Öppet spår

685 kommentarer

Jag kommer inte kunna ge min dotter ett syskon på grund av min sjukdom. Dottern är 9 år och pratar ibland om syskon och att alla andra i klassen (35 st) har det. Hon känner ingen annan som är ensambarn och jag känner ingen annan heller som ”bara” har ett barn. Hon får ofta kommentarer om att det är konstigt och jag får ofta kommentarer om att det måste vara tråkigt för henne att vara ensam och att hon blir bortskämd osv. Jag skulle vilja ha något uppmuntrande att säga till min dotter och något bra att tänka på själv när det känns som att vi är konstiga och inte passar i in. Känns bara så deppigt

Åh. Har inget bra tips på sak att säga till din dotter. Men vill bara skicka lite ❤️

Tack ❤️

Jag är ensambarn och var också den enda i klassen som inte hade syskon. Ett tips jag kan ge är husdjur om ni inte redan har det. Har växt upp med kaniner, hamstrar och ett marsvin och det har alltid kännts som en trygghet för mig. Berätta för din dotter att alla inte kan eller vill ha fler än ett barn och att det är vanligare än man tror. Du ska se att hon en dag förstår det. Kramar till er <3

Tack, tyvärr är jag allergisk så vi skulle bara kunna ha fiskar, orm och liknande och det är hon inte intresserad av.

Det finns allergikatter och allergihundar.. 🙂 ett tips bara. Fungerar för mina oerhört allergiska vänner.

Exakt! Jag var enligt pricktester mycket allergisk mot pälsdjur, men tål djur helt med allergivänlig päls.

Jag kan inte få barn alls, utan att låta för hård så försök vara glad för det barn du har.

Ja det är jag verkligen! Det hjälper dock inte att säga till min dotter att det finns andra som har det värre.

Hon blir äldre och kommer förstå. Sålänge får du berätta att alla familjer ser olika ut och att er råkar vara såhär. Sen hade jag sagt ifrån till de som säger taskiga saker och att det är konstigt att hon inte har ett syskon. Ta ett snack med dem så de inte snackar en massa mer skit.

Jag har försökt förklara det för henne att det ser olika ut hos alla men det är lite svårt när allt hon ser i verkligheten inte alls ser olika ut förutom vi.

Är bara nyfiken så tolka mig rätt: var bor ni om det bara bor kärnfamiljer med mer än ett barn? Finns det INGEN familj med skilda föräldrar eller med bara ett barn? Ingen regnbågsfamilj?? När jag växte upp fanns det tio olika familjekonstallationer, ingen var den andra lik.

Vi bor i en liten småstad på Västkusten. Ja jag tycker själv att det är fruktansvärt konstigt att det har slumpat sig så! Det gör ju verkligen att vi framstår som udda när resten ser ut på samma sätt. Det finns säkert skilda familjer men ingen i klassen eller i bekantskapskretsen.

Jag förstår! Tycker det är respektlöst av de andra föräldrarna att bete sig som de gör mot er och er dotter. Det är väl främst där problemet ligger, de borde bara vara tysta!

Det enda du kan göra ör att antingen säga sanningen och berätta att mamma inte kan få barn pga sjukdom, eller säga att det är mammor och pappor som bestämmer om de ska ha fler barn och ni har bestämt att det inte ska bli så. Och bekräfta hennes känslor. Det här är inget som kommer plåga eller skada henne, massor av barn är ensambarn.
Jag har flera kompisar som absolut inte vill ha fler barn än det enda de har nu. De flesta av dem resonerar som så att de vill känna att de verkligen kan och hinner göra ett bra jobb med ett barn ist för att stressa för att ta hand om fler, och gå med dåligt samvete.

Tack!

Följ @miemile på insta – har ett barn och fina tankar runt det.

Det blir nog samma för mig i höst? Fått tillbaka virus 16 och cellförändringar ett år efter jag blev frisk från tre år av operationer. Innan jag blev frisk sa läkaren att det va min sista chans.

Enorm sorg, men inbillar mig att jag ändå inte vill ha barn. Fast det är min högsta dröm och har alltid varit. Skit samma, 30 år utan barn, så vad gör några till.

Så ledsamt! Beklagar verkligen! Hoppas att du har annat i livet som gör dig lycklig ❤️

Förstår precis hur du känner. Jag känner sorg varje dag för att jag inte kan få barn! Alla andra ynglar av sig och här sitter jag med trasiga äggstockar. Känns verkligen skit!!

Sorgligt! ❤️

Jag tycker jättesynd om dig, Anonym 20:21. <3

Adoptera? Har varit i samma sits.

Mm exakt.

Varför får du för dig att hon måste försöka för att vara glad för det barn hon har? När antydde hon att hon inte var det? Jag är hemskt ledsen för din skull, men att dra ”det finns de som har det värre” är så oschysst, som att det gör hennes problem oviktigt? Minde värt att ta på allvar? Förminska inte hennes känslor.

Tack! ❤️

Kanske att vissa kompisar är som syskon. Har själv en barndomskompis som är närmare än min egen syster. Hoppas din dotter också har ngn nära vän. ❤️

Ja hon har många vänner men det blir inte riktigt samma sak tyvärr.

Fast det kommer när det blir äldre än din vad din dotter är nu självklart, finns väll inget som gör att man får ett starkt band till någon när man är så ny 🙂
Hon kommer förmodligen få en syskon-relation med en vän??

Tack, ja det håller jag tummarna för!

Fosterbarn, adoptera?

Inte så lätt att bli godkänd för det.

Ett tips; säg inte så till en som berättat att den inte kan få barn. Det är inte samma sak och att adoptera är en jätteprocess som kan kosta upp emot en kvarts miljon och att bli godkänd är inte så enkelt.

Tack, precis så är det!

Och ALLA som på något sätt har problem att få barn är fullt medvetna om vilka alternativ som finns och hur de själva känner för det. Förstår att du menar väl, men du kommer aldrig få höra en ofrivilligt barnlös svara ”aha, adoptera säger du? Tack för tipset, det ska jag kolla upp”.

Exakt min tanke. Ingen lär ju vara omedveten om att t.ex adoption existerar, så att bara ”Adoption?” blir ju i det närmaste att dumförklara motparten.

Svårt att förklara men det känns inte rätt för oss helt enkelt.

Om man är inställd på biologiska ungar och det är jätteviktigt så är adoption eller familjehemsuppdrag inget alternativ. Barn ska inte vara substitut för något som de vuxna hellre hade velat ha, eller fylla hål i de vuxnas behov, de ska väljas med hela hjärtat.

Pärlan, ensambarn får ofta mer odelad uppmärksamhet av sina föräldrar och andra. De behöver inte dela på veckopengar och annat; de får mer själva. Det är lättare för dem att få bestämma oftare, då de inte behöver höra efter med sitt syskon om det är okej med vissa saker. Ovanligt många syskon bråkar. All kärlek från föräldrarna kanaliseras på ensambarnet och det är större chans att föräldrarna kan hjälpa till med t.ex att skjutsa, att vara med och bekosta en bostadsrättslägenhet och liknande.

Nu kanske en del reagerar på att detta ska sägas till en nioåring, men de är ofta kloka nog att ta in sådan information eller så säger du delar av det. De ensambarn jag har träffat tycker om att vara det. Hoppas att det känns lite bättre och ett husdjur kan hjälpa mot ensamheten och även fritidsaktiviteter och att få ta hem kompisar och få åka till kompisar.

Tack för din kommentar! Vi försöker så att hon ska få vara mycket med kompisar på fritiden och vi i familjen gör mycket tillsammans. Husdjur kan vi till råga på allt inte ha eftersom jag är allergisk. Orm eller fiskar skulle väl gå men det är hon inte intresserad av.

Tack för svar, Pärlan! Det låter bra med kompisar och med att ni umgås mycket.

Jag kan tillägga att när det gäller saker som vi inte kan ge våra barn, så kan det vara bra att prata om det ibland och sedan dessutom säga att du finns där om hon vill prata om det igen. Vad gäller allergi så finns det husdjur som har päls som många klarar av att ha trots allergi, men det är inte bra om det blir ännu en besvikelse så. Utöver detta kan man be folk att inte ställa sådana frågor av respekt mot henne/ er. Folk tänker dessvärre inte alltid på hur ont det gör och hur länge vissa grubblar efteråt på kommentarer om känsliga saker.

Tack så mycket ditt engagemang och jättebra tankar. Detta ska jag verkligen ta med mig!

Så bra, Pärlan! Ja, att stärka upp sina barn genom att ha (lagom) många och mycket givande samtal ger så mycket. De stärks upp och klarar då tuffa kommentarer av andra, bättre. Ställ gärna öppna frågor ganska ofta efter skoldagen: ”Hur var din dag idag?”

Jag märker på hur du skriver hur klok du verkar vara, så din dotter är i goda händer hos dig. <3

Ååå tack! ❤️

Tack själv Pärlan! ❤️

Eftersom du är så klok och vettig (jag har läst alla dina svar till alla här) så har och kommer din dotter att ha det så extra bra. Det finns absolut inte bara fördelar med att ha syskon, tvärtom mår (även) många ensambarn riktigt bra.

Att folk går över andras (era) gränser med för många och klumpiga frågor har jag ett mycket bra tips om hur man tänker kring:

Ingen kan ”sätta sig på er” / gå över era gränser om ni inte själva tillåter det. Och man måste inte ta emot andras stress/ fördomar/ elakheter. Det får stå för dem. Tänk att det står utanför er.

Tänk även på vem och vilka som är viktigast för er. Du kan hjälpa din dotter att klara av folks frågor om du ”vaccinerar” henne med en god självkänsla och ett gott självförtroende. Med din klokhet så fixar du redan det lätt, det är jag övertygad om.

Så det du ska göra är bara att tänka okej: familjen först. Min dotter först. Låt dem tycka och tro och säger de för klumpiga ord så lär du din dotter att ha några standardsvar…

… och du markerar tydligt själv mot dem inför henne så att hon ser dig visa vägen.

Standardsvaren? T.ex: ”Jag har det bra som det är, / jag vill inte prata om det, men nu kan vi väl prata om något annat?! Såg du på… igår?” (Avleda) Alternativt lära henne att gå därifrån om möjligt, om de inte ger sig med sina jobbiga frågor.

Önskar er det bästa!

Mitt svar dröjer tydligen, så titta gärna här igen om en stund.

Säg ”det blev ju perfekt första gången så vi behöver inte försöka igen” eller ”tänk, du kommer få ärva alla pengar helt själv” eller att hon kan vara glad som slipper dela din uppmärksamhet med ett syskon. ❤️

Eeh, INTE bra strategi att snacka skit om hur det är att ha syskon tycker jag. Och ’alla pengar’ och arv är ju bara bisarrt.

Ja, verkligen:
’När dina föräldrar är döda och du som inte har syskon är heeeelt ensam kommer du ha så massa stålars!’
Upplyftande…

Bisarrt… jag kallar det humor eller skämt, sånt som ibland kan få en att skratta istället för att bara vara ledsen över det man inte har. Ts hade ju redan fått många bra seriösa svar så tänkte komma med en annan infallsvinkel.

Ja, det är ju verkligen festligt för en nioåring att få perspektivet att när föräldrarna är borta är hen helt ensam.

Berätta som det är. En nioåring förstår det.

Jag har berättat för henne så hon vet hur läget är men jag vill säga något bra som motpol till allt negativt hon hör från andra.

Jag reagerar på att folk kan vara så här. Det är bra att det mesta ventileras numera, men vissa saker kan man vilja slippa få kommentarer om. Jag känner med er!

*folk är mot ett barn och er i verkliga livet, jag menar inte här inne. Jag har inte läst allas kommentarer än dessutom.

Precis! Tack!

Tack själv. Lite finkänslighet har aldrig skadat, men det är som att många tycker att det är spännande eller något att fråga om det som är privat för den andre. Jag vet folk som inte kan få barn alls, men folk ger sig inte med sina frågor ändå. Tråkigt ju!

Exakt! En del verkar inte alls kunna sätta sig in i hur det känns för andra tyvärr.

Ja och tyvärr letar alltför ofta efter den ”ömma tån”. Låter bisarrt, men tyvärr är det sant. Sedan får de ett övertag med det och återanvänder det friskt tills man helt enkelt behöver säga ifrån. Först är det lätt att tänka: det är lugnt. Jaja. Men sedan rinner bägaren över. Folk blir chockade och säger då: vi menade inget illa, det förstååår ni väl? (Och en del menade inget illa heller, men oavsett vilket blir ofta reaktionerna att de går i försvar. Först är det oerhört obehagligt att våga stå upp för sig och sitt barn så. Man vill inte vara obekväm, men det är först då de SLUTAR. Bra va?! Det är det enda rätta och då blir ni stärkta ihop och du visar vägen för din dotter. <3

Pippi!
Stort hjärta till dig och din dotter. Tänker att hon är stor nog att man kan prata om att man inte kan styra allt i livet, att du är lycklig som har henne, att ni har varandra.
Tycker denna boken, som kanske är för mycket mindre barn, är så fin:
https://www.provlas.se/min-familj/
(Tilly som trodde att.. är också bra på hur olika det kan vara i olika familjer)
En familj kan vara så mycket, ni är lika mycket familj som andra!

Tack vilken fin kommentar! ❤️
Ska kolla upp boken!

jag skulle vara ärlig med varför så att hon inte går och hoppas i smyg. och försöka att inte väja om hon vill prata om det. gör en lista på bra grejer med att hon är ensambarn. det ska inte dottern vara med på utan för din egen skull, när det känns svårt kan du tänka på att det finns fördelar också. och så tycker jag att du ska se det som en sorg om det känns som en sorg. kan finnas så många tankar som stör det där, ”tänk alla som inte ens fick ett barn” osv, men du får känna vad du vill ändå.
sen tänker jag att du måste tänka att du ger ditt barn massa andra saker, lätt att fokusera på det enda du inte kan ge henne (för en vill ju ge sitt barn allt, precis allt men så blir det ju aldrig, om hon hade haft syskon kanske du hade känt att du inte kunnat ge henne tillräckligt fokus osv)
och så hardcoreversionen min man kör med när jag tjatar om ett tredje barn (min äldsta har en utvecklingsstörning och jag kan fastna i att yngsta borde få ett syskon som han kan relatera till och få hjälp ifrån när vi blir äldre) ”det är ju inte ens säkert att dom skulle va sams, de kanske inte alls skulle gilla varandra!” fast det är ett störigt argument.

Tack detta ska jag verkligen ta till mig! ❤️
Jag har berättat för henne så hon vet hur läget är.

Pärlan..jag vet att adoption inte är svaret har jag förstått. Är det din el din dotters sorg som talar? Barn vill ha mycket. Å barn läser in mycket av oss vuxna. Om ni inte vill adoptera ett barn så kan inte din längtan vara så stor känner jag. Mer din oro för hur din dotter ska hantera allt. Å jag tror hon tar det hur bra som helst. Prata om det och förklara för henne men älta det inte å gör en grej av det. Då växer det och blir ett problem som inte hade behövt vara. När hon får tankar och vill prata om det…så gör det. Men däremellan. Försök leva och må bra. Det är det enda råd jag kan ge. Ta hjälp av en barnpsykolog för att möta frågorna om det är svårt.
Kram Åsa

Det är nog främst sorgen av att inte kunna ge henne allt hon vill ha. Jag hade ju tänkt att hon skulle ha ett syskon så att de kunde stötta varandra genom livet. Tack för dina tankar ❤️

Jag är ensambarn. Föddes 1975.

Jag vet att folk undrade och jag fick höra att jag var bortskämd.

Eftersom jag inte visste om något annat när jag var liten kunde jag ej jämföra.

Jag fick t ex husdjur vilket är ett tips. Då känns det mindre ensamt och fler i hemmet får uppmärksamhet.

Finns kusiner i samma ålder hjälper det lite. Jag har 4 i ungefär min ålder.?

Prata med henne om goda vänner, bästisar som man senare i livet kan ha som systrar, syster from another mister-liksom……..

Hjälp henne med ett bra svar att ha i beredskap när någon frågar så det ej blir så känsligt.

Skaffa ett fadderbarn i tredje världen som ni kan ta hand om och hjälpa.

Ta emot fosterbarn? Bli jourfamilj?

Det ordnar sig!!!

Tack för din kommentar! ❤️ Skönt att höra tankar och tips från någon som själv är ensambarn.

Jag är ensambarn och tyckte om det väldigt mycket. Mina föräldrar blev som vänner ibland till mig, vi åkte på kanske fler resor än mina klasskamrater och mina föräldrar var verkligen närvarande. Det är man säkert om man har fler barn men min pappa vara med på alla matcher i idrotten jag höll på med. Jag har aldrig saknat syskon, ingen som var jobbig mot mig och stal mina kläder/leksaker.

Tack, skönt att höra att du har haft det bra! Då kanske min dotter också får det ?

Jag tror absolut inte din dotter kommer ta skada, så länge hon har er! Och klart man inte behöver skämma bort barnet extra mkt bara för att hon är ensam, men barn till rika har ju också en tendens att bli bortskämda. Upp till föräldrarna.

Jag tänker att man kan bjuda med vänner oftare, t ex att hon får ta med en kompis när ni ska till stranden eller på utflykt. Då har hon ju någon att leka med.

Och hon kommer aldrig känna agg mot dig pga detta, du kan ju inte hur mkt du än vill.
Att andra inte fattar är sjukt, försök bara skaka av dig.

Tack så fint skrivet, det gör mig hoppfull! ❤️

Känner med dig Pärlan. Har också bara ett barn (strax 5 år). Fysiskt är det möjligt för mig att få barn, men jag har ingen att få barn med… Första barnet kom till alldeles för tidigt i en relation och vill inte upprepa den historien. Under alla år jag nu varit singel och dejtat har jag träffat en (!) pers jag på allvar känt jag kunde ha en framtid med. Sörjer så in i norden, att jag inte kan ge min dotter ett syskon (och mej själv ett andra barn)… Har inga andra tips än att vara öppen och ärlig, utan att göra det för komplext och svårsmält för barnet <3

Tack skönt att höra att det inte bara är jag! Ledsen för din skull ❤️

Jag är i samma situation. Jag har en ryggskada som gör att jag inte kan ge min åttaåring ett syskon. Han förtjänar verkligen ett syskon, han hade varit en sån fin storebror. Eftersom jag själv växte upp med syskon så ser vad han går miste om. Ibland tänker jag att han borde få en hund eller katt istället, men det är inte praktiskt hållbart eftersom vi reser en hel del. Vi kompenserar ibland och skämmer bort honom, jag märker att det gör att jag kan släppa det för en stund. Och jag har så klart en egen sorg att bära, jag ville gärna ha ett barn till.

Så ledsamt men skönt att höra att det finns fler i samma situation ❤️

Jag är ensambarn och har aldrig saknat ett syskon :). Mina föräldrar var väldigt noga med att jag fick ha kompisar hemma när jag ville plus att dom följde med på semestrar mm.
Det är mitt tips till dig, uppmuntra vänskapsbanden din dotter har, så hon inte känner sig ensam.
Det är nu i vuxen ålder jag saknar syskon, ett syskon att luta huvet mot den dagen mina päron försvinner.

Var glad för den dottern du har (såklart svårt vissa stunder när längtan över ett till barn tar över, jag vet), låt henne aldrig känna din förlust över det syskon som aldrig blev!

Tack för dina tankar! Ja det är även i vuxen ålder som jag oroar mig för att hon ska känna sig ensam.

Försök att inte oroa dig för det nu. Finns många som är ensambarn som har fantastiska liv som vuxna så länge de har andra runt sig. Ett syskon innebär nödvändigtvis heller inte att det alltid finns någon där. Vet så många som har dåliga relationer till sina syskon, flera i min närhet som inte ens har kontakt med sina syskon för att de blivit så osams. En nära vän ältar hela tiden sin dåliga relation med sin syster t.ex.
Det är inte någon garanti till en livslång vän att ha ett syskon är väl det jag försöker få fram tror jag. Stor kram

Ja så är det ju faktiskt. Kram till dig också ❤️

Ett tips är att sluta säga ”ensambarn”, det låter faktiskt inte så kul… Lite märkligt att det ses som så udda och konstigt?! Känner ni verkligen inga, eller känner till några, som inte har syskon? Gör inte en så stor grej av det. Jag har själv inga syskon men har aldrig upplevt det som en särskilt annorlunda situation eller att min familj var det, just för att det inte pratades om det som annorlunda, om du förstår vad jag menar? Alla familjer är ju speciella på sitt sätt, försök att visa det istället.

Förstår vad du menar men det är svårt att visa när alla i släkten, vänner, bekanta och klasskompisar har syskon.

Jag är ensambarn och umgicks nog inte med någon när jag var yngre som också var det, samt att alla mina kusiner har ett eller flera syskon. Men jag har aldrig ens reflekterat över det, har aldrig saknat syskon. Eventuellt att jag vid vissa tillfällen kan ha tyckt att det skulle vara kul att ha syskon. Tycker det verkar som att ni gör det till en större grej än vad det är?

En del barn har inga syskon, en del barn har ingen pappa, en del barn har ingen mamma, en del barn har varken mamma eller pappa liksom

Gott att höra att du haft det bra! Ja jag vet att det finns andra slags familjer men det blir svårt för min dotter att se det när det inte finns några sådana bland släkt, vänner eller bekanta. Det hade varit lättare om det i hennes närhet funnits lite blandade slags familjer. Tack för din kommentar ❤️

Tror du camcam ska ge dig bra råd och svar på detta eller? WT-queen of mobbning.. kanake inte helt rätt forum för dina barnbekymmer. Ett tips är att skriva på familjeliv och ett annat att börja följa med din unge oftare till skolan. Det är jävligt effektivt.. Tror inte xamcam har så mkt hjälp för din unge.

Trevlig ton… Du missade kanske att detta var ett OT-inlägg för funderingar såsom denna.

Eller vänta. Insåg nu att du bara var här för att trolla och att jag gick rakt i fällan. Hej och hå.

Lätt hänt. Troll emellan.

V är en fiskmås, se nedan, så schas är enda svaret – SCHAS!

Schas? ???
Nja farmor.. jag vet inte..

Tack!

Till V. Lägg ner! Ta inte ut detta på denna tjej (Pärlan)…

… som ber om hjälp med tips åt henne och hennes dotter. Snälla, jag ber dig! Hon får så bra tips här och du vet att vara snällare än så här, eller hur?! Okej?!

