Jag antar att det ligger någon typ av master mind-strategi bakom det faktum att Bellas barndom och tidigare livserfarenheter mer och mer utmålas som en blandning mellan musikalen Annie och Flickan med svavelstickorna?
Sanningen verkar nästintill dynamisk och ändrar sig efter vad som passar dagens agenda bäst, och just verkar det vara att framställa Bella som nån stackars rännstensunge direkt plockad från 1930-talets Stockholm som sedan mot alla odds reser sig upp och likt en fjäril breder ut sina vingar och lyfter mot himlen.

Om detta är byggsten i en eventuell utlandslansering i USA där de fullkomligt älskar underdogs och revanscher så är det kanske smart att få in ord som maskrosbarn och superentreprenör i en och samma mening.
Problemet blir ju sedan när någon sticker hål på hela den här lögnaktiga historien, vilket kommer hända eftersom Bella på senare tid fabricerat ihop en helt ny barndom – en barndom som inte alls stämmer överens med hennes tidigare påståenden.
Titta själva:

De här två uttalanden är inte bara direkt i konflikt med varandra utan slår även hål på Bellas nya roll som Maskrosbarn eftersom hon här önskar att hennes barn ska få uppleva samma barndomslycka som hon gjorde.
Jag är inte jätteinsatt i vad det innebär att vara ett maskrosbarn men jag är ändå relativt säker på att det inte inkluderar så där jättemycket barndomslycka.

En kollega till Bella som dock är ett äkta maskrosbarn, det är Kenza.
Hon ställde nämligen upp i ett avsnitt av Malou efter 10 2013 där hon pratade om och delade med sig av sina erfarenheter med bland andra Morgan Alling och Richard Söderberg.
Kenza är ett tvättäkta maskrosbarn, men jag har aldrig sett henne använda det som en säljpitch för att tjäna pengar, medan Bella som – enligt min tolkning – aldrig har varit i närheten av att vara ett maskrosbarn så här på äldre dar bestämmer sig att börja kalla sig själv för det eftersom det låter bättre och mer imponerande än om hon bara skulle vara en alldeles vanlig tjej som i unga år fick hjälp av sin pappa att starta upp sitt företag som även såg till att hon fick tillgång till en lägenhet i stan.

Det är riktigt märkligt att sitta här och se på när Bella klipper och klistrar ihop en historia och en bakgrund som bäst ska gynna henne och generera mest pengar samtidigt som hon bara måste veta att vi vet att det hon kläcker ur sig är rena lögner. 
Hon bygger ihop en låtsasperson vars förflutna innehåller alla de rätta element som krävs för att slå sig in på den amerikanska marknaden.
Jag undrar om det kan vara så att hon gjort det här så pass många gånger att hon slutligen ljuger så att hon tror sig själv?
Annars blir ju sådant här ytterst pinsamt!

Min läsare Lina ställde den här frågan till Connoisseur Magazine och det har både öppnat och läst hennes meddelande men inte svarat när jag skriver det här inlägget.

Tack för all input, alla tips och kommentarer!

Nu har Ullareds motsvarighet på skohimlen – ”Flattered” släppt sin vårkollektion skor och hur får man reda på det?
Genom smygreklam på Bellas blogg så klart!
Allt annat hade gjort mig besviken..

Förra året gästdesignade Michaela Forni en sandal för Flattered som absolut var snygg men som såg ut att kunna halka av foten om man inte knep någonting alldeles förfärligt med tårna.
Samma sandal verkar återkomma i sortimentet även i år men i en ny färg. Gul har bytts ut mor vinröd. Också riktigt snyggt!
Det kan jag tyvärr inte säga om årets vårkollektion som i mitt tycke är på tok för tantig med märkliga färger och materialval.
Även här tas det in en gästdesigner och nu är det den norska modeinfluencern Annabel Rosendahl som stått för framtagandet av de här sammetsklädda skorna som mest ser ut att vara hemmahörande på 1920-talet.

Jag kan förstå att företag vill ta fram skor som är lite mindre snygga och kanske lite mer bekväma, men måste de vara så urbota tantiga?
Går det inte att göra snygga OCH bekväma skor?

Vad tycker ni själva om kollektionen?
Priserna har jag inte ens gått in på än. 😉