Anitha Clemence om praktikantavslöjandena

Efter Aftonbladets avslöjande om de usla villkor som praktikanter på olika stora tv-produktioner har, så är det många som reagerat. 
En av den är Anitha Clemence, som skriver utifrån egna erfarenheter av just tv-branschen.
Hur hon blev behandlad, hur hon mådde och att det är läge för lite självrannsakan ifrågasättande av arbetsmoralen, inte minst från branschen själv.

Hon skriver bland annat följande:

Detta är utdrag ur Anithas inlägg.
Läs hela texten i hennes Instagraminlägg.

Anitha Clemence har själv skrivit en del om praktikanter på sin blogg hos Loppi. 
När det begav sig hette hon Schulman och sökte efter en praktikant till sin butik, som skulle finansieras av Arbetsförmedlingen, och hon irriterades över alla regler som fanns kring det. Hur praktikanterna var tvungna att prioritera extrajobb framför praktiken, trots att den ekonomiska ersättningen var densamma. Hon kallade det för ett ”moment 22”.

Influencers har genom åren haft för vana att söka efter obetalda praktikanter, under förevändningen att man kan ”få in en fot i branschen” men jag upplever att dessa eftersökningar blivit mindre vanliga. Håller ni med eller tycker ni att det är ”same, same”?

Med eller mothåll?

Jag håller inte med Anitha i allt alla gånger, men faktumet att orosanmälningar till socialtjänsten används som ett vapen för att skada – framförallt – offentliga människor är helt galet. 
Att det är vad man tar till i brist på andra sätt att jävlas…

När det här var riktigt aktuellt och jag skrev mycket om det så kontaktade jag de flesta av Sveriges största influencerföräldrar och frågade dem om de blivit orosanmälda någon gång. De allra flesta hade blivit anmälda minst en gång, och vissa uppåt en fem, sex gånger. Anmälningar som varenda gång lagts ner/inte tagits vidare.
Förstår ni resursslöseriet?! Det är ORIMLIGT! (Tack, Kishti Tomita)


Nu pratar inte jag om välgrundade anmälningar gällande barn som man är genuint orolig för, men det fattar ju ni. ?

Influencerbarn i (sociala) medier del 82512

Bildkälla: Anitha Clemence Instastory

Anitha Clemence och Calle Schulmans son Tom-Allan är barnmodell för H&M och mamma Anitha är mäkta stolt och delar bilderna från appen.

Är det någon skillnad på anonyma barnmodeller och kända barn som modellar?
Eller spelar det ingen roll om barnet ändå exponeras sönder på andra medier?

Jag undrar om Margaux, Jakob och deras son gråter i kors över att det inte var han som fick synas i den här kampanjen? 
Jag får ”Macaulay Culkin-vibbar” av familjens sätt att exponera honom på, det slog mig verkligen när jag såg ett klipp på Margauxs Instastory från deras sponsrade seglingsresa.

Bildkälla: Margaux Dietz Instastory

Jag tog till och med en skärmdump på det.
Margaux filmar när en person håller sonen uppe i luften, och det absolut första som sonen tänker på och säger är att Margaux måste ”skicka filmen till honom”.
Vad är han? Fem år?

Här nedan kommer en påminnelse från förr.
Någon skulle kanske kalla det för hyckleri, men jag är på tok för diplomatisk för att göra det.

Vad gör man inte för att få åka på sponsresa och tjäna Youtube-pengar, eller vad säger du Jacob?

Anitha Clemence ryter ifrån till frågvis följare

Anitha Clemence svarar att hon har semester när en följare ber om information om båten hon tillbringar semestern på.
Följaren blir sur och hoppas att Anitha blir bemött på samma vis när hon behöver tips.
Anitha har 57 000 följare på Instagram. Är det rimligt att begära att hon ska svara alla som kontaktar henne om vilka kläder hon har på sig, vilken krog som har de bästa drinkarna eller vilken båt hon hyrt för sin semester? När det inte ens finns en adlink att slänga in?

Jag tycker nästan inte det – semester eller inte.
Vad tycker ni?

Fler reaktioner på Elles portning av Ebba Busch

Åh nej, det är inte över.
Förmodligen inte på långa vägar, men oavsett det så är det inte över.
Medan de forna äkta makarna Calle Schulman och Anitha Clemence reagerar med podd och popcorn så hyllar Mrs Lindh beslutet att porta Ebba Busch från Elle-galan.

Det här verkar vara en vattendelare, större än ”är klänningen blå och svart eller vit och guld?” och kommer nog blötas och stötas om och om och om igen. 
Kanske har stormen blåst över när det vankas en ny gala nästa år. Tror ni Ebba Busch kommer bli bjuden då?
Jag menar, Kakan Hermansson får leda tillställningen, sina klavertramp till trots, så när tror ni Ellegalans associationsskräck för Ebba Busch kan tänkas lätta?
Om ett år? Två år? Aldrig?

Det – mina damer, herrar och icke-binära – tror jag kommer vara hela 2022 års 10 000 kronors-fråga. 
Vad utfallet blir återstår att se, men jag misstänker att försäljningen av popcorn kan komma att stiga veckorna innan inbjudningarna skickas ut, och sen igen när det närmar sig själva galan.

Barn är fan bäst!

Och han har ju inte fel, Tom Allan!!
Kan man kanske stänga in Hitler, Riddar Kato och Putin (när han väl dyker upp) i en fängelsehåla och kasta bort nyckeln?
Låta Katla smälta om den till en liten ringklocka så man hör när hon kommer lunkandes?
*pling pling*
Jag undrar om Tom Allan skulle köpa mitt förslag på problemlösning?

Barn alltså.
De säger de absolut bästa sakerna!

Dubbel trubbel Instagram

Anitha Clemence spelar sig själv i den nya komedin ”Likea”.
Kan vi hoppas på att det här bättre än hennes förra projekt ”Insta sitcom” som gick i graven innan det ens tagit fart?
Jag hade glömt bort att Johanna Nordström också var med i det projektet, och blev påmind om det nu.
Undrar om hon hade medverkat idag, nu när hon blivit rikskändis menar jag?
Vad tror ni?

Jag tyckte förresten att det kändes fullt rimligt att Anitha skulle släppa vin. Det vore kanske något för framtiden?
Knalla in på systemet och köpa en ”Clemence” i stället för en Crémant?

Nu är Yoga Girl en äkta svensk flunsa.
Går till kändis-frisör och allt.
Snart blir det PWs runt Djurgården med Hanna Friberg och gänget.
Check på den!

”Nu skiter vi i krig ett tag…”

Första bilden i Anitha Clemence Instastory var den här, där hon skriver att ”Nu skiter vi i krig ett tag och drar till Tällberg”.
Jag letade framåt och bakåt, i flödet och i story för att försöka förstå varför man skriver någonting så osmakligt, men hittade ingenting.
Efter ett tag dök Anitha själv upp och förklarade i en kommentar till en av mina följare att hon hade publicerat en massa andra storys där hon pratade om krig, och att det är anledningen till att hon skrev ”Nu skiter vi i krig ett tag…”

Då skrev jag det här svaret till henne:

Att det var Anithas sätt att bygga sina stories på som fick henne att framstå som rätt oskön verkar hon inte skänkt en tanke.
Istället äger en konversationen rum, där bland annat det här yttrades.
Du hittar den i sin helhet i Instagraminlägget.


Anitha Clemence kallade mig för ