Öppet Spår

580 kommentarer

Uhghh, hoppas ni alla får en bra kväll. Själv ska jag iväg till nattjobb på en akutmottagning. Gissar på fylla*10000. Yay.

Folk som gjort sig själva för fulla (om fyllan är det primära problemet förstås) borde få betala för sin egen sjukvård… lycka till på jobbet!

Även de då som ÄTIT sej till ohälsa som en viss sorts Diabetes , IBS . Fetma , och så vidare ! De flesta sjukdomar är orsakade av fel matvanor och vad söta och energigivande drycker gör med kroppen vill du nog inte ens veta ! utan lev du i din tro att alkohol är den största faran 😀

Ibs, irritable bowel syndrome, kan man inte äta sig till. Beror på malfunktion i de nerver som innerverar tarmen samt stress/oro.

Till Anonym 21:30. Snälla skriv mer om det du påbörjade. Vill veta mer. Har läst mycket, men inte detta. ⭐️

Tack på förhand!

Jo det kan man ! bland annat med en antiinflammationsfri kost ..

Folk måste äta men inte dricka alkohol. Alkohol är för fyllon förresten.

Äh, alkohol är nice ✌️

Har du verkligen aldrig hört talats om matmissbruk ? och att skräpmat leder till sjukdomar ?

”De flesta sjukdomarna är orsakade av fel matvanor”… Gärna källa på det tack då de sjukdomar du nämner oftast beror på miljö och ärftlighet, och inte på vad en stoppat i sig.

Hur kan man äta till sig IBS? Om du var det minsta insatt så skulle du inte skriva såna dumheter.

Genom fel kost ! jo jag är väldigt insatt .

Nej, det är du inte alls hur mycket du än tjatar.

Gammal jäkla skammande myt att diabetes typ två enbart kommer från kost. Många feta får diabetes typ två men många får diabetes typ två utan att vara tjocka. Och så finns det ju lada nu för tiden också och du kan ha typ ett och typ två på samma gång etc.

Finns en dösjysst grej som heter Google där du kan skriva in ett ämne i ett sökfält och så får du upp massa resultat och behöver inte framstå som både dryg och idiot på samma gång.

Snälla, blanda inte ens T1 och T2 i samma meningen. Du vet inte vad du pratar om uppenbarligen. Önskar verkligen att T1 hade ett annat namn så människor inte blandar ihop dessa som ”samma sjukdom”. T1 rår du inte för själv, den är obotlig och dödlig. Ingen diet eller motion i världen kan påverka ditt tillstånd när du har typ 1. Detta gäller inte typ 2 som ÄR en välfärdssjukdom du till 100% kan påverka själv.

P! Men nu har du helt fel själv. Typ 2 diabetes är till stor del ärftlig. Det är hela 40% risk att barnet till en förälder med diabetes typ 2 också kommer att drabbas av det. Den är tom mer ärftlig än typ 1 diabetes.

Så går absolut inte att påverka den delen. Du kan äta och leva hur sunt som helst men ändå få typ 2 diabetes.

Den där ärftligheten består mest i levnadsvanor…

Som att inte trafikolyckor, sportolyckor och vissa drogolyckor m.m. kan vara välfärdssjukdomar…? Frågan är ju om vi ska ha vakter på akuten som avgör vem som förtjäntat vården mest? Själv tycker jag att alla ska ha vård, och inte bara det, utan en andra tredje eller varför inte femte chans i livet oxå.

IBS ? sluta spy dynga! Suck!

Sej är väl ganska nyttigt faktiskt… ?

Plus de som idrottar, kär bil, går på fotbollsmatch, är klumpiga osv. Äsch, vi kan väl låta alla betala för sin egen vård! Åh just det, det gör vi redan. Det kallas skatt.

Det räcker med det skäll vi får över att ha cyklat på fyllan, ramlar och får en spricka i armbågen ?

Hur ser du på människor som blir våldtagna när de har druckit för mycket?

Glöm inte alla som åker off-pist, moutainbike över stock och sten, ryttare som sätter sig frivilligt på ett djur med egen vilja, de som kör för fort. Om dom gör illa sig ska dom också betala!!!!!!!!! Bannemig!

Det gör de ju, precis som alla andra i Sverige. Dels genom att betala skatt men också genom att köpa alkohol. Alkoholskatten är hög i Sverige och går delvis till att finansiera de skador som uppstår av alkoholen. Så förutsatt att den fulla människan som ramlat köpt sin alkohol på ett systembolag i Sverige så har denne faktiskt betalat sin egen sjukvård.

Kör också natt! Fast på hotell. Hoppas på mindre fylla ?

Åh får jag fråga vad man gör när man jobbar natt på hotell? Förutom att checka in någon gäst då och då? 🙂

Själv ska jag snart gå av ett kvällspass på sjukhusväxeln. så segt och långdraget och knappt några akuta medicinska larm har vi fått heller..

Fast ni kan väl ändå inte vilja ha akuta medicinska larm…?

Fast MI-MI menade nog att hon dels vill känna att hon gör extra stor nytta på jobbpassen, samt att det är lättare att hålla sig pigg om det är fler och viktiga arbetsuppgifter att ta tag i.

Det blir väl som att ha jourtjänst ungefär. På ett sätt är det lika ansträngande som att jobba även när de inte rings in. Kanske mer krävande för att man är beredd, men inte behövdes vid det passet. Har jag hört av andra att de kände det som.

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

Vem följer VM-genrepet? Tycker Sverige har gjort det ganska bra än så länge… Heja!

Sverige hade 3 skott på mål första 2 träningsmatcherna och du tycker det är bra?

Jag menade i just matchen mot Peru. De övriga matcherna är en annan historia!

Lyssnade nyss på rättegångspodden del 1 mordet på tova Moberg. Vad har ni för teorier om sådana fall där det är helt uppenbart att man har dömt rätt person exemplevis i detta fall Billy eller Lisa Holms mördare. Där de fortfarande nekar till att ha begått gärningen. Tror ni att de nånstans ljugit så mycket att de tror på sig själva? Eller att de nekar för att de tror att folk ska tro på dem? Tycker att det absolut minsta de kan göra är att åtminstone erkänna det hemska brott de har begått…

Jag tror att de förnekar för att slippa behöva svara på frågor om varför de gjorde det. De vill inte framstå som den mördare de uppenbarligen är. I sin enfald och smått (?) störda hjärna tror de väl att så länge de nekar är de inte mördare och får därför inga följdfrågor? Nått sånt kanske?

Jenny jag tror likadant.

Du har nog en bra teori där Jenny. Förstår att de nekar på ett sätt, men sen när de är dömda, har överklagat osv.. då kan man ju önska att de kunde erkänna. Tycker som sagt att det är det minsta de kan göra…

Den ska jag lyssna på genast! Jag tror absolut att många av dessa mördare tror på sig själva eller hittar på förmildrande anledningar i sina huvuden. Tycker ofta att deras sätt att resonera kring händelserna ger sken av att de har en annan verklighetsuppfattning än de flesta.

Jag tror det beror på skam och som Jenny säger, det är enklare att genomlida en rättegång och neka än att behöva sitta framför offrets familj samt en massa andra och berätta om vad man gjort.

Eller det kanske inte var exakt så Jenny skrev, men fick min tanke från henne.

Om de inte är dömda än är nog största anledningen till att neka att försöka få så lindrigt straff som möjligt. Om man mördar någon så är nog ofta samvetskval efteråt i många fall inte ett så stort problem.

Tror det är för att de redan är små kriminella alt. umgås i kriminella kretsar och vet om att de kan neka rakt igenom. Man måste ju inte erkänna, upp till dem att bevisa att gärningsmannen gjort det och nekar du så har du ju en chans tills de kan bevisa det

Ja, Helt klart när det handlar om redan kriminella personer/personer i gäng och liknande. Där är det väl nån form av hederskodex att aldrig erkänna! Men i de två fallen som nämndes ovan (Lisa Holm & Tova Moberg) är de dömde ostraffade sen tidigare och inte kriminella i den meningen. Jag tror faktiskt att skammen inför den egna familjen och vänner är större än den inför offrets familj. Men helt klart så borde de erkänna för offrens familjers skull. De kommer ju alltid undra varför och vad som egentligen hände. Usch, jävla svin. Blir arg!

Nä. De borde inte erkänna. Klart de inte bryr sig om offrets familj,då hade de ju erkänt. Så länge de får sitt straff

Tror ockse det är inför den egna familjen. Att det är skönare att prata med sin mamma om man iaf inte har erkänt att man är ett monster, då kan man fortsätta lådsas tillsammans.

Hur söker man poddar via radioplay-appen?
Jag laddade ner den och gjorde konto pga min andra podd-app börjat bete sig konstigt. Men hittar ingenstans var man söker eller kan prenumerera på olika poddar..?

Jag har lyssnat på alla avsnitt av rättegångspodden och det som slagit mig är att de flesta män ljuger och nekar till inblandning trots att de blir överbevisade hundra ggr om. De kvinnor som begått brott har däremot oftast erkänt och försökt berätta sanningen om händelseförlopp osv.

Näää. Tycker mer att det har ndd brottets natur att göra. Planerade, som Jonna gjorde, erkänns snabbt och förklaras. Oplanerade nekar de. Är ju typ bara Jonna som erkänt i de avsnittet, de flesta är ju män och hon som var med och kidnappade erkände inte

Vad gör man egentligen när ett förhållande har gått vidare till att man bara är ihop för attt inte vara ensamma? Känner så med min kille, att vi bara är med varandra för att vi inte kan vara ensamma

Man tänker efter om det finns nåt värt att kämpa för, alltså diskuterat det tillsammans. Eller så gör man slut. Egentligen inte svårare än så även om det är ett tufft beslut att ta. Lycka till!

Sitter i samma sits, tror jag. känner ingen kärlek alls längre men rädd för allt som händer ifall vi gör slut.. hur blir de med hus, barn osv…

Har ni pratat om det? Försökt göra något för att ändra situationen? Det känns ju som ett första steg, särskilt om man har barn.

Trist att alla bara gör slut nu för tiden istället för att kämpa på tillsammans. Känslor går upp och ner hela tiden.. Ibland är man trött en period och tror att man inte känner någonting, ibland är man störtförälskad trots flera år tillsammans.

Tycker också det är synd att folk tar så lätt på ett förhållande idag, (säger inte att trådstartaren gör det) men det är ju faktiskt så att kärleken går upp o ner, du kan lämna träffa en ny och bli nykär igen men efter en stund kommer känslorna även där svalna. Om man inte vill byta partner resten av livet såfort känslorna svalnat lite så får man faktiskt ta o kämpa lite 🙂

Själv tycker jag det är hemskt att se hur många det är som håller kvar i förhållanden som egentligen får dem att må dåligt. Sopar de jobbiga känslorna under mattan, kämpar och håller kvar i någon som de egentligen inte är lycklig och fungerar tillsammans och med.
Otroligt vanligt och otroligt sorgligt.

Tricket är ju att prata om problemet tillsammans och försöka lösa det, som de ovan skriver.

Jag hade en lång, låång period (6 månader ungefär) då jag kände precis som du för min kille. Vi har varit ihop i ca 5.5 år.
Nu har känslorna dock sakta men säkert kommit tillbaka och jag är glad att jag aldrig lämnade honom. <3 Jag mådde helt enkelt inte bra i en lång period och hade därför inte plats, tid eller ork att älska en annan människa. Han kände väl att han inte orkade ge mig kärlek heller när jag var så iskall och avvisande. Till slut var vi endast ihop med varann (trodde jag) eftersom jag/vi inte orkade vara singel och leta efter en ny person. Men som sagt, nu är det mycket bättre och jag kan få fjärilar i magen av honom ibland, kan fascineras över hur vacker han är, kan få ont i magen av hur fin han är mot mig osv. – trodde aldrig att jag skulle känna så igen!

Ge det tid! Prata! Stressa inte fram känslor! Funkar det inte; då funkar det helt enkelt inte.

Så har vi det här. Men vi har den praktiska lösningen att vi har varsitt hus, så behöver inte bo ihop de kvällar eller dagar som man inte ids med. Annars hade jag avslutat helt.

Gokväll.
Skulle behöva ett tips på en bra brun utan sol, som håller för dagliga bad, som man inte blir morotsbrun av, inte stinker och gärna prisvärd.

Cocoa Brown!

Ja, Cocoa Brown är bäst!

Skulle nog välja st tropez om du badar så mycket. Älskar cocoa brown och ska själv smörja in mig i den om ett par minuter men tycker inte den håller lika bra som st tropez 🙂

Nää håller med! Den håller inte så länge men den ger ett snygg jämt resultat iallafall 2 dagar. Den är så lätt att applicera och det finns ingen risk att man missar ett ställe då den ger färg på en gång!

marc inbane är den absolut bästa

Testat både Marc ibane och Cocoa Brown båda suger för mig!! Det som funkar är Cocoa Browns våtservetter, gör jag nåt fel?

Hatar att man får bruna prickar i slutet av veckan..

Nu är det kanske för sent för dig, men jag har petat i mig Maggans All in one Beauty i tre veckor, och jag tror fasen att det gör skillnad. Nu har det ju varit extremt soligt så kan beror på egen bränna, men känns som jag är brunare runt om och inte bara framsidan 😉

Nejdå inte sent alls. Är hemma och myser runt bland bloggar.
Har ätit maxosol ett tag, mest för hyn. Men jag har ett hb värde under 100, järnbrist, som inte vill hjälpa, och äter järntabletter sedan mer än tre veckor bakåt. Så det är svårt att få till färgen. Tänkte att nu får jag göra något drastiskt.

Cocoa brown fastnar bata på armar och ansikte för mig

Det får nog bli någon av de andra då. Tänker mest till benen, ?

För mig ger den mer effekt på dom kroppsdelar som är torra, typ mina ben. Beror nog på att du är torrare där. Sen tycker jag att färgen försvinner hyfsat jämnt sålänge man använder bodylotion varje dag.

Loreal sublime bronze. Lovar – den är bäst o prisvärd. Gelé sä lätt att få ut jämnt.

Kostar strax över hundringen på Åhléns just nu?

St tropez instant mousse! Enkel att applicera (men köp till vanten också) luktar inte och håller upp till en vecka!
Färgar av sig på lakan 1,2 natten men jag sover helt enkelt på ett extralakan. Tycker det är den bästa busen och har fått många kommentarer om hur brun jag är trots att jag knappt solat så den verkar ju ge ett naturligt resultat?

Någon med tips på vad som behandlar inåtvuxna hårstrån/evighetsfinnar? Har haft en vid ögonbrynet i flera månader… smörjer med aloe Vera och kortisonsalva.

Öppna och ryck hårstråt. Enda som hjälper?

Aloe vera gör ju ingenting mot det, inte kortison heller. Bha syra kan eventuellt hjälpa att lösa upp det

Jag kämpar med samma! Kontaktade vårdcentralen för jag tänkte att det kunde vara något annat. De rekommenderade våtomslag med alsolsprit för att lösa upp.

Åh det rådet fick jag en gång näe jag hade problem med nageln nere vid stortån. Gör aldrig om det! ? Jisus. Ni vet hur fingrar och tår ”skrumpnar” när man badat länge? Tänk er värsta sorten av detta, plus likblek runt hela tån samt jävlig smärta vid varje steg efteråt. Tån och huden var inte återställd förrän minst en vecka.

Det här gör jag om jag får det på benen. Händer ibland eftersom hag vaxar. Jag tar en riktigt tun nål och sen petar och lirkar jag lätt med den tills jag lyckas få en ögla av hårstråt. Sen går det att dra fram hela hårstråt. Sen rycker jag med pincett. Vet inte om jag rekommenderar det till ansiktet dock.

Såg att Tim Berglings familj var på plats idag när hästen D´Avicii överlämnades till till den beridna högvakten, fick ont i hjärtat av att höra Tims musik igen och hur hans stackars föräldrar stod och försökte hålla tårarna inne. Kan fortfarande inte tro att det är sant. Blev så berörd av Tims bortgång som många andra och idag när jag såg familjen för första gången kände jag en fruktansvärd sorg igen. Tänk vad de måste gå igenom 🙁

Finns det att se någonstans?

Expressen!! Sök annars på Avicii häst

Jag med! Jag skäms så mycket över hur ofta jag tänker på hans död. Fastän vi vet varför han dog har jag så svårt att acceptera det. Har aldrig känt så här vid en kändis död förut:( Bara jag som har svårt att släppa detta?

Har också jättesvårt att släppa det, hör jag hans musik så börjar jag fulgråta och känner mig nere ett tag. ?

Kan inte heller släppa det.

Kanske är det människans stora behov att förstå saker och ting som gör det svårt för oss att gå vidare? Händelseförloppet vi har fått läsa om känns så fyllt av luckor. Vi kan inte förstå och således inte släppa det? Obs. detta är endast min teori om varför många har det så svårt att släppa detta.

Gokväll! Då blir detta min första kommentar på öppet spår, har ju sett hur bra ni är på att komma med idéer och förslag! Jag behöver hjälp med att omplacera min snart 7 åriga chihuahua. Vill inte lägga upp på blocket ?? några tips?

Jag som tänkt köpa en sådan hund. Men blocket verkar väll bra.

Nja, har ingen bra erfarenhet av det. Men det är nog bara blocket som gäller.

Vi har köpt omplacering från blocket. Tänk på att inte ta första bästa och skriv i annonsen att ni kommer välja själva vem som får ta över hunden (Vissa verkar tro att det är den som hör av sig först som gäller) och träffa personen/personerna flera gånger

Ja vi gjorde det dock visade det sig att personerna var oseriösa och vi fick hämta hem henne efter 3 veckor. ?

Men då har ni ju inte kollat personen ordentligt? Låt det ta tid. Tror vi åkte till dem och de till oss under 3 månaders tid innan vi tog över hunden

Ja nu ska vi verkligen göra så. Tack ☺

Vad tråkigt. Jag fick för ca ett år sedan ta över en hund från en i mitt område ja likadan ras som din. Men hade ej tid då. Hon frågade mej först för hon sa du är en så snäll människa och jag älskar ju djur. Nu funderar jag på att köpa en.

Okej tråkigt att du inte hade tid då. Hon har inte kvar den då ? ☺

Nej hon gav den till en annan familj. Och hunden har det bra där.

hittade en del när jag googlade, t.ex denna sidan https://hundarutanhem.se/behover-du-omplacera/. Skulle inte våga använda blocket eftersom det finns massa creeps där

Tack ska kika!

Jag är inte säker men går det inte att få hjälp av Hundstallet att omplacera sin hund?

Jo läste de nyss. Dock har de många hundar och prioriterar hemlösa och akuta fall först.

Finns ju andra föreningar också som tar hand om hemlösa hundar.

Prata med uppfödare

Kontakta din uppfödare eller omplaceringsenheten i rasklubben hos skk.

Detta fortsätter givetvis att hunden är renrasig.

Annars skulle jag gå med i Facebookgrupperna ”hundar för omplacering”. Glöm inte överlåtelseavtal, besiktning och att ha prövotiden väl reglerad. Samma med avregistrering i Jordbruksverket.

Viktigaste är att ALDRIG träffa hunden efter omplaceringen och att göra överlämnandet totalt odramastiskt.

Lycka till! ??

Varför skulle man inte få träffa hunden efteråt? Vi omplacerade vår familjehund till mammas kollega och jag träffade den flera gånger i veckan. Hunden mådde bra och jag mådde bra. Det är inget människobarn.

Rekommenderar att man hälsar på även människobarn ibland efter att de placerats i nya familjer!

http://www.bosseshundhjalp.se/

Hundstallet

Känner mig så misslyckad – min sexåring går aldrig och lägger sig om kvällarna. Hon får alldeles för lite sömn och köket är aldrig städat (ok, 5 minuter per vecka kanske). Hjälp!

Vad har ni för rutiner innan läggdags? Skärmtid osv? Kan ju vara bra att börja varva ner rätt lång tid innan typ 1,5 timmar med att borsta tänderna, läsa en bok, ta det lugnt osv. Sen är det väl svårare nu under sommaren när det är så ljust. Skit i köket, det måste väl inte vara städat? ?

Skärmtid oftast före 16:00. Men hon behöver ingen skärm för att gå upp i varv, hon går upp i varv av sig själv, av att måla, lego, prata i sängen … och hon blir aldrig trött av sig själv före klockan 23:00. Pappan är också pigg som en mört till klockan 2 på natten.

Knepigt, hur mycket får hon springa av sig under dagen? Hon kanske behöver vara riktigt uttröttad på kvällen? Har du något exempel på när det har funkat bra att natta henne?

Jo, nån dag när hon hade varit ute prick hela dagen, dessutom badat och kanske lite sjuk …

Min dotter var likadan förut, nu är hon snart 9 och lägger sig/somnar betydligt tidigare. Som att hon förstått nyttan och behovet av sömn. Visst kan hon fortfarande ha kvällar hon vägrar sova men nu vet hon att hon får sota för det dagen efter!

Men ett tips! Perioden när det var som svårast för henne att varva ner började jag berätta historier om ”Drömmarnas land”. Jag berättade att allt kan hända i en dröm, så varje kväll låg jag med henne i sängen och berättade historier om karaktärer hon kände igen. Till exempel om Anden i Alladin, att han åt för många pannkakor och fick ont i magen och missade poolpartyt där bla My Little ponysarna och Barbie var med. Jag berättade ingående och med mycket detaljer, fungerade superbra för att få henne att slappna av!

