Hugo:
Nästa fråga är, kommer vi klara av några småbarnår till?. Tar vi vatten över huvudet genom att skaffa ett till barn?. Kommer vi hinna med allt vi gör idag med ett till barn?.
Det känns som att man bryter normen lite grann genom att skaffa ett tredje barn. Det känns även som att det finns plats för ett till barn, men det finns fortfarande så många frågor som jag behöver klura ut något slags svar på.
Hur åker man på semester med 3 barn?
Är man fortfarande välkommen hem till vänner med 3 barn?
Hur gör vi om i huset så att alla får plats?
Kommer man kunna älska ett till barn lika mycket som Leonore och Molly?Längtan efter en pojke finns också där, det ska jag inte sticka under stolen med. Samtidigt skulle inte 3 tjejer vara fyskam heller. En stor familj med mycket kärlek.//Hugo
Hugo finular över ett tredje barn inne på bloggen och ställer att antal frågor, bland annat – är man fortfarande välkommen hem till vänner med tre barn.
– Mjaa, nä…vi har en gräns på två barn här i vårt hem men ni är fortfarande välkomna hem till oss så länge ett barn hela tiden sitter i bilen!
Men om vi ska ta och snacka lite fördelar med att ha tre barn. Dessa är noga genomtänkta och framtagna av mig – ”den tragiska och barnlösa CamCam” och har alltså stor bäring i diskussionen! Bara så ni vet!
– Du är ett steg närmre att ha ditt alldeles egna fotbollslag
– Du har fler personer som är skyldiga att ta hand om dig när du blir gammal och inte kan torka dig i röven själv. (Det sa alltid min mamma när jag pluggade i USA och började få tomt på kontot – ”Det är för att du ska ta hand om mig när jag blir gammal.”)
– De kommer alltid ha någon att spela spel med som kräver minst 3 personer så du slipper vara med och kan kolla Netflix i stället.
– Tre personer kan turas om bättre med att klippa gräset än 2.
– Om någon bråkar med något av dina barn så finns det två syskon att backa upp. Mycket bättre än ett.
– Det är fler personer som firar dig på Fars Dag.
– Fler anledningar att samla släkt och vänner för kalas.
– En till anledning att köpa en ännu större säng eftersom det kommer vara två fötter till som riskeras att sväljas under natten.
Behövs det fler argument? Jag kan säkert rada upp ett flertal till.
Eller har ni några bra på lager som kan hjälpa Hugo och Paula att tippa vågen?
Föregående inlägg 
Tre barn är väl ganska vanligt 😮
Bara båda föräldrarna känner att tid och ork finns för ett tredje barn så är det bara att köra på. Finns massvis med argument för/emot och bara det enskilda paret kan besluta vad som fungerar bäst i just deras situation och förutsättningar.
Vi kommer stanna vid två barn, ett beslut baserat på flera olika faktorer. Vi är mer än nöjda i alla fall.
Tre är väl det nya två när det gäller barn, inte särskilt normbrytande? Själv har jag fyra och är så nöjd med det! Men så var jag borta från arbetsmarknaden i 8 år också, det är himla svårt att hinna med annars. Många bloggföräldrar gnäller konstant hur svårt det är att hinna med, så jag rekommenderar inte självupptagna människor att skaffa fler en ett eller högst två.
Självklart skaffar man så många barn man vill ha och kan få, men apropå tre barn sa en vän något fint till mig. Hon väntar nu sitt första barn och sa att hon gärna vill ha tre barn. Hennes anledning? Hon förlorade nyligen sitt syskon som hon stod otroligt nära. Så då sa hon: ”om det finns tre barn, då finns det alltid ett syskon kvar om ett skulle dö. Då blir inte det ena syskonet lika ensam, även om sorgen är lika stor.”
Men <3 <3 <3 Sorgligt, men fint!
