Katrin Zytomierska:
Tänka sig att en så här tänkvärd text skulle komma från Katrin Zytomierska?
Det är nästan att man blir lite rörd faktiskt…
Jag ”lärde känna” bloggaren Katrin när hon beskrev Kissie som ”klamydia på hennes kropp”, attackerade SATS-reklamen för att ha en tjock människa på planschen och när hon generellt hatade barn och aldrig någonsin ville ha några egna.
Det var tider det! 🙂
Nä, skämt å sido – Katrin var kanske inte den jag såg som någon som skulle komma med visdomspärlor gällande barn och föräldraskap men där får jag vackert se mig överbevisad och funderar på vem det är som egentligen borde överta den rollen…
Någon som tycker att tiden med barnen varken behöver vara regelbunden eller vardaglig så länge man maxar umgänget och hysteriskt leker i två timmar så att man sedan med gott samvete kan lämna barnen med barnvakten när man själv går på lokal eller hos den andra föräldern medan man själv åker utomlands med gott samvete eftersom man fart runt på museum, restauranger, lekland och play dates med barnen den dagen man hade hand om dem innan de återigen returneras till fadern.
Ja, det här måste vara det klokaste och mest genomtänkta text jag någonsin läst från Katrin.
Bravo!
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Whoops, suddi sudd! Men jag håller med dig, så fint skrivet. ❤️
OT, lästips! Expressens nya ledaskribent Linda Nordlund ryter till mot influencertrenden i allmänhet och en gymnasieskola som påstår utbilda influrncers/youtubers i synnerhet. ”Sätt stopp för de oseriösa selfieskolorna” heter krönikan.
”På varje Yogagirl går det tusentals andra som försöker hashtagga sig till berömdhet och rikedom, men som i slutänden står där med en smaklös proteindryck och slemmiga kommentarer på sina strandselfies”, skriver hon bl.a. Läsvärt!
Asså hon skriver ju inget av egentlig substans, väl? Hon lägger fram en frågeställning baserad på vad hennes psykolog berättade för henne. I början konstaterar hon att hon ibland har fokus på sig själv, sen upprepar hon vad hennes psykolog sa och sist frågar hon läsarna om vad de tycker. Tänkvärt och en bra frågeställning, absolut. Men hon säger de facot inget klokt i sig självt?
Man må tycka vad man vill om Katrin men hennes kärlek till barnen och hennes relation till ”the extended family” gör mig förhoppningsfull.
? till dig Katrin
Men är det inte hon som i sin podd rekommenderar att man har sina barn på förskolan till stängning? Så man hinner göra sina ärenden och sköta det sociala?
Ansiktena CAM CAM!
Tack! =)
Varför dessa ständiga pikar mot Isabella?
Tycker inte det har med bevakning av sociala medier alla faktiskt.
Ingen har nog skrivit så mycket om tid som hon.. kan va det
Jag är en såndär mamma som är med barnen dugnet runt året runt (inte haft ens ett ensamt toalettbesök på månader), vilket också gör mig till en trött och stundvis irriterad mamma med kort stubin. Jag tror att det är en investering för barnen att man som förälder unnar sig egentid utan dåligt samvete! Det laddar upp batterierna och gör en till en bättre förälder. Men samtidigt så tror jag inte alls på konceptet att ha egentid var och varannan dag, för att sedan ”kvalitetshetsa” tiden med barnen (tjena Bella). Barn behöver båda delarna. Både det roliga och det tråkiga.
Passa på att göra de när de sover… Såå lugnt o skönt. Om nu inte ens man hänger på dörren o vill in förstårs. Haha 😉
Alltid kvantitet framför kvalitet, jag är uppväxt med en mamma som var hemma med oss och trots att det inte fanns mycket pengar så minns jag picnicsen, ljuden av att höra henne i köket, känslan av att gå hem direkt efter skolan och vara hemma hela somrarna. Detsamma hade säkert gällt pappa om han inte druckit bort vår barndom.
Både jag och min man arbetar deltid så våra barn har alltid en förälder hemma.
Samma här. Mamma hemma gav stor trygghet. Dina barn har fått kloka föräldrar ?
Tack snälla ❤️
?
Satsar också på deltid, jag och min man. Är väl medveten om att inte alla kan det rent ekonomiskt, såklart. Men tror också det handlar om prioriteringar.
För oss är det så i alla fall, vi är inga höginkomsttagare alls men har valt att prioritera bort mycket för tiden med våra barn. Svårt dock om man är ensamstående så det har jag full förståelse för och det hade vart fint om de barnen hade fått ha en förskola som inte är överbelastad. Men jag vet att det är minerad mark att prata om men ändå viktigt att våga diskutera hur det påverkar barnen.