Men åh, vad skönt att höra! Tack för tipset, så fint!

Tack förresten!!!

Testa att sätta en äggklocka på 5min och så städar du köket tills klockan ringer. Sexåringen kanske kan hjälpa till? Som en liten tävling hur mycket ni kan få gjort innan klockan ringer. Ang sovningen, vad menar du? Är det evighetsnattningar? Känn dig inte misslyckad, du gör så gott du kan <3

Tack, det låter som en superbra idé! Särskilt att hon får hjälpa till, halva köket är typ hennes ateljé …

Försök varva ner henne, ha inte tv eller mobil på då blir det svårt. Du kan kanske läsa en bok för henne, bada, ligga tillsammans i sängen och bara prata. Så gör gjorde jag i börjsn när min son inte ville sova, försök ha rutiner, samma läggdags varje dag typ kl 19. Så kan ni läsa eller bada innan etc, hoppas det går bra! ??

Tack!! Våra dagar ser så olika ut och jag har noll energi på kvällen och ungen hur mycket som helst … det där med rutiner låter så bra men jag vet bara inte hur just VI ska få till det …

Jag tror nog egentligen att det första som du ska göra är att sluta skuldbelägga dig själv ❤️ Sen kan du genomföra några förändringar som du kommer att orka att genomföra. Finns liksom ingen poäng med att tro att man ska orka göra allt superperfekt direkt från att det är jobbigt och svårt. Bestäm dig för några rutiner och prova i några veckor ?

Mdet vi gjprde med vår son var just att få honom att vara med och göra rutinerna, tex varje kväll kl 19 så ska du sova så får du tex göra nåt kul nästa dag, kanske baka, simma, vara ute i parken, äta glass etc detta blir även en rolig grej som gör henne trött för kvällen. ?

Till Anonym 20:07.

Nu har jag inte läst helt vad de andra svarade, men förutom det de tipsade om så har jag ett bra tips och det är att släppa pressen kring det. Dvs när du och din sexåring slappnar av mer kring det för att ni t ex tänker okej bättre att få den sömn som ges, än att känna sig stressade när det är läggdags. Och man sover olika hårt, så om man somnar när man är riktigt trött så kanske det ger mer.

Vi hade haft extra bra rutiner, men kom ur fas ett litet tag. Då gjorde vi så. Tog det lugnt, tittade inte på klockan utan bara hon kom i säng vid en bra tid så räckte det långt. Då släppte stressen och den negativa spiralen släppte.

Och du känner även en press kring städningen. Förr skulle jag försöka hinna ifatt med köket på kvällen. Klockan gick och stressen ökade. Inte bra. Då blir man uppe i varv.

Otillräckliga kan vi alla känna oss ibland, jag också. Jag hade gärna haft det perfekt städat mest jämt, men det är ännu viktigare att vända på det helt: sänk kraven, var snäll mot dig själv, då kommer lugnet. När du vilar, då vilar du med gott samvete. Annars tas all energi till att försöka hinna så mycket. Detta är lättare sagt än gjort, men försök.? Kram

Tack!! Ja, det blir väldigt uppstressat på kvällen sammanlagt …

Skit i köket. Vi har aldrig städat nånstans men vad gör det om 100 år?

Vilken tid går hon upp på morgonen och hur menar du att hon får för lite sömn, är hon trött på dagarna?

Hon snittar på att somna 21:45 och måste upp 07:30 (fast det blir stressigt). Hon tar igen lite på helgen och när hon är sjuk. Hon kan sova till 09:30 utan problem.

Tack själv för svar! Anonym 20:09,

som startade tråden nu hittade jag äntligen vart jag kan lägga denna kommentar rätt.

Ja, det känner nog jättemånga igen sig i och många har nog precis som du (och jag ibland än idag) en inre, alldeles för tuff kritiker. Om jag hinner tänka: men när ska det bli gjort då och vem ska annars göra det? Så tänker jag direkt: ”Ja, fast nu är det kväll och prio ett är att alla ska kunna sova bra. Stäng av de där tankarna nu och gå och lägg dig med gott samvete.”

När en pojke från en annan familj sa: ”Jag är ofta trött på dagarna, för de är inte tysta när jag ska sova.” Så blev det extra lätt att tänka okej, just det.

En del barn klarar av ljud på kvällarna och vissa även innan de har somnat och blir lugna av ljuden av diskandet, men alla barn gör inte det.

Jag förstår din frustration. ? Känn att jag känner med dig! Jag önskar faktiskt att jag kunde komma och hjälpa dig. Fundera gärna på om du kan våga/ orka/ vilja be om hjälp av någon ibland. Antingen någon i familjen, eller städhjälp och eller barnvakt. Jag blir måttligt road själv av det tipset, man vill ju klara av det men ofta kan det vara så att för att man typ aldrig hinner ifatt så där ordentligt så lägger sig stressen som en extra börda som är jättesvår att släppa. Den biter sig fast i axlarna, typ.

Jag frågade en annan mamma en gång hur hon gör. De har två våningar, barnen störs inte av ljuden när hon gör klart i köket och plockar undan. Sedan sätter hon sig i soffan efteråt och har egentid på så sätt och kommer ner i varv och sover sedan gott. Jaha, tänkte jag. Tur för henne, men vi har det på olika sätt och det viktiga är att försöka tänka snällt om oss själva.

Jag känner att som ofta när man ger tips här så påverkar man sitt eget sätt att tänka mer på djupet. Och det som ger mest av allt är att få läsa t ex din berättelse, då är det lättare efteråt att leva som man lär. För jag vill inte att du ska känna dig pressad och jag själv behöver precis som de flesta också sänka kraven på mig själv.

Tack för ditt fina svar!! Det kan nog vara dags att be om hjälp på nåt vis och kanske också utveckla lite mer acceptans inför situationen …

Åh vad rörd jag blir att du läste!! Tack! Ja faktiskt! För min del så behöver jag få städa i en följd utan avbrott ibland. Och då hinner jag såå mycket mer också. Och jag behöver inte en massa egentid, men kan fylla på energi mycket genom att lyssna på en ljudbok samtidigt som jag åker utmed vattnet (till biblioteket, stormarknaden, et c) så att förena nytta med nöje då jag dessutom får mer kontroll över situationen är bra.

Det jag också tänkte på är ljudboken eller vanliga boken ”Kaninen som så gärna ville somna.” Den fungerar! Och det finns mycket avslappningsmusik både för barn och vuxna t ex på Youtube. Vattenfall, fågelkvitter, porlande bäckar och lugnande musik.

Jag har även hört att barn kan ha svårare att somna i vissa perioder av livet, men att de ofta sover desto hårdare när de då väl sover (men du blir jättetrött själv förstås.) Så jag hoppas att det lättar snart för er. Jag har själv gjort så att jag tänker okej nu är det så här för en period vi gör det bästa av det. Dvs inställningen gör mycket. Och det med köket, det blir en stor belastning i tanken, men tänk även där att det blir förhoppningsvis enklare vartefter.

Varmaste hälsningar

Har ni bunkrat upp om kriget kommer.? Fick ju den där deppiga broschyren i brevlådan. Jag har inte det. Men funderar lite på det. Ha en fin lördagskväll.

Vad är det för krig du är rädd för?

Världskrig/Ryssland/Nordkorea… Kan ju bli vad som helst med tanke på hur världen ser ut idag?

Var inte rädd i onödan, tror du behöver oroa dig mer över konflikterna runt och efter valet här beroende på hur det går, än krig med andra länder. Vi har inte haft något problem i Sverige sedan andra världskriget och då föll det några bomber här bara. Var förberedd, men tänk inte så mycket på det. Slösa inte bort din lugna tid på att oroa dig över något som eventuellt kommer hända

Men jag är inte rädd. Men finns ju en orsak att alla fått broschyren. Och det kan hända. Man måste leva i verkligheten. Oroa mej gör jag inte. Men dom skickar ju ut det för att vi ska ta del av vad som står där och då uppmanar dom till att bunkra upp.

Ja, för att det är rätt stor chans att klimatet förändras och att läget i världen ser ut som det gör. Den handlade inte bara om krig. Hade de inte skickat ut den efter ett terrordåd så hade det varit katastrof av dem

Men jag är inte rädd. Alla har fått information vad vi ska göra om kriget kommer. Bl a bunkra upp. Har du inte fått det??

Jag bor inte i Sverige så jag har inte koll på vad det är för broschyrer ni fått. En broschyr om uppbunkring om det blir krig?

Om kriget kommer. Information vad du ska göra, nr att ringa, nr att inte ringa om man inte är i absolut nöd etc. Var mestadels information om katastrofer, naturkatastrofer etc

Tidigare fick alla den informationen via telefonkatalogen.. Nu finns ingen sån katalog så då skickade dom ut det som en enskild broschyr istället. Chilla.

Jaha, jag tänker själv att det låter lite överdrivet. Att oroa sig över alltså. Visst kan det vara bra att ha vatten och extra mat hemma men att få panik och oroa sig konstant om krig i Sverige känns som ett slöseri med tid. Det är ju inte så att poff det blir krig och vips har man ingen tillgång till vatten, mat eller hjälp och får leva i en hydda i skogen liksom.

Jo men se hur det är i andra länder. Ingen mat inga mediciner och bor i tält. Det kan ske snabbt om det blir krig. Gör som ni vill. Jag lägger upp ett lager.

Då kommer vi och robbar dig sen när kriget kommer ???

Jag kommer dela med mej till er ?

Fast de var bättre förr, de i telefonkatalogen, var väl mer om skyddsrum å hur man tog på en gasmask….

KAN förvisso ha blandat ihop det med de där borschyrerna som man får när man flyger, om planet störtar ni vet…
Har nog blandat ihop dem tror jag…

Har inte heller det, får panik every day. Min familj skrattar åt mig och tycker jag är löjlig när jag uttrycker denna oro. Dessutom reser jag så mycket att det inte ens känns värt att förbereda sig. Jag är en sån som dör först om ngt dåligt sker, hehe.

Jag bunkrar inte för krig, men det är bra att vara lite förberedd. Tänk hur det blev vid stormen Gudrun och hur många som blev utan ström exempelvis. Vi ser till att ha en säck potatis hemma, konserver och dryck. Varor som vi ändå konsumerar regelbundet men som vi skulle klara oss på vid behov. Stormkök är bra att ha, samt en mobilladdare som fungerar att ladda med i bilar.

Jag har svårt att på allvar tro att det ska bli krig i Sverige och därför kommer jag nog inte bunkra upp. Kanske gör det om jag verkligen börja tro att det kan hända, men just nu känns det för orealistiskt för mig.

Om ni känner folk inom försvaret och även vissa som är akutsjuksterskor så får ni svar på det…

Handlar inte bara om krig. Längre strömavbrott, it-attacker, naturkatastrofer mm. Säg att du blir utan ström i två dygn. Ingenting fungerar.

Köpte faktiskt en dunk idag och fyllde med vatten! Men det är väl så långt jag kommer gå. Känns vettigt att ha med barn hemma om något skulle hända.

Dock håller sig stillastående vatten bara i en vecka om det står mörkt. Bättre att frysa vatten eller ha mineralvatten. Håller längre. Dunken kan man fylla när det kriget eller katastrofen närmar sig.

Om vattnet står mörkt, svalt och tätt förslutet i en ren behållare avsedd för mat och vatten (s.k foodgrade) så kan det stå i månader

Nej då mörkt svalt och förslutet så håller det ett halvår åtminstone.

Har fyllt några pet-flaskor med vatten och lagt i kylen, tänkte på vattenbristen.

Jag känner mig rädd efter broschyren:( vet inte om jag behöver vara det eller hur jag ska hantera det… är rätt ung så har inte sett liknande i telefonkatalogen

Nej var inte rädd. Men den var dyster den broschyren men bra. Känns lite tryggare att få information och tips.

Det har spekulerats i att det skulle finnas någon hemlig orsak till att man skickade ut broschyren, bland annat därför det blev en nyhet internationellt – vad vet Sverige som inte vi vet? Men det är ju inget man bekräftat utan jag tror snarare det beror på risken för terrordåd och falsk information från andra länder. Men kanske mest att man vill visa sig handlingskraftig och beredd för goodwill, inför valet osv.

Tycker inte man ska vara rädd för krig mer nu än någon annan gång, men lite beredskap inför strömavbrott osv är bara sunt.

Häromdagen testade man även att nå ut via meddelande på radion. Helt plötsligt sattes vår radio på och meddelandet lät något i stil med att det var ett test. Kom ca 1-2 veckor efter broschyren…

Här ute i skogen har vi preppat länge. Vi klarar oss i flera veckor… upp till en månad.
Men mest för att på landet kan elen försvinna… när det stormar.

Innan vi bodde här och Gudrun drog över Småland, var de utan el här omkring, i tre veckor.

Har tyvärr inte fått den där broschyren. Undrar om alla ska ha fått den redan?

Jag uppfattade den inte alls som deppig eller skrämmande, enkla råd i form av rätt rimligt folkvett. Tycker det är bra att även stadsbor börjar reflektera över hur de klarar sig vid ett längre elavbrott, med eller utan utslaget telefonnät. Vi tar alldeles för mycket för givet i vår vardag, och stt bli påminda om att vi kan behöva ta eget ansvar tycker jag är bra. Det finns inte alltid någon utomstående som kan lösa mat, värme och information åt dig. Jag bor på landet så bunkrar automatiskt ?

Usch… är skitnojig över detta krig.. ? Kan inte bara människor sluta? Och va vänner liksom..?! ? Ingen vill väl ha krig?!

Jag har inte bunkrat men har kollat upp var skyddsrummen finns i närheten där jag bor… känns lite sjukt men jag fick lite panik av den där broshyren?

När jag fick broschyren fick jag fullständig panik. Jag är livrädd ???

E3!!!! Fler än jag?! ? Battlefield 5 såg ju GRYMT ut!

Ja!! Satt och letade efter någon som kollade!! EA är väl inte sååå spännande men BF5 så coolt ut med Norge som backdrop. Unravel 2 ska jag spela! Väntar dock med spänning på Playstations och Ubisofts presskonferenser….

Åh min kommentar skickades inte. Blä. Mycket att se fram emot nu! Och så Tomb Raider i september, jäää!

MASSOR med spel…. Inte minst The last of us 2!! Spiderman och så rykten om ett nytt Assassin’s Creed… Älskar AC serien. Har du spelat nya Detroit: Become Human förresten? Riktigt bra och annorlunda.

Är det någon mer som funderar på om blondinbella inte använder säkerhetsbälte för att hon vet att det kommer ge negativa kommentarer? Jag tycker det är så jävla oansvarigt när folk inte använder säkerhetsbälte men undrar om hon verkligen är så korkad eller om hon tar på bältet när sin instastory är klar. Jaja. Det var bara det. Nu ska jag återgå till att läsa en god bok.

Tror inte att hon använder bältet alls. Jag tror att det beror på att hon inte vill skrynkla sina kläder

Tycker det är konstigt att inte taxi chauffören säger till om bältet.

Tror faktiskt inte hon har sina läsare i pga åtanke när hon väljer att avstå bälte. Det är inte direkt många som bryr sig om det heller, så tror inte hon skulle riskera sin säkerhet pga er. Tror som S, att det har med kläderna att göra.

Oj bort med ”i pga” före åtanke

Jag gissar att hon har sett på film och tv att rika människor som skjutsas omkring inte har säkerhetsbälte på sig så då känner hon sig rik och cool som inte heller har det.

Som prinsessan Diana, exempelvis! Inget bälte, privatchaufför…..

Tipsa alla som tror att just de inte behöver bälte om denna video:
https://www.youtube.com/watch?v=ASeyc5Ihkm8

Syster som säger att hon inte kan betala en skuld pga osäker hur mycket pengar som kommer in men i nästa andetag pratar om alla resor hon bokat in och dyra kläder hon köpt. Vad fan gör man för att få pengarna utan att sabba relationen?

Anmäl henne till lyxfällan

Det är hon som sabbar relationen om hon inte betalar tillbaka. Ställ krav! Träffa henne inte förrän skulden är tillbaka, gör en avbetalningsplan, blanda in era föräldrar… respektlös syster du har!

Ja, du har ju rätt. Ändå är det så svårt. Vi har bra relation i övrigt men just den här frågan har skavt länge i mig. Jag får höra att hon har svårt att betala den här skulden, hon har inte några sparpengar men tjänar väldigt bra, men kan ändå knappt tänka sig en avbetalningsplan. Det handlar ju egentligen inte om att hon inte har pengar, det handlar om att hon har en sjukt lyxig livsstil som hon inte vill dra ner på för att kunna betala mig istället. Jag är nöjd med 1000 kronor i månaden, vilket är typ en klänning för henne. Suck. Tack för tips!

Men man up och kräv tillbaka pengarna bara. Säg att du kommer gå via kronofogden om hon inte börjar betala tillbaka

Mm, det skulle jag kunna göra om jag känner att det inte är så viktigt att behålla en god relation till henne. Nu vill jag ha en bra syskonrelation med henne och tänker därför inte börja hota med kronofogden.

Har du sagt det till henne? Att det här påverkar din relation till henne?

Nej, faktiskt inte. Men bra infallsvinkel! Jag vet att hon också vill ha en bra relation till mig så jag kanske ska gå den vägen in i samtalet så att säga.

Men….. Har du sagt något som faktiskt får henne att vilja betala tillbaka?

Eftersom jag inte fått pengarna så nej, jag har uppenbarligen inte sagt något som får henne att vilja betala. Jag har tänkt att det borde räcka med att säga att jag vill ha mina pengar. Det är först nu på slutet som jag själv tagit upp det eftersom hon inte tagit upp det själv. Därför blev jag så paff att det liksom inte räcker att bara säga att jag vill ha mina pengar, och visste inte riktigt hur jag skulle tackla situationen.

Måste bara skriva att jag har världens bästa jobb. Har nu jobbat nio dagar i sträck och jobbar imorgon igen men längtar!

Vad jobbar du med?

? vad har du för jobb?

Jag är Zoopedagog. I grunden en kandidat i ekologi, en i pedagogik och licentiat i kulturgeografi.

Pratar med besökare i parken, har föreläsningar, hänger med underbara djur.

Ja bästa jobbet jag kan tänka mig!

Åh det lät hur intressant och givande som helst! Grattis till dig!

Tack! Det roligaste är att kunna bemöta kritik med fakta. Många är upprörda för att vi inte längre har vissa arter, eller angående delfiner eller djur i fångenskap. Jag får chansen att berätta om hur vi jobbar och att informera om EAZA och bevarande av arter.

Många tror att vi avlivar djur åt höger och vänster när de i verkligheten flyttar till annan park för att kunna reproducera sig och att vi ska kunna få rätt genbank till oss.

Ja du ser ? jag brinner för att berätta!

Hur bemöter du kritik angående delfiner i fångenskap? Mvh nyfiken

Hej igen Johanna den äldre! ?

Åh, ja jag har läst och sett på tv ganska mycket om sådant (även om delfiner) så jag förstår att det känns jättebra att få förklara. ?

Hej mitt svar hamnade nog i modd, eller så råkade det försvinna.

Låter jättebra! ?

En bekants mamma jobbar på Blå Stärnan i Borås och enligt hen avlivas det visst djur från djurparken ”till höger och vänster”, t ex fullt friska lejonungar i slutet på säsongen för att det ska finnas nya små söta ungar för besökarna att glo på nästa säsong.
Borås tidning skrev om detta för ett tag sedan.
Bojkottar djur i bur och cirkus!

Låter inte bra. Kan kolla upp om det stämmer imorgon.

Krävs det att de visas upp för människor för att bevara deras arter?

Jag har alltid undrat hur människor som jobbar och älskar djur ställer sig till djur i fångenskap via djurparker osv?

För mig är det inte annorlunda än att ha hästar i Box och hage.

De är födda i fångenskap och aktiveras dagligen på olika sätt, miljöberikas, får mat, vård och stora hägn.

Om ni är kritiska. Besök en EAZA-certifierad park och be om en guidad tur. Fråga. Fråga. Och bilda er en egen uppfattning.

Jag har svårt får primater i fångenskap, delfiner likaså. Men jag ser värdet i det genom bevarande av utrotningshotade arter eller som ambassadörer för arter och habitat.

Men som jag skrev. Tro inte allt ni läser. Vi dödar inte djur efter vi avlat på dem. De allra flesta får nya hem för att motverka inavel.

Till Johanna igen, bra svarat och bra tänkt!

Umgås med djuren i naturen där de hör hemma. Djur ska inte finnas bakom galler.

Hahaha, lycka till att umgås med vilda djur utan tidigare erfarenhet av människor ?

Då vet du inte vad en nationalpark är. Umgås med djuren = njut av djuren på nära håll men i deras naturliga miljö.

Vad är skillnaden på att som människa vara där och störa i deras miljö gentemot om det varit ett stängsel emellan?

Du är antingen ett troll eller en person med noll hjärnceller. Seriöst.

Och alltså, ärligt nu, hur nära kommer du vilda djur ens i en nationalpark? Det är inte riktigt någon garanti. Jag förstår att du(och andra) är anti djurparker men det är få förunnat att se vilda djur i deras naturliga miljö.

