Orimligt att bo i Sverige då, jag vet. Jag måste försöka lösa det på något sätt.
Jag har inte alls någon bra plan kring det här mer än att jag känner att det inte är hållbart. Jag är ju frilans, jag behöver inte vara här när det är mörkt.
Men det är så ensamt att resa iväg själv, jag önskar jag kunde packa med ett knippe favoriter och flytta till Bali varenda oktober och komma tillbaka lagom till april.
Eller så flyttar jag bara ner själv till mina föräldrars hus i Frankrike och hoppas folk hälsar på. Jobbigt att jag är så mörkrädd bara.//Sandra
Jag är så otroligt mycket ”team Sandra” på den här.
Hela jag går mer eller mindre i ide från november till maj och de två veckorna jag spenderade i Sverige runt jul varje år som jag bodde utomlands var precis lagom mycket snö och kyla för att räcka ett helt år.
Vem var det som bestämde att det var en bra idé att knalla norrut egentligen?
Hur gick det till? Var det samma skeva princip som på gympan där populariteten avgjorde vem som valdes först eller sist till ett lag?
Är Sverige i det här fallet motsvarigheten till den stackars elev som på grund av sin oförmåga att kasta en boll, avsaknad av snabbhet och enorma plinträdsla alltid valdes sist?
(Jag förkastar den här typen av lagindelning förresten om det var någon som trodde någonting annat)
Vi fick Sverige. Det var det som fanns kvar att välja mellan.
Det eller Grönland. Pest eller kolera.
Vi valde pest. Kylslagna och mörka Sverige.
#winning
Föregående inlägg 