Lite svårt nuförtiden att ha nyanserade diskussioner om saker, alltid någon som kpnner sig förorättad, men jag tänker också att det helt klart är så att kvantitet slår ”kvalitet”. Det finns ju egentligen inte någon kvalitet alls i att umgås intensivt men kort med sina barn. Relationer och starka känslomässiga band byggs i vardagen, i alla trygga rutiner man har tillsammans, i att alltid finnas där för sina barn även om man är lite trist, i all konflikter som uppstår och som man löser, alla lugna mysiga stunder. Relationer byggs inte i att flåsa runt på stan och göra maxade grejer.
Nej en del barn verkar ha ett maxat högintensivt leverne med sina föräldrar. Och sen dessa ständiga bilder som måste läggas ut så det ska synas att man har råd. Om ekonomin är god så förstår inte jag att barnen ska vara heltid på förskola från ettårsåldern. Lev billigt och ge barnen tid istället.
Jahaja, det var visst inte bara Odd som framkallar PMS utan även den berömda hajen ??♀️ Stackars Bella, jag hade blivit tokig om jag bara hittade karlar som framkallar PMS…
Haha, tänkte likadant ? hon som var PMS-fri nyss för att hon skiljt sig.. trist.
Mycket mer genomtänkt än hennes reklam för nån ansiktsmask som inte var märkt som samarbete. ??♂️?♀️
Även Katrin kommer med nåt vettigt ibland. Hade varit ännu vettigare att bälta barnen
Även en blind höna kan finna ett korn ibland…
Snälla snälla Camilla, ta detta rätt. Men skulle inte du kunna försöka korta ner dina meningar och/eller börja använda kommatecken lite oftare. Du tappar mig så ofta i dina långa meningar, jag måste ibland tom läsa om för att förstå. Jag får liksom inget flyt när jag läser dina texter, vilket är så himla trist. För jag gillar ju verkligen din blogg inkl kommentarerna, men som det är nu hoppar jag ibland direkt ner till kommentarerna för att jag inte ”orkar” läsa. ❤️
Håller inte med.
Håller med.
”Någon som tycker att tiden med barnen varken behöver vara regelbunden eller vardaglig så länge man maxar umgänget och hysteriskt leker i två timmar så att man sedan med gott samvete kan lämna barnen med barnvakten när man själv går på lokal eller hos den andra föräldern medan man själv åker utomlands med gott samvete eftersom man fart runt på museum, restauranger, lekland och play dates med barnen den dagen man hade hand om dem innan de återigen returneras till fader.”
Fick andnöd.
En mening, ett komma och en mening till efter ett ”och” är lagom och ger bra flyt i text. Textexempelt ovan är en katastrof till rant som gör det svårläst till max.
Fasen också! Jag som tycker mig missbruka kommatecken jämfört med tidigare, men tydligen är jag aningens hemmablind ännu. Jag ska absolut försöka att bli ännu bättre på det! 🙂
Tror ingen av oss får några bestående men av detta inlägg ?
Phew! 🙂
Tja, även en blind höna kan hitta ett korn. Misstänker det inte dröjer länge innan hon skriver nåt som är lika oklokt. Men Katrin är ju, som någon annan skrev, ett föredöme vad gäller stjärnfamiljskonceptet.
I kvantiteten finns tryggheten. Ett basalt behov strax efter hunger och törst. När ska det på allvar våga börja diskuteras varför så många unga mår så dåligt nuförtiden?? Och då menar jag inte mammor som predikar och slänger skit på varandra utan på högre nivå.
Hemmaföräldrars nätverk. Eller grundaren till det snarare hävdar att andelen barn och unga som mår psykiskt dåligt har ökat i takt med att vi skolat in tidigare och tidigare med längre och längre dagar. Utländska studier på förskolan visar korrelation mellan tid på förskola och beteendestörningar.
Jag vet inte men lite intressant är det ändå. Vi valde att inte gambla. Kidsen är hemma länge och går inte alls mkt på förskola. Och nej. Vi är inte rika vi bara drog ner på kostnader. Och ja. Det är en lyx enbart tvåsamhet kan ge.
Problemet är att ingen vågar dra igång en offentlig debatt och ifrågasätta förskola för 1-åringar eller att det borde underlättas ekonomiskt för föräldrar som vill vara hemma med sina barn. Anses ju ojämlikt att vilja vara hemma tills barnen är 3 år eftersom det oftast är kvinnor som stannar hemma.
Ja en plats på förskola lär ju inte täckas upp kostnadsmässigt på långa vägar även om avgiften kan vara kännbar i familjers ekonomi. Personal- och lokalkostnader slukar pengar. I min kommun är långsiktigt tänkande en bristvara.
Fast för ungefär 40 år sen skolade vi in de små vid 6 månaders ålder…idag så får man inte skola in innan 12 månader.
