Ida Warg:
Ida Warg är arg som ett bi och skriver ett ilsket inlägg om en kvinna som kontaktat mängder med företag och påstått sig vara henne för att få gratisprylar och hon anger till och med ett namn och en adress.
Problemet är att det inte finns någon person med det namnet på den adressen, och även om det hade funnits det så tänker jag att det kan klassas som förtal att göra det Ida gör.
För förtal är det även om det man skriver är sant.
Den enda gången jag kan tycka att det är okej att uttrycka sitt missnöje på sociala medier är om företag har betett sig grisaktigt och exempelvis lurat kunder på ett eller annat vis och även då ska man väga sina ord på våg och skriva med med silkeshandskar på.
Vad tycker ni om det Ida gör? Det den här tjejen gör är förkastligt och hon förtjänar att få alla sina hårddiskar kraschade och legobitar i skorna till hon fyller 60 men är det så – som någon skrev bland kommentarerna igår – att polisen ändå bara lägger ner sådana här ärenden och att man då lika gärna kan ta saken i egna händer?
Ett riktigt Robin Hood-samhälle med andra ord.
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Rosanna Charles och 2Agency lurar Influencers på pengar: https://www.youtube.com/watch?v=SVsEu2iSktE
Tråkigt om det är fel person. Folk kan ju använda andra adresser…
Mvh Broder Tuck
Ärligt talat, bedragaren känns ju inte som den skarpaste kniven i lådan om hon tror att det där ska gå hem.
Jag tror inte hon vet om att det klassas som förtal.
Dessutom, kan det bli förtal om man inte ens vet vem personen är om namn och adress inte överensstämmer?
Nja, förtal ligger inte så nära till hands. Det är snarare flera fall av bedrägeri.
Tror du ska läsa inlägget igen Anna.
Haha, hoppla, kanske ska sluta läsa Bloggbevakning det första jag gör på morgonen, innan jag riktigt vaknat. ? Jag läste Sandras kommentar som att ”hon” i första meningen och ”hon” i andra meningen avsåg samma person, dvs. ”bedragaren”. Förstår nu att andra meningen syftar på Ida, men så har jag numera också fått i mig två koppar kaffe och börjar likna en människa igen, hehe…
?
Cam, är det meningen att namnet inte ska vara blurrat i näst sista meningen i ”rutan”?
Men hur många finns det inte med det namnet? Ett förnamn liksom, säger lika mycket som ditt nick gör här.
Dessutom är det ju ändå bara till att gå in på ursprungsinlägget om man är nyfiken 😉
Jag hade gjort som Ida, bråka inte med mig ?
Igår satt jag hos tandläkaren som frågade varför jag aldrog hade slutfört min behandling av XX. Jag satt tyst i någon minut, för jag mindes verkligen inte varför, sedan gick det upp för mig.
Behandlingens slutskede skulle äga rum hos en specialist inom området som jag skulle behandla. När jag kom dit första gången var jag 18-19 år gammal. Jag hade höga klackar, tunna strumpbyxor, en tight kjol och lockar i håret. Jag kände mig fin. Plötsligt kommer det ut en äldre man (kanske 55-60 år), som för in mig i ett litet och mycket obehagligt rum. Han granskar mig upp och ner och släcker sedan ljuset och ber mig ”lägga mig” ner i stolen. När jag gör det börjar han prata om att jag har en väldigt ”tight” och snygg kropp, om jag är gift (öh.. ja) och han fortsätter sådär hela behandlingen. När vi går lägger han även en hand på min midja och gör ett försök till att krama om mig men där och då hoppar jag ett steg bak av ren reflex. Jag åkte hem med en otroligt äcklig känsla och skam i hela kroppen, återupptog aldrig behandlingen och anmälde aldrig svinet. Jag tror aldrig jag insåg att det här var sexuella trakasserier, än idag har jag inte helt förstått det.
Min fråga till er: Kan man verkligen förtränga sånt här? Jag hade HELT. HELT ”glömt” bort att det här överhuvudtaget hade ägt rum. Jag fick tänka ett bra tag innan jag kunde svara på frågan om varför behandlingen avslutades (ljög ihop en historia då jag skämdes)! Det är inte så länge sedan, då jag ”bara” är nybliven 25-åring nu.
