Egoina:
Egoina är en influencer som skrivit och delat med sig öppet om dåligt psykiskt mående och tar i det här inlägget upp ångest efter att ha fått en fråga från en läsare.
Ångest är en lurig grej och någonting jag inte riktigt kunde förstå förrän jag själv drabbades. Då föll poletten ner kan man säga.
För hur förklarar man för någon som inte erfarit det själv att man mår dåligt – egentligen helt utan anledning?
Det är lite som med fibromyalgin – ibland har jag ont fast egentligen helt utan anledning. Lite så kan det vara med ångest – det är som fibromyalgi fast för själen.
Egoina delar upp sin ångest i två kategorier:
– Ångest man kan härleda
– Ångest utan anledning
Mycket av min ångest var förknippad med min inneboende prestationsprinsessa och en riktigt dålig självkänsla men efter flera år av KBT har prinsessan fått sparken och självkänslan ökat så mitt råd är lite detsamma som Egoinas – KBT och mindfullness.
Har ni några tips eller knep för att hantera ångest?
Föregående inlägg 
Jag mediterar ofta och vet vad som motar min Olle i grind, träning och bra kost. En livsförändrande stund var när jag insåg att ångest går att hantera, att leva med. Allt är övergående, framförallt känslor och panikångest.
Jag pratar med min ångest. Tar fram den, tittar på den och säger högt:
”Det känns på riktigt. Men du är inte verklig. Den här känslan kommer att gå över.” Om och om igen, tills min andning kommer jämt och det värsta går över.
Min ångest är inte av typen ’ååååäääh gud va dyr jacka jag köpt’ (obs vill ej förminska, bara förklara); utan en mer som en gigantisk slägga som slår omkull mig och gör så att jag inte kan leva mitt liv som jag vill. Eller som andra normisar Gör, med jobb och fritidsaktiviteter.
Viktigast är väl att våga lyssna på sig själv. Och ge sig själv plats i ens egna liv – utan krav, prestation och självförakt.
Typ nått sånt.
A toppenbra skrivet.
Usch jag borde verkligen ta tag i mitt problem. Jag var sjukskriven i utmattning och panikångest i ca. två år, men det är mycket bättre nu. Äter inte medicin längre och lever så gott som normalt – MEN. Jag kan väldigt, väldigt sällan sova hemifrån utan att få panikattacker. Det går hos vissa trygga nära personer (syster, föräldrar, ex som fortfarande är bra kompis) men inte hos andra.
Fick panikattack när jag sov hos en tinderdejt (måste ta taxi hem mitt i natten pga trodde jag skulle förgå av ångest) och på en möhippa i en annan stad då jag övernattade hos kompisens kompis, satt på toa och skakade av ångest och hade diarre hela natten. Både gångerna var väldigt trevliga men mot natten kröp ångesten fram och det var kört. Jag vågar inte resa av den orsaken heller. Inget hjälper heller när den kommer.
Jag jobbade hårt med min ångest (depression/ätstörning) och har stor hjälp dagligen av det jag lärde mig under KBT. Kan verkligen rekommendera det. Men det är som du säger, det ska tas ta i – för det är bara du som kan ”bota” dig.
Jag har det högst upp på min lista med nyårslöften! Vill kunna resa igen.
Massa styrkekramar till dig <3
Jag har upplevt riktigt svår ångest två gånger i mitt liv och det var otroligt tufft att plocka ihop sig efteråt. Ni är kämpar ni som lever med återkommande ångest!
Jag borde också ta tag i min ångest. Har under alldeles för många år haft djupa svackor, varit långtidssjukskriven, ätit mig igenom FASS-boken, testat samtalsterapi och KBT i flera omgångar.
I somras blev jag less, less på att må dåligt, less på min depression, less på min ångest. Jag har avslutat min samtalskontakt, trappat ut mediciner och försöker bara ignorera mitt dåliga mående. Jag mådde ”bra” i 3-4 månader men nu är jag tillbaka på ruta ett. Trots att jag närmar mig 30 år och problemen börjat redan i tonåren (dels pga mobbing dels pga missbruk inom familjen), så har ingen behandlingsform/medicin gett någon långvarig hjälp.
Försök att byta läkare om du haft samma länge. Har träffat läkare som förstärkt min ångest just för att de är dåliga på att se helheten. Nuvarande läkare har ett genuint intresse för sina patienter. Det är en trygghet med en läkare som har hög kompetens och hjärtat på rätta stället. Jag har också provat många läkemedel utan resultat. En kombination av Voxra och Sertralin blev min räddning.