Här i England får så små barn som 3 månader börja förskola. Men sen finns ju inte föräldraledigt på samma sett här. Hade det inte varit för att min sambo tjänar bra hade jag aldrig kunnat vara hemma med min son ?
Precis, detta måste ju tas på en högre nivå än att individer ska argumentera för att mitt sätt är bäst. Det är ju inte konstigt att det blir känsligt med barn, ingen (få) gör ju val som man VET skadar barnet och därför blir det känsligt när någon annan hävdar att ett annat sätt är bäst. Dock har ju barnpsykologin kommit långt de senaste 40 åren och den bild jag har är att de flesta är överens kring frågor som rör t ex små barns anknytning till föräldrar/andra nära vuxna. Skulle önska att fokus vore mer på hur vi skapar så många trygga barn som möjligt istället för att föräldrarnas rätt till självförverkligande och att slippa dåligt samvete ska vara i förgrunden. Och hur uppnår vi det på ett samhälleligt plan, med hänsyn taget till att de flesta föräldrar ändå vill/måste arbeta i åtminstone någon utsträckning.
Jag tror kanske inte att föräldrar hade mer tid för sina barn förr i tiden. Vi har bara haft industrisamhälle i ca 100 år, innan dess var det mycket hårdare. Vet inte om det var mer barn som mådde dåligt då?
Då uppfostrades man i storfamilj. Idag byter man förskolevikarie 4-5 ggr per år….
När vardagen efter jobbet spenderas med att ta sig hem, laga mat, göra läxor och sen sova – allt detta ska göras på ett par timmar. Det känns som att barnen varken får kvantitet eller kvalitet. Jag tror det är däri problemet ligger med att folk mår dåligt både vuxna och barn. Det går inte skylla på individer heller, snarare samhällsuppbyggnaden och dess struktur. Så länge vi älskar våra ungar och finns där känslomässigt för dem och ger dem egentid ihop med oss så brukar det gå vägen ändå. Man behöver inte sätta etiketter på umgänget, sånt kan få folk att må ännu sämre och stressa. Livet är livet, de flesta klarar sig ok 🙂
Enda sunda jag har sett från Katrin det senaste året.
Om man ställde Katrin mot Isabella när det handlar om deras barn … hmmm … intressant
Jag var hemma med mina föräldrar tills jag började skolan. Framförallt pappa som jobbade andra tider än vanlig dagtid. Visst gjorde vi mycket roliga ”kvalitetssaker” som ex. gick på badhuset minst en gång i veckan men det jag minns mest är att jag fick hänga på honom i hans vardag, vi var mycket i olika butiker som hade med hans intressen, fiske och jakt, att göra, lagade mat, städade osv.
Nu kan jag ju inte säga hur det hade varit om jag gått på dagis istället men vi är jättenära nu när jag är vuxen och jag uppskattar verkligen att dom valde att lägga ner den tiden på mig!
Låter ju urmysigt! 🙂 Oftast läser man ju bara om tråkiga minnen tyvärr…
Samma här. Nästan. Pappa var arbetslös en tid när jag växte upp. Det var tufft ekonomiskt såklart. (Har man förstått i efterhand) Men oj va mysigt det var att hänga med pappa!! Det var dessutom han som var hemma-förälder när jag var liten innan jag började skolan eftersom mamma tjänade mer just då. Lite ovanligt så där, då på 70-80 talet. Väldigt stolt över min pappa! Har en jättebra relation med dem båda ❤️
Åh, vad jag känner igen mig i att hänga med i butiker med pappa! Min pappa är fotograf och jag har så många minnen från fotobutiker när han gick igenom vartenda objektiv med förstoringsglas, samtidigt som jag och min bror hade dötråkigt på en stol att dela på. Just då var det sjukt tråkigt men nu i efterhand är jag så glad för att jag fick hänga med honom i vardagen.
OT men haha
https://www.svd.se/gymnasium-utbildar-youtubers-och-influencers
Lol
Jag kollade på programmets kurser, och det ser ut som vilken mediainriktning som helst på gymnasiet. Tror de bara misslyckades att marknadsföra programmet när de sa att de utbildar influencers…
Det finns en youtuberutbildning (distans) på Kalix Folkhögskola också som drog igång förra terminen.