Sen är det inte en rättighet att umgås med vilda djur.

Inte med några djur. Ironiskt nog håller varje djurparkskritiker en hund i kopplet på sin profilbild på Facebook. Men det är inte samma sak, går inte ens att problematisera att ha hundar för ändamål de inte är framavlade för. Eller innekatter. Eller mjölkdjur.

Släpp ut vilda djur i osäkra miljöer verkar vara lösningen för många men utan djurparker skulle många arter inte finnas längre ex Davidshjort.

Utbildning ökar medvetenhet och därför är besökarna en nyckel i vårt arbete. En park är dyr att driva så det behövs pengar.

Fråga gärna om ni undrar något

Johanna den äldre, jag är jätteglad för din skull.

Tack ❤️

❤️ Jag förstod att några skulle börja kommentera. Många har starka övertygelser om detta har jag märkt på nätet, men just därför är det extra viktigt med sådana som du som kan förklara för många blir nog oroliga på riktigt. Du är rätt kvinna på rätt plats, det märks!

Tack snälla! Du gjorde min dag ❤️

Åh så bra och nu gjorde du min! Betyder jättemycket att du skrev så.

På ett jobb jag hade förr så tyckte jag också mycket om att informera. Det ger så mycket och folk visar ofta uppskattning över det. Det gjorde att jag aldrig tröttnade på det jobbet.

Du gör en viktig insats Johanna och det kommer fortsätta att ge dig och de du möter mycket positiv energi. Precis som du gjorde nu för mig vilket betydde oändligt för mig. Så kram till dig!!

Läste igen vad du har studerat och vad du har för arbetsuppgifter. Det finns många yrken jag kan tänka mig, men åh. Allt lät jätteintressant och roligt.

Min man snarkar så att jag håller på att bli tokig och jag får ingen sömn. Han snarkar på rygg, sida och magen. Han dricker ett par öl tre dagar i veckan och tänker inte sluta med det. Lite överviktig och tänker inte sluta med det heller. Någon som har andra bra tips?

Inga tips men lider med dig. Mammas ex snarkade så högt att jag som låg på övervåningen hörde. Många gånger jag seriöst lipade av irritation.

Se till att han besöker en sömnläkare. Har släktingar på båda sidor i min släkt gjort och de har efter tester kommit fram till att de har någon form av sömnapné. Har då fått en ”snarkmask” som de får sova med. Resultat: no more snarkningar.

Håll för näsan på honom tills han börjar andas med munnen. Eller dör.

Hahahah klockren!

Hahahahahaha

Ta kontakt med läkare är mitt tips!

Nej vad hemskt att skriva så att han dör.

Men chilla Gunilla…

Jag antar att du menar att hon ska hålla för munnen eftersom problem med snarkningar uppkommer när man sover med öppen mun. Inte när man andas med näsan

Ser Homer Simpson framför mig ?

Det finns ju ett gäng receptfria grejer på apoteket, typ spray och näsplåster och sånt. Kan ju vara värt att testa! Är problemen riktigt stora så sök på vårdcentral och be om remiss till ÖNH-mottagning (öron/näsa/hals). Och skaffa bra öronproppar! Mvh /en annan med snarkande man

Sömnutredning av honom. Förhoppningsvis svart på vitt att han själv påverkas negativt, annars kan han kanske fatta hur jobbigt även ”social snarkning” är.
Remiss till att få bettskena av tandläkare.

Hej, har haft identisk situation! Spelade in på mobilen en gång, (typ den första man kunde göra det på, läänge sen), blev lika vansinnigt förbannad när jag spelade upp det som jag var varje natt.. Han fick en ”snarkmask” efter utredning, som nu samlar damm där den står. Används ibland. Jag sover gott i eget rum. För oss funkar det, har inte varit första steget ur relationen, som en del säger om att inte sova ihop. Hade varit noll relation utan min sömn?

En bekant fick rådet att se till att andas genom näsan för att inte snarka. Så nu sätter hon en bit kirurgtejp över munnen innan hon lägger sig, och hon påstår att det funkar 🙂

Det där har jag också gjort en period. Inte för snarkning men för att sova hela natten (vet inte varför det funkar men det funkar!!!)

Tack för alla bra tips! Ska testa snaras?

Det här med att snarka utan att göra något åt det fastän den man sover med påverkas kallade en vän till mig för ”en manspread i sovrummet”. Rätt talande faktiskt, att helt enkelt inte ta hänsyn. Sjukt jävla nonchalant och oacceptabelt och även något många partners finner sig i år ut och år in. Jag bytte rum till slut och det tog skruv! Nu ska han dels gå ner i vikt (win- win hälsa/sömn) och så sover han med en skena han köpt på Apoteket. I helvete att jag ska bli som min mamma som inte hade en god natts sömn under typ 25 år pga min pappas snarkande.

Vad har ni för tips på hudvård? Precis avslutat acnebehandling och för första gången på 10 år kan jag med att gå osminkad i skolan eller på stan (helt overkligt!), men känner mig så glåmig. Vill ha GLOW som alla snackar om. Som student är inte plånboken svinstor heller, har någon erfarenhet av the ordinary? Har kikat lite på dem men har svårt att förstå i vilken ordning man ska ha allt. Kör idag sminkborttagning från ACO som jag älskar, dag/nattkräm samt serum från eucerin som jag gillar, men saknar det är glowet!

PUSS i lördagskvällen

Vad för acnebehandling har du gjort?

Honung, citron, rejält med gurkmeja och en liten nypa kanel. Kladda på som en ansiktsmask och låt sitta i fem minuter. Massera samtidigt som du sköljer av.

Gör det på kvällen, då man kan bli lite gul i hyn, men det går över till morgonen. Huden ser fantastisk och glowig ut.

Aldrig citron i ansiktet, är du galen? https://www.paulaschoice.com/ingredient-dictionary/antioxidants/lemon-juice.html

Inte det minsta galen och har fantastisk hy.

Man kan få brännskador av att ha citron på huden och sen vistas i sol. Så även om det funkar svinbra på dig, var liiite försiktig 🙂

Men neeeeeeeej, inte citron. Inte egen alls, bra grejer i fel kombo kan göra att huden blir helt i obalans. Köpt hudprodukter istället

Nej nej nej

Skulle aldrig sätta citron eller gurkmeja i ansiktet. För starkt.

Kanel är också starkt.

Så himla dåligt råd, verkligen bland det sämsta man kan ha på huden. Vad är nästa steg, bakpulver och tandkräm?

Nämen seriöst. Kolla reddit.com/r/skincareaddiction – mycket bra råd och tips där. Finns hjälp att få för olika hudtyper/prisklasser i sidobaren. Eller så kan man få specialiserad hjälp om man gör ett eget inlägg, men läs på lite först så tror jag nog att du kan hitta rätt själv.

Det har funkat för mig i flera år, men jag tar åt mig av kritiken och ska aldrig försöka hjälpa någon igen.

För glow har ju Lumene en ”glow boost”, har inte testat den själv men vet många som gillar den massor. Från The Ordinary älskar jag ”blodmasken” (https://www.lyko.se/the-ordinary/the-ordinary-aha-30–bha-2-peeling-so?utm_source=kelkoose&utm_medium=cpc&utm_campaign=KelkooPLA&utm_term=The+Ordinary+AHA+30%25+%2B+BHA+2%25+Peeling+So). Har även några andra produkter därifrån men tycker inte de gör så mycket. Annars tycker jag att jag får glow när jag sköter min hudvårdsrutin ordentligt och återfuktar mycket, då kommer det av sig självt oftast.

annars kan du göra ett hudtest gratis hos skincity för att se vad för slags produkter du behöver för att uppnå det du vill och ställa frågor om allt som har med hud att göra. (ej spons haha)

Mykoreanmakeup.com

Billigt och produkterna är så jäkla bra.

WOW vad mycket grejer! Vilka är dina favoriter? Verkar verkligen intressant och vore kul att prova 🙂

Har the ordinary ascorbyl glucoside solution 12%. Använt i ca 3 veckor nu och ser resultat, huden är mycket klarare och mer glow, det positiva med den är att den är lite stabilare än annan c vitamin som lätt oxiderar. Köpte även niod photography opacity 8% & 12% som är som ett serum men ska ge fantastiskt glow, men dessa är lite mer ”kosmetiska” känns det som och kanske inte extremt mycket ”hudvård”. Har inte provat dem än men har sett hur fantastiska de är på andra ?

Inne på hemsidan och det finns ju verkligen så mycket intressant! Har du några favoriter som du rekommenderar?

Finns jättemycket fint där ja? har bara testat lite men kan rekommendera marine hyaluronics, som är ett fuktserum, sjunker in snabbt och återfuktar bra! Gillar även deras squalane, hyn blir så mjuk och återfuktad och vet att det är väldigt populärt. Och deras fuktkräm natural moisturising factors + HA, superbra och prisvärd!

Lägger till en som jag inte provat än men ska vara super för acne, ärr, porer osv; niacinamide 10 + zinc 1.

Rekommenderar den verkligen! Nu är det ju såklart inte samma för alla, men så fort jag ser att jag börjar få en finne eller har fått en och har på produkten, så försvinner finnen i princip på en natt. Även använt det på ryggen en del då jag har problem med hyn där, enda som har funkat för mig hittills.

Lägger till att det även funkar super på ärr. Hade ett djupt ärr på kinden från en finne i över ett år, när jag började använda den produkten försvann ärret gradvist på någon månad, och är nu helt borta?

Åh, hoppas den kan få bukt på mina acneärr! Ha en fin söndag kompisar

Biotherm liquid glow! Bästa!

Jag hade iof inte an acnehud, men det som fick min hud att få en lyster är dessa enkla tips:::
1. rengör huden, dvs skrubba bort döda hudceller. Brukar faktiskt bara använda barnängens (hårda) tvål och en vanlig duschvante elr vad de nu kallas sen skrubbade jag efter att jag duschat klar så huden blev mjuk av allt varmvatten.

2. Koka vatten och häll i en kastrull eller skål som du sedan kan ånga ansiktet med i 5 min elr om du orkar mer, ha inte ansiktet för nära bara. Ansiktet ska svettas. Sen så ska du direkt gå och skölja ansiktet med kallt kallt vatten.
3. En mjukgörande kräm, använder sj bara nivea kräm( den mörkblå burken) får finnar av allt annat

Sen så behöver inte duscha innan du ångar ansiktet, de räcker med att du bara tar bort de döda hudcellerna sedan ångar ansiktet och smörjer

De här har hjälpt mig jättemycket, har knappt haft finnar eller nåt sedan jag började med detta!

Inte alls bra att använda vanlig tvål till ansiktet, alldeles för uttorkande för huden. Avråder även starkt från att använda en skrubbvante till ansiktet, du kan lätt skrubba sönder huden såsom riva upp små små sår som du inte ser och drar till sig bakterier, du kan även få små brustna blodkärl i ansiktet mm. Finns mekanisk peeling (alltså med små korn) som är till ansiktet men även dessa avråder jag från då de också kan vara för tuffa för huden. Rekommenderar kemisk peeling istället som är mycket skonsammare för huden.

TACK allihop! Har slutat med isotretinoin som jag började med i oktober, det enda som hjälp efter otaliga kurer med antibiotika, p-piller och receptbelagda krämer osv. Gillar lumene sen innan och använder deras CC-cream nu när man inte behöver full coverage längre. Ska verkligen kolla upp era tips och försöka hitta mina favoriter!

Hej! Ex acne hy är superkänslig som jag själv vet så oftast är det svårt med ”hemmaingredienser”. Det som ger mig glow är följande – glycolic acid cream (börja med 5%) köp inget dyrt men det ska innehålla den ingrediensen och den är densamma i de flesta produkter. Finns en jätte bra på vitacost.com. Sedan peeling en gång i veckan. C vitamin serum är dokumenterat superbra för glow. Sen funkar bentons produkter (finns på eleven och Lyko) använder tonern, essensen och lotionen och det är så bra. Koreansk huvudhårs överhuvudtaget har funkat riktigt bra för mig o har för första gången fått glow i ansiktet. Även retinol a serum är riktigt bra för glow. Även overnight Tea tree lotion från body shop funkar (använder den både dag o natt då den är så lätt) för att hålla ansiktet rent från finnar men även glowigt. En bra rengöring som inte torkar ut huden är super viktigt. Använd gärna foreo ansiktsborste också på nätterna då den stimulerar cirkulationen och gör ansiktet fullt av lyster. C vitamin mask också. Sorry för osammanhängande men detta har funkat sjukt bra för mig då acne produkter torkar ur huden såååå. Sen kan du blanda cover fx highlighting drops med din hudkräm men då får du verkligen GLOW. Dock är det en sminkprodukt men en halv droppe räcker typ. Kram

Har aldrig provat the ordinary men ska köpa blodmasken!
Jag har problem med finnar pga hormoner så svårt att bli av med det helt, men för att få mer glow i ansiktet så dricker jag mycket vatten, kör ansiktsvatten och dagkräm från rapsodine (apotea) och origin drink up nattmask. Samt så scrubbar jag ansiktet två gånger i veckan ?

Har flera produkter från the ordinary. För mig har de fungerar toppen.
För att få till ett snyggt glow på huden behöver du först få bort gammal hud med en exfoliering, sedan fukt. Eftersom du troligtvis är känslig i hyn efter din acne behandling pröva någon utan korn/skrubb. The Ordinary har en bra och billig syra exfoliering. Sedan ska du tillföra fukt, massor av fukt. En bra återfuktad hud får lyster. Ang. i vilken ordning du ska använda produkterna är en bra regel att ta de tunnaste först.

Tack för tipset Helena!

Ni med IBS , vad är eran godaste maträtt?

ingen…hahaha

nä men strimlad kyckling marinerad med soya, vitlök, honung och lite olja
till det egena gjorda potatis klyftor och icas asians sweet and soure sås utblandad i cream frech.

Chili, soya och vitlök låter som en ibs:ares värsta mardröm ?

Kör vitlöks pulver :p
Dock är det ju väldigt individuellat.

Min mage tål tex inga frukter. Men blåbär och jordgubbar fungerar
Tål typ två bröd sorter.
Inga grönsaker förutom gruka, majs isbergssallad.

Samt nästan inga kryddor än paprika pulver, vitlöks pulver, salt och peppar.

Glutenfri pasta, potatis typ

Så ja ingen stor variation på mat här inte :p

Här är min inspirationslista, va tvungen att skriva en efter ja fick veta allt jag var tvungen att låta bli (kändes som världen gick under)

RECEPT MAT (IBS)

FISK
-lax med pasta och sås på grädde och lime
-lax med potatis och sås på gräddfil och dill
-torsk i ung med créme fraiche, krossade tomater, gräslök, oregano i ugn 200g 20m. Servera med potatis.
-fisksoppa med lax, torsk, räkor, saffran, gräslök, grädde, vin, timjan, saffran och servera med potatis. Majo med pepparrot istället för aioli.
-torsk i citronsås i ugn. Grädde, citron, mjölk, mjöl, fond med potatismos/pressad potatis
-laxstroganoff. Lax, purjolök(bara det gröna), dragon, kapris, dijon, créme fraiche, krossade tomater med ris
-panerad rödspätta med potatis, kall sås på gräddfil

KYCKLING
-créme fraiche m riven parmesan över o sen i ugn 200g 30m. Ris
-stek kyckling och gör sås på grädde, dijonsenap, kycklingfond, gräslök, bacon. Servera med ris
-stek kyckling, ha på smulad feta, spenat och grädde, servera med pasta.
-stek kyckling och blanda med grädde, tomatpuré, soltorkade tomater, oliver, smulad fetaost. Servera med ris (MIN PARADRÄTT!!!)

KÖTT
-Köttfärssås och spaghetti. Krossade tomater, grädde, vin, köttbuljong.
-stek lövbiff och gör sås på grädde, dijonspenap och spenat, servera med ris
-lasagne
-oxrullader (fyll med mozzarella) med sås på dijonsenap o h grädde, servera med potatis
-mozzarellafyllda köttbullar med pasta, kokas i tomatsås.

VEG
-halloumistroganoff.
Halloumi, passerade tomater, tomatpuré, grädde, grönsaksbuljong, timjan, socker, salt och peppar, balsamvinäger, med ris. Tillsätt halloumin sist för stt undvika att de smälter ihop.
-pasta med fetaost, soltorkade tomater, créme fraiche o grädde

Den här listan är guld värd! Tack!

Klarar IBS-magar grädde och creme fraiche?

Åh skickade dig precis en lista med typ 20 maträtter ? den verkar inte ha levererats?? Modd? Var kommentaren för lång? Håller tummarna på att den kommer, annars provar jag igen imorgon. /mvh åt typ inget 6mån efter ja fick ibs pga att jag inte visste vad ja skulle äta

Skippar gluten och mejerier, även laktosfritt. Smör och mozzarella är ok. Då kan jag äta allt utan att få problem. Lax, ärtor och hollandie med blomkålsmos/palsternacksmos är fantastiskt. Sallader med massa gott i sig. Sparris och banan är bra för magen, samma med fänkål, ingefära och chili (i lagom mängd). Dricker mycket vatten och kör som sagt inget gluten. Då mår jag bra!

Sushi och lax öht i olika former. Gillar även potatis i olika former.

För mig fungerar typ allt som är veg och laktosfritt bäst. ??‍♀️

Samma för min kille! Veg, laktosfritt och glutenfritt.

Vad har ni för husdjur? ????

Ras? Berätta gärna hur mycket det betyder för er och ja… vad som helst kring det.

En katt❤❤❤❤❤❤ Så fin:)

Här en katt som är urmysig och tokig. Vill pussas när det är matdags, älskar att ”leka” apport och pratar tillbaka när man gör töntiga ljud haha :’)

hund.

betyder? she is my everything typ, hon är min bebis, mitt hjärta och så fort hon lider går jag typ sönder… 😛 så hon betyder otroligt mycket för mig.
min är en papillon, 9år, har varit nära döden tre gånger pga infektioner och dåligt bemötande på djursjukhus så hon är en tuff brud 🙂

Katter, älskar dem. Familjen har alltid haft massa hundar sen blev det katt av en slump för mig, ångrar mig inte en sekund

har en katt som är den bästa jag vet, världens gosigaste men ändå väldigt självständig. Han har en matklocka i sig, han kan sova en hel dag och vakna exakt när det är matdags på kvällen och börjar tjata om mat direkt (han får mat samma tid varje dag). Har också en hund som jag älskar så mycket. Han är så snäll och lugn men även den mest aktiva hunden jag mött och man kan göra allting med honom <3 <3 <3

6 katter ? Sen från jag besök dagligen av en til katt, bortskämd som så. Håller nu på koka Alaska Pollock åt dom, bästa dom vet! ?

Två birmakatter. En brun och en röd. De betyder verkligen allt och jag kan faktiskt börja gråta bara jag tänker på att äldsta katten kanske inte har så många år kvar.

En katt som ibland är gosig och rolig, men hälften av tiden driver en till vansinne pga skrikig och vaken på natten osv. Längtar till vi hittar en lägenhet med balkong så han kan få ligga där och spana och chilla och få frisk luft, han kommer bli en gladare och snällare katt då.

2 sibiriska katter + 1 dvärgschnauzer. Betyder otroligt mycket eftersom min mamma är allergisk och när vi fann den sibiriska rasen och att hon tålde dom så blev vi överlyckliga ❤️
Hunden älskar jag så grymt mycket, har verkligen funnits för mig nu under dehär halvåret då jag har haft det kämpigt med ett krossat hjärta. Många promenader i skogen med henne har varit terapi för mig.

Älskar att läsa om fina djur! Ligger med ett leende på läpparna efter att ha läst om alla som älskar sina gosar. Själv har jag en liten mops på 2 år som betyder allt för mig och min sambo. Vaknar varje morgon av små puffar när hon kommer och kryper ihop till ”lilla skeden” och buffar på mig så att jag ligger på rätt sätt för att hon ska kunna gosa. Hon ser till att allt är som det ska i kvarteret och muttrar om någon parkerar fel, pratat för högt eller går konstigt. Hon är kvarterets sura lilla tant. Hon avskyr att bli blöt och vill verkligen inte gå ut om det regnar. Då springer hon och göra sina behov så snabbt hon kan, sen stannar hon och lyfter upp ena tassen för att fejka att hon har ont i den så att vi kan gå in igen.

Jag känner likadant, ???? så underbart att läsa allas kommentarer. Det var jag som skrev och frågade. Husdjur kan lugna, roa, göra sina hussar och mattar trygga, glädja oss, ge oss positiv energi och mycket annat. Just att de har sina egna personligheter som du beskrev gör det extra fint. Så tack till dig och alla andra som skrev.