Aa och sen dör syskon nummer 2 och där står syskon nummer 3 all alone
Ja, tillslut händer det också. Men är inte vanligt att tex två av tre syskon dör som unga 🙂
Så känner jag och min syster. Vi förlorade vår bror 2011.
Vi saknar honom jättemycket och skulle självklart göra allt för att få tillbaka honom. Men vi är ändå glada att vi har varandra ❤️
Damn, så har jag aldrig tänkt. Jag har bara tänkt på mig själv och att skaffa ett andra barn ifall något någonsin skulle hända den ena. Tänk att plötsligt bli helt barnlös… men nu inser jag ju att tre är ännu mer nödvändigt.
Det är säkert kul att vara tre syskon! Men hur man som förälder pallar tre barn, det fattar jag bara inte… Det måste ju alltid vara någon som grinar?
Alla är ju inte lika små 🙂 man kan ju vänta några år mellan barnen
Det är två år mellan mig och mina systrar, jag är mellanbarn. Jag vet att framförallt mamma har haft dåligt samvete för att min storasyster har fått växa upp så snabbt. Hon hann alltid somna innan mina föräldrar han läsa för henne på kvällen. Fick ta mycket ansvar för mig och våran lillasyster. (Speciellt mig som var den mesigaste i hela byn)
Däremot är alla vi tre systrar evigt tacksamma för att vi har varandra. Dom är mina bästa vänner.
TACK MAMMA OCH PAPPA ❤
Mina barn är 15, 11, 9, 6 & 2 (+ en i magen). Dom är ju inte i samma åldrar som det känns som att folk tror… ”alla är bebisar”, typ. Mina barn behöver mig sällan exakt samtidigt & har olika behov av närhet. Dom kommer en & en, förutom när frågan om middag sker, då kommer alla på samma gång, som på led. Istället för att fråga den som redan frågat så frågar dom ändå mig. 😉
ja i perioder är det ”alltid någon som” men inte alls så farligt som det kan verka utifrån. Den stora utmaningen är inte omvårdnaden utan snarare att ta hand om och bygga de individuella relationerna. Föräldrarna är ständigt i underläge. Men som sagt, det är ganska kort tid som barnen är små ändå. Den äldsta är ju knappt liten längre när den tredje föds (om man inte har supertight mellan barnen), tänk till exempel med åldersskillnad som jag tror är ganska vanlig: 2 år mellan första två sedan 3-4 år till trean. Det betyder att den äldsta är 5-6 år när yngsta föds. En 6 åring klarar sin mest basic omvårdnad själv. Mellanbarnet är 4 och en fyraåring är inte heller så himla liten. En släkting till mig hade tre barn under 4 år! Herregud, säger jag bara! Men det gick det med. Plus, det varade ju inte ens ett år, sedan fyllde äldsta 4 osv. Barnen blir äldre, ganska fort faktiskt. Efter tre är de ganska ”enkla” att ta hand om.
Jag har två syskon. Fem i familjen mao. Alla matproducenter arrangörer etc gör sina erbjudanden och produkter för två barn och två vuxna. Så det var inte kul för mina föräldrar när vi var små och de skulle köpa en tex glassförpackning eller vad som. De fick för det mesta köpa dubbelt så vi alla tre barn skulle få lika.
Word på den! Som ensam förälder med fyra barn så får jag ständigt hålla på och övertyga puckade försäljare om att vi också är en familj – och mer än familjer med två föräldrar och två inkomster BEHÖVER rabatter!
Tycker det verkar vara jättevanligt nuförtiden att skaffa ett till barn, så kanske mer den nya normen än att bryta mot den 🙂
Har själv inga barn, men vill och kan man ha barn så varför inte… Klarar man två klarar man säkert tre också tänker jag.
3 är det nya 2!
