Öppet Spår

409 kommentarer

Är genomförkyld och snorar och nyser medan jag spelar Choices på mobilen. Glad Påsk allesammans! ?

Krya på och Glad påsk 🙂

Tack! ❤

Jag är också förkyld! Och har varit isolerad själv hemma pga det. Krya på oss, glad påsk! 🙂

Tack och krya på dig! ??

Jag har kraftig övervikt, om man utgår från BMI så ligger värdet på 33, dvs fetma. Min tidigare vikt innan viktuppgång har varit inom normalspannet med ett BMI på ca 22. Vikten har stigit pga depression (tröstätande/socker i mängder och inaktivitet) och antidepressiva. Och snabbt har det ökat, all vikt har byggts på det senaste året (nästan 30 kilos ökning).

Jag har nu bestämt mig för att göra något åt detta. Kroppen gör ont och det är extremt påfrestande att gå även korta promenader pga värken (vi har full vinter här jag bor så cykel är inget alternativ förrän om ca 1 månad). Jag har börjat må bättre psykiskt och det börjar bli lättare att motivera sig till bättre vanor.

Kostmässigt funderar jag på om det är lönt med kaloriräkning? Jag vill gärna börja träna men hämmas ganska mycket av värken… Tänkte att jag vill gå ner några kilon först och sedan satsa på att lägga till träning, så jag inte skadar mig/får ännu mera värk. Har inte råd med gymkort just nu, har pressad ekonomi pga sjukskrivning pga depressionen. Kommer börja arbeta 25% om ca tre veckor. Har varit 100% sjukskriven i ca 8 månader.

Jag har för många år sedan testat LCHF men magen klarar inte av den stora fettmängden. Är äggallergisk (tål inte ens ”spår av ägg”), i övrigt tål jag och äter det mesta (kött, fisk, vego osv).

Kaloriräkning alltså. Kan det vara något? Vad jag förstått ska man inte understiga 1200 kcal/dag, kan jag sikta på den mängden? Jag har räknat ut mitt ”basala energibehov” (BMR) vilket blev ca 1850 kcal/dag. Och jag har för mig att man ska lägga sig ca 500 kcal under energibehovet för en bra takt på viktminskningen. Enligt den uträkningen skulle det då bli 1350 kcal/dag.

Vad tror ni? Seriösa svar, tack! Detta handlar alltså inte om något hetsande till Beach 2018, fetmahat eller dylikt.

Och ja, jag vet. En kalori är inte alltid en kalori.

Prova Lifesum-appen.

Basala energibehovet är vad din kropp behöver för att fungera som den ska. Mitt ligger på 2000kcal och då tränar jag ca 5-6 ggr/v, så skulle nog tro att du kan lägga dig på ditt BMR till en början och sen sänka allt eftersom vikten minskat (minskat energibehov). Själv kickstartade jag med VLCD för att sporra mig själv och sen har jag kört en ketogen diet. Kaloriräkning är nog ganska nyttigt att få koll på (om man inte har tendenser till ätstörningar) då det är kalorier in vs ut som avgör huruvida det blir någon viktnedgång eller inte.

Rekommenderar också Lifesum?? Och en hushållsvåg om du inte redan har en.

Har en hushållsvåg och har laddat ner appen sedan tidigare, har dock inte använt den så frekvent än. Jag har bara testat logga då och då för att lära mig appen.

Bli helvegan. Ät enligt raw till 4. Sök på freeless matvidos men ät lite mindre. När du äter massssa råkost fram till kl 16 så får du i dig lite kalorier men håller dug mätt. Din kropp får vitaminerna den behöver så du går inte runt och småäter sockerbomber. Efter kl 16 så kan du äta potatis med någon sås tex.

Mitt tips är veganism (låg fett). LCHF är skräp.

Ut och promenera i snön, bästa träningen för kropp och själ och förbränner massor

Jag skulle gärna promenera, men en promenad till Ica (800 meter hemifrån) ger mig kraftig värk i knän, höfter och rygg. Knäna svullar upp rejält och jag har ont och är svullen i 2-3 dagar. Kroppen orkar inte med den extra vikten jag lagt på mig så snabbt.

Vill därför gärna gå ner några kilon först så kroppen inte blir lika hårt belastad. Cykling är skonsamt för kroppen men har ingen träningscykel och vill ogärna cykla innan snön smält bort.

Planen är alltså att börja träna (främst cykla) om ca 1 månad när vi har barmark. Då har jag förhoppningsvis tappat några kilon också vilket bör underlätta vid exempelvis promenader.

Även simning är väldigt skonsamt för kroppen 🙂

Att äta rätt sorts mat och rätt mängd mat är lika viktigt som att träna om man vill gå ner i vikt, så om jag var du skulle jag börja med att se över kosten! Du kommer komma långt på enkla saker som att utesluta/minska kraftigt på sockerintaget, äta mer grönsaker(minst halva tallriken) och dricka vatten till maten. Om du har svårt att bedöma vad som är ”rätt” mängd mat för dig kanske det är till hjälp att räkna kalorier/väga maten innan du ”lärt dig” vad som är lagom. Lycka till!

Pröva simning som sagt, och Crosstrainer. Jag har själv knäproblem från en gammal idrottskada, brukar köra mycket Crosstrainer som konditionsträning.

Ja, jag har tänkt på att kosten är det viktigaste. Främst pga mina usla kostvanor jag haft senaste tiden. Träning är visserligen bra också, men träning kan ju aldrig kompensera den urusla kosthållningen jag haft nu.

Jag har aldrig varit den hurtiga personen som sysslat med gruppträning, gym etc men har tidigare alltid promenerat några ggr/vecka, vardagsmotionerat, cyklat, gått till jobbet etc. Är ju dessutom skönt att vara ute i friska luften som såklart gör gott även för själen.

Har inte hunnit läsa resten av kommentarerna så någon annan har kanske skrivit samma… Men det finns dubbdäck till cykel, jag cyklar hela vintrarna i Umeå även om det kan vara lite läskigt ibland!
/inflyttad skåning som aldrig fått för sig att cykla annars

Vad duktig du är som tar tag i det, jag hejar på dig!! Försök att enbart äta färska produkter, dvs ingenting alls från fabriken om du förstår vad jag menar. Det vet jag hjälper väldigt mycket! Detoxa dig själv från socker. Gällande gymkort så behöver du inte det, du kan göra mycket hemma. Köp ett band och några hantlar så finns det massor av träningsguider på youtube. Eller börja med yoga för att lära känna din kropp! Du är grym som kör, lycka till!

Tack för dina peppande ord!

Har blivit en del färdigmat under perioden då jag mådde som allra sämst, fanns ingen energi eller motivation till att laga mat och då är ju micromat väldigt enkelt.

Innan jag blev deprimerad har jag dock sällan köpt färdigmat, lagade det mesta från grunden. Nu börjar energin återvända så det är lättare att ta itu med matlagandet också.

Äter du fortfarande anti-depressiva och om du gör; tror du att psyket är stabilt nog utan? Att gå upp i vikt är ju vanlig biverkning (jag gick upp 30kg men vägde innan 43kg sp det var minst sagt behövligt) o h kan vara väldigt svårt att bli av med under tiden en fortfarande medicineras, trots bra mat och motion. Ev. byta sort då det finns alternativ utan viktuppgång som biverkning, men om det är en fara för ditt mående bör du såklart fortsätta med den som fungerar för dig ny. Att det börjar vända är ju det viktigaste!

Lycka till ❤️!

Lyssna på avsnittet ”kampen mot fetman” i SRs serie Kropp och själ!!!

Jag har precis påbörjat ett viktresa själv… Har länge mått dåligt över min vikt och kropp och valde nu att göra någonting åt det. I februari vägde jag 97kg (är 163cm lång) och hade då också ett väldigt högt bmi.

Började med strikt lchf men klarade inte av att äta den stora mängden fett utan fick avbryta efter ca 2v, här hade dock mitt sockerberoende gett med sig och jag hade inget behov av det. Valde att övergå till ett kaloritänk och laddade ner lifesum appen. Har sedan dess ätit och räknat kalorier men helt undvikit socker, pasta, bröd, potatis, ris, frukt och bär. Vågen står nu på 84kg och jag har tappat 15cm i midjan. I veckan började jag med träning, så den vikt jag tappat har helt varit tack vare en kostomställning.

Jag vet inte om du fick något svar men lycka till! Om du vill få fram en förändring så kan du, ge inte upp, kämpa dig igenom den första tiden och fokusera på hur mycket bättre du kommer må. Kram! ?

Bra jobbat! Ska tänka på att minska på kolhydraterna för att bli av med sockersuget! Har ätit godis/fika/socker/läsk i princip varje dag.

Hur många kcal har du ätit per dag?
Vill tillägga att jag känner ingen stress att tappa flera kilon per vecka, har ju ändå tagit ca ett år att lägga på mig denna övervikt så jag räknar med att det får ta tid att gå ner till min ursprungsvikt.

Använd rotfrukter om det blir svårt, en gratäng på morötter och palsternacka, med grädde men utan ost är ett bra alternativ till tex potatis när det känns svårt att låta bli

Försök att inte gå in på att räkna kalorier. Det blir så jobbigt i längden och risken är att du slutar. En hållbar viktnedgång handlar inte om kalorier in/kalorier ut. Tänk skillnaden i hållbarhet om du skulle äta 4 dl broccoli eller en halv delicatoboll. Båda ger 100 kalorier men broccolin ger dig mättnad, fibrer och näring. Såklart skulle du gå ner på 5 chokladbollar per dag också men det skulle inte vara hållbart i längden om det var det enda du åt. Bara ett exempel men jag tycker detta med kaloriräkning bleknar i jämförelse med VAD man äter.

Om du istället för att räkna väljer att din kost består av att äta grova grönsaker, bär (som är mkt bättre än frukt sockermässigt, grovt bröd med hög andel fullkorn och kärnor, naturell fil, yoghurt, nötter, rotfrukter, kött och fisk osv så är risken inte stor att du kommer äta för mycket kalorier. Helt enkelt för att exempelvis grönsaker är näringstäta men kalorifattiga. Ät dig mätt så att du står dig och håller dig pigg, men undvik det vita sockret, det vita mjölet och det vita riset.

Svält inte dig själv, då kommer din kropps grundförbränning gå ner eftersom den blir rädd för vad du håller på med, den börjar spara ännu mer och då blir det svårare att behålla eventuellt nedgången vikt.

Jag vill verkligen rekommendera rosenfrida på instagram. Hon tänker så sunt kring viktnedgång och har gjort en stor resa.

Stort lycka till! Jag hejar på dig!

Tack ???
Jag har legat på ca 1600kalorier /dag och för mig har det fungerat jättebra att räkna. Från början räknade jag precis allting för att få koll på vad jag stoppar i mig, en riktig ögonöppnare.

Toppen att du har bestämt dig! Då har du kommit en bra bit på vägen redan. Tycker det låter som en fin plan att försöka gå ner några kilon först om du har mycket värk. Kanske kan du ha som mål då att börja cykla regelbundet om en månad när vädret tillåter? Cykling ska ju vara en skonsam form för motion. Kolla efter forum med likasinnade som kan hjälpa och peppa dig när det känns tungt. Det är alltid skönt att veta att man inte är ensam i situationen.
Önskar dig massor med pepp och lycka till på vägen!

Jag hade lifesum när jag började gå ner i vikt. Mest för att få koll på vad jag åt. Jag hade också stegräknare för att ha koll på att jag alltid tick minst 10 000 steg/dag. Lifesum var en bra hjälp för att få en översikt av vad jag faktiskt åt, och en bra motivation för att inte överäta.

Mitt andra tips är att helt sluta med godis/fika/sött. Utan undantag. Tala om för dina vänner och familj och kanske närmsta kollegor om ditt val och att du vill att de stöttar dig. Har du någon som du kan ringa när du blir omotiverad och håller på att falla dit igen så är det bra. Tala gärna om för den personen att du vill kunna ha hen som ”livlina”.

Börja med promenader. Kan du gå till och från jobbet så gör det. Hitta en promenadkompis om du kan.

Det är svårt men du fixar det. Säg till om du vill ha kontakt på mail/whatsapp/kik/facebook eller så för att byta tankar eller bli peppad när det går tugnt. Jag är själv i samma sits. Har lyckats gå ner ca 15 kg men har lika mycket kvar innan jag är nöjd.

Kämpa på! Du kommer att fixa det

Jo, vill tipsa om att simma också. Skonsamt för kroppen och bra träning?

Hur många kcal åt du per dag?

Har för mig att appen hade som mål att jag skulle äta 1800-1900 per dag. Jag hade redan slutat äta godis när en bekant tipsade om appen så jag vet inte riktigt vad jag åt innan jag började tänka på vad jag åt, om du förstår vad jag menar? men jag tyckte inte att det var svårt att hålla mig under rekommendationen. Mitt problem är inte ar jag äter för mycket mat, det är sötsuget. Har inte ätit godis på snart fem år (okej, har haft kanske 5 dagar när jag låtit mig äta godis under de åren) och jag kämpar fortfarande med att inte falla tillbaka i sockret.

Fördelen med appen var också det du beskrev i ett svar längre ner att man ser vad den där chokladkakan man är sugen på är ”värd”. Äter jag den innebär det x km promenad, bättre att jag tar äpplet då exempelvis.

Vill gärna ha dig som peppkompis! Behöver ner 8.

Kan camcam förmedla mailen kanske? ? vill helst inte skriva ut min här men om du känner dig bekväm med det så kan du göra det.

Rekommenderar verkligen att äta veganskt! Jag kan lova dig att om du gör ett ärligt försök och läser på ordentligt om bra veganskt kost så kommer du må bättre, gå ner i vikt och känna dig allmänt awesome. ?? (Det mesta av mitt sötsug försvann även när jag slutade med mejeriprodukter + att jag aldrig känner mig slö efter jag ätit längre!)

Matdagboken.se! Där kan du få hjälp och pepp, och hålla koll på vad du äter.

Periodisk fasta är grymt! Läs på intensivedietarymanagement.com jag tycker det funkar jättebra och det är hälsosamt (och billigt!)

Jag skulle rekommendera Viktväktarna. Jag tror inte på några förbud alls om det ska vara långsiktigt. För mig funkar det i alla fall inte att aldrig få fika eller äta lite chips en fredagkväll om jag är sugen på det. Jag körde med Viktväktarna för en tid sedan och gick aldrig hungrig och kände aldrig att jag förbjöd mig själv nånting och gick ner mellan 0,8-1,2 kg/vecka. Väldigt nöjd. Ett tips ifall det känns som det skulle passa dig. Lycka till ?

Ja, jag har funderat lite mellan VV och kaloriräkning. VV känns ju ändå som en form av kaloriräkning, med tanke på att olika livsmedel motsvarar olika points. Eller hur? Att förbjuda livsmedel är jag lite kluvet ställt inför. Jag har byggt upp ett kraftigt sockerberoende och skulle gärna minska på saker som triggar igång sötsuget ännu mer (vitt bröd bland annat). Vid kaloriräkning kan man ju egentligen äta vad som helst, men vem som helst förstår ju att 400 kcal godis inte alls mättar lika bra som en lagad måltid på samma kalorimängd. Det gör ju att ens val [förhoppningsvis] ”styrs” åt rätt håll.

Godis kostar många points hos VV också så det är inte ofta man frestas av det utan istället väljer nyttigare alternativ vilket jag tycker är toppen. Jag valde många fredagskvällar paprika & morot med dipp istället för chips för det kunde jag äta så mycket mer av och dessutom med gott samvete. Det som är VV:s idé att man ska kunna äta allt men inte alltid och när man ser hur mycket onyttigheter ”kostar” i points så blir det på nåt sätt liksom automatiskt att man tänker till en gång till och kanske t.ex väljer en nyttigare hemmagjord pizza istället för att rusa till lokala pizzerian och köpa en pizza som i points kostar många gånger mer. Valet är självklart ditt, men jag tycker VV är toppen. Sunt tänk ?

Aha! Ska läsa på lite mer om deras koncept! Många verkar ju köra efter deras modell så tvivlar inte på att det fungerar ??

Jag körde på 1300 kcal om dagen med lifesum, gick ner ett kilo i veckan då. De första två veckorna 1,5 kg. 1300 kcal var det minsta för att inte hamna på svält enligt appen. Lycka till!