Sjukhus lyssnar fan inte på en. Mår så dåligt hela tiden..ont i magen, kräkningar, diarré. Det har gått på i flera månader nu och nej jag är inte gravid. Får anfall då jag kan inte kontrollera mig själv pga jag har så ont. Har åkt in till akuten två gånger men så fort jag fått smärtstillande och jag lugna ner mig skicka dem hem mig.
Vad gör man? Jag kan inte leva ett liv så här…

Kan det vara magkatarr? Jag mår JÄTTEDÅLIGT av det. Snäll mat och meditation hjälper. Det kan tyvärr hålla i sig många månader.

så hade jag det förut med, åkte in flera gånger och akuten skickade upp mig på gyn för självklart är det fiffi det är fel på när man är kvinna och har problemt med magen!

visade sig iaf senare att det var grov ibs. jag kräks alltså och har diarre nästan dagligen.. >.< finns ingen hjälp tyvärr.. men rekomenderar dig att söka till en mag och tarm specialist själv, skriv en egen remiss.
för akuten kommer bara ta dig oseriöst i längden tyärr

Det är ju standard. Sökte akut för att jag hade dödligt ont i mina njurar, fick gång på gång frågan om det verkligen inte bara var mensvärk…

Jag har också liknande erfarenheter, fast inte så allvarligt som ditt låter. Blir så arg – fattar dom inte att det är något fel på mig! Men nej, får bara rekommendationer att knapra tabletter.
Vet inte riktigt vad man kan göra. Många säger att man måste vara på mycket!?

Gå till husläkarmottagning. Be om att få ta prover ner i magen och andra prover. Kanske det är gallan. Sök hjälp redan på måndag. Lycka till.

Om du har ett pågående problem bör du söka vårdcentral i lugnt skede för utredning. De kan ta prover för att utesluta allvarlig tarmsjukdom. Till dess kan du själv testa att skriva mat och mag-dagbok för att lista ut om du kan se några samband mellan viss mat och ökade besvär. Den vanligaste magåkomman (IBS) finns det tyvärr inga prover som är specifika för, utan det är en uteslutningsdiagnos. Om det är IBS kommer det till stor del handla om kostomläggning, som du kan få hjälp med av dietist. Lycka till! /läkare

Akuten är till för akuta tillstånd. En person kommer med ett problem, dem åtgärdar och skickar hem eller vidare för inläggning på vårdavdelning. Dom utreder ej. Då ditt tillstånd ej är livshotande så behövs således ej inläggning på vårdavdelning och skickas därför hem när problemet är ”löst”. Vänd dig till vårdcentral för utredning, och byt vårdcentral om du inte får någon hjälp. Kram!

Tror inte du ska söka till akuten för att få svaret på dina frågor eftersom de tar hand om de mest akuta. Sök till vårdcentral istället och förbered med frågor, skriv egen remiss osv

Åker till Mallis med vår ettåring och tvååring på tisdag. Vad får jag inte missa att packa i incheckat bagage och handbagage? Hur gör jag resan smidigast för oss och alla andra ombord? Det är visserligen bara tre timmar men ändå!

Ta med lite kläder i handbagaget ifall väskan kommer bort eller ni behöver byteskläder!

Packa även badkläder i handbagaget. Samt slå in lite leksaker och/eller små böcker i papper. De är upptagna med att öppna dem och sen leka med innehållet. Ja, ettåringen är nog mest intresserad av presentsnöret… Ta fram nån i taget.

Hej Ellen,

Första hjälpen-kit. Plåster, rengöringsservetter, solkräm och liknande men även solhattar och annat som skyddar mot solen t ex sådana där nästan heltäckande badkläder. Googla eller fråga på ett Apotek om det. Om de gillar böcker så ta med det och eller läs några talböcker/ låt dem lyssna på ljudböcker eller musik i hörlurar. Gärna med rim och ramsor t ex ”det kommer en mus” eller vad den kan heta, så att du kan distrahera dem vid behov.

Försök om möjligt att inte stressa för mycket dagen innan och avresedagen, det känner barn och då kan de känslosmittas. Bättre att glömma något än att de är ledsna pga det och försök att vara utvilad innan/ släpp på kraven på dig själv om det går.

Haha kul att Sindy la ut en bild på sig själv på insta ikväll och inte fick nog många likes så hon tog bort den och la ut samma igen ????

Inte pga. för lite likes. Hon redigerade om den lite haha

Jag har fått jobb på Montessoriförskola. Tankar, idéer, tips?
Har jobbat många år på ”vanlig” förskola.

Vågen visade på strax över 100 kg. Och jag är inte lång så det är en del att bära på. Dessutom röker jag. Är faktiskt väldigt lycklig och har det riktigt riktigt bra. Så motivationen att göra något åt dessa 2 saker har lixom inte infunnit sig. Men jag inser ju att jag måste för att jag ska få fortsätta att må bra. Så nu jäklar ska jag kämpa och ta tag i vikten innan jag får högt blodtryck. Och rökningen kommer att bli kämpig. Men jag har bestämt mej för att nu slutar jag bara. Ska verkligen försöka se det positiva i detta när det känns motigt.

Koppla inte ihop lycka med vikt. Vare sig man är smal eller stor. Sunt att tänka på hälsan

Håller verkligen med dig. Jag är lycklig trots att jag har en del vikt som är tung att bära. Men då min älskade håller på att återhämta sig från cancer. Med en hel del skador från denna. Känns det som att det är dax att tänka lite mer långsiktigt på min hälsa. Riktigt bra känns det att jag tagit detta beslutet.

Men. Sluta tänk så. Finns inget ”trots” en del vikt. Lika lite som man ”är lycklig” för att man är smal. Lycka har inte med vikt att göra. Att du säger som du gör visar bara hur påverkad du är av vad andra tycker. Du är lycklig. Punkt. Du vill gå ner lite för hälsans skull. Punkt. ?

Jag lider av depression och grov ångest, trots att jag väger 55 kilo. Lycka och vikt hänger inte ihop.

Precis

Japp… för hälsans skull. Precis vad jag säger ?

Jag är inte redo att hålla med. Jag har gått upp mycket på rätt kort tid och det är helt klart ett resultat av att jag inte mår bra. Mår dessutom ännu sämre nu pga vikten. Däremot så är det förjävligt att det är så.

Rekommenderar ”äntligen icke-rökare” av allen carr! Slutade efter jag läst den. ?

Tack för tipset. All hjälp är toppen. Har ju varit stilla sittande under en lång tid då jag vårdat min man. Dessutom stress rökt. Men med den otroliga lycka jag känner nu när vi verkar ha kommit ut på den ljusa sidan. Så känns det verkligen som att jag är redo.

Jag med! Kan tacka mkt för den boken, trodde jag aldrig skulle kunna sluta men med boken var det till och med lätt! Känner flera som lyckats sluta med hjälp av den!

Min kille ( bor i annan närliggande stad) svarar inte på sms, messenger eller telefonsamtal. Han slutade svara mitt i en pågående chattkonversation (inget bråk eller nåt). Detta var i förmiddags (vet kort tid) men han brukar inte göra så. Ska jag vara orolig? Kan det hänt nåt? Har ringt och messat flera gånger utan resultat.

Vet du vad han skulle göra idag? Kan hans batteri ha dött? Är han i skogen? Beroende på hur seriös er relation är tycker jag att det är rimligt att försöka messa en polare till honom och kolla så allt är OK om du uttömt rimliga alternativ till denna frånvaro av kontakt.

Han skulle inte göra något speciellt, bara vara hemma, lagade mat när vi chattade. Vi har varit ihop i drygt fyra år. Överväger att kontakta en kompis till han men tänker att det kanske bara är mina katastroftankar som spelar mig ett spratt och att jag gör bort han? Tänker att har jag inte hört nåt på ett par timmar så får jag kanske åka dit och gå in.

Men! Hör av dig. Har ni varit tillsammans så länge och inte har några problem och det blir tyst helt i en konversation och sen får du inte tag på honom så är det klart du kan höra av dig till hans kompis

Kan du höra med någon vän till honom om hen kan få tag i honom? Låter oroväckande att han slutat svara… Berätta gärna här hur det går.

Skulle också kontakta en vän till honom. Du gör absolut inte bort honom, antar att hans vänner också har ett intresse i att han mår bra och är okej.

Fick ta på granne (google). Brandlarmet hade gått på fm, då jade hon gått dit och han var avsvimmad. Fått åka ambulans. Ringde sjukhuset som försökt få tag på mig men inte hittat nummer o han ingen telefon. Han är okej nu , svimmat på sjukhuset igen, tagit massa prover som några var halvdana men inte jättefarliga. Ska åka hem nu och följas upp på måndag då vissa prover ej var hundra.

Är påväg mot tåget o han nu. Hatar mig själv ganska så mkt nu för att jag ej ringt granne tidigare.

Åå, nu läser jag det här. Hade missat och hann redan själv bli orolig fast jag inte känner er. Hata inte dig själv! Hoppas allt reder sig med killen. Du kunde inte gjort nått på avstånd och bra att granne reagerat på brandlarmet.

Omg?! Vilken panik, det är ju typ ens största rädsla. Det måste ha hänt mitt i konversationen då? Hoppas det går bra, att det inte är något allvarligt med honom?

Åh fy :/
Men hata inte dig själv, du hade ingen aning och hade inte kunnat förhindra något. Kram <3

På tåget nu. Kommer ta ett tag att komma fram iochmed kväll och småstad.
Mitt samvete är utom kontroll.

Tankarna bara rusar, vad hade hänt om ingen hört? Är det egenligen allvarligare än han gwr sken av? Brukar man verkligen behöva stanna en hel dag pga svimninga?

Och sen är det klart som fan att det är brandvaranre som ska rädda. Brandvaranre är hans grej, han testar de varje månad hos han och hos mig. Andra gången han var hemma hos mig så bytte han alla mina brandvaranre för att han inte ville att nåt skulle hända mig!. Kommer om möjligt ha ännu större känslor till brandvaranre nu (och han).

Blir nyfiken, varför gick brandvarnaren för att han svimmade?

Ha inte dåligt samvete. Allt du gjorde var ju av kärlek till honom. Hoppas allt blir bra m dig och killen <3

Troligtvis lagade han mat när han svimmade och om något var på på spisen så utlöste det brandvarnaren när det kokade eller stekte torrt.

Hon skrev att han lagade mat när de chattade och han plötsligt slutade svara. Så antagligen svimmade han mitt i matlagningen så något brändes vid och startade brandvarnaren. Rent flax alltså, så fick han hjälp snabbt!

Hoppas du fått tag på honom. Om inte skulle jag absolut höra av mig till en kompis i närheten, om det inte är för långt bort åka själv. Kanske bra att oberoende höra av dig till någon av hans kompisar som sen kunde komma med. Skriv till honom att du är orolig, inte bara via telefon utan så att han kan läsa via dator eller så ifall det hänt nått med telefon.

Hej Hondendär,

följde ganska oroligt hur det gick för dig och honom. Okej, tur i oturen men förstår att frågorna är många men det dåliga samvetet kan du släppa direkt. Du ska inte ha dåligt samvete alls. Däremot kan det vara bra till en annan gång att ha några fler nummer att ringa, inkl. hans granne.

Oj, vad jag kände och känner med dig. Tänk så här att det är alltid lätt att vara efterklok och nu var du ju det (riktigt KLOK) så att det ordnade upp sig så pass bra ändå till slut. Bra tänkt och bra jobbat! Ta till dig det nu! Jag vill dig så väl! Kram

Barnen sover, mannen är ute med vänner, jag har chips och öl, det är faan livet ? vad gör alla andra ikväll?

Barn uppe(kollar tv) men jag dricker lite rödvin, lyssnar på åska och njuter av kvällen:)

Eftersom jag är ensam hemma och inte har några vänner i denna stad så hoppas jag att någon här vill agera vän.
Hur gör ni andra som är i relationer när det gäller aktiviteter som inte berör er partner? Brukar ni meddela start/sluttid, plats osv i förväg, eller är ni mer ”drar ut en sväng, hör av mig sen!”? Tänker främst på längre aktiviteter som pågår en hel helgdag, semester med vänner eller liknande (alltså inte fotbollsmatcher som pågår 90 min).

Eftersom jag saknar umgänge här blir jag väldigt ensam när min partner gör så. Jag föredrar att i god tid bli meddelad start/sluttid och ha en dialog om det. Så att jag dels vet var han är och dels kan hinna förbereda mig för att göra annat (hitta på saker för att umgås själv en dag eller så). Min partner förstår inte detta och tycker att han ”nämnt att han ska iväg” och det räcker. Hur gör ni andra? Jag har en föreställning om att MITT sätt är det normala, medan min partner menar att man inte måste berätta allt (ofta med argumentet att ”vi har ju inga barn att anpassa oss efter!”), vilket jag tycker är kass för det handlar ju om att man vill planera sin tid.

Jag tycker ditt sätt verkar likande så jag har de i min relation. Nu har vi barn men gjorde så även innan. Tycker att de är respektlöst att inte säga när man ev kommer hem. Säger man inget så antar man ju bara att den andra personen helt anpassar sig efter en själv och det känns inte så charmigt. Och de gör det ju omöjligt att planera saker tillsammans om man inte har någon aning om ens partner kommer va hemma eller inte..
Behöver ju inte va exakt tid men man vet ju ofta om en aktivitet är 2 eller 8 timmar..

Ibland frågar min kille om ”det är OK” att han drar ut ett tag. När det händer funderar jag alltid på att slå en stekpanna i skallen på han. Så sjukt irriterande. Sitter han i fängelse hemma eller? Bara att dra ut, hejdå!

Med andra ord skulle jag få totalt psykbryt om vi skulle diskutera tider när vi kommer hem.

Så skönt att höra hur ni andra resonerar men eftersom ditt svar är lite annorlunda än andras undrar jag hur du resonerar kring när din partner t.ex. är borta hela dagar/semestrar utan att meddela tider/platser? Att dra ut ett tag är ju, som jag nämnde – inget jag bryr mig om, liknande en fotbollsmatch eller så, men att säga ”jag ska på fest ikväll” och sedan varken meddela när detta ska påbörjas eller avslutas (t.ex. ingår övernattning osv) tycker Jag är problematiskt. Hur tänker du kring sådana situationer? Är det mer ”han reder sig själv och kommer och går som han vill och om jag inte är hemma så är det hans förlust?” Har ni par-tid ihop som han engagerar sig i?

Om vi planerar något innan så planerar vi som folk gör mest, vi bestämmer en dag och en tid och kanske en plats. Avskyr folk som är sena, så då gäller det.

Drar han ut säg på kvällen och vi inte har något planerat så bryr jag mig inte alls om han kommer om två timmar eller om ett dygn. Skulle meddela varandra om vi drog bort 1 vecka dock. Jag planerar inte att planera något med honom OM han skulle komma hem om 1 h om du förstår hur jag menar. Kommer han hem och jag råkar vara hemma kan vi göra något ihop annars tar vi det lite som det kommer.
Kanske ganska uppenbart att vi inte har barn, då antar jag att folks liv är lite mindre spontana.

Tror du det skulle underlätta för dig att inte planera att planera med honom? (Sorry om det där planerar att planera är otydligt.)

Nu har inte jag partner för tillfället och bor hemma hos familjen igen, men skulle väl vara ungefär likadan i en samborelation antar jag. Jag är egentligen en ”drar ut en sväng, hör av mig sen!” men då förväntar jag mig inte heller att det finns mat till mig när jag kommer hem eller att någon annan anpassar sig till mina tider eller att jag blir involverad i några planer för den dagen heller. Men berättar iallafall vad jag ska göra och vart jag ska, det är ganska schyst tycker jag. Sen vet man ju oftast om aktiviteten tar någon timme eller hela dagen. Man kan ju säga t.ex ”Vi ska på fotbollsmatch och kanske går och tar en öl efter det” så man vet på ett ungefär vad planerna är och så man kan anpassa sig efter det. Tycker dock att det är lite irriterande om man t.ex ska iväg och fika med en vän och någon vill veta när man kommer hem, jag har ingen aning om hur lång tid det tar att fika, vi kanske har jättemycket att prata om och stannar i flera timmar, eller så måste kompisen gå efter en timme och därmed kommer jag hem efter en timme. Dock kan man isåfall bestämma en tid med sin partner att vid 15 åker vi och handlar så då får du komma hem.

Har lite samma issue med min kille. Han är rätt diffus och gör inga planer direkt, men jag älskar struktur och planer. Vill alltid veta typ om han ska ut och dricka öl, om han tänker komma hem vid 22-midnatt, eller om det ska bli en sen utekväll till typ 3-4 osv. för då kan jag själv planera om jag vill sitta hemma och jobba, se en film, eller själv dra ut osv. Han sa också tidigare i veckan han skulle träffas med en kompis ikväll, också idag sa han typ vid 12 att han sticker snart… Jag ba? Va? Det är ju inte kväll förrän om typ sex timmar?? Haha, så drog han lite efter lunch tid… Fine för mig då jag är bakis och bara ligger hemma idag, men ibland har jag tex tänkt vi ska laga middag ihop eller något annat, men så skulle han visst käka med sina vänner eller något… Irriterar mig sjukt mycket på sånt.

Mitt sätt att hantera det är bara att fråga, fråga, och fråga igen, när ska du iväg, vad är det för något som ska hända, när kommer du hem, äter vi ihop osv. osv. Också fortsätter jag bara fråga tills han ger mig något slags svar, även om han hatar sånt :p

Jag relaterar SÅ hårt. Om du bara visste! Det avskyr jag ”jag ska ut ikväll” och sen visar det sig att kvällen börjar kl.13…. Men din kille, han svarar när du frågar?
Jag har provat fråga men han säger bara ”jag vet inte vi får se” då försöker jag ”tidsätta” aktiviteterna ”men kl.22 då kommer du hem då?” då blir han sur. Har du frågat varför din kille inte delger sina planer – och vad har han angivit då?

Mycket insiktsfull kväll de här hehe

Jag börjar alltid fråga tidigt på veckan, också ibland blir han irriterad men så förklarar jag att jag måste planera om jag ska handla in till middag eller om jag ska hitta på något tex 🙂 Frågar typ som dig, ”jaha, han sa han ville träffas lördag kväll… så det är typ kl 18 eller??” och han ba ”jag vet inte..” så säger jag ”eller är det liksom sen kväll, typ 21?? för då ska vi ju käka ihop?” och då kanske han säger ”näe jag tror han tänkte grilla eller något så äter nog hos honom…” :p Så man ska typ dra det ur honom och samtidigt planera för honom liksom.

Han säger att han och hans vänner inte planerar grejer bara 🙂 Det stämmer! Generellt upplever jag att många kvinnor blir projektledare och planerare varje gång något ska hända, medan killar oftast bara hänger med :p

Jag skulle få krupp och känna mig låst, kvävd och kontrollerad om min partner ville veta sluttid på allt hela tiden. Klart jag skulle säga om ex. övernattning eller inte skulle ingå, men att behövs medela om jag tänkt komma h 22, 00 eller 03 efter en utekväll skullej jag aldrig palla. Beror ju på hur roligt det är och det är ju inte en förälder en är tillsammans med utan en partner.

Håller helt med och varit i samma sits själv.

Vi säger alltid på ett ungefär och sedan ofta ett sms när vi är påväg hem eller om vi blir ute längre. Inte någonstans för att kontrollera varandra utan just i form av respekt för den andras tid (mat, kanske inte vill bli störd mitt i något när han/jag kommer hem, kunna planera in något annat, om vi hinner ha myskväll osv) och att inte behöva bli orolig för ”nu har det väl gått lite många timmar”. Dessutom slipper någon av oss bli den ”störiga” partnern som undrar när den andra kommer hem, för det vet vi och kan planera vår dag därefter 🙂

Så tycker absolut inte att dina tankar är konstiga. Du kan förresten inte gå med i någon förening eller liknande för att hitta fler folk att umgås med (om det nu är så att du inte trivs med att vara mycket själv)? 🙂

Det låter så vettigt, har ni alltid haft det så? Faller det sig naturligt? (har du tips på hur jag kan implementera detta i min relation?! hehe..). Jag misstänker att min partner tror mina frågor bottnar i någon slags kontroll samt att han tror hans sätt är normalt, medan jag försökt hävda respektkortet och också att min tid kan vara dyrbar. Men eftersom jag inte har vänner här tror jag helt enkelt inte han bryr sig så mycket – han vet att jag alltid är tillgänglig.

Nej inte direkt, nu har jag fokuserat på karriären senaste tiden och varken haft tid eller luft att engagera mig. Jag bor i denna stad pga. min partner. Jag skulle egentligen flyttat men sedan träffade jag honom och blev kvar. Jag trivs väldigt bra men jag har mina vänner och familj i andra städer, så jag besöker dem kanske 1-2 gånger i månaden, så jag har mycket tid själv, mestadels trivs jag så men det hade varit roligt att kunna dricka lite vin ute och gå på bio ihop med någon, men det är rätt svårt att få vänner i vuxen ålder när man är introvert och kanske inte den typiska ”tjejen”.

Var bor du?, 🙂

Hade det så i början på min nuvarande relation (3 år men vi bor inte tillsammans). Jag gillar planer och struktur, han kunde tex jobba kväll till 22 och jag frågade: ”kommer du hit efter jobbet” och få ett ”jag vet inte, vi får se”. Vilket resulterade i att jag satt och väntade. Höll mig vaken (för 22 blev ofta 23:30 innan han tagit sig hem, duschat, ätit och seeeen fundera på om han skulle sova jos mig). Sjuuuukt störande. Men sen slutade jag vänta och slutade fråga. Planerade min egen tid och var inte alltid tillgänglig. Då gick det upp för honom. Sen har tiden också lett till tydligare kommunikation tror jag. Lycka till ?

