Elaine lämnade mötet med barnministern Åsa Regnér

105 kommentarer

Det är väl inte sa hemskt att visa känslor? Det behövs mer kvinnligt ledarskap, da menar jag bland annat att man kan vara mjuk och vara i kontakt med sina känslor och ända vara en bra ledare. Heja Elaine säger jag.

Jaaa, heja! Soft is strong!

Elaine borde satsa på att bli politiker. Rätt kvinna på rätt plats liksom.

Jag tycker att det är viktigt och bra att de kämpar för detta!

Sen kan jag tycka att de kanske behöver en ytterligare barnrättskämpe i sitt team som kanske inte själv har varit utsatt som barn. Med det menar jag någon som kan ta ett steg tillbaka, lyssna på vad en minister/partiledare säger, istället för att t.ex lyssna på tonfall och bli ledsna när dom måste korta ner 20 minuter. Kanske blir det för känslosamt för både Elaine och Patrik? Med all rätt förstås. Men dokumentären kanske skulle gynnas av lite mer objektivitet, eller åtminstone lite av båda sidor?

Var det professionellt att gå innan mötet var helt över? Nej. Var det förståeligt? Ja. Ibland blir det väl för mycket, helt enkelt, särskilt när såpass viktiga frågor bemöts med kyla istället för det förväntade, passionerade gensvaret från personer som har obestridd makt att faktiskt påverka på en bred front. Jag tror absolut att de frågor som Elaine och Patrik driver kräver människor som är djupt, känslomässigt investerade. Över huvud taget är eldsjälar enormt viktiga som resurser inom vilken verksamhet som helst, men särskilt inom verksamheter som berör utsatta individer.

Jag hade nog reagerat ungefär som Elaine, om jag var i hennes sits. Jag hade inte kunnat separera mina egna känslor och erfarenheter (som har en del gemensamt med Elaines) från diskussionen, och i slutändan tror jag att det är mer en styrka än en svaghet.

Jag tror att man som minister får ganska många meddelanden och utsträckta händer som ber om hjälp. Många blir nog vana vid att hantera tårar, ilska och frustration från medborgare som vill att det ska hända något nu, helst igår. Tyvärr går politik långsamt och som berörd är det lätt att känna att ingenting händer alls och att man som politiker vill lova saker men inte kan.

Frågan är nog också vad Elaine hade tänkt skulle hända? Att ministern inte var medveten om vad som görs mot barn? Att hon skulle bryta ihop och gråta tillsammans med Elaine? Det är ett jätteviktigt arbete hon gör och jag tycker att hon ska fortsätta kämpa för sin (och alla barns sak) men tyvärr kan hon inte förvänta sig att någon kommer brinna på samma sätt som hon gör.

När det gäller barn BORDE alla reagera stark, trots att många knappt lyfter ett ögonbryn. Alla har barn i sin närhet (eller har varit barn) och bör således kunna relatera till hjälplösheten som barn kan känna.

Bara för att ministern inte reagerade starkt här betyder inte det att hon aldrig gör det. Elaine pratar om en reaktion vid ett möte och vi läser nu vad Elaine skriver och anser är en stark reaktion. Hon ville ha handling, slå näven i bordet och hade helst sett att lagen ändrades nu.

Precis som att alla inom vården inte bryter ihop varje gång ett barn kommer in som utsatts för övergrepp eller är kroniskt sjuka, så bryter inte en minister ihop för att någon berättar att de utsatts för ett brott. Även om det brottet är något av det värsta man kan tänka sig.

Jag håller med. I vissa yrken där man möter människor med olika trauman i bagaget så som socionomer, psykologer, kuratorer, personal inom vården etc gör så måste man på något sätt kunna rationalisera, iaf till viss del. Hade ovanstående yrkesgrupper gråtit/reagerat väldigt emotionellt varje gång de träffade en människa med hemska händelser i bagaget hade ingen orkat ha dessa yrken, de hade blivit för jobbigt rent känslomässigt. Nu finns det ju bara en barnminister, men jag kan tänka mig att det kan vara något liknande.

Med det sagt, jag är otroligt imponerad att Elaine kämpar för detta och brinner så otroligt för frågan! Det är mycket viktigt.

Det är inte bara det att vi som personal inte skulle orka om vi reagerade känslomässigt på alla tragiska fall. Vi behöver hålla koll på våra reaktioner för offrets skull också, jag inger ingen trygghet om jag börjar gråta och blir upprörd. Störst chans att bygga en relation på förtroende får jag genom att visa att jag orkar lyssna genom alla hemska detaljer, jag kan absolut inte vara kall, men behärskad. Annars är risken att offret slutar berätta och blir tyst. Mina egna känslor får jag ta efteråt med kollegor eller via extern handledning.

Weepin’ shades of indigo…

E bra och klokt skrivet.

Det handlar inte heller om vilken minister som helst, Åsa Regnér är ansvarig för vad som nu sker med LSS i Sverige och i det har hon framstått precis lika kall som hon gör genom Elaines ögon. Hon är verkligen helt fel person på fel plats.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag håller med, personligt engagemang är allt. Barnministern borde verkligen engagera sig mer. Bara det att korta ner mötet är så dåligt och under all kritik. Brist på respekt. Nu när Patrik och Elaine verkligen ger allt för alla barn borde hon ta till sig det mer.