Glömde lägga till: Schas! Haha.

Haha ja. Men det kallas i-lands-problem.

Författaren till inlägget borde lära sig uppskatta det enda barn hon har istället för att böla att hon tror ungen blir retad för att va ensambarn. Det finns människor som inte kan få barn alls. Mycket vill ha mer.. eller vad heter det.

Men V, alla har sina högsta önskningar och en del av de önskningarna kan vara svårt att få bort ur tanken. Hon beskriver oron över att hennes dotter inte kan få syskon och att folk frågar dem om det. Dessutom har de andra barnen i deras omgivning syskon.

När jag var med om en för mig mycket stor förlust så sa folk; tänk på de som har det värre. Ja, sa jag det gör jag men jag behöver få vara lessen för detta under en period ändå. (Och tänkte inom mig, snälla säg gärna vad tråkigt för dig jag känner med dig eller någonting liknande)

Jag känner ett par och har hört om fler som inte kunde släppa tanken på att de ville ha fler än ett barn. Det var en stark önskan. Vart våra tankar för oss går inte alltid att styra och det ena utesluter inte det andra; tacksamhet kan man känna trots starka önskningar. Inte skrivet med arg ton, jag bara konstaterar.

Tack!

Tack ?

V – knip käft

Jag är väldigt glad för min dotter. Jag bad bara om tips på vad man kan säga och hur man kan tänka. Jag är fullt medveten om att det finns många som har det mycket värre.

Tack!

CamCam har skrivit i beskrivningen av öppet spårinlägget att man får skriva om vad man vill så länge man sköter sig och det gäller även mig.

Kan säga att jag är ensambarn och det är det bästa som finns. ALLA som jag känner har syskon förutom en enda vän och hon trivs lika bra med att vara ensambarn!
Som liten sa mamma att jag skulle behöva dela rum, få hälften så lite godis/leksaker osv ifall jag hade ett syskon, då gick saknaden över! Som ensambarn blir man syskon med sina vänner istället, man vänder sig alltid till dem ❤️

Jag vet ett ensambarn som bad sina föräldrar om att slippa få ett syskon för att hen trivdes så bra som det var. Första gången jag hörde det så blev jag förvånad, men sedan insåg jag vilka fördelar hen syftade på. Och när hen fick barn så hade hens barn hans föräldrars odelade uppmärksamhet. En del har ju runt 10 barnbarn, det blir oftast inte samma fokus då.

Ja det ligger en hel del i det!

Tack så fint att höra! ❤️

Jag har haft samma tanke hela dan. Och googlat och läst. Till slut tänkte jag att det kanske mest är en sorg för mig. Jag känner många glada och nöjda ensambarn med väldigt fina och närvarande föräldrar. Trygga människor med stabila äktenskap, bra ekonomi och många vänner. Sen känner jag olyckliga människor med syskon (i min egen familj). Syskon utan kontakt, obefintlig kontakt eller falsk kontakt. En kusin ska få ett till barn, med en fullblodsnarcissist, våldsam och egoistisk. Det kommer antagligen gå åt helvete men syskonen kan dela på lidandet.
För egen del känns det som att det är det mest ansvarsfulla jag kan göra att inte få ett barn till. För att jag har varit sjuk, för att pappans nerver inte skulle räcka till, för att ekonomin är dålig, för att vi börjar bli gamla.
Klart det finns familjer med psykiska och andra resurser för att få fler barn, men i en del finns de inte och folk får barn ändå. Kanske hade det aldrig blivit skilsmässa med bara ett barn, ingen burn-out osv.?

Hittade den här tråden med många bra tankar: https://cupofjo.com/2018/01/on-having-an-only-child/

Tack! Bra länk! ❤️

PS: Jag kände mig väldigt ensam i min barndom, trots att jag har en hel syster, två halvsyskon och två elaka styvsystrar. Min första nära vän i skolan fick jag som trettonåring. Hade jag inte haft syskon hade jag självklart trott att känslan av ensamhet berodde på det.
Min sjuåriga dotter har inga syskon, men en kusin hon älskar och träffar ofta. Hon är social och modig, har många vänner, har adopterat grannarnas tvååring, som hon tom. bjöd på sin födelsedagsfest med familjen. Hon har många aktiviteter där hon också har hittat vänner som hon umgås med. En vacker dag har hon förhoppningsvis en partner och barn. Jag tror att hon upplever gemenskap på många fina sätt. Och det finns väldigt ensamma familjer med flera barn … särskilt jag som introvert hade nog nöjt mig med den lilla kärnfamiljen om jag hade haft flera barn. Nu måste jag vara social.

Tack ja det ligger mycket i det du skriver! ❤️

Tack för dina tankar! ❤️

Hej, din dotter är redan 9 år och även om hon fick ett syskon så skulle hon växa upp som ett ensambarn. Hon kanske tänker, i sitt 9 åriga sinne, att om hon fick syskon så skulle det bli som hennes vänner men det skulle bli annorlunda ändå. Jag har många syskon och vi är all nära i ålder men jag tjatade ändå på mamma att få ett småsyskon till. Ensambarn är en minoritet men det behöver inte vara något dåligt. Vänner betyder mer när man är ensambarn, min man är det och hans barndomsvänner är hans bröder. De delar barndomsminnen och vet allt om varandra. Jag har det med mina syskon och inte så många barndomsvänner. Det är sorgligt att hon upplever att hon går misste om något men dey kommer uppenbarligen utifrån och är inte baserat på hur hon har det hemma. Du ger henne det du kan och livet ger oss inte alltid det vi vill, hon kommer att förstå det sen.

Tack för ditt inspel! ❤️

Har hon kusiner eller dina vänners barn eller någon annan i ”syskonålder” hon kan få träffa extra ofta och vara extra nära? Du kanske kan styra till så det blir så? Om hon har gudföräldrar kanske de har barn som man kan vara lite ”låtsassyskon” med? Man kan tex se till att bjuda in dessa varje födelsedag och åka förbi över julhelgen och liksom göra såna saken familjen brukar göra. Annars, om du vill, kanske du har möjlighet att vara stödfamilj till ett barn som hälsar på en gång i månaden. Kan ju vara en tonåring då också! Alltså tänker en win-win för de båda isåfall. Må inte dåligt, man behöver inte syskon för att bli lycklig! Huvudsaken man har människor omkring sig som bryr sig <3

Ja hon har både släkt o vänner i nära ålder med som hon är nära med så det känns ju bra i alla fall ? Tack ❤️

Apropå kommentarerna om att din dotter är bortskämd. Mina föräldrar sa alltid till ossnär någon kasta ut sig en syrlig kommentar att jag o mina syskon var bortskämda att ”så länge ni är tacksamma över det ni har och får av andra så är ni inte bortskämda” Ödmjukhet och tacksamhet är egenskaper jag värderar väldigt högt för egen del och nu också hos mins barn.

Så är det faktiskt!

Är gravid med mitt första barn nu och har varit helt inställd på att jag inte vill ha fler barn. Detta har gjort min sambo så ledsen då han själv är ensambarn och vill ge sitt barn syskon och helst ska det ska så att dem är nära i åldern. Har svårt och tänka mig att det blir så, då jag älskar barn, men det fanns liksom aldrig i min plan att få egna. Men det här fick mig och tänka efter lite… kanske inte stänga dörren helt ÄN..

Har inget klokt och tillägga tyvärr, vet bara att min sambo tyckte det var jobbigt själv som barn – men att lagsporter gav han en känsla av samhörighet med andra barn som var viktig för
Han. Även hus djur hade den påverkan

Tack för din kommentar ❤️

Ja det är inte lätt. Tack ❤️

Tufft… jag är uppvuxen som ensambarn (har halvsyskon i en annan familj, vi bodde aldrig ihop), jag saknade också syskon i vardagen. Har ditt barn kusiner eller sysslingar? Se till att umgås mkt med dem om det går isf, så får ditt barn minnen av familjetillställningar med andra barn, där barnen tex får sitta vid egna bord, se på teve utan att vuxna blandar sig i, leka ute eller cykla på egen hand, kanske bråka lite osv. Jag har inga kusiner heller så var alltid enda barnet oavsett lov eller högtid osv. Har ni möjlighet så res bort med andra familjer, behöver inte vara fancy, kanske en övernattning någonstans osv. Det finns fördelar med att vara ensambarn också, men det behöver ditt barn inte höra just nu tror jag, det förstår hen själv senare. <3

Ja detta ska jag faktiskt tänka på och försöka göra mer av, tack ❤️

Jag har inga syskon. Jag har aldrig reflekterat över det eller frågat mina föräldrar om ”varför” (som att det måste finnas någon speciell anledning liksom ?). Jag har ett jättebra liv och hade en fantastisk uppväxt. Varje gång vi gjorde saker som familj, exempelvis kryssning, solsemester, Liseberg (eller givetvis bara var hemma eller gjorde ”mindre” saker så har jag ALLTID fått bjuda med kompisar för att inte vara det enda barnet just då. Jag har precis som alla andra varit aktiv inom sporter, lekt med kompisar, haft klasskompisar, kollegor, familj, släkt, famiöjevänner, grannar osv osv. Mina föräldrar har dessutom alltid varit väldigt engagerade på alla sätt och lekt mycket med mig som liten. Som sagt har jag ALDRIG lidit av det, däremot verkar ANDRA lida av det??? Jag har fått SÅ mycket kommentarer om att jag är bortskämt pga har inga syskon (förlåt men VA?) att jag måste haft det tråkigt jämt som liten utan nån att leka med (nej jag fick aldrig leka med kompisar eller gå utanför dörren och leka med grannarna liksom….) samt att mina föräldrar är egoistiska och att dom borde ha dåligt samvete (detta sårar mig verkligen att höra då mins föräldrar är dom mest genomsnälla och omtänksamma människor jag någonsin träffat) jag är så rädd att de också ska ha fått sådana kommentarer och kanske känna sig dåliga. Folk frågar mig om VARFÖR jag inte har syskon? Liksom jag kanske har haft men förlorat pga dödsfall? Dom kanske inte KAN få fler barn men ville mer än allt? Eller gud förbjude, dom kanske bars ville ha ETT barn… när vänner med (hittills) ett barn börjar berätta att dom måste få ett till snart för att inte vara egoistiska och dåliga föräldrar blir jag jätte ledsen… jag tror säkert att det kan vara jättekul och underbart med syskon (liksom fler att (förhoppningsvis) älska och umgås med), jag har två kompisar som jag alltid sett som syskon och det är jättemysigt men snälla TYCK inte SYND om mig , för det är inte synd om mig, jag är jättenöjd och glad över mitt liv. Och sist men inte minst, SKAMMA inte vänner eller vänners föräldrar som bara har ett barn , det är inget konstigt och varför det är så har inte DU med att göra!!

Jättetack för din kommentar, den värmer! ❤️

Jag har två syskon och idag har jag ingen kontakt med någon av dom. Jag har dock en barndomsvän som ÄR min syster, vi har hängt ihop sen vi var 7 och är över 30 nu. Det finns inga garantier i livet och även om du hade kunnat ge henne ett syskon så garanterar inte det att de hade kommit överens.

Fortsätt som du gör, låt henne vara mycket med kompisar. Om ekonomin finns så låt henne ta med en vän när ni gör saker typ går på tivoli, bio, badhus och liknande. När hon blir äldre så kommer hon att förstå och om hon vill och har tur så kan hon kanske själv skaffa en massa barn och då blir ni kanske en stor familj.

Du verkar vara en fin mamma och jag är övertygad om att det kommer bli bra. ?

Tack för din jättefina kommentar ❤️

Jag är ensambarn, mina föräldrar ville inte ha fler helt enkelt, och för mig känns det här SÅ främmande. Någon gång ville jag kanske ha ett storasyskon men det fattade jag ju själv inte var möjligt och aldrig någonsin vad jag minns fick jag kommentarer om att det var konstigt. Vilka kommentarer mina föräldrar fick vet jag inte men jag har aldrig under min uppväxt känt mig konstig, annorlunda eller något sådant. Mina föräldrar har heller aldrig betett sig som att det är något fel eller att något saknas, bara som att våran familj är toppen som den är och vi har alltid gjort mycket till sammans (både med och utan tillskott av mina vänner). Jag har dessutom personer i min närhet som har riktigt jobbiga syskonrelationer, en av mina föräldrar har till och med i princip sagt upp kontakten med sitt syskon och sist de sågs var det bara bråk pga vad hen har gjort. Så bara för att man har ett syskon behöver inte det innebära en fantastisk relation eller ett stöd senare i livet, för min förälder är syskonrelationen snarare en börda. Jag har även två vänner vars syskon föddes med en hjärnskada som gör att de inte kan klara något själv och knappt kommunicera vilket såklart gör det till en annan slags syskonrelation. Jag var inte ett ensamt barn, jag hade (och har) fina relationer med mina föräldrar, mina mor- och farföräldrar och mina föräldrars vänner. Med åren växte egna fina vänskapsrelationer fram och idag har jag även en jättefin sambo. Bara för att man inte har syskon innebär det inte att man inte kommer att ha något stöd i sitt vuxna liv? Så länge du som förälder uppmuntrar till att vara en bra vän och att vårda sina relationer kommer det gå jättebra.

Exakt! Jag har fått höra ”vad gör du när dina föräldrar inte finns längre då är du ensam” … jaha all övrig släkt? Alla vänner? Familjevänner? Min partner? Mina eventuellt framtida barn? Husdjur? Jag är ganska säker på att jag får hjälp och stöd av dom också den dagen ens föräldrar inte finns mer…

Precis!

Precis så är det faktiskt!

Tack så fint skrivet! Det gör mig glad ❤️

Jag är ensambarn och har aldrig saknat ett syskon. Folk frågar mig ibland om det inte var tråkigt, men jag har ingen aning om hur det ”ska” vara och hade definitivt en oklanderlig uppväxt och det var aldrig tråkigt. Jag är sjukt tight med båda mina föräldrar nu, det var ju vi som umgicks hela helgerna.
Aldrig någonsin lidit av att vara ensambarn.

Jättegott att höra ❤️

So what om hon blir bortskämd?
Så länge hon inte blir odräglig och det tror jag inte att hon kommer att bli.

Jag skämmer bort mina barn med kärlek och upplevelser(samt saker emellanåt).

Jag har 4a syskon och skulle inte vilja vara utan dem.
Mannen har noll syskon.

Enda jag kan tänka är ensamhet som vuxen när man kan behöva något men vänner finns och kan ta den rollen så det är stryket då med.

Strunta i de andra, de låter som om de är avundsjuka.

Precis, tack! ❤️

Jag var ensambarn tills jag var 9, men det syskonet bodde sen hos oss varannan helg bara från 2 år. Jag har haft en barndom & uppväxt som ensambarn. Är dessutom enda barnbarnet då min mamma är mormor & morfars enda barn, dvs jag blev väldigt bortskämd & lite manipulativ till att få saker. Det var väl nackdelen!

Jag upplevde aldrig att det var något konstigt att inte ha syskon hemma. Men jag önskade mig alltid en storebror. Många av mina vänner hade storasyskon och det var ju drömmen.. det verkade så kul!

Tips som du redan fått är husdjur. Då får man någon att ansvara över, det kan vara väldigt nyttigt, särskilt när man inte har någon mindre person hemma att visa empati för!

Tack för din kommentar och inspel ❤️

<script class='adten' src='https://delivery.adten.eu/srv/player.js?z=6692' type='text/javascript' charset='utf-8' async></script>

hej
idag är det lite svalare. visst är det underbart?

Sov som en stock i natt. Den bästa sömnen jag fått på flera veckor! Wunderbar!! ?

Samma här. Åh vad jag sov gott. I sommarstugan, under mina gamla täcken som fortfarande har samma sängkläder som då. Tvättade såklart ? Sommarens härligaste natt!

När det äntligen blev svalare, då tyckte kroppen det var dags med lite feber istället. ??‍♀️

Haft 28 grader… Men nu ikväll verkar det vända, nere på 23 ????

Så jäkla trött på hur alla hormoner jävlas med en under menscykeln. Ena dagen kan jag vara så jäkla arg på allt och alla, nästa dag har jag världens sämsta självförtroende och vill bara gå och gömma mig under en sten. Nästa dag kan självförtroendet vara på topp och jag skulle kunna erövra världen.
Orkar verkligen inte med mig själv. Vem är jag egentligen? Ska det vara såhär??

Åh jag har det precis sååå, jag blir så jäkla ursinnig i tid och otid dessutom. Endel dagar känner jag inte igen mig själv?

Så himla jobbigt. Idag har jag bara suttit o gråtit, orkar inte med livet typ och känner mig bara ensam . Får se vad det blir för dag imon.

Jag vet inte. Jag har samma problem och har fått ssri av gyn. Dock gör de mig helknäpp, snurrig, spänd och ofokuserad. Men det funkar ju för vissa. Annars har jag hört att endorfintillskott (träning) är nyckeln till allt.

Jag har också precis så, väldigt tröttsamt!

Mitt humör går också upp och ned men vet inte om det har med hormoner att göra? Vet ju liksom aldrig vad det beror på?

För mig har det funkat oväntat bra att äta p-piller utan uppehåll för socketpiller/tom vecka. Har tidigare varit sjukt känslig mot hormonella preventinmedel men skulle prova denna (Diane) för min acne, som ska vara väldigt lite hormoner i enligt gyn och mitt mående har blivit mycket stabilare och mindre hormonellt.

Tillägg: Har varit ett riktigt PMS/Ägglossnings-monster samt legat och hatat livet under mens. Hade tankar på att börja med ssri under bara mens/pms men har aldrig tålt ssri, trots provat mååånga sorter. Blir personlighetsförändrad, helt platt i mående och känner noll känslor. Bara existerar typ. Då är jag hellre ett hormonellt monster med känslor men det har ju p-pillret då sätt till att rädda.

Kanske ska prova ppiller då och se om det blir bättre. Inte tagit någon preventivmedel på många år så kanske värt att prova?

Jag hade inte tagit hormonella p-piller på nästan tio år innan, så det kan ju vara värt att testa!

För mig var det värt att prova igen efter flera års uppehåll. Jag var desperat efter hjälp mot min pms. För mig blev Yaz räddningen och att hoppa över sockerpillerna så ofta som möjligt.
Hoppas att du hittar något som hjälper dig!

Är också sån, helt hemskt är det.. ??

Jag är precis som du. Jag äter antidepressiva för att inte må alltför dåligt och har nu fått gulkroppshormon av min gynekolog som ska tunna ut min slemhinna och hjälpa mig handskas med humöret och det hjälper mig en del. Men jag har ändå mina toppar och dalar. Jag äter även b12 så jag inte blir helt upp och ned.

Skrev du fel? Gulkroppshormon är det som ger humörsvängningar och pms-symtom, därför ska man undvika p-piller med det hormonet om man har sådana problem. Du kan däremot testa Yas/Yasmine, det hjälper bra mot pms/pmds för väldigt många. Hoppas verkligen inte din gynekolog skrivit ut gulkroppshormon och sagt att det ska hjälpa med humörsvängningar. Isåfall, hitta en ny. Sagt i all välmening! // Gynekolog

Nej jag skrev inte fel. Äter primolut-nor och de fungerar perfekt.

Och jag äter de inte för mina humörsvängningar. Jag känner bara att de har hjälpt mig mot det.

ett företag ville att jag skulle sponsra deras glasögon på Instagram, och jag blev såklart jätteglad och superexalterad och mailar dem. Men jag måste tydligen betala för produkten, jag får bara ett discount på dem. Saken är, hell no att jag ska betala för ett samarbete haha. Men, besviken är jag ju :/ Vet inte om jag ska svara på sista mailet och säga att jag inte tänker fortsätta samarbetet eller om jag bara ska ignorera det… haha yay

Ignorera det såklart.

Jag tycker det är värt att knåpa ihop ett professionellt svar. Du vet aldrig vem du mailar med 🙂 era vägar kanske korsas igen och då är det bra om hon kommer ihåg dig på ett positivt sätt! Tacka vänligt nej och förklara att villkoren tyvärr inte är tillräckligt fördelaktiga för dig. Och bara så du vet är ingenting någonsin gratis. Allt du får från företag måste du deklarera, förutom pressutskick.

Du verkar inte ha många följare alls på instagram så skulle inte ta det seriöst om jag var du.

jag har bara en son och det har gått bra. jag ska bli farmor iaugusti

Härligt! ?

Grattis Lisa!!

Semestern slut på måndag och hela förra året hankade jag mig fram på dålig energi. Finns det någon som har bra energitips. T. ex. bra mellanmål, bra sätt att tänka för att undvika att hamna i sötfikan kl 15 trots att man är skittrött, något kosttillskott som funkar? Jag dricker inte kaffe. Måste jag börja? Hur ska jag få till förändrade rutiner så jag håller?

Jag började med att byta ut min frukost. Den vanliga mackan, eller filen med flingor blev over night oats eller något extremt fullspäckad smoothie och jag är mycket piggare nu. Det bästa med oats eller smoothie är att man kan ha i typ allt. Så jag trökar ner allt som jag vet är nyttigt och innehåller mycket järn och antioxidanter.

Jaa! Smoothie är win win! Jag har i allt möjligt, allt från blåbär och melon till avokade och spenat. Plus lite havregryn. Enkelt för en som har lite svårt med frukost, lättare att dricka den ✋

Men på dagen då? Mer smoothie?

Jag skrev om frukost, inte på dagen…

Men alltså….”oats” är ju havregryn. Varför skriva det på engelska?

För att de heter overnight oats. Inte övernattningshavregryn.

På svenska heter det ”övernattengröt”, ”nattgröt”, ”kallgröt” eller ”davosgröt”.

Fast eftersom det i alla artiklar i tidningar och bloggar kallas för overnight oats, så är det nog många som inte känner till det svenska namnet. Och helt ärligt så visste inte jag heller om att det fanns ett svenskt namn ?

Jag har en tendens att förvara choklad i skrivbordslådan på jobbet ? Försöker byta ut den mot torkade aprikoser och annan frukt. Går bra ibland, sedan kommer PMS:en och då klämmer jag en 200-grammare på en dag ?

Jag brukar äta något som smakar sött, men ändå inte är godis eller bulle, vid 15. Typ morot, nektarin eller något du tycker om. Det finns även små ”chokladbollar” som är fullspäckade med mättande nyttigheter. Finns både med och utan nötter, beroende på vad som är okej på din arbetsplats. Googla rawbollar eller nyttiga chokladbollar.

