuice, tumrullande och självklart dagsschema à la sharkweek för att fatta sådant. På tok för komplicerat. Och menar du samtidigt att det finns en värld utanför min bubbla?
Varför rasar inte folk över bingo och hans ungar? De flackar mellan två hem vv, vilket inte är konstigt iof men att däremellan aldrig få vara hemma i lugn och ro utan varje vecka dessutom åka runt på olika hotell och äta ute varje dag i veckan på restauranger och som i förrgår bli då trötta att de får på restaurang bäddas ner med kuddar och sova under bordet när de blev för trötts kidsen så att pappa kunde vata lvar istället för att åka hem så de kunde lägga sig.
Eller varför inte bara vara hemma i lugn och ro och äta middag någon gång
Det reagerade jag också på, att han hade med sig sovsäck osv och bäddade ner dem på restaurangen? Lite ovanligt. 🙂
Ja….ok om det är någon gång att man är på släktkalas eller något men att vara ute på hotell varje helg och på restauranger varje kväll blir ju onekligen aningen stressat
För att när män gör sånt är det lite charmigt och skojsigt. När en kvinna, en MAMMA, gör så är det socanmälningar.
Normer.
Du missade uppenbarligen tråden ovan här om alla som klagade på sina pappor som var frånvarande? Sluta få allt att handla om att Bella är kvinna.
Ja såklart! Att några individer klagar på sina fäder i en blogg gör ju att strukturella (och via evidens befästa) fenomen ba poff försvinner! My bad!
Överlag tycker jag att människor lägger sig i för mycket i allt som handlar om barn. Särskilt när det kommer till Bellas barn. Att skriva att det är nöje att hänga med barnen är i sig inte fel. Men språkbruket känns väldigt opersonligt och formellt. ”Nöjet var helt på min sida” är till exempel en artighetsfras. Hade hon tex skrivit ”att umgås med dessa två gör mig så glad” hade det inte kunnat uppfattats negativt. Alltså att det framstått som opersonligt eller formellt.
Sen har vi det här med att allt handlar om relationen till något. Bella har tex flertalet beskrivit sig själv som mer rationell än känslofylld. Tex skrev hon en gång att hennes exman tänkt tanken om hon (eller om det var någon av dem) skulle dö. Hon började då prata om försäkringar och hur det praktiska skulle lösa sig. Eller när hon själv beskriver att hon stänger av och fokuserar på det som går att lösa, rent praktiskt. En form av överlevnadsstrategi. Sådana här saker, den bild hon själv målar upp om sig själv bidrar självfallet även till läsarnas bild av henne. Tanken med hennes lösningsorienterade, praktiska, rationella bild av sig själv är högst troligen att den bilden ska tilltala partners i affärer och företag. Ofta ledda av män – och vilka karaktärsdrag brukar ledare instorma företag ha? Knappast ”kärleksfull och ödmjuk mamma”.
Men hur som, bilden som Bella målar upp av sig själv bidrar också till läsarens uppfattning av henne, även som mamma. De allra flesta förstår ju dock att hon är en privatperson också. Och många affärsmän och kvinnor kan vara på ett visst sätt på jobbet men ändå vara kärleksfulla föräldrar som blir glada av att umgås med sina barn. Men att det är ett nöje, låter helt enkelt väldigt opersonligt. Särskilt i relation till hur Bella beskriver sig själv.
Ja, och sen såklart att hon ”prioriterar jobb framför barnen” när de har delad vårdnad. Hon kanske roffar åt sig dagar som inte är ”hennes” också, det vet jag ingenting om. Men sånt verkar sticka bra mycket i ögonen.
”…roffar åt sig dagar som inte är ”hennes” också, det vet jag ingenting om”
Skulle det ske kan du säkert läsa om det på Bellas sociala medier. Vad jag vet har det ännu inte hänt någon gång.
