Följarna fick Anna ”Apan satt i granen” Davidsson att klippa av sig håret

Apan Satt i Granen:

Anna ”Apan satt i granen” Davidsson la ut en bild på Instagram där hon visar upp sin nya frisyr där hon fått långa och lockiga förlängningar inflätade i sitt hår efter att frisören fått fria händer.
Detta ska ha resulterat i så många arga, hatiska och obehagliga mail där Anna anklagades för CA (Cultural Appropriation) att hon till slut kände sig så obekväm i sitt nya hår att hon helt sonika tog en kökssax och klippte av alltsammans inne på toaletten.

Jag har förstått att vad som är CA eller inte avgörs av de som har tolkningsföreträde även fast jag i det här fallet misstänker att många av de som hoppat på Anna i det här fallet inte alls har det utan bara ser sin chans att få trycka till en annan människa lite.
Anna – vars hår är snarlikt de lockiga förlängningar hon klippte av när det fått växa ut anklagas alltså för CA – trots att hon själv har rötter långt utanför Sveriges gränser vilket kanske inte alla ilskna läsare är medvetna om?

Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag inte riktigt förstår reaktionerna här, vilket så klart har att göra med att jag inte vet tillräckligt om CA och/eller lockiga hår av den här typen.
Anna valde inte att sätta i flätor, inte heller fick hon hela håret flätat i corn rows utan frisören flätade in lockigt hår i hennes egna, korta hår.
Vad är det som är CA här? Lockarna?
Hur stora behöver lockarna vara för att inte klassas som CA?

Det hela slutade med att Anna kände sig så pass obekväm i sitt nya hår att hon klippte av alltsammans inne på toaletten trots att hon lagt hela 4000 kr på frisörbesöket.
Många av hennes följare sympatiserar med henne och har börjat swisha pengar till henne som stöd och tröst för de 4000 kr som får ses som pengar rakt ner i sjön.
Att påpeka CA är en sak men att trakassera en människa så till den milda grad att hon ställer sig inne på toaletten och i panik klipper av sig sitt hår är inte okej. Särskilt inte som jag ger mig fan på att majoriteten av det som gastat CA i privata meddelanden till Anna varken har tolkningsföreträde eller känner sig kränkta utan snarare bara ser sin chans att få trycka till och tillrättavisa en annan människa.

Jag tycker faktiskt riktigt synd om Anna eftersom jag vet att hon har ett hjärta av guld som inte vill en fluga förnär, och bryr sig alldeles för mycket om vad folk tycker om tänker om henne.
Nu för tiden har jag svårt att identifiera mig med den typen av känsla eftersom jag inte längre bryr mig om hur jag eventuellt kan uppfattas eller vad folk som inte känner mig tycker och tänker om mig.
Jag har fått veta via kommentarer på bloggen att det kan uppfattas som rejält provocerande men det är ju inte heller mitt problem.

Av alla de mail och kommentarer jag fått angående Anna och hennes hår så får jag intrycket av att ni är många som stöttar Anna i det här och som inte alls håller med om kritiken mot henne och hennes hår.
Stämmer det?

Annas telefonnummer för den som vill swisha henne: ‭073-507 72 82‬

 

 

Sindy och KnivMicke har fått hård konkurrens…

Paow/Lance Hedman Graaf:

Med tanke på att Paow förklarade parets senaste dramatiska utspel på Instagram – där de raderade alla bilder på den andre och avföljde varandras konton –  med att Lance är så oerfaren och ung då detta är hans första förhållande så undrar jag  vad hon ska dra för nödlögn den här gången?
Samma sak har nämligen skett igen, med undantag för att Lance fortfarande följer Paow på Instagram medan hon avföljt honom.
Så vem är det som är den mognaste av de två här egentligen?

Herregud, nog för att de flesta förhållanden någon gång får en liten fnurra på tråden, men mönstret som alla Paows tidigare förhållanden – och nu även detta – är på en helt annan nivå.
Givetvis är det sällan ens fel att två träter men jag tror att Paow skulle behöva sätta sig ner och fundera över vad den gemensamma nämnaren är i alla hennes kaosartade förhållanden som hon gång på gång hänger ut på sina sociala medier.
Kaaaaaaaan det vara så att det är hon som är den gemensamma nämnares?
I think so…

Om ett förhållande är så här instabilt och osäkert direkt från början, där man gång på gång gör slut och fokuset ligger på att vara den som raderat alla bilder på de andre först snarare än på problemlösning så skulle jag säga att förhållandet är mer än dödsdömt.
Det här förhållandet innehåller två personer, där en av dem på allvar skulle behöva jobba med sig själv, sina brister, avsaknaden av självkänsla och behovet av att agera ut varenda sekund av livet på sociala medier för att övertyga sig själv om att hon är offret här. Den andre personen behöver nog mest få hitta sig själv för att ta reda på vad han vill här i livet och vuxenvärlden som han är på väg in i utan att ha en äldre, labil flickvän i hasorna som styr och tynger ner förhållandet med sin enorma ryggsäck av trasiga förhållanden och destruktiva beteenden.

