Jag har sån ångest och gråter hela tiden nu och det har vart så den senaste tiden samtidigt som jag är jätte lycklig så är jag också så jävla ledsen och har ångest för ALLT.
Kommer vi att kunna ge vårt barn det den behöver, hur ska vi göra för att få klart allt, hur ska vi göra för att säkerställa en tyg uppväxt för barnet och kunna skydda den från allt?
Hur blir det med vårt liv med det vi gå igenom nu.
Jag är också fruktansvärt introvert och vill inte vara med någon eller ens prata med någon jag får panik och ångest så fort min telefon ringer så då börjar jag att gråta för att jag blir så stressad för att jag inte vet vad personen vill oavsett vem det är.
Jag har ingen matlust och jag får ångest när jag äter.
Jag hatar att jag flåsa så fort jag ska ställa mig upp eller om jag bara går i en trapp.
Jag känner mig så fruktansvärt otränad och äcklig och jag har inte ork till någonting och det gör bara att jag får mer ångest.
Jag får ångest för att jag inte kan stötta Jocke nä han må dåligt eftersom att jag själv mår dåligt.
Och det får mig att känna mig ännu mer otillräcklig och värdelös som fru.

Allt går runt i ett ekorrhjul, om jag får ångest för nått så får jag ännu mer ångest av att jag får ångest över den grejen.
Dessa hormoner gör mig galen och dom kan dra åt helvete.//Jonna Lundell

Jonna Lundell ska snart bli mamma för första gången och perioden så här innan bebisen kommer hade kanske kunnat vara aningens mer välkrattad om man talar i grusiga termer.
Lugn och ro och utan småsten att snubbla över är inte för mycket begärt men icke sa nicke. Jonna verkar mer befinna sig i kvicksand än på stabil mark.
(Jag vet inte varför det här inlägget tagit något av en grusig nyans, men min inre gudinna har precis börjat sjunga ”Bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus….” så hon får väl hållas en stund.)

Ångest och hormoner alltså?
Det låter som en av de värre kombinationer som finns. Lite som jordnötssmör och sylt på mackan, Cola Zero och is, ananas på pizzan, pommes i milkshaken eller att flyga med täppt näsa.
Oavsett vilket så behöver Jonna all kärlek och pepp ni kan uppbringa! Oavsett vad man tycker om det som händer kring Jocke och Jonnas hus så förtjänar alla blivande mammor – första gångs eller inte – att få må så bra det bara går innan bebisen kommer.
Så klart!

Kärlek, pepp, ett stöttande ord eller bara en kram är det alltså som gäller här!

Tack för tips, Sofie!