Ett knäckebröd med lite keso, sallad och någon skinka, om du äter kött. Rökt kalkon är najs. Avokado om du inte äter djur 🙂

Ta gärna t ex snabba promenader gärna i dagsljus (t ex vid lunchtid) helst dagligen i minst 20 minuter. Berocca, samt extra magnesiumbrustabletter och mycket vatten/ vätska. Mycket frukt och grönt, varierad bra kost på regelbunda tider. 5 mål om dagen, missa inte gärna mellanmålen så att du dippar pga det. Styrke- och konditionsträning t ex framför tv:n med en träningscykel eller liknande. Försök att skratta ofta, leta efter stå upp-klipp eller annat. Satsa på att få en god nattsömn, ha svalt och mörkt i sovrummet, lyssna gärna på lugn musik, vattenfall, fågelkvitter eller ljudböcker. Ungefär så.

Hur får ni ”tyst” på era tankar. Älskar mitt liv, har det bra på de flesta sätt men tänker för mycket/ övertänker ibland,

Hur gör man?

Jag slutade tänka så mycket när jag blev skittrött varje dag (pga barn+jobb). Nu har jag bara en LarsVegas-låt som snurrar i huvudet.

? vilken?

Björn Waldegård, Björn Waldegård, du har så fina kläääder …

? bästa ju!

Det bästa med detta kommentarsfältet är just sådana här typer av kommentarer. Ingen annanstans kan man läsa om Lars Vegas trio ??
Min favvo är nog julrimmen.
”Vad piggar upp dig när du mrllandagsdeppar? Ja inte är det badpeppar” ?

”Nån som sett min ukelele?”

Jag såg igår en bild på Fb av Långa på tork och sen dess har jag haft denna låt på hjärnan:

När långan blir lutfisk och flickan blir Lucia.
När grisarna börjar att darra i sin stia.
När granarna börjar att barra på var kvist.
Då lider det mot julen, det är nog sant och visst.
Då lider det mot julen, det är nog sant och visst.

Hoppas jag smittade er 😀 😀

Det har du rätt i. Kör man på stenhårt så hinner och orkar man inte övertänka. Bra tänkt!

Jag försökte bota min ångest på det viset. När jag var uppe i tre mils cykling om dagen och 17 gympass i veckan började folk undra.
Var rädda om er

Relaterar. Jag höll skithögt tempo och det funkade, hann aldrig tänka. Sen svimmade jag och blev akut sjukskriven med utmattning och nu kan jag inte ta mig igenom en eftermiddag med extremt enkla uppgifter utan att behöva ligga ner och vila minst 2 ggr. Så.. totalt sett kan det vara värt att låta ångesten få ta lite plats.

Sant!

Läs: Munken som sålde sin Ferrari =)

Mycket bra tips, tack! Jag har lyssnat på den en bra bit. Ska lyssna klart på den!

Pratar med mig själv när jag inser att jag är på g in i en överanalys, får ibland säga åt mig själv många gånger per dag att inte lägga energi på det. Eller avbryter och gör ngt annat, ger mig själv en viss tid att tänka på det (typ tre minuter, sätter larm) och när tiden gått måste jag tänka på annat. Tar på så sätt kontrollen över mina tankar.

Har en lista uppskriven i mobilen med saker jag vet hjälper för att tänka på annat. Eller det bästa: att skriva om det för då kan jag släppa det lättare när det fått komma ut. Prata med någon om det för att inte fastna i destruktiva hjul av onödigt analyserande funkar också.

Jättebra tips, de tar jag med mig rakt av tack!

Får aldrig tyst. Snurrar alltid tusen tankar i huvudet. Jag lyssnar på ljudböcker, poddar eller har radio/tv på för att distrahera

Mycket bra! Jag brukar det, men kom mig inte för med det i sommar. Nu har jag tänkt klart för flera år framåt. ? Det kan vara skönt att tänka, men det blev lite väl mycket. Ska ta vara på detta tips direkt, stort tack! Haft en toppensommar ändå, hoppas detsamma!

Alla ni som blev lurade av Catrin eller känner en som blev lurad.
Kan ni gilla denna kommentar skulle vilja se hur många det är som blev lurade.
Bara gilla ingen förklaring behövs.
Tack!

@kivik
Fast det vilseleder ju lite?

”Eller känner någon som blev lurad” ”skulle vilja se hur många det är som blivit lurade”
Men då kan ju jag gå in och klicka på gilla, även camcam och hela släkten – bara för att få likes och ett hett ämne att prata om..

Har följt Flashback tråden och läst fup, det är ju tyvärr en hel del som blivit lurade men det gick aldrig till åtal.
Hade varit intressant att veta hur många ..
Catrin, har du planer på att ersätta alla offer, eller bara de som gick till åtal ?
Och bara för att jah är så jädra nyfiken.. varför lägger du inte bloggandet/sociala medier på hyllan nåt år så folk glömmer av dig lite .. så du slipper allt hat. Kan inte vara kul med det hatet du för utstå

Vi är tydligen två Sanne här.

Intressant

Låt folk hata – de kommer hata oavsett om jag bloggar idag eller om 10år..
Frågan är kanske hur länge man ska älta saken i fråga… (speciellt om man inte är ett BO)

Fast det tror jag inte på . Det bästa hade väl varit att ligga lågt, sluta visa upp alla resor och inköp som bara rör upp upprörda känslor hos BO och deras nära?
Du hade en paus ett tag, då dog flashback tråden och mig veterligen så var det ingen som skrev något här heller. Det är ju ditt beteende nu efter som gör folk upprörda

Minns du inte själv hur du provocerade allt och alla, även de som inte var dina brottsoffer? Som man bäddar får man ligga

Det har inte ens gått 1 år efter din senaste dom, och du gör inget för att reparera skadan du åsamkat andra.

Oavsett vad så kan du inte göra något åt det om det blir så, too bad va? Livet är orättvist ibland. Som dina brottsoffer tänker.

Kivik är ju inte först med att vilseleda så kom inte och böla för det nu Catrin. Låt folk klicka hur mycket de vill, det är trots allt inte ett brott.

Usssssch

Har du koll på det exakta antalet själv? När man tar del av FUP 2 är det en massa swish-transaktioner som inte är rödmarkerade, och som jag förstår det inte en del av utredningen. Det är ett under att du inte fick fängelse, med tanke på det systematiska förfarandet. Inser du vilken tur du hade? Jag minns ju ditt blogginlägg om natten/nätterna på häktet. Det verkade inte alltför muntert.

Hur orkar ni hålla på med det här??? SLÄPP DET!! Lägg energi där det behövs???

Har du läst förundersökningsprotokollen? Om du verkligen tar dig tiden och smälter allt som står i dessa, tror/hoppas jag du landar i en annan slutsats. Catrin är psykologiskt sett samma person som för 6-8 månader sedan -förändring tar tid, väldigt lång tid. Hon borde ägna sig åt, över en överskådlig framtid, annat än bloggande och sociala medier om hon nu på allvar vill komma bort från riskerna att återfalla i brott.

Nej, jag har inte läst den pga har annat att lägga fokus på i mitt liv. Gör du det också. Det känns inte friskt att lägga så mkt energi på henne.

Då ska du heller inte kommentera och tillrättavisa oss andra. Nu släpper du Catrin Hedlund, och låter oss med objektivitet dra i trådarna.

Kan ni inte skapa nån tråd på Flashback eller en Catrin-blogg där ni skriver av er då? Skype?

Är så oerhört tröttsamt att ni drar igång den här karusellen i varje inlägg här.

men läs inte då, jag tycker dom som är arga på catrin är det med all rätt och att hon kommenterar som ingethänt är ett hån mot brottsoffren.

Om det är ett brottsoffer du skriver med då?

Men herregud, om man läser en blogg som bevakar bloggar och dessutom väljer att kritisera andras kommentarer så kanske man ska kritisera kommentarer som, i varje jävla tråd, vill ha hjälp med samma usla förhållande, dåliga vänner, tips på roliga saker att göra i valfri stad etc.
Vi andra har länge följt en person som följt en brottslig bana, jag tycker det ämnet är av lite mer substans än ”hjälp! min pojkvän och jag har inget att prata om”.

Gå du ut och lägg din energi på viktigare saker än att leka viktig i ett kommentarsfält på en blogg.
Tönt.

Men bloggbevakning skriver ju aldrig inlägg om Catrin. De är NI som snöat in er på henne och måste leka förhör med henne i varenda kommentarsfält.

Sånt kan ni diskutera i en enskild tråd på Flashback eller varsomhelst. Kanske skapa ”Brottsbevakning”? Varsegod ni kan ta det namnet.

Vardagliga frågor om pojkvänner, barn och sån skit kanske inte är tillräckligt spännande för er men det är iaf varierande och hjälper folk. Istället för ”hey Catrin, när ska du betala tillbaka dina brottsoffer”.

Taco heeeej

Men neeeeej pallar inte scrolla förbi ännu en 5 meter lång hata-Catrin tråd här igen.

Som CamCam sa innan – skippa det här plz

Jag tror camcam kanske får göra ett inlägg om det så folk fattar (de har kanske inte sett hennes kommmetsr innan )

Smart där! Mer publicitet menar du?

Det får jag ändå genom er här..

Negativ uppmärksamhet, ja.

Så det är bara det du vill ha 🙂 du har 0 empati för andra

Det vet vi ju redan. Hon kommer aldrig att förändras, hon kanske slutar med brott, men hennes sätt att vara kommer alltid att vara detsamma

Du har verkligen en fräsch attityd Catrin. ?

Alla vet att du ”får” kommentera, alla bara hatar dig ändå.

Öppet spår är öppet spår och där skriver vi om vad vi vill

Catrin är mer ett öppet sår.

Infekterat sår.

och så startade du en till, smart…

Jag är gravid tidigt med första barnet, superkul! MEN får man äta kräftor???? Måste springa till Ica pronto i så fall, så sugen. ?

Ja du får äta kräftor ? Det är samma rekommendationer för kräftor som för fisk. In och läs på livsmedelsverket om du är osäker ?

Grattis till graviditeten!

Tack snälla! ??

Tips på billiga shoppingsidor? Tänker främst typ inredning/till hemmet. =)

Bättre att satsa på kvalitet och saker som tillverkats under okej förhållanden? Annars är väl Ikea ett alternativ?

Mena inte typ Wish elr liknande.
Visste att jag skulle få likande svar. Vad fan ska man göra om man är fattig?
Om jag hade haft möjligheten, tror du inte jag hade köpt dyrare saker då? Eller hur tänkte du?

Second hand ?

Hon kan ju ha trott att du ba är snål. Ingen idé att hetsa upp sig.. billig inredning, gå till rusta tex.

Viss inredning så som doftljus, tavlor, porslin och mycket annat är Mio billiga på tycker jag. JYSK har väl en del, t ex sammetskuddar. Sedan finns Åhlens outlet, där finns det mängder av prisvärd inredning, men du bad om något att se på nätet ja. Den norska butikskedjan Nilles som la ner i Sverige för ett tag sedan, finns nog på nätet. Billigt och bra!

TRADERA

Sitter och lyssnar på ”verkligheten i p3” och Ricard Nilsson, ”den leende mördaren”.
Jag känner Ricard via telefon och via en person som suttit i fängelse med honom.
Det sliter i mig att han fått tidsbestämt straff och snart är ute i samhället igen.
Ricard är totalt världsfrånvänd och iskall.
Han skulle inte tveka att ta ett liv igen.

Jag känner mig lite modlös. Ledsen faktiskt. Världen är full av ondska.

Så, nu fick jag ventliera det.

Ha en fin kväll.

Hur får ni vänner och andra att respektera er ordentligt? Hur gör ni när ni sätter ned foten/ säger ifrån?

Om en vän inte respekterar mig så är det inte en vän. Således slutar jag umgås med den personen.

På vilket sätt menar du? Jag skulle personligen aldrig vara vän med någon som ej respekterar mig från början.

Jag tänker bara att jag vill ha allmänna kommunikationstips. Jag blir respekterad och vågar förklara hur jag känner till folk, men hur gör ni när ni försöker få fram era åsikter / hur saker känns?

Anonym 20:15, mitt svar syns nog om en stund, tack!

Fast det gjorde den personen jag tänker på, men nu tar hen mig lite mer för given. (Hen är inte elak och gör inget fel, men jag känner mig inte bekväm med situationen.) Jag brukar vara ärlig, så jag vågar förklara hur det känns. Jag vill trots det få tips av er om ni kan komma på lite bra kommunikationstips.

Genom att säga nej till saker du egentligen inte vill. De kommer att bli förundrade i början, men när de märker att de inte kan ”nyttja” dig, stiger respekten för dig.

Jag gjorde så och det blev bra. De som bara ville utnyttja och hunsa med mig för egen vinning, försvann. Och då var de alltså inget att ha.

Mycket bra tänkt, Annapanna! Jag gör så delvis fortfarande, men ska träna upp mig att göra så ännu mer igen tack!

Mitt tips överlag för att vinna respekt är att säga ifrån lugnt och sansat när något inte känns okej, utan att handla i affekt. Det finns en bra modell inom nonviolent communication med 4 steg: observation, känsla, behov, begäran. Exempel ”När du säger/gör så här… Känner jag så här… Jag skulle gärna vilja… Skulle du därför kunna…”. Undvik att döma/värdera vad personen sagt eller gjort. Utgå från dina känslor och ditt behov. Hoppas det kan vara till någon hjälp 🙂

Jättebra tips, ja! Stort tack jag har memorerat detta. Perfekt!

En fråga. När ni ätit middag hemma och det blir mat över.. slänger ni den då?

Hamnade in i en diskussion med ett gäng och åsikter var onekligen spridda. Gör man lunchlådor till arbetet blev svaret givet för de flesta att spara. Men många allvarligt bara slänger maten?

Jag sparar fan på allt. All mat som blir över åker in i kylen. Eller frysen. Ibland blir det ju inte uppätet och då får man ju klart slänga det senare. Men matlådor håller ju 4-5 dagar i kylen.. så allt som oftast blir allt uppätet.

Hur gör ni? Slänger ni mat som blir över?

Jag sparar all mat som blir över. Allt går att äta dagen efter eller använda till annan mat. Ska jag inte ha resterna direkt i dagarna efter så åker det ner i frysen så länge

Sparar med på mat som blir över och fryser in det. Är ju smidigt och lätt om man har en dålig dag.

Sparar! Vi är två vuxna o två barn (varav en liten bebis som inte äter vanlig mat än). Pojken äter inte så stora portioner än så även om det bara blir lite mat över så brukar det alltid finnas en portion kvar åt honom till dagen därpå.

Jag tror jag ska börja skicka mina till THK ?

Alltså vem är du?

Sparar det mesta.

Sparar. Klart.

Antingen spar vi det till matlådor till jobbet dagen efter eller så slänger vi. Slänger alldeles för mycket mat tyvärr…

Sparar, sen blir det ’buffé’ eller ’gratäng’!

Sparar. Perfekt frukost hehe. Äter dock inte om det stått längre än två dagar i kylen. Annars gör jag matlådor, fryser ner det som går att frysa ner osv. Slänga mat låter onödigt

Slänger aldrig mat. Resterna åker antingen in i kylen eller i frysen.

Jag slänger sällan maten. Äter den hellre dagen därpå tack vare att jag har läst så mycket om hur vi bör tänka om vi ska vara rädda om miljön.

Sparar och äter det dagen efter. Är det många rester tar vi en restmiddag där vi bara äter upp alla rester. Blir oftast väldigt konstig??? Blev sojanuggets, bakad potatis och tacoköttfärs i veckan men vafan… Folk svälter och jordens resurser tar slut.. Inte kan jag kasta ätbar mat med det i bakhuvudet.

Gör matlådor med syftet att jag då kan äta upp det närmsta dagarna, dock är jag då nästan aldrig sugen på samma mat igen så den slängs nästan alltid ändå ?

Min mamma och hennes man slänger oftast allt som blir över, helt sjukt och blir så irriterad av att äta middag hos dem…. Det kan vara allt från kött till potatis och sallad och en gång en hel låda makaronipudding (!!!!) för att kryddningen blev för svag. Två kilo pudding rakt ner i soporna! ?

Prata med dem? Hur svårt
Är det?

Att slänga bort fullt ätbar mat samma dag som den tillagats är ju jävligt korkat. Först ska man jobba ihop pengar så att man kan handla råvaror, och sen ska råvarorna tillagas. Varför kasta bort tid och pengar på det sättet??? Även de som struntar i miljöaspekten borde ju vara intresserade av den egna ekonomin och den egna tidsinsatsen.

Jag packar rester till morgondagens lunchlåda, dels för ekonomin, dels för miljön och dels för att spara tid på att slippa göra en till rätt till matlådan.

Sparar allt som går att äta iprincip. Antingen till matlåda eller att äta senare. In i frysen eller kylen och man slipper dessutom att laga mat varenda dag.

Sparar Allt!

Sparar precis Allt!

Vi lagar bara mat så det räcker till en måltid. Nån gång har det blivit över en portion eller två, och då har vi sparat. Men om det lämnar över t ex en potatis och en matsked riven morot, så slänger vi.

Vad skulle ni göra om ni vann tex 125 miljoner kronor? Eller ännu mer, typ 800 miljoner, eller vad det är på eurojackpot ibland!

Jag hade sagt upp mig. Köpt ett hus i Sverige, ett åt mamma också, ett sommarhus i skärgårn.
Jag hade tagit hjälp att investera hälften av det som blev över och sedan hade jag bara levt på pengarna, rest, levt livet.

Åh skulle köpa DRÖMHUSET på en gång. Bor idag i en sketen hyres där jag och familjen vantrivs. Känner oss instängda. Sen RESA, bjuda nära och kära på resor <3 Skulle låta min sambo & min pappa få välja vilken bil de vill

Köpt loss min moster ur sommarstugan så mamma slapp ta lån (inget stort lån hon behöver ta, men ändå!)

Köpt hus till mig o sambon utan att vi behöver ta lån (är på husjakt).

Skänkt pengar till olika organisationer, åkt och hälsat på mitt fadderbarn i Indonesien och gett en hel del till min mamma, pappa och storebror.

Säga upp mig från jobbet, köpa drömhuset vid havet. Ta körkort och köpa en bra bil! Börja rida igen, bjuda min familj på semester! Ha en PT! Gett mina föräldrar pengar så de kunde ha ett rikt liv som pensionärer. Sen skulle jag förmodligen börja jobba deltid (hade nog blivit knäpp annars) men velat bestämma när själv (är ssk så finns gott om möjligheter). Hade engagerat mig i Barncancerfonden eller Barncancerföreningen (hade själv cancer som barn så det ligger mig varmt om hjärtat), eller gjort ngt annat slags välgörenhetsarbete. Självklart skänkt till välgörenhet.

Skänka MASSA till välgörenhet, betala av min mammas skulder, köpa hennes drömhus. Jag skulle också lägga undan en ordentlig summa till min son och investera resten så jag kan göra ännu mera pengar för att skänka ännu mera till välgörenhet!

Rest jorden runt. Vill se allt! Hade självklart delat pengarna med mina kära föräldrar och min lillebror, och skämt bort mina morföräldrar. Flyttat utomlands eller alternativt ha boende i Sverige samt i utlandet. Inte känt pressen att jobba och istället volontärarbetat och typ skrivit på en bok i lugn och ro. Rest ännu mer.

Levt livet, helt enkelt.

Köpt en stor platsbyggd kattställning. Annars levt på som vanligt

Låta mamma leva lyx resten av sitt liv (hon är pigg 70-åring), köpa hus till syrran och köpa en stoooor herrgård och göra om till behandlingshem för kvinnor samt hjälpa kvinnor utsatta för våld i nära relationer från att ta sig därifrån till hela den långa vägen ut i samhället. Anställa den bästa personal en kan tänka sig, ha möjlighet till distans-utbildning för de som ingen har men mednärvarande lärare som kan guida och hjälpa, kock som lär grunderna i matlagning, ha möjlighet till arbetsträning, lära Svensson-vardag för de som aldrig levt en och en gigantiskt helhetslösning som gör det lättare att interagera i samhället efter ett drogmissbruk.

Åh, jag vill joina ditt projekt för utsatta kvinnor!!!

Låter ju fint. Men nu skriver om idén i ett forum som bidrar till att tex Sindy mfl beläggs med alla attribut som ingen utsatt kvinna borde beläggas med. Börja tänka från rätt ände kanske är en bra början innan ni tänker uträtta stordåd för utsatta?

Lever Sindy i en våldsam relationeller hur menar du att hon är utsatt?

*relation

Fast nä, nu lägger du ju orden i mun på mig? Frågan var att drömma fritt och det är min dröm, det ena (att hjälpa missbrukare) skulle isf inte ta ut det andra (att hjälpa utsatta kvinnor).

Oavsett är jag av den åsikten att det är just vård Sindy behöver, hennes handlingar är inte friska och skadar fler än henne själv. Straff hjälper ingen om inte vård är inkluderat. Det är oftast ingen idé att ta upp hur komplex beroendesjukdomen är i det här kommentarsfältet för många vill inte förstå att det är en fysisk sjukdom, att det de facto är fel på hjärnan och räknas som en kognitiv funktionsnedsättning. Men jag tror varenda missbrukare kan skriva under på att man gjort jävligt dåliga saker i missbruket man som drogfri både skäms, känner skuld över och ej skulle gjort utan drogers påverkan. Just för att hjärnan är så fel-fungerande när en knarkar. Och nej, jag försvarar absolut inte Sindys handlingar men hon är sjuk och behöver vård.

Jag skulle köpa aktier för rubbet, leva på avkastningen och skriva på heltid. Den enda lyxen jag saknar och skulle unna mig är hämtmat, typ vegetarisk meze från Beirut café och sushi sju dagar i veckan, det har jag inte råd med idag.

Investerat mycket så jag kan leva på avkastningen, rest jorden runt, slutat plugga och jobba och istället göra det jag helst av allt vill – rädda djur utomlands! Typ jobba i Afrika på såna volontärställen några månader, resa lite nu och då och ha ett fett hus i Sverige att landa i några månader om året.

Jag hade gett några kronor till min mamma så hon kunde åka utomlands för första gången i sitt liv, sådär som hon drömmer om och är värd.

Jag hade tillsammans med min pappa köpt honom en systemkamera som heter duga med tillhörande stativ och monsterobjektiv så han kan fortsätta förverkliga sin dröm.