Ja, det har du nog rätt i. Vill minnas att hon ”lånade” barnen en dag som var exmakens, ganska nyligen? Jag vet inte. Läser mest om henne här nuförtiden. Tycker att hennes blogg har tagit en vändning som jag själv inte finner särskilt intressant
Det var väl när hon kom hem efter resan till Hongkong? Då hade Bella varit borta i nästan en vecka och missat sina tre dagar enligt schemat.
Då ”lånade” hon barnen ett dygn trots att det var ”Odds dagar”.
Men har hon varit borta på sina egna dagar så blir det ingen tid utöver schemat som var själva frågeställningen här.
Jag tycker att folk rent generellt verkar lägga sig i för lite vad gäller barn. Alltså vi har ju åsikter om hur folk för och inte gör, men när vi borde se tecken på att barn (i vår närhet) verkar fara illa så är det alltför få som verkar reagera.
Och när hon väl hänger med sina barn så gör hon det fel också…
Jag tror att det som skaver hos vissa med kommentaren att det alltid är ett nöje att hänga med sina barn, är att det framstår som så… verklighetsfrånvänt. Jag älskar mina barn men det är ta mig sjutton inte alltid ett nöje med dem. Det är skrik, trots, morgontrötthet, gnäll, inte klä på sig, hänga i benen när man försöker få fram middag, inte äta maten, krångla vid läggning, reta varandra osv osv osv. Givetvis blandat med allt det härliga, lek, kärlek, fredagsmys, roliga kommentarer, pussar vid lämning, teckningar från dagis, kittelattacker, kvällsgos med en trött liten kropp.
När man aldrig får se något av det där jobbiga, så är det lätt att barnlivet framstår så ytligt. Som att det bara är roligt och härligt tillsammans. Det blir en distans till det äkta livet där alla känslor får vara med i vardagen och i livet med barn. Samt att det är lätt att få känslan att hon plockar upp sina barn, umgås några timmar och sedan lämnar dem igen. Som med en kompis. Det är nog ganska långt från många andra föräldrars vardag och då blir det lätt att folk ifrågasätter och övertolkar.
Jag håller med i det du skriver. Hennes tillvaro med barnen framstår som väldigt ”enkel”. Har själv två små barn och livet är en blandning av kärlek och mindre kaos ?
Precis så målar hon upp det, som om hon är barnvakt. Livet med barn är mer än ” härligt häng” hur hon skriver om livet med barn är det som man reagerar på, visste man det inte skulle man tro att texten handlade om någon annans barn som hon lånade en stund .
Hon vill inte hänga ut dom antar jag.
Sen är jag riktigt trött på det här mans/kvinnogrejset, ”en man skulle aldrig få skit för…” osv. Men på riktigt alltså…
Mina barn har legat i min mage i ca 1,5 år sammanlagt, jag har känt dem sparka, hicka, svara på mina rörelser mm. Har fött fram dem, under helvetisk smärta, blod, svett och tårar.. Och som bonus på det; gett dem föda/livet genom min kropp i ytterligare två år sammanlagt.
Min sambo älskar våra barn som jag, men jag har ytterligare ett band till dem som han aldrig kan begripa. Kanske inte det är så konstigt att det ställs lite mer funderingar när en mamma frivilligt är borta från sina barn?
Är jag helt ensam om dessa tankar.. Eller får man inte tänka så idag.
Sen finns det kanske dumma kommentarer mm på nätet men som förälder har man ändå det yttersta ansvaret att skydda barnen från detta. Tids nog kommer de kunna läsa allt själv om inget görs.
Nej, du är inte ensam om att reflektera kring olika roller som förälder. Min man brukar skämtsamt kalla mig för ”varghona” eftersom jag är väldigt uppmärksam på vad som händer och sker kring barnen. Klart att han också är det, men min beskyddarinstinkt är nog starkare just på grund av ”det biologiska”. Teoretiskt sett kan ingen man vara 100 % säker på att hans barn verkligen är hans, men en mamma vet ju att hon fött dem och att de är hennes. Nu applicerar jag ”stenålderstänk”, hoppas ni förstår vad jag är ute efter ?