Och återigen.
Har Paow verkligen tänkt igenom det här? 
I alla sina tidigare förhållanden har hon alltid haft övertaget så till vida att hon haft ett plattform att hänga ut sina pojkvänner medan de stått utan den möjligheten.
Så är inte fallet den här gången.
Helt plötsligt ter sig Paows lilla blogg och skara följare på Instagram som en fis i rymden jämfört med Magdalena Graafs siffror.
Jag vet inte hur ni ser på det hela men jag skulle passa mig jävligt noga för att uppröra henne – en lejonmamma med stora plattformar på sociala medier och en tränad Dobermann i ett koppel som nog inte skulle ha någonting emot att sätta tänderna i en bloggröv vars ägare kränkt hans mattes son på nätet.

Sindy och KnivMicke verkar ha ett lite kaosartat förhållande till varandra som vi då och då får glimtar av på nätet, medan Paow verkar ha ett kaosartat förhållande till ALLA som korsar hennes väg.
Dags för en liten självrannsakan kanske?

Tack för tips!

A special kind of idiot!

Paula:

Jag måste nästan lyfta på hatten åt Paula som lyckades lägga band på sig när en kvinna öste rasistiska tillmälen över henne och Molly när de stod i kön på Konsum.
”Du och ditt invandrarbarn har inget här och göra.”

Alltså, på riktigt…vem SÄGER sådana saker?
Jag kan tänka mig att det finns en och annan människa därute som av en eller annan anledning kanske tänker i liknande banor. Kanske av okunskap, ignorans, rädsla eller helt enkelt för att de har lite otur när de tänker (I allmänna ordalag det vi kallar ”dum i huvudet”) men att formulera det till en mening och säga det till en främling och hennes lilla dotter?

Paula skriver i sitt blogginlägg att om Molly inte hade varit med så hade hon spottat den rasistiska kvinnan i ansiktet. Kanske inte det absolut bästa sättet att hantera situationen men frågan är om jag inte själv hade velat göra samma sak, även om jag haft min – fiktiva – dotter med mig.
Jag tror att antingen så reagerar man blixtsnabbt och helt utan konsekvensanalys eller så blir tappar man fattningen helt och blir handlingsförlamad. Ni vet det där ytterst irriterande scenariot när man kommer på en klockren replik en si så där 2 minuter för sent?

Sättet Paula hanterade situationen och pratade med Molly efteråt tycker jag var klockren.
Enklast hade ju varit att bli as-förbannad och göra en verbal ”falling down” där i kön men Paula höll sig lugn och sa så här till Molly:

Molly: Vad sa hon mamma?
Paula: Älskling, det är viktigt att du förstår att alla du möter är lika mycket värda.
Molly: Ah?
Paula: Alla kompisar på förskolan ser olika ut eller hur?
Molly: Ja?
Paula: Vi har brunt hår, andra har ljust. Du och jag är bruna, men Leonore är ljusare. Och Naomi har stort, vackert och lockigt hår.
Paula: Den kvinnan var arg för att vi inte såg likadana ut som henne. Men du och jag vet att det är bra att se ut som sig själv, eller hur?
Molly: Ja för när jag var liten hade jag blå ögon men nu har jag gröna!
Paula: Precis! Och båda är lika bra. Färger är bara färger. Glöm aldrig det.

Hur hade ni reagerat?
Med sansat lugn eller med att placera en nyrosslad ansiktsmask från långt bak i halsen på hennes ariska panna?
Jag önskar den här rasistkärringen ingenting annat än kliande tvättlappar som inte går att klippa bort för resten av livet!

Guldfisk?

Calle Schulman:

Kommer ni ihåg det brandtal Calle Schulman höll på Instagram för några dagar sedan om hur nyfrälst han kände sig efter att ha bytt ut iPhonen mot en gammal Nokia? Hur en helt ny värld öppnat upp sig för honom och hur han nu kan fokusera på familjen, sig själv eller på att göra ingenting istället för att börja fippla med sin smartphone?

Om det nu är så himla fantastiskt och omvälvande, hur kommer det sig då att han gång på gång går tillbaka till att använda sin smart phone?
Det är nämligen minst tredje gången han skriver ett likadant inlägg. 2014 skrev han två inlägg om exakt samma sak som för några dagar sedan så man ju börja undra…

Har Calle minne som en guldfisk (Eller som en CamCam – jag har nämligen sämst minne nu för tiden) eller är detta ett återkommande inslag som han dammar av när kreativiteten tryter och/eller vill ”läxa upp” sina följare om vikten i att vara offline, trots att Calle själv flera gången varit ett skolboksexempel på hur man inte ska bete sig på nätet och tar sin närvaro där på så stort allvar att han till och med började räkna ner sina inlägg mot siffran noll som representerar slutet för Calle Schulmans närvaro på Instagram.

Tack för tips!