Jag hade köpt rosenrot, bidrottninggelé och ägglossningsstickor till min bästa vän som försöker få barn men inte lyckas och som inte har råd att köpa allt det som står ovan på grund av att hennes man just blev arbetslös och är deprimerad.

Jag hade köpt min andra bästa vän en ny bil för hon har inte råd att göra det då hon är ensamstående mamma och den bil hon har, har precis pajat ihop och den här månadens sparande gick till ett plötsligt hål i tänderna.

Jag hade skickat massa pengar till Rädda Barnen och WWF. Till utsatta kvinnor, till kvinnojourer och ge dem rejält med kött på benen och mer resurser.

Jag hade gett min mormor och morfar den där bilen de önskar att de hade råd att köpa, bjudit dem på restaurang istället för tvärtom och sagt ”jag bjuder” och bjudit dem på allt de ville ha, som tack för allt de har gjort genom livet för att de alltid hållit min rygg.

Jag hade ritat och byggt vårt absoluta drömhem med bibliotek, långa korridorer, hemliga rum, ett eget kontor och hålla det lantligt och mystiskt. Jag hade anställt en PT och gått på massage var fjärde vecka. Anställt någon som kunde hjälpa mig skapa ett växthus eller en trädgård där vi odlar det mesta man kan tänkas behöva.

Jag hade skänkt några miljoner till Kostfonden som faktiskt jobbar för att visa folk kostens betydelse för typ ett och typ två-diabetes, bland annat.

Jag hade köpt närodlade, naturliga och ekologiska varor endast och enbart, förutom där det inte går såsom linser och glasögon och vissa kläder.

Jag vill inte ha så mycket pengar och behöver absolut inte den summan heller. Inget av det jag vill göra i livet som gör mig riktigt lycklig ända in i själen kräver miljoner, förutom möjligen huset, och huset har jag klarat mig utan i 25 år och det har gått hur bra som helst.

Så fint skrivet <3 Tror den omsorg o kärlek du verkar känna för dina närstående är mer värt än alla pengar i världen för dem <3

Köpa en lite större lägenhet, skaffa hund, gå ner till halvtid på jobbet (älskar mitt jobb) och skaffa häst. Tid är bland det lyxigaste som finns, särskilt i stallet!

Först hade jag importerat en Chevrolet Impala -67, i toppskick, så jag kan leva upp till mitt nick⬆️ och låtsas att jag är en riktigt Winchester (det är från tv-serien Supernatural, ifall någon undrade). Sen hade jag köpt drömhuset vid havet, med egen brygga, strand, gym, underbart kök och stort fett jävla dubbelgarage där jag stället Impalan tillsammans med en sprillans ny Audi (eller volvo, inte bestämt mig än). Gått ner i tid på jobbet och jobbat typ max 25% eller nått, bara för att få fortsätta träffa min underbara fantastiska kollegor.

Drömma går ju ? sanningen är väl att jag hade tuppat av pga chocken över att vinna haha

Planera för framtiden och försöka hitta den bästa vården till min mamma så hon kan må bra och inte behöva lida.

Köpa lägenhet till mig själv, plugga, resa och investera pengarna till framtiden till hus osv.

Skulle även köpa hus till min mamma, betala körkort till henne, se till att hon inte behöver jobba kvar på jobbet hon vantrivs på så hon kan läsa till det hon vill och sen kanske volontärarbeta. Betala av pappas huslån. Se till att alla i min familj har det bra helt enkelt och kan göra vad de vill i livet.

Så kul att drömma ibland!

Jag hade köpte ett bageri/cafe. En lägenhet och en sommarstuga eller bara ett stort fint hus.

Sen hade jag köpt en bra anpassad lägenhet till min mamma som har problem med ryggen, köpt hemhjälp och andra underlättande grejer till henne.
Jag hade även gjort något fint för min farmor, vad det skulle vara vet jag inte än för hon äger redan en fin bostad, kanske ta med henne ut till min sommarstuga och låta henne njuta av naturen.

Sen skulle jag vilja ut och resa lite med min nyblivna man, åka på såna där karibienkryssningar och en hurtigrutenkryssning.

ÅH! Köpt hus, ett i Sverige och ett utomlands tror jag. Hade också velat skämma bort min mamma och övriga närstående. Skänkt en slant till behövande. Sagt upp mig från mitt nuvarande skitjobb. Investerat. Men mest av allt hade jag njutit av tryggheten det hade givit en

Betalat av lånet på min lägenhet, gett pengar till min familj och nära vänner, köpt ett sommarhus i Frankrike och ett i Sverige, inte sagt upp mig men gått ner på 50%, skänkt pengar till välgörenhet, investerat en stor del, rest, skaffat mig en pt och kanske även en kock haha (ibland tycker jag det är sååå tråkigt att laga mat).

-Säga upp mig.
– Skämma bort föräldrar och vänner.
-Skänka pengar till svenska hästars värn och andra organisationer.
-Renovera klart mina föräldrars stora fastighet och avsätta några härliga sommarveckor varje år till personer från äldreboenden som får komma dit och bara ha det bra. Allsångskvällar, kontakt med djur, berättelser från förr, bra mat osv osv. Inte en krona ska det kosta dem.
-Erbjuda mina grannar en summa de inte kan tacka nej till; köpa deras hus och bye bye (pappan där beter sig förj*vligt)!

Betalat av mina närståendes skulder. Köpt boende. Köpt boende till mamma. Hjälpt min syster komma på fötter med körkort bil handpenning. Investerat i aktier och sedan bara tagit det lungt.

Levt bekvämt men inte ”i lyx” då det är inte är min stil ☺️
Unnat min familj resor.

Jag hade renoverat upp huset vi bor i med tapeter och annat skoj.

Jag hade löst ut lånet.

Jag hade fyllt på sparkontona åt barnen(som redan finns).
Jag hade öppnat ett sparkonto åt min brorson.

Jag hade köpt ett litet hus åt min mamma samt ett hus åt min ena lillebror med familj.

Jag hade bjudit hela familjen på världens häftigaste resa.

Köpt hus utomlands i värmen, en stuga någonstans och en lägenhet i London.

Jag hade köpt en stor tomt på mitt drömställe och byggt upp ett stort lyxigt hus. Hade köpt en stor båt. Hade köpt sommarstuga i skärgården. Jag hade anlitat städföretag en gång i månaden. Köpt två fina, stora bilar. Skaffat fler barn. Börjat rida. Gett bort en stor del till välgörenhet. Hade inte betalat nåt till vänner/familj ”bara för att”. Hade skaffat personlig tränare.

Har så dåligt självförtroende/självkänsla i perioder. Går bara runt och tänker på vad jag vill förändra med mig själv då. Tex skaffa silikonbröst. Vilket jag tagit upp med min pojkvän, att jag mår dåligt ibland och att jag då funderar på att göra silikonbröst. Vi är nu utomlands och det springer runt lättklädda skitsnygga tjejer överallt. Känns som min kille går runt och glor hela tiden. Idag sa han också en kommentar som satte igång alla negativa tankar hos mig ”du vill väl inte göra silikonbröst”. Det kanske inte låter så farligt men med tanke på att han vet hur lätt mina negativa tankar börjar så kändes det som att han ville få igång idéer om att jag ska operera mig.

Tyvärr tror jag din självkänsla skulle vara lika dålig även om du hade nya bröst. Det här är svårt och vi alla lider mer eller mindre av en känsla av att inte duga som vi är. Varför oroa dig så mkt om din kille? Om han som du tror inte älskar dig för den du är, så kommer det inte ändra sig. Du kan inte vinna där. Vill han ha ngn annan så… däremot varför förstöra ett förhållande med egna nojjor om han helt enkelt älskar just DIG?

Förlåt men om han går runt o glor hela tiden är det kanske bäst att byta pojkvän

Det är inte respektfullt av honom att titta på andra och verkligen inte att ställa den frågan till dig. Jag blir på riktigt besviken på honom, trots att jag inte vet vem han är. Det här måste ju ta på dig hur mycket som helst. Snälla förklara för honom hur ledsen du blir och hur mycket du börjar tvivla på dig själv.

Ett Ex. tittade på två andra och jag vägrade acceptera det. Lätt att säga, kanske svårt att göra men jag hade inget val jag tog alldeles för illa upp.

Bästa tipset för att vinna en budgivning på ett hus? Några speciella strategier som funkar?

Buda en miljon över utgångspriset! ?

Mja hade man vart rik så.

Buda högst

Hahahahahahha! Skrattade rakt ut åt detta ?

Men, nähä? You don’t say. Tänkte mer taktik, ska man vänta tills budgivning kommit igång och överraska alla eller vara den som börjar.

Att vara snabb och tydlig med att du vill ha det (säga rakt ut till mäklaren hur seriös du är i detta, ja att du inte hoppar av sedan. Höra med banken innan och be om en snabb affär, dvs be om att få skriva kontrakt så snart som möjligt och att få besiktiga snarast.

Makrill i tomatsås och majjo, på nattjobbet, dä ä fan lördagsmys ?

Min dotter köpte hus nyligen dom testade olika metoder men förlorade hela tiden. Till slut körde dom metoden folk säger inte funkar. Dom budade aggressivt och höjde bara med 10.000:- varje gång. Direkt efter nån lagt ett bud sekunder pratar vi(man har sms avisering på nytt bud) så höjde dom med 10.000:- samma summa varje gång istället för att lägga höga bud. Då tar det oftast slut snabbare. Så höll dom på det var ca 6 budgivare men dom verkade till slut fatta att det spelar ingen roll vad budet är för det kommer ändå 10.000 som höjning. Dom fick det!! Dessutom ett slutpris lägre än förväntat ??

Exakt så gjorde jag på den budgivningen jag tillslut vann 🙂

Se till att ha lånelöfte klart. Va inte krångliga o besvärliga, ingen vill ha en sån köpare. Stressa inte mäklaren – känns desperat. I budgivningen höj lite o fort – alltså så snart det kommer ett bud höjer ni DIREKT med ex 10000kr varje gång). Lycka till!

Säg att säljarna inte behöver flyttstäda. Det är värt en rejäl slant

Jag sitter och tänker på, och hoppas på att få höra från en kille, som ej är min pojkvän. Känns förstås fel, men kan inte hjälp det.

Var inte otrogen om du har en pojkvän. Not worth it. Gör slut om du suktar efter andra.

Så fegt att inte göra slut först.

Jag vet jag vet. :/

Nä, det är inte fegt att inte göra slut. Ibland händer saker i livet och man kan tillfälligt känna saker för andra. Gör ingenting dumt och känn istället efter vad du känner. Vill du vara med din kille? Vill du göra slut? Vad känner du för den andra personen? Ibland är det bara bekräftelse man vill ha, ibland är det mer. Det är inte så svart eller vitt oftast, ta tid och känn efter innan du gör ngt drastiskt!

Tack! Känns som ett klokt svar. I mitt fall vet jag inte riktigt vad jag känner. Jag vet t.ex inte ens om jag vill att det ska bli nåt mellan mig och den här andra killen om jag skulle ställas inför det scenariot att det skulle bli han och jag. Så kanske är det bekräftelse… Känslan av att andra uppskattar en?

personen man är otrogen mot då, sabbat självförtroende för att en idiot inte gjorde slut först.

Älskar du din pojkvän? Om inte gör slut. Om du älskar din pojkvän och vill fortsätta så raderar du all chat med denna nya killen och glömmer han. Jag fick en ”crush” på en yngre kille för några månader sen och gjorde samma. Visste om att det skulle ge sig så slutade bara att prata med honom och om han tog kontakt så dröjde jag inte ut kontakten med honom utan hjälpte honom med det han ville.
Så det löser sig 🙂 (alla tankar och kommentarer om att det är synd om min pojkvän och att vi borde göra slut undanbedes. Vi alla är olika!)

Helt rätt tänkt och agerande av dig tycker jag! Man kan inte hjälpa om man råkar få en crush pånån men msn kan hjälpa hur man agerar på den, fortsätta (gör då först slut med nuvarande partner) eller klippa/undvika kontakt.

Jo, jag är ännu i situationen där jag kan göra ett val. Vi har snackat, men inget mer än.

Usch.

Får jag se en till instastory där någon delar en chokladfondant kommer jag typ sticka ut ögonen på mig själv. Så jävla löjligt att precis alla filmar sånt just nu.

om det inte är en chokladfontän de delar så har de inte satsat tillräckligt högt!

Håll dig borta från blondinbellas story i såfall.

Ja, jag vet ??

Fått känslor för en man som är gift.
Till saken är att jag visste inte han var gift från början. Nu är jag super kluven.
Är så jäkla fel, men har fallit pladask.
Vad rekomenderar ni?
Svårt när känslor är med, inget dömande tack. Bara tips.
Han och jag bor i ihop då han jobbar i sverige och där av är det jätte komplicerat med. Inte träffat hans fru.
Pendlar fram och tillbaka. Försöker att ta avstånd men svårt.
Vet jag är nummer 2 och så vidare.
Osäker på allt. ?

Jag skulle vara jävligt försiktig, han är ju uppenbarligen inte att lita på. Varför skulle han inte göra samma mot dig i framtiden?

Nä, Usch för såna som inte kan skiljas/göra slut istället för att backstabba sin partner!

Men hur kan ni bo ihop utan att du först visste att han var gift? Låter som varningstecken enligt mig. Att han inte berättar det gör att han inte går att lite på. Be han flytta ut och fortsätt leva ditt liv utan honom. Har ni gjort något eller är det bara en crush från din sida?

Från en som varit ett andrahandsval, för man är inte nummer två utan den som duger när första inte gör det. Vet att kommande kan låta hårt men det är för att det är sant och de alla är likadana. Hade han däremot varit ärlig och sen dumpat frugan för dig hade det varit annorlunda, men nu har hab ju inte gjort det. Och ibland måste man höra sanningen för att öppna ögonen.

Snubben vill ha kakan och äta av den, anledningen till att han vill ha dig är för att du ställer upp på det. Hade han verkligen velat ha dig och tyckt om dig hade du inte varit andra handsvalet utan första. Du slösar din tid genom att vara med honom och hur kul är det att att spendera tid av sitt korta liv genom att ha ett förhållande på hans villkor? Du förtjänar respekt, du förtjänar att visas upp för hela jävla världen och är mer värd än att vara någons ligg när frun inte är där. Har han inte tagit steget att skapa ett monogamt förhållande med dig kommer han inte göra det heller. Och att han ljög i början och nu ljuger för frun, du kommer tyvärr aldrig kunna lita på honom.

Är det ditt boende? Isf så måste du sätta ner foten, förstå ditt eget värde och bygga upp din självkänsla till dess att du kan säga nej (vet att det är lättare sagt än gjort men du förtjänar så mycket mer). Jag vet hur starka känslorna kan kännas men de är inte lika från hans sida, då skulle han inte samtidigt vara gift. Sätt dig själv i första hand och var inte någon otrogen snubbes andrahands-val, livet är så jäkla kort och det slösas bort på någon som inte är en riktig man.

❤️❤️❤️❤️

Tack för din kommentar.
Nej tyvärr inte mitt boende, bor i ett kollektiv för jag har svårt att hitta egen bostad här. Bot med han sen i januari.
Nej det är det jag försöker göra.
Men problemet för mig är att jag har känslor för han.
Kan vara stark ibland men han vet vilka knappar han ska trycka på nu.
Plus att han är grymt svartsjuk av sig.
Försöker gå vidare, men han klamrar sig fast. Tårar med hur svårt han har det med frun osv. Vet det är bullshit men ja.
I och med känslorna är det så jäkla svårt.
Vet han aldrig kommer lämna frun och barnen och inget jag vill iheller.
Så jäkla komplicerat.
Trött på situationen och känner mig så jäkla dum ??
Är jag som sätter gränser mm.
Första gången han lyckades få mig i säng var när jag varit ute och kom hem rätt sent. Nu undviker jag alkohol eller sova hemma vid de tillfällena.

Andra har redan svarat, så jag skriver bara detta: det gör så ont att bli bedragen. Lite eller mycket, allt gör hjärtskärande ont och sätter sig fast för de flesta. Den som utsätts mår ofta dåligt i många år. Jag dömer inte, bara förklarar hur många tar det.

Jag tycker du ska be han välja eller avsluta det. Tänk på frun snälla du. Du skulle inte vilja att någon gör så mot dig. Vad säger han, så nyfiken..

Tänker på frun dagligen nu ?
Men jag var ju inte medveten om det från början. Fick veta det nu i Juli

Once a cheater, always a cheater. Även om han ger värsta kärleksförklaringen till dig trots att han är gift, spring, hur gulligt det än må vara

Vill bara säga att jag är så jäkla glad haha. Från att ha gått från ett ex som inte tyckte om att gå ner på tjejer överhuvudtaget till att träffa en kille som tycker det är det bästa som finns. Bara så jäkla glad alltså!

Fan vad härligt ?

KAN INTR ACCEPTERA att min bästa kompis är gravid och i ett förhållande med en manipulativ man som förändrat hela henne! Hon är världens snällaste människa och han kör över henne totalt! Är otrogen och menar på att det är hans sett att hantera ”om hon skulle lämna honom” vilket hon har köpt rakt av eftersom han är rädd att bli lämnad pga saker i hans barndom.
Hon bråkar med honom jämnt och ständigt. Han bråkar med hennes föräldrar. Ingen tycker om honom.

Åh fy fan. Förstår dig. Vet inte om man kan hjälpa mer än att vara där för henne och stötta utan att säga vad man tycker om karlfan. Hon kommer nog inte lyssna på goda råd eller sanningar. Kanske ringa ngn kvinnojour eller annan expert för hur bäst agera!

Låter som en typisk narcisisst. Värsta typen av människor, de manipulerar allt och alla och får sin partner att vända sig mot alla sina nära och kära. Det är helt offatbart när man beskådar det vid sidan om. Seen it.

Hoppas hon tar sig ur!

Svårt att få en tjej som utsätts för sådan psykisk misshandel att förstå hur hon lever. Ofta blir man som varnande vän det onda. Det enda typ är att visa att du finns där när hon väl inser vilket narccissistiskt svin han är. Kanske prata med henne om psykisk misshandel så hon förstår att det är det han utsätter henne för, utan att du blir ”den tjatiga”?

Oj vad här är hobbypsykologer…. Men det är bara när man kritiserar camcam som man är dum eller?

Vad för mat skulle ni aldrig klara av att äta upp även om det gällde ditt liv? Alltså inte vad ni inte gillar eller inte vill äta, utan något ni verkligen inte klarar av att svälja. För mig är det lever, magen vänder sig på en gång för mig av den smaken

Senapssill. Doften, smaken, den slemmiga konsistensen… skulle dö på fläcken om jag tvingades äta det igen.

Man säger lukt om det luktar illa. Doft om det doftar gott.

Ost.

Pizza (med tomatsås och ost på).
All slags mat som innehåller slemmiga såser eller dressing. Blä.

Kokta grönsaker. Klarar verkligen inte av det?

Svampsoppa. Sparrissoppa. Allt som är slemmigt och varmt.

Slemmigt verkar vara konsistens folk inte klarar av ?

Tomat. Urk djävulens avföring de där slibbiga röda jäklarna.

Rödbetsmoussé. Min svärmor serverade det som dessert och det är första gången i livet jag inte kunnat äta klart av ren artighet.
Texturen, rödbetan, det faktum att det var sött och dessert..mår lite dåligt bara jag tänker på det.

?

Koriander

Jag klarar inte av koriander och getost, börjar hulka direkt.

Är det någon här som har läst en distanskurs på Mittuniversitetet eller Högskolan Kristianstad?
Jag har blivit antagen på sociologi I, och undrar om någon vet om de har schemalagda lektioner? Jag jobbar dagtid och kan därför bara plugga efter arbetstid.

Jag har läst distans på Mittuniversitetet vilket ej hade schemalagda lektioner, men det kanske är olika beroende på kurs?

På Mittuniversitetet hade jag inga lektioner, endast ett sammarbete med elever som gjorde att man var tvungen att anpassa sig något 🙂

Sociologi distans på HKR har inte schemalagda lektioner.

Båda har distanskurser med obl lektioner. Di ser för fan villkoren i beskrivningen innan du ansöker… står ”antal träffar ” men kan du inte ens notera det borde du nog vänta med studier lite. I övrigt mkt bra institutioner att plugga på, båda två.. hkr lite bättre.

”För fan”? Lugna dig några kilo här va?

Jag svär. Gillar det. Dra åt helvete och lycka till.

Båda har distanskurser med obl lektioner. Di ser för fan villkoren i beskrivningen innan du ansöker… står ”antal träffar ” men kan du inte ens notera det borde du nog vänta med studier lite. I övrigt mkt bra institutioner att plugga på, båda två.. hkr lite bättre.

Gå och lägg dig V, du vekar inte må så bra

anonym; Du verkar må fruktansvärt dåligt själv lilla vän? Stackars dig.

Jag har sökt till kurserna utan fysiska träffar, och därför stod det ”antal träffar/ sammankomster: 0.” I övrigt står det inget om schemalagda lektioner.

Nä men då är där ju inga i de kurser du valt. Skulle du vilja läsa program eller avancerad nivå är det garanterat obl närvaro i antingen skola eller på platform men mindre kurser är ofta utan träffar. De ersätts ofta av forumdiskurs etc.

Okej. Konstigt inlägg jag vet men idag när jag provade bh:ar så upptäckte jag att mina bröst ser så förbannat olika ut. Jag har självklart vetat om det tidigare, men idag så syntes det väldigt mycket (mycket mer än vanligt). Det såg ut som att jag hade vridit mig för att kolla över axeln eller något, men jag stod helt rak! Idag är ärligt talat första gången som tanken om operation slagit mig, men det skulle jag aldrig göra.

Finns det någon typ av övning för bröstmusklerna eller något som kan få brösten fastare eller något? Vet inte ens vad jag skriver längre, haha.

Det var säkert bara belysningen som förstärkte skillnaderna, om du aldrig reagerat så innan. Försök släppa det.

Varför operera? Vad gör det om dom är lite olika? Det är VÄÄÄLDIGT vanligt.

Skrev att idag var första gången jag tänkt ”operation”, men jag skulle aldrig göra det ändå. Sedan så berodde det inte på (tyvärr) ljuset och de var inte heller LITE olika. Sorgligt men sant.