Det ÄR så! Men ja, man får inte säga så idag. Dagens mammor är så måna om exakta antal bytta bajsblöjor så de tvingar på mamma-känslorna på pappan. Jag är helt säker på att många pappor låtsas vara super-intresserade och engagerade (speciellt de som är kända) under graviditet och första bebistiden men som i själva verket är lite lost inombords eller känner inte nåt speciellt i förväg. Men samhället tvingar oss mammor att bråka oss till ”jämställdhet” även när det kommer till mammarollen vilket bryter upp allt för många relationer…
Får ibland känslan av att BB kommer skaffa fler barn när hon blir äldre och mognare, och dessa barn kommer få den där uppväxten hon pratat om att sina barn ska få. Gillis och Sally kommer då vara äldre och faktist kunna se hur närvarande hon är med sina yngre barn. Precis detta hände i min familj. Pappa skulle göra karriär och barnen hamnade i skymundan, jag och mitt syskon fick istället en fantastisk uppväxt med en närvarande pappa
När mina pojkar var små var det absolut bästa de visste om jag på fredskvällen sa att i morgon går vi inte ur pyjamasen, vi ska bara vara och skrota runt, och så äter vi glass till frukost. Än idag kan de få något lyriskt i blicken när jag säger så, fast nu vill de hellre ha chokladcroissant till frukost så jag får tänkta till när jag handlar på fredag eftermiddag. De är bäst.
Åh vad härligt! Sådana är mina kottar också. När de frågar hur länge de får vara uppe och jag svarar att ni får vara vakna tills ni är trötta ? Då är livet gött. Då vet barnen att i morgon är det hemmamys hela dagen ?
Jag tror inte att det är den biten som sticker i ögonen på folk. Snarare uttryck som att helgen varit en bra mix av saker hon mår bra av. Det kan låta som att barnen bara är en tårtbit av alla andra, och inte det mest fantastiska i hennes liv.
Jag tror att det är sådana uttryck som provocerar och att det är en medveten strategi. Därefter tror jag att någon elak och kritisk kommentar (men som missar målet och istället fokuserar på man vs kvinna-grejen) släpps igenom så att alla försvarskommentarer följer efter. Däremot tror jag inte att den sakliga och nyanserade kritiken om till exempel ovanstående uttryck släpps igenom.
Jag kan bara inte köpa att Isabella inte är ytterst medveten om hur hennes texter kan tolkas. Sedan finns det givetvis missunnsamma, elaka människor som kommenterar men det är en annan diskussion.
Jag tror att Bella är sliten mellan att ägna mer tid åt barnen och odla sin nya relation med ”vännen”.
Om vi antar att jobb och resor är en konstant så blir det ju så att middagar, bruncher, hotellövernattningar och spabehandlingar tillsammans med ”vännen” tar av den tid som Bella annars skulle kunna ägna åt sina barn.
Men hon har väl redan bestämt hur stor barnens tårtbit ska vara och då spelar det nog ingen roll om hon skulle ha tid över för den skulle ändå inte komma barnen till godo.
Jag tänker att Bella egentligen inte vill skriva speciellt mkt om sina barn online alls men tvingas till det pga barnen säljer. Att det kan tänkas kännas enormt opersonligt och ytligt för läsarna, som säkerligen många har barn, då. Jag tror inte alls Bellas vardag med barnen är plättlätt, hon väljer bara bort den biten. Kanske för barnens skull, kanske för sin eller kanske för båda. Hon är säkerligen enormt ledsen dagarna dom inte är med henne men hon visar sig eventuellt svag inför Odd om hon skriver det eller så passar det inte varumärket. Läsarna måste inse att hon inte skriver en personlig och mysig blogg. Hon säljer saker via sin blogg…
Intressant analys! Bättre än alla löjliga tolkningar sorgliga människor gör om att Isabella ÄR en dålig mamma – baserat på vad hon väljer att lägga ut på sin blogg.
Jag tror att Bella kommer inse att varannan vecka inte funkar med hennes karriär och bli en varannan helg mamma.
