En riktig glädjespridare!


Daniel Paris är ny kollega till Magdalena Graaf på Postkodlotteriet.

Fatta vilket härligt jobb att bara få glida runt och dela ut pengar till folk!
Var man än går så tas man emot som en kung och sprider glädje, helt oförtjänt egentligen eftersom det endast beror på det gyllene kuvert man har att sträcka fram, men visst vore det ett riktigt najs jobb att ha?
Att bara åka runt i Sverige och dela ut pengar..

Håller man i Trissdragningen på Nyhetsmorgon så riskerar man alltid att att den skrapande gästen blir besviken om det enda de får med sig är minimibeloppet på 50 000 kr när de kanske siktat in sig på fem miljoner, men inte här.
Här är det idel glädje!
Kanske att Nyhetsmorgon ska börja fundera över att implementera ett överraskningsmoment i sin dragning för att slippa sur-musarna?
Det gäller att vara nytänkande…

Dessie öppnar upp…


Alla bilder kommer från Dessies blogg

Sedan några månader tillbaka har Dessie varit näst intill varit helt frånvarande på sociala medier.
Hon studerar till mäklare och berättar att hon på 16 månader ska bli klar med sin utbildning.
Det betyder ungefär 1-2 tentor i månaden MINST och jag måste erkänna att jag är riktigt imponerad av henne.
Hur många andra influencers har man hört om genom åren som berättat att de ska utbilda sig, byta bana och bransch men som knappt hunnit börja innan de hoppar av?
Många – Och om jag ska vara ärlig så trodde jag att även Dessie skulle gå att återfinna där efter ett par månader men tji fick jag!

Jag kunde inte ha haft mer fel och hur jag tänker där kan jag utveckla om det är någon som är intresserad, men just nu vill jag lyfta fram det inlägg Dessie publicerade igår där hon berättar hur hon – vid 16 års ålder – inledde en relation med sin chef som var 10 år äldre än henne, en relation som kom att utvecklas till ett rent helvete.

Han låste in mig i vår lägenhet. Han slog mig var och varannan dag. Han tvingade mig göra saker jag inte ville. Ni förstår nog.. Jag trodde, helt ärligt att jag skulle bli mördad av honom, att det skulle bli mitt slut. Varje gång han slog mig, så visste jag att nu, nu händer det. Nu finns jag inte mer. Men jag vaknade upp, efter att ha däckat av slag flera gånger. Och jag minns varje gång, efter att jag vaknat och han hade lugnat ner sig timmar senare.. då kröp jag alltid ner i sängen som en liten liten boll under täcket, sedan grät jag så tyst som en mus så han inte skulle höra mig.. tills jag somnade.

När jag vaknade dagen efter så var allt oftast ”glömt” (för hans del) han var sitt vanliga trevliga jag, som ordnade med frukost på sängen för att vara lite ”extra” snäll eftersom att han hade spöat på mig kvällen innan. Så gjorde han alltid, varje gång han hade slagit mig trasig så var han ”extra” snäll dagen efter. Tills han blev arg igen..//Dessie

Dessies inlägg är långt och jag gör det inte rättvist om jag ska försöka mig på att sammanfatta det, utan jag rekommenderar alla att gå in och läsa det i sin helhet.

Kanske kan Dessies historia hjälpa någon som redan är i en eller som är på väg in i en destruktiv relation?
Kanske finns det någon där ute som hindras från att gå i samma fälla som Dessie, jag och tusentals andra kvinnor där ute redan gått i?
Jag beundrar Dessies mod att dela med sig av det här inlägget och jag hoppas innerligt att det kan hjälpa henne att till slut kasta den där ryggsäcken full av skit som hennes ex spänt fast på hennes rygg.

Det där exet förresten..
Honom har inte bara Dessie råkat ut för utan både Kissie och jag själv har erfarenheter av honom som ni kan läsa om här om ni vill.
Ingenting ens i närheten av det Dessie råkat ut för så klart, men jag var jäkligt snabb med att dra öronen åt mig efter vårt första möte.

Fy fan vad starkt och modigt av Dessie att skriva det här inlägget, trots att varenda cell i hennes kropp med största sannolikhet skrek ”NEEEJ!”

Dessie har inte nämnt den här mannen vid namn och jag ber er att inte heller göra det!

ETT DUBAIDRAMA I TRE AKTER AV OCH MED MOLLY RUSTAS

Del 3 – Varning för kallsup

Nu är det äntligen HÄR!
Den tredje och avslutande delen av den dramatiska följetång som jag valt att kalla ”Ett Dubaidrama i tre akter” där huvudpersonen återigen är kvinnan som gjort skrevet till den perfekta platsen att förvara en vattenflaska på – Molly Rustas.

Och på tal om vatten..
Efter att ha studerat mitt sista och avslutande kollage så har jag insett att Molly har en karriär att kunna falla tillbaka på om det skiter sig helt med selfies och grejer.
Som ni vet så har jag studerat fler sprättben sedan jag startade den här bloggen än jag tror att gemene man gör på en livstid och Molly är verkligen en one of a kind när det kommer till att sträcka på vristerna.
Så Molly!
Om du någon gång känner att du vill lämna det här ”ytliga” livet lite och ”dyka” lite djupare ner så har jag karriären för dig.
Allt du behöver är en egen näsklämma och ett par sockiplast med extra halkskydd!

Visst, visst?

Här hittar du del 1 och del 2.