Efter varje gång som jag besökt mina föräldrar & syskon tappar jag livslusten totalt! Mamma suger verkligen all energi från mig och det blir bara värre. Hon kan allt, vet bäst, lyssnar inte, försöker inte ens förstå, hånar min sjuka pappa både bakom hans rygg och rätt upp i hans ansikte, kastar gladeligen skit om pappa till oss andra medans han sitter vid bordet. Har valt barn att stötta och det är inte jag utan mitt syskon.

Jag vill hälsa på pga. min pappa och hans sjukdom som kommer ta död på honom men jag avskyr att hälsa på pga. mamma och hur jag är helt tom efteråt. Idag var det riktigt jobbigt att vara där 🙁

Men gud, är dina föräldrar tillsammans och hon beter sig SÅDÄR? Mina föräldrar är skilda, och vi barn är numera vuxna. Det var inga hard feelings efter skilsmässan, men pga att de är så olika så kunde ibland någon kommentar sägas. För något år sedan så började jag säga ifrån och förklara att jag, och min bror, mår dåligt av det. Blev bättre efter det.

Ja det är tillsammans, gifta 41 år. Mamma har väl varit olycklig i sitt äktenskap ca 35 år men gör ingenting åt det för ”vad ska folket på byn säga” vilket även var svaret jag fick när jag bad mamma skilja sig när jag var runt 15 år. Jag kunde börja säga ifrån och stå upp för mig själv först när jag valde att lämna orten men tyvärr är det bara fnys, byta samtalsämne eller att hon blir knäpptyst om jag går in och skyddar min pappa. Hon visar tydlig förkärlek till mitt syskon och även där kan jag inte säga vad jag tycker och tänker för hon går alltid in och skyddar mitt syskon för det är så synd om h*n.

Även min sambo reagerar och blir dels både arg och ledsen själv men märker hur arg och ledsen jag blir, jag är även enormt irriterad dagarna innan vi ska åka och hälsa på och totalt tom på kvällen när vi kommer hem och en bit dagen därpå.
Idag var en riktigt jävlig dag där det kastades skit kors och tvärs, ingenting av det jag ska stämde utan om jag sa blå så sa hon röd, sa jag nej så sa hon ja… Ja allt var totalt fel och hon bara måste ha rätt, slår sig dessutom på bröstet för att hon jobbat med pappas sjukdom i ca 2 år men glömmer att jag har högre utbildning än henne inom samma yrke och även jag jobbat med pappas sjukdom i ca 15 år men min kunskap och utbildning är totalt värdelös för hon vet minsann hur man ska behandla personer med denna sjukdom.

Men fina du.. vad jag känner med dig. Det enda rådet jag har är att ta avstånd så gott det går och ha telefonkontakt med din pappa och ta med din pappa på promenad (om han kan, rullstol annars?) så du slipper se din mamma?

Tack Fanny. Pappa är inte längre så bra på att prata i telefon (dement & alzheimer) men om vi bortser från mamma och dagen så ägnade jag mycket tid idag till att prata med pappa, låta honom få berätta sådant han kommer ihåg och verkligen lyssnade på honom. Skojade lite med han och upplevde bra kontakt och det är jag glad för 🙂 Men sättet mamma beter sig på känner jag att jag inte längre fixar att hantera, skulle jag säga ifrån på skarpen en gång för alla så att säga skulle hon vända det till att jag aldrig mer vill se henne, att det är så fruktansvärt synd om henne med en dotter som tar avstånd från sin familj, ringa och gråta osv.

De gånger min sambo och jag tar ut pappa på promenad eller åker en sväng med bilden (vilket han älskar att få följa med) så måste mamma med för HON måste ju få prata av sig lite om hur jobbig pappa är.

*bilen, inte bilden

Wow, din mamma verkar inte stabil, förlåt. Men väldigt passiv aggressiv och verkar ha mycket inom sig. Väldigt kontrollbehov. Jag önskar att du lyckas ta dig fri på något vis. Det är lättare sagt än gjort men tänk kanske att ”mamma är sjuk, hon menar det egentligen inte” och ta allt med en nypa salt. Min pojkväns mamma är psykiskt sjuk och är riktigt elak och ond och han har tagit avstånd efter många försök att ”rädda henne”. Psykiskt sjuka och elaka människor drar ner så många på sin väg.

Du behöver inte be om ursäkt 🙂 Men nej hon är inte stabil, vet att hon sagt att hon aldrig ville bli som sin mor och var många år senare stolt över att hon inte blev det. Allt jag tänkte när hon sa det var att du är ju mormor upp i dagen och hon var en rejäl skata.

Jag vet ärligt talat inte om mamma är psykiskt sjuk eller bara elak men stabil är hon sannerligen inte, vi har hälsar på enbart för min pappas skull kan jag helt ärligt säga. Jag ska nog göra som jag brukar om känslorna sitter kvar imorgon, gå ut i skogen och vråla -:)

Tack Fanny <3

Du låter väldigt klok och djup. Fortsätt vara du! Jag ska heja på dig från Göteborg!

Din mamma verkar vara exakt som min…och hon är narcissist. De ändrar sig inte tyvärr 🙁

Kräv att få vara själv med din pappa, hämta bara honom med bilen.

Vi har försökt några gånger men har hittills inte gått så bra men gör väl några försök till för pappas skull, dock bor vi ganska långt ifrån varandra så besöken måste planeras in och då är ju mamma alltid hemma inkl syskon.

Jag är nog den första men tycker synd om din mamma… du säger stt hon varit olyckligt gift i 35 år, och din far har varit sjuk i 15. Hon kände uppenbarligen en plikt gentemot äktenskapet långt innan sjukdomen, sen blir han allvarligt sjuk och hon ”fast” med att se efter honom. Att komma på besök är inte och jämföra med att ta hand om en partner, se han tina bort till en sån hemsk sjukdom. Värst är Ju dessutom att äktenskapet redan var kärlekslöst när detta inträffade. Hon känner hjälplöshet, Tycker din mamma pallar ganska mycket. Hon låter rätt så ensam och eländig, då blir man lätt bitter och
Kritisk. Det betyder inte att hennes beteende är rätt… men Ge henne en chans och avlasta genom att kanske ta hem din pappa till dig ett tag, få de andra syskonen och göra samma sak med syfte att din mamma ska få tid och själv söka hjälp och terapi. Och låt henne ta få en välbehövd semester.

Nej pappa har inte varit sjuk i 15 år, jag har däremot 15 års erfarenhet av pappas sjukdomar som personal. Men hon har varit olyckligt gift i 35 år vad jag vet, minns inte längre tillbaka än så pga. min egna ålder. Tror tyvärr inte att hon känner en plikt mot äktenskap eftersom det hon hela tiden brytt sig om är vad alla andra skulle säga om hon skilt sig, nu däremot är hon fast.

Dementa ska man undvika att flytta runt och det finns tyvärr ingen möjlighet för mig att ta hem min pappa då vi inte har någon sovplats för honom i vår bostad, kan knappast begära att någon av oss ska sova på golvet. Avlastning har mamma men jag tror att hon fastnar i sin offerkofta och kan inte trassla sig ur den. Mitt syskon har all möjlighet att hjälpa till med en hel del men gör det inte då h*n sedan många år tillbaka inte tycker om pappa och hånar honom tillsammans med min mamma. Det går tyvärr inte att diskutera med mitt syskon då h*n inte kan ta någon som helst kritik.

Åh jag blir så ledsen för din skull. Och din pappa. Har en mamma som är som din och känner igen mig i känslorna du beskriver. Irriterad lång tid innan vi träffas och helt tom efteråt. Jag har sagt upp kontakten med henne nu. Personer som är som våra mammor förändras aldrig och det spelar ingen roll hur man än försöker.
Försök att ignorera henne så mkt det går. Ge henne bara korta svar. Försök att sluta lyssna när hon pratar, koncentrera på ngt ljud i bakgrunden. När hon förnedrar din sjuka pappa; fråga hur fan hon beter sig/ säg åt henne kort och skarpt/ säg ’tänk om folk i bygden visste att du beter dig så här’ eller något liknande som förminskar henne. BARA när hon förnedrar din pappa! Det är egentligen inte lönt att beblanda sig med den här typen av människor men du måste ju såklart stå upp för din pappa.

När ni åker på promenad med pappa, säg kort och hårt att nej du får inte följa med. Sen är du knäpptyst. Varje ord/blick osv du ger henne tar hon in som bensin till sin eld.

Hon bryr sig inte om andra människor på riktigt så du måste sluta bry dig om henne.
Kram och styrka till dig från en som vet hur det känns ?

Åh vad jag känner igen det där- nästa vecka ska vi till mina svärföräldrar och svägerska och jag tappar också livslusten efter några timmar typ 🙁 All energi tar slut, och jag som är high sensitive person( tror jag iaf) drabbas hårt av det.., tar låång tid att få tillbaka energin.
De är negativa, klagar på det mesta, bråkar med varandra och vad man än gör, så är det fel.
Usch, ja vad gör man 🙁

Jag misstänker att jag också är högkänslig, det jag läst om det stämmer in väldigt bra. Men det är fruktansvärt när man bokstavligen känner hur energin bara sugs ur en och man sakta sjunker och sjunker av ens egna familj.
Klaga/gnälla får man självklart göra men det är inte sunt att göra det på minsta lilla sak.

Jag hoppas att ditt besök går bra, kanske kan du låtsas gå på toa och andas en stund, erbjuda dig att gå ut med skräpet för att få någon minut ifred?

Vi ska umgås en vecka nästan – helt galet ju ?Försöker gå ifrån på kvällarna iaf, men det hjälper bara att hålla mig över ytan. Ibland har vi försökt göra lite spontana roliga saker själva, men då får man skäll av svägerskan…allt ska planeras och vi måste umgås varje sekund . Och svärmor vill också vara med hela tiden, är klistrad på maken,,,,
Och Är så mycket spänningar mellan alla också, så gräl hänger i luften …
Så jag förstår dig, är inte lätt det här med såna personer,,,,inget hjälper liksom.

Aj, en vecka blir ju svårare och jobbigare! Trodde det gällde över en dag. Kan du välja att inte följa med? Vet din partner om att du känner så här ?
Det går ju inte att gå ut med skräpet flera gånger om i dagen 🙂 så tyvärr har jag inte några konkreta tips på hur du ska klara dig en veckas tid, kan din partner prata med sin familj om det här kanske?

Min kommentar verkar ha försvunnit men vet din partner om att du känner och mår så här? Måste du följa med eller skulle du kunna stanna hemma och din partner åker själv?

1 vecka är ju betydligt värre än 1 dag så där måste du ju ha någon form av strategi för att överleva och jag är ledsen men vet inte riktigt hur du ska göra där.

Ja, han vet …och jag försöker att tacka nej till så mkt jag kan,,,men ibland så måste man. Men jag kanske kan minska ännu mer…om jag inte pallar detta.
Mina bose-lurar med meditationsmusik kanske hjälper lite ?

Men tack förresten, jag hoppas också det går bra,,,att jag överlever iaf ?

Ta ett snack med henne. ”Ibland upplever jag att du pikar pappa och det för mig att må dåligt. Jag kommer inte acceptera det mer.” Sen därefter säger du ifrån VARJE gång det sker. Annars får du försöka träffa din pappa själv/mer avskilt.

Min sambo vill ha barn, och helst nu nu nu.
Jag har sagt att jag vill vänta ett par år, men det känns som om han använder det här som en sorts utpressning, att han kan hitta någon annan som vill ha barn snabbare än vad jag vill. Till grejen hör att vi vart ihop i många år, har hyfsat stabil ekonomi, fasta jobb och äger vår bostad. Så vi har egentligen alla förutsättningar för att starta en familj. Men jag känner inte längtan efter ett barn, jag känner mig inte klar än av någon anledning. Men gör man någonsin det? Hur vet man att man är redo för att skaffa barn? Mina vänner skaffar familj och verkar superlyckliga, jag vet inte vad som saknas i mitt liv för att jag ska vilja ha allt det där? Jag är rädd för att förlora mitt livs kärlek, jag är rädd för att vara ensam resten av mitt liv – men ändå längtar jag inte efter barn och familj. Finns det någon som har liknade erfarenheter och vad gjorde ni?

En del känner sig säkert redo, och en del inte. Jag kände mig inte riktigt redo (hur ska man ens veta när man inte har varit förälder tidigare?) och nu har jag snart två barn som jag älskar över allt annat. ❤ Jag blev alltmer redo desto längre graviditeten gick och när min son kom till världen växte jag in i föräldrarollen. Tycker du ska lyssna på vad du själv känner. Ingen annan ska få avgöra när och hur du ska bli förälder.

Tack för en gullig kommentar Sara den rara ? vet du vad det var som gjorde att du inte kände dig redo, och hur tog du dig modet till att skaffa barn ändå?

Din kille är en äcklig nolla.

Vad baserar du det på? Om man ser det ur hans synvinkel, det måste vara hemskt att få ett nej på att skaffa barn när det är det man längtar efter mest i hela livet. Han måste välja mellan att vänta på mig, vilket kan ta flera år, och hans största dröm att starta familj så fort som möjligt.

Att han hotar med att han kan hitta någon annan som vill ha barn fortare är ett vidrigt beteende. Förminska inte ditt värde så mycket att du försvarar det genom att se ur hand perspektiv.

Tack för ett rakt och ärligt svar. Det kanske är lätt att försvara någon man älskar och delat så många år med. Lätt att bli blind och släta över ett beteende.

Utpressning + kärlek är fel.

Hans utpressning av dig så klart. En vettig, vuxen människa utpressar inte sin partner. Han låter egoistisk i stället för att verka vilja ta med dina åsikter i bilden. Och att hota med att han kan hitta någon annan att få barn med??? Så låt honom!!

Om du inte är redo, så är du inte det. Så enkelt. Vänta tills du känner dig sugen/redo/mogen, det är ett så livsavgörande beslut (och tyvärr särskilt för kvinnan) så inget att bara göra för att man känner sig pressad. Inte en bra anledning.
Lev livet, gör det DU vill! Och sen, kanske, du är sugen på barn. Eller inte.

Tack för ett peppande svar! ? Det är bara tufft att jag måste offra våran kärlek för att uppfylla mina andra drömmar, då han ingår i mina långttidsdrömmar.

Om han är en del i dina naiva jävla på framtidsplaner så är han nog inte en gris som lämnar dig för att du är klok nog att vilja vänta lite med att sätta ett barn till världen. Har du kollat hans belastningsregister etc? För jag tycker det osar riktigt lurigt om din kille.

Så sjuk situation nu bara – om han inte lämnar mig nu och ger mig det utrymme och tid jag behöver så är han en fantastisk man som älskar och värderar mig högre än sina egna drömmar. Medan jag förmodligen kommer ha dåligt samvete för att jag uppfyller mina drömmar medans han har satt sin på paus för min skull.

Om han lämnar mig är han ett svin som inte är beredd att vänta på mig.

Har försökt läsa en del på nätet för att se om någon har vart med om ngt liknande, men där är det oftast tvärtom – att kvinnan vill ha barn men mannen vill vänta. Då är råden att hon ska lämna honom för att ha möjligheten att starta en familj. Vad gör det annorlunda i vår situation och varför är
Han hemsk som inte vill vänta på det som många kvinnor drömmer om?

Barn är en fantastiskt välkänd faktor att använda för båda mån och kvinnor som tror de då låser en parter till sig. Det är det sämsta du någonsin kan göra och blanda dig aldrig med människor som funkar så. Det kommer gå ut över barnet och den som står själv med det efter haveriet. Skärp dig.

Du är rätt krass du, nu känns allt superlätt. Tack för den eller ngt? ?‍♀️

Den personen skrev liknande åt en annan också. Så det är inte mot dig det är nog ”vaknat på fel sida” eller något.

Prova och se själv då. Jag är en krass jävel för att jag har rätt.

När jag var mellan 20 och 30 år så kände jag som du när jag var i ett förhållande, men då var inte han heller redo. Sedan var jag singel 1 år och träffade sedan en man som frågade mig vartefter (inte krävde) om jag ville ha barn med honom och då var längtan jättestor även från min sida. Jag hade hoppats att han skulle fråga och han hjälpte mig att våga. Så jag var helt med på det.

Men att som du, tvivla är en helt annan sak. Du skulle kunna fråga honom om han ”bara” säger så i sin förtvivlan, om det tar sig uttryck så eller om han har tänkt göra slag i saken om du inte går med på det.

Du ska självklart inte låta dig påverkas att skaffa barn för att han pressar dig, men om han svarar skamset att ”jag tar nog bara ut stressen / besvikelsen över det så” då är det mer positivt än om han fortsätter att pressa dig.

Ta gärna hjälp av någon som han respekterar, t ex hans föräldrar, syskon en kompis eller så. Om han fortsätter på samma sätt och ett tag till så bör du nog fundera på vad allt detta står för och på om du kände honom så bra som du trodde.

Tack för ett vettigt svar, ska ta till mig dina tips! ?

Tack snälla, Ellie och jag skrev ett tillägg så titta här igen om en stund. ??

Tillägg: Ellie nu läste jag resten av dina kommentarer. Fast kan ni inte mötas på halva vägen? Att du förklarar att du inte känner dig redo än, men att du lovar säga till om/ när du gör det och att du förstår att han kan känna så som han gör, men att det är ett så viktigt beslut som behöver kännas bra för er båda.

Samt att du ingår i hans långtidsplaner och att ni brukar komma överens om andra saker så bra, men att man inte kan styra känslor över en sådan här sak. Att du måste få känna dig redo.

Fast vadå hitta någon annan som vill ha barn ? Ska han ta första bästa och skaffa barn med ? Är det inte DIG han vill skapa ett liv med ? Är det inte du och han i hans framtidsplaner ? Är det endast han med ett barn och ”random” mamma.
Förlåt att jag låter hård, men så fult av honom att säga så. Jag kan förstå hans känslor men han måste också acceptera att du inte är redo, ni kanske kan mötas halvvägs på något sätt.
Jag och min sambo bestämde rätt fort att vi ville ha barn, vet inte om jag kände att just denna tiden då var rätt. Men med graviditeten så växte jag också in i rollen, vi köpte bostad när sonen var 1,5 år ca. Nu är andra barnet påväg. Älskar mina barn över allt annat. Kanske att känslan växer till sig hos dig . Lycka till ?

Tips för att sluta röka?

Plåster med högsta styrkan tre första dagarna sen vipe och appen rökfri

Jag tog det långsamt. Var uppe på två paket, gick ner till ett paket på två månader ungefär, sen började jag röka halva cigg då och då så jag behöll känslan av att röka lika ofta men rökte mindre antal. Sen rökte jag endast efter måltid och de få som var svårast att sluta med. Sen bara efter maten. Sen till slut blev det bara några i veckan och jag la av helt

Jag har tyvärr inget tips, jag ersatte cigaretterna med snus. Det kan jag rekommendera dig att INTE göra! Känns som att det är helt omöjligt att sluta med det. Men har hört mycket gott om boken ”äntligen icke-rökare”. Lycka till!

Boken äntligen icke rökare. Läs den, rök under tiden sen stopp!

Jag skulle behöva tips av er som kanske har varit med om samma sak eller går igenom samma sak.

Jag har en komplicerad relation med en kille som har varat nu i 8 år. Vi har avslutat det och han har skaffat förhållande. Hur ska jag gå vidare? Jag trillar alltid tillbaka varje gång han hör av sig och så fort jag känner att jag har gått vidare då hör han av sig och jag är tillbaka till ruta ett igen. Hur slutar jag gå tillbaka till honom?

BLOCKA HONOM ÖVERALLT!!!!!!!!

Blockera äcklet. Han har ingen respekt för dig och utnyttjar dig för sig egen vinning. Han är INTE värd dig!

Blockera, blockera, blockera.

Sluta svara när han hör av sig, blocka, undvik. Träffa någon annan.

Jag har försökt att inte svara när han skriver men det är så svårt. :/

Alltså vi kan ju ge dig alla tipsen i världen men det handlar tillslut om att du får ha lite självdisciplin. Alla råd i världen betyder inte skit annars. Tänk på hans nya, bara det är väl anledning till att säga tack och adjö? Väl? Dessutom, förstå att han uppenbarligen inte respekterar dig. Vore det inte bättre att få vara med någon som faktiskt gör det? Det finns så många andra män som är fina, du behöver inte klamra dig fast vid någon som den här.

Förlåt om detta låter hårt men det är förmodligen det enda som kan hjälpa någon som är så fast i det som du verkar vara. You can do it!

Tack! Jag tror jag behövde höra det från en utomstående som inte står mig nära. Jag måste lära mig att gå vidare och inte gå tillbaka.

Såhär: ÅTTA ÅR. Det kommer aldrig bli ni, han kommer aldrig välja dig. Blocka honom, var hård mot dig själv, ligg med nån annan eller vad som helst som får dig att gå vidare. Hårda bud men han kommer aldrig välja dig, du är hans andrahandsval när han är sugen. Det kommer aldrig bli ni.

Ibland behöver man andras åsikter om en situation och jag är tacksam för att ni har kommenterat och kommit med era kommentarer. Det låter hårt det ni har skrivit men det kommer att hjälpa. <3

Hur många män tror tror ni är pedofiler/tänder på lite för unga tjejer? Jag har halat upp mig och fått en bild av att alla/inklusive min sambo tänder på barn och set håller på äta upp mig. Vad ska jag göras?

För det första så tycker inte jag att dina tankar verkar speciellt hälsosamma. För det andra så tycker jag det är konstigt att du fått för dig att din sambo kan vara pedofil?? Känner du inte honom? Har han gett dig anledning att tro det?

Han vill att jag spelar ett barn och tänder på det. Säger att det bara är ett maktspel och inte att han på riktigt tänder på barn. Googla ddlg

Vad fan?! Fantasi och verklighet är visserligen olika saker. Men tänder du på detta? Jag själv hade verkligen slagit bakut om detta presenterats för mig som sexigt.

Allvarligt? Jag hade nog aldrig kunnat se på min sambo på samma sätt om han bett om det. Och jag hade nog fan inte låtit honom vara ensam med barnen någonsin igen. Även om fantasi och verklighet är två olika saker är det ändå över gränsen att ens fantisera om barn!