Låter lite sjukt kanske att tänka så, men samhället är verkligen uppbyggt för familjer med två vuxna och två barn. Vi kommer alltså stanna vid två trots att jag längtar efter en tredje (finns dock fler skäl). Sen vill vi kunna ha ork, energi och pengar kvar till de barn vi har. Vi vill helt enkelt ge dem en bättre levnadsstandard än de hade haft med fler syskon. Och ja, jag vet att syskon ger kärlek och glädje som inte går att mäta. Jag har själv fem syskon. Jag hade dock ett stort behov efter uppmärksamhet när jag var liten. Även om jag såklart älskar mina syskon och aldrig skulle vilja ändra på antalet, så inser jag ju att mina föräldrar hade haft mer tid för mig med färre syskon… (dock är jag yngst så det hade ju varit jag som inte hade fötts i så fall haha)
Sorry för rörig kommentar.
Förstår exakt hur du menar! Min man och jag kände samma men mellan 3a och 4a (det blev alltså ingen 4a).
Jag har 3 systrar, pappa skulle nog uppskattat en son bland sina 4 döttrar. Men som sagt, blir aldrig tyst eller dött när alla är hemma, lite som en fritidsgård
Jag och min man hade tänkt att 2 barn räcker men nu fick vi precis reda på att barn nummer 2 i magen är tvillingar (hjälp!)
Lite chockade men tror det kommer bli superkul!
Det komme att vara tufft första två åren kanske, men ack vad det kommer att vara skönt för barnen när de blir äldre. Finns inget bättre än att vara tvilling. ❤️ Jag har aldrig varit ensam och har aldrig ”gått vilse” i livet på grund av min tvilling. 🙂 Vi är verkligen som plus och minus, och trots att vi inte ser varann dagligen, så har vi ett otroligt starkt band!
Jag har många syskon och jag är så tacksam för dom men vi kommer ändå att stanna vid 2 barn. Dels för att jag vill komma ur småbarnsåren, kunna ha möjlighet till egentid med båda barnen och för att jag inte vill en för gammal mamma. Jag ser ett till skede i livet där jag och min man återigen kan resa och vara spontana. Plus att graviditet och förlossning är förjävla jobbigt.
Mitt syskon har tre barn och jag har ett barn, det ör klart att det är lite krångligare för dem att bo på hotell, åka bil eller skaffa barnvakt än för oss. Jag älskar att ha ett barn, det blir alltid en stol över på restaurang att hänga jackor och väskor på ??
Har alltid sagt att jag vill ha fyra ungar, sen fick jag min första i början av sommaren och nu bara WTF – HUR orkar folk ha flera barn? Han är mitt hjärtas prins men oj vad tufft det har varit. Har fått ordentlig förståelse för ensamstående (enanstående!) föräldrar nu, vilket jävla hästjobb de gör. Men till frågan då – JA, jag tror det är väldigt berikande med syskon. Har själv två och önskar egentligen att jag orkar med två till själv också. Så småningom.
Jag har tre barn. Det är dyrare, rörigare, mer tvätt, man kan inte ta varsin till aktivitet osv…
Vi reser som vanligt, fast det är svårt med boende för 5, och vi umgås ned folk precis som innan 🙂
De är underbar och jag skulle aldrig vilja vara utan dom, men om jag när jag funderade exakt som Hugo hade fått hoppa in i en kaosig vardag hos oss idag och hälsa på, då hade nog inte nr 3 kommit ??
730:- i flerbarnstillägg ??
Att se tre barn som normbrytande låter fruktansvärt ängsligt.
När vi hade ett barn tänkte jag att jag ville ha tre barn. Sedan kom nummer två och jag insåg hur mycket tid det tar att hinna med två barn, plus att det var mycket jobbigare att vara gravid när man redan hade ett barn att ta hand om. Hade aldrig orkat vara gravid, föda och amma nu när vi redan har två barn som fortfarande är väldigt små och behöver massa tid och omsorg. Nu är jag så pass ”gammal” att jag inte heller skulle kunna vänta flera år om vi skulle vilja ha ett tredje barn. Bland de i min släkt som har tre barn har det tredje barnet fötts cirka sex-åtta år efter nummer två, och jag förstår varför ?