Jag har också 30kg övervikt men det har hänt under lång tid och jag har inte ont någonstans. Mitt tips är att ta det långsamt och hitta ett sätt som fungerar för dig och lyssna på kroppen. Jag började med små saker, gå 5km varje dag, sluta äta chips, äta vilken mat jag vill men tänk efter vad jag är sugen på och försöker att inte hoppa måltider.

Det här med att inte utesluta, kolhydrater etc. sticker säkert i mångas ögon och visst går jag ner snabbare om jag byter ut allt mot grönsaker men jag vill att det ska funka i längden. Dessutom har jag ätstörningar som spökar så jag vill inte ha för mycket regler utan försöka hitta en balans och göra små ändringar.

Räkna kcal hjälper absolut, tycker också du ska prova vattengympa och gör lite övningenar och träning hemma. YouTube har blivit min räddning, enda träningsredskapet jag har är ett par hantlar, det finns många övningar där man bara använder sin kropp så det behöver inte kosta skjortan.

Lycka till!

En kollega har använt sig av Aftonbladets viktklubb för att gå ner i vikt och tycker den fungerar bra! Då räknar hon kalorier efter vad de anser att hon får äta.

Har du provat att byta antidepressiva? Vet flera som ökat rejält i vikt då de ätit antidepp (i deras fall citalopram och mirtazapin). Alltså varit konstant hungriga och haft noll ork att röra sig. Tråkigt nog har inte läkare lyckats kläcka ur sig det innan de skriver ut skiten.

Jag testade några olika antidepressiva i början, det som fungerade för mig tillslut var Citalopram (40 mg, maxdos). Hade då testat tre andra läkemedel (Fluoxetin, Sertralin och Mirtazapin) före denna. Jag vet att det är vanligt med viktökning men jag vågar verkligen inte byta läkemedel nu när jag äntligen börjat må bättre. Kommer träffa min läkare i maj/juni för avstämning gällande läkemedel för eventuell påbörjan med nedtrappning. Ska börja jobba 25% om några veckor så detta är en känslig fas och jag vågar verkligen inte riskera något. Min förhoppning är att kunna vara medicinfri vid årets slut (med långsam nedtrappning).

Jag har också ätlig antidepressiva ett bra tag, har haft venlafaxin hela tiden och de funkar jättebra. Mitt problem var ångest, och med dem i rätt dos kan jag knappt bli nervös ens längre och jag funkar i vardagen igen. I somras dock kände jag av svettningar väldigt mycket och fick medicinen justerad, gick ner lite i dos och lade till Mirtazapin. Jag fullkomligt exploderade i vikt och gick upp drygt 10 kg på ca 4 månader och jag blir så arg över att läkare inte informerar om detta innan. Hade jag vetat hade jag hellre fortsatt svettas. Inte för att vikt är allt här i livet men man mår ju inte bra av att gå upp så mycket, varken kroppsligt eller själsligt. Har nu på eget bevåg slutat med Mirtazapin (även pga av jag blev sjukligt trött av dem) och hoppas vilten ska återgå till det normala.
Det jag egentligen ville ha sagt med detta är att mitt råd är att diskutera medicineringen med din läkare. Fråga om Venlafaxin, ver att det så klart är olika för alla men för mig har den verkligen varit räddningen. Men förstår att du inte vill ändra medicinerna nu när du ska tillbaka till jobbet igen, det är ju onödigt. Men sedan när du kommit in i rutinerna igen är det nog värt det i längden att få till rätt medicin just för dig.
Lycka till med både jobbet och måendet, hejar på dig! ?

Jag har också gått upp 20 kg de senaste åren pga att antidepressiv medicin (i mitt fall Cymbalta och Mianserin) gett mig ökad aptit. Nu har jag sänkt dosen Cymbalta och har trappat ut Mianserin för att sedan trappa in Mirtazapin. Men jag har fortfarande ökad aptit, och kämpar med att stå emot att typ äta kladdkaka varje dag… Samtidigt får jag tusen biverkningar av alla SSRI-preparat, så de kan jag inte ta över huvud taget. Cymbalta, Mianserin och Mirtazapin är ju SNRI-preparat – och de ger i regel färre biverkningar. Och en av dessa få biverkningar är en ökad aptit.
De flesta vårdcentraler har numera dietister, och dit får man gå utan problem om man har ett BMI över 25 och vill ha hjälp! Så sök dig till en dietist. Själv har jag haft en dietist ett tag nu, och jag har fått otroligt många bra tips på hur jag kan förändra små saker i min kost. Det är så bra när man pratar med en dietist också, för man går tillsammans igenom vad man äter varje dag och kan lägga upp typ ”veckans matsedel” ihop. Ungefär som en personlig coach ?

MW: Cymbalta har inte ökad aptit som biverkning och är inom psykiatrin ansedd som viktneutral. Det är däremot inte Mirtazapin, den är känd för att kunna få upp en deprimerad person ur soffan, få personen att gå till affären och köpa upp hela godishyllan och sen äta upp den, helt mot personens egen vilja. Så om du fortfarande upplever en ökad aptit så är Mirtazapinet inget bra val ur den synpunkten. Inom psykiatrin blir det allt vanligare att behandla depressioner med Voxra som också är vikt- och aptitneutralt, om man vill åt noradrenalin och dopamineffekten hellre än i huvudsak serotoninet och den dåsigheten som Mirtazapinet ger. //Ssk

Har du testat voxra? Enda antidepp (jag vet) som man inte går upp i vikt av. Finns inte ens med pp biverkningslistan.

Marie!
Jag vet att Cymbalta inte är känd för att ge viktuppgång. Men i mitt fall gick jag upp drygt 20 kg efter att ha börjat med dem. När de satte in den låg jag på sjukhus för svår depression, och de varnade mig då för att den ger ökad aptit, vilket den ju gav… Men i efterhand har en psykiater sagt till mig att den inte ger viktuppgång (vilket du ju säger också). Mirtazapin har jag haft i omgångar (2004-2006 och nu från slutet av 2017), och jag har bara gått upp 4 kg varje gång. Så i mitt fall får jag ökad aptit av Mirtazapin (vilket du ju bekräftar), MEN av Cymbalta vill jag ÄTA JÄMT och gick upp över 20 kg. Så jag tänker att det kanske är individuellt hur man påverkas av olika mediciner, typ?

Och tack till dig Marie, och till E, för tipset om Voxra!
Läkarna har pratat om Voxra då och då, men jag är inte säker på att jag har provat den. Jag ska ta upp det nästa gång jag träffar läkaren, och fråga om jag får byta till den.

Mirtazapin var fruktansvärt, trött hela tiden, sov säker 12timmar/dygn. Alltid hungrig, började hetsäta villet jag aldrig gjort tidigare. Gick upp 20kg på några veckor. När jag slutade ”rann det av” och jag gick net till normalvikt igen. Åt mirtazapin i ett år och jag ångrar det så mycket

Nu har jag inte läst igenom allt vad andra skrivit, delar med mig av min erfarenhet.
I augusti hade jag bmi 35,5 alltså fetma klass 2. Jag tog tag i det genom att be om remiss till vårdcentralens dietist. Jag fick en plan av dietisten som har fungerat väldigt bra. Jag har vägt maten, 100g protein 80 gram kolhydrater (anpassas efter person), o fritt med grönsaker. Mellanmål så att man äter var tredje timme osv..
skriv om du vill veta mer.

Jag har idag ett BMI på 28, gått ner 20 kg, från 105 till 85. Har som mål att komma ner till 76 🙂

Jag skrev en lång kommentar men vet inte om den försvann i modd eller vad som hände.
I Augusti hade jag iaf 35,5 i BMI och har med hjälp av vårdcentralens dietist gått ner till 28,7 i BMI. En bit kvar men ändå.
Jag har en öppen Instagram som du kan skriva till om du behöver tips, @freudenbergfoto

Hade kunnat skicka bilder på papperna jag fått av dietisten om du vill.

Skulle jag kunna få se de om jag skriver till dig på insta? (Jag som postat lite högre upp om att jag har ca 15kg kvar att gå ner)

Anonym: absolut!

Tack?❤️

Lycka till med din viktresa mot en bättre hälsa, jag håller tummarna för dig.
Jag har inte orkat lusläsa alla kommentarer, så jag hoppas jag kan komma med något nytt.
Kosten står för ca 70-80% av en viktnedgång. Träning är mer för att underhålla viktnedgången, men såklart ger det en extra skjuts neråt. Men, börja inte råträna 5-6 gånger i veckan. Börja som du säger med att gå ner i vikt, sen kanske gymma 1-2 gånger i veckan eller träna hemma med kroppsvikt. Det ger mycket! Sök på Youtube och följ något enkelt program så räcker det. Har du inga mål, som att ex ta 100 kg i marklyft så räcker hemmaträning om gymmet inte är en plats för dig. Eller någon annan typ av motion, vad vet jag, tennis, klättring?

Vad gäller kosten då; en enkel tumregel att hålla sig till är ungefär att om du bara kan köra det i mikron, borde du inte äta det. Exempelvis färdigrätter, panpizza osv. Men annars är det mesta okej att äta i rätt mängd. Potatis, betor, morötter, kål, kött (färskt eller fryst!), kyckling (färsk eller fryst), ägg, sädesslag osv. Frysta grönsaker är enkla att ha hemma och är lika näringsfulla som färska. Man behöver verkligen inte käka paleo, LCHF, veganskt osv för att gå ner i vikt. Allt handlar om mängden och att äta mat med bra näring i sig så att man håller sig mätt.

Jag kan verkligen rekommendera dig att läsa på tyngre.se eller liknande sidor. De har även poddar som tyngre dietistpodden eller tyngre träningssnack. Där pratar de mycket om kost om du läser om innehållet och väljer de avsnitten som behandlar olika typer av kost. På ett sunt sätt. Jag skulle inte rekommendera dig att räkna kalorier, men att ha ett hum om vad saker innehåller. Det räcker. Dessutom kan du aldrig lita exakt på näringsinnehållet, då det är ett medelvärde. Därför räcker det med att veta ungefär kalorier och makronutrientfördelning.

Har gått ner 20kg.. kanske inte mycket men kaloriräkning är det bästa som finns, man inser verkligen vad mat innehåller och att alla ”dieter” bygger på det. Se till att få i dig tillräckligt med protein och försök att motionera. Satsa inte på att gå ner snabbt med för låga kalorier då det ofta leder till att man hetsäter när man får chans. Drick två glas vatten innan varje måltid så blir du typ proppmätt av ingenting. 1350 kcal låter bra. Finns massa ”nyttiga” godsaker att äta. Hälsans kök har massa bra vegetariska rätter också som typ räddat mig då det är lågt kaloriinnehållet men bra näringsinnehåll.. Ta det lugnt och lita på processen, det är SÅ värt det!!!! Kram till dig och lycka till.

Ett tips är att söka fysioterapeut/sjukgymnast på vårdcentralen för att komma igång med träningen. Blir billigare att träna där än på gym plus att du får coachning för rätt träning med tanke på värken. Lycka till med allt och jättekul att du börjar må bättre. /Hälsningar en annan sjukgymnast

Har lusläst lite här, tänkte bara leverera mina two cents.
Om du börjar med Lifesum, eller någon annan kaloriräknare, försök också att hålla koll på vad det är du får i dig. Kalorier är inte allt, för som någon skrev så är fem delicatobollar kanske lika många kalorier som x gram broccoli, men innehållsförteckningen är mils skillnad. Med sådana appar brukar man kunna se hur mycket man fått i sig av t.ex kolhydrater, salt eller protein, och därefter kan man justera kosten. Kanske äter du jättemycket kolhydrater, kanske får du i dig tokmycket salt? Det senare kan dessutom göra att det är svårare att gå ner i vikt, så försök gå djupare än kalorier om du börjar med räkning.

Och angående sötsug och hunger när man vill småäta, DRICK VATTEN. Är du sötsugen? Drick ett glas vatten och vänta tio minuter. Troligtvis inte lika sugen längre. Lite småhungrig, kanske ta en bar, eller frukt? Drick ett glas vatten, och så kanske inte så hungrig längre. Ibland vet inte kroppen själv om den är törstig eller hungrig, och ibland är det bara att ”föra något till munnen” som behövs. Kroppen, ”hungern”, vill känna sig sedd, annars kommer det att bli mycket svårare.

Lycka till 🙂

Bara en notis till er som äter antidepressiva. Det är inte bara att en del ger biverkning ökad aptit som gör att man går upp i vikt utan att de binder vätska i kroppen. Detta blir speciellt jobbigt om man dricker mycket sockerfyllda drycker eller alkohol.

Vad skönt att du mår bättre och inspirerande att läsa att du nu vill och orkar ta hand om dig själv ? Som oftast när man ska gå ner i vet ju dom flesta hur man ska göra, för det handlar inte om okunskap. Det som oftast är utmaningen är att hålla i motivationen. Gör små förändringar till en början och se eventuella snedsteg som tillfällen att lära sig (”varför blev det så här den här gången, hur ska jag göra nästa gång jag hamnar i den här situationen).

Har du ätit mycket socker innan så tror jag att du kommer märka en skillnad både på ork och viktnedgång bara genom att du utesluter allt det söta. En del behöver något som bryter sötsuget då det kan vara extremt starkt, typ lchf ett par veckor för att sen plocka in kolhydrater som inte triggar sockersuget. Du vet säkert bäst själv vad som funkar!

I och med att du kommer börja arbeta deltid kommer du säkert komma in i vardagsrutiner och det brukar underlätta när man ska gå ner i vikt/göra en förändring av något slag.

Jag önskar dig all lycka till!

Snälla, hoppa inte på massa bantningsmetoder. Gå till läkaren och säg att du behöver hjälp att gå ner i vikt, då tar de tester på dig och så får du träffa en dietist som hjälper just dig utifrån dina förutsättningar. Konstiga dieter stjälper mer än de hjälper och är mycket sällan en långsiktig lösning.

Källa: Jag går själv på överviktsenheten på Karolinska i Stockholm och vet hur stor skillnad det är på rätt och fel metoder.

Hej, bilförare bara säga att du är grym som valt att ta steget mot ett hälsosammare liv!
Börja med att reducera ditt socker och carb intag…alltså inget bröd, pasta osv.. det är och förblir vår tids största hälso bov och är också andledingen till de flesta människors övervikts problem..
ca 70% av ditt matintag borde vara grönsaker och mat från växtriket.. det är inte svårare än så…
rekommenderar dig verkligen att börja läsa ”foodfarmacy bloggen” och följ Stig bengmark på Facebook.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Jag älskar er alla här ❤️

We love you toooooo 🙂

Gotlandstips sökes! Ska dit med två kids i sommar (ålder 3 och 4). En vecka. Vad får vi inte missa?

Hyr cyklar och ta en dagstur med cykel. Riktigt fint och man hinner se mycket. Tror man kan hyra cykelkärra också för de små? det är mitt tips

Fårö! Klättra på raukar (med uppsyn av föräldrar!!), fika på Lauters och bada på Sudersand. Mvh receptionist på Fårös största semesteranläggning.

Svarar på min egna kommentar nu, MEN skippa Kneippbyn! Skulle kalla det för en klassisk turistfälla.

Tack för tips! Är inte så sugen på Kneiprbyn MEN jag (och barnen hehe) vill inte missa Pippis hus. Finns det nått sett o se bara det?!

Med barn, pannkaksträdet, sedan har Märtas café i Visby centrum bäst saffranspannkaka.

Hej!
Jag var med mina barn på detta beröööömda pannkaksträd förra året och blev så besviken! Mycket klättra och högt, ingen säkerhet. Fick springa mig tokig efter min yngsta, svettigt! Skitmycket folk och rörigt. Svindyra pannkakor som vi därför inte köpte (familjen före oss i kön fick punga ut närmare tusenlappen – pappans reaktion på priset var i och för sig en upplevelse tyckte jag haha…). Vi åkte snabbt därifrån.
Strosa i Visby (åk det lilla guid-tåget, alldeles lagom för barnen). Lekplats vid Almedalen, jättefint!
Fårö (åk tidigt för att slippa köer till färjan). Bada på fina stranden! Vi tog även blå lagunen på vägen därifrån, åk dit!!
Raukar absolut, häftigt! Vi var nere vid Hamburgersund (heter det va?).
Ej Kneippbyn, turistfälla!
Gotland är fantastiskt fint, hade så kul!

Bada i blå lagunen, superfint och rätt varmt vatten!

asså skippa blå lagunen, och välj ngt annat kalkbrott som är minst lika fina men i princip folktomma!