Vad är det senaste ni unnade er själva? Alltså något extra, kanske dyrare än vad ni vanligtvis köper, något ni sparat ihop till eller kanske någon resa? Jag sparade och köpte en ring till mig själv i guld och vittguld med några diamanter, som matchar ett halsband jag ärvt som betyder mycket för mig

Unnar mig hårvård och doftkaer i en uppsjö ? Annars är det resor jag lägger pengar på. Behöver inte kosta så mycket är lite av en fyndexpert då det kommer till resor, älskar all inclusive. ?️☀️

Åh anonym!! Ge mig dina kunskaper och expertis till resor med all inclusive.
En annan hittar aldrig på de förebannade hemsidorna & gör jag det är det 3 månadslöner ? (finns en smula ironi)

Haha, jag köpte en deo. Brukar göra min egna men unna mig en dyrare som jag varit för snål med att köpa. Är väldigt dålig på att unna mig själv, sätter mig själv i sista hand. Men en dag, ja då ska det bli ändring på det!

Unna dig något då och då ?

Ett tips är att skaffa appen ”dreams” och sätt upp några drömmar du vill köpa/göra och på det sättet märker du knappt att du har sparat till din dröm och känns inte lika ”jobbigt” att unna sig det man vill ha.

Har precis beställt två sommarklänningar och två toppar! Behöver lite nya kläder till jobb och sommarvärme.. Köpte också en baddräkt även om jag har två bikinis, för jag ville ha något jag kunde simma och bada mer obehindrat i 🙂

Annars har jag unnat mig djungelvrål idag.. En massa vin och öl till företagsmiddagen igår, och en avslappnad bakis dag idag utan något jobb 🙂 Det blir jobb några timmar imorgon istället…

Åh vad härligt!

En resa! Åkte utomlands själv en helg för nån månad sen, det var helt underbart.

Jag köpte glow drops från loreal för 179kr idag. Haha. Ha velat ha den länge men onödig att köpa typ. Men idag slog jag till!

Köpte en HP sprocket idag, en miniskrivare. Skriver dagbok och tyckte att det var på tiden att kunna göra lite mer levande anteckningar med bilder ibland, tror jag kommer uppskatta det i framtiden när jag kollar tillbaka i mina böcker.

Ett par nya svindyra löparskor som jag ska använda för att gå Fotrallyt om tre veckor!

Vet någon om sindy och knivmicke förlorat vårdnaden om luna?

Skulle inte förvåna mig…

Jag måste lite skriva av mig. Jag känner mig så hemsk! Jag har träffat flera killar sedan det tog slut med mitt ex. Ingen har kännats som att han kan vara lika fin, eller att det skulle kännas lika bra med som mitt ex. Alla har något som känns fel! Knappast är jag heller felfri och det var inte mitt ex heller men jag älskar honom ändå. Mitt hjärta vill bara ha honom, han är kärleken för mig. (Vi gjorde inte slut som ovänner men det måste göras.)Men min hjärna säger att jag måste släppa honom… Är jag onormal som tänker så här eller känner ni igen er?

Nej inte onormal alls. När jag gjorde slut med mitt ex kände jag att jag aldrig skulle kunna känna något så som jag gjorde med henne. De jag dejtade efteråt jämnförde jag med vår relation och jag tänkte ändå bara på hur hon var. Nu kanske jag låter dryg men även när jag träffa min nuvarande man så kunde jag ibland i början fortfarande jämnföra med hur mitt ex var, tänkte kommer det någonsin gå över? Och en dag gjorde de det. Jag tror att det var för hon var min första ”stora” kärlek så det var svårt att jämnföra det med något. Men med tiden svalna den längtan och känslan. Nu kan jag knappt förstå att jag tänkte så haha 🙂

Jag kände så, efter ett halvår kändes det fortfarande så, så jag tog telefon i handen och ringde upp exet ! Vi tog en kopp kaffe, hamnade i sängen och har efter det varit tillsammans, nu 8 år till på våra 6 år innan! 🙂 Man måste känna efter!

Tack till er båda för svar! Hoppas på ett sagoslut för mig också!

Vi hoppas också på det, Trollunge. ☀️

hur vågar man ta kontakt med någon egentligen? är så rädd att bli nekad. varför skulle någon vilja gå ut med fula mig är det enda som går runt i huvudet på mig. vill men vågar inte! ge mig mod!

Det är jag med. Oftast gör jag det ändå, men är i typ samma situation som du just nu och enda sättet för mig att släppa honom är att skriva till honom. Så mitt tips är att bara göra det, vet att det är jättesvårt och jobbigt, för mig tar det alltid ett tag innan jag samlat det där modet.
Men det är samma för mig i alla situationer. Jag nojar ett tag men sen kastar jag mig bara in i dem, man måste utanför sin comfort zone, och sen är det bara att se vad som händer. Som sagt, vet hur svårt det är, känner till varenda hjärnspöke, men vet också att det enda är att ta tag i det om något ska hända.

Lättast, tycker jag, att skriva på kvällen. Då kan man somna sen. Hitta det där lilla modet och kör. Går det inte vägen har du blivit en erfarenhet rikare och du kommer märka att det inte är så farligt. Vägen dit och precis innan och efter känns jätteskrämmande (varje gång tycker jag), men efter märker man att det var inte så farligt som man gjort det i sitt eget huvud.

Själv ska jag skriva nu i dagarna, det är min deadline. Kör du också 🙂

omg okej jag ska försöka få mod till att göra det! blir svettig av att bara tänka på det haha! får se det som en vinst att jag bara vågar skicka iväg ett sms! skita i om han säger ja eller nej. PUH!

Ja det tycker jag. Hur bra känner ni varandra? 🙂

inte alls bra om jag ska vara ärlig. får hoppas han ens minns mig haha! jag återkommer i något inlägg om jag ser ditt nickname och skriver när jag får nobben :’) lycka till med din!

Gör det? lycka till!!

Hoppas det går vägen för er båda ?

Gör det! Du vågar! Det värsta som kan hända är att det blir ett nej men då kan du med gott samvete iallafall tänka att du försökte. Visst är det aldrig en skön känsla eller upplevelse att bli nekad/avvisad men försök att bara ruska av det. Ett nytt försök en annan dag. Känns det extra jobbigt hade jag fixat ett litet care package till mig själv med saker som gör mig på bra humör. Mitt care package hade vart typ Uppfinnarjockes korsordstidning ?, någon god choklad och typ en baugette. Fixa sitt eget lilla pepp om det inte blev som en ville 🙂

Ibland när jag (tjej) får orgasm får jag samtidigt världens huvudvärk. Det går över på ett par minuter men förtar ändå lite av det roliga. Någon mer som har det problemet? Tips?

Låter som du spänner nacken/bakhuvudet. Luta dig tillbaka och slappna av i axkar och huvud och se om det hjälper

Samma sak för mig. Dock beror det nog på mitt skyhöga blodtryck i samband med graviditet. Hörde även någon som kallade det spänningshuvudvärk. Just att man spänner sig för mycket. Så mina tips är kolla upp blodtrycket och försök att slappna av i nacke/axlar. Annars har jag ingen aning vad det kan bero på ?

Om den går över snabbt så låter det som ansträngningsutlöst huvudvärk som kan uppstå vid orgasm. Den beror på blodtrycksstegring samt tillfälligt vidgade blodkärl. Den är ofarlig.

Men om man får kraftig huvudvärk vid sex/orgasm för första gången och den kommer som en blixt från klar himmel ska man söka läkare direkt. Då kan det röra sig om en blödning i hjärnan.

Ja det skulle faktiskt kunna vara att jag spänner mig. Måste försöka slappna av ?
Nepp jag har lågt blodtryck så det är det nog inte.
Tack för inspel!

Ansträngningsrelaterad huvudvärk, eller orgasmhuvudvärk brukar det kallas. Vanligare än många tror!

https://www.1177.se/Stockholm/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Jag-far-huvudvark-vid-orgasm-Ar-det-farligt/

Första gången jag skriver här.. behöver skriva av mig lite tror jag. Hade cellförändringar 2013 som jag fick opereras för, och gjort kontroller varje år sedan dess som varit bra. Har haft jobbiga magsmärtor långt ner i magen ett tag nu och lite ont i ryggen, främst på morgonen och kvällen. Kan också bli väldigt svullen. Är inte gravid, urinprover visar ingenting, så på måndag ska jag göra ett ultraljud i samtidigt som detta års cellprov och är livrädd för att det ska vara något allvarligt. Blir inte bättre av att man hetsgooglar symptom.. Någon fler som haft dessa problem?

Googla inte mer, det gör det bara värre!!! Bra att du ska kolla upp det snart. Men tänk att du verkligen inte kan vara säker på vad det är, troligtvis är det helt ofarligt. Håller tummarna för att allt går bra!!

Is he into me??
Hurdan vet man om en man som flörtar med dig vill ha dig eller inte?
Hurdan flörtar män?
Jag vet att han vill ha mig, jag kan känna det med hela min kropp men vet inte ens varför jag känner så.
Han ser på mig, ofta. Han vill vara i närheten. Han blir så annorlunda när jag är i närheten. Osv…

Ja han gillar nog dig 🙂

Tips på YouTuber som gör vloggar i samma stil som Therese Lindgren för ett par år sedan? Kanske vagt, men liksom någon som inte lever ett typiskt ’influencer-liv’ och som kanske inte mår så bra jämt. Älskar att kolla YouTube och särskilt vloggar, men jag pallar inte allt det där som jag inte kan relatera till. Eller bara tips på YouTubers som är lite mognare? Runt 25-30.

Undrar också! Kollade på alla Therese videor på den tiden 😀

Helene Torsgården!

+1

Helen Torsgården och Mimi Höglin!

Jag vill ha en väska som kostar över 15.000.

Väskan ”ropar” på dig, eller hur?! ☀️?

För min del så ”ropar” betydligt mindre dyra saker på mig ibland, men inte nu på länge. Väldigt skönt att slippa känna så, men kan även vara roligt att shoppa loss.

Inte skulle jag bli lyckligare av en dyr väska men att för dom pengarna ge till svältande människor och djur skulle göra mej super lycklig.

Köp en väska som kostar över 15000 då, du kommer inte ångra dig 😀 har du inte pengarna så lägg upp en spar-plan.

Håller med ”Bellan”! Köp väskan & känn inte att något/någon ska ge dåligt samvete! Gör upp en spar-plan och köp den.
Jag köpte en väska för ett år sedan som jag sparade till i 3 år, tjänade inte så bra på jobbet och andra utgifter som kom i vägen. Men nu står min älskade fint på mitt rum! ?

Jag antar att du är rätt ung, jag är antagligen lastgammal för jag har fått andra ”lyckorus”. För kändes det väldigt viktigt att ha väskor och skor – nu är mina nära kära det som både ger mig lycka och som jag vill spendera mina slantar på.

*förr skulle det givetvis stå;)

Vilken är bästa sidan att handla mat på internet med? Typ mathem osv? Berätta era erfarenheter <3

Mathem är skitdyrt i jämförelse med att handla i en ”riktig” butik, fick jag känslan av iallafall. Annars var det bra, gratis leverans och skönt att man fick en mer exakt tid, och inte behövde vänta hemma fyra timmar. Dock var potatisen vi fick möglig, men annars fin och bra mat.

Vi använder mathem. De ÄR dyrare men att det är smidigt väger upp. De har inte allt heller vilket kan irritera men så är det ju i butik också. Man kan ändra sin order fram till 23.59 dagen innan leverans och det är supersmidigt att ändra i ordern. De har bra service och superbra kundservice. Om nåt blivit fel får en hjälp och kompensation direkt. Även testat mat.se de är billigare men om du vill ändra i din order måste du AVBOKA hela orden och lägga en ny, orimligt, och sen levererar de sina varor i små papperspåsar, så du får en miljard påsar med tre varor i varje typ, känns inte så tidsenligt att slösa så med något.

?Kommunikation:

Hur gör ni för att få folk att förstå er? Privat? På jobbet? Berätta gärna!

Är extremt tydlig och får folk att bekräfta att de förstått vad jag sagt. Extremt ocharmigt enligt min partner.. men de fungerar 🙂

Hahaha jag med! ?‍♀️ ”Fattar du?” Säger jag ibland och får ett argt JA JAG FATTAR! tillbaka. Inte så charmigt, tydligen!

Haha min sambo störde sig också sjukt mycket på att jag alltid frågade om han fattade… Men så förklarade jag att det är för att när man berättar grejer för honom så reagerar han inte, han sitter ju och kollar på en och man ser att han lyssnar, men han nickar inte, säger inget, gör inga ansiktsuttryck… Såå irriterande :’)

Jag brukar säga det jag vill säga och sedan fråga ”förstår du?” Och om personen svarar nej så fortsätter jag förklara tills hen förstår och om personen säger ja ber jag personen förklara vad jag precis sagt och på så sätt så vet jag alltid om hen fattar eller inte! Min man brukar säga att han förstår och när jag ber honom förklara vad jag sa så brukar han säga ”okej jag förstår inte” ???

??

Bra fråga 🙂 oftast ser man ju på en person att de inte förstår…. Då får man börja om från början och från en annan infallsvinkel. Många gånger handlar det om att folk inte riktigt lyssnar, så man får försöka se till att de konsentrerar sig på dig som talar.

Så otroligt ärliga och fina svar! Tack snälla ni! ?☀️

Och ett av mina egna knep är att säga med inlevelse: ”… När man inte har upplevt en sak själv så är det svårare att sätta sig in i, men tänk er själva om ni hade… ” osv.

Just nu ligger jag inne på BB och är så less. Ingen bebis i sikte (bara v.39 än) skyhögt blodtryck och huvudvärk, ständigt närvarande huvudvärk samt så svullen så det gör ont i händer/fötter. Är så slut och utmattad så jag orkar inte mer! Så ska man orka med en förlossning på det här?! HAH! Ligger inne på observation pga just blodtrycket, 161/130 är inte så bra. Får all den hjälp jag kan behöva men vad hjälper det när jag bara vill dränka mig i närmaste regntunna? Nu låter jag väldigt dramatisk här, psykiskt mår jag bra men klarar inte av en minut till av denna graviditet. Har jag otur får jag vagga omkring 3 veckor till innan lillen kommer ut. Hur gjorde ni för att hantera sista delen av graviditeten? Samt vad ska jag underhålla mig med medans jag ligger här? Har scrollat igenom det mesta på 9GAG och kikat på Vet ranch på youtube.. Mvh sjukt less tjockis

Men herregud att dom inte sätter igång dig? Sjukt! Finns det ingen som bestämmer nåt du kan prata med? Hur ser det ut med havandeskapsförgiftning?

Ej havandeskapsförgiftning! Blodproverna ser bra ut. Mjo läkaren är lite och nosar på eventuell igångsättning men vill avvakta in i det längsta ?. För att se hur jag svarar på medicineringen samt för att jag är förstföderska (!?) Vad nu det har med saken att göra.
Ligger och lyssnar på nyfödda som gråter, dem låter så ynkligt?❤ Låter så gulligt nu i början innan dem har kommit igång ordentligt.

Jag är också sjukt trött på att vara gravid! Är i v. 41 nu och ännu ingen bebis. Orkar inte röra mig så jag sitter bara i soffan och dricker vatten och halvkollar på serier. Behöver också tips på hur man härdar ut!

Jag förstår inte hur man ska orka? Jag blir så bitter på dem som fortfarande kan röra på sig. ”Lägger ut på Instagram att det är så sköööönt att fortfarande kunna gymma i v.37.” MEN GÅ OCH DRA NÅGOT GAMMALT ÖVER DIG. /#kränkt

Hahaha hoppas ni får bebis snarast!! Låter lite tufft för er båda.
Själv var man lätt som en lärka fram till födsel som skedde ganska exakt när det var due. Vill minnas att det eventuellt var lite jobbigt att ligga på rygg sista tiden…?
Well well. Hur jobbigt eller lätt man än har det… snart har ni en liten gos hos er! Håll ut, det blir bääääääst!!!!!!!!

Jag ska i och för sig inte klaga på det, jag tränade på som vanligt och mådde tipp topp till och med v. 38 sen i vecka 39 blev jag helt slut. Tiden går sååå långsamt när man inte kan göra nåt! Hur länge måste du stanna på sjukhuset? Är det något tal om igångsättning?

?Dvs hur får ni fram erat budskap/ era åsikter?

Förr när jag var en bra och tålmodig människa: Genom att lugnt och tydligt argumentera, men också lyssna och bemöta andras åsikter.
Idag: Genom härskarteknik, skrika på andra personen, säga att jag inte ens har tid att förklara något såhär simpelt, sluta umgås med människor som inte tycker som jag.
Japp, jag önskar jag inte var sån.

Tack snälla för ditt ärliga svar! ?

Ja, alltså periodvis så är det lättare att argumentera på ett bra sätt. Jag har fått mycket träning på det och delvis så är jag så nöjd med att jag vågar och kan argumentera på (vad jag och andra anser) ett bra sätt. Utan att använda härskarteknik. (Det kommer säkert tider då du kan ta tillbaka ditt mer tålmodiga jag. Allt har sin tid. Ibland är livet tuffare och då blir det lätt så för många att de inte orkar köra annat än härskarteknik fast de egentligen vill argumentera sakligt och korrekt, vi är inte mer än människor)

Men sedan går det alltid att förbättra sitt sätt att uttrycka sina åsikter. Och det bemöts ju olika beroende på vem ”mottagaren” är och det gör det mer komplext än vad man hade önskat i vissa lägen. ☀️

Tillägg. Fast ibland kan ju just detta mer inkorrekta sättet att vara (bryta med folk osv) också leda till en bra utveckling. Ibland kan det behövas förändring, speciellt om du egentligen innerst inne inte orkar det efteråt. Och jag har själv varit nästan komiskt ärlig ibland, men det kan samtidigt vara uppfriskande. (så länge man inte gör någon illa utan inser det själv. Du verkar också ha bra självinsikt)

Och det går ju att backa bandet ibland. Att man kan säga förlåt eller förklara vad man egentligen ville få fram. ?

Haha, kan lätt bli så när man stött på ett antal hjärndöda zombiliknande individer:)

⭐️

Ok, har en fråga om youtube. Jag är född -88 och har typ aldrig kollat på youtube. Jag var såklart sett nåt klipp här och där, men aldrig ”hängt” på YT. Har förstått att det är väldigt stort bland ungdomar. Har eg två frågor:
1) vad är det som är så bra med YT? Jag tycker det verkar assegt att sitta och glo på nån i flera minuter som snackar.
2) någon här i min ålder som frekvent använder YT?

Mvh / tant

Född -91 och känner precis som du haha. Förstår inte tjusningen alls att sitta och titta på youtube videos/vloggar.

Min kille som är i din ålder äääälskar youtube. Jag som är lite yngre än honom tittar typ aldrig, har några klipp som jag ser igen ibland bara. Tror det finns rätt många i din ålder som kollar frekvent på youtube. Det är väl olika bara vad för sorts sociala medier man fastnar för, vissa tycker att bloggar är jättetråkigt men youtube kul osv.

Men det du beskriver nu är ju 1% av youtube. Finns hur många klipp som helst, om precis vad som helst. Humor, sorg, läckta klipp, roliga olyckor, hemska olyckor, alla nyhetssändningar, massa live videos, katter, hundar osv osv osv osv. Jag kollar på mycket dokumentärer på Youtube samt svenska serier som Svensson Svensson, pappas flicka, full frys… Nostalgi som är svårt att hitta annars

Här är en ännu äldre tant, född 80. Jag börjar titta på Youtube för kanske 1.5 år sedan mer frekvent. Innan hade jag mest sett korta klipp från olika tv-program, musik eller roliga klipp.
Det finns ju sjukt mycket att hitta, beroende på intresse. Och har personerna något intressant att prata om, eller har en skön personlighet så är det kul 🙂 Jag började med att kolla på lite mer komedi-kanaler, och tror att den första jag började följa var Daniel Norberg. Sjukt skön och underhållande kille.

Annars är det lite svårt att exakt sätt fingret på vad det är man gillar…. Men det gäller väl samma med vissa tv-program och…

Född 82 här. Följer inga så kallade youtubers men tycker Youtube är väldigt användbart. Ex kan du hitta gamla musikvideos och yogapass att göra hemma. Finns hur mycket som helst 🙂

Ligger i sängen hemma ensam med två energifyllda katter och lyssnar på åskan (och räknar antalet sekunder när jag ser blixten hehe). Äntligen regnar det också. Varit så torrt sa gräset har vart mer gult än grönt.

Låter jättemysigt! ♡ Jag har inga katter men skulle vilja att det regnade här också, så mysigt att lyssna på när regnet smattrar mot fönstret ☂

Min starka, fina mamma fick en hjärtinfarkt i torsdags kväll. Hon fick en andra igår efter läkarnas ingrepp, som ledde till nytt ingrepp. Det här är kvinnan som varit sjuk antalet gånger jag kan räkna på en hand, som jag i princip aldrig sett gråta. Som uppfostrat och försörjt mig och min storebror ensam medan min pappa varit vid hennes sida när han behagade. Min starka mamma som jag sett som så oövervinnlig har nu nosat på döden två gånger (ja, så illa var det).