THIS! Kan bara sova hos mamma och pappa utan ångest, eller ibland ångest då också, men kan hanteras. Varit så sen jag var bara några år.
Om du inte testat, testa meditation! Det kan man göra hemma via appar i telefonen eller internet med guider på hur man gör, det tar ett tag att lära sig, men det är vad jag hittat hittills som funkar bäst för mig, bortsett från starka mediciner som jag gärna avstår pga biverkningar. 🙁
Stort lycka till och ”styrkekram”. 😉 Hojta till om du (eller någon annan med problem) vill ha kontakt och vi kanske kan agera som stöd till varann.
Jag brukar ofta fråga mig själv ifall jag har ångest eller om jag bara är deprimerat. Jag får en klump i magen av de flesta saker och jag är så otroligt rädd för framtiden. Vissa dagar kan jag vakna och bara känna att jag har en klump som vägrar försvinna. Jag kan inte sätta ord på vad det är. Jag kan se glädje i vissa saker i livet, men klumpen försvinner oftast inte. Den är med mig nästan överallt, ibland kan den styra och ställa helt när jag ska ta beslut.
Den här klumpen innebär att jag oftast inte deltar till sociala events. Jag kan tycka det är kul, men jag är rädd att jag ska slåss totalt omkull. Just idag ska jag på släktträff med sambons familj – och jag har redan gråtit några gångar, haft diarre och ryser av tanken. Skäms för mig själv.
Skäms inte! Du är inte ensam om att må dåligt. Det viktiga är att få hjälp att hantera det så att du kan må bra igen.
Vet inte alls om det funkar för dig att ”prata” med klumpen, typ ”jag vet att du är där men just nu bestämmer inte du”. Det kanske kan funka som en nödlösning? Vet inte heller om det kanske funkar att du låter dig må dåligt en stund så att du får känt ut känslorna och inte har dem kvar kroppen?
Obs, är inte alls säkert att det hjälper dig, men jag hoppas verkligen att du hittar en lösning. Kom ihåg att du är bra som du är!
Kan någon snälla förklara för mig hur man mediterar? Vad är meditation och mindfullness? Jag är helt seriös med min fråga.
Det finns många bra Youtube-klipp, om du söker på typ meditation beginner. Det finns även bra appar, men de brukar kosta efter ett tag. Jag rekommenderar verkligen Youtube 🙂
Personligen brukar jag somna till någon av Jason Stephensons meditationer och avslappningar. Ge det en chans och ge inte upp om du inte ”fattar grejen”, det krävs, som det mesta, lite övning
Lycka till
När jag mediterar sitter eller ligger jag i tystnad och fokuserar på min andning och på att slappna av, bli tung i kroppen. Ett måste flera gånger om dagen för att behålla balans i kroppen och ångest borta. Sjukskriven i utmattning 1,5 år. Något annat som hjälper mig är promenad eller lyssna på talbok!
Till anonym:
Börja med att söka på guidad meditations h gärna kroppscanning, men för att kunna meditera bör du också lära dig hur det funkar. Hur man tänker på ingenting typ (jag fokuserar på det tredje ögat, mellan ögonen) och försvinner då lättare. Men det tar tid, inget som funkar direkt utan är som kondition.
Första gången jag kunde använda meditation under en rejäl ångestattack var efter två månaders daglig praktik. Och det kändes som om en våg av lugn sköljde över mig, bokstavligen som att ta en stark ångestdämpande.
Rekommenderar denna bok med övningar, guidade meditation och saker att tänka på: https://www.bokus.com/bok/9789163704345/8-veckors-program-i-mindfulness-mbsr-tillbaka-till-centrum/
Mindfullness är mer en livsstil. Att leva i nuet, vara tacksam för det man har, ta vara på livet, vara en snäll medmänniska, snäll mot sig själv etc.
Yoga, meditation & mindfullness är det som hjälpt mig att vara drogfri, sluta med anti-depressiva, sluta med ångestdämpande tabletter och få en stabilare vardag. Insåg nu att jag inte gjort något av det de senaste 2 veckorna, kanske därför det varit lite motigt hehe.
Lycka till!
Jag skulle verkligen vilja rekommendera appen ”Calm”! Känns konstigt att skriva, men den appen har faktiskt förändrat en del av mitt liv. Kvinnan som pratar har en röst som jag irriterade mig nå så makalöst på i början, nu älskar jag den.
Jag var oerhört anti när jag började, men tragglade på i ca 11 månader innan jag helt plötsligt kände hur bröstkorgen sjönk, axlarna ”föll ned”, huvudet blev tomt, och andningen långsam. Haha, låter läskigt men är helt fantastiskt.