Min parantes kanske missförstås. Jag var självfallet inte gift, men han frågade ändå en ung tjej om det här istället för att bara fråga om jag var i ett förhållande.
Åfan? Jag har väl fattat att killar i min ålder som frågat om man har kille varit intresserade men aldrig gjort den kopplingen när det gäller äldre män..?
För när jag hade mitt slutprov på fotbollsdomarutbildningen skadade jag mig när jag dömde en match, stukade foten. Min instruktör (typ 60 år) hjälpte mig in i omklädningsrummet och började linda om min fot. Så satt han och pratade sådär allmänt, tyckte jag då, om att han var frånskild med tre barn, frågade om jag hade någon pojkvän och någonting om att ”ja för det hade ju sett konstigt ut att jag sitter här med din fot och du hade kille”. Jag reagerade inte då utan det slog mig nu att det kanske inte var allmänt prat då…?
Minns i alla fall att jag blev tyst en stund och han tyckte nog det var lite obekväm tystnad för han sa nåt i stil med ”jag hoppas inte mitt skämt var olämpligt, om att jag sitter med din fot i knät” ??
Ja, det är fullt möjligt att glömma bort saker som man upplevt som jobbiga. Perioden då min pappa blev sjuk och sedan dog har jag jättefå minnen av. Det är som ett tomt glapp mellan tiden innan han blev sjuk till ett år efter att han hade dött. Min familj kan berätta saker från den tiden som jag sagt/gjort/deltagit i och jag minns väldigt få saker. Tror man tränger undan minnen som är jobbiga.
Nu är jag kanske någon dag sen på att svara, men jag har samma erfarenhet som T.
När jag var 15år försökte min mamma begå självmord och låg på intensiven under flera veckor. Under nästan en hel vecka satt jag i vårt besöksrum och försökte minnas något med mamma. Jag kunde inte komma på fler än ca 5 minnen med henne – en mamma som har varit närvarande i hela mitt liv! Än idag, 10 år senare, minns jag ytterst lite av min mamma innan självmordförsöket, men även väldigt litet från just den perioden.
Känns så konstigt att som en ung och frisk person förlora så många minnen pga trauma.
Låter lite som att Catrin Hedlund har hittat en ny scam. Hon gillar ju gratis grejer, men är helt ointresserad av kvalitet. Vem minns inte hennes sommar med beach life i Sopot, Polen? Det var tider det.
Hälsningar från Key West, Catrin.
P.S. Såg en valross igår på SeaWorld i Orlando. Den var inte helt olik dig i ditt nuvarande tillstånd.
På tal om förtal funderar jag en del på det nu när jag själv börjat blogga och om en del extrema saker. Jag nämner inga namn när jag pratar om kriminella handlingar och har gett mina två ex andra namn. Då de har varit väldigt involverande i mitt liv varav den ena misshandlat och då det är mycket sånt jag skriver om blir det svårt att helt undvika att prata kring dom.
Kan exet anmäla mig för förtal trots att jag inte skriver hans namn? Vänner och bekanta vet ju vem jag menar trots att jag kallar honom Simon.
Och om jag skriver om människor som ingen kan lista ut vem jag menar utan möjligtvis personen själv samt inte nämner namn – är det förtal?
Skulle bli så tacksam om någon vet!
Tycker hon gör helt rätt. Om hon blir dömd för förtal ska jag äta upp min hatt.
Personen kan vara under 16 och då syns man inte på Ratsit etc. Kanske bedragarenss pojkvän eller pappa som bor på adressen? Låter märkligt att använda en adress där man inte har tillgång till grejerna? Tycker det var fel av Ida att skriva ut hennes uppgifter dock förstår jag henne… Tänk er att någon använt sig av din identitet utan din vetskap, obehagligt! Har själv blivit utsatt för bedrägeri på nätet, det är inte kul. Och att inte veta vem som ligger bakom det eller hur länge det pågått är olustigt.