Saga Scott tar till Instagram för att berätta om det dåliga bemötande hon fick på en arbetsintervju på grund av att hon varit med i Paradise Hotel och även jobbat i bar på Mallis.
Hon är uppriktigt sagt förbannad och tycker att människor borde vara mer öppna istället för att döma folk till höger och vänster på grund av saker de gjort tidigare i livet.
Detta verkar vara första gången som Sagas dokusåpadeltagande kommer tillbaka och biter henne i röven och hur orättvist det än må vara så kan jag inte påstå att jag är särskilt förvånad.
Jag är snarare förvånad över att det tagit så här lång tid för det att hända.
Jag kan tänka mig att många lite äldre människor är jätterädda för att få sitt varumärke förknippat med Paradise Hotel och sex i tv mm, och att de hellre anställer en helt okänd person som kanske till och med är anings sämre på jobbet än någon som medverkat i en dokusåpa som Paradise Hotel.
Arbetar du exempelvis inom restaurangbranschen som servitris eller barista så är ditt ansikte bland de första gästerna ser och då får detta ansikte inte förknippas med någonting som kan uppfattas som negativt.
Är det fördomsfullt? Ja.
Är det rätt? Nej.
Är det troligt att det säkerligen går till så här? Ja.
I en perfekt värld så är det klart att någonting sånt här aldrig skulle hända, att folk har förutfattade meningar om personer och saker de gjort tidigare, men tyvärr lever vi inte i denna perfekta värld utan i en värld där man fortfarande behöver göra en konsekvensanalys för hur saker man gör idag kan komma att påverka en imorgon.
På samma sätt som Saga Scott har rätt att medverka i alla tv-produktioner hon kan hitta så har arbetsgivare samma rätt att bestämma vilka personer de vill anställa till sina företag.
Det är lika lite en rättighet för Saga att få jobbet hon sökt som det är för en okänd låtskrivare att vara med i Melodifestivalen.
Jag förstår om det här inlägget kan uppfattas som både orättvist och dömande på gränsen till ”Slut Shaming” och det är absolut inte min mening.
Folk får ligga med precis vem de vill, när de vill och hur de vill och ingen enda människa ska må dåligt eller dömas för hur man lever sitt liv.
Jag vill mer agera djävulens advokat här eftersom Saga verkar så chockad över bemötandet hon fick.
Jag tror många arbetsgivare tänker så här och det kan nog komma att ta ett tag att ändra på, men ändras på borde det..
Föregående inlägg 