Med småbarn skulle jag rekommendera lagunen – barn leker med barn och våra ungar röjde en halv dag med en annan familjs barn. Vi vuxna hade säkert legat någonstans folktomt hellre men barn som hittar lekkompisar värmer i hjärtat!

Brukar vara en del familjer runt de allra flesta kalkbrott nu senaste åren upplever jag (jämfört med förr när det var tomt) men inte lika tjockt som vid blå lagunen.

Tänk på att Gotland är ett u-land! Jag och min kille cyklade runt där en sommar för kanske tio år sedan och höll på att förgås av hunger pga glest med mataffärer.

Norrbys museigård i Väte!! Så familjevänligt. Där kan ni klappa gosiga djur, fika hembakat fika och gå på guidning i det stora huset som ser exakt ut som på 30-talet. Andra tips är Fornsalen i Visby, ett besök på Högklint, bad i Tingstäde träsk och promenad på strandpromenaden i Visby. Jag arbetade som guide på Norrbys en sommar och har bott på Gotland i några år så jag kanske är lite partisk hehe.

Ska ni vara på södra eller norra? ? badplatser finns det ju massor, både kalkbrott och längs kusten. Vill man se raukar så är holmhällar trevligt, men tänk på att det alltid kan vara strömt i vattnet där det finns raukar och pallkanter.

Jag älskade Kneippbyn när jag var liten, turistfälla eller ej. Var på Kneippbyn en gång när det regnade betydligt lugnare då men fortfarande kul.

Ekstakusten är vackraste platsen på hela Gotland, man borde som minst köra längs med den. Tycker man om att sprida pengar omkring sig kan man käka lunch på djupvik hotell. Annars kan man köpa en pizza hos i Sandhamn någon kilometer därifrån och käka på bryggan istället ? (Husbilar får inte stå längs med ekstakusten men de gör det iallafall).

Tornerspelen är kul, se om det går något när
ni är där ?

Jag är en av dem som reagerar på kommentarsfälten under alla Bella-inlägg. Jag tycker det är tragiskt att hundratals vuxna människor dag in och dag ut samlas som i en liten kokong och snackar skit, triggar upp varandra och är otrevliga mot de som tycker annorlunda. Jag fattar inte hur man kan vilja vara en del av det här drevet och hur man inte kan känna sig patetisk som kritiserar ALLT en annan människa gör. Finns det ingen gräns för den här dumheten?

Jag förstår inte vad det ger folk att hålla på såhär. Jag hatar Donald Trump men inte fan följer jag hans varje steg och bara väntar på att få hitta något nytt att klaga på i det 763:e inlägget om honom.

Det finns en punkt då man själv blir mer patetisk än den som man kritiserar.

Varför tror du att majoriteten är vuxna? Många här som skriver om gymnasieval och sådär, jag hoppas att det är de som driver på mest för är man över 25år och håller på sådär är det bara sorgligt

Anonym – Tyvärr tror jag att flertalet är en bra bit över 25..

Sorgligt

Håller med. Men finns många olika människor här. En del är missnöjda med sitt en del vill provocera. Sedan så finns det dom som vill försvara och sprida glädje. Mycket pga av att man är i olika situationer i sitt liv.

Nån som minns bloggaren Yenny? Har för mig att hon var från Västerås och flyttade till Sthlm. Typ en av de första bloggarna som var någorlunda stor.. vad hände m henne?

Som var kompis med Rebecca Stella ?? Älskade hennes blogg 🙂 brukade också läsa Felicias blogg – en amerikansk fotbollsfru, good old days!

Jaa jag med!! Det var tider det ?

HERREGUD VAD JAG SAKNAR YENNY!!!!

Okej så min sambo har skaffat en ny kompis och jag är så jääävla tänd på honom. Alltså det är sjukt. Skulle aldrig liksom göra nåt åt det men hur hanterar man situationen? Sambon vill att vi ska umgås tillsammans som par, och båda har barn. Tycker det känns så jobbigt och skäms verkligen över mina egna känslor. Det är på den nivån att jag kan drömma ytterst olämpliga saker om honom.

Känner exakt samma fast med en kollega jag har.. tänker på honom heeeela tiden och vet inte hur jag ska sluta. Känner mig så dum :/

Usch jobbigt 🙁 jag kan liksom inte bete mig normalt i hans sällskap känns det som. Vill därför inte umgås.

Jag måste tyvärr jobba med honom, vill helst inte men kan liksom inte välja tyvärr. Försöker dock stalka hans schema och boka möten då vi ska sitta tillsammans. Alltså så löjligt egentligen vuxen kvinna som ej kan bete sig ?

Jag är i samma sits. Kan inte sluta tänka på min kollega. Han är såååå fin och mysig. Han är tyvärr inte singel så jag får bara fantisera.

Men äsch, det där är bara att embrejsa! Härligt att du är kåt! Fortsätt fantisera om honom, och runka mycket! Ha mycket sex med din sambo också, passa på när du är uppvärmd liksom. Kåthet föder kåthet, enligt min erfarenhet. Att vara tänd på nån annan är mänskligt och härligt, vänd det till nåt positivt istället (men håll käften om det inför sambon förstås). Se det som något tillfälligt! Det kommer gå över.

För mig har det varat i sex månader nu.. försöker tänka att det går över snart men det gör liksom inte det. Har typ blivit manisk och börjat googla hur man ska sluta vara attraherad av någon men det verkar som att det bara är att försöka vänta ut..

Haha jag är gravid och jävlig så det blir inte mycket sex då jag inte känner för det. Så jag hoppas nånstans att det är hormoner typ, men tack för din kommentar ändå 🙂 känns lättare.

Känner igen mig, maken har en ny kompis/kollega som verkligen är döläcker och min typ. Kan inte sluta tänka på honom, heta drömmar och allt, hjälper inte att han och maken ofta delar hotellrum så ska jag prata med maken blir han med i samtalet. Han följde med oss hem efter en utekväll och jag tänkte ’yes, nu kommer jag komma över det har’ för jag tycker att finns inget värre än gäster när man är bakis men nej det blev värre för han är bra med både hundar och barn, tom katten fatta tycke ffs..:) Varje gång det plingar i mobilen blir jag alldeles pirrig som en liten kär tonåring och lika besviken som en när det inte är han, får kanske ett meddelande varannan vecka där han frågar om jag kan säga till maken att svara i telefonen haha
Känner mig löjlig och taskig, skulle aldrig vara otrogen men samtidigt sitter jag här och fantiserar om vad jag skulle göra om han började flörta eller kom hit.. ?

Jag är på jakt efter de perfekta stretchjeansen!
De ska ha hög midja, lite 50-talskänsla, vara superbekväma, och finnas i w29l30. Och helst ska de vara mörkblå, eller marinblå.
Ge mig era tips!

Bikbok

Lager 157 har en modell som heter Snake. Jävligt bekväma.

Dr Denim!

Levis slimming skinny. Bästa jeansen ever!!

Zara! Skinny jeans, high waist.

Levis Mile high superskinny

Modellen Molly från gina tricot!

Love them!

Usch jag TÅL inte bilden som används till öppet spår! Som vanligt så överredigerad och med grimas.. I-landsproblem och gnäll, jag vet haha.

För att vara lite mer positiv och trevlig så vill jag önska alla en glad påsk! Hoppas ni kunnat vara lediga och njuta av det <3

Mja, den känns lite… emo-på-MySpace-ig ?

Önskar tillbaka funktionen att namn sparas automatiskt när man kommenterar här.

Mitt namn sparas??

Inte för mig? varken på mobil, surfplattan elle datorn… nåja, det kanske vilar en digital förbannelse över mig. Får leva med det då?

Beatrice makeup artist?

Jag med, jag har kommenterat länge på den här bloggen under mitt namn men orkar inte fylla i namnet varje gång så numera anonym

Kan jag vara gravid? Jaaaa, jag vet att ingen kan veta och ja, jag ska göra ett graviditetstest men roligt att spekulera lite.

Hade sex första och fjärde dagen på mensen utan skydd, blöder alltid i 6 eller 7 dagar. Dag 8 hade jag molande värk i magen och en brun flytning. Sen dess har jag, efter varje måltid varit jättesvullen, mått lite illa då och då, har mensvärks-liknande värk i äggstockarna, mycket törstigare än vanligt och tröttare än vanligt. Brukar alltid ha ägglossning två veckor efter mens så rimligtvis borde jag inte kunna vara gravid men symptomen är ändå konstiga… Kan man ha ägglossning i samband med mens?

Ja du kan ha ÄL i samband med mens. Spermierna kan även ligga och vänta på din ÄL, upp till 5 dagar tror jag de kan överleva.

Vf spekulera? Ta ett test ändå!

Jag kom på idag på att jag inte har haft mens på 1,5 år nu (graviditet + amning) och nu tar jag bara för givet, men jag ska verkligen uppskatta det!
Så sjuuukt skönt att slippa allt jobb, smärta och krånglade med skydd. Snart är det väl dags igen ?

Jag har haft EN mens på snart 4 år. Så himla skönt att slippa! (Graviditet, amning, graviditet, amning, en mens, graviditet, amning).. Jag har iofs istället fött barn 3 gånger, vilket också är rätt smärtsamt och blodigt ?

Okej oerfaren ung här, bara en fråga, förmodligen löjlig haha men har man inte mens när man ammar? Trodde man fick tillbaka mensen efter förlossningen typ ?‍♀️?

Det är olika hur snabbt man får tillbaka mensen. Jag fick tillbaka min ca 4 veckor efter förlossningen med båda mina barn, och jag ammade.

Ja det är väldigt olika. Fick tillbaka min eftrr 8 mån.

Som kund i en butik; stirrar ni på personalen och tycker de ska fatta att ni vill ha hjälp eller brukar ni gå fram och säga ursäkta? I fem år inom handels har detta stirrande varit något jag stört mig på otroligt mycket. Det kan till och med varit att man för några minuter sen frågat ”Kan jag hjälpa er med något?” och fått ett nej. Efter ett par minuter stirrar istället (samma) personen på en tills man reagerar och säger ”behövde du lite hjälp nu?” och de svarar ”Ja…?” som det är självklart. Jag har lite andra saker att göra medan jag ej har kund så ibland ser man inte att någon står och väntar. Man ska såklart vara på alertern och finnas till hands för kunderna! Men stirrandet STÖR mig så mycket. Kanske överreagerar haha. Får hålla mig från att säga ”det är bara att SÄGA till nästa gång, så behöver du inte stå och vänta” varenda gång. Gud, hoppas inte jag får världens påhopp från er nu haha!

Jag gillar att gå runt i butiker utan personal som flåsar en i nacken och frågar om man behöver hjälp. Vill jag fråga så går jag fram till personalen själv ?

Absolut! Jag måste fråga enligt vår policy, men låter ofta människor få ett par sekunder. Brukar också kunna känna av om jag ska gå fram och fråga, eller om det räcker att ropa ”säg bara till om du behöver hjälp”! (ändå stirrar dom hahah!)

Kappahl?

Så wierd att stå och stirra. Försöker dom läsa dina tankar tror du? ?

Anonym:Jobbat på ett par ställen men aldrig Kappahl 🙂
S: Haha de vill nog helst av allt att jag ska läsa deras…

Något jag stör mig på mer än stirrandet är när folk kastar upp varorna på disken. Så jäkla otrevligt, vill bara kasta tillbaka

Hahah ja!! Gud, människor alltså…

Haha genuin fråga nu. Jag blir alltid så jävla socialt akward i butiker. Försöker ALLTID le och vara artig mot personal men det blir liksom alltid fel. Till min fråga. Ska man stå och vänta vid kassan i klädbutiken om den är tillfälligt obemannad eller ska man säga till när man går till nån (tom) kassa? Oavsett vad jag gör så upplever jag att personalen blir irriterad?

Ställ dig i kassan! Men inte en bit ifrån utan precis vid kassan och lägg gärna upp kläderna för då hör man om någon står där också ?

Stör mig förövrigt väldigt mycket på de kunder som står med telefonen i högsta hugg och smsar när dom ska betala och man sagt hej och dessutom sagt summan dom ska betala.

Eller när folk står med hörlurar och inte hör att man frågar dom är medlemmar eller vill köpa en påse.

Jag gillar när folk ställer sig där och försöker fånga ens blick för att visa att man är redo för att betala. Om jag dock står med ryggen mot och absolut ej kan se (brukar såklart kolla mig för, men ibland svävar tankarna iväg) så uppskattar jag ett ”ursäkta, jag skulle vilja betala” 🙂 men tror alla är olika. Vissa som jobbar i butik måste verkligen hata människor och dom är det ingen idea att försöka ”pleasea” haha

Anonym: eller kunderna som tar upp telefonen när man står och hjälper dem med tio andra kunder i butiken… dom pratar på som att man har all tid i världen.

Anonym – Det är dina kunder, inte personer du ska bli vänner med. Jag lyssnar på musik och pillar med mobilen ibland för jag är helt enkelt ointresserad av att prata med dig i kassan. Vill jag ha en påse säger jag det, är jag medlem säger jag mitt personnr eller räcker fram mitt kort. Det är trevligt att du säger hej, men du ska inte störa dig på dem som inte bryr sig om att kommunicera tillbaka

Skadar nog inte så mycket att fokusera på personen som ger dig service i cirka 1 minut heller, är ju faktiskt en människa – ingen robot. Telefonen är ju där senare också! 🙂 tur att onlinehandeln kommer ta över, så vi butiksmedarbetare slipper störa ;p!

De flesta kunder minns inte om de är medlemmar eller inte eller så glömmer de att säga det, det är därför man måste fråga om medlemskapet. Sen brukar alla påsar kosta pengar nuförtiden, det är därför man frågar så att inte kunden ska be om påse efter att den betalat och mygla till sig en uslig enkronorspåse (ja de flesta är faktiskt så snåla) sluta tro att man kan läsa era tankar. Fy fan så otrevlig medelsvensson är säger jag bara

Anonym 00.06: Jag jobbar inte själv i butik men som kund noterar jag ofta hur kunder kör just den där ”åh juuuuste en påse behöver jag också” när allt är betalt och klart. Stör mig så otroligt mycket på det. Är väl iofs vanligast i matbutiker. Så medan man själv betalar för sina påsar ska det alltid komma nån jäkel och ta sina gratis (för sällan orkar kassörskan be om betalt för påsarna)

Du kanske bara ska upplysa kunderna som inte vill ha hjälp direkt att säga till om hjälp önskas?
Tror de allra flesta vill kolla runt lite först

Som sagt, har en policy om att säga ”Vad kan jag hjälpa er med”. Sen så brukar jag såklart vara lat och säga ”säg till om ni vill ha hjälp”, och även där som sagt; de stirrar endå 🙂

vara lat IBLAND* haha

Säger absolut till om jag behöver hjälp. Och som några av er andra skrivit: personal som mer eller mindre springer fram till en och frågar om man ska ha hjälp orkar jag inte med. Det har gått så långt att jag numera undviker att gå in i butiker som är helt tomma. I vart fall om jag vet att det är en butik där personalen ofta går fram till en. Borde ju finnas siffror på att för påflugna försäljare gör att kunderna flyr.

Det jag förväntar mig är ett hej. Och ja hejar såklart alltid tillbaka, med ett leende. Mer behövs inte. Och jag förstår att det finns policies på att man ska fråga kunden om den behöver hjälp och så. Men whyyy, är vi inte många som blir så obekväma med det?!

Ja jag kör med hörlurar i (även om jag inte lyssnar på nåt) för att personal ska begripa att jag inte är där för att prata. Vill jag ha hjälp så frågar jag. Jag fattar att deras jobb innefattar att vara trevliga mot kunder men jag orkar faktiskt inte alltid med det.

Hur kan man bli obekväm av att någon frågar om man vill ha hjälp? Det är väl bara att säga nej?

Ja jag blir obekväm om man liksom knappt hunnit stiga in i affären och direkt får frågan.

Haha jag tycker det är bäst när personalen frågar om man vill ha hjälp på en gång, slipper jag leta. Och de har ofta tips på saker som små kit så att du får fler produkter till priset av en. Tummen upp på det!

S, eller hur. Så gör de alltid på vero moda, oavsett var i landet man besöker en sådan affär (enligt min erfarenhet). Jag går inte in på en vero moda längre pga det. Jag vill titta själv, behöver sällan hjälp, men så fort man kommer in där får man ett ”behöver du hjälp?” Man ba nej jag har varit här i två sekunder låt mig va.
Brukade svara ”Nej inte nu” och gå ut direkt.