Jag har två magbarn, ville länge ha flera men det blev aldrig ”av” min längtan efter ett tredje kom då jag blev gravid utan planering och fick missfall.. Jag har även två bonusbarn som valde att stanna hos mig efter att jag och deras pappa separerade. Mamman finns i livet men inte i deras liv av olika anledningar och det är inte några anledningar som jag kan rå på tyvärr annars tycker jag att barn har rätt till båda sina föräldrar på ena eller andra viset om så bara träffas under övervakat besök. Detta gäller INTE de barn som blivit utsatta för övergrepp. I alla fall så har jag varit först ensam med två barn, familj med fyra gemensamma barn och sedan ensam med fyra, haft förhållande med mina fyra och mannens två. Nu är jag ensam och alla har flyttat hemifrån, mina bonusar har jag känt i många år innan jag blev tillsammans med pappan så det var enkelt för oss.. inget tjafs med att låta ungarna lära känna varandra osv. det var jag och pappan som skulle göra det 😀 Vi hade lite olika åsikter som tillslut blev för många för att hålla ihop men han och jag har i dag bättre kontakt än vad jag har med mina egna barns pappa, vi är inte ovänner heller men.. Ja just det angående normen. Jag vet inte, jag ensam räckte till för fyra tonåringar det var inte alltid enkelt, jobbigare med tjejerna än grabben men som de ställde upp och tog hand om varandra och idag, de är mina hjältar och jag får så mycket kärlek av dem alla och det känns mer nu som om jag inte räcker till då de bor på olika ställen i landet 🙂 Jag har ALLTID varit välkommen till mina vänner med eller utan barn, annars kanske man ska fundera på att byta vänskapskrets? Kärleken finns och kommer vara lika stor för alla. Men Hugo och hans blivande fru är väl inte i den ålder att de behöver fundera på att det kan bli för sent ännu? Kan ju vara skönt att ha barnen i en klunga kanske men om man tvekar ska man kanske vänta.. Vet man så tvekar man inte (tror jag) men moget ändå att lyfta fram frågan och så fick ju ni alla veta hur JAG har det. 😉 ha ha ha.
Jag väntar mitt tredje barn nu och märker STOR skillnad i folks reaktion/bemötande jämfört med första/andra barnet. Så jag förstår Hugo på så sätt. Vi tyckte att det kändes nervöst att gå ut med att vi ska få ett tredje barn just för att vi visste att folk skulle kolla lite snett. Normen säger att man ska ha 2 barn. Skaffar man ”bara” ett så undrar folk varför man inte skaffar syskon, och skaffar man tre så undrar folk varför det inte var tillräckligt med 2. Nu har vi iofs relativt tätt mellan våra barn (tre barn på mindre än 3 år), så det kanske spelar in också.
Grattis till den kommande trean! Vad är det för märklig bekantskapskrets som kollar snett på er för att ni väljer att skaffa ett tredje barn?
Här är det tvärtom, alla tjatar om att ”tre är det nya två” och undrar om man inte ska ha en liten sladdis.
Dessutom har vi två grabbar och då förväntas man tydligen fortsätta producera barn tills man lyckas klämma fram honvarianten. Tappat räkningen på alla gånger folk frågat om jag inte är sugen på att få en liten tjej också. Som om man kan välja.
Äh, planeten behöver inte fler människor just nu, de kan väl stanna vid 2. Och vill man vara normbrytande (och inte så självisk) så skaffar man inga barn alls 🙂
Håller helt med dig! Fasiken vad folk sprutar ur sig ungar!?
Blir alltid lite ledsen när jag ser folk som skriver att de älskar sina syskon så mycket och hela grejen om att man ”ska” ha mer än ett barn om man skaffar, just för syskongemenskapen.
Jag har en syster och vi kommer inte alls överens, aldrig gjort. Vi bråkade och slogs under hela uppväxten och ”mognade” nog inte förrän vi båda var över 20 men även nu är det mer som en tolerans än något annat, vi umgås inte mer än när familjen gör det och vi pratar aldrig om något djupare än lätt kallprat.