Håller inte med. Det Elaine gjorde var däremot oproffsigt och respektlöst. Elaine har hybris och tror att det hon arbetar för är det enda viktiga i världen. Hon kan inte se att barnminister har kanske hundra lika viktiga saker som hon arbetar med. Synd, för det Elaine gör är viktigt, fortsätter hon så här kommer hon inte längre bli insläppt hos politikerna. Och då syftar jag på att hänga ut och dissa en minister i sin blogg, så jäkla osmart om man vill samarbeta med någon.. men som sagt, tror tyvärr att Elaines hybris kommer stå i vägen för hennes goda gärningar, hon är alldeles för uppfylld av sig själv och sina egna behov. Annars hade hon sett dagens möte för vad det var och ta nya tag.

Åsa Regnér är även ansvarig för krossandet av LSS som sker i detta nu, en av våra lagar som verkligen förändrat och förbättrat liv. Och en lag som Elaines dotter förmodligen kommer behöva, att det brast tycker jag inte är konstigt. Åsa Regnér vill ha tillbaka institutions-sverige och hon förvägrar människor med funktionsnedsättningar (inklusive deras familjer) att leva värdiga liv. I den kampen har hon framstått precis lika känslolös som hon gör här genom Elaines ögon.
Att LSS håller på att krossas är för mig och många som har barn med funktionsnedsättningar en daglig stress och oro, hur kommer det bli när våra barn växer upp och blir vuxna, kommer de få ett värdigt liv? Och hur ska det gå för de svårt sjuka barn som redan nu förlorat sin assistans pga Åsa Regnér? Jag vet att politik inte är en person men hon är ansvarig minister och hon förstör i detta nu mitt barns framtid.

Nu måste det väl till lite sans och balans, Åsa Regner ingår i en regering och är inte ensam ansvarig för vilken politik som råder. Inte ens Löfven och regeringen styr helt själva, det måste gå igenom riksdagen också om dom inte har majoritet.

Du visar bara din okunskap när du skriver så!

Som jag skrev, jag vet att hon inte är ensam beslutande men hon är ansvarig minister och det hon gör som ansvarig minister är vidrigt. Jag är personligen engagerad i det här som du kanske märker, det är en stor frustration att folk inte fattar vad som händer med LSS nu, bara vi som är drabbade som bryr oss och det gör ont. Så ja det är skrivet i affekt.

Jag fattar att du är frustrerad, men det hjälper inte att kasta skit på en ensam minister.

Var och en står sig själv närmast, men det finns inte oändligt med pengar. Alla vinster i välfärden och Alliansens skattesänkningar tömde och tömmer fortfarande ut välfärdens pengar, det är kanske där du ska lägga din ilska.

Alla grupper skriker och vill att regeringen ska betala mer, pensionärer, vården, BB, skolan m.m, och pengarna som gick till skattesänkningar hade verkligen behövts nu.
Är du villig att betala mer skatt för att täppa till hålen detta grävde i statskassan?

Du vet inte var jag lägger min ilska mer och det är inget argument för att inte vara emot ett förkastligt beslut som krossar familjer. Politiker ska ställas till svar för sina beslut, det är en del av demokratin. Jag förstår av dina svar att du är socialdemokrat men kan inte förstå hur du kan försvara det här. Jag är absolut villig att betala mer i skatt vad nu det har med saken att göra. Det jag inte är villig till är att ha ett samhälle som sparkar neråt. Av alliansen hade jag förväntat mig det här men inte av sossarna.

Du vet inte vad jag röstar på, men med Alliansen utförsäkrades döende människor. Det finns alltid några som kommer i kläm, så ska vi välja pest eller kolera.

Allt handlar om pengar, och det mesta gick till de rika innan och delvis även nu. Men denna regeringen försöker i alla fall rätta till det som går, och Lss håller på att utvärderas igen.

Detta är ingen politisk blogg, så därför slutar jag diskussionen här.

Det där är en så märklig sak tycker jag, att något stämplas som politik och då ska det bara diskuteras i valda sammanhang. För mig är allt politik och pratar vi om ett möte med en minister är det klart att vi ska prata om vad den ministern var. Varför jag antog att du var socialdemokrat var för att du resonerar som en politiker och inte som en som drabbas av politikernas beslut. En människa som drabbas skulle inte prata om pest eller kolera till exempel och den skulle inte heller se det som händer med LSS som något som ska förändras, det handlar om att ta bort en jävligt bra och jävligt dyr lag.

Så bra skrivet Bongo.
Hon agerar själv inte på allt jobbigt som andra gått igenom när det kommer till hennes kännedom för som människa har hon skrivit att hon inte har möjlighet att engagera sig i allt jobbigt som läsarna gått igenom, tyvärr borde det gälla samma för andra, inkl politiker.
Politiker jobbar ur ett större perspektiv och har i sin roll vissa regler att förhålla sig till och kan inte bara hoppa på en kamp för att frk Elaine TV4 retorikern kräver det.

Hennes kamp är berömvärd och det är helt ok att hon blev känslosam där och då men sättet hon väljer att i efterhand skriva om mötet, med stort patos och betoning på sina tårar – för mig känns det nog mer som personal branding än något annat.

Är man barnminister och beter sig såhär när det kommer till det absolut grovaste och värsta man kan utsätta ett barn för – då ska man ut med huvudet före. Vilken extremt inkompetent minister!

Och du camcam ska kanske fundera på hur du skriver saker. Varför måste du upprepande ggr ta upp att Elaine utsatts för sexuella övergrepp? Det är vidrigt. Det är pga såna som DIG folk inte vågar träda fram, för ingen vill bli stämplad som sexuellt utnyttjad så fort något sånt här kommer på tal. Fyfan du är nästan lite vidrig. Ändra i texten tack och ha mer respekt för folk och det dem brinner för. Elaine brinner för dessa barn. Punkt. Inte Elaine brinner för dessa barn just pga att hon själv blivit utsatt.