Är livrädd för att skaffa barn med honom men jag älskar honom och vad kan jag annat göra än att lita på honom? Tänder inte på det men vill uppfylla hans fantasier

Måste du det då? Kan du inte bara säga, nej det där är för sjukt för mig eller bara nej, jag tänder inte på det. Min sambo vill ha analsex, jag sa att det kommer inte hända och så är det bara. Sex ska väl vara en two way street? Och, om jag vore du skulle jag ta en rejäl titt i hans dator.

Förfan, nej! Snoka inte i hans dator. Om detta missuppfattats och att det ej finns fog för misstankar kan något sånt förstöra relationen om han får reda på att hon kollat upp honom. Uselt tips.

Vad ska jag göra då? Redan pratat med honom 1000 gånger om det här blir inte mycket klokare

Till anonym 21:47

Vad exakt är det han ber om när du ska vara en liten flicka? Klä upp dig, ha blöjor, skolflicksuniform eller vad? Prata med bebisröst?

Om du inte vill göra det så ska du absolut inte göra det!!! Nej nej nej, prata med honom och berätta att du inte gillar det han tänder på. Det gäller ju allt, oavsett om det handlar om bdsm eller inte.

Jag tror att skaffa barn med en sån är livsfarligt. Jag har aldrig träffat en frisk man som tänder på sånt, man skyr sånt som pesten för det är verkligen inte normalt att involvera barn i sex och att tända på det. Så jag skulle som någon annan skrivit lämna den personen. När du väl träffar någon som har ”normala” tankar kommer du att förstå hur sjukt det är.

Och att han inte tänder på barn är skitsnack. Varför ber han dig då spela ett barn? Han säger att det handlar om makt, men det gör det i alla riktiga övergrepp också. Det är bara ursäkter. Jag tror din magkänsla vet bättre, annars hade du varken varit orolig eller skrivit något här.

Tycker inte att det är så himla farligt. Jag går igång på daddy-talk och att jag är hans lilla flicka (ja min mans alltså) som ska bli straffad/smiskad/påsatt osv. men det betyder inte att jag tänder på incest irl. Har aldrig hänt att jag blivit tänd av att höra om incest på nyheter eller liknande, bara äcklad. Tror det är lugnt faktiskt.

+ 1. Jag är likadan! Vi är kanske några kinksters här i kommentarsfältet 🙂

Hur vet du att han inte gör det för att leva ut sina pedofil tankar då? Det du beskriver är ju precis som vi har det men behöver svar på att det inte är på riktigt

Förlåt men jag hade stuckit på fem minuter. Det där är bara sjukt. Att han vill att du ska spela ett barn?? Spyr. Ja, det är klart att han inte är helt normal så jag förstår dina tankegångar. Tror inte nån normal man tänder på att låtsas ”ha sex med ett barn”.

Stor skillnad på att leka kinky lekar och att tända på barn på riktigt!

Är det? Det är ju fortfarande barn man fantiserar om. BARN! Hur kan man ens finna det sexigt? Vad exakt är det man går igång på? Någonstans kommer det ju ifrån. Man kanske faktiskt borde be personen prata med en psykolog.

Håller med, det är så sjukt så jag orkar inte. Och ni som säger att hon ska prata med honom? Det är inte som att han kommer sluta tända på det bara för hon pratar med honom. Tänk om man hade som rollspel att tända på sin egen farsa, det är ju fan lika sjukt som att tända på barn. Tror på riktigt en sån person är lika kapabel att tända på ett riktigt barn. Och att det inte är tillräckligt med henne för honom utan att han måste ”envision” ett barn.. nää, visst fortsätt försvara sjuka grejer men det är sjukt. Vadå spela att du är ett barn så jag får upp den? Å de ska va normalt? Vad tänker han på då när han runkar? Barn? Visst, hälsosamt.

Kinky lekar som involverar barn är inte friska sen får folk leka vad fan dom vill 😉 försök själv leka en kinky lek där du spelar att din kille/tjej är ett litet barn du ska knulla och se om du tänder på det eller mår illa. O säg mg sen att det är friskt.

Tycker inte alls det är så konstiga tankar? Jag tror också att mååååånga män tänder på för unga tjejer. Och det inkluderar ju män i ens närhet?

Inte konstigt att tända på barn? Herreeegud

Ahhh alltid kul när folk missförstår med flit för att få verka duktiga :). Op skrev om sina tankar om att hennes man tänder på barn, hon fick då som svar att ”hennes tankar inte låter hälsosamma” och jag svarade på DET att hennes (obs HENNES) tankar inte alls är konstiga, för det hon tänker kan mycket väl stämma. Tack o hej.

Fattade faktiskt inge heller att det var så du menade, trodded du var på killens sida

Du är en borderlinare som drar dig till grisar till män och har tappat greppet totalt om vad som är normalt eller inbegriper ”alla män”. Ditt förhållande kommer sluta med att din självkänsla är obefintlig och du har fysiska men efter våldsamt sex och du kommer bli dumpad medan du kommer vilja ta livet av dig för du tror det är ditt fel. Sen kommer du till ett vägskäl där du antingen beslutar dig för självhat eller tvärtom. Sen går det ytterligare år och har du tur hamnar du i en mer objektiv tillvaro. Hoppas du löser det. Var försiktig.

Och jag glömde förtydliga att din jävla Daddy kommer lämna dig söndertrasad och njuta av det. Så nu vet du. Det du skulle kunna göra om du inte är helt nedbruten är att lämna honom innan du är helt sabbad. Kvinnojouren kan hjälpa om du vacklar omkring och är en svag vuxenbebis.

Nej fy, inte normalt! Tänk om ni får en dotter? :O lämna! Pedofiltendenser är tillräckligt

Han kommer sannolikt inte knulla barnen men han kommer ta ut frustrationen över att inte göra det genom att utsätta morsan för ännu mer sjuka saker medan hon förlorar all självkänsla och förmåga att uppfostra ett barn eller överhuvudtaget ta hand om sig själv. På så vis kommer barnen blir ännu städare riktigt jävla ärrade eftersom de får växa upp i en kraftigt dysfunktionell familj där sex har pajat allt och fortsätter stå i centrum. Och pappan i fråga kommer inte ta hand om varken barn eller mammabebis. Nu vet du.

Städare?

Lyssna på psykologi podden och avsnittet ”sexmissbruk Ageplay och pedofili”

Vecka 9 (8+3) idag, vet någon hur stor risk det är för missfall nu när man kommit en bit in i graviditeten? Jättejobbigt, lääängtar till vecka 13.

Bara ta det lugnt 🙂

Lika stor eller liten risk som under resten av graviditeten. Händer det så händer det och det är inget du kan påverka. Så njut av ditt tillstånd och längta så mycket du vill ?

Fast det är ju inte sant? Det är klart att det finns en risk hela graviditeten men den är absolut inte lika stor hela vägen. Under första trimestern sker många kritiska steg och risken är större.

Absolut inte sant! 15-20% av på örjade graviditeter slutar i missfall fram till v13, efter det sjunker det till mindre än 1%.

det där stämmer inte. det finns två tidpunkter i tidig graviditet som är mer kritiska än andra; den första när hjärtat ska börja slå runt vecka 6 och den andra när moderkakan tar över från gulesäcken(minns ej när men tror det är någon gång efter vecka 9).

det enda som dämpade min oro var att tänka att majoriteten graviditeter går bra, för även om missfallsrisken känns hög så är den faktiska chansen för en lyckad graviditet ännu högre.

ber om ursäkt för dålig grammatik, skyller på sömnmedicinen ?

Åh jag var också jätte orolig! Vet precis hur du känner. Försök att inte stressa 🙂 det kommer gå bra! Grattis <3

Fråga ang tappade tänder!
Vad gör ni med era barns tappade tänder? Slänger eller sparar? Har ni kvar era tappade tänder nu i vuxen ålder?
Jag har fått mina sparade, och när jag drog visdomständerna så åkte de ner i samma ask som mjölktänderna ? Min man tycker det är helt sjukt att jag har dem sparade. Idag sprang jag på en glittrig fin ask som jag kom på att dottern kunde ha sina tappade tänder i. Mannen sa att tänder slängs, inte sparas, och jag är uppriktigt lite konfunderad. Slänga hennes små tänder, en del av henne. Men han sa att han har ju inte sparat sin utopererade blindtarm i en fin liten ask så… haha. Så därför undrar jag nu hur ni har gjort så att jag får lite perspektiv på det hela ?

Jag sparade alla mjölktänder när jag tappade dem, hade dem i en liten plåtburk men vet inte vart de är nu ärligt talat. Troligtvis har min mamma har slängt dem vid något tillfälle för 100 år sen!! Men är ju en kul grej att ha kvar tänker jag. Lite som att spara gipsavgjutningar av fotavtryck och handavtryck. Tycker ni ska spara dem i en ask, så får din dotter bestämma själv sen när hon blivit äldre om hon vill ha kvar dem eller ej.

Det räcker väl med att spara en tand?

Min mamma sparade alla vi barns. Vi är sex st så det blev jävla många tänder. Det ser ut som att hon plockat tänderna i en massgrav, en hel skål full. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT är det. Jag kommer inte spara min dotters tänder, blä.

Haha anonym 21:45 ?? Jag skulle inte gråta om jag blev av med alla tänderna, men tänker att nu när jag har dem kvar så känns det så fel att bara kasta dem en gång för alla och att de åker med random sopbil. Kanske ska ha en ceremoni då?! Hoppas inte dottern får samma bekymmer i vuxen ålder, 27 år med en ask full med tänder hon inte har glädje av men inte kan med att göra sig av med. Kanske ska göra henne en tjänst då och kasta redan från början.

Vi väntar vårt andra barn och jag klurar på vilken typ av vagn som vi bör införskaffa (den gamla Emmaljunga börjar ge upp, den bokstavligt talat rasar sönder ?) Är det värt att köpa syskonvagn? Vet inte hur pass ofta jag kommer att ha barnen samtidigt i vagnen då jag tänkte passa på att ta promenader då 2-åringen är på förskola. Ska vi till affären sitter den stora i kundvagnen och är vi i samhället/borta vill inte den stora sitta i vagn över huvud taget utan härja fritt. Är väl bara rädd att köper jag en duovagn (alltså inte syskonvagn) att jag ångrar mig och köper jag en syskonvagn kanske jag inte alls har användning av den? Så tips tas gärna emot! ❤

När jag var gravid med andra bestämde jag mig för en syskonvagn. Stora var 2,5 när nya bebisen kom. Hos oss har det varit absolut nödvändigt, skulle aldrig klara mig utan den, kanske mest för min egen skull då stora är en sån som kutar iväg när vi är ute. Så att låsa fast honom i vagnen är bra grej. Samt att kunna vara ute på snabba promenader med båda. Ska nämna också att jag går mycket. Till och från förskola, handla, sysselsätta mig osv!

I vårt fall blev tyvärr syskonvagnen stående. Hade enbart köpt det idag om jag hade tvillingar. Jag hade hellre satsat på en vagn du kan förlänga på längden, då kan du enkelt byta mellan syskon och enkelvagn eller en vagn med bra ståbräda för storasyskon. De gånger man går och vet att storasyskon kanske vill åka är ett tips att ta med sjal/sele under vagnen till den lille. Kram??

För oss va dubbelvagen bara i vägen och klumpig (Bugaboo Donkey). Skaffade istället en ståbräda med sits till den vanliga vagnen. Ett perfekt alternativ! 1år och 10 månader mellan barnen.

Är det någon annan som emellanåt (eller mest hela tiden) känner att ens ägodelar äger en istället för tvärtom? Är långt ifrån en hoarder, men känner mig verkligen tyngd av alla grejer. Vet bara inte hur jag ska hantera det. Rensar och rensar, men känner mig inte lättare.

Jag kände så tidigare, trots att jag inte hade särskilt mycket grejer. Nu har vi precis skrivit på ett kontrakt om en mycket mindre lägenhet. Det känns superskönt! Kan inte ta med oss så mycket och måste verkligen väga varje grej på guldvåg, annars kommer vi inte få plats. Än så länge har hälften av min garderob, (nästan hela makens) soffan och köksbordet åkt till secondhand.

Japp hade en pappa som var samlare. Som överöste mej med saker. Burit massa till myrorna. Men vill bli av med mer. Vill hellre ha för lite änn för mycket saker. så jobbigt men orkade inte ta tag i det i denna värmebölja.

Absolut! Hade det så förr. Hade travar med modetidningar halvvägs upp till taket typ, dubbla uppsättningar av allt smink, klädgarderob som höll på att sprängas osv. Upptäckte faktiskt minimalism eller hur man ska förklara. Jag gjorde mig av med mängder med prylar. Slängde vykort, brev, sentimentala grejer som bara tar plats… Vissa saker fotade jag, för att ha som minne, men det räckte liksom så. Nu äger jag inte så mycket grejer men det var inte en lätt resa dit. Kan dock säga att när man väl lärt sig att inte klamra sig fast vid grejer så blir det bara lättare sen. Kom ihåg, saker är döda ting utan själ och du kan fortfarande minnas personen du fick prylen av, även om du ger bort den. Och det är härligt att känna sig fri utan en massa saker.

Nu har det blivit så att jag får ro av att rensa haha. Har jag lite ångest, eller är ledsen, eller stressad så rensar jag lite bland prylar. Får ro i kroppen när schampoflaskor tar slut och jag äntligen kan slänga dem tex 🙂 Eller av att rensa bland gammal mat i kylen.

Haha, jag känner igen mig. När schampot tar slut och rensa i kylen – rensa är så himla underbart och lugnande ☺️ Att kasta en påse skräp, rensa bort kläder, kasta gamla räkningar, tidningar Etc ger mig lugn . Tyvärr gäller ju tvärtom också, att röra får mig att bli orolig i kropp o knopp liksom.. vårt garage ger mig ångest…och har en make som stökar till på 2 s och inte vill rensa ?

Jag.??‍♀️ Vet ej om det är pga barn som river fram allt men jag tycker bara jag får städa kring allt. Alla våra saker kräver mitt jobb HELA TIDEN. Blir galen. Jag rensar och ju mer jag får bort desto större befrielse känner jag. Tyvärr är inte min man lika minimalist så jag får hålla tillgodo med att han har en hel del saker. Men jag njuter verkligen av att rensa ??

Vill ha en rolig hårfärg, typ rosa eller ljust lila eller något, men vill inte bleka sönder mitt hår för att få en toning att fästa!
Har tidigare blekt sönder håret och färgat det hit och dit, men nu har min egna hårfärg(mörkblond) fått växa ut och mitt hår är så mycket tjockare och fint. Har testat med toning på mitt ofärgade hår men det fäster inte.
Kan man bleka håret på nåt ”snällt” sätt?
En kompis föreslog att lägga en blekning i håret och tvätta bort efter bara ca 10 minuter, nån som testat det?
Eller något annat tips på hur man kan få toning att fästa?

Prova slingor till att börja med! Sen har L’oreal en urtvättbar färgserie. Det blir ju inte riktigt det resultatet du är ute efter men jag tror inte det finns nåt mellanting 🙂

Alltså slingor i tex rosa menar jag 🙂

Jo alltså om du menar dedär Colorista eller vad de ni heter så funkar det inte alls på mitt hår ?

Det finns temporära färger som ska hålla typ 2 veckor, kanske bäst att testa först innan du färgar hela håret

Ger ingen färg på mörkblont hår ?

Är mörkblond och färga med Maria Nilas färgbomb i vivid violoet, och den fäste rätt bra på mitt mörkblonda obehandlade hår. Har en mörk lila/violett nyans över mitt hår nu, blev väldigt lila på mina toppar innan jag klippte dem

Jag ska sätta i en hormonspiral (Kyleena) om några dagar och är lite nervös, men samtidigt mycket glad över att slippa pillerna och minska på hormonerna. Och att förhoppningsvis inte få någon mens! Är inte så nervös över själva isättningen, mest att jag har hört att man kan blöda i sex månader i sträck efteråt… Någon som också satt i en spiral och som vill berätta om sina erfarenheter med det?

Jag har hormonspiral Jaydess och tycker det gör ont att sätta in/ta ut men är helt symptomfri samt mensfri däremellan! Bara lite blödning de första 3 dagarna båda gångerna jag satt i den 🙂

Jag satte in Kyleena i oktober och det har funkat jättebra! Blödde i några dagar efteråt men inte mycket. Har mens varje månad, den är ganska lång men väldigt väldigt liten. Behöver inte ens använda binda, bara trosskydd. Har ej mensvärk. Helt klart bättre än min vanliga mens! Tusen gånger bättre faktiskt!

Insättningen är olika för alla, mitt bästa råd är att se till att ta djupa andetag och slappna av 🙂

Jag satte in Kyleena i september -17 och fick en mensvärkliknande smärta som varade i ungefär tre dagar. Fick några mellanblödningar efteråt men det räckte att använda trosskydd. Därefter har ”mensen” varit normal, den kommer en gång var fjärde vecka och först var den riklig (födde barn innan jag satte in spiralen och då blev mensen rikligare efter förlossningen), men nu har mensen minskat avsevärt. Senast jag hade mens så blödde jag enbart i tre dagar och jag skulle nog mer kalla det för mellanblödningar.
Jag är supernöjd med min spiral och kommer ha kvar den tills det är dags att försöka skaffa ett syskon, efter den förlossningen kommer jag nog med all säkerhet sätta in en ny Kyleena spiral 😀

Men våra kroppar är annorlunda så jag vågar inte svara på hur din kropp kommer att reagera på spiralen, dock minskar ju oftast mensens flöde med hormonspiral.

Satte in Kyleena i oktober förra året. Insättningen gjorde rätt ont, men hon som satte in den var väldigt försiktig och förstående. Hade dock ändå gjort det igen. Rekomenderar smärtstillande och att ta djupa andetag under insättningen och försöka drömma dig bort, ungefär.
Första mensen var katastrofal. Extrem mensvärk som gjorde mig illamående, vaknade av smärta på nätterna och kallsvettades. Men efter den har det varit underbart. Blöder varje månad som vanligt, men betydligt mindre och med mindre mensvärk. Mängden blod är så att ett trosskydd räcker, rätt skönt

Haft hormonspiral i tre år. Har ingen mens (har små blödningar i 2-3 dagar i bland) och slipper PMS mer eller mindre. Så har varit jättebra för mig!
DOCK har jag en asskum grej att jag fått ont och blödit i en dag ungefär efter att jag kört tungt på gymmet (marklyft, knäböj). Började i samband med att jag skaffade spiralen. Varit hos gynekolog som inte riktigt hade en förklaring. Någon som känner igen??

Någon med erfarenhet av att träffa flera personer från samma kompisgäng? Jag träffar just nu en kille som är vän med en person som jag har träffat tidigare, fram till årsskiftet ungefär. Jag och den andra killen var aldrig i en seriös relation. Men jag märker att min nuvarande kille stör sig en del på detta, hur ska jag få honom att släppa det?

Vill bara tipsa om världens godaste drink som jag dricker i kväll.
2 cl färskpressad citronjuice
2 cl sockerlag
2 cl Beefeater gin
Toppa upp glaset med champagne.

Voilà – French 75.

Bra svar på relationsproblemen!

I know! Fattar inte varför den hamnade som svar och inte som en egen kommentar. :/

Jag har tyvärr inte svar på hur du ska få honom att släppa det men kan berätta om min mans kompis… han träffar en tjej som legat (ONS) med en i hans gäng. Killarna tycker det är jätte konstigt och försöker få honom att hitta en annan tjej. De vill helst inte umgås med de om alla tre (killen, tjejen och ONS) ska vara i samma rum. De tycker det blir obekvämt. Tjejen har väl märkt att han tycker det är jobbigt att ta med henne när vi alla ska umgås vilket har lett till att hon alltid tjatar på honom att få följa med, även om det är en grabbkväll… De påpekar det väldigt ofta för min mans vän vilket leder till att han blir irriterad på henne. Det kanske är samma sak med din kille? Att hans vänner påverkar honom? Brukar han bete sig konstigt efter att han varit med sina vänner?

bor Du i en liten stad där det är väldigt svårt och träffa nya människor?
Om inte så förstår jag inte varför man vill sätta sig i den situationen ? det finns tusentals snubbar. Okej om det var längesen du träffade hans vän. Men det var inte det, det gör situationen ännu mer obehaglig.
Nya snubben kommer alltid tycka det är jobbigt. Det kanske t.om gör så att ni går skilda vägar, beroende på hur mogen killen är och han verkar redan bli påverkad .. om inte han verkligen faller pladask för dig och kan sätta kompisarna åt sidan tills han blir säkrare i er situation låter de ba ovärt. För er båda

Vill bara tipsa om världens godaste drink som jag dricker i kväll.
2 cl färskpressad citronjuice
2 cl sockerlag
2 cl Beefeater gin
Toppa upp glaset med champagne.

Voilà – French 75.

Vitt socker 2018?

Nu är ju inte drinken från 2018 så i originalreceptet är det socker, ja. Ikväll är det dessutom skumpa, chips och parmaskinka för hela slanten. Dåligt för kroppen men bra för själen. 😀

Både gin och champagne är ju medeltida, och inte heller citron är särskilt ’2018’…

Så god drink, en riktig favorit ?

Älskar den! Körde som fördrink på senaste nyår, en hit!

Vad gör man med en kvinna som ringer till sin 22 åriga unges chef för att klaga på att sonen får jobba för mycket/för lite och diskuterar lön och ber om ledigt åt ”ungen” osv? Så sjukt..

Säger åt henne.

Säger att om ’ungen’ är myndig får hen själv förhandla arbetstider…

Idag hade vi ju Stockholms pride-parad.

Jag som identifierar mig som bisexuell gick då paraden, vilket var jätteskojigt som alltid! Nu vill jag helst inte låta generaliserande, men jag gick med F! (röstar ej på dem), så jag mötte väl en viss typ av crowd bara – de flesta där identifierade sig som queer/HBTQ+ på något sätt! Så jag tyckte det var magiskt – tills jag kom hem och kollade på instastorys. Då ser jag hur många som helst som jag känner som också gick paraden – vilka jag vet absolut inte är gay/bi/trans etcetc. Som inte alls aktivt arbetar med dessa frågor. Dvs som egentligen inte har något där att göra? Vet att många queer tycker att cis-heteros inte borde gå paraden då detta är till för the queers – och har själv tyckt det varit korkat att tycka så förr. Men idag så kände jag också det, när jag såg bekanta som gått tåget. ”Liksom va?! Varför går ni?! Detta är ju vår dag!!”. Känner mig sjukt splittrad mellan ”att alla som stöttar är välkomna”, och att detta är till för queers.