Jag får intrycket av att hon inte fullt ut njuter av mammalivet. . Som hon själv skriver ett nöje att hänga med dem . .men inte på heltid för det vore ju ett hinder i karriären.
Du får ett ”intryck” av att hon inte njuter av sitt mammaliv pga att hon skrev ordet nöje… Vad du är sorglig.
Råkar veta att Blondinbella inte bara käkade brunch med sina kids utan även syn nya boyfriend 🙂 Dom såg väldigt kära ut!
Har en väninna som bor i samma området och hon har sett Bellas nya pojkvän ett flertal gånger hemma i villan. Både med barn och utan. Som sagts tidigare hon har ju en seriös relation inte konstigt att hon springer om kring och fnittrar och mår sååå bra efter skilsmässan . Gäsp!
Är det samma snubbe som på Hänt-bilden?
Det verkar vara så man kommer över sitt ex nuförtiden. Iaf bland ”influencers ” (Schulman, Zyto mfl)
Blir så provocerad av det. Man ska vara sjukt noga med att presentera nya partners för sina barn. Särskilt så små. Känner att jag blev oproportionerligt irriterad, men hon kan träffa sin snubbe på sina barnfria dagar. ?
Jo, fast om de har varit tillsammans sen innan sommaren (så typ 4 månader nu?), och hon känner att det är något seriöst på gång så kan hon väl få göra det?
Om de hade varit tillsammans i 2 veckor så kanske det hade varit annorlunda…
Jag skiter fullständigt i hennes karriär, pengar, hennes kläder och hennes produkter och bolag.
Men jag undrar fortfarande varför hon valde att skaffa barn och gifta sig? Hela denna tid med Odd, barn och giftermål ser bara ut som en parantes i hennes liv, en parantes där hon var en helt annan personlighet. Undrar vilket liv och personlighet som är just hennes?
Så mycket för att odd inte stöttade henne i karriären. Nu tar han hennes dagar. Om det är inte stöttning så vad? Önskar odd kunde tala ut om skilsmässan.
Jag kan inte bry mig mindre om vad hon gör eller inte gör med sina barn, MEN vad tusan gör hon med torrschampot i sin instastory?!?
Bella år 2012, när hon träffade Odd, fick feeling och ville vara en familjeperson. Gifte sig efter lite mer än ett år, skaffade två barn strax efter. Sen tröttnade hon på att vara ”familjelivs-Bella” och ville vara ”business-Bella” istället. Men guess-what, har man skaffat barn (och dom fortfarande är så små som Gillis och Sally), får man fasen ta ansvar också. Kunde tycka det var lite väl att förlova sig efter 4 mån tillsammans och gifta sig efter ett år, men gällande sånt så är det ju bara Bella och Odd, två vuxna människor som drabbas. Men har man skaffat barn så får man i några år, när barnen är små, stå sitt kast och koncentrera sig på att vara förälder. Och ja, min åsikt gäller såklart även män!
Jag tycker det är ganska lite att en vecka vara 1 dag med barnen och nästa vecka 2 dagar med barnen. Så vad blir det 11 dagar till Odd på två veckor och 3 till Blondinbella.
Pingis är den äldsta i BBs umgängeskrets (?) och den som hon också har mest kontakt med. Pingis har varit öppen med att hon har valt bort barn för att satsa på sitt arbete, och nu när hon och BB bygger upp en ”koncern” tillsammans är det kanske inte konstigt om BB prioriterar arbete framför barnen för att kunna matcha Pingis.
Som talesättet lyder. Man blir som man umgås.
Är det bara jag som missuppfattat att Lcc skulle vara utställare på Canne mässan? Tycker det låtit så i bloggen, Lcc är på plats, förbereder mässan osv. Tydligen är inte så fallet i alla fall utan dom är besökare.
Tror mig ha sett en liten monter, de skulle nog gå ut ett par miljoner att vara utställare på riktigt.
Jag stör mig mest på hennes divafasoner. PIngis drog sin egen väska på Instastory med BB hade givetvis draghjälp. Frågade varför, men kommentaren kom inte med på bloggen 🙂