Jag vill bara skrika och gråta ut allt jag kan, sparka och slå, men ångesten ligger som ett tyngdtäcke över mitt bröst, jag kan inte få ut det. ?

Kärlek till dig!!! Heja din mamma, hon kommer att klara det ❤️

Åh min moster hade cancer fram och tillbaka i cirka 15 år. Hon var den starkaste kvinnor jag mött. Sista åren låg hon mot döden cirka 3 gånger. Varje gång reste hon sig och blev bättre oxh levde ett vanligt liv! Fan jag älska dessa powerkvinnor som vi får ha som förebilder!

Heja din mamma?❤️❤️❤️ Hon är stark din mamma!!

Jag tycker så synd om dig, Sofia! Kramar till dig?

Tack hörni. ❤️ Jag borde sovit för länge sedan men jag kan inte slappna av. Så mycket tankar och funderingar ? Träffar min starka mor igen vid lunchtid. Ska ta med yatzy, hoppas hon har ork för lite spel så vi båda får tänka på annat ❤️

Jag förstår att du inte kan slappna av Sofia. Hoppas att du har somnat nu. Utan tillräcklig och bra sömn, så känns det ofta ännu tyngre (om det nu ens är möjligt). Så lätt att stänga av sina egna behov när det är tufft för ens nära, men om det är möjligt att komma ner i varv med t ex ett varmt bad för att lättare kunna somna, så är det mycket värt. ?

♥️

❤️

? det här gjorde så ont att läsa 🙁 livet är så skört ibland. Önskar verkligen din mamma o dig all styrka o lycka och att hon blir bra ❤️❤️

Beklagar verkligen! Förstår hur du känner. Min supermamma fick hjärnhinneinflammation för 2 år sedan..och när jag inte var på sjukhuset ovh höll god min och läste tidningar för henne låg jag hemma i min säng och grät som ett litet barn. Det var andra gången mamma varit nära döden, men första gången jag på riktigt förstod.
Ta hjälp av vänner eller släkt. Prata massa om hur du känner. Gråt! Det är okej.

Jag hoppas allt går bra för din mamma, och dig ♡

Vad borde jag göra om jag tror att killen jag håller på med och gillar (han gillar mig med, är vad iaf vad han visar) kanske ligger med sin bästa vän?

Fråga! Enda sättet att få bort det som ekar i huvudet:)

Ja, för det erkänner han säkerligen…

Göteborgare! Åker på jobbresa till Göteborg och stannar hela veckan, vad ska jag passa på att se/äta/göra under kvällarna? 🙂

Äta: Toso, Mercado Mexico, Hello Monkey goes italian, Hello Monkey (inte samma sorts mat som goes italian), Made in China. Drink på Tranquilo, Champagnebaren, Kafé magasinet. Ha en trevlig jobbresa!

Någon av takbarerna måste du besöka….Bellora, Hotellet vid Stenpiren, Dorsia.
Mysigt att sitta på Restaurangen Villa Bel Parc i Slottskogen och titta på folk…

Jag blir galen av min situation och vet inte vad jag ska göra. Jag är sambo med en kille sedan 5 år tillbaka. Vi har en ettårig dotter. Sambon har aggressionsproblem och kan bli arg på många småsaker som går fel t.ex. han blir ofta irriterad på vår dotter som är en nyfiken prick och drar i hans lådor, slår på hans vitrinskåp och trivs super inne på hans kontor. Hon älskar verkligen sin pappa och vill gärna vara nära, sedan är hon inte still särskilt ofta vilket irriterar honom. Han vill att hon skall vara lugn och sitta still ibland, men hon är liksom inte sån. Jag bävar alltså för den stunden vi kommer in i trotsåldern. Jag har svårt att se hur han kommer fixa det. Just nu känner jag att jag måste släcka massa bränder för att han inte ska bli arg, för när han blir Arg blir jag ledsen och lejonmamman i mig kommer fram då jag inte vill att dottern skall uppleva denna ilskan. Han svär, kan kasta grejer och har slagit sönder sin hand vid något tillfälle, men skulle aldrig skada oss.

Men hur ska man göra, vi har inte särskilt mycket gemensamt och vid dessa utbrott känner jag mer och mer hur min glöd slocknar liksom. Jag älskar honom och vill inte ha varannan-vecka liv, samtidigt som jag inte vill att dottern ska leva i detta. Det händer kanske 1 gång i veckan. Ibland mer, ibland mindre. Jag känner mig deprimerad och delad till hur jag ska palla detta, just nu känns det som om jag bara står ut till hennes trotsålder kommer så kan jag ge upp om det inte funkar. Han skall på samtal om sin aggression på onsdag, så vet inte riktigt vart jag vill med detta. Ha stöd kanske? Finns det fler än mig?

Jag känner mig som en ensamstående förälder i princip, för jag gör allt som rör dottern (är föräldraledig också så kanske inte är så konstigt, men känns som ”alla andra” pappor umgås med sina barn efter jobbet liksom.

En grej tänker på direkt är att din dotter borde vara mera med sin pappa, ensam tid med honom liksom. Alltså du kan ju fortfarande vara med hemma liksom men kanske att de sitter och leker eller umgås för sig själva kanske en liten timma när de är hemma på eftermiddagen/kvällen. Det tror jag kan hjälpa så att han lär känna henne bättre, liksom förstår mer att hon är ett barn och det är så barn är, samtidigt som det gör att hon får ”nog” av sin pappa, och inte blir så efterhängsen honom annars 🙂 Har läst om barn som liksom är efter en förälder (ofta pappan) och gör irriterande grejer, mest för att få uppmärksamhet så de kan få vara mera med honom.

Hade dragit på en gång! Aldrig att jag utsätter mitt barn för en instabil pappa. Han behöver ju hjälp med sin ilska.

Hört talas om delad vårdnad? Du kan inte bara ta barnet och dra. Inte ens om han slår.

Någon som har en robotdammsugare och är nöjda med den? Hade tänkt lägga runt 2000kr Inser såklart att jag måste fortsätta med dammsugning på gamla vanliga sättet, men jag blir så galet irriterad när det ligger bla på golvet dagen efter jag dammsugit. Eller allt pollen som blåser in. Och kattpälsen. Och hårstråna. Om det kan se ”nysuget” ut längre är jag nöjd. Så. Tips?

Vi köpte en från Jula för några veckor sen, Menuett 999 kr. Superbra!! Har också katt och behållaren blir full av damm och hår efter varje körning (även trots att vi precis hade dammsugit med stora dammsugaren). Hade räknat med att ta fram stora dammsugaren iaf en gång i veckan men kör vi roboten ofta så har det inte behövts så ofta 🙂 Vi är mer än nöjda!

Ni med katt/djur och stökig pojkvän.. hur håller ni ert hem rent? Jag tycker man får städa hela tiden. Är också extremt pedant. Förstår att katterna alltid kommer ”stöka” ner ett hem! djurägare har gör ni?

Katterna stökar inte ner så mycket förutom att det är hår överallt. Lägger en filt i soffan/sängen där djuren (hund och katt) oftast ligger, lättare att tvätta/skaka av filten än täcket. Har underlägg under matskålarna då ena katten helst äter från golvet istället för matskålen. Tömmer kattlådan varje dag. Plockar upp leksakerna på kvällen. Dammsuger ofta och rollar soffan när det behövs.

Vad är det som blir stökigt hemma hos er?

Man får nog sänka sina renlighetskrav lite med katt, plus att din stökiga pojkvän såklart borde klara städa undan efter sig!! Bor med män och katt men ingen av oss är sådär pedantiska med städningen, så det funkar för oss. Men mkt kattgrus överallt blir det förstås 🙂

Grälar.

Har varken djur eller pojkvän men gillar att du skriver som om din pojkvän är ett husdjur. ?
Till killen säger du till honom på skarpen! Är dina krav lite extrema (dvs pedantiskt) så kanske du får nöja dig med att du får ta hand om städningen. Bor ni ihop så kanske ni kan dela upp ansvaret? Förklara varför det är viktigt för dig men om det inte är rimligt så kanske du måste försöka lära dig att typ en tröja framme är inte stökigt. 🙂
Gällande husdjur är jag rädd att du nog får dammsuga nästan varje dag. Håll de undan från soffor och säng om du klarar det. 🙂

Hej alla fina ni!
Jag behöver tips från er.
Det är så här att jag lider av ångest pga flera skäl. Har det tufft hemma som mamma till barn med funktionsnedsättningar. På sistone har jag fått ångest en rädsla att något otäckt ska hända någon närstående. Har jag väl börjat tänka så i de banorna är det svårt att återgå till det normala att det kommer inte hända. Så nu undrar jag om det finns någon där ute som kan säga något lugnande, tröstande. Det börjar bli för jobbigt. Livet är tufft ibland och det jag har gått igenom är inte lite. Hoppas bara på att kunna må bra och vara där för mina barn.

❤️ Jag svarar kanske om en stund, men en styrkekram kommer här.

Du kan inte göra mer än det du gör för dina barn ❤ ingen av oss kan styra över vad som kommer att ske men så länge som du älskar dina barn och finns till så gott du kan samtidigt som du är mån om dig själv så är det allt som behövs.

Jag lever med en mamma som har en funktionsnedsättning och jag förstår din känsla och frustration men vi lever bara en gång och om vi tar hand om varandra nu när vi lever och tar en dag i taget så kommer det kännas lite bättre trots allt ❤

Jag gick till läkaren i torsdags och bröt samman. Sjukskriven i 2 veckor, remiss för att prata med någon och medicin.

Lider själv av ångest/dödsångest sedan några år tillbaka. Berätta för några nära hur du faktiskt mår. Så trött på att svara ”allt är bara fint med mig” och så stans leende på det. Varför skall vi ljuga så mycket för andra och oss själva?

Lycka till, du klarar detta. Stor kram till dig❤️?

Det låter som att du kanske skulle behöva hjälp att hantera dessa jobbiga tankar. Kanske söka en samtalskontakt via vårdcentralen? Heja dig, kämpa på, det kommer blir bättre!

Jag skrev ett långt svar, men mobilbatteriet laddades ur.

Du är antagligen för trött och slutkörd och då kan hjärnan spela oss många spratt och göra oss rädda, vilket i sin tur ger oss sömnsvårigheter och då är den negativa spiralen ett faktum.

Jag kan själv förstås räkna ut att du antagligen inte får så mycket till vila (inte minst när det gäller tuffa tankar) så det som då kan vara bra att försöka tänka på är:

När du vilar, vila med gott samvete. Låt inte självkritikern i dig ta över. Läs det igen: när du vilar så gör det med gott samvete.

Om du känner dig otillräcklig, tänk istället på allt du har klarat av. Räkna upp det tyst eller högt, eller skriv ned allt du har hunnit med. Om du själv anser att det inte är mycket (och det kanske dessutom inte än det på pappret just då) så tänk på hur mycket energi din livssituation tar ifrån dig. Och att – som jag skrev om jour. Att det kan vara mer tärande på en människa än att ha ett flow och bara jobba på, utan avbrott.

Vad skrev jag mer. Jo, var varsam mot dig själv. Att vila är inte bortkastat, det är en investering i hälsan och behövs för att orka långsiktigt. Var extra snäll mot dig själv i tankarna och när det kommer tuffa tankar så försök att tänka alternativa tankar. Dvs gör om tankarna till något positivt.

För att ta ett exempel. Om du först tänker: ”Hon såg arg ut. Undrar om det för att jag…” men du istället omvandlar den tanken till: Hon hade säkert något som bekymrade henne, men om hon var irriterad på mig så får hon stå för det och säga det till mig. Jag kan inte läsa tankar (även om du säkert nästan kan det, i alla fall när det gäller dina barn)

När man blir så trött som du är så är det handbromsen i som gäller. Inte lätt i din situation, men som jag menade här ovanför: försök att sänka kraven. Kram

Du har ett långt svar av mig, det krånglade innan jag kunde svara dig så jag hoppas att du kan läsa det nu istället. Kram

Det kl 02:45 här ovanför

Tips på bra poddar? Liknande P3 dokumentär?

Rättegångspodden är min ansluta favorit, så otroligt intressant.

Kan rekommendera dessa som finns på P1 online: Tendens, kropp och själ, söndagsintervjun, radiopsykologen.

Tack för tips!

Någon som gjort bröstförminskning här inne? Från vilken storlek gick ni o vilken blev de?
Om ni fick den betald operationen av landstinget vart börjar man? Vårdcentral?

Min kompis fick sin utav landstinget. Hon började resan på en vårdcentral.

Jag minns inte vilken storlek jag hade innan operationen men mina bröst var stora, tunga och hängde jättemycket. Det togs bort sammanlagt 1 kg och jag fick en b-kupa. (Kirurgen frågade mig vilken storlek jag ville ha och jag sa att så liten som möjligt. Han sa att han kan inte göra dem jättesmå men en b-kupa kan han fixa).

Jag fick min operation betald av landstinget. Jag tog själv kontakt med en klinik som hade vårdavtal med landstinget. Annars går det bra att gå till husläkaren och be om en remiss.

Hur kommer man över en vän?
Jag och (vad jag trodde var) min bästa vän har glidit ifrån varandra senaste månaderna. Jag har ibland känt och funderat över vår vänskap och att den är ganska ensidig där jag är den som alltid ställt upp och alltid varit den som kommer till undsättning. Det har slagit mig ibland att jag inte kan förvänta mig samma sak tillbaka men sen har vi umgåtts igen, haft väldigt roligt och även anförtrott oss åt varandra som vi alltid gjort genom åren. För ett tag sedan började vi bråka, vilket aldrig händer, och jag sa för en gångs skull precis som jag tyckte – att jag upplevde att vi glidit ifrån varandra och att jag förväntade mig mer som vänner. Hon å andra sidan blev arg över vad jag sa och menade att jag var löjlig och känslig. Hon stormade därifrån och vi har inte hörts sen dess. Samtidigt som det är sorgligt så är det en stor lättnad för jag har insett att det faktiskt varit jag som alltid varit där och nu märkt tydligt att jag inte haft samma stöd tillbaka. Samtidigt svider insikten att hon inte bryr sig om att sträcka ut en hand och fixa detta.. även om jag inte egentligen vill det för mitt eget välmående så svider det så klart ändå att veta att hon inte heller bryr sig och aldrig kan ha gjort det förutom när hon behövt något… Att vi även varit vänner mer än halva livet gör ju också saken sorgligare.. Hur kommer man över sådant? och utan att jag ska låta samvetet styra och säga förlåt även fast jag inte vill det egentligen och inte har något att be om ursäkt för.

Till S med kungakronan/ drottningkronan,

Om jag hade varit du så hade jag läst igenom det du skrev här. Där är svaren kan jag känna?

Dvs du hade det tufft i vänskapen, den var över för dig och den tog även slut vilket verkar ha varit (utifrån det du skrev) det rätta.

Det är så lätt att blicka tillbaka och bli vilseledd av de känslor vi har och börja tveka på bra beslut man tog, men ibland är det dags att gå vidare. Det är även lätt att övertänka kring det, men mitt råd är att istället försöka distrahera de tankarna när de kommer genom att göra något som får dig att tänka bort det. Försök tala dig själv tillrätta genom att tänka, ”Ja fast nu blev det så här och det var noga genomtänkt, tvivla inte på dig själv!”

Jag har själv tvekat över egentligen solklara val jag har gjort i livet, men då behöver jag säga till mig själv att nu spelar känslorna mig ett spratt. Förnuftsmässigt har du själv svaret, brukar jag tänka.

Och jag brukar även tänka att det som försvinner ur ens liv, ger plats åt annat som kanske passar en bättre vid den tidpunkten och framåt.

iPhone 8 plus eller iPhone X? Sitter o velar mellan de två, och har läst på lite om dem men är fortfarande osäker.

X!!!!

Ditt nick, love it?

Alltså det beror på vad du värdesätter! De enda skillnaderna mellan 8 och X är egentligen att X har lite bättre kamera med porträtt-mode och X väger som sjutton! Fan vad tung X är! Jag personligen hade tagit iPhone 8 om jag fick ändra mitt beslut då det är i princip same shit och är mycket lättare telefon.

Porträttmodet är lätt värt träningsvärk av tung telefon ?

Vad har ni för relation till era ex och vilka räknar ni som ex?

Min första riktiga pojkvän som jag var ihop med mellan 1-2 år för ca 12 år sedan (är 27 år nu) ville börja följa mig på Instagram här om dagen – …. känns töntigt att neka men uäh mår typ lite dåligt av att se honom
Tänk att en människa efter såhär många år fortfarande kan få en att känna på vissa sätt(i detta fall inge härligt ?)

3 månader 2013, bad honom dra åt helvete. Efter ett halvår kom han krypande tillbaka, han var riktigt ledsen över att det gick som det gick och grät till och med.
Vi var bästa vänner innan och blev bästa vänner sen. Idag hörs vi lite då och då.

Tycker helt klart att du inte skall godkänna förfrågan om du vet med dig att det kommer få dig att inte må bra!!
Jag har inte direkt någon kontakt med ngn ex (har inte så många)… Men jobbade ju länge ihop med ett (typ 15 år) och det blev aldrig helt avslappnat (för mig iaf) även om det inte vart så jobbigt heller.

Ingen relation alls. Är en sån som tycker ex hör hemma i historien. O då har jag (tacka Gudarna) aldrig blivit sårad, utan tvärtom varit den som sårat, men har alltid vägrat kontakt när jag avslutat då de alltid såg det som något sorts ”hopp”. Iaf strax efter ett förhållande känns det som att det inte blir avslutat om man inte klipper kontakten. Men sen vet jag många som efter ett tag blir vänner då de inser att de bara inte funkade som par, det beror lite på, väldigt individuellt.

Men! Om du redan nu får dåliga känslor av att den personen vill följa dig så kanske det är bäst att neka.

Hej Jojjo,

Jag hade nekat. Jag vill och har inte velat varken träffa eller höras av med mina ex. (Sambos då)

Det är väldigt olika för folk hur de gör, men jag är glad över att ha gjort så det passade mig bäst. Det är så lätt hänt att vi vill vara snälla, men näe. Lyssna in vad du själv vill och det skrev du ju. Ta hänsyn till dina känslor i det. Det är mitt råd. ☀️

Till min första pojkvän som jag var tillsammans med i 3 vidriga år när jag var 15-18 har jag ingen relation eller kontakt med alls och vill ha det så. Spyr lite i munnen varje gång hans namn mot förmodan tas upp.

Mitt andra ex, som för övrigt var min riktiga första, största kärlek som jag var tillsammans med i 11 månader är sporadisk kontakt. Han försöker nå ut till mig ibland, senast för ett par dagar sedan. Han följer mig men jag följer inte honom,inte mobilnr och inte heller honom på Facebook. Känns awesome för mig!

Hej! Vill ställa en fråga som jag ställde igår men fick ingen respons. Forni skrev om Daily Forni igår. Vad är skillnaden mellan Daily Forni och hennes blogg?

Typ en nätbaserad tidning hon har.. trams enligt mig

Tack för svar!

Opererade bort ett utomkvedshavandeskap igår i v7, och med det min ena äggledare. Det var resultatet av vår 5’e ivf-insättning och vid titthålet upptäcktes även vad de tror är endometrios. Hade även ett tidigt MF i februari i V5, även det var ivf.
Har någon här erfarenhet kring utomkveds? Eller någon med endo som gjort IVf och fått utomkveds?
Känner mig så ensam just nu, vill mest bara höra att vi inte är de enda som går igenom sånt här. Vad är era erfarenheter?

Har tyvärr inga bra råd att ge, men skickar en stooooor kram i alla fall! <3

❤️ tack!

Se Kampen för ett barn på SVT play, liknande hände dem!

Kan man på något sätt kontakta en kille man spanat in men som man tyvärr inte stöter ihop med så ofta (typ aldrig och isf olämpliga sätt) utan att verka helt psyko? Kan ta det lite kort: upptäckte en snygging via instagram på ett lagkonto. Såg den här killen på en match 2 ggr och fick 2 korta ögonkontakter med honom ? jag är för osäker så vek av direkt båda gångerna. Berättar om mitt span för min vän. Min vän berättar i sin tur för sin kille (hennes kille har skämtsamt sagt han ska wingmana åt mig då han känner typ hela staden) och som känner mitt span. (Komiskt nog hade hennes kille tänkt på mitt span som en pontentiell kill) Hennes kille pratar med mitt span och säger att han vet en tjej som spanat in honom men avslöjar inte vem jag är men att jag ska dyka upp på nästa match. Detta visste jag tyvärr inte om för jag hoppade matchen. Efter detta har det inte sagts så mkt då de haft fullt upp men tydligen är tyvärr killen blyg av sig osv. Igår när jag tränade så var självklart denne kille på samma pass oooch han var så fin ? (han var inbjuden ned en del av sitt lag och verkar tyvärr inte träna där regelbundet)

alltså, han vet om mig men ändå inte, kan jag kontakta honom eller vänta/skita i att? Världens fjantigaste utläggning men aah hoppad någon hängde med 🙂

Kontakta honom såklart!! Gör det! ?

??

?

Kör på! Vad är det värsta som kan hända?

Lycka till!

Mest att det känns så creepy och vet inte VAD jag skulle skriva isf ? ? ser jag han iaf ska jag säga hej iaf – ett litet steg för mänskligheten men ett väldigt stort steg för mig! ?.