Dock är appen på engelska, men om man kan grunderna går det bra.. Vissa program i appen är gratis, andra kostar. Har haft appen i ungefär 1,5-2 år nu, betalar inte.
Ge den gärna ett försök.
En kyldyna över bröstet brukar få mig att långsamt fokusera och få panikkänslan att försvinna
Något som funkat för mig är att träna. Man får andrum, tankarna lamar av och man fokuserar enbart på att ta sig igenom träningspasset. Självklart funkar det kanske inte på alla, men för mig har det vart till en stor hjälp då min självkänsla (och självförtroende) stärkts samt att man får just en paus från eländet som annars tar upp all ens vakna tid.
Grymt att ångest och depression inte längre är hysch hysch, för det kan drabba vem som helst när som helst!
I mitt fall som vid våldtäkt gå och prata och älta. Annars får jag det vid jobbiga händelser som typ dödsfall. Där också prata om det. Har tabletter vid behov. Motion och djupandning är jättebra. Djupandningen tar lite tid att lära sej men när det sitter är det mycket bra. Och om oron kommer försöka tänka den går över och göra något så man glömmer den. Kramar ??
Det hjälper mig när fokuserar på något… Mindfulness målarböckerna hjälper, lägga pärlplattor, om det är riktigt illa häller jag ut mina pärlor och blandar dom så jag kan sortera dom.
Min mamma har fibromyalgi sedan många år men får ingen bra hjälp av sin vårdcentral. Har du tips på någon bra läkare som vet hur hen ska hantera FK te x?
KBT är en behandlingsform som passar perfekt i vårt kapitalistiska samhälle: så snabb behandling som möjligt för att man så snabbt som möjligt ska kunna börja jobba/prestera som vanligt på jobbet igen. Jag rekommenderar psykoanalys, åtminstone om man har djupa snarare än tillfälliga problem.
Vid psykodynamisk terapi (vilket jag antar att du menar) kommer terapeuten bara att härleda dina problem till bristande relationer i din barndom, lite förenklat sagt.
Bästa är att hitta en terapeut som arbetar integrerat utan att avvika från socialstyrelsens riktlinjer. Detta innebär att terapeuten anpassar terapin efter dina problem, och tar förklaringar och metoder från olika teorier då ingen teori är komplett. Eller så hittar du en KBT-terapeut men kräver att de fokuserar på den kognitiva delen av teorin.
Nog för att KBT kan kritiseras, men att göra detta genom att rekommendera en terapi som har sin grund i värderingar snarare än evidens leder inte till något.
Hear hear! ?
Håller med. Jag vet inte hur andras KBT-behandlingar har gått till och hur de utformas men min var fantastisk. Har både gått i psykodynamisk behandling och KBT. Den psykodynamiska ledde till att jag fick ökad ångestproblematik samt konflikter med mina föräldrar till den grad att vi sa upp kontakten. Psykologen hjälpte ingenting till att utvärdera, analysera och stötta i detta utan sa bara ”det är många som bearbetar sin barndom under behandlingen”.
I KBT fick jag mätbara resultat i hur min ångest och depression förbättrades, samt att där tog de min ångestproblematik på allvar och jag fick en diagnos. Jag fick vara med och styra upplägget efter vad som fungerade bra/mindre bra. Vi hade konstant utvärdering, analys och uppföljning för att kunna planera kommande insatser för att minska min ångest. Jag fick konkreta lektioner i vad känslor är och hur människor kan hantera sina rädslor kortsiktigt, men hur man borde göra för att förändra långsiktigt. Sen träning, träning, träning. Jag har aldrig känt mig så hjälpt som med KBT:n. Jag är verkligen inte friskförklarad, vilket också beror på att jag är i en djup depression och livskris. Men jag kan hantera ångesten bättre.
Så kan man ju se det. Själv tänker jag att KBT är mindre kapitalistiskt, eftersom fokus ligger på att så snabbt som möjligt ge personen redskap att hantera vardagen och klara sig själv, utan att behöva betala dyra pengar för att gå i terapi i flera års tid, vilket psykoanalysen ofta förespråkar (dessutom helt utan vetenskapligt stöd).
SOBRIL
Haha skulle precis skriva
Svar: benzodiasepiner. Kortvarig lösning, men fyfan så skönt att slippa ”jag-håller-på-dö-fast-jag-vet-att-jag-inte-gör-det-men-mår-så-dåligt-att-jag-vill-dö” känslan. Dock mycket missbruk i familjen, så är noga med att inte överdosera, men fan min räddare i nöden
Det enda som hjälper mot min akuta ångest (speciellt panikångest) är djupandning, spikmatta och sex. Och som förebyggande fungerar träning och rutiner.