Elaine har släppt en bok om de övergrepp hon blivit utsatt för och startade ”Treskablinoll” i samband med det och har inga problem att prata om det eftersom hon är ett oskyldigt offer. Jag tycker snarare att det är DU som uttrycker dig vidrigt här om jag ska vara ärlig.

Du som är expert på elaine vet att hon även sagt att hon inte uppskattar att man härleder hennes reaktioner till att hon ”är ett offer för sexuella övergrepp” (dina ord). Hon skrev boken för att uppmärksamma detta och hjälpa andra. Inte för att såna som du ska ”aha hon gör det här för att hon blivit utnyttjad”. As if that matters…

Trots att du har så bildade läsare med en del smarta kommentarer så fortsätter du göra samma kortslutning om och om igen. Förvånande med tanke på hur vissa av dina texter verkligen lyfter.

Men W, hur menar du att ett korrekt sätt att bete sig skulle vara? Elaine skall naturligtvis ha en eloge för sitt engagemang och hon gör skillnad. Men min uppfattning är att hon är en känslomänniska i allmänhet och i synnerhet avseende dessa frågor. Vi har ju haft ministrar som tagit ton och sjungit kumbaya men kanske begränsad framgång… Jag tänker att istället för att gråta så lyssnade hon, iakttog och var saklig. Är inte det bättre. Att gråta, bli känslosam osv gör väl ingen nytta. Det viktiga är väl vad som händer nu?

Dessutom pratar ju Elaine själv ofta om att hon är en överlevare så det är ju knappast så att camcam hänger ut henne!

Alla politiker är inte bra och engagerade bara för att de råkar sitta på en ministerpost, ungefär som att det inte är alla lärare som är bra bara för att de råkar jobba i skolan eller med barn. Ibland är fel personer på fel poster. Elaine får väl jobba för att få till nya ministrar efter valet, som kanske passar bättre.

Bra att hon gick. Hoppas hon sa vad hon tänkte innan. Att sitta med någon som inte vill ta in och verkar sakna empati är hemskt. Politiker har så höga löner då ska dom kunna agera bättre.

Osmart tycker jag.. vad är viktigast, saken i stort eller att Elaine måste få sitt bekräftelsebehov tillfredsställt? Jag tycker hon beter sig som en tonåring som inte får sin vilja igenom. Ingen myndighet vill ha en samarbetspartner som hänger ut den offentligt med personangrepp. Extremt oproffsigt och osmart. Barnsligt.

Undrar varför Stefan Löfven tackar nej till mötet? Anser han att han inte är rätt person för mötet? Anser han att han inte kan göra något för dem? Som stadsminister borde han vara rätt person som har möjligheten att göra något skrivit för treskablinoll. Undrar varför han skickar en likgiltig politiker i hans ställe? Så många frågor.

Han är inte stadsminister.

??

Jaså? Spännande! Vem är det då?

Ess, han är staTsminister. Stor skillnad.

Haha, det såg jag inte ens… en viss poäng där ?

Jag vet faktiskt inte varför han tackade nej. Men jag skulle kunna tänka mig att han har mycket att göra och skickade en bättre lämpad person (barnminister liksom!) i sitt ställe? Men jag vet inte, det vet nog bara han.

Fast det heter StaTsminister, han är minister för en stat, inte en stad. 🙂

Men herregud tycker ni att det är jättekonstigt att vår statsminister tackar nej till ett möte med en välgörenhets-/lobbyorganisation? Hur många sådana förfrågningar tror ni inte han får per dag?
Ska han tacka ja bara för att det är två kändisar eller vad menar ni? Han skickar en minister, tror ni att det är lätt att få till ett möte med en sådan?

Sen har vi ju bara Elaines version av detta. Vi vet inte hur Regnér reagerade.

Han har förmodligen 500 0000 andra viktiga saker att göra och har inte tid för möten som han ändå inte kan göra så mycket för. Barnministern är ju mer passande än statsministern i detta. Jag hade iaf inte förväntat mig att statsministern skulle träffa mig om jag skulle vilja klaga eller komma med förslag på CSN till exempel.
Rätt man till rätt jobb. Bara sett att Åsa ens hade tid för det ser jag som något positivt från regeringens sida,

Helt off topic, men jag måste bara få kommentera hur fult Temptation Island-Oliver har färgat skägg, mustasch och ögonbryn. LOL. Tack, nu har jag lättat hjärtat och återgår till ämnet. Tack för mig.

hahaha, och alla hans ”causal” poseringar på stan…

Någon som testat dejtappen Feeld? I så fall, är den bra? Finns det ens något utbud i sverige eller är den större utomlands?

Var något år sedan jag testade, men då fanns det typ inga användare i Sverige. Och då bor jag ändå i en av de större städerna.

Så tyvärr hade jag inte riktigt världens bästa erfarenhet. Men jag skulle kunna tänka mig att testa igen, i hopp om att det nu finns fler användare!

Jag tycker nog att det blir tydligt att hon valt sida politiskt, och använder sig av härskarteknik mot sina läsare. Hon plockar bort inlägg som är sakliga vilket inte ger en rättvis bild av diskussionen.

Dessutom kan nog inte politiker ta emot alla som brinner för ett ämne även om dom heter Elaine Eksvärd, hon är trots allt en privatperson.

Det blir dessutom som en person skriver lite svårt att vara trovärdigt när Patrik Sjöberg har en flickvän som är 30 år yngre än honom.

Ämnet är för viktigt för att Elaine ska blanda in sina känslor för vissa politiker, dom är både det ena och det andra i hennes ögon.

Fast vad spelar Patriks flickväns ålder för roll överhuvudtaget? Så länge hon inte är under 18, skit i det!