Är inte så rädd för att bli avvisad konstigt nog, har blivit det så jävöa många gånger i livet och speciellt nu på senaste så känner för tillfället att en gång till kan kvitta ??

Säg att det var dig kompisens kille hade pratat om, och att du tyvärr missade matchen…. Eftersom de nu pratat om det, så är det ju inget som kommer som en totalt överraskning för honom.
Lycka till ♥

Lite det jag funderar på att ta upp! Ska fundera några dagar till ?

Hahahahhahahah jag gjorde faktiskt det!
Jag kontaktade en kille jag såg på instagram som bara var to die for. Han tyckte nog att jag var sjukt psyko så han svarade inte. ???
Usch, detta lät negativt men detta passade så in på min upplevelse.

Hahaha ? har egentligen gjort likadant innan och han tog det bra och var så trevlig men tyvärr
Inte intresserad kan man väll säga. Men denna gången är det lite annorlunda typ haha!

Jag och min kille ska gifta oss och vi ska ta min mammas flicknamn (som varken jag eller hon heter). Problemet är bara att det är ett väldigt ovanligt namn och min mammas syskon och mina kusiner är nu superupprörda över att vi ska heta det och anser att jag inte har rätt till det eftersom mamma valde passas efternamn när dem gifte sig. Har inte jag lika stor rätt till vår mormors namn som alla andra kusiner?

screw ’em. vad din mamma valde är väl inget du ska ”betala” för. -.-

Kolla med skatteverket. Men har för mig att det inte ska vara några problem om det är ett släktnamn? Det är väl svårare med ett taget namn?

Jag blev precis dumpad över mail. Så nu lär jag hänga här varje fredag och lördag. Om jag inte gråter ihjäl mig… Jag blev så jävla chockad att allt jag kunde svara var ”fine”. Vad fan????!

Susawoo, jag blev distraherad så mitt svar ligger just nu längst ned med tre ❣️❣️❣️ på slutet. Kram

Jag såg, tack så mycket ❤❤❤

❤️❤️❤️

Berätta mer eller bara skriv vad som faller dig in här om du vill. Jag är kvar en stund.

Jag har fått i mig en del vin sen meddelandet kom, och har inte fått svar på det jag skrev, men ska nog skriva mer i morgon när chocken har lagt sig.

För tre veckor sedan var vi i Spanien, födelsedagspresent. Vi har varit tillsammans i fem år, med en paus på fyra månader för ett år sedan. I Spanien var allt bra och fint enligt mig, jag var lycklig. När vi kom hem var det två veckor kvar i skolan med en hel del att göra, så jag har varit upptagen. Han hörde dock inte av sig frivilligt, utan svarade bara på mina meddelanden. Jag berättade lite om sexuella trakasserier på jobbet, vilket gjorde honom sur. Vi skulle ha setts ikväll, men jag ställde in p.g.a. morfar har ramlat i trappan och jag var på dåligt humör (han gillar inte när jag är på dåligt humör) och då blev jag dumpad. Jävla asjävel.

Förlåt Susawoo, nu är jag tillbaka. Nätet krånglade bland annat. Ja, jag förstår att du är jättearg. Med betoning på jätte…

Det skulle ju kunna vara så att han försöker söka uppmärksamhet hos dig genom att ”skaka om dig rejält” med ett sådant mail och så kanske han ångrar sig imorgon. Ibland är ju en del personer impulsiva när de känner att det blir för mycket motgångar i livet.

Och en dramaqueen kan man ju även kalla män ibland. Riktigt dramatiska.

Ni kanske kan reda ut det imorgon. Hoppas det.

Kram till dig❤️

Jaa, jag skickade ett svar med min ilska. Jag blev så arg att jag raderade alla SMS och honom som kontakt, så jag kan inte ringa p.g.a. kommer inte ihåg numret… Jag är för full för att säga mer

Hoppas att det känns bättre idag och att ni som sagt kan reda ut det/ att det ordnar sig till det bästa. Jag hoppas att du får må så bra som möjligt snart i detta. Lider med dig❣️

Han öppnade inte när jag var där… Så, inte så bra idag. Jag ska i alla fall på Katy Perry med min lillasyster ikväll.

Vad synd att han inte öppnade. Han kanske är i fel sinnesstämning fortfarande, men ändrar sig sedan. ?Kram

Jag ska hålla tummarna för dig Susawoo att du så snart som möjligt får ha det bra igen, på något sätt. Kram, kram till dig!!

Hej på er!
Idag var jag med om ngt väldigt obehagligt. Min man (som varit verbalt elak och aggressiv sedan länge) slog en tallrik i pannan på mig.) tur i oturen hann jag spela in eländet och nu sitter han på polisstationen. Jag har anmält honom och skickat allt av intresse till polisen.
Vad gör man nu? Kan ni tipsa mig om hur jag tar mig ur relationen och bygger upp mig själv och tillvaron igen?
Kram!

Skickar dig en styrkekram och hoppas att det löser sig för dig. ❤

Tack❤️

Imponerande att du hann spela in det! Och att du vågade ringa polisen, bra av dig! Nu hoppas vi på det bästa för dig 🙂

Tack!
Just nu känns allt lite chockartat. Tyvärr gör skallen mer och mer ont (har en stor bula efter efter en tallrik han slängde i ansiktet på mig), så jag ska leta upp en läkare i morgon. Fick tipset också av polisen att dokumentera det på fler ställen.
Det känns ensamt och tomt just nu.

Har du någon vän eller så som du kan höra av dig till redan ikväll? Kan ju tänka mig att ensamheten inte är så rolig efter en sån kväll. Hoppas du mår så bra du kan trots allting?

Ta bilder på din bula! Det är viktigt bevis. Skicka bilderna och det du spelade in till en vän eller familjemedlem, försvinner dem från din mobil går det ej att få tillbaka och då är bevisningen borta.

Föreställ dig att du snart är på en plats där du inte behöver ha magontet som uppstår av en aggressiv person. Försök att bara tänka onda tankar om honom, låt inte dig själv tänka massa gott eller tycka synd om honom. Du klarar detta!!❤️❤️❤️❤️❤️

Nån kanske redan skrivit detta ( öppet spår är för långt) men varför har Bellas AUpair åkt hem i några veckor, hon kom ju nyss?

Kanske semester ????‍♀️ Alternativt ngt hänt där hemma i youessäjjj

Hej alla, jag behöver skriva av mig.
Jag och min sambo har varit tillsammans en bra tag. Han är några år äldre än mig, snart 33. Jag fyller 29 i år. Vi har börjat prata om barn. Jag kan inte tänka mig en framtid utan familj, men har inget sug att bli med barn just nu och varit tydlig med det. Efter ett samtal med min mamma så berättade hon att hon hade stora problem med att får barn. Det blev operation och tog flera år innan mina föräldrar fick mig.
Detta fick mig att fundera – detta kanske är ärftligt och ska man börja försöka redan nu? Man vet ju inte hur lätt eller svårt det kan vara. Jag är väldigt orolig att jag aldrig kommer få det där ”barnsuget” som man läser om överallt. Eller om jag blir gravid, kommer jag vara glad över det??
Vad ska jag göra?

Enda sättet att veta säkert är ju att du går till en gynekolog eller barnmorska för att se om du har samma som din mamma. Om du inte vet vad det var så fråga din mamma om diagnosen så du kan veta om det är ärftligt eller inte.
Ja, vi som närmar oss 30 och är kvinnor bör inse att vår fertila tid inte varar för evigt och det kan ta tid. Gör ju inte det för alla men lär känna din cykel och fundera över varför du inte känner dig där än, något du vill göra? Det kan vara värt att tänka på att innan utredning ska ni ju ha försökt i minst ett år.
Om du har endometrios eller pcos så vet jag att det kan vara bra att träffa gynekolog tidigt då det gör det svårare att bli gravid.

Till future Mama,

Jag har hört (av barnmorskan, om jag minns rätt) och läst (men vet ändå inte om det stämmer) att om ens mamma hade lätt att få barn, så brukar det vara lätt för en själv också. Motsatsen vet jag däremot ingenting om dessvärre.

En sådan stor och viktig sak är svår att råda om, men min barnmorska och en del läkare hade sagt: ”Vänta helst inte, nej!”

Jag vet kvinnor som väntade… för länge och som rådde mig att inte göra detsamma. För de blev inte mammor sedan, det hade blivit försent. Samtidigt är det viktigt att verkligen fundera igenom saken. Jag vet inte om du kan få höra med kuratorn på MVC (mödravårdcentralen) eller med t ex en kurator på Vårdcentralen så att du kan få bolla med ett proffs. Det hade jag gjort!

Kram

Min mamma behövde bara titta på pappas kalsonger så var hon gravid. Steriliserade sig till och med tillslut.
Jag – ivf:ar med trolig endometrios som orsak, 1 missfall och 1 utomkveds i bagaget. Så du behöver inte ha det ”enkelt” för att din mamma har det, tyvärr! Som de skriver ovan, gå på en koll med blodprov, kolla ägglossning och gör ett vul, det är väl typ så långt man kan kolla.

Alltså första meningen?

Susawoo, stackars dig ju! Usch. Näe. Vi vill ju gärna ha dig här på Öppet spår, men näe. Stackars!! Känner med dig❣️❣️❣️

Tack fina du ❤

❤️

Någon här som ska på OTR II i köpenhamn? Har köpt en VIP biljett men ska dessvärre gå själv, & börja känna att det hade varit kul att gå med någon som kanske också ska dit själv 🙂

Jag blev uppsagd nyligen och står nu utan arbete. Sökte några jobb direkt och fick ett par intervjuer, jag gick långt i en rekrytering men föll på målsnöret. Nu känner jag mig helt sänkt och tvivlar på min kompetens. Hur hittar man motivationen till att fortsätta söka? Och hur behåller man den?

Till ?,

Försök tänk att du borde verkligen vara riktigt attraktiv som arbetstagare om det var så nära de gångerna. Peppa dig själv så, tänk hur många som fick ett nej redan från början, men att dig var de extra nyfikna på. Dessutom brukar det ta ett tag innan allt ger sig, men det är värt att vänta på då ett intressant jobb kan förbättra livet så mycket.

Se det som bra träning att du fick bli intervjuad. De flesta slipar till snacket ju mer de får försöka sälja in sig själva. Efteråt kanske du tänkte: jag borde ha sagt så där och svarat så istället, jag ska nog le mer nästa gång och prata långsammare och mer tydligt, sitta mer rak i ryggen, se rakt in i intervjuarnas ögon och liknande.

Jag fick lära mig när jag arbetade med försäljning att ju fler man frågar, desto större chans att få till avslut. Om man frågar tio personer så kanske majoriteten säger nej tack, men några tackar ja.

Tänk så. Att ju fler jobb du söker, desto störra chans att ha kommit förbi nej tack-procenten.

Förutom tipsen som ”Anonymä” skrev, så be att få feedback efter intervjuerna. Vad var bra, vad var mindre bra? Det har hjälpt mig massor! Lycka till, du kommer nog få ett bra jobb snart 🙂

Smart Sara, det har du rätt i! Bra tips ju.

Hej allihop. Mår inte så bra just nu.. Har länge lidit av ångest (ska ta tag i terapi nu) och ett tag sedan när jag har mått som sämst så ringde jag mitt ex, som fortfarande brydde sig om mig. Det hände att vi började umgås igen, nästan varje dag. Nu har det gått några månader o han har fått tillbaks starka känslor för mig, vill bli nånting igen annars sluta umgås (vilket jag förstår). Är så jobbigt, jag bryr mig så fruktansvärt mycket om honom och älskar honom och han finns alltid där för mig, när jag (rätt ofta) mår dåligt .. han förtjänar att ha någon som älskar honom lika mycket tillbaks. Jag är inte kär tyvärr. Svårt att se den sortens framtid med honom. Det är så svårt att ”göra slut igen” o såra honom all over again. Och hur ska jag klarar mig utan honom. Hur ska man ”let go” 🙁
Hoppas ni mår bra <3

Hej Mandy,

Jag läste igår men svarar först nu. Tack, jag mår väldigt bra och jag hoppas att du mår bättre idag.

Jag kan förstå er båda och det är fint att du förstår honom och att även han har funnits där för dig. Känslor kan man inte styra över, varken du över dina eller han över sina. Rent förnuftsmässigt förstår jag att han kan känna så, men det blir inte bra för dig om du ska behöva fatta sådana här stora beslut nu som inkluderar en förlust (av vänskapen till honom).

Om han älskar dig villkorslöst, ja utan motkrav så kanske han kan vänta in det hela lite så att du får hinna gå i terapi ett tag. För då kan det vara en trygghet för dig när du ska ”flyga med egna vingar” och dessutom kanske han och du kan få tips om hur ni ska göra vid ett ev. avslut av den vänskapsrelation ni har.

Så om jag hade varit du hade jag försökt få komma iväg på terapi så snart som möjligt och då gärna be om hjälp gärna vid första tillfället redan om hur du skulle kunna tänka när det gäller just det du skrev här. En samtalskontakt kan bli som en bro över till att bli mer självgående för dig i detta och kan förhoppningsvis göra dig trygg.

Om ditt ex inte vill vänta in att du får gå några gånger och prata och han står fast vid att det är antingen kärlek eller inte alls, så kan det vara bra att inte höras av för att ni båda ska klara av det bättre. Dvs att man vänjer sig av med att höras av, för att lättare kunna gå vidare med sina liv. Då kan det ge utrymme för nya personer att komma in i era liv också. Eller så kommer ni då fram till ett nytt sätt att kunna umgås (ni kanske inser att ni ändå behöver ha vänskapen kvar).

Jag och ett numera ex till mig stod vid ett sådant vägskäl en gång för länge sedan. Vi var visserligen inte kära i varandra längre, men var ändå så pass bra vänner och hade varit tillsammans i flera år. Det medförde att vi fattade beslutet att inte höras av, just för att kunna påbörja våra egna nya liv lättare. Vi gjorde bara ett undantag och det var när jag inte kunde ta mig iväg ifrån min lägenhet pga influensa. Då kom han med mat och godis lite hastigt så att han inte blev smittad.

Men sedan var det samma läge igen. Ingen kontakt då vi hade även varit bästa vänner, vilket ju många partners ju är. Jag kan tycka efteråt att det var ett klokt val vi gjorde.

Men exakt hur just ni ska göra är svårt att säga och de som står dig närmare än honom kanske råder mer som jag och hans släkt och vänner skulle kanske råda honom att försöka bryta kontakten med dig, för att själv klara av att gå vidare.

Tufft för er oavsett. Tack för att du delade med dig. Starta som sagt gärna upp en samtalskontakt så snart det är möjligt, eller om det är svårt med att få tider nu till sommaren. Försök att prata eller skriv dig fram till hur du ska klara av detta på bästa sätt.

Hej! Gud vad rörd jag blev av ditt långa svar, tack <3 Jättesnällt av dig.

Ska ta tag i terapin så snart som möjligt som du säger, ringa imorgon när dom öppnar och försöka rulla igång de hela.. hoppas som du säger att det kan bli en bro över till att jag kan klara ångesten mer själv utan honom.. jag bara MÅSTE klara det.

Ska också prata med mitt ex om detta, usch blir inte kul då han blir så ledsen.. Ska se hur han känner med ditt förslag men tror nog att han nu har kommit till en punkt där han vill klippa kontakten o fokusera på att komma över mig om vi nu inte kan vara tillsammans då han inte mår bra av hur vi har hållt på. Jag vet att han alltid skulle finnas där såklart om jag var ledsen men det skulle kännas elakt att "uttnyttja" honom så. Och då kommer man väl inte vidare heller. Gillar också det du skrev om att man först då ger utrymme för nya personer i livet.

Har sånt himla dåligt samvete över att han kommer att bli så ledsen och vi kommer båda sakna varandra så mycket. Men man får väl tänka att tiden läker allt, man kommer alltid över nån till slut! Och att komma ihåg anledningarna till varför det är bäst att det tar slut.. Det är så sorgligt när man är som bästa vänner som du säger. Fy fan. Men så är livet..

Tack igen för ditt svar, uppskattar det verkligen 🙂 Ha en fin söndag 🙂

Hej igen, Mandy. ?

Tusen tack för dina fina ord, de värmer!

Okej, ja gör det. Det låter jättebra alltsammans och både du och han ger då (snabbare) utrymme för nya personer i livet som sagt.

Det dåliga samvetet ber jag dig släppa omedelbart. Det gör ingen nytta alls för någon av er och känslor styr man inte över. Det finns ingen på- eller avknapp för vem man ska vara kär i och det vet han också och han kräver inte det heller, men han blir ju förstås ledsen av det. Så stäng av det dåliga samvetet. (Jag är övertydlig, men just detta om skuld och skam behöver man vara det om. Jag menar väl, det vet du)

Ha en fin söndag du också, Mandy Allt ordnar sig till slut och skriv mer just här om du vill. Jag håller koll. ?

Hej Mandy, det finns ett svar i modd så läs här senare är du snäll. Mitt svar var nog för långt.

Hej.

Det här kommer bli så långt och säkert helt osammanhängande men jag måste få ur mig det. Har en läkartid i veckan , så jag har sökt hjälp och ni kan inte göra så mycket. Fan klockan är över elva det är säkert inte ens någon som läser men jag, ja jag vill bara dela med mig.
För fyra månader sedan laddade jag ner tinder, betalnings funktionen så jag kunde sätta mig överallt i världen. Detta på grund av att jag ska flytta till LA till hösten och ja, jag ville snacka med lite folk. Och jag träffade en man. Världens finaste snällaste bästa mest underbaraste man. Vi pratade HELA tiden. Flera timmar om dagen, via sms, FaceTime, samtal alltså allt. Jag snacka med hans mamma och han pratade med mina föräldrar. Allt var som en dröm, som en film, som det äntligen var min tur att vara lycklig. Och så köper han en biljett till mig. En biljett till LA, första klass, 5 dagar för att vi äntligen ska få se varandra. Jag var i himmelriket. Men så började han bli lite konstig, ville inte prata lika mycket, smsade bara ibland. Jag tänkte att det va jag som överreagerade. Är en känslomänniska och ah, jag vet hur jag fungerar. Men, det låg något där och skavde. Och plötsligt hade mina vänner och min familj en dålig känsla dom med. Så jag tvekade, in i det sista om jag verkligen skulle åka. Men, tillsist satte jag mig på det där planet å stack iväg. Vad är det värsta som kan hända? Ah det skulle jag få reda på alldeles strax visade det sig.

Han stod och väntade när jag kom, och han var precis lika fin i verkligheten som han varit över nätet (såklart haha svårt att fejka ett utseende) men jag va trött å ville vila. Så vi åkte till hans hus och allt va bra. Allt va mysigt. Jag somnar å vaknar sedan på morgonen dagen efteråt. Han har lämnat en söt liten lapp på mitt bord att han bara är hos några vänner men han kommer tillbaka å ja där låg han ju i sängen brevid mig. Jag duschar av mig och väcker honom. Till frukost sänker han två starköl, en spliff, THC- olja och någon tablett jag inte vet vad det är. Jag är chockad. Jag bara står och stirrar på mannen framför mig. Vet inte vad jag ska säga så det jag får ur mig är ”ehm, how about some
Coffe maybe?” Han verkar inte alls förstå min chock utan svarar bara “you can have whatever you want baby. Always! I promised you that so let me just get you some coffe then” Jag inser här att jag troligtvis ej då kommer att gifta mig med denna man, inte ens ligga med honom men ja nu är jag ju här så det är bara att göra det bästa av situationen. Vi åker ut, han visar mig runt, berättar massa roliga saker och jag försöker förtränga att han är svinfull och ashög. Tänker att det blir bra, så länge vi inte krockar.
Jag träffar hans mamma som är världens sötaste å finaste kvinna , vi kommer så bra överrens och bestämmer att tre dagar senare ska vi ut och käka. Allt bra.
Det händer inte. Det som händer är att , nu tar jag det i korta drag. Vi kör iväg till en farm, 5 timmar från LA , utan mottagning utan någon som helst möjlighet att kontakta omvärlden. Och han blir helt galen. Helt omvänd. Han börjar hota och jävlas och terrorisera mig under två dygn. Jag gör allt jag kan för att behaga honom. Tänker att , så länge jag gör som han säger kommer det bli bra. Jag kommer överleva så länge jag bara gör som han säger. Jag försöker kontakta mina föräldrar , mina nära och kära och säga att detta inte nog är så bra men snart , snart kommer jag hem. Om dom kanske kan föra över pengar så jag kan försöka ta mig där ifrån. Det var inte en bra idé. Min mobil fungerar ju inte men när han ser att jag håller i den får han frispel. “Oh you think you’re going home, your so sweet. You’re staying here” och där började helvetet. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så mycket blod som jag såg den kvällen. Det är slagsmål och kaos, det är som en film. Som
På låssas. Och jag fattar ju att ni såklart tänker att det här är uppdiktat, en sjuk jävel som trollar på internet men det är sant. Och ja, det slutar inte där. Efter timmar av total förgörelse tvingar han in mig i bilen. ” you wanna see your family again, you get in the fucking car” så där sitter jag. Täckt i blod, han är täckt i blod klockan fyra på morgonen i ett land där jag är helt ensam. Och han gasar. Gasar och gasar och gasar så när jag ser betongväggen komma fattar jag att jag aldrig kommer överleva det här. Så jag slappnar av. Tänker att, jag ska åtminstone va tyst mär jag dör, han ska inte få se mig rädd. Och sen kommer smällen. Jag flyger han flyger bilen blir helt kraschad. Men jag överlever. Och det gör han med. Där kunde det ha slutat men det gjorde det ju inte. Han bara backar och kör iväg igen. Med en helt förstörd bil iväg på fel sida färdriktningen. Jag skriver avskedsbrev och börjar filma. Tänker att när dom hittar min kropp så måste det finnas bevis, saker som berättar vad det var som hände. Han kör till akuten. Där väntar personal som direkt tar in oss. Och ringer polisen. Och där ligger jag, med blod tamefan överallt, kameran rullande hela tiden och tänker att nu är det äntligen över. Efter polisförhöret kommer det fram att den här mannen, inte bara har ljugit om allt utan han har även immunitet. Diplomatisk immunitet. Så polisen står där och säger , jag kommer be för dig tjejen. Sätt dig i bilen och kör så snabbt du kan tillbaka till LA för vi måste släppa honom om 30 minuter. Men vi ska be för dig. Jag kommer aldrig glömma de orden så länge som jag lever. “I will pray for you girl” Så, jag sätter mig i bilen, utan mobil, utan gps utan allt. Och sen kör jag. Så snabbt jag kan, utan att stanna. Jag bara kör och kör och kör. Och filmar. Allt. Tillsist kommer jag fram och får tag i internet så jag kan uppdatera mina föräldrar om va fan det är som händer. Jag skickar videos, jag visar bad exakt för jävla helvete jag går igenom. Tillsist tar jag mig till flygplatsen och ja. Nu är jag hemma. Men jag mår så dåligt. Så fruktansvärt dåligt. Och jag förstår, jag ser ju och jag hör ju att det låter som
Ett skämt. Som en film. Som att jag är helt galen. Och det känns som att jag är det, helt jävla galen. Så jag tittar på video jag gjorde. Om och om igen för att förstå att det faktiskt hände. Och sen läser jag det han skrivit. Hur fin han var mot mig, hur underbart det skulle vara. Och då blir jag ännu mer knäpp. Sen skickade han pengar igår. En väldigt massa pengar , för mig i alla fall. Inte ett ord har han sagt men pengar för han över. Och jag förstår helt ärligt inte vad det är som händer. Har som
Sagt var bokat tid till psyk nu i veckan. Och ja. Jag vet inte. Men nu vet ni. Och vad ni ska göra med den här
Informationen vet jag inte. Men va bara väldigt försiktiga när ni träffar folk på nätet.