https://blogg.ng.se/bloggbevakning/2017/09/framtiden-ar-tryggad-2
Nä men alltså, ”camcam”, du är min favvobloggerska just nu för att utbudet är blandat och förhållandevis opartiskt förutom gällande en sak. Om jag hade velat läsa så mycket om Bella som jag finner att läsa här hade jag besökt hennes blogg istället. Lägg av med fokus på henne för dels verkar du inte särskilt snäll (nä vettu du vad, fundera på om du är riktigt sjysst i dina inlägg om henne) när du gång på gång vill framställa henne som för mycket, för tårtbitig, för onaturlig, för skild, för res-ig. Hon är väl en morsa som vem fan som helst som försöker göra nåt vettigt i livet?? Lägg av nu för så förbannat intressant är hon inte och min tolkning av dig, skrivandes dessa inlägg om henne, är att du är irriterad som f-n på henne av oklar orsak. Det blir liksom lite stinky och kladdigt och ofräscht om dina inlägg när du så uppenbart är ute efter en särskilda person. Var det syftet med bloggen kanske? Tror inte det… Tack för övrigt för sjysst blogg, enda bloggen jag regelbundet läser 🙂
Feedbacken noterad! 🙂
Håller inte med! Älskar att läsa om Bella här eftersom jag vägrar supporta henne via hennes kanaler.
Då ska du veta att det är MÅNGA av oss som uppskattar Bella-inläggen.
Kan tilläggas att jag fick en bitter eftersmak av Julias kommentar.
Av egen erfarenhet kan jag säga att barn absolut behöver ha sin förälder närvarande så mycket det bara går. Det skapar en trygghet som inte går att få på annat vis. Jag hade inte den tryggheten och jag levde med både ångestsyndrom och svåra magsmärtor (min psykiska ohälsa tog sig utlopp på det viset).
Självklart är det viktigt att ha dessa dagar då allt handlar om barnen också – åka till leklandet, picknick i trädgården, leka i snön.. Allt vad det än kan vara, som innebär att barnet får all uppmärksamhet. Men att ha sin förälder, din största trygghet, i närheten skapar något som kan ta åratal att bygga upp själv..
Uttryckte mig kanske rörigt. Menar alltså hur viktigt det är att ha sin föräldrar närvarande så mycket som möjligt för att skapa trygghet. Och att roliga dagar med full uppmärksamhet också är viktigt men den ständiga närvaron är vad som skapar trygghet. Speciellt de tidigare åren och upp till tonåren. I tonåren börjar man ju bli mer självständig och vilja utforska mer och mer på egen hand. Vilket bara kommer vara lättare för ett barn med en trygg grund.
Cam cam , varför kan man inte zooma din blogg? ? Ser ju aldrig tex de här Instagram texterna ..
Jag kan zooma ??
Om du har Samsung, tryck på dom tre prickarna uppe i högra hörnet – inställningar – tillgänglighet – bocka i aktivering av zoom ?
TACK!!
Tack! ❤️❤️❤️
Det är en inställning som du måste slå på i din telefon.
Fast det totala antalet timmar man är tillsammans med sitt barn är inte det viktigaste, finns studier på det, bland annat en forskningsstudie från University of Toronto. Det viktigaste är istället att barnen får kvalitetstid. Tror det är bättre att ha en närvarande förälder som är aktivt närvarande, alltså har kvalitetstid än passivt.
Tror inte jag. Man ska så klart inte vara ständigt passiv, men så blir det ju automatiskt inte, om man spenderar mycket tid med sin barn. Så jag håller med ovanstående, kvantitet är urviktigt. Att man kommer när de ropar.
Fast nä. Folk blandar ihop saker här. Kvalitetstid är att vara lyhörd, kanske läsa en bok, samtala m.m. Folk verkar tro att det endast handlar om att gå på lekland… Kvantitet är inte alls viktigast det kommer på köpet ändå ju.
Jag menar typ det fast säger att kvalitet kommer på köpet med kvantitet.
Båda behövs nog kanske vi kan enas om ?
Det kan vi ?
Tror det går hand i hand men att nummer ett är att vara där. Man kan inte schemalägga när barn har lust att leka eller prata eller vara ifred = finns du ofta där så är det en trygghet o de kommer när du behöver o vill.
När DE, inte du. Haha!
Jag tror dock att det beror lite på vad man lägger in i begreppet kvalitets resp kvantitetstid.
Ett hajpat besök på grönan i tre timmar, för ”Oja – jag har lagt ner tid och pengar på att hänga med mina barn, tjoho, nu kan ingen anklaga mig för att vara en dålig morsa som inte umgås med mina barn (kvalitetstid ) eller att låta barnen hänga med sina föräldrar, tex – laga småtrist vardagsmat tillsammans, småprata om livet medans man viker tvätt ihop, släppa paddan i två jäkla minuter och fika hemma vid köksbordet i stället ( kvantitetstid )
I min värld är det väldigt tydligt vilket som är att föredra för att skapa trygghet och långsiktiga kärleksfulla relationer med mina barn.
Sen förstår jag inte riktigt varför det ena måste utesluta det andra? De flesta familjer gör väl både och?
Kommentarerna om Blondinbella är över gränsen. Känner mig illa berörd och medskyldig eftersom jag ger dig klick.