Vad tycker ni?

Inkludering går ju liksom åt båda hållen, så du får helt enkelt hacka i dig att alla sorter går i tåget.

Hade du tyckt att det vore rätt att förbjuda homosexuella till en straight parad? Yup, inte ok att utesluta andra. Klart alla ska få vara med

”Förbjuda”? Är ju inte något folkregister man vill föra direkt om människors läggning. Men att i vart fall jobba inom marknadsföringen att paraden är till för folk som identifierar sig som icke-straight. Behöver inte vara så dramatiskt och svart på vitt som du gör det till i din kommentar.

Tycker inte straighta ska gå i prideparaden. Att vara straight är normen alltså behöver inte straighta någon parad. Prideparaden är ett tillfälle för HBTQIA-personer att få ta plats o synas och inte för straighta att plocka billiga poäng speciellt om de inte arbetar för HBTQIA:s olika rättigheter o kamper

Jag ser det inte som att straighta går i paraden för att de vill ha en parad utan för att de vill visa sitt stöd för HBTQ. Jag har gått i min stads prideparad i flera år, inte för att jag vill visa upp min straighthet utan för att visa för mina vänner som är HBTQ att jag står på deras sida. Och för att visa för de som inte accepterar HBTQ att vi som stöttar är många! Men jag kan sluta gå om jag och mitt engagemang inte är välkommet.

Tycker nog det är ickestraighta som har mest slagkraft i sitt tycke gällande er befogenhet där. Såklart kommer det alltid finnas någon som blir trampad på tårna och man kan skita i det – men det är jävligt av oss många ickestraighta som blir rent av förbannade när straights går tåget. Vill inte låta otrevlig eller vara elak <3 Men snälla, gå inte tåget om du är straight.

Då blir man automatisk outad om man går i paraden, tycker du att det är rättvist? Hur kan man vara säker att en som man tror är hetero inte bara vågat ta steget?

Man kan stötta vid sidan av paraden. Går hur bra som helst. Så kan man låta ickestraights få fira sin dag.

Oj, jag hade inte en aning om att folk tog illa upp av att straighta går paraden. Jag har gått den för att visa att jag stöttar mina vänner. Är det också fel då av föräldrarna som går?

Jag tyckte det var en helt magisk dag idag och så glad över att se så mycket kärlek. Att vi kommit så långt i vårt samhälle (klart det inte är perfekt men om man jämför med många andra länder) att vi kan ha en spm stor parad där alla får vara med och visa sin kärlek och respekt för jämlikhet oavsett läggning.

jag identifierar mig som pan men känner mig mer bekväm i att stå vid sidan av och visa stöttning av olika anledningar. har hört flera hbtq+personer som tycker det enbart är okej för cis-hetero att gå i paraden om de blivit ombedda att komma som sällskap av någon som identifierar sig som hbtq+, vilket jag tycker känns rimligt. tycker dessutom det är lite(mycket) märkligt att man å ena sidan säger sig hylla hbtq+ men å andra sidan inte vill lyssna på just hbtq+personers åsikter och önskningar(ens gällande deras egen parad).

Om en person med namn, adress och ålder finns på Eniro men ej på Ratsit. Vad betyder det? Någon som vet?

Antagligen utan inkomst då

Skyddade uppgifter eller avliden. Ring folkupplysningen på skatteverket och fråga, du behöver inte säga vem du är eller varför du undrar. De frågar inte ens.

Att du ska ge fan i att snoka eftersom personen antingen är död, lever skyddat eller flyttat utomlands och uppenbarligen inte meddelat dig om varken eller.

Jag upptäckte det här när jag sökte på mig!!
Har inkomst och jaen inte skyddade personuppgifter. Ingen aning om vad det betyder

Alltså ”vänner” som ev vill ses.. T ex får frågan veckan innan och sen 2 dagar innan AW:n säger att det nog inte blir något och vi kan väl höras under dagen? (Då AW:n ska ske) Ska inte vännen höra av sig då? Är så trött på detta beteende..om någon annan t ex hör av sig, jag får ett jobb (jobbar som frilans) ska jag tacka nej till det då?? Verkar vara ett vanligt beetende numera.. Bor i Göteborg, är 38, sambo, barnfri och söker nya vänner..

Jaag har exakt samma problem och inser att jag behöver nya (bättre!) vänner,synd att du bor i GBG..

Var bor du då?

Jag bor i Stockholm så avståndet är lite väl långt

Människor är så lata. Bor i GBG och är 31 år barnfri och börjar plugga snart. Vill du höras?

Gärna det! ? Finns på Instagram. jeanette.ronnqvist

Jag har inte Instagram! Ge mig mejladressen istället om du vill! ?

jeanette_ronnqvist@hotmail.com

Min uppfattning är att det inte är lathet utan att många helt enkelt beter sig illa.Men så är jag rätt cynisk också?

Har blivit rätt cynisk och bitter med åren.. ?

Skönt att höra att det finns fler med samma utveckling? Hoppas du hittar nya pålitliga vänner!

Mår dina vänner bra? Jag var ofta en jobbig vän och avbokade grejer i sista minuten när jag var deprimerad. Bokade in grejer när jag hade en bättre dag, men när grejen närmade sig orkade jag inte.
Eller så är dom rövar 😛

Jo då är det såklart okej, har en vän som avbokat och mår verkligen inte bra, varit sjukskriven i åratal. Då tycker jag det är okej men vissa tycker jag inte har en riktig ursäkt..

Vet inte vad som hände med mitt svar..Jo det tror jag. Har en vän som verkligen inte mår bra, varit sjukskriven i många år och ber om ursäkt när hon inte orkar ses. Men 2 andra känns det mest som dåliga ursäkter med. De är ju gulliga och så när vi ses men blir ledsen när de har andra planer istället när vi har bestämt något. Får försöka säga till hur jag känner nästa gång det händer eller så hittar jag nya vänner..

Kan vi inte bestämma, alla Gbg tjejer här, att ses nästa fredag på ett aw ställe? Hade vart så kul att se vilka som dyker upp så blir det som en typ av blind date?

Rolig idé!

Bestäm du tid och plats så är jag på. ??

Men ska vi säga kl 20 på post hotellet? Alla som vill komma kan ha något gult på sig ? så ser vi vilka som dyker upp.

Mitt under blåvitts match?

Haha har noll koll på på fotboll tyvärr 🙁

@bbtjejergbg

Är jag alkoholist?
Jag dricker inte jätteofta, kanske två gånger i månaden, men jag blir alltid fullare än jag tänkt och vill. Dessutom får jag minnesluckor… Dagen efter har jag sjuk ångest och vill bara krypa ur mitt skinn.
Har funderat på sluta dricka helt men det känns lite tråkigt att aldrig mer få göra det. Har nån fler samma tankar?

Börja röka gräs istället, då försvinner suget efter alkohol.

Njae men du har ett riskbruk som nycket väl kan utvecklas till missbruk, bra att du ser det redan nu. Tänk inte att du ska sluta forever utan stt du ska ha en vit period och när du sen dricker efter den vita perioden försöker du dricka mer ansvarsfullt. Ny forskning visar att en tredjedel av de med lätt utvecklad alkoholism kan lära sig att dricka normalt igen (håller dock ej men antar att de menar när man ännu inte utvecklat ett beroende utan ”enbart” ett missbruk). Överväg konsekvenserna, är det ändå vört att dricka om du mår så dåligt?

Tack för ditt svar. Många bra råd och tankar! Jag ska nog ta en lång vit period för som du säger så mår jag ju dåligt av att dricka så det bästa är väl att lägga ner, direkt!
Det jobbigaste blir väl alla kommentarer jag vet man får ”Varför dricker inte du?” ”Vad tråkig du är” and so on…

Med pms och mens om två dagar är jag på så dåligt humör och har inget tålamod. Jag bor i radhus och mina grannar driver mig till vansinne och snart tar det hus i helvete. Deras föräldrar är på Cypern och ungarna är 22 och 27 år och den äldsta har en egen lägenhet som hon tvingade sin mormor att köpa men hon är mer här än där. Igår hade de minst 15 jävla tattarkompisar (förlåt för ordvalet men är så förbannad) här och satt och gapade och skrek och sjöng Kanye Wests Golddigger till klockan fyra på morgonen. Idag är det samma visa en gång till.

Vi bor rakt över varandra och pratas vid ofta men nu orkar jag fan inte längre. Är de helt dumma i huvudet!

Ingen surströmming hemma?

Om det skulle vara roligt när jag har pms så är du tappad.

Effektivt sätt att tömma en bostad på störande ungdomar. Cc nedan förstod.

Förlåt! Jag är alldeles för upprörd för att kunna läsa skillnaden just nu ?❤ *slänger in surströmming på altanen*

??

Men vadå? Knacka på och be dem vänligt att dämpa sig bara? Du kan inte slänga dig med extremt dåliga ord hur som helst för att grannar inte vet hur de stör? Hur ska de veta det om ingen upplyser dem?

Är det någon här som har hoppat fallskärm? Och lan beskriva känslan under fallet? Är det samma känsla som när man åka fritt fall? ?

Jag har en bokad tid för tandemhopp men börjar få kalla fötter ?

Jag hoppade tandem för ca 1 år sedan. Negativa- svårt att andas, det kändes typ som om man fick en kallsup. Jag fick rätt så ont i öronen och sen när fallskärmen vecklas ut så får man hjälpa till att styra då blev jag åksjuk. (Åkte Helix i Liseberg några månader efter och det kändes lite som att hoppa fallskärm ?)
Positiva- sån jäkla mäktigt känsla precis när du hoppar. Och den stolthet man känner när man har landat.

Jag rekommendrar att hoppa! Lätt det häftigaste jag har gjort i mitt liv ?

Jag har hoppat fallskärm och det är det BÄSTA och ”VÄRSTA” jag gjort!!! Det är som ett fritt fall i vad som känns i en evighet och det är en sån jäkla skön känsla men samtidigt riktigt obehagligt. Det kittlas som 1000 fjädrar i magen. En skräckblandad förtjusning helt enkelt. På vägen upp tänker man bara FAN varför utsätter jag mig själv för detta, men när man väl har gjort det så vill man göra det igen. När man kastar sig ur flygplanet är det lite läskigt för det är så onaturligt för kroppen, men man får en sån adrenalinkick och man är så jäkla hypad, speciellt när man landat. När jag hoppade så föll man fritt och efter typ 1,5 minut när fallskärmen vecklas ut så flyger man sakta och kan njuta av utsikten. Ha så kul!!!??

Jag fattade inte riktigt att jag skulle hoppa förrän det var försent ?
Blev nästan besviken när fallskärmen vecklades ut, det fria fallet är den häftigaste känslan någonsin! ??
Så avundsjuk på dig som ska få uppleva det för första gången ?

Gokväll! Inte hunnit läsa kvällens kommentarer, just kommit hem från jobbet. Delad tur inom äldreomsorgen. Vill bara säga att hur jobbigt och bökigt det än är emellanåt, med vikarier som inte kommer mm mm så älskar jag mitt jobb! Jag känner att jag gör mitt bästa och gör skillnad för mina kära gamlingar, vissa av dem nästan älskar jag. De ger mig så mycket glädje varje dag. Hur ska man kunna förmedla att det inte bara är stress, tungt, dålig arbetsmiljö, sopiga arbetstider och låg lön? Utan allt det andra? Vi behöver massor med usk framöver, vem vill bli det? Kram till er alla

Du är grym! Så värdefull <3 uppskattar allt jobb du gör och dina kollegor! Jobbar som ssk och ser allt slit ni gör, hur ni pressas, stressas mm, men också hur mycket ni bryr er för de sjuka och äldre, ni är värda allt guld som finns?? bara din kommentar ger hopp! Fortsätt sprida det?

Thank you darling, som en av ”mina gubbar” säger??

Är det någon här som har erfarenhet av att flytta ihop med sin partner efter att ha haft distansförhållande? Jag och min kille ska om cirka en månad flytta ihop efter att ha levt cirka 4 timmar från varandra i 1 halvår. Det känns helt fantastiskt att äntligen få börja dela hela våra liv med varandra, men ändå är jag lite nervös. Varje gång vi setts under det här halvåret har det varit att man varit en slags gäst hos den andra, och in och med att vi inte kunnat träffas allt för ofta så har vi levt ett slags ”semesterliv” när vi väl setts, dvs ätit mycket middagar ute, hittat på mycket aktiviteter osv. Är rädd att vårt underbara förhållande kommer bli annorlunda när vi ska börja leva ett vardagsliv tillsammans, leva mer ekonomiskt, dela på alla kostandet osv. Erfarenheter/ tips mottages tacksamt!

Vi flyttade ihop efter åtta månaders distansförhållande och det gick skitbra! Idag har vi varit gifta i två veckor 😀

Kör bara! Funkar det inte som ni tänkt går det ju utmärkt att vara särbos i samma stad.

Jag och min man började vårt förhållande på långdistans mellan Spanien och England. Efter ett år flyttade vi ihop och det gick jättebra. Självklart måste man lära sig varandras vanor tex kring städning, matlagning/handling etc men vi hade aldrig nåt stort problem med att bo ihop. Superkära nu såhär 11år senare ? kommunikation är A och O, ta upp det som stör er direkt, kompromissa med varandra och välj era fighter är mina tips!

Försökt få barn i snart 3 år.
Inte sagt till någon under dessa år att jag vill (har alltid sagt innan jag ville att jag inte känt att vi vill än vilket många redan då varit ”chockade” över) är 31 år och haft samma partner i över 10 år, och ja dagligen sedan säkert 6-7 åren får jag frågor varje vecka om är det inte dags, eller försöker ni? Så har börjat säga rakt ut att det är svårt för oss, till de närmsta iallafall för att slippa frågor, det har då minskat något från de närmsta, men hur ska jag fortsätta bemöta det? Senast var igår av en kollega, och många andra satt med, så blev att jag kände hur jag rodna och sa att ja, det blir när det blir och blev väldigt obekväm. Till min fråga, har ni några tips hur jag ska bemöta alla dessa frågor från vänner, kollegor och även nya kontakter? Vi är ju redan frustrerande och ledsna och ja, folk frågar ju sånt här, ofta!!

Jag säger helt enkelt ”det är inte din ensak”. Då frågar dom inte igen och man får inga följdfrågor

Jag hade också en tuff period innan jag fick behålla bebis i magen, när jag fick frågan sa jag oftast ’förhoppningsvis snart’ eller ’vi får se’.

Det är inte du som ska skämmas, utan den som frågar. Säg även till kollegan som frågar att ”vi vill gärna ha barn nu, men det är svårt för oss tyvärr”. Den obekväma stämningen som kan bli då får hen rädda sig ur.. jag hoppas innerligt att ni en vacker dag får ett barn ❤️

Ni som har mer än ett barn, när visste eller kände ni att ni ville ha mer än ett barn? Min dotter är snart ett år och jag förvånas över hur ofta jag får frågan om när vi ska skaffa fler barn. Jag vill gärna ge min dotter ett syskon eller fler, men jag känner mig inte redo för det nu. Jag kanske aldrig känner mig redo. Och det är nog det jag är lite rädd för. Att jag kanske inte kommer känna mig redo igen.

När vi kom hem från bb typ. Sa typ med en gång till min sambo att nästa gång tänker jag försöka utan epidural. Så jag hade redan börjat planera. Sen när hon var tre månader kände jag ännu mer att jag ville ha en till men sambon ville vänta ett tag. Så först när hon var 9 månader började vi försöka igen. Fick ett missfall och sen blev lillebror till. Det är 20 månader mellan dem och idag är de bästa vänner. Men nu är det bra. Nu vill jag inte ha fler. Så det för mig var det tydligt både när jag kände att jag ville ha en till men också nu att det är stopp. Lyssna inåt. Bara du och din partner vet

Jag ville aldrig ha mer än ett barn… Nu, när han är 5 år, kan jag förstå att folk skaffar flera barn men ändå… Varför ? Jag kan ge massa tid och uppmärksamhet åt min son, ändå känner jag att jag ”inte hinner”. Hur ska jag kunna ha fler?!

Tror att människor är olika. En del passar att ha många barn. En del inte. Känn vad DU vill, skaffa inte barn för att barn 1 ska få ett syskon, syskon kan älska varandra och bli bästisar, men också bråka och kivas och sluta umgås när de är vuxna…

Gå på känslan

Kände precis samma som du när min dotter var 1. Visste att vi ville ha ett syskon men kände att jag ville ju ge henne 100% resten av mitt liv typ! I januari blev hon 1,5 år och då kände vi att vi kunde väl börja försöka. Hon kändes då lite mer ”självständig” när hon kunde gå och prata (väldigt tidig med talet) så då kunde jag se att man kanske skulle ha tid med en till. Lagom till hennes 2årsdag har vi nu plussat så i mars blir hon storasyster ❤️

Redan innan jag fick mitt första barn, haha. Har alltid velat ha minst två barn.

Efter min första förlossning, när jag fortfarande låg och blev undersökt (om jag fått några bristningar osv), så sa jag ”vi bokar in en ny tid om nio månader” ? Jag har 15 månader mellan barnen.

Tänkte fråga här med då fler kanske ser och är med om samma så förlåt för spammande?
Hoppas nån kan svara då jag känner mig så lost?
Jag har förstår mig verkligen inte på instagram, i en vecka så har mitt följarantal gått upp ca fem stycken varje dag men sen gått ner direkt igen??
Skitlöjligt att fokusera på jag vet men som vanligt undrar jag om jag gör något fel eller varför det blir så.
Var så otroligt löjlig så jag frågade en som jag såg följde-avföljde och hon svarade såhär ”Yes for sure it’s a bit new ? it’s a robot that I pay (lot of bloggers do it) to get more followers – the mechanism makes you follow a lot of accounts so that tv et follow you back…indeed it’s not very fair but when you expect to become profesionnal & paid for your blog, you need followers..!” Så det betyder att min Insta bara visas för såna som gör så eller är jag så kass och inte fattar??varför får jag så många såna? Hoppas nån förstår och kan ge mig lite tips kanske? Hur får man ”riktiga följare”? ?

Varför vill du ha följare? Vad kan du bidra med på ditt konto som kan vara intressant för andra att se och följa? Fundera på det först och sen börja peppra ut bilder, skriv hashtags så kan folk hitta dina bilder via dem (skriv gärna lite mer komplicerade hashtags än typ #happy #love för då försvinner bilderna bland alla andra), kommentera andras bilder.

Alla får såna. Sluta bry dig om att skaffa fler följare öht.

Hej på er!
Jag har läst denna blogg varje dag sen mars då jag var inlagd på sjukhus för en tredje stor ryggoperation. Läser , skrattar & ibland förundras, har aldrig kommenterat men ikväll så blir min första kommentar / inlägg på öppet spår. Ni verkar så fina många av er. Känns ibland som många mår dåligt här har problem m sambon , barnen eller sig själv. Ni ger ofta bra svar & gulliga reflektioner.
Jag är mamma till två fina tjejer 3 år & snart 6 år. I apri tog jag äntligen modet & skickade in skilsmässan då jag fått nog! Min sk ” man” har misshandlat mig psykiskt, fysiskt & ekonomiskt. Han har stora spelskulder & är skyldig över en miljon , ja ni läser rätt EN MILJON….!! Mig är han skyldig 700 000kr som jag nu stämt honom för. Jag har polisanmält honom för missahandel & min ekonomi som han kört i botten. Han har ljugit , gömt post, vi har aldrig som tur är nu haft gemensam ekonomi & konton , det räddat mig idag.
Just nu kämpar jag på, känner mig ensam rädd ( då han hotat mig till livet ) & lever som ensamstående sen 23/4 i år. Han skiter i barnen , betalar inget lämnat mig med alla vanliga räkningar … jag har en advokat, nära anhöriga som mamma pappa bror svägerska , har fina vänner men känner mig ändå ensam. Känner skam i att jag som är en tuff stark kvinna trillat dit så oerhört, jag mår illa av tanken att vi två fått så fina flickor ihop ( skulle så klart gå vid första slaget) valt en annan pappa åt mina fiaste i världen , som jag gör allt för! Jag krigar för dem!! Jag befinner mig just nu i elden, vårdnadstvist då jag ansökt om ensam pga hans våld not mig & den ekonmiska krisen han själv satt sig i. Han kan omöjligt ta hans om våra barn.
Största tjejen strax 6 år har berättat & pratar mycket om & med mig bearbetar att hon vet & sett att pappa slagit mig kastat mig i väggen
att han sparkar mig i min nyopererade rygg så hårt att jag tappat andan & ramlat omkull, att hon sett honom slå av min vänstra arm så hårt att jag fick tre stora sprickor i den..,
Det gör mest ONT att min stora tjej sett hört & tycker idag att livet är så himla skönt på alla sätt då vi tre jag minsta & hon är en liten familj, att det har varit den bästa sommaren någonsin ( flickorna har inte sett eller pratet m sin pappa på 8 veckor nu)
Så på något sätt mår jag bättre nu än på väldigt länge men det tär & jag har dåligt samvete över att jag skulle ha gått för länge sen….att skona mina barn ifrån en knöl en myra en kackerlacka han är ju så liten som människa som gjort mig & barnen så illa.
Ville väl mest skriva lite. Få ur mig lite. Att prata om det & skriva är min terapi . Nån dag kommer jag skriva en bok, nån dag kommer även jag landa må bra vara lycklig & få känna vad riktig kärlek är. Nån dag….
Att anmäla hot våld mm är så viktigt för allas kvinnors rätt , så jag har gjort allt detta för mina tjejer skull ( för min också såklart) för att visa dem att en man aldrig någonsin ska få göra någon annan illa, ni förstår nog, ni är kloka här inne! Är 42 år så gammal mogen klok kvinna som egentligen kunnat vara några av ers mamma , tänk att åldern
bara är en siffra, att leva i ett destruktivt äktenskap / förhållande är tyvärr mer vanligt än många tror. Utåt allt fint utåt…inåt allt fult hemskt , ångest , rädsla , värk av alla slag värk i hjärtat & själen….så om någon annan känner igen sig DU ÄR INTE ENSAM , anmäl
jag finns här , jag har anmält , jag förstår !
Ha en fin lördagkväll fina ni!