Fy helvete. Jag har druckit för mycket vin för att kunna säga mer

Jag ska läsa nu och se om jag kan skriva något svar direkt efter. Skummade snabbt igenom. Stackars dig.

Nu ska jag läsa, nätet la av.

jag finner inga ord. Känner med dig?

Det sjukaste jag läst på länge. Wtf!

Jag vet. Jag vet att det är det. För det är sånt där som inte händer. Det här är sånt som man kanske läser om någonstans och tänker att det låter för galet för att vara sant. Och det är det som gör mig knäpp. För jag fattar ju att jag borde ha dött. Det hände för mycket saker under de dagarna som man dör av. Punkt. Så jag fattar inte varför jag lever. Det är det som är så fruktansvärt jobbigt. För jag borde inte leva. Och det är så fruktansvärt jobbigt.

Men herregud?! Finner inga ord?

Finner inga ord. Druckit för mkt vin för att skriva något vettigt.

Om du bor i Sthlm kan jag verkligen rekommendera WeMind Vasastan. De är experter på att hantera traumatiska händelser. Funkar med egenremiss.

Tack. Jag bor i Stockholm så kan skicka en remiss dit också. Känner att jag greppar efter varje halmstrå lite nu, behöver hjälp så tack så mycket för tipset.

Jag har själv varit patient där. Kanske kan de inte hjälpa dig förrän du fått diagnosen PTSD (om problemen är de samma efter 6 mån)

Men prova ändå! Alla är helt fantastiska där, allt ifrån receptionisten, läkare och den psykolog jag träffat.

Finns även ”mobila teamet” i Sthlm, som kan ge stöd över telefon och även åka hem till dig om det behövs. De är också toppen!

Ta hand om dig sålänge. Gör allt för dig själv, som du hade gjort om det vore någon annan som varit med om samma sak <3

Det är nig för sent för att du ens ska se min kommentar men fy fan vilken sjuk person. Och så sjukt med diplomatisk immunitet i de här fallet, han har ju garanterat gjort något liknande förut och kommer garanterat att göra något liknande igen, tills han eller någon annan dör. Hoppas att du får bra hjälp att bearbeta det och bygga upp dig själv, det är fullt förståeligt att du är chockad och mår dåligt. Ville bara säga att jag tänker på dig och hoppas att du får bra hjälp. ❤️❤️

Tack för dina ord ❤️ Jag kan inte sova, är i något slags panikläge mest hela tiden. Och det sjuka är att jag vill ringa till honom och berätta vad som hänt?? För min hjärna fattar inte att det är samma person. Ska inte skriva en hel A4 till men tack för orden. Och ja, han har nog gjort så förut och jag vet att han kommer göra det igen. Ingeting kan förklara hur galen han var, inget. Och en så sjuk människa kommer fortsätta, jag bara vet det. Tack igen ❤️❤️

Tack själv för svar! Ja, det känner nog jättemånga igen sig i och många har nog precis som du (och jag ibland än idag) en inre, alldeles för tuff kritiker. Om jag hinner tänka: men när ska det bli gjort då och vem ska annars göra det? Så tänker jag direkt: ”Ja, fast nu är det kväll och prio ett är att alla ska kunna sova bra. Stäng av de där tankarna nu och gå och lägg dig med gott samvete.”

När en pojke från en annan familj sa: ”Jag är ofta trött på dagarna, för de är inte tysta när jag ska sova.” Så blev det extra lätt att tänka okej, just det.

En del barn klarar av ljud på kvällarna och vissa även innan de har somnat och blir lugna av ljuden av diskandet, men alla barn gör inte det.

Jag förstår din frustration. ? Känn att jag känner med dig! Jag önskar faktiskt att jag kunde komma och hjälpa dig. Fundera gärna på om du kan våga/ orka/ vilja be om hjälp av någon ibland. Antingen någon i familjen, eller städhjälp och eller barnvakt. Jag blir måttligt road själv av det tipset, man vill ju klara av det men ofta kan det vara så att för att man typ aldrig hinner ifatt så där ordentligt så lägger sig stressen som en extra börda som är jättesvår att släppa. Den biter sig fast i axlarna, typ.

Jag frågade en annan mamma en gång hur hon gör. De har två våningar, barnen störs inte av ljuden när hon gör klart i köket och plockar undan. Sedan sätter hon sig i soffan efteråt och har egentid på så sätt och kommer ner i varv och sover sedan gott. Jaha, tänkte jag. Tur för henne, men vi har det på olika sätt och det viktiga är att försöka tänka snällt om oss själva.

Jag känner att som ofta när man ger tips här så påverkar man sitt eget sätt att tänka mer på djupet. Och det som ger mest av allt är att få läsa t ex din berättelse, då är det lättare efteråt att leva som man lär. För jag vill inte att du ska känna dig pressad och jag själv behöver precis som de flesta också sänka kraven på mig själv.

Den här kommentaren hamnade fel. Den var till mamman med sexåringen som inte kunde sova och hon inte hann städa, osv.

Jag vet inte vad jag ska skriva, inget kommer kännas tillräckligt. Började gråta när jag läste din text, det är fruktansvärt att världen ser ut såhär och att dessa människor får vandra fritt på gatorna. Blir också rädd för att det likaväl hade kunnat vara jag, har också dragit iväg och träffat killar långt hemifrån för att de verkat så snälla. Jag har dock haft tur. Vill bara skicka massa kärlek till dig och hoppas att du kan må bra igen<3

Så hemskt, jag finner inga ord. Bra att du söker hjälp efter en sådan fruktansvärd upplevelse.

Herregud! Tack o lov att du kom hem levande. Fattar inte hur de kunde släppt honom. Vilket sjukt rättsystem!! Kapa all kontakt för alltid o ta hand om dig. Detta är det sjukaste jag läst, smälter det fortfarande, kan inte ens tänka mig vad du går igenom. Kram❤️

Sjukaste jag läst! Vad är det för värld vi lever i. Den där mamman kan ju inte varit hans mamma heller då?
Hopppas du får hjälp nu så du kan ta dig tillbaka till ditt liv!

Det låter verkligen som en mardröm, är så ledsen för din skull att du behövt gå igenom det där… tänk att en enda människa kan orsaka någon så mycket ? Fy fan för polisen helt ärligt… och bra att du lyckades ta dig hem!! ❤️

Till Anonym kl 23:51 ?? igår vid midnatt med den extra långa texten.

Skrev detta igår, men skickar det först nu:

Har läst klart för en stund sen, men blev stum. Oj. Bra att du skrev den sista meningen. Bra att du ska få hjälp. Känner med dig.

(Här pausade jag en stund och satt och tänkte lite)

Jag har hört om många livsöden genom livet och har därför mycket stor respekt för att en person å ena sidan kan vara en omtyckt svärmorsdröm/ helylle-kille / drömpartner, men sedan å andra sidan vara motsatsen.

Jag har dessutom alltid varit mycket rädd för droger och övervägande delen av mitt liv inte heller druckit alkohol. Det har varit en stark drivkraft hos mig, en stark övertygelse och det har inte varit svårt för mig att fatta sådana beslut. Så jag menar inte att försöka vara präktig, men att allt det har bidragit till ett smidigare och bättre liv än vad som är fallet för en del, är jag övertygad om.

Men tack vare så många olika berättelser om människors upplevelser och hur snabbt det kan vända för dem. Samt alla bloggar och annat som jag sedan dessutom har läst. Så har jag mycket att referera till som inte har skrämt mig, men som har skapat en mycket stor respekt hos mig att vara extra försiktig.

Och sådan är säkert du också. Försiktig alltså, men kärleken kan föra oss till ”platser” både geografiskt och när det gäller upplevelser, som vi inte ens kunde föreställa oss innan. Du låter klok, är mycket verbal, osv så jag förstår att du verkligen inte chansade.

Det verkade ju så bra och just med kärleken så behöver vi kasta oss ut ibland och våga för att vinna, men du förlorade istället. Hoppas att du kan bygga upp tilliten till människor igen, det tror och hoppas vi. Bra att du skrev av dig. Fortsätt gärna med det. Kram”

Hej och tack för svar. Ja tack till alla som har svarat, det känns skönt att bara få ut det. Jag vet inte varför, alls, egentligen eftersom ja skit samma. Tack i alla fall.

Och ja, jag förstår dig. Jag har alltid tagit väldigt stort avstånd från droger för att droger skrämmer mig. Han visste detta. Han sa att han bara rökte ibland och jag tänkte att ”det är ju faltiskt lagligt där så jag antar att det är okej”. Idioti.
Jag kommer från en bra familj med kanske lite gammaldags värderingar så det var även därför mina föräldrar pratade med honom innan jag åkte och därför jag pratade med hans mamma. För, jag tänkte att ingen är så pass galen att efter att ha pratat med föräldrarna så flippar ur helt.
Egentligen spelar min bakgrund och allt det här ingen roll för skit händer men jag kan inte få ut ur huvudet att jag som ändå är så pass försiktig i vanliga fall skulle dra en sån jävla nitlott.
Nu bara skriver jag på här, förlåt.
Allt kommer att bli bra, jag måste bara bearbeta det och få det ur mig. Det jobbigaste är ju att jag ska tillbaka. Nu är LA stort och han bor långt ifrån där jag ska bo, men han vet allt. Vart min lägenheten i LA ligger, vilken skola jag ska gå i. Han har pratat med min rektor (vi skulle ju hälsa på skolan innan jag började och det måste man meddela om) så jag är livrädd att han ska dyka upp. Eller förstöra. Han har den makten och jag känner mig så fruktansvärt korkad som gav en annan människa möjligheten att förstöra så mycket. Inte för att jag tror att jag gjorde ett sånt intryck på honom att han ska jaga mig tills dagens jag dör men det ligger där och skaver. Speciellt eftersom han bara fortsätter skicka pengar? Som att några pengar i världen ska kunna rättfärdiga det han gjort.

Tack alla som svarat. Tack alla som brydde er. Förlåt att jag ännu en gång var helt galen och bara la ut hela mitt trauma för vem som helst att läsa. Men tack. Kram

Ska läsa nu. Tack själv❤️ jag ska svara här efter att ha läst din text?

Jag har läst nu fina du! Du är helt magiskt bra på att beskriva det som hänt och det är vägen tillbaka. Det kommer att vara lättare att få ur dig detta då du är extra bra på att sätta ord på det.

Jag förstår dig så innerligt väl. Jag är lika noggrann som du som sagt och sätter säkerheten förr mycket annat. Tar inte gärna risker, men ”slår mig” sällan heller tack vare det. Men. Precis som jag skrev i förra texten så tar kärleken oss ibland till ”fel platser”. T o m dig och mig. När jag var 25 år så hade jag en dragningskraft till en kille/ man som folk tyckte var jättetrevlig, osv. Han var märklig i telefonen och framförallt så hade han konstiga önskemål tidsmässigt, han ville komma och hälsa på efter nattpassen och liknande.

Men när jag bad om att vi skulle träffas på dagen hade han aldrig tid. En kväll kom han hem till mig för första (och sista, tro mig) gången. Vad han gjorde var inte jobbigt fysiskt, men jag kände mig oerhört utsatt och skrämd. Själv tyckte han att han ”skämtade” och jag hämtade mig direkt efteråt, men jag hann tänka tusen tankar innan det konstiga var över. Jag vill inte skriva vad det var, men ja. Helknäpp kille.

Har även träffat två andra killar som påminde om den jag skrev om, förr (en i taget) men ingen av de alla tre såg jag en framtid med och jag blev inte kär, träffade dem aldrig med andra osv.

Hade även en vän som träffade en riktigt knepig typ så ja. Sådant händer i det verkliga livet för folk och får man se det så nära, så är det lättare att förstå t ex dig hur du känner det.

Men. Det jag tänker med dig och din situation är inte så som många andra skulle ha tänkt. Tror jag. För jag tänker på den man du berättar om, hur han verkade vara. Att du hann få känslor osv. Att du t o m tänker att du ska berätta för honom, men just det. Det är samma person.

Det är just detta som gör det extra hemskt för dig tror jag. Han hann bli så viktig för dig och dessutom så är han motsatsen till bra för dig.

Det är därför så många kvinnor tar tillbaka sina anmälningar, det är ju samma person.

Det viktiga är att bryta helt. Vilket du också har gjort. Känner med dig och blev berörd av din berättelse. Skriv gärna mer här, du får visst skriva långt. Det är läkande. Kram

Rättelse: Med ”samma person” menar jag inte just han som du träffade utan den de träffade och blev kära i. Och det skulle stå Anonymä. ?

Varför svarar du bara inte när du läst klart och inte ”jag svarar snart”, det är liksom inte messenger utan ett öppet kommentarsfält

Bra att du skrev dina synpunkter. Jag ville bara att hon skulle se min kommentar då hon kanske inte tror att någon går tillbaka och skriver igen nu dagen efter. Så tänkte jag och nej det är inte messenger, men jag blev oerhört berörd av hennes berättelse och försökte bara hjälpa henne.

❤️❤️❤️❤️❤️ jag saknar ord. Det är ett helvete du gått igenom. Och du får vara sönder. Men jävlar en sån kraft du besitter! Du kommer fixa detta. Att du kan beskriva det du varit med om så här på ett random forum på nätet…. Wow. Du äger orden och i samtal kommer du definitivt bli hjälpt. Och du kommer få din underbara framtid. Kommer tänka på dig ❤️

Men hjälp. Du, det där om hans immunitet, släng in en anmälan till LAPD för att få veta om polisen inte bara har dålig koll. Det är inte alls säkert han har immunitet för såna brott, han har ju liksom inte agerat i tjänsten så måste den inte gälla. Han kan lika gärna bluffa och polisen ha dålig koll. Kontakta en advokat för riktig rådgivning och hjälp, snälla! Hoppas du mår bättre snart. Kram <3

Håller helt med personen ovan, knappt så Mr President himself skulle komma undan med nåt liknande. Smells like rat helt enkelt. Kontakta både advokat och svenska ambassaden i LA, de måste kunna hjälpa dig. Lycka till fina du.

Blondinbella åker alltid taxi utan att ha bälte på…är de för att visa hur wow hon är, att hon är något, för de gör man i amerikanska filmer… typ. Hon bältar barnen, eller det gör nog taxichaffisen förresten, men hon sitter o åker utan, hur korkat är inte det? 😛

Hej, min partner har fått massa utslag på kroppen och på vårdcentralen misstänker de psoriasis. Vi väntar på att få en tid hos en hudläkare för en slutgiltig diagnos. Blir så otroligt ledsen över att se honom bli påverkad av dessa utslag. Någon här som har psoriasis? Berätta gärna vad psoriasis innebär, era känslor kring det mm.
Tacksam för svar

Hej Tina,

Jag har inte psoriasis, men har oftast besvärats av atopiskt eksem i olika grad under hela mitt liv. Så det går nog inte att jämföra, men t ex så har Kim Kardashian det och blev väl besvärsfri vartefter (ev. pga viss kost) Mina hudbesvär blir alltid bättre om jag tränar fysiskt, gärna bastubadar men smörjer in mig efteråt, sover tillräckligt, inte stressar för mycket eller som nu försöker hålla sovrummet svalt när det är mycket varmt ute.

Hudkrämen Miniderm (det är inte kortison i den) fungerar bäst för just mig att återfukta huden med.

När det gäller känslor kring hudbesvär så är det nog olika hur man tar det och säkert beror det även på hur viktigt det är för en med utseendet och vart besvären sitter. Om de som för mig sitter även i ansiktet så kan det ofta gå bra nu för tiden, men som tonåring var det tuffare. Jag dolde gärna mina armveck med långärmade tröjor på den tiden också, men nu för tiden luftar jag hellre huden och har därför kortärmat.

Min man har ofta sagt och visat att han inte ens tänker på att huden ser annorlunda ut vid många utslag och det stärker mig mycket faktiskt. Jag är förstås även så snäll jag kan mot mig själv i tankarna kring det, men jag blir väldigt glad av hans vänliga ord. Det ”läker” faktiskt och känns tryggt och fint.

Tack för svar <3

Tack själv, Tina! <3

Han kommer lära sig leva med det så småningom. Du kan bara stötta honom. Jag använder aloe Vera på min psoriasis. Men det överlägset bästa jag testat är La prairie skin caviar Luxe body emulsion, svindyr tyvärr men värt att testa. Ingredienser från havet och det är ju bra mot psoriasis.

Tack för tips. Om det nu visar sig att det är psoriasis så ska jag inhandla den krämen åt honom.

??Till mamman med sexåringen som inte kunde sova och städningen av köket som var svår att hinna med. Här kommer mitt svar, som råkade hamna fel. Jag hittar tyvärr inte din kommentar igen.

Tack själv för svar! Ja, det känner nog jättemånga igen sig i och många har nog precis som du (och jag ibland än idag) en inre, alldeles för tuff kritiker. Om jag hinner tänka: men när ska det bli gjort då och vem ska annars göra det? Så tänker jag direkt: ”Ja, fast nu är det kväll och prio ett är att alla ska kunna sova bra. Stäng av de där tankarna nu och gå och lägg dig med gott samvete.”

När en pojke från en annan familj sa: ”Jag är ofta trött på dagarna, för de är inte tysta när jag ska sova.” Så blev det extra lätt att tänka okej, just det.

En del barn klarar av ljud på kvällarna och vissa även innan de har somnat och blir lugna av ljuden av diskandet, men alla barn gör inte det.

Jag förstår din frustration. ? Känn att jag känner med dig! Jag önskar faktiskt att jag kunde komma och hjälpa dig. Fundera gärna på om du kan våga/ orka/ vilja be om hjälp av någon ibland. Antingen någon i familjen, eller städhjälp och eller barnvakt. Jag blir måttligt road själv av det tipset, man vill ju klara av det men ofta kan det vara så att för att man typ aldrig hinner ifatt så där ordentligt så lägger sig stressen som en extra börda som är jättesvår att släppa. Den biter sig fast i axlarna, typ.

Jag frågade en annan mamma en gång hur hon gör. De har två våningar, barnen störs inte av ljuden när hon gör klart i köket och plockar undan. Sedan sätter hon sig i soffan efteråt och har egentid på så sätt och kommer ner i varv och sover sedan gott. Jaha, tänkte jag. Tur för henne, men vi har det på olika sätt och det viktiga är att försöka tänka snällt om oss själva.

Jag känner att som ofta när man ger tips här så påverkar man sitt eget sätt att tänka mer på djupet. Och det som ger mest av allt är att få läsa t ex din berättelse, då är det lättare efteråt att leva som man lär. För jag vill inte att du ska känna dig pressad och jag själv behöver precis som de flesta också sänka kraven på mig själv.