Sådan trevlighet får liksom motsatt effekt på mig.

Anledningen till policyn är att fånga in alla kunder och sälja. Sälja är ju det som i slutändan betyder något för företagen. Aldrig min mening att göra någon obekväm, försöker läsa av personer så gott det går 🙂

Jag förstår det. Måste vara en svår avvägning helt enkelt. Jag gillar dock när personalen är synlig i butiken så att man själv lätt kan be om hjälp om man behöver det. 🙂

Tycker att det är trevligt att få ett hej när man kliver in i butiken och det säger till att man ska sägs till om man vill ha hjälp men inte att personalen står och följer en med blicken och sen kommer fram och börjar prata. Visa att ni finns där om det behövs men övervaka mig inte och låt mig kolla i fred. Fattar ju såklart att ni ska sälja och vara trevliga och sånt och är aldrig otrevlig men drar mig för att gå in i tomma butiker eller butiker där jag vet att personalen är för närgången. Förra veckan var jag inne i en liten butik och fyra (!) personal kom fram till mig under tiden jag var där

Det är så galet mycket snatteri i butiker nuförtiden, svinn på flera tusen kronor så de flesta chefer kräver att man ska övervaka tyvärr. Jag förstår att det känns jobbigt med frågorna men det är så många som inte skulle ha hittat det de söker annars och då går man miste om sälj.

Behöver bara skriva av mig: är 32 år, singel, bor ensam (obviously) och jobbar heltid med ett yrke som jag trivs helt ok med. Tog slut med min senaste kille förra sommaren och sen dess har det bara gått utför. Jag känner mest, vafan är det för liv jag lever? Jag bara jobbar och är hemma. Alla vänner har partner/familj och planerar ledighet och semestrar. Själv ska jag vara ledig två veckor i sommar pga kände mest, vad skulle jag ens göra en hel månad? Drömmer mig ofta bort och vill flytta, byta liv och fantiserar om att ha hus, man och barn. Barn kan jag inte få så det är kört och jag känner så ofta att män inte vill vara med mig just pga detta. Jag blir galen av att vara så otillfredsställd!!!!!! Jag har just nu noll stimulans i mitt liv och har inte orken att ta tag i ngt. Har svår sjukdom och depression i bagaget och nu känner jag bara kräk på allt. Ska det vara såhär alltid?

Skaffa andra singelvänner och omge dig med folk som inte lever ”norm-livet” så tror jag du känner du dig mindre annorlunda och ensam. Börja en ny aktivitet som exempel en kör (om du gillar att sjunga då!) om du gillar det och träffa lite nytt folk! Du måste inte ”skaffa” familj för att må bra eller slippa vara ensam, det finns andra sätt plus att du är ung och du har tid att träffa mr Right. Men enklare att fokusera på vännerna först tänker jag så du får lite nya influenser, så skulle i alla fall jag gjort i din situation 🙂

Fina du ❤ det är absolut inte så! Alla dina vänner är inte så lyckliga som du tror. Det finns ingen som mår bra hela tiden även om det kan kännas så när ens eget liv är enformigt i jämförelse med andras. Men alla människor är olika och lever olika liv och du får absolut inte jämföra dig med andra för då kommer du må botten.

Jag är 31 år och singel och har varit det sedan jag var 18 år. Jag bor med mina föräldrar på grund av bostadsbrist och jag är arbetslös trots otaliga utbildningar. Gamla klasskamrater är gifta och har bildat familj och även deras vänner som är yngre än jag. Men om jag ska fundera på det ständigt och jämnt så kommer jag inte komma någonvart och jag försöker se det positiva trots mina motgångar och det hoppas jag även att du gör ❤ allt kommer ordna sig och du är inte ensam. Jag känner inte dig men var glad över att du är frisk och mår bra – om du gör det förstås – och var glad över fåglarnas kvitter eller pensionären du möter som är ute med sin hund och hälsar glatt. Gläds år det lilla och allt kommer ordna sig därefter.

Stor kram och glad påsk!

Okej nu kör vi… Jag träffar en kille ibland. Bra kille, som vem som helst egentligen. Varken mer eller mindre. Men han röker grönt, varje dag. Första gången vi träffades så sa han lite försiktigt att han röker på så det var ingen överraskning men när jag kom hem till honom första gången möttes jag av stanken. Fick typ panik så jag gick därifrån. Vet inte ens varför jag fick panik. Kanske för att jag är uppväxt i ett missbrukarhem och har sett det mesta.

Men i alla fall, jag tänkte över situationen och återupptog kontakten med honom då han faktiskt är en reko snubbe. Men varje gång jag går därifrån så luktar hela jag av cannabis och jag kan inte få det ur huvudet att han är en stoner. Så fråga då, hur farligt eller icke farligt är det? Är det jag som är en moralkärring? Jag menar, folk dricker alkohol ibland, kan bli ganska fulla och allt sånt. Är det inte typ samma sak? Är jag dum och trångsynt?

(Ber om ursäkt för långt inlägg)

Han är en stoner och missbrukare. Skulle du tycka det var ok om han drack sig berusad på alkohol dagligen?

Nej jag tänker också så. Men så finns det dom som säger annorlunda att det inte är så farligt som fått mig att tveka. Men egentligen så vet jag ju att det är bättre att låta honom sköta sitt på eget håll liksom ?

Nej, drogen i sig är inte så farlig. Precis som folk säger. Men han är fortfarande en missbrukare som är hög varje dag? Hade det gjort någon skillnad om drogen i sig var farlig?

Jag kan tyvärr inget om droger. Men jag tänker så här – Påverkar det hans vardag? Har han ett heltidsjobb som han sköter? Ordnar ekonomi? Sunda relationer?

Ja han har jobb. Rökningen påverkar inte hans jobb, hem eller ekonomi. Det får mig också att undra… Jag är helt lost i detta. Aldrig varit i kontakt med någon som röker på förut. Och han gör det varje kväll efter jobbet. Han säger att det är för avkoppling, precis som andra tar ett glas vin. Men jag vet inte alltså…

Två fel blir inte ett rätt. Lika galet är det att ”ta ett glas vin” för att koppla av. Kan man inte koppla av på annat sätt än med droger eller alkohol har man problem.

behöver ju inte vara missbruk bara för att det är cannabis men varje dag är ju ofta.. Kan han inte röka mindre eller inte alls när du är där så du slipper känna lukten om du inte gillar den? Klarar han ett ”vanligt”liv trots att han röker eller tycker du han verkar påverkad av cannabisen på andra sätt än just när han röker??

Han verkar inte speciellt påverkad så. Lite flummig blir han kanske… Har inte träffat honom så väldigt ofta för att kunna göra någon större utvärdering av det heller. Tänkte försöka få lite input av andra med mer erfarenhet innan jag bestämmer om jag ska fortsätta eller inte…

Ja han jobbar, sköter sitt liv på så sätt

Om du gillar honom träffa honom ett tag till innan du dumpar är mitt råd, och säg till att du inte gillar lukten så gör han förhoppningsvis något åt det när du är där. Utvärdera om någon månad igen och känn efter hur mycket det stör dig att han röker!

Sålänge det inte påverkar hans vardag så spelar det ingen stor roll. Jobbar han? Har ett socialt liv?

Hur gammal är han Btw?

30 år är han

Men då är han fullt medveten om vad han gör. Han är tillräckligt vuxen. Det är ingen tonåring som man bara kommer och säger till vad som är rätt och vad som är fel. Så länge han inte försöker få dig att också börja röka och kanske du kan säga att han inte ska göra det när han är med dig.

Jag tror att han kanske inte hade gjort det om han hade haft barn. (Han kanske har barn sen tidigare?) För jag skulle inte haft problem med en som röker på, men att röka på och vara förälder går inte ihop i min värld.

Han har inga barn

vad skulle du själv svara din syster eller bästa tjejkompis om det varit hon som skrivit din kommentar?

Jag tänker mer på att det faktiskt är olagligt. Du kan också hamna i knipa om polisen kommer när du är där. Även om det kanske inte blir rättegång eller så kan det ju lätt förstöra ens karriär och rykte.
Är kanske gammalmodig och töntig, men skulle inte hänga med folk som ägnar sig åt olagliga grejer.

Fast nej, har varit på ställen där folk rökt på och haft stora mängder. ALDRIG har jag fått följa med på förhör eller liknande…

Kände en familj som blev typ utstötta ur samhället och inte fick några jobb, för att pappan blivit tagen med gräs i bilen. Folk vill inte anställa människor det ”pratas om” eller som ens skulle kunna ha kontakt med kriminella. Är du typ lärare blir det extra knepigt.

Det är olagligt. Tycka vad man vill om det, men skulle aldrig hänga med någon som rökte på. Nej det är inte samma som att dricka eller röka tobak.

Dricka är värre!

Vet inte vilket som är värst men jag orkar inte gå in på den diskussionen. Då spårar det ur här inne känner jag.

Jag tackar er alla för er input! Jag ska sova på saken så får jag se hur magkänslan säger. Just nu säger den nej just för att jag har erfarenhet av missbruk från barndomen och det känns så fel.. Men samtidigt.. nej orkar inte älta mer idag ?

Önskar alla en bra kväll! ?❤️

Inte i lagens ögon, dvs det som det pratas om i kommentaren.

Dricka gör åtminstone inte så att gästers hår och kläder stinker som i ett hippiekollektiv.

Rent spontant tänker jag; nej, bara nej. Är det ett problem redan nu, eller något som du verkligen funderar över så är det inget du kommer vänja dig vid. Jag inledde ett förhållande med en kille som låter lite som den du träffar och nu i efterhand önskar jag innerligt att jag hade lyssnat på min magkänsla och tankar. Jag kommer oxå från en missbrukarfamilj och det förhållandet gjorde att minsta lilla grej blev en trigger tillslut. Känn efter om du verkligen vill vara med någon som pysslar med sånt, om det kommer tillföra något bra för dig och ditt liv. Om inte så avbrut nu.

Det är ett missförstånd att cannabis är lite ofarligt. Det är fel. Cannabis nu, jämfört med 60-70-talet, är väldigt mycket starkare. Den verksamma substansen THS är fettlöslig och sätter sig därmed i hjärnan och orsakar bestående skador. MA blir helt enkelt dum huvudet av cannabis. En heroinmissbrukare kan vara mer nergången under sitt missbruk- men när hen slutar missbruka är hjärnan ok igen. För en cannabisrökare är hjärnskadorna kvar.

Hahahahaha ”bestående skador”. Nej nej, mytbildning i sitt esse. Ingen vuxen person får hjärnskador av cannabis.

Och ditt resonemang angående heroin är bättre än cannabis och att det inte ger några skador, alltså, du är en vandrande smittohärd av lögner. Såna som du ska munnen stoppas igen på, haha. Väx upp och uppdatera dina falska fakta.

Nu svarar jag sent men känner att jag måste svara. Det är nämligen så skrämmande likt så jag funderar på om det är samma kille du pratar om som jag varit med.
Hur som helst, jag började träffa en kille som varit i min bekantskapskrets i cirka åtta år, och det fanns spänning och attraktion men det hände aldrig något. Han hade tjej å jag kille. Hur som helst, jag visste att han rökte ”ibland” och jag är uppfostrad så att det är Big no no. Aldrig. Men han var ju en najs bra schysst kille så tänkte inte mer på det. Åren gick och så en kväll när vi är ute på stan (hela gänget) så kysser han mig och det var som miljoner fyrverkerier gick av och jorden stannade och varenda klyscha du kan komma att tänka på haha. Så vi började träffas, bara han och jag. Han visste vilken bakgrund jag har (övre medelklass med nolltolerans mot olagliga substitut) så han valde att inte röka när jag kom förbi. Men han var ju likt förbannat påverkat av skiten. Och den fina lägenheten luktade. Och han blev ”segare” i skallen. Tillsist så började han röka framför mig. Och jag var så oerhört jävla förälskad i den här mannen. Det finns inte ord för hur kär jag var och då vill man ju inte ändra personen och jag resonerade som många här, påverkar det inte hans vardag så är det okej. Jag sköt på mina värderingar för att han var han. Men sanningen är att det påverkar ens vardag, oavsett, när det är i de mängderna och VARJE DAG så blir det en inverkan på vardagen. Jag försökte att bara acceptera läget men när jag vädrade mitt lilla dilemma på jobbet (sjukhus, psykiatri) ringde ju varenda varningsklocka som finns hos mina kolleger. Så jag tog med mig ett test vi gör på patienterna och satte det i handen på honom. Föga förvånande var hans resultat inte så bra, och jag minns hans min, hur förfärad han såg ut och hur förbannad han blev för jag la det svart på vitt för honom. ”Här står det att jag är en missbrukare?” Och sen direkt i försvar och att jag var hjärntvättad av samhällets normer och blaaaa bla bla. Så jag stålsatte mig och valde att avbryta relationen. Det höll i lite mer än ett år tills vi sprang in i varandra på ett bröllop, och historien drog igång igen. Men jag visste att i det långa loppet är han inte bra för mig. Jag gjorde val baserat på hans värderingar och blundade hårt varenda gång mina principer Fick sig en törn. Så ännu en gång valde jag att avsluta relationen men denna gång under riktiga drama omständigheter (tyvärr) men jag visste att blir inte det här ett spektakel kommer jag inte kunna hålla mig borta från honom. Så, jag lämnade honom och då självklart föll en del av vännerna bort och så drog jag utomlands en vecka. Nu blev det här sjukt långt och inte ens något konkret men det jag vill säga är väll att jag fattar att det är svårt. Jag var och är fortfarande väldigt kär i den här mannen, men det går helt enkelt inte för vi delar inte värderingar. Och då väljer jag att sätta mig främst. Tänk på saken, det är bara du som får leva med konsekvenserna och då är frågan om det var värt det! Kram

SÖKES: Endometriossystrar som varit gravida!
Jag har ett efterlängtat plus på stickan men är nu så orolig för missfall/risk för kejsarsnitt som jag läst är högre för oss med endometrios. Jag ska självklart kontakta mina vårdkontakter efter helgen men vill gärna höra erfarenheter redan nu!
Jag vill verkligen föda naturligt och inte med KS och jg oroar mig så över min cysta jag har på ena äggstocken.

Vad roligt att du plussat
Har inte endo, men vet vilket helvete det är. Lycka till med allt

Det kunde varit jag som skrev det inlägget för 5 år sedan…. Jag har endo, lyckades bli gravid efter många år med IVF, hade en stor cysta på äggstocken som sprack under graviditeten. Förstår din rädsla! Jag kan såklart inte ta bort din oro men vill ändå ge dig hopp om att det finns fler som varit där du är och som det går bra för ❤️ Jag fick föda med snitt (pga höga smärtor och att äggstocken behövde repareras vid samma tillfälle) och det gick det också! Jag ville precis som du gärna föda vaginalt men var tyvärr tvungen att acceptera att det inte var det bästa alternativet. Oavsett hur ditt barn kommer till världen och oavsett hur tufft det blir så är det värt prick allt! Försök att njuta av det lilla pyret i magen ?
Önskar dig all lycka!

Grattis till graviditeten!
Jag har endometrios som jag tror att jag fick (eller att det blev avsevärt värre iaf) efter ett akut kejsarsnitt (snittet hade inget att göra med endon dock). Har svårt att bli gravid men ej haft några problem med missfall alls.
Andra graviditeten blev till slut till med IVF och jag valde sedan planerat kejsarsnitt av olika orsaker men en bra grej med det var att de var förberedda på endon och skar då samtidigt bort en massa sammanväxningar i bukhinnan. Sen var det bättre i ett par år men nu har det börjat komma rejäla skov igen tyvärr.
Mitt andra, planerade, snitt var en drömförlossning verkligen. Inför första förlossningen var jag helt inställd, och taggad på, en vaginal förlossning och det enda jag visste att jag INTE ville var ett KS, men när det blev ett faktum så kände jag att det verkligen inte spelade någon roll hur barnet kom ut, bara det kom ut :).

Glad påsk! Vad är det mest pinsamma som hänt er?

Jag har så mycket att välja på men en grej jag kom att tänka på nu var första gången jag och min dåvarande pojkvän blev fulla tillsammans. Vi sov hemma hos mig, hade träffats typ fem gånger förut och varit ute och haft en roligt kväll. Jag somnar sjukt gott men vaknar ett tag senare av att jag sitter upp i sängen och han frågar vad jag gör. Helt spontant och omedvetet svarar jag att jag spyr. Sekunden senare vaknar jag ordentligt och inser att jag spytt ner hela sängen och i sömmen. Jag skämdes till döds dagen efter och sa att jag förstod om han inte ville träffas mer men vi var ihop i två år efter det.