Det enda som är tydligt i ditt inlägg är hur illa du tycker om Elaine. Förklara hur hon använder härskartaktiken här? Och vad fasen har Patriks flickväns ålder med nåt att göra? Hon är över 18 år och kan inte klassas som ett barn på något sätt. Vad är det för politiker du ser framför dig som inte kan påverkas av privatpersoner? Såna som bara påverkas av institutioner, företag och lobbyister? Politiker är folkvalda personer som ska företräda sitt folk (i en demokrati i alla fall).

* härskarteknik. Och tusan vad alla mina kommentarer fastnar för granskning hela tiden?

Varför lämnade Elaine mötet tidigare om hon redan tyckte det var för kort?

Svårt att diskutera med någon som lägger vikt vid en persons ålder (myndig, ej barn). Det är en jävla skillnad…

Elaine borde bli barnminister! Kampen hon för för våra barn är så värdefullt! Tack Elaine och Patrik!

Jag tror inte alls att hon skulle passa som barnminister. Jag tror att de politiska och laglig hjulen snurrar på tok för långsamt för hennes smak och hur hon vill agera. Däremot är hennes engagemang fantastiskt och ska absolut inte gå till spillo.

Nyfiken: tycker du även att Oprah bör bli USA:s president och att Astrid Lindgren bör få nobelpriset i litteratur?

Hen nämnde INGET om politiska roller, så varför tar du ens upp det?

”tycker du även att Oprah bör bli USA:s president och att Astrid Lindgren bör få nobelpriset i litteratur?”

Jag tycker inte att Oprah bör bli USA:s president men tycker däremot att Astrid Lindgren borde ha fått nobelpriset i litteratur.

Jag tycker det var hårt av Elaine att lägga upp ett inlägg med rubrik ”Åsa Regnér, en politisk robot som kallar sig barnminister” på sin blogg efter mötet. Förstår att mötet inte gick som hon hoppats men hon drar rätt långtgående slutsatser om Åsa Regnér som person utifrån ett (1) möte à 40 minuter.

Tycker absolut inte jag.

Hon ha väl stött på Regnér i kampen för sin dotters välmående också, det räcker med att höra ett uttalande från Regnér för att du ska förstå att antingen har hon stängt av känslorna för att kunna ta besluten hon tar eller så hade hon inga från början.

Jag tror snarare tvärtom att det är BRA att inte bli för personligt och emotionellt engagerad när man har en sådan post som barnminister. Som någon redan så klokt skrev här ovanför så kan man ju jämföra med yrken där man dagligen hör om hemska människoöden. Är man en sämre läkare, socionom, psykolog, advokat, polis osv för att man inte bryter ihop och gråter varje gång man hör om någon som råkat illa ut? Jag tänker nej, men är snarare bättre då man kan ha en professionell inställning och inte riskerar att rusa iväg i sina känslor och ta beslut utifrån dem.

Samma retorik som appliceras när det gäller avstånd + antalet döda i terrordåd. Fräscht.

Hur menar du nu? Jag är själv socionom och jobbar med barn. Om jag skulle tillåta mig själv att bli känslomässigt engagerad i alla barn som råkar illa ut skulle jag bara sitta på kontoret och gråta, alternativt skrika halsen av mig i möten med deras föräldrar. Men det gör jag inte, efersom jag är professionell. Tro mig, vi som jobbar med den här typen av yrken har ett känslomässigt engagemang, annars skulle vi inte utbildat oss till det in the first place.

Varför tar så många för givet att man inte klarar av att hålla sig saklig eller professionell för att ens yrkesliv tangerar egna svåra erfarenheter? Jag klarar av att arbeta med barn och unga inom socialtjänsten på ett alldeles utmärkt sätt trots svåra upplevelser i barndomen i form av övergrepp och vuxnas drogmissbruk, bland annat. Det som spelar roll är hur man hanterar de upplevelserna i vuxenlivet, hur stor insikt man har och man man lyckats bearbeta dem till en punkt där viss distans kan hållas. Dessutom. Att en BARNMINISTER inte förmår förmedla engagemang eller intresse för viktiga frågor som rör just barn, borde uppröra oss alla känslomässigt, det är ju helt galet.

Jag hade aldrig bestämt möte med Elaine om jag varit minister eller tom statsminister. Hon beter sig som att hon är barnens Messias och att ingen annan kämpar för barnens rättigheter. Varför ska hennes förskolebrev finnas på alla skolor för? Varför är hennes arbete bättre och viktigare än kunniga människor som har erfarenhet och utbildning? Hon har blivit utsatt, ja, men det verkar som att det är likvärdigt med att alla barn i Sverige också är utsatta. Det känns som att känslor styr allt i hennes liv och även fast det är bra att visa känslor så kan vi inte styra ett samhälle enbart av känslor. Om Elaine hade kunnat visa en mer professionell och förnuftig sida hade det enbart gynnat henne. Jag litar mer på dem som JOBBAR och blir UTBILDADE kring barnomsorg och diverse, inte på en känsostyrd retorikens Beyonce. Fy, vad jag är trött på henne.

Jag är dock glad att hon för kampen för funktionsnedsatta barn. Det behövs mer.

(Jag har tom träffat Elaine och varit med på två av hennes föreläsningar, samt medverkat på en föreläsning gjord av hennes anställda som hade en väldigt skev kvinnosyn.)

Varför ska folk inte engagera sig då det fortfarande finns utsatta barn i varje klass?

Folk ska engagera sig. Jag kritiserar bara Elaine för jag tycker inte hon gör ett bra jobb.

När så få engagerar sig tycker jag man kan välkomna i princip alla som kämpar för samma syfte.