Lite mer OT: finns det någon som har overklighetskänslor ofta? Det tycker jag är mycket svårare, har inte alls klurat ut vad som minskar det tyvärr.
Overklighetskänslor är en av de vanligaste känslor man känner när man har ångest. Försök bara intala dig själv att det bara är en känsla. Försök leva i nuet, fokusera bara på andningen, man blir ofta rädd och det gör ångesten värre. Brukar tänka att jag inte är ensam heller, det brukar hjälpa. Så hey, du är inte ensam 🙂
Promenera en mil om dagen i rask takt, antingen i sträck eller uppdelat på två ggr hjälper mot ångest och depression. Kliniskt prövat.
Fast det är individuellt. Absolut är motion superbra. Men jag har hund så går långa sträckor varje dag, och visst hjälper det, men det tar fan inte bort ångesten helt, och verkligen inte om jag har sjukt mkt ångest. Men det är viktigt med motion, absolut
Jag har alltid ångest. Självklart i olika grader men jag kommer inte ihåg när jag var ångestfri sist. Har alltid den där lilla oron som ligger och gnager, och värre blir det så fort jag måste agera med omvärlden och gå utanför dörren.
Det enda som hjälper mig när ångesten tar över helt är att ”andas i en fyrkant”. Typ följa en tavlas linjer och andas in medans jag följer ramen vågrätt, och andas ut när jag följer ramen lodrätt med blicken.
Har du läst om GAD?
Ja det har jag gjort, men min läkare vill inte placera mig i det ”facket” trots att jag själv känner igen mig typ allt..
Hatar verkligen ångest. Har haft/har en ätstörning och har gått upp massor av kg i år. Får ångest av att vakna på morgonen, fixar inte speglar, får akut ångest av att vistas bland människor (för att inte tala om ångesten att få på sig kläder, göra sig iordning och faktiskt lämna lägenheten. Har varit utbränd och fixar inte stress längre- så fort någon ber mig att göra något får jag svårt att andas ironiskt nog pluggar jag ett krävande program på heltid). Kan inte sova om min sambo är borta trots att mina dubbla sömnmediciner. Att träna är uteslutet, får ångestattacker två timmar efter ansträngning. Meditation är säkert jättebra, men jag kan på riktigt inte ha tyst omkring mig (måste ha musik, podcast, tv). Har redan testat 4 antidepressiva, med noll resultat (eller kanske tillfällig uppgång efter att jag slutat ta dem när biverkningarna släpper).
Vet helt ärligt inte riktigt vad jag ska göra åt det hela. (
För att kunna ta itu med ångest behöver du ha ett sorts lugn inom dig. Meditation behöver inte vara i tysthet. Testa lyssna på Youtube där de guidar dig igenom din meditation. Var öppen för att testa, kan ta ett tag men hjälper faktiskt mot den inre stressen!
Jag ser träning som medicin. Balsam för själen.
Visst, jag har mina mediciner i skåpet fortfarande, om jag skulle drabbas av panikångest.
Sedan jag fann träningen så har jag fått 2 stycken panikångestattacker det senaste året.
Nu har jag också lärt mig vad som triggar igång allt & att jag får skrika i en kudde i värsta fall tills toppen av aggressiviteten lagt sig.
Ångest är en galet ovälkommen gäst. Knackar på och stövlar in trots motstånd. Den är inte följsam och stannar kvar så länge du kämpar emot. Den försvinner allt mer när du släpper taget. Bit för bit lär man sig andas utstå och hantera tills den försvinner.
För att en annan dag, helt oväntat knacka på igen.
Jag har dödsångest sen barnsben och den speglar sig i allt. Blir som GAD. Efter en kris blev jag deprimerad av ångesten och fick medicin. Gick sen 1,5 år mer eller mindre helt ångestfri, vilket va det häftigaste jag varit med om! Rekommenderas om inte annat bara för att få en paus för återhämtning… Saknar medicinen sjukt mycket ibland men blev så avtrubbad att jag blev personlighetsförändrad och kände mig mogen att sluta.
Har inte hittat så mycket knep som funkar annars dock. Motion kräver energi som jag inte har. Meditation kan likaväl trigga ångesten som dämpa den. Jag försöker mest avleda tankarna och kroppen tror jag. Bryta mönstret när ångesten kommer t ex genom att ringa någon och prata om annat, gå ur sängen om den kryper på när jag ska sova osv.