Er tur!

Jag är rätt tråkig och safe så jag har väl inte skämmt ut mig så mycket men jag älskar att skratta åt andras historier..Mer mer mer!!!!!!

Satt en morgon på ett fullsmockad tåg påväg till skolan. I brist på sittplatser sätter jag mig mitt emot en kille som jag hade en ”crush” på under mina första skolår. Fjantig som jag är tar jag upp mobilen för att så diskret som möjligt försöka ta en bild av honom och skicka till min bästis med texten ”gissa vem jag sitter mitt emot?” TRO PÅ FAN ATT BLIXTEN RÅKADE VARA PÅ! Där och då avled jag på insidan.

???? Smygfotografen!!! Skrattade rakt ut??

Hahaha ? förlåt, men bara för roligt.

Äsch jag sög av min dåvarande kille när vi hade träffats ett par veckor. Jag var full och kuken kom lite för långt ner i halsen så jag spydde över hela paketet och magen på honom ?
Han är nu min make och vi har två barn. Pinsamt då men nu är det något vi brukar berätta för vänner och skratta åt.

HAHAHA!!

Haha ja jag har gjort samma! Vi garva så vi dog efteråt 🙂 fyra år sedan och han är fortfarande min ❤️

Åh- jag är typ världens klumpigaste människa. Jag blir så trött på mig själv. Senast idag ställde jag mig i den milslånga kön inne på Mio för att reklamera en tulpanvas på fot. Anledningen var att den läcker nåt så fasligt. När jag till slut kommer fram till kassan och förklarar situationen och att jag i princip har en mindre sjö kring mitt matbord så tittar kassörskan på mig lite besvärat. Sen ser jag hur hon tittar ner på kvittot jag hade med mig, skrattar till och så säger hon ”men förlåt, men alltså, det här är ingen vas, det är en ljusstake”

”Jahaaaaaaaa…”

Och alla i kön bakom mig står och fnittrar medan jag kryper därifrån.

Nästa skratt rakt ut???? hur tar man fel på en vas och ljusstake?!??

Hahaha, idag skulle jag in på Kjell& co och köpa ett USB- minne till min gamla kamera. När han frågar hur stort minnet ska vara tar jag upp handen och visar en glipa på ca 1 cm mellan tummen och pekfingret.
”Typ såhär”

”Eh, hahaha, jag menar, ja, hur mycket lagringsutrymme önskar du…?”

Jag tror att jag ska sluta handla saker.

Jag tycker för övrigt fortfarande att den spontana känslan man får när man ser denna är att stoppa i lite tulpaner i den
https://www.mio.se/produkt/demont/31822902

Jag och min kille hade varit ut.. det var sommar å vi var på väg hemåt.. promenerandes.. å under vår promenad blev lusten lite för stark så vi smet in bakom några träd och bakom en vårdcentral.. det vi inte visste var va att Securitas patrullerade runt den nattetid med jämna mellanrum… såklart precis när vi höll på som mest.. gissa om jag höll på å dö… pinsamt värre ???

Vad ska man göra när man vill träffa sitt ex fastän man träffar en ny? Jag vet inte om jag är kär i mitt ex utan det är väl att jag vill ha kvar han i mitt liv :-/ Vad ska man göra 🙁 ?

Är du såpass över honom att du kan vara vän med honom? Många klarar ju fint att vara vän med ex även om de träffar någon ny tänker jag. Om ni båda klarar det är det ju ett bra sätt att behålla kontakten.

Är i exakt samma situation som du! Till mig känns det som att jo, killen är jättefin, men han är inte mitt ex.. som jag älskar trots 1 år från varandra.

Klarar inte uppkörning fastän jag kört hur mycket bil som helst får sån stress över att jag inte klarar det, känner mig så jävla misslyckad…

Nästa gång! Då jäklar är det din tur!!

Lider med dig! Själv kuggade jag två uppkörningar innan jag äntligen lyckades. De två första gångerna kuggade jag på grund av nervositet, och tredje gången började jag uppkörningeb med att få kärringstopp på järnvägsövergång när bomarna höll på att gå ner. Blev alltså så överraskad av signalen att jag släppte foten från gasen. Trodde då att det var kört, och att jag inte heller då skulle få körkortet. Pinade mig igenom resten av tiden och döm om min förvåning när han sa ”grattis”….

Har du möjlighet att köpa några ”låtsasuppkörningar” eller vanliga körlektioner från körskolan? Annara vill jaf bara säga att det nog är mycket vanligare än vad man tror att inte klara det på första försöket…

Meh, jag skrev ett långt svar men den bara försvann. Provar igen…
Jag tog körkortet på tredje uppkörningen. Kuggade två första på grund av nervositet. Tredje uppkörningen började med att jag fick motorstopp mitt på en järnvägsövergång. Jag blev så rädd när jag hörde signalen och såg att bomarna började fällas ner att jag helt släppte gasen och tappade kontrollen på bilen. Startade om, och krypkörde fort undan tåget. Var helt säker på att jag hade kuggat igen, och längtade bara tills uppkörningen tog slut och jag fick åka hem och grina. Blev lagom förvånad sen när jag hörde ”grattis”… det jag vill säga är att det nog inte är omöjligt, någon gång kommer du klara det. Även om der inte alls känns som det just nu. Men till och med jag har haft körkort i två år nu!?

Har du möjlighet att köpa några körlektioner från körskolan och ha typ miniuppkörning?
Annars vill jag bara säga att jag lider med dig och vet hur det känns!!

Jag kuggade två gånger först, det var nog en blandning av att inte vara redo för uppkörning och nervositet. Var helt förstörd efter båda gångerna jag kuggade. Tredje gången berättade jag inte för någon att jag skulle köra upp, blev mindre press då jag bara behövde ”misslyckas” framför Trafikverketmänniskan och min körskollärare och inte massa vänner och familj. Då gick det inte perfekt men tydligen bättre. Vad du än gör så ge inte upp! Du är ju så himla nära och när du väl får körkortet så är det värt det tusen gånger om!! Kämpa kämpa! Det är verkligen inte ovanligt att man inte klarar det på första försöket.

Hallå! Är det någon som minns Amandavardet? Hon som gjorde videobloggar med massa konstiga ljud i, sa typ ”mh” efter varje mening.

Haha ja!!! Men hon gjorde väl bara 2-3 videos? Sen försvann hon lika snabbt igen?

Jupp.

Någon som varit på Mauritius på svenska sommaren och har tips.

Ät mycket litchifrukter, de är extra saftiga där 🙂 Finns superbra indisk mat också!! .. och bada massor förstås och kanske hyra kajak!!

Vilken sida av ön? Blä, just indiskt gillar jag inte.,

Om du tycker blä om andra kulturers mat kanske du ska hålla dig hemma?

Mogi har säkert! Kram!

Vi var där i februari, bodde en vecka på sydvästra sidan (Le Morne) och sen bytte vi en vecka till sydöstra sidan (Belle Mare), rekommenderar det varmt! Ta en taxisnubbe och hyr för en dag som ger en rundtur av ön, det är inga långa avstånd (välj någon som pratar bra engelska – de guidar mer än bra men dricksa sen också). Huvudstaden Port Louis var spännande, vi var även på romplantage (Charamel ?), Bois Cheri tefabriken (bättre med organiserad utflykt, åkte med Tui), snorklingen fantastisk vid Le Morne, naturen är helgalen, sjufärgade sanden är en cool upplevelse.
Bästa semestern någonsin, kan ni bo på Le Morne så gör det – det är fan i mig paradiset själv! Allt annat man åker till efter det är liksom blahablähä.
Dyrt som tusan är det oavsett sen även på local restauranger/affärer, fattar inte hur vanliga invånare klarar sig. Och köp mer solskydd än ni tror ni behöver, solen där är helt överjäklig!

Världens minsta problem inc:
Jag blir tokig på mina torra läppar. Så fort jag går ut och det är kallt eller blåsigt så får jag supertorra, fnasiga, såriga läppar. Det liksom svider hela tiden. Det enda jag lyckats hitta som funkar sådär är eight hour creme och då funkar det efter 4 dagars religiöst insmörjande. Men sen går jag ut igen och då är narigheten tillbaka snabbare än mogi svarar på sina egna kommentarer i sin blogg.

Vad ska jag göra? Tips? Någon produkt som är awesome? Jag testar vad som (obs dock ej peeling, det blir bara ett enda stort köttsår).

Har du testat idominsalva eller försvarets hudsalva? Funkar för mig.

Hurraw! Finns på Naturkompaniet bland annat

Har hört flera som blivit hjälpt av Locobase. Finns på apoteket och vi använde det på barnen när dom fick torrhetsfläckar på vintern. 🙂

Nej provade locobase ej bra för läppar. Vaselin sa apoteket.

Passar på att svara er alla tre ovanför mig: Har testat försvarets hudsalva, tyckte inte det gjorde så stor skillnad 🙁
Locobase och hurraw fungerade ej 🙁 Köpte även chanel hydra för en halv förmögenhet och den hade verkligen noll effekt. Måste ha nån form av läppbalsam-resistens 🙁

Försvarets finns även som läppbalsam numera! Det enda som funkar för mig ? Har också jättetorra läppar som självspricker.

La-roche Posay har en lip balm som rockar sockorna av andra grejer till torra läppar.

Elizabeth Arden 8 hour cream. Dyr som fan men ??????

Aquaphor från eucerin är en kopia på den

Vaselin. Mina var paj efter förkylning. Efter två dagar med vaselin var dom fina igen. Toppen.

Salvan ”All you need is me”, från True Organic of Sweden. Finns att köpa på bland annat apotea.se och Kicks. Fungerar bra på läppar och övrig torr hud! Lite dyr kanske men värd varje krona!

Tack! Har lagt in beställning på den och vaselin från apotea 🙂

Jag använder den tunna sidan på en nagelfil och filar försiktigt. Som en fotfil fast för läpparna. På nätterna smörjer jag med nått riktigt fett, typ idomin, och på dagarna med bra läppsmörj. Body shops hemp-serie är skitbra och försvarets hudsalva såklart. Viktigt nu på vintern att inte smörja med nått som innehåller vatten!

Bepanthen!

Olivolja (extra virgin)

Tycker du ska prova Carmex! Superbra för torra läppar

Tack Lisa och Marre, lagt till i varukorgen!

Tack också Marlene (använder olivolja men det ger bara bot för stunden) och Anonym tack för tips 🙂

Munkens bisalva. Finns på bland annat lifebutiker och på apotea
https://www.apotea.se/munkens-bisalva-stift

Det är min räddning när läpparna blir nariga. Smörjer då och då under dagen och alltid innan jag somnar.

Aquaphor från Eucerin. Finns på typ alla apotek. Eller bröstvårtssalva! Båda grymma

Ja bröstvårtsalva aka 100% lanolin. Finns på Apoteket. OBS att lanolin är fårfett så ej veganskt om det är viktigt. Fettet kommer från pälsen så är inte så äckligt som det låter. Men lite äckligt : — ))))

Purelan!! Må säljas som kräm för såriga bröstvårtor vid amning men är riktigt effektiv även mot de torraste läppar ?

Drick mycket vatten, scrubba läpparna med egengjord läppscrub, sedan använder du någon av de ovannämnda läppbalsamen (jag rekommenderar forever livings aloe Vera läppbalsam)
Morgon och kväll kör jag ren e-vitamin olja på läppar, kan även lägga på en extra gång under dagen. Är en ganska tjock olja som man även kan använda på nagelband och att droppa i sin ansiktskräm (från organic makers)

Hej!

Jag är hemmafru. Det är något som alla i familjen är nöjda med. Jag tar det mesta med barnen och hemmet, han kan fokusera på sitt företag och barnen som går i lågstadiet har alltid en vuxen till hands om det behövs. Min man är extremt jämlik och en närvarande pappa. Vi har det bra ställt och flera har sagt att om dom kunnat hade dom valt att ha det som oss.

Men ändå skäms jag att säga det till folk? Jag anses vara lat, inte ha ett mål eller liv. Vet inte hur många gånger jag fått höra ”men du måste ju hitta på nåt?”

Varför är det så provocerande att vara hemmafru?

Jag hade gärna varit hemmafru!! Skäms inte för det. Vi gör alla olika val i livet.

Tack! Det känns som jag alltid måste försvara mig och mitt val.

Jag tänker att det helt enkelt kan ses som provocerande för att det påminner om en tid då kvinnor inte fick eller ”kunde” få en plats på arbetsmarknaden och alltså därför kopplas till gamla könsmönster och kvinnoförtryck.

Spontant tänker jag på orden ”förlegat” och ”kvinnofälla” när jag hör ordet ”hemmafru” Men det beror ju på! Men om din man hade varit hemmaman istället hade väl folk tyckt att han gjorde en hjälteinsats..

Har ni planerat för pensionen? Både min mamma och min svärmor har varit hemma framtill att barnen gick i lågstadiet. Svärmor är frånskild och måste vända på slantarna till skillnad från min svärfar. Min pappa satte in pengar till min mammas pension och så var de ju gifta så att hon får ta del av ngn slags pensionsförsäkring nu efter att min pappa gick bort.

Kan tillägga att det var en ynnest att ha mamma hemmanör jag var liten. Jagch min sambo skulle gärna göra detsamma för vår son om möjligheten fanns.

Ja det känns ju som om jag valt karriären och mannen varit hemma hade det varit andra reaktioner.

Hoppas ju att mina barn ska säga samma som du, att dom kommer uppskatta all tid och uppmärksamhet dom får. Är själv uppvuxen med två entreprenörer/jobbnarkomaner så jag och mina syskon fick klara oss själva ganska tidigt och jag vill inte att mina barn ska ha det så.

Vi har planerat för min pension och för framtiden. Och det är nånting som var viktigt när vi tog beslutet.

Eftersom ni planerat utifrån er familj så ska ingen klanka ner på dig. Era barn får en trygghet som många barn saknar.

Jag blir förskräckt när jag hör ordet hemmafru! Vem jobbar ihop er pension? Vad händer om ni plötsligt skiljer er vid 60 års ålder? Hur känns det att vara ekonomisk bunden till er make?

Ja eller om han blir skadad eller sjuk (eller avlider) och inte kan jobba så står man där utan jobb och ens arbetserfarenhet de senaste tiotal åren

Här är en annan hemmafru. Nu bor vi visserligen i UK och mentaliteten kring hemmavarande fruar är inte så.. ja, det är ju inte någon som blir förskräckt i alla fall!

Varken jag eller min man har någon form av pensionssparande (funkar ju lite annorlunda här). Vi tänker delvis att vi lever här och nu och vill inte spara undan pengar tills vi – förhoppningsvis – blir gamla. Om vi nu skulle bli gamla så kommer vi senare i livet få både pengar och en handfull, avbetalda, bostäder från arv. En bostad har redan skrivits över på oss. Arv är ju lite hysch-hysch att prata om men det är så det ser ut för oss. Utöver det kommer vi inom en snar framtid börja köpa fastigheter, hyrorna en får in kommer då bli ens pension i framtiden.

Om vi plötsligt skulle skilja oss när vi är 60: ja, då är ju halva av allting vi äger mitt. Visst att inte hans arv är mitt och vice versa.. men bostäderna vi äger osv.

Om min man skulle bli skadad/svårt sjuk och oförmögen att jobba så täcker våra privata hälsoförsäkringar detta.

Om min man dör så betalas hans livförsäkring ut. Då betalas alla lån av försäkringen plus att jag får en klumpsumma plus att jag därefter får utbetalat en mindre summa, typ en ’vanlig’ lön-summa varje månad i många många år.

Känner mig inte det minsta ekonomiskt bunden till min man, alla pengar är våra pengar tillsammans.

Förskräckt? Vi har planerat för min pension och för framtiden. Om jag skulle vilja kan jag återuppta mitt egna företag och jobba ihop mina egna pengar. Innan hade vi gemensam ekonomi och det har vi fortfarande. Jag måste ju inte vara hemmafru? Jag måste inte heller jobba?

Men just nu i livet värdesätter jag barnen och vi är nöjda och lyckliga i vår familj. Vi är så väldigt öppna och accepterande för många saker nu för tiden men just hemmafru är inte en av dom.

Ja men vad händer om nån dör imorgon? Vet du hur många som ligger på dödsbädden o önskar de jobbat mer och varit med familjen mindre? INGEN. Kan man vara hemma så ska man, de har ju ordnat med ekonomin så du behöver inte bekymra dig om hennes pension.