Åh vill skicka så mycket kärlek och ännu mer styrka till dig att fylla på med. Du är på god väg bort, fortsätt och titta aldrig bakåt! Du är stark som gjort slag i saken, ibland kommer bakslag och då är det pannben som gäller. Tänk vilken grymt stark förebild du kommer att vara för dina tjejer, nu men allra mest när de är ”stora” och förstår mer ❤️❤️❤️

Tack för dina fina ord ❤️Betyder mycket ska du veta! Att du tog dig tid att svara mig , japp jag tittar framåt inte bakåt .
Just nu lever jag mitt i ett litet helvet men idag är jag så mycket starkare än för en månad. En minut i taget en dag i taget en vecka osv tills jag är HEL igen & detta är över . Tack snälla ❤️Kram tillbaka ❤️

Har haft ett liknande förhållande för väldigt många år sen. Vet precis hur det känns. Rädslorna ångesten och hur man på nåt jävla sätt låtit sig hjärntvättas. För det är så dom gör dom små svinen som låter sina egna mindervärdigskomplex gå ut över partnern. Bra kämpat att du nu tagit dig ur det… för det är faktiskt inte så lätt som vissa tror. Att prata med barnen hjälper man skyddar inte dom genom att hålla tyst. Dessutom kanske det finns behov av terapi för att undvika framtida trauman PTSD o liknande. Keep on going all styrka till dig❤️

Hej Magdi. Åh vad din text berörde mig. Lägg inte för stor skuld på dig själv!

Jag är några år äldre än du och har liknande erfarenheter (dock inget våld). I somras satt min pappa (som är 81) och jag och diskuterade de lärdomar vi fått av livet. På en punkt var vi överens: Det är inte alla människor som utvecklas till det bättre.

Jag skrev mig också ur min skilsmässa. Nu har jag precis avslutat min andra roman. Så här i backspegeln kan jag säga att en dag vänder det. Jag önskar dig allt gott!

/Ugglan

Tack för att du dela med dig <3
Kram

Okej. Jag är gravid. Plussade idag och borde vara runt v4, jättetidigt med andra ord. Helt oplanerat och egentligen helt fantastiskt.. men timingen är SÅ fel. Jag ska börja ett nytt jobb, på måndag?! En tjänst som förskollärare, på en avledning där personalen innan mig precis gått på grav-ledighet och hade en jobbigt graviditet med frånvaro. Personalen är underbar (de lilla jag sett av dem) och de har längtat hela sommaren efter mig. Känner mig så hemsk!! Även om jag såklart inte borde. Det är så mycket tankar och varken jag eller sambon har varit i denna sits förr, och det är för tidigt för att jag ska känna mig bekväm att fråga föräldrar/kompisar etc. Vill väl bara ha lite pepp kanske ? gråter/skrattar om vartannat och mår riktigt illa, tänker på allting som väntar och allting som kan hända tills dess. Vet inte ens vad jag vill ha för svar på detta, allting är mos i skallen. Its too much ??

Det är aldrig rätt tillfälle om du ska se det krasst ? Du har helt rätt, du är inte hemsk! Du lever ditt liv och ska göra det du vill. Jag var med om liknande som dig, det var och blev hur bra som helst. GRATTIS till graviditeten ❤️

Tack snälla ❤️

På detta är jag för övrigt rökare, har sagt att jag ska lägga tvärt av men fick liksom aldrig säga ”hejdå”. Låter helt sjukt men någon rökare kanske förstår? ?

Förstår MEN sluta röka för bövelen, om du redan slutat ber jag om ursäkt. Har vän som fått ta bort barn pga vattenskalle orsakat av rökning. Det finns mycket att läsa om rökning vid graviditet, missbildning osv. Det är inte värt det ❤️
Hur funkar det att röka och jobba på förskola förresten? Tänker att det inte uppskattas hehe

S: inte rökt sen jag fick +! Nu är det bara typ 12 timmar sen, men ändå ? galet röksugen dock!! Hade planerat att försöka sluta efter augusti-månad, fick bli en ordentlig kick-start istället haha!

Jag har aldrig fått några kommentarer om det faktiskt! Jag har rökt innan jag satt mig i bilen på g till jobbet, sen på rasten. Vad en kollega som inte fattade på ett år att jag rökte ? aldrig några barn som frågat heller.. har såklart alltid varit noga med handtvätt osv efteråt, och noga med att barnen inte ser mig osv. Kan förstå att det kan väcka reaktioner men för att vara krass så påverkas inte kvalitén på min pedagogik pga rökningen..

Hej, stort grattis till graviditeten! 😀
Jag pluggade till förskollärare och hösten -16 blev jag gravid, sökte och fick ett jobb som förskollärare och skulle börja januari -17. Jag hann jobba i 6 veckor innan min kropp ballade ur med foglossning, stress och ångest. Jag hade tur som fick världens omtänksammaste chef som nästintill skickade hem mig på sjukskrivning!

Men dock kan du ju inte veta i förväg hur din graviditet kommer vara, vi kan bara hoppas att du kommer må prima och kunna jobba tills att du själv känner dig redo att gå hem. Om du inte redan vet så har du ingen skyldighet att informera din chef eller dina kollegor att du är gravid, inte förrens det är två månader kvar tills du planerar att gå hem. Därmed kan du mörka detta (om du vill/behöver och om inte magen syns så väl).

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta svar, mer än att du har något helt underbart framför dig och förresten grattis till ditt nya jobb! Ibland sker saker i en ordning som man kanske inte hade räknat med, men det är (oftast) inte hela världen. Du skrev att personalen verkar underbar och det tror jag garanterat att dom är och dom kommer glädjas åt din graviditet! 😀

Tack! Känns skönt att höra från någon med liknande erfarenhet ? Jo kollegor och chef får leva i ovisshet ett bra tag till, tänker att jag berättar efter den kritiska 12-veckors-linjen har passerat (och håller tummarna att jag faktiskt får passera den). Är så fruktansvärt plikttrogen och vill att de ska kunna starta processen att hitta ny kollega så kommer inte kunna hålla på det längre än så tror jag ? speciellt inte när vår bransch är som den är.. Tänker också att det kan vara skönt att de vet även om det, mor all förmodan, skulle bli missfall även efter v12.. jag lär bli helt förstörd i sånna fall ?

jag va i typ samma situation och var jätteorolig över timingen, hade ej bostad och hade dumma skulder fick mitt drömjobb med super lön och blev gravid samma månad som jag började jobba men idag har jag världens finaste lilla son och ångrar inte en sekund. Allt löser sig och om inte annat så får man världens motivation när man har ett barn. Och livet är för kort för att vänta på rätt timing som ändå aldrig kommer. Och glöm inte att Sverige är världens bästa land att få barn och vara gravid i ?

Tack!!

Enda anledningen att kärringen camcam har öppet spår är att locka kommentarer. Skriv på familjeliv istället så får ni kanske dessutom vettigare svar.

Hehe, du kan inte vara utan den här bloggen? Inne och skriver av dig din dynga. Dagligen!
Men det är väl enda sällskapet du har. Stackare!!

Precis som camcam och Du? ?

Varför är du här då? Kryp tillbaka till familjeliv…

Win win för alla i så fall. För vi som skriver här får ju också det vi vill ha!

Och du mår bättre av att vara dryg i alla dina svar och göra kommentarsfältet lite tråkigare att läsa? Du borde nog deala med dig själv innan du ger dig på andra, friska och välmående människor som är tillfreds med sig själva beter sig inte som dig.

Hej.
Förra året, i slutet på september så lånade jag ut 20 tusen till en vän som var i skit kris, så ingen tvekan på att jag ville hjälpa till. Nu har det snart gått ett år och hon har inte gett tillbaka något av det eller ens nämnt det. Vad gör man? Jag skäms att be om dem. Känns konstigt att behöva göra det också men det är inte hundra kr liksom…

Hjälp!!

Säg att du behöver pengarna nu, och om hon inte kan ge allt på en gång så kanske ni kan göra en avbetalningsplan för att underlätta?

BE om dem. Hon verkar vara riktigt fräck som vara ignorerar det så jag hade börjat tjata. Himla respektlöst av personen att göra så, och genom tystnad visar du att det är ok.

Var det Catrin?

??

Igelkottshjälp!!
Var precis ute och körde och fick då bromsa för en igelkottsmamma med sin unge. De blev väl rädda eller förvirrade för mamma fortsatte springa över på andra sidan vägen medans ungen irrade kvar på vägen. Stannade i typ 10 minuter, mamman kom åt ungens håll en gång sen sprang hon iväg igen och kunde inte lokalisera henne. Ringde en kompis som sa jag skulle flytta ungen över vägen så den var på samma sidan mamman så skulle hon hitta den igen. Så jag flyttade över den och la din vid några buskar där jag såg mamman springa in i början, men vet inte om jag gjorde rätt och kan inte släppa det, vet någon hur pass bra mamman kan spåra sin unge igen? Eller det är kört för den lille ungen nu?

Den klarar sig. De är smartare än människor så du behöver inte tro att de behöver vår hjälp mer än att just tex köra lite försiktigt och sätta ut vatten när det är totaltorka.

När jag blev gravid fick jag ta hjälp av Pergotime, nu har det slutat säljas och det är istället Letrozol man ska ta för att stimulera ägglossning. Finns det någon som ätit Letrozol, fick ni någon biverkning? Har ni tagit både Pergotime och Letrozol och kan jämföra?
Vet att folk köper Pergotime utomlands alt på nätet men det hade jag aldrig vågat!

Sjukt störigt att det inte säljs i Sverige när det funkade så bra för oss…

Endast ätit lestrozol. Fick ingen biverkning jag kände av. Ev. mer akne. Blev dock ej gravid. Ska göra ivf om en månad!

Håller tummarna för dig! ❤️

Nyss hemkommen från bio. Är ni såna som rusar ut Eller stannar ni kvar och ser extramaterialet efter eftertexten?

Ikväll rusade folk ut innan de ens börjat tända upp och jag förstod att mina grannar retade sig på att jag ville sitta kvar. Men jag visste ju att något mer skulle komma.

Även på en del andra filmer vill jag ibland sitta kvar en liten stund i alla fall, och smälta storyn om det är en sån film.

Jag sitter alltid kvar, men ser mest marvelfilmer på bio och då är det ofta någon liten hint om nästa film på slutet. 😀

Bor i Norge och blir galen på att folk ställer sig upp, kränger på sig jackorna och går samma sekund som det är the end – de har verkligen ingen klass eller stil!

Du beskrev hur jag i alla fall vill göra: stanna kvar, vara kvar i sinnesstämningen, lyssna på musiken. Bara ta det lugnt.

Är i stort behov av hudvårdsprodukter för torr och känslig hy, rengöring och återfuktning, någon som sitter inne med bra tips?

dermalogica! Använder deras ultracalming serie, superbra 🙂

Paulas choice. Annars är serum Vespera från exuviance drottningen av fukt

Exuviance sensetive serie eller Paulas choice 🙂

Tack! Ska kolla upp alla dessa ?

Såg just klart hela senaste säsongen av Orange is the new black. Så får man vänta ett år till då… 🙁

SPOILER!!

Jag med. Jag hoppas verkligen att det löser sig för Taystee, vill inte att hon ska få dödsstraff. Pallar inte vänta ett år! Dessutom är det för få avsnitt.

Vad tyckte du om säsongen?

https://www.reddit.com/r/pics/comments/94lbfu/females_in_dhaka_are_guarded_by_teenage_students/

Det här är riktiga män. Gud vad glad jag blev när jag såg det, det finns hopp!

Är det bara jag som får brutal söndagsångest redan på lördag eftermiddag? Jag hatar mitt jobb men hittar verkligen inga andra jobb som jag överhuvudtaget kan tänka mig att jag står ut ”bättre” på heller och jag måste ha ett jobb då jag har lån och så vidare. Jag hankar mig fram hela veckan och ibland går jag in på toaletten och gråter för att jag inte står ut. Har bytt företag och arbetsuppgifter fyra gånger på två år i hopp om att det ska bli bättre men det är samma skit hela tiden. Den enda stunden det känns bra är fredag så fort jag kommer hem till ungefär lördagkväll, då kommer den. På söndagar är allt så mörkt att jag nästan är apatisk, inte ens när jag är ledig kan jag njuta för att jobbångesten kommer ändå.
Vet inte varför jag skriver detta här, ville bara få ur mig det och jag vill inte tynga min omgivning med detta mörker hela tiden.

Jag har jobbångest redan nu! Jag är föräldraledig och kommer börja jobba igen 1/1-19. Jag vet att det egentligen är fyra månader kvar, men plötsligt känns tiden oerhört kort! Innan jag gick på ledighet våndades jag varje dag. Dåligt med folk, inga vikarier, hög frånvaro, usel arbetsledning.. Ganska bra kollegor men räcker det?

Byt inriktning och jobb?
Jobba på ett ställe med glada människor och i en miljö som inte är skitnödig?
Klädesaffär kanske?

Jag är väldigt introvert och det jag avskyr mest (förurom svintråkiga och oviktiga arbetsuppgifter) är att vara på ett kontor fullt med människor, blir så otroligt dränerad på energi. Skulle vara 1000 gånger lättare att göra mitt jobb och må bra om jag fick sitta hemma eller dylikt. Men ett sådant jobb finns typ inte?

Hej V, vad bra att du skrev en så vänlig kommentar här. Vad var det jag skrev förut? Att du kan bättre. Fast nu scrollade jag upp emellan och ser att du skrev ännu mer lite högre upp som inte var så snällt. Jag kan ju inte veta, men ser framför mig vem du är (som sagt, bara en känsla) Du kan bättre än så här. Du märker att jag inte vill dig illa. Räta upp dig i ledet och skriv snällt nu! Så slipper jag skriva Schas igen. Man kommer långt med snällhet och du är snäll innerst inne, (tror jag) plocka fram det nu. För min skull?!

Kanske finns olika V ditt jävla dumhuvud?

Vi skrev samtidigt. Ja precis, det är sant. Men oavsett vilket så vill jag inte någon illa. Jag blev bara glad över den vänliga kommentaren du skrev till ?

Det var det där regnmolnet som skulle bli glad av mitt förslag . Och för att fortsätta så vill jag berätta för det satans molnet att om det är hens största problem så behöver molnet fatta hur fri hen är att prova sig fram lite i andra alternativ. Jobb som kan passa;
Djurskötare på mjölkeri
Fotograf
Göra egna naturkrämer
Sälja glass, soppor eller mackor
Florist
Författare
Data-mongo
Läsa en utbildning
Aborist
Mikrobiolog

Om det nu är samma V, annars kan du bortse från min kommentar.

V7 här; Precis! Massa V! Vem menas?

Anar vilken V som är V… bara en känsla …

Vi är många många V:n…

Ska vi heta anonym istället så blir det enklare för anonym att hålla isär oss?

Ja kanske är det en bra idé.

Dra åt helvete jag gillar V.

Käften V jag kan se dig framför mig! Bara så du vet! Stark känsla!

Eller jo detta vill jag skriva bara också, Den här kommentaren var roligare än vad det nog var tänkt. Den som skrev 00:41, men nu slipper du mig. Ha det bra ändå alla V:n.

00.41 va visst roligt menad! Jag är roliga V!!!

Ja men fan vad roligt! Kan vi inte börja kalla oss för V allihop här inne?

Åh så rolig idé!!! Ni nya V kan även få heta Fredags-V så vi kan hålla isär er från Org-V! ??

Men JAG vill vara ”V” för det var min favoritserie när jag var liten. Drömde om vackra kvinnor som skalade av sina ansikten och käkade möss på tv. 🙂
Tvinga mig inte att modda alla er ”fejk-Vs”!!!
?????

Ok. Du får vara med isf. Vi vill absolut inte ner i modden.

Efter att ha läst igenom din tråd av kommentarer så kommer du hamna där ändå är jag rädd. Hade du hållt dig till trolliga kommentarer om mig så hade jag inte brytt mig avsevärt men satan vad du sprider mycket dynga här inne åt ALLA håll! Det skulle jag uppskatta om du gjorde någon annanstans – Familjeliv kanske? ??
Hejpårej!

Roligt svar även av dig!

Om man Googlar fram hur V-dräkterna såg ut så påminner det om Alcazars scenklädslar.

Lite trött nu eftersom jag är samma Anonym hela tiden och mobilen laddade ur sig mitt i dessutom. *Scenkläder heter det. Tack för alla goda skratt av alla V:n inkl. Camcams roliga kommentar. Ni är bäst!

Jag gillade också V….Diana hette hon väl den där kvinnan med mörkbrunt svall?
Andra favoriter var Dallas och Lilla Huset På Prärien.

Fast det är första gången jag skriver till någon som kallar sig V och jag har inte läst V-kommentarer tidigare heller. Jag bara känner på mig att du egentligen inte har den här attityden IRL.

Okej V, V, V, V, V, V och V. Nu skriver inte denna Anonym mer till er.

Wuääää ???? jo varför inte? Lämna oss inte nu!

Jag är också syns. Jag känner att du känner lite för mycket och att du ser alla V framför dig just nu medan nu sitter och känner.

Fast om du också (haha ingen av oss jag vet) är synsk så vet du att jag inte vill dig illa. Bara att du ska börja skriva vänligare till alla du kommenterar åt. För din skull också. Här inne får man en massa vänlighet tillbaka då och det vill jag att du ska få. Så menar jag. Och nu visade du att du har både en kreativ och rolig sida eller jag menar ni alla sju V:n.

Var inte bäst i att skriva elakast, var bäst i att plocka fram den där kreativiteten och humorn. Då kan du få många med dig istället för besvikna svar. Du/ ni är snabba dessutom. Det är ännu en bra egenskap. Vänner?

V vill inte ja nån vän förutom alla djur vi känner och varandra. Men det är ok. Du är förlåten. Iaf av mig.

Mig med. Jag förlåter dig.

Åh V tack vad bra då är vi vänner och alla andra V, jag såg ju en så fin V-svarskommentar om igelkottsmamman, så jag förstod ju att alla V egentligen är snälla. Vad bra att ni slapp hamna, ja ni vet var ju. Så kul skrivet av både henne och dig, jag menar er.

Hej på er,
Kan inte alla som vill/känner för det hålla tummarna att min kattunge överlever och klarar sig igenom denna tuffa period? Är så orolig. ?

Vad är fel på kattungen?
Håller tummarna för den.

Kattsnuva och öronskabb. ?

Båda två går ju få bukt med hos veterinär? Öronskabb försvann snabbt här

Ni som är tillräckligt gamla ?…

”Öppet spår” känns som ”Heta Linjen” på -90-talet! ?
Men på ett positivt sätt och utan män som flåsar ”är du kåt..?”

Det var ju hur kul som helst att ringa och driva med kåtbockar på heta linjen :’)

Är du kåt? Flås.

Jag blev lite uppgiven då dietist så till mig att man inte klarar av att gå ner och hålla vikten om man haft övervikt länge. Är övervikten ny kan man lyckas.

Lagom upplyftande. Så då kan jag ge upp?

Ja. Alla vet ju att den enda dietist du träffat måste vara den som har absolut rätt i den saken. Det finns förmodligen varken andra vettiga dietistjävlar eller personliga tränare eller någon annan dåre i hela världen som hade haft en bättre åsikt eller kunnat hjälpa dig på ett bättre sätt.

Det stämmer inte. Va överviktig redan som barn, och har hållit min nya vikt i drygt 10 år nu. Förutom en period när jag drack mig överviktig igen.

Blev i början av juli sjukskriven pga utmattningssyndrom. Ca en vecka senare gjorde jag och min sambo slut. Som grädde på moset så bröt jag för 2 dagar sen 2 tår och måste gå med kryckor nu. HUR ska jag ta mig igenom dethär utan att totalt bryta samman och förlora all my shit? Har redan brytit samman men nu känns det verkligen som att allt kommer brista snart. Har nån något tips på hur en bara tar sig igenom/överlever tuffa perioder?

(Går redan hos psykolog men mer konkreta tips)

Omge dig med människor som får dig att må bra. Försök tänka att du är värd att vara snäll mot, och sedan försöker du med just det. Var snäll mot dig själv. Är du trött, vila. Är du hungrig, ät något gott och nyttigt. Är du ledsen så gråt. Se filmer som får dig att må bra. Var ute i dagsljuset. Alltså pass på att rå om dig själv till 200%. Du förtjänar det! Vid minsta nsats till att slå på dig själv, tänk – hade jag sagt/gjort såhär till min bästa vän?

Även om allt känns piss just nu är detta bästa sättet att gå vidare. Du behöver kärlek och du kan ge dig själv kärlek.

Låter kanske flum men det brukar funka för mig.

Önskar dig all lycka framöver ♡♡

Någon annan som har försökt gå upp i vikt? Hur gjorde ni och hur mycket gick ni upp per månad? Jag har alltid varit naturligt underviktig och vill upp helt enkelt. Jag äter mer, tar gainer och styrektränar 3 ggr per vecka. Det verkar fungera men vill ändå gärna ha tips. Hur tänker man om vågen visar nästan ett kilo skillnad på två dagar? Måste väl vara något fel då jag inte gått upp ett kilo ens på en vecka tidigare…

Försökte mycket i tonåren men inget hjälpte. Nu har väl kroppen ställt om sig på något vis och nu är jag väl på gränsen till överviktig istället för underviktig. Det enda jag vill kunna säga till mitt yngre jag är ”du duger som du är, lyssna inte på alla andra. Ät bra mat så kroppen håller sig i balans bara”. Istället drack jag grädde och käkade allt skit jag kunde komma på. Jaja, det hjälper väl knappast dig att veta. Jag vet ju inte vad som ligger bakom för dig heller, är det av hälsoskäl du behöver gå upp?

Man diffar i vikt över dygnet och ibland från dag till dag, det behöver du inte stirra dig blind på. Du märker efter ett tag om det är din nya standardvikt eller om det var tillfälligt.

Jag vill gå upp för att se hur det känns. Är svag i bröstryggen och vill jobba upp styrkan i kroppen, i samband med det vill jag gå upp i vikt. Har mått bra i min kropp men nyfiken på hur det skulle kännas att vara lite större. Vill även ha lite mer kurvor och kvinnliga icke pinnar till lår haha. Inget ätstört dock, äter bra mat men mer!

En fråga. När man självscannar och blir kontrollerad – är det då helt slumpartat (tex att man ej blivit avstämd på så länge) eller kan butikspersonalen själva välja ut nån att bli avstämd? Tycker ibland att man blir det väl ofta trots att jag aldrig fått nån anmärkning. Gäller både Ica o Willys.

Det är helt slumpartat, ingenting vi i personalen styr över.