Alex Schulman:

Jag får väl be om ursäkt på förhand om det är så att hela Alex text egentligen handlar om något slags poetisk bokstavsmanifestation som jag inte förstår eller kan relatera till men så är jag ju lika djup som en dåligt regnad vattenpöl så jag får väl skylla på det i så fall…

Det jag reagerar på i den här texten är nämligen två saker:

1. Att han behöver lämna av papprena i en ramaffär för att få dem placerade bakom ett glas istället för att enkelt köpa egna ramar och få det gjort på några minuter. De ser ut som ramar av standardmått och går således att hitta överallt där ramar säljs.
2. Att det tar butiken 3(!) veckor att rama in dessa papper. 3!?
   Med tanke på vart ribban verkar ligga så kanske man borde ge sig in i rambranschen istället?

Jag antar att Alex lilla anekdot här ovan inte hade blivit riktigt lika djup, mörk och känslosam om han istället beskrivit hur han tog bilen ut till Ikea i Kungens Kurva, och trängdes med barnfamiljer som envist försökte gå i motsatt riktning än vad pilarna på golvet visade, för att slutligen komma därifrån med sina ramar, en aningens svettig överläpp och en påse doftljus som alltid är vara bra att ha hemma enligt Amanda.
Så det får jag väl ge honom ändå…

A for effort!