Skulle känna mig jävligt livegen om jag var beroende av någon annans inkomst. Vad gör du om ni går isär? Om han dör? Vill du inte ordna det så att du, om det skulle behövas, kan stå på egna ben?

Jag kan stå på mina egna ben, tackar som frågar. Jag kan återgå till att jobba, antingen på mitt egna företag jag hade innan men också i kassan på Ica om det är så. Min man stöttar mig om jag skulle välja att börja jobba igen men just nu i livet har jag valt att vara hemmafru.

Jag tror att själva ordet ”hemmafru” har blivit negativt laddat. Kanske dags att komma upp med ett nytt namn på detta val av livsstil? Time-out mamma? EJ yrkesarbetande? Dessutom börjar detta att en förälder är hemma med barnen bli i ropet igen, så om inte annat är du kanske en modern mamma? Vänner jag talat med tycker att när en av föräldrarna är hemma så har båda föräldrarna mer tid – både till barnen och sina egna intressen, vilket skapar mindre stress i vardagen.

Heja dig vilket bra förslag! 🙂 kommer dock inte på nåt? Jag säger fortfarande mitt yrke jag hade innan och är utbildad till när människor frågar vad jag gör. Så dumt egentligen.

Här i UK kallar dom det numera ”home maker” ? Jag vägrar att kalla mig det, brukar oftast säga att jag är stay-at-home.

Vid närmare eftertanke är det soft som fan ju att kunna ta del av samhället utan att själv bidra med en krona i skatt som vuxen, frisk människa. Och utan att samvetet skaver över att man inte bidrar till det samhälle man tar del av fast man är fullt kapabel att göra det. Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk. Och ja, lite provocerad som du nämnde. Gillar inte när folk inte lever upp till sin del av samhällskontraktet (obs! Friska människor såklart, sjuka har inte samma förpliktelser).

Gnäll inte på en människa som prioriterar sina barn.

Hon betalar massvis med skatt även om hon inte betalar just inkomstskatt ?

Jag tycker att uppfostra barn är att bidra en väldig massa till samhället. Dessutom kanske sannolikt trygga och stabila barn som kanske behöver färre läkarbesök och psykologtimmar pga mår bättre psykiskt än vad barn till frånvarande jobbnarkomaner gör.

Haha ja för alla vet ju att barn med arbetande föräldrar blir sjuka individer som kräver timmar och åter timmar hos psykologen! ? jag är inte emot att folk väljer att vara hemma med sina barn men kom med lite bättre argument än så

Håller med! Om alla tänkte jaget framför lager hade vi inte haft maxtaxa, fri skola, Möjligheten att kunna vabba etc.

Håller med Lisa

Men om vi nu alla ska bidra med skatt.. ska vi då bara räkna per person som bidrar eller per hushåll? Jag betalar ju ingen inkomstskatt (har gjort tidigare dock) men min man betalar mer skatt än vad många tjänar på ett år.

Jag skulle ju också kunna börja jobba, men tänk om jag tjänar mindre än vad som behöver skattas? Lever jag då inte heller upp till samhällskontraktet? Eller är det ok, för jag jobbar ju lite i alla fall…?

Sedan tar ju mina barn inte upp någon förskoleplats och använder oss inte av fritids. Skulle nog påstå att mina barn är sjuka mycket mindre än valfritt förskolebarn, så inga besök på vårdcentralen för typ öroninflammationer. Dessutom behöver ingen vabba. Min man har 0 frånvarodagar från sitt jobb.

Precis så.

Ja, varför ska man känna sig tvungen att delegera ansvaret av sina barn till staten? Är det bättre att vara ”beroende” av staten än av sin man? Är man inte lika samhällsnyttig om man tar hand om sina egna barn? Kommunal barnomsorg kostar ju skattebetalarna jättemycket pengar.
Tycker du kan kalla dig hemmamamma istället för hemmafru, så blir betoningen på barnen istället för mannen. Jag tror det handlar om att hitta en ny identitet att hänga upp sitt människovärde på när man inte längre har en yrkesroll. Identitet i Sverige är starkt kopplat till en yrkesroll, statusen och stoltheten i sysslorna det innebär att vara hemmamamma har gått förlorade. Men det är inte försent att bygga upp igen! Jag hejar på dig LV!

Alltså.. sträck på er o var stolta över ert val.
Tänk va mycket åsikter folk kan ha som inte ens har med ert liv att göra.
Barnen kommer att växa upp med närvarande föräldrar.
❤️

Massor med kärlek till dig o familjen

Kära Bloggbevaknings läsare!

Jag är desperat behov av er hjälp!!!

I oktober förra året glömde jag en skjorta på ett hotell i Stockholm, som tyvärr inte kunde hitta den.

Skjortan var köpt hos ZARA 2016, så den finns inte kvar i butik (link till bild på skjortan: http://fashionbombdaily.com/steal-olivia-palermos-new-york-city-zara-poplin-leopard-pocket-shirt/

Finns det någon här inne, eller känner ni någon som har en sån här i stl L?! Jag är villig att betala 500 kronor plus frakt till Norge.

Camilla har min e-post adress om det skulle finnas någon som kan hjälpa mig.

Tack på förhand

https://m.ebay.com/sch/i.html?_odkw=zara+shirt+leopard&_from=R40&_trksid=m4084.l1313&_nkw=Zara+shirt+leopard+pocket

På en skala 1-10 hur återställer sig brösten efter avslutad amning för er som har erfarenhet? Jag hade 65F innan graviditeten
Hur lång tid tog det innan ni skaffade nya fräscha bh-ar som passar brösten? Alltså att form och storlek liksom har ställt in sig? Lillkillen är 13 månader men lever för att snutta när jag är hemma från jobbet.

Jag tycker att mina rattar har gjort ett väldigt bra jobb och jag ska kosta på mig underkläder ifrån Change eller dylikt när amningen är avslutad. Tuttarna ser inte så tokiga ut, men efter kvällssövningen gjorde jag penntricket och pennan satt kvar! Det var lite nedslående ?

Första barnet – brösten mindre efteråt men rättade sen till sig och blev precis som innan. Ingen skillnad öht.

Andra barnet – brösten mindre igen och väntar nu på att de ska återställa sig som sist. Hoppas…
Så en 8:a kanske ändå.

Mindre tuttar gör mig ingenting. Det vore faktiskt skönt när man tränar.

Fast jag har typ a-b kupa så det känns lite synd. Men går helt klart att leva med 🙂

Jag hade B/C-kupa (beroende på märke) innan. Brösten blev aningen större under amning. Ca 2 månader efter avslutad amning (när mjölkproduktionen avstannat helt) hade mina bröst återgått till samma storlek som innan graviditet/amning. Kanske marginellt ”säckigare” men inte noterbart mer än om jag är helt naken. Nu var ju inte mina bröst så stora innan, kanske därför jag inte märkt någon större skillnad.

Är så nojig! Hade sex igår och började blöda under samlaget (märkte detta dock efteråt). Har under veckan haft rosa/svagt bruna flytningar. Gjorde nyss cellprov som var normalt så beror inte på cellförändringar. Någon som varit med om liknande? Har jag kanske fått klamydia? Ska till barnmorskan på tisdag men är så nojig. Mvh hypokondriker

Haft samma, blödde rätt rejält ett tag efter samlag. Men både prov för cellförändringar och klamydia var negativt. Jag hade några ytliga blodkärl som behövde ”brännas”, så inget farligt. Men bra att du kollar upp det och lycka till hos barnmorskan förhoppningsvis är allt lugnt!

Tack det lugnade mig lite! Vad menar du att de behövde brännas? Är det någon form av ingrepp eller gick det över av sig själv?

Ett litet ingrepp kan man väl säga, med betoning på litet. De stryker på något ämne och på gyn sa de då att de ”brände”. Men skulle det bli värre så kan man ”bränna” mer på riktigt så att blodkärlen försvinner. Men det har jag inte behövt. Men bra att det lugnade lite och som sagt, lycka till och ha en bra påsk nu!

Fattar inte att det snart är april. Och läst det ska bli plus 10 grader nästa vecka. Hoppas. Har nog aldrig varit så trött på vintern som i år. Så lång och kall. Vill ha i sommar tropisk värme så man kan gå ut sent och det är tjugo plusgrader. Härligt om det blir så. ???

Någon mer än jag som får allergichock av vissa viner? Mest vin från nya världen vad jag märkt än.. någon som har kunnat lokalisera fler mönster? Vägrar sluta med vin men orkar inte experimentera så langa era don’ts…

Gå på viner med så låg strävhet som möjligt på Systembolagets smakklockor. De brukar oftast vara snällare. Det är inte farligt att ta en allergitablett med ett glas vin så gör det och kolla om det hjälper. Fråga på ditt systembolag.

Nya världen?

Gamla världen – klassiska vinländer som Frankrike och Italien. Nya världen – uppstickande vinländer som Chile och Nya Zeeland.

Vet inte hur det är med ursprunget, men nåt som jag märkt är att jag tål ekologiska viner bättre på alla sätt och vis så det kan vara värt att prova 🙂

Min moster tål inte viner, förutom de ekologiska. Värt att prova? 🙂

Vad använder ni för smink en vanlig dag? Typ helg/jobb.

Jag använde inte foundation förr men har det ofta numera pga. min hy blivit så röd och en del akne. Ibland har jag CC-cream istället. Utöver det mascara (absolut viktigast!) och rouge. That’s it.

Mascara och lite färg på ögonbrynen. Får jag feeling tar jag eyliner också.

Gaaaah, nu är postar-för-snabbt-skiten tillbaka….?

Till arbetet kör jag osminkat då jag inte orkar. Mina patienter bryr sig ändå inte.

När jag väl sminkar mig kör jag Lumene Blur Foundation, fungerar toppen även om man har acne. Använder även deras concealer (typ CC – gulaktig ton som täcker rött bra) och sen ett vanligt transparant puder från samma märke. Brukade använda mineral foundation i puderformat förut, men ville ha flytande igen. Vill du ha puderformat kan jag tipsa om TiKei mineralsmink – jag får utslag av id bareMinerals.

Tack för tips! 🙂 Jag gillar Lumene. Deras cc-cream jag använder är bra, om än lite ljus kanske.

Lite brun kajal och mascara, ibland något sorts täckstift om det behövs och lite rouge.

puder för att matta ner hyn lite, orkar inte täcka alla finnar och ärr så de får synas bäst de vill 🙂 ögonskugga men bara en färg – två vid feeling, mascara, lite färg på ögonbrynen så de syns men formar dem inte eller så och så highliter om man får feeling.

Well min kommentar försvann :))

iallafall, puder för att matta ner allt, finnarna och ärren för lysa fritt. Ögonskugga – två färger vid feeling annars en. Olika färger varje dag för att liva upp. mascara. färg på ögonbrynen så att de syns lite. highlither på väl utvalda ställen vid feeling (läs kindben)

fock it, jag postar inte för fort

Jag använder: foundation, puder, bronzer, highlight, rouge, ögonbrynspenna, ögonbrynsmascara, tre neutrala ögonskuggor för att definiera och framhäva ögonen, mascara och en settingspray!

Kör på elf acne foundation, RCMA puder, och mascara. Förut gjorde jag även ögonbrynen men nu är dom tatuerade ?
Till sommaren så kör jag BB-cream

Hej!

Jag har ett dilemma. Jag flyttade till min pojkvän i en av Sveriges större städer från min hemstad. Jag har bott här i över tre år men har sååå mycket hemlängtan, jag bor här men känner inte att jag lever. Min pojkvän vet detta och flyttar med mig om jag ber honom, men jag vet att han inte kommer att trivas i min hemstad, hans karriär och utvecklingsmöjligheter finns här (de finns ej i min hemstad och branschbyte är inte ett alternativ). Hans jobb är så otroligt viktigt för honom och han älskar det. Vad ska jag göra? Flytta hem ensam, 32 år gammal och lämna min kärlek eller ska vi båda flytta då jag vet att han kommer vantrivas? Hjälp! Jag har panik, det känns inte som att det finns någon bra lösning… jag är inte lycklig här och han kommer inte vara lycklig där…

Har liknande problem som ni, men det handlar om olika länder och världsdelar i vårt fall. Vi ska testa bo i ett nytt land för oss båda som har saker vi båda tycker är viktiga, som en kompromiss. Kanske kan funka för er med?

Klura tillsammans på ett tredje alternativ för er ni kan prova som ni båda är nyfikna på. Det kanske kan vara så att du inte trivs i staden där du bor nu och därför skulle ha mindre hemlängtan i en annan stad? En stad där din kille och du har möjlighet att karriära i inom era resp fält?

Var själv i en likadan situation. Jag vägde för och nackdelar en stund men kände sen att livet var för kort för att bo i en stad jag inte trivdes i. Fråga dig själv vad som är viktigast: din trivsel eller din killes? Kanske kan ni testa på att vara särbos?

Tack för era tips. Vi har haft distansförhållande förut och det gör jag inte om igen. Kanske skulle det vara bättre i en ny stad som var närmare hem för mig. Jag har i stort sätt flyttat så långt hemifrån man kan inom Sveriges gränser. Ska prata med honom och se vad han tycker. Han skulle hellre vara olycklig resten av livet än se mig olycklig, och han skulle flytta utan att någonsin beklaga sig, vilket gör det väldigt svårt för mig att be honom att följa med. Jag vill ju att vi båda ska må bra!

flytta närmre där jobbmöjligheter finns känns ju som bästa lösningen om det är
möjligt, annars satsa på sommarstuga!!!

Och livet är för kort för att inte leva med den man älskar.

Har lite samma dilemma, men att vi dessutom har 1 barn. Hemlängtan blev väl för mig värre efter att vi fick barn.

Åh. Så himla jobbiga känslor. Vad är det du längtar hem till? Är det en sorts trygghet i form av familj/vänner/minnen, som du har svårt att återskapa där du bor nu? Jag har varit i en liknande situation, men återvände hem och ångrade mig. Säger absolut inte att samma kommer hända dig om du tar det beslutet, men efter att jag återvänt hem insåg jag att det jag längtade hem till inte fanns kvar. Alla andras liv hade också fortsatt i diverse riktningar och jag hade inte en lika naturlig plats längre, samt att det jag tänkte i mitt huvud skulle vara så himla fantastiskt att återvända till visade sig bli ganska… intetsägande. Det är ju faktiskt risken.

Finns det någonting du kan testa i nuvarande staden, innan du tar ditt slutgiltliga beslut? När jag flyttade igen efter detta såg jag till att finna trygghet och gemenskap i många nya sammanhang, gick med i en kör och dartgrupp även fast jag var kass på båda. Det gjorde stor skillnad. Det bästa för dig kanske faktiskt ÄR att återvända hem, men kan vara värt att testa om du inte vet ut eller in för tillfället? Stor kram!

Åh, jag vet!! Jag har tänkt samma sak, att tänk så är det skit att komma hem igen? Det jag saknar är min familj och min ”frihet” som jag har i min hemstad. Vi har sommarstuga och fjällstuga, och en närhet till naturen som inte finns här på samma sätt. Saknar också självklart mina vänner men det är nog inte det som är den största saknaden, utan jag saknar att känna mig hemma. Min nya stad är som en halve kant eller en främling och min hemstad är mitt hem och bästa vän, om du förstår? Jag trivs på jobbet och med mina vänner här men det är ändå inte mitt hem på samma sätt. Damn you stupid feelings!!!!!!! Men jag kanske ska göra som du säger, testa att erövra staden till mitt hem! Tack!

Fattar precis. Och det är jäkligt tuffa känslor att handskas med och få rätsida på. Vad betyder de? Vad ska man agera på? Vet hur knepigt det är, och bra att du luftar dem! Är en sommarstuga ett möjligt alternativ, eftersom du nämner frihet/natur etc? Äsch, ni har säkert tänkt alla tankar redan, ska inte hålla på och ge en massa ”tips”. Men om du pallar och har motivation nog kvar så tycker jag att försöka erövra stan och hitta din plats och rytm i den på en massa olika tänkbara sätt är en grym grej, och sluta aldrig prata om vad som händer inuti med din kille <3

Tack snälla Julia <3 och ni andra också såklart!!

Sommarstuga är min dröm men tyvärr finns inte ekonomin till det just nu. 🙁

Då man desperat sitter och ”håller fast” för att inte få en ångestattack.