Brevet är väl ändå skrivet av eller tillsammans med personer med relevant utbildning?

”Varför är hennes arbete bättre och viktigare än kunniga människor som har erfarenhet och utbildning?”

Undrar jag med. Att man blivit utsatt betyder inte per automatik att man är expert, det krävs utbildning också.

Berätta mer om kvinnosynen!

Blandat. Att mötet kortades är vardag när man möter personer på höga positioner. Vi vet ju inte hur ministern är som person. Hon kanske är mer återhållsam alt hon kan inte släppa fram känslorna och samtidigt vara tillräckligt distanserad för att göra sitt jobb. Lite dåligt att hänga ut henne. Skulle hon själv vilja bli bedömd som oförskämd som lämnade mötet eller så känslomässig att det inte gick att föra en diskussion.

Min egen erfarenhet är att när man gått igenom något hemskt och kommit ut på andra sidan så kommer så småningom ett läge där man kan agera vettigt, strategiskt och så kallt som världen kräver. Elaine Eksvärd är inte där än, att sitta och gråta innebär att hon är för nära än så länge. Treskablinoll kommer inte att lyckas just pga detta. Hela projektet kräver strategiskt tänkande, inte känslor. Uthållighet, kyla för att nå målet, juridiska stötestenar. Att på allvar tro att en minister inte vet hur barn har det som någon säger i kommentarerna är okunnigt. Klart hon gör, hon är politiker och vet hur hon långsamt kan få det som hon vill ha det i den här frågan. Att behöva deala med kändisar som tror de kan få allt genast ingår i ministerns jobb.
Det går att jämföra med Friends, antimobbprojektet. Sara Damber som startade det var rätt kylig, får jag säga. Jobbar med CSR för barn med Kinnevik nu.

Och så har hon blivit skolchef i Båstad, uppenbarligen.

Försvann min kommentar eller hamnade den i modd? 🙁

Varför är ”ankpungs” video där hon är naken och bakfull borttagen? Har hon mailat igen eller?

Svansen mellan benen

Jag är inte alls insatt i deras kampanj eller har någon större kännedom ministern. Jag funderar dock om det kan vara så att Åsa agerade och diskuterade i egenskap av sin profession och utifrån sitt yrke, dvs hon blandade inte i personliga åsikter och reflektioner.

Exempelvis i mitt yrke som sjuksköterska stöter jag på många patienter som varit med om fruktansvärda och traumatiska saker. Kvinnor kommer in akut pga misshandel, barn som sett våld i nära relation, jag har vårdat en man som suttit fängslad för mord etc. Skulle jag arbeta i egenskap som privatperson så skulle jag inte ha klarat av att arbeta så länge på samma arbetsplats. På jobbet företräder jag min profession, jag är inte ”jag”. Självklart kan jag vara personlig och nyttja mina personliga kvaliteer, men jag är fortfarande min profession.

Ibland har man tyvärr stått med ”bakbundna händer” pga gällande rutiner och regelverket ser ut på ett visst sätt. Tyvärr ligger ansvaret ibland hos en annan. Jag vill gärna hjälpa alla och ge 100%, men tyvärr är det inte alltid praktiskt genomförbart. Det hänger inte på mig som enskild person, det ligger högre upp – hos landsting och stat.

Det är inte alltid roligt att arbeta och visst känns det tungt i bröstet vissa dagar, men jag försöker påminna mig själv att det inte hänger på mig som privatperson.

Jag tror nog de flesta inom samma bransch känner igen sig i min beskrivning.

Du beskriver det väldigt bra! Jag är inte i samma bransch (utan jobbar i domstol, se kommentar nedan), men problematiken är densamma och du uttrycker gränsdragningen väldigt bra, mellan att å ena sidan vara engagerad i sitt arbete och å andra sidan hålla nödvändig distans.

OT: kanske redan har skrivits om, men läste att Felicia Book skrev 13 jan att hon ska starta en youtubekanal med sin kompis.

Haha Hej Felicia!

Att driva politik, ändra lagar och annat är tråkigt, långsamt och byråkratiskt arbete som vare sig kan eller ska bedrivas i affekt eftersom konsekvenserna riskerar att bli fullständigt oöverblickbara. Elaine har en tendens att bli alldeles för emotionell vilket jag tyvärr tror ibland missgynnar en i och för sig vällovligt syfte. Ibland vore det nog bättre för både henne själv och saken att lämna över delar av kampen till andra.

Tänk om ministern själv är ett offer, har varit utsatt för övergrepp? Då kommer denna typ av frågor för nära henne. Hon har kanske aldrig pratat om det för någon, delat det med någon. Kanske inte lätt att avsäga sig uppdraget om hon inte vill yppa anledningen till varför
Alla kan ha olika anledningar för att bete sig udda och dumt.
Jag har ingen aning, bara ett försök att förstå hennes märkliga beteende.

Har man jobbat med politik i mer än en kvart vet man exakt hur pressade statsrådens kalendrar är. Extremt oprofessionellt och ickekonstruktivt att svartmåla ministern på detta sätt. Lämna över uppgiften till någon av de proffsiga lobbyorganisationerna, t.ex. Ecpat eller Rädda Barnen.

