Elaine Eksvärd:
Jag har byggt upp ett galet beroende sedan Iphone kom till världen för 10 år sedan. Sen att det till viss del är mitt jobb och att jag dessutom har det som verktyg i mitt opinionsarbete mot sexuellt utnyttjande av barn gör inte saken lättare. Jag ”måste” läsa färdigt artikeln om utsatta spädbarn, ”måste” kolla inkorgen på treskablinoll, ”måste” skriva ett inlägg om att lära barn integritet innan jag lägger ifrån mig luren och ska sova.
Ni hör ju. Det är inte klokt.
Jag kan inte själv.
Jag behöver hjälp.
Vet ni var man söker hjälp för att bli av med mobilberoendet?//Elaine
Elaine beklagar sig över sitt mobilberoende som hon inte är människa att bryta själv och hon verkar må riktigt dåligt av det.
Men frågan är vad hon egentligen mår dåligt över – och här riskerar jag att låta som en riktig missbrukare som bara vill motivera ett fortsatt användande av ”drogen”.
Mår hon dåligt över att telefonen får henne att bli en sämre människa/mamma/fru/vän eller mår hon dåligt av känslan av misslyckande då att hon inte lyckas till 100% att vara utan telefonen?
Om hon inte gav sig själv ett så stenhårt och kompromisslöst förbud så skulle kanske inte känslan av misslyckade vara så utpräglat?
Jag är absolut mobilberoende och har den gärna med mig men det betyder inte att jag sitter med den hela tiden, men jag skulle bli betydligt mer stressad av att inte enkelt kunna kolla så ingenting hänt som behöver mig uppmärksamhet.
Om jag kollar telefonen när jag går på toa eller liknande så kan jag ge min fulla uppmärksamhet till annat sedan, istället för att sitta och undra om någonting hänt.
Vet jag att mailen är tom så slappnar jag lättare av än om jag inte har någon koll alls.
Är jag en beroende med mängder av ursäkter eller känner ni likadant?
Föregående inlägg 