Vad gör man egentligen om man gillar sin familj, men knappt fungerar tillsammans med sin pappa? Det är alltid samma sak när jag träffar honom, det är trevligt och det ”fungerar” till att börja med, men snart stör jag mig på honom som bara den. Har bråkat hela min uppväxt egentligen, och det är svårt att säga vad det är. Det är liksom hela hans personlighet. Känns som det inte går att komma till rätta med detta och det påverkar också hur jag känner inför att umgås med övriga i familjen.

Så mycket ångest.. Jag har valt att ta en paus med en släkting men hen smsar. Får sån ångest.. Den har inte gjort något ”allvarligt” mem det funkar inte som det är och jag kan bara inte svara eller smsa.. Gaah blir galen. Vill kunna släppa detta och slappna av men det går tydligen inte :/

Blocka numret. Då behöver du inte vara på helspänn för att ett sms kan dyka upp närsomhelst <3

Hej alla! Bor i en hyreslägenhet, har sjukt jobbiga grannar som spelar alla möjliga instrument 24/7. Visst ska det vara tyst efter 22, men mina ungar har svårt att somna vid läggdags. Det är nästan bara barnfamiljer som bor här, är lite respekt för mycket att begära? Utöver det så dammsugs det och möbleras om (låter det som) ca 2 ggr i veckan sena kvällar och mattor skakas av utanför fönstret ovanför vårat. Mysigt när man har fönstret öppet. Tålamodet är slut och det enda man kan klaga på är deras äckliga mattor som skakas av då det är förbjudet enligt hyresvärd. Jag vill så gärna be dem sluta men vågar inte….. riktig fegis. Jag är aldrig sån som klagar men sjukt less nu. Vet inte vad det är för typer så vet inte hur jag kan säga åt dem. Tips?

Ring hyresvärden och klaga. Alla gånger jag har haft bekymmer med andra störande grannar så har de tagit det på största allvar (de vill ju ha bra hyresgäster, eller hur?)

åh du har tur som har grannar som bara möblerar om en gång i veckan! mina som bor ovanför möblerar om varje dag låter det som, när de inte är fullt upptagna med att skrapa bort golvet vid 23 tiden 🙂 bor också i en hyreslägenhet

har tyvärr inget tips att ge då jag också är en fegis så sitter bara i mitt rum och kokar av ilska.

nejjagpostarintesnabbtfaaaaaaaaaaaaaaaaan

Påsken som blev till en mardröm…

Blev sjuk i onsdags och fick feber. Under torsdagen eskalerade det med 39,5 graders feber, sjukt ont i halsen, huvudvärk och snor upp i hjärnan. Min sambo blev förstås besviken då han sett fram emot en påskhelg ute på sitt landställe med mig + hela hans feta släkt. Han gav mig ingen som helst ömhet och omsorg utan gav mig istället onda blickar och allt som gick fel den kvällen blev han extra irriterad över. Jag sa med en gång att han lika gärna kunde åka på en gång då jag inte vill ha någon som sprider dålig energi och gör mig ledsen. Han verkade inte förstå och senare på torsdagskvällen så grät jag framför honom och jag antar att något sjönk in. Dagen därpå (fredag) så säger han att han ska åka till landet ändå. Jag har fortfarande feber och är väldigt förkyld. Jag tycker det verkar som en ganska bra idé ändå. Men sen han åkte och hela dagen idag har jag mått så fruktansvärt dåligt. Mest psykiskt tror jag. Har känt mig väldigt övergiven och ensam och har mest gråtit hela dagen över hur hemsk denna påsk blivit. Försökt prata med min sambo men han skyller bara på mig och säger att jag sa att han fick åka….

Tänker mycket på att älska någon i nöd och lust. Jag finns inte bara till för att han ska kunna ta ut sina lustar på mig. Jag vill att man finns för varandra i nöd också. När man mår så dåligt att man knappt orkar ta sig ur sängen vill man att den man valt att leva med ska finnas här för en. Visst, hans påskhelg hade nog varit väldigt tråkig om han varit ensam med mig utan hans mammas fantastiska mat och hans syskon med syskonbarn som han gillar så mycket. Men väljer man att leva med någon tycker jag att man ska finnas där för en. I nöd och lust. Annars kan han väl lika gärna vara singel och ha en kk som han kan träffa när det passar honom?

Vet inte vad jag vill få ut av detta. Vill bara ventilera mig och höra vad ni tycker och tänker? Är som i min egna lilla bubbla helt isolerad från omvärlden känns det som…

Men vill inte du att han ska träffa sin släkt och syskonbarn? Jag hade sagt åt min karl att åka så ses vi om ett par dagar. Vem vill vara martyren liksom? Att älska någon i nöd och lust goes both ways. Hade aldrig kunnat begära att han ska stanna hemma för att jag är sjuk.

Mja, jo, nä, ingen vill väl vara martyr. Men ibland kliver logiken åt sidan och känslorna tar över, och det måste väl vara okej ibland?

Nu vet jag inte hur det lades fram i telefon, men om min partner hade ringt och ångrat sig, kände sig ensam och var superledsen, så hade jag nog inte gett kalla handen och bara ”vadå, du sa ju att jag fick åka”. Jag hade tröstat och uppmuntrat. Såvida han inte ringde och skällde ut mig för att jag åkte, såklart. Hursom, I feel you! Ibland tror man att något ska kännas på ett sätt men så känns det helt annorlunda. Då gör det ont att inte få gehör!

Han kan ju fortfarande vara stöttande och empatisk även fast han åker till släkten och lämnar flickvännen hemma. Skicka gulliga sms och ringa ngt samtal där han ger kärlek.
Kanske hade det känts mer ok att bli lämnad sjuk och ensam över påsken då.
Låter som att han är otrevlig och är irriterad på att du har blivit sjuk. Riktigt otrevligt av honom, förstår att du blir ledsen

Jag bor visserligen själv, men när jag har varit i förhållande och varit så sjuk så har jag bara velat sova och hade inte velat ha någon som bara sitter bredvid sängen typ.
Det låter inte jättesnällt av honom, men det kanske du kan prata om när du är frisk? Att du vill bli ompysslad när du är sjuk? Kanske kan han pyssla om dig extra när han kommer hem?
Glöm inte att dricka mycket och ta alvedon så febern går ner!
Klart det är okej att känna sig ensam när du är sjuk, men bättre att du blir frisk ju!

Visst hade han kunnat visa lite mer medkänsla för att du var sjuk, men jag kan inte se det elaka i att han väljer att åka till landet och träffa sin släkt? Hade det varit min sambo hade jag sagt åt honom att åka, blir ju skittrist för honom att vara hemma med mig när jag är sjuk och bara ligger på soffan och snorar. I nöd och lust låter lite överdrivet i den här situationen, du är liksom förkyld, inte dödssjuk. Men vi resonerar antagligen olika i den här frågan, när jag är sjuk vill jag bara kurera mig och har inget behov av att min sambo ska göra något för mig.

Jag tycker nästan synd om er som tycker hon ”överdriver”,… jag har alltid varit först i allt för min pojkvän och han skulle aldrig lämna mig så, er standard verkar låg så ni måste förstå att vissa har lite högre standard och ett annat synsätt. Det betyder inte att hon överdriver

Jag kommer också alltid först för min pojkvän. Och han kommer alltid först för mig och därför vill inte jag kräva att han är hemma en hel helg bara för att jag blivit sjuk. Men så är jag också medveten om att vi alla är olika och när man är sjuk har man också olika behov. Viktigast är väl att man talar om för varandra hur man vill ha det och vad man förväntar sig av den andra i relationen?

Mig behöver du inte tycka synd om, som Anonym här nedan skrev så vet vi båda vad vi kan förvänta oss av varandra och vi är väldigt lyckliga ihop. Tack ändå!

Om ni inte fattar så är det inget man kräver. Han ska själv ta beslutet att vara hemma och ta hand om en, inte ens fråga om han ska gå för då betyder det ju att han vill men inte vill göra något fel mot dig utan han ska bara stanna hemma med glädje och ta hand om en. Nej, ni har låg jäkla standard fortfarande. 😉

Men nej Anonym, min standard är det då absolut inget fel på 😉 Blir nästan irriterad om min pojkvän ska hålla på och ömka för mycket när jag bara är sjuk. Vill hellre att han ska ha kul med släkt/vänner än att vara hemma och ta hand om någon som ligger i sängen och kvider.

Eh nej det handlar inte om ens standard utan vad var och en vill. Jag personligen har aldrig velat bli ompysslad när jag är sjuk. Visst jag är kanske sämre på att ta mot det, men jag är en sån som gärna sover bort det sjuka och det har inget att göra med standarder. Sen är det en annan sak i ett förhållande hur två personer tar den situationen, jag är då tydlig med vad som är bäst för mig. Vi är alla olika och mår bäst av olika saker, det som är bäst för dig och enligt dig hög standard skulle kanske få mig att bara bli mer irriterad… i fallet här var det ju rätt hög feber och för mig brukar det innebära att sova och då tar det bara onödig energi att ha någon hos mig. Ville inte bli ompysslad ens som barn bör sägas. 🙂

Kände mig verkligen dödssjuk igår… och halva dagen idag. Mitt problem är väl att jag dessutom lider av ångest och börjar vackla ned i en depression igen. Är så extremt känslig just nu och att det dessutom är påsk och alla är så jävla lyckliga och har det härligt. Folk är antingen utomlands i värmen eller åker skidor i någon backe, är och firar på någon jävla herrgård osv osv. Jag har nog aldrig känt mig mer ensam än vad jag gjort denna påsk. Kalla mig matyr, offer bla bla. Men ingen kan ta ifrån mig mina känslor. Jag vill bli ompysslad när jag är sjuk. Vill att min sambo ska se mig och göra soppa på sängen. För övrigt bor släkten inom 5 min där vi bor för jämnan. Föräldrarna bor dessutom i samma lägenhetslänga som vi. Så det är inte så att vi aldrig träffar dem. Tvärtom.

Tänker dessutom på om det varit ombytta roller. Hade jag varit min sambo så hade jag stannat hemma. Myst. Lagat påskmat till honom. Gjort det fint och påskpyntat. Köpt alvedon. Tvingat i honom hostmedicin. Blött en trasa och lagt på hans panna. Gjort allt i min makt för att han ska ha det så bra som möjligt. Tagit hand om honom på samma sätt som ett spädbarn… Tror vi hade haft en fin påsk ihop då. Bara han och jag. Kanske hade jag tillfrisknat snabbare om jag sluppit gå ut och bli svettig när jag handlat, varit tvungen att laga mat och nästan svimma. Jaja. Å andra sidan mår jag bra av att vara till nytta och ta hand om andra. Ville nog bara inte vara ensam denna påsk. Trodde man var vaccinerad mot det om man hade sambo. Tydligen inte. Ofrivillig ensamhet är nog ändå det värsta + ångesten. Har aldrig mått så psykiskt dåligt under en ”fysisk sjukdom”. Visste inte ett tag om jag hade ont i halsen pga ”ont i halsen vid brutal förkylning” eller om det var den klassiska ”klump i halsen” som jag brukar få vid ångest. Har inte heller haft någon aptit. Även där – är det pga ångest eller för att jag är sjuk?

Tack för alla svar förresten. Skönt att ändå få perspektiv på min situation.

Glad påsk ((((((((:

❤️ har du någon du kan ringa en stund, vän, syskon, förälder? Bara prata lite med så att du känner dig mindre ensam tänker jag. Eller sambon, kan du ringa honom och bara prata lite en stund. Kanske inte hjälper,jag har ingen erfarenhet själv av depression och ångest.. känns bara trist att läsa om din ensamhet

Tycker det är riktigt trött att kalla en person som klart och tydligt skriver att hon är ledsen och sjuk för en martyr. Framgår ju tydligt att killen beter sig oschysst. Onda blickar för att ngn blir sjuk? Nop.

Förlåt men vilken skit. Att han gav dig onda blickar som om det är ditt fel att du blev sjuk är vidrigt och att han åkte. Nej usch, jag är helt på din sida, och tycker inte man gör så.

För mig är nöden viktigare än lusten. När jag mår dåligt eller är sjuk förväntar jag mig att min pojkvän ska ställa upp 100%, och han kan förvänta sig samma sak från mig. Alla är såklart olika, vissa vill vara själva när de är sjuka medan andra behöver närhet och omsorg, men det ingår i att ställa upp – man hjälper på det sätt som den andra personen behöver.

Jag skulle aldrig kunna bli arg på någon för att den är sjuk eller mår dåligt. Det är ju inte något personen har valt och det är ju värre för den personen som är sjuk. Det är tråkigt såklart att missa roliga saker, det behöver man inte ljuga om, men min pojkväns välmående skulle gå först alla dagar i veckan.

Jag tycker att du ska prata med din kille och berätta hur du har kännt under påsken så att han får veta det. Kanske borde ni också prata om hur mycket ni båda tycker att man ska ställa upp i sånna situationer. Om han prioriterar att ha roligt framför att du ska må bra så kanske han helt enkelt inte förtjänar dig?

Hoppas iaf att du kryar på dig.
Kram / HannaHA

Men! Om du vill att han ska vara hemma så får man säga det. Innan han åker. Helt klart ditt fel att han inte är hemma. Förstår om du är ledsen och mår dåligt, men fel att lägga det på han

Vadå hennes fel? Är du störd eller? Han ska ju om han är nått att ha själv fatta att shit stackarn inte tänker jag lämna henne själv sjuk medan jag firar nån jävla påsk, man lämnar inte någon så bara eller ger onda blickar, för vad???? Det är inte hennes fel att hon är sjuk. Nej jag hade lämnat han låter som en egocentrisk skit.

Du överreagerar. Du har sagt åt honom att det är okej att åka, då är det okej att åka! Han kan ju inte gissa sig fram till hur du vill bli behandlad när du är sjuk. Om du nu vill bli ompysslad med påskmat på sängen och baddad med en trasa så får du ju säga det. Blir så trött på alla (mestadels flickvänner) som blir besvikna på att deras respektive inte kan läsa tankar.

Skrev nyss en svinlång kommentar som blev borttagen pga ”postar för snabbt” och nu är jag så jävka less att jag tänker sluta skriva något. Halva nöjet försvinner liksom när det är som att bestiga ett berg att försöka kommentera

Ja nu är den där igen om att man postar för snabbt så fort man skriver snabbare än sin mormor på tangenterna. Öppet spår tappar helt sin grej när man måste posta om varje svar i all oändlighet innan det går igenom.

håller med, man får skriva saktare än vad det tar för postnord att leverera paket. vi lär alla vara utdöda när de kommer fram 🙂

Någon här som har erfarenhet av slösaktiga pojkvänner och vad man kan göra? Kanske till och med nån som gjort slut pga ekonomin? Jag funderar och vet inte vad jag ska göra, jag vet att det kanske är jätteytligt och hemskt men jag känner bara att det inte går längre. Jag har rätt bra ekonomi och hade gärna rest ett tag, sedan kanske investerat i lägenhet, men kan inte pga att han har väldigt lite pengar. Och inte sparar han några pengar heller, han arbetar deltid och spendera mycket på fester och mat ute. Han är 28 och har inte en krona på något sparkonto, och är skyldig mig ganska mycket pengar vid det här laget, och jag känner bara att vår framtid ihop kommer bli så långt ifrån vad jag vill pga ekonomin… Men jag älskar ju honom och han är min bästa vän, varför är det så svårt?

Har du försökt att prata med honom om det här? Han kanske inte vet om att du tycker att det är ett problem tänker jag.