Jag har inte läst Elaines inlägg om mötet, men generellt tycker jag att det är viktigt att politiker (eller andra på viktiga positioner) är engagerade och intresserade av de sakfrågor de har ansvar för. Jag tycker däremot inte alls att det är en brist att ministern håller distans. Det signalerar, i mitt tycke, snarast att hon är professionell. Jag arbetar i domstol och får höra hemska saker berättas i rätten. Det är våldtäkt mot barn, grov misshandel eller barnpornografimål där det som del av bevisningen ingår att titta på bilder eller filmer. Så klart handlar inte varje mål om dessa hemska saker, men det förekommer. Min roll är att förhålla mig professionell. Jag ska värdera bevisningen, lyssna på samtliga involverade, reda ut oklarheter och inte ta ställning förrän all bevisning är presenterad. En stor del av tiden sitter jag, precis som Åsa Regnér, tyst och lyssnar. Det vore helt orimligt om jag, eller någon annan som har i uppgift att göra en saklig bedömning i en fråga, skulle visa den typ av engagemang som Elaine efterlyser. Det är nödvändigt att skilja på i vilken roll man träffar en person. Ministern är där, därför att hon är just minister och i den rollen ska hon inte vara privat. Att hon håller distansen och inte visar känslomässigt engagemang säger inget om hur privatpersonen Åsa reagerar. Jag har suttit i förhandlingar, med förtvivlade målsägande som beskriver fruktansvärda saker, men i den stunden måste jag hålla det från mig. I min yrkesroll kan det inte vara jag som tröstar en gråtande målsägande. Att jag håller distansen i rätten (eller vid mötet, i Åsa Regners fall) betyder däremot inte att jag, som privatperson, inte gråter över barn som far illa eller förfasas över mänsklig elakhet. Åsa Regnér är ingen robot. Hon är en yrkeskvinna med ansvar för mycket tunga, och viktiga, sakfrågor.

Varför ha nämndemän då? Det är ju en rysk roulette med folks liv.

Jag tror att de flesta juristdomare, inklusive jag själv, gärna skulle se ändringar i nämndemannasystemet, men det är ju dessvärre inte en fråga som domstolarna förfogar över.

Vem har sagt något om nämndeman? Hon är kanske domare. Vill du verkligen att de ska agera på känslor?

Anna 16:48, helt rätt, bra skrivet.
Det finns något så oerhört förmätet i Eksvärds och Sjöbergs kampanj. Det går inte att skaka av sig känslan att drivet, kampanjen bara handlar om dem själva. Varför inte jobba ihop med Ecpat eller Rädda Barnen istället? Bli förkämpar där? Och siffran 400 000, dvs 25% av alla svenska barn blivit sexuellt utnyttjade, nja, tveksamt, kolla definitionerna i utredningen från Sveriges Barnhus där siffran kommer ifrån. Man ska vara försiktig med hur man använder statistik, ogillar när man inte är noggrann. Men samma där, kampanja, liksom

25% är inte generöst nog. Tänk hur många vuxna som ej anmäler våldtäkt. Applicera på någon i oerhörd beroendeställning, i.e ett barn.

Men ärligt, fundera över hur troligt det är att mörkertalet skulle vara 50% till, som hävdats. Så kan man naturligtvis resonera men det är renspekulatin, ingen har ngn aning. Det är därför det heter mörkertal, man famlar kring. Och det är farligt av många uppenbara skäl.

Vad syftar du på när du säger att det hävdas att mörkertalet är på 50 procent till? Säger Elaine/Rädda Barnen/Ecpat/Allmänna barnhuset att det är först mörkertalet 1 av 3 eller 5 och sedan förmodligen ytterligare 50 procent på det ursprungliga mörkertalet? Eller blandar du ihop vad någon har sagt om antal anmälda brott? Utveckla gärna, apropå att vara noggrann.

Statistiken som presenteras kallas mörkertal för att det handlar om brott utöver det som anmälts till polisen. Man får fram ett mörkertal genom att utföra (bland annat) brottsofferundersökningar, inte genom att famla i blindo och hitta på en siffra

https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Statistikskolan-Mer-bortfall-i-statistiken/.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mörkertal
http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2015/11/Unga_sex_internet_2015_slutlig.pdf
Sistnämnda s 24 o framåt. Medelåldern 14 år f tjejer, drygt 15 för killar. Barn absolut.Men bara 2% föräldrar el dyl som förövare. Ger vid handen att det är hyggligt jämnåriga som är förövare.
Bortfall är viktigt, här var det över 50%, mycket.
Och så mörkertal, inte helt glasklar definition.
Det är klart jag tycker det är för jävligt med övergrepp på barn. Men vidriga är också de som kapitaliserar på frågan för att få pengar av allmänhet eller stat och därför blåser upp siffror. Tror de flesta i det här kommentarsfältet förstår vad jag menar.

Blir inte lika många klick på bloggen då serru…

Vad exakt är det i definitionerna/svaren/resultatet från undersökningen Stiftelsen Allmänna Barnhusets har gjort som du stället dig tveksam till? Sexuella övergrepp definieras på samma sätt där som i lagboken

”Sexuella övergrepp kan bestå av många olika handlingar. Vi har frågat om eleverna varit med om att någon blottat sig för dem, om de övertalats, pressats eller tvingats till att onanera åt någon, ha sex med någon eller om någon annan försökt klä av dem eller tagit på deras könsdelar fast de inte ville. ”

Ok, här är några länkar
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Statistikskolan-Mer-bortfall-i-statistiken/.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mörkertal

http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2015/11/Unga_sex_internet_2015_slutlig.pdf

Sistnämnda länk se sid 24 o framåt. Medelåldern är drygt 14 för flickor, drygt 15 för pojkar. Ja, det är barn men i undersökningen är det bara 2% av övergreppen som sker av förälder/släkting mm. Varför man får anta att övergreppen skett av hyggligt jämnåriga. Det är en skillnad mot den bild av 400000 barn och 6 i varje klass som målas upp.
Bortfall är viktigt att veta, i den undersökn vi pratar om är den över 50%.
Och definitionen av mörkertal är sannerligen inte glasklar.
Det är klart jag tycker övergrepp mot barn är för jävligt. Men vidrigt är det med dem som försöker kapitalisera på frågan. Som Eksvärd, Sjöberg, div välgörenhetsorg – att de blåser upp siffror handlar om att få pengar, av allmänhet såväl som stat. Det förstår säkert många i de här kommentarsfältet.