Det är så ledsamt att det är såhär, vi har väl båda ”försökt” men vi är så otroligt olika människor och går helt enkelt inte ihop, vi gillar inte varann och så kan det ju vara mellan människor men mellan just syskon är det lite mer tabu.
Känns ofta som att vi är de enda i världen som har det såhär och alla andra har stora lyckliga familjer där syskonen är ens bästa vänner. Tänkt många gånger på hur det kommer bli när våra föräldrar inte finns mer och att det kommer bli så fruktansvärt ensamt då jag och min syster (troligtvis) kommer tappa kontakten helt.
Du är inte ensam. Det är många som inte har någon kontakt alls med sina syskon, många som träffar syskonen för att man ”ska” och ”måste”, många som har jättebra kontakt merd ett syskon, men ingen eller sämre kontakt med ett annat syskon. Det finns olika konstellationer. Många älskar sina syskon, men har inte någon vidare djup relation. Du är inte ensam. Du får sörja detta. Du eller din syster är inte sämre på något sätt. Förhoppningvis har eller får du andra bra, välfungerande och kärleksfulla relationer i livet ❣️
Har det exakt likadant med min bror
En till här. Min syster och jag bröt helt i fem år. Nu ses vi väldigt sporadiskt. Min bror och jag är däremot väldigt tighta.
Åh jag vet Zebran, du är inte ensam ! Jag växte upp med 3 syskon och det var fasen 3dje världskriget hemma hela uppväxten 🙁 Och vi är inte direkt bästa vänner idag heller utan alla är sin egen ö, men så växte jag upp i en extremt dysfunktionell familj också.. Känner likadant så fort jag hör folk prata om att ge sina barn syskon, vill skrika att inser ni inte att ni kan föda en människa som totalt förstör för de andra barnen? jaja.. rant over du är inte själv iaf xD
Tyckte de var väldigt stor omställning från 2 till 3 barn. Har man 2 så har man ansvar för ett barn var när man är ute osv och sen är de En kostnad. Iof verkar de inte vara ngt problem för dom. Jag fick också en del kommentarer typ som oj ett barn till. Hur många ska ni ha? Osv. Ålder är alltså 7, 3 och 10 månader. Och ett barn till är just 1 barn till. Man älskar hen precis lika mycket, man är tryggare i sin föräldraroll och uppskattar bebis tiden men de kräver sin ork med
En rätt bra anledning att inte skaffa fler barn är att barn påverkar miljön mer än flyg-/ bilresor.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6738248
Tre barn är väl inget normbrytande. Vi funderar på en fyra. Vi är två högutbildade personer med välbetalda jobb. Vi bor i hus med plats för en till. Men fyra innebär att vi inte får plats i bilen, att småbarnsåren aldrig tar slut och att vi bryter våran fina tradition med 7 år mellan barnen. Gah, svårt. Någon här med fyra?
Haha, shit vad konstigt det låter för mig att läsa att folk reagerar på att man skaffar en tredje. Fast iofs pappa hade 11 syskon, mamma har 4 och jag har 6. Både pappas och mammas syskon har alla 3+ ungar. Men märker att mina kusiner och syskon har färre barn än de tidigare generationerna.
Jag är äldst och har två småsyskon, skiljer 1,5 år mellan mig och min syster och sen 5 år mellan mig och lillebrorsan. Jag har ifs växt upp utan dom, då jag valde att bo hos pappa och dom hos mamma ca 50 mil. Men vi har alltid haft bra kontakt och haft extremt roligt när vi var små.
Nu har jag en son, men vi kommer inte ge honom ett syskon. Jag vill inte gå igenom en graviditet igen och nej det känns inte som mig. Men som tur är har min syster 2 söner också, och min son är ”mitten” kusinen, där det skiljer 9 månader åt båda hållen. Så dom kommer driva mormor/morfar till vansinne om några år ?