Vi har pratat om det flera gånger, och varje gång säger han att han ska ta bättre hand om sin ekonomi, stannar inne några helger osv. Men sen (oftast om jag är borta en helg, vilket gör att jag känner mig lite som en morsa som lämnar tonåringen ensam hemma) är han tillbaka och fester, äter ute osv

Jag har ett ex jag fick att börja spara på börsen, även nuvarande pojkvän har jag introducerat vad sparande och framtidsdrömmar och börsen betyder för mig. Lät de starta ett konto på Avanza och de båda har blivit helt fast i sparande på börsen. Försök få din pojkvän att tycka det är kul med sparande. Få honom att ladda ned dreams-appen och få koll på sina utgifter. Försök ha gemensamma mål ni vill uppnå. T.ex. åka till något coolt land ni båda skulle vilja göra. Annars skulle jag nog säga att du förtjänar någon som inte är så slösaktig. Titta bara på folk i Lyxfällan – vem fan vill vara ihop med någon som deltagarna där? Inte många. Nej, han bör verkligen skärpa sig! Både för sin egen skull, men också för din skull och för att kunna göra mer värdefulla grejer ihop än att supa på krogen varje helg. Tillslut hoppas jag han fattar vad som verkligen är viktigt här i livet… <3

Det var en av anledningarna till att jag ville göra slut. Vi hade helt olika syn på pengar, jag kommer från en familj som inte har haft så mycket pengar/sällan äter på restaurang osv. Han kom från en familj där man tar taxi och slösar pengar och äter på restaurang osv. Blev irriterad varje gång jag handlade med honom, kollade inte på priset och brydde sig absolut inte om vad saker kostar. Mest störande var att han jobbade heltid och gnällde hela tiden om hur lite pengar han hade och resten av tiden försökte han intala mig om att han skulle bli ekonomisk och spara till en lägenhet. Slutade alltid med att jag fick betala trots att jag var den som lagt pengar på att resa till honom. Funkade inte för mig att vara med någon som inte förstår pengars värde eller förstår att alla inte har så mycket pengar/inte vill lägga alla ska pengar på mat och onödig konsumtion.

Jag hade samma problem. Det tog slut till slut, jag insåg att jag aldrig skulle få ut det jag ville av livet. Typ hus, resor.. barn, hur sjutton skulle han kunna betala för dem? Blev dessutom så fruktansvärt trött på att behöva betala all mat i slutet på månaden för att han slösat bort sina pengar på skräp. Nu har jag en sambo som har samma ekonomiska tänk som mig, att det är OK att unna sig om man har en sparbuffert. Det är så skönt att inte behöva vara orolig för någon annans pengar!

Jag råkade ut för en olycka nyss, sjukskriven i två månader. Får ersättning av försäkringskassan. Får jag plugga under tiden?

Inte om du är sjukskriven från dina studier, men om det är från jobbet – ja. Bröt armen för något år sen, var sjukskriven från jobbet men pluggade på som vanligt (och fick CSN).

Skulle någon kunna tipsa mig om bra, nyare svensk (behöver inte vara på svenska) musik? 🙂
Om någon har sett några roliga youtube videor på sistone ge mig tips på det också tack ?

Tycker att den sköna soul-pop som Molly Sanden gjort på sistone är riktigt bra. Hon är väldigt duktig på att sjunga också.

Världens sämsta påsk!!! Har aldrig känt mej ensammare än i dag ??? Barnen är hos sin pappa och min kille med sina barn..

❤️

Kramar till dig ??

Någon som tågluffat i Europa? Behöver tips och knep! Ska luffa med min kille och våra två småbarn. Glad påsk!

Underbaraclara skrev precis ett inlägg om tågluff i Europa, du kanske hittar lite tips och inspo i kommentarerna undet det inlägget:

http://underbaraclaras.se/2018/03/30/pa-luffen/#comments

Vilka här sover fortfarande med gosedjur?

Haha ?

Haha lustigt att du frågar. Jag är 28 och drog fram ett gammalt gosedjur och höll om det för några veckor sedan när jag kände mig riktigt nere och skulle sova. Efteråt undrade jag vad sjutton det var för fel på mig. Hoppas nu att jag ej är ensam. Haha!

Typ alla. 🙂

Inga förhoppningsvis…

Är 22, har ett som jag haft sen jag föddes (bokstavligt talat) och sovit med sen dess. Sen tonåren är det dock bara när jag är hemma och sover själv, dvs aldrig om jag sover med någon och tar aldrig med mig den någonstans 🙂 En säl som är gudomlig att klia sig själv på ryggen med

Åh ligger och kramar min lilla kanin nu ❤️ vad hade jag gjort utan honom ??

Är 30 och gör det varje natt. Åker jag bort, alltså ska sova över någonstans, så tar jag med åtminstone ett ?

Så härligt! samma här! ?

Har mina gamla häst på nattduksbordet. När jag gjorde slut med mitt ex fick han hoppa ner i sängen igen några nätter haha. Har inte hjärta att stoppa undan honom i nån kartong i källaren ?

Någon som testat Rihannas sminkmärke Fenty Beauty? Vad tycker ni?

Jag har hennes foundation, primer, highlighter! Hennes primer känner jag inte är så bra, hennes foundation är mer för någon med oljig hy! Jag har blandhy så är torr överallt utom t-zonen, jag såg ut som en ödla för den la sig i mina torra partier.. och highlighten är sjukt fin men har sån stick och den flyttar foundationen lite :/ men om du ska köpa på sephora kan du fråga om du kan få en liten burk och prova foundationen! Det fick jag!

Haha åh nej.. skrev värsta långa svaret men den verkar ha försvunnit ? men för att göra svaret kort – jag har primern, foundationen och highlighting stick. Primern – sådär, foundationen – dålig för torr hud, highlighting stick – flyttar foundationen. Du kan be att få foundationen i en liten burk, om det är det du ska ha, och ta hem och prova med resten av ditt smink ??❤️

Åh tack för svar! Jag har samma hudtyp som du, kommer antagligen inte passa mig då.. vad synd, det är ju så hajpat liksom! Kanske får bli bara läpp-produkterna
Puss!!

Ja fenty är verkligen så hypeat! Var helt lyrisk när jag såg att Rihanna skulle släppa smink och åkte samma dag som det kom ut i Sephora i Sverige och köpte. Besvikelsen efteråt när jag lagt 1500kr på hennes smink och inget var wow ?❤️

Är folk vakna här inne ännu? Ni som lyssnar på p3 dokumentär, vilka är era favoriter? Mina är nog diskoteksbranden, kidnappningen av erik westerberg och dråpmisstänkta barnläkaren. De satte alla spår i mig, riktigt bra dokumentärer!

Helikopterrånet, Linda Chen… men jag tycker att de har gått ner sig? Jag har skrivit och bett om en dokumentär om folkmorden i Kambodja men nej

Sett svts dokumentär om helikopterrånet?

Skjutningen på Utöya (trots att den är så jävla hemsk), Vipeholmsexperimenten, Cats Falk, Joy Rahman.

Diskoteksbranden, tsunamikatastrofen, dopingskandalen i Lahtis, Utöya, 11 september-attacken, Kumlafallet, kidnappningen av uppsalastudenten, mordet på John hron, kidnappningen av Erik Westerberg och den om mordet på en skolgård i Bjuv.

Många favoriter men kan höra dem tusen gånger om. Min reaktion blir samma varje gång

hör en granne som skriker ganska hotfullt och börjar bli orolig (han skriker från sin lägenhet) bor i hyreshus. vet inte vad jag ska göra, det känns så otryggt och obehagligt att höra en väldigt aggressiv person skrika lungorna ur sig. hör inte alla ord han skriker men men fuck och bitch. det är ingen fest eller så för då hade jag hör det också.

så obehagligt 🙁

Vet du om han bor själv eller tillsammans med någon? Kan du ringa störningsjour så att de åker ut till honom. Blir mest orolig att han har någon hemma som kan råka illa ut när su hör att han skriker och lever om…

Eller ringa polisen och säga vad du hör och att du blir orolig

har tyvärr en sån telefonskräck så det går ju inte att ringa, särskilt inte nu när jag redan är uppjagad 🙁 vet inte om han bor ensam, det är så lyhört här så är inte ens säker på vilken lägenhet han låter ifrån. låter både som det kommer uppefrån och bredvid.

Skulle ändå råda dig att ringa. Tala om var du bor och att du inte kan avgöra vilken lägenhet det är ifrån. Kanske går det att höra bättre från trapphuset, antingen om du själv vågar ut eller när de kommer. Förstår att det är jobbigt om du är obekväm med att prata i telefon men det kan ju vara någon som råkar illa ut i lägenheten…

Ring polis, alternativt kontakta störningsjour/vaktbolag om det finns sådant knutet till ditt bostadsområde.

Jag har varit i samma situation som du. Har också telefonskräck och visste ej varifrån ljudet kom exakt. Efter ett par gånger lyckades jag lokalisera lägenheten och jag mailade hyresvärden som sa att han skulle kolla upp det.. Sen minns jag inte hur det gick för jag hann flytta därifrån tror jag. Detta var i för sig en kvinna som skrek aggressivt… tror det handlade om psykisk ohälsa.

Bästa är ju att ringa polis eller störningsjour om du befarar att någon far illa. De kommer ju inte veta vem det var som ringde.

Vill du inte ringa så kan man lämna tips på polisens hemsida. Har jag gjort någon gång om stökigheter som återkommer regelbundet. De ringde upp dagen efter visserligen och frågade mer ingående hur jag upplever situationen. Men då slipper man i alla fall ringa upp själv

Ja, låt någon komma dit, hellre en gång för mkt, tänk om någon annan befinner sig i hans lgh
Hur hade du mått om du hörde detta och funderade på att göra nåt men lät bli? :/

förlåt för att man får ångestattack av att plocka upp luren då.

Menar inte att göra dig upprörd. Men kan du ta reda på om någon annan granne är vaken/ute i trapphuset och lyssnar kanske som du kan be ringa? Kan du ta reda på vilken lägenhet det låter från och plinga på (du behöver inte stå kvar, bara göra han uppmärksam och eventuellt avbryta en misshandel eller bråk).

Förlåt men att råda någon att plinga på dörren mitt i natten när det uppenbarligen är ngn som är aggressiv där inne….. bara nej. Gör inte det.
Jag har också telefobskräck men nån måtta får det väl vara? Kanske finns barn, djur eller en annan vuxen människa som far illa där inne.
Civilkurage what up

Man behöver inte stå kvar tills han öppnar. Att ringa på (och springa ner till sig igen) kan rädda liv. Nu var ju tydligrn inte telefon ett alternativ (hur kan det inte vara det?), vad tycker du att hen ska göra då? Sitta kvar hemma och hoppas på att han inte har ihjäl någon?

Jag kan absolut förstå att det är jobbigt, jag hade faktiskt inte läst din respons när jag postade det.
Jag har själv samma problem men jag vet att det inte är farligt även om min hjärna av någon anledning vill tro det.

Om du försöker sätta dig in i situationen om du var inlåst i en lägenhet med honom och kanske hoppas att någon granne ska höra och ”rädda” dig, för om det är så att det är en till person i lägenheten kan det vara en farlig och ev dödlig misshandel som pågår.

Är det inte det så har du motarbetat en fobi och det är aldrig i onödan!

Du kommer antagligen inte ångra ett samtal du ringt men det finns en större risk att du ångrar att du inte ringt.

Om det nu skulle vara en riktigt allvarlig situation och du lät bli att ringa pga en sån sak, hade du orkat leva med det?
Det är inte en giftig orm du ska hantera, det är ett samtal som du VET inte är farlig även om det känns så.

Och är det SÅ illa att du inte klarar av att ringa vid en nödsituation så bör du nog söka hjälp för dina problem.

Så vad gör man när man kommit på att livet är fake och skit och inte i närheten av den bild ens omgivning målade upp för en? När man redan hunnit skaffa barn som kommer få plågas igenom skiten som man själv gjort? Fan vad egoistiskt och hemskt att skaffa barn, speciellt innan 25 då hjärnan är lika mogen som hos en 15 åring.

jag förstår dig och brottas med dessa tankar själv. Men tänk, livet kunde vara så mycket värre också!
Och hur mycket glädje och mening har inte ditt/dina barn gett dig?

Nä, livet är inte bara glatt och det är en mörk och hemsk plats många gånger men det finns en massa fint också så man får försöka sitt bästa med att sortera och fylla livet med guldkorn som är värdefulla för just dig.

Att få barn är det största som kan hända, jag säger inte bästa eller värsta men det ÄR stort!

Vilken uppväxt ens barn får styrs ju mest av vilka föräldrar barnen har, vilket ansvar de tar. Att tycka allt är fake och skit ska inte gå ut över barnens mående.

Har oxå tänkt så, många gånger. Nu är mina tjejer stora och ger mig så mycket glädje och kärlek. De är starka individer som vet vad de vill. Håll ut❤️

Villa här inne jobbar en natt som denna? Med vad och vart befinner ni er ??
Själv är jag i nattpatrullen inatt, befinner mig i Hälsingland ?.

Kom just hem från jobbet, mjölkar kor i Dalarna ??

Härligt ?! Jobbade i ladugård för några år sedan, älskar och saknar det fortfarande ?

Hade du någon speciell utbildning eller kontakter?
Vad gör du idag? 🙂

Fy! Har tid för planerat kejsarsnitt om fem dagar och ligger hemma på soffan med värkar/sammandragningar/whatnot. Orkar inte! Håll ut lilla parveln i magen, det är inte dags än ju! ??

Varit singel i typ ett år, killar behandlar mig som skit. Skulle gått ut med en kompis ikväll, hade sagt till henne att jag bara stannar i stan över påsk om vi faktiskt ska ut och dansa, annars drar jag till mina föräldrar. Slutade med att hon söp sig skitfull och bad mig ringa hennes sambo redan vid 21.30. Han kom och hämtade henne men kom tillbaka några minuter senare eftersom han lagt märke till att jag såg ledsen ut. Jag bröt ihop pga hans medkänsla, han höll om mig, kysste mig på kinden och sa att allt kommer bli bra. Jag mådde bara ännu sämre av att tjejer kan träffa killar som till och med kan vara så fina mot deras vänner medan jag aldrig träffar någon som ens kan svara på sms. Har varit helt förstörd resten av kvällen. Vill dö. Glad påsk!

Ge inte upp. Visst är vi jättemånga killar som är ren dynga, men för varje sopa du kan stryka från listan måste samtidigt sannolikheten att träffa en vettig människa öka. Och kom ihåg att du inte behöver ha bråttom. Du har hela livet på dig att träffa en kille som inte är värdelös, så passa på att göra roliga saker som är svårare den dag du inte längre är singel. Om du lägger lite tid på att investera bara i dig själv och ditt välmående när du är ensam så hinner du säkert knappt börja innan någon smart snubbe hittar dig och märker att du är ett kap.

Vänta, vänta….han höll om sin tjejs vän och kysste dig på kinden?! Låter inte som en bra pojkvän enligt mig…

Han höll om en ledsen kompis och tröstade henne med en puss på kinden. Låter som en jättefin kille tycker jag.

Wow vad du läste in många saker i den meningen.

Låter som en underbar kille enligt mig ?

trodde aldrig att jag skulle vara en av de gamla jobbiga människorna i wow som sa ”BACK IN THE OLD DAYS” men ändå så är jag det nu. För BACK IN THE OLD DAYS när lfg i general chat var en grej, då man hade mer talent tree points att lägga ut, då man hade 8392138021380 skills att välja vid olika tidpunkter då man faktiskt var tvungen att kunna sin klass, det var jävla tider det!!!!
mvh 25-30 årig GAMLIG TYDLIGEN

Håller med till 100% + att man hade ett hum om de i gruppen var bra eller carried med tur

Okej, så alla har snackat så mycket om skincity och deras hudvårdstest och att det skulle vara så bra. Jag fick rekommendation på produkter för totalt 6500 kr. 3 olika krämer, 4 olika serum osv som skulle användas morgon och kväll varje dag. Det är ju helt orimligt? Eller lägger folk verkligen så mycket på hudvård?

Det är DYRT att handla på skincity, det kan ingen förneka. Men jag resonerade som så att jag är mån om min hy, använder aldrig smink och vill då gärna se fräsch ut. Har valt att prova på 2-3 produkter åt gången från det märket jag blivit rekommenderad. Dom har hållt uppemot 10 månader och det har lönat sig för mig i slutändan. Billiga produkter har konsumerats mer då dom inte gett önskad effekt vilket också leder till mycket pengar så det blir +-0. Sedan finns det ingen garanti för att produkterna du blivit rekommenderad funkar för dig men testa kan man alltid göra. Jag kör på rengöring, andiktscreme och en gel med syra i. Att dom rekommenderat 6 produkter är ju för att dom vill sälja på dig så mycket som dom kan, så funkar dom flesta företagen. Men skincity som företag måste jag ge cred till, väldigt trevligt bemötande vid frågor och funderingar och min hy har blivit betydligt bättre!

Nej det är verkligen inte rimligt. Jag kan lägga den summan på hudvård och har periodvis också gjort det. Till ingen nytta. Så många produkter behöver ingen. 4 serum? Två serum är att unna sig men inte nödvändigt. 4 serum kan stressa huden och alltså göra den värre. Gillar inte skincity och då är jag en beautynörd som kan tänka mig att köpa onödigt dyra produkter ibland. Skincity ger mig en dålig vibe