Vad är det du svarar på nu exakt? Två likadana inlägg med samma länkar. Och siffrorna presenterar hur många som blivit utsatta för övergrepp innan 18-års ålder. På vilket sätt ändras definitionerna med unga och barn som utsätts för övergrepp för att 23% uppger att det är en jämnårig som är förövaren?

”men i undersökningen är det bara 2% av övergreppen som sker av förälder/släkting mm. Varför man får anta att övergreppen skett av hyggligt jämnåriga”

Såhär ser det ut i undersökningen:

”58,1 procent av samtliga har varit utsatt av någon där åldersskillnaden var mindre än 5 år.”

Förälder inkl. styvförälder 1,1
Syskon inkl. styvsyskon 0,7
Annan släkting 2,2
Fosterföräldrar 0,2
Vuxen vän eller bekant till familjen 1,7
Idrottslärare eller lagledare 0,1
Lärare 1,0
Pojkvän/flickvän och före detta dito 13,1
Ungefär jämnårig som du kände 23,0
Någon för dig helt okänd person 37,4
Någon som du lärde känna via Internet 7,5
Annan 12,1

Igen: blir det mindre allvarligt att en av fem berättar att dom blivit utsatta av övergrepp om det skulle vara en jämnårig som är förövaren?

Bortfall viktiga saker ja, men det är inte det enda som spelar någon roll. Svarsfrekvens, urvalskritierer, huruvida undersökningen har gjorts tidigare så man kan jämföra resultat, hur man sedan redovisar sin undersökning osv osv osv

”Om ingen hänsyn tas till bortfallet vid framställandet av statistiken är risken mycket stor att den blir missvisande. Om till exempel de som motionerar ofta i större utsträckning svarar på en motionsvaneundersökning än de som aldrig motionerar, och ingen hänsyn tas till detta, kommer statistiken bli missvisande.”

”Man bör därför också beskriva rimliga orsaker till bortfallet, vilka åtgärder som vidtagits för att reducera bortfallet och göra en bedömning av vilken effekt bortfallet kan ha på resultaten. Det sistnämnda görs oftast genom att jämföra bortfallet och de svarande med avseende på register­information, till exempel ålder, inkomst och utbildning.”

Tycker du inte att undersökningen har tagit hänsyn till bortfall och/eller andra felmarginaler i sin presentationen av resultatet? Eller att metoderna som använts skiljer sig från SCBs urvalsstrategier?

58% av samtliga SOM VARIT UTSATTA har varit etc borde det stå. Annars kan den som läser här få för sig att 58% varit utsatta. Så är inte fallet.
Och ja, det är en skillnad för Eksvärds kampanj m fl om det a) medelåldern för sexuella övergrepp är 14 för flickor och 15 för killar, barn, absolut, men inte småbarn och b) bara skiljer fem år mellan förövare och brottsoffer. 36% har utsatts av ex eller någon jämnårig de känner.
Det är en skillnad mot den argumentation som görs i den här frågan. Återigen, jag tycker det är alldeles för jävligt med övergrepp på barn men de siffror som seglar runt är på tok för förenklade och vinklade. Eftersom de som levererar dem är i behov av fortsatt finansiering.
Önskar att människor i allmänhet är mer kritiska och tänker efter, i denna fråga såväl som andra.
(Och re din undran:Två lika inlägg kom med eftersom Camcam troligen hade mod på)

”Om man å andra sidan tittar på åldersskillnaden generellt mellan offer och förövare så ser man att 58,1 procent av samtliga har varit utsatt av någon där åldersskillnaden var mindre än 5 år”

Det här är från diskussiondelen och stycket där citatet kommer från inleds med ”Förövaren av övergreppen var…” Att det handlar om ungdomarna som uppger att dom blivit utsatta är tydligt. Jag kopierade in det för att du skriver att det handlar om jämnåriga, du tycker att folk feltolkar, vinklar och inte är noggranna. 36% är 36%, inte 100%. Och i 58,1% av fallen skiljer det mindre än fem år mellan förövare och brottsoffer, inte 100% av fallen. Inte för att det blir mindre allvarligt, det är fortfarande ungdomar och barn under 18 år som berättar som sin utsatthet. Och på vilket sätt överensstämmer det inte med vad Elaine eller hennes organisation säger?

”Siffrorna må se olika ut, men de betyder samma sak – att sexuella övergrepp på barn är ett stort problem. Oavsett vilka siffror man går efter är vårt gemensamma mål att siffran ska bli noll – tack vare ditt engagemang.”

Statsråd har pressade scheman. Get over yourself. En barnminister har nog fan fått briefings som varit vidrigare – tyvärr. Vad var syftet med mötet? Skulle ministern gråta med dem eller ändra lagtext där och då? Det första kan man inte kräva och det andra är olagligt. Ett så allvarligt ämne förtjänar mer seriositet och insatthet än vad Elaines inlägg visar prov på.

Exakt så. Ni som läser Elaines blogg, vad är egentligen syftet med dessa möten och hennes kampanjer? Att lyfta frågan fattar jag, men vilka åtgärder kräver hon? När man träffar statsråd har man oftast ett helt färdigt åtgärdspaket som förslag.

En minister FÅR INTE gå inte in och detaljstyra myndigheters arbete. Ministern kan inte gå in bestämma var pengar ska inom olika myndigheten, bidrag osv. Det är regeringen som gemensamt fattar de besluten och stiftar lagar OM de har majoritet för det. Ministern kan detaljstyra arbetet inom det egna departementet men inte mycket mer. Till och Nyamko Sabuni försökte ett otal gånger driva frågan om hedersvåld när hon var minister, utan minsta framgång eftersom inte fick regeringen med sig.

Signalpolitik. Varumärkesbyggande. Hon gråter, alltså är hon mer engagerad. Spär på politikerföraktet. Duktigt.

Har ni som pratar om yrkesroll och professionalitet någon koll på just Åsa Regnér? Det har jag och jag tycker som Elaine, hon framstår som känslokall och som en byråkrat närmhon faktiskt beslutar över människors liv.

Elaine har inget perspektiv tyvärr, vilket är synd för det är en så sjukt viktig fråga. Hon träffar en minister som är ansvarig för hur många frågor som helst, som ingår i en regering som är ansvarig för ännu fler frågor och som hela tiden måste göra avvägningar mellan dessa frågor och vilka resurser som finns. Som minister kan man inte sitta och lova saker till höger och vänster. Det är klart som fan att mötena med övriga politiker har gått bättre, de sitter ju i opposition. De kan lova vadsomhelst för de har ingen statsbudget som ska fördelas.

Jag vet helt ärligt inte vad Elaine vill åstadkomma med sitt inlägg.

1. vill hon bli persona non grata bland politikerna? Det känns som att det här är ett helt lysande sätt att inte få träffa någon igen. Vem vet om nästa minister visar tillräckligt mycket empati på rätt ställe. Kommer de bli föremål för nästa inlägg då? Kommer deras diskussioner bli samtalsämne i nästa morgonsoffa?

2. Vill Elaine framstå som ett sexistiskt arsle? Helt ärligt, för mig ser det här som ett lysande exempel på en text som aldrig skulle skrivits om en man. Kall och känslolös, det är epitet man skulle tillskrivs en manlig psykopat, inte en manlig myndighetsperson som inte svallar över av de känslor man önskar. Men om en kvinna kan man skriva det så fort någon inte bryter ihop när man berättar en hemsk historia.

3. Hon har ingen aning om, eller förklarar i alla fall inte varför Regnér var tvungen att gå tidigare. Hon kanske hade ett möte med en organisation som inte är lika profilerad i svenska medier (som hennes pga. sina kända ansikten utåt) men som ändå är väldigt viktig (inte enligt Elaine såklart då) Det kanske helt enkelt är så att en ministers schema är så fullspäckat som man kan tro att våra folkvaldas dagar är.

4. Jag tror att Regnér hör hemska historier om barn som far illa dag efter dag efter dag. Både personliga upplevelser och statistiska redogörelser. Vem vet, kanske blir man avtrubbad. Kanske går man hem och grinar på kvällen. Att vara för korrekt är knappast ett övertramp.

5. Man får väl anta att Regnér är en synnerligen synisk människa ifall hon verkligen inte vill att sexuellt utnyttjande av barn ska sluta eller att barn med funktionsvariationer ska få assistans. Jag antar att hon helt ärligt har en budget att förhålla sig till, att hon måste se till de resurser och den lagstiftning som finns och den profil som partiet har valt att anta.

Jag får inget sympatiskt intryck av Elaine här alls. Hybris mer. För mig hade det räckt att hon skrev att hon träffade Regnér. Tyvärr uppnådde inte samtalet det hon ville och det verkade som att ministern inte riktigt förstod eller kunde ta in omfattningen av problemet.

I det här fallet verkar det som om Elaine har extremt mycket som tynger henne när hon går in i det här mötet. Gamla sår som hon fortfarande bearbetar, samtidigt som hon troligen förbereder sig för kamp för sin dotter och hennes rätt till passande assistans och annat som hon behöver. För mig verkar det som att hon projicerar allt på Regnér och redan det gör henne tyvärr inte den bästa talespersonen för den här jätteviktiga frågan.

Sedan måste de någon gång sluta trolla med siffrorna eller rättare sagt diskrepansen mellan siffrorna och deras profil utåt. Treskablinoll profilerar sig genomgående med förskole- och lågstadiebarn medan deras statistiska underlag (såvitt jag kan se, rätta mig om jag har fel, då har jag en mindre grej att kritisera) baseras på barn och ungdomar från 0-17. Medan det är helt förkastligt med sexuella övergrepp på barn i äldre tonåren så är det en helt annan problematik än regelrätt pedofili. Sålänge treskablinoll ser ut på det här sättet så har jag svårt att ta det riktigt på allvar. Kanske känner ministern på samma sätt?

Elaine vill gärna få förmedla sitt budskap på sin blogg, och kan skriva hemska saker om andra. Men raderar friskt i kommentarsfältet.
Inläggen hon raderat strider inte mot några regler, utan blev väl lite för uppenbara för de som läser där.

Jag tycker fortfarande hon gör de utsatta barnen en otjänst, hon avbryter ett möte tidigare än planerat och pratar rent ut sagt skit om en minister som inte reagerar som hon vill. Detta gör hon på sin blogg genom att dessutom klaga på att mötet blev för kort.

Hon passar inte att driva dessa frågor, ministrarna hon skulle kunna träffa kommer väl aldrig mer gå på ett möte med henne p.g.a hennes val att hänga ut dom på sin blogg.

Antalet kommentarer på hennes blogg mot denna sida visar hur svårt hon har för att låta folk få tycka annorlunda än henne, inte så smickrande för någon som kallar sig retorikexpert och ska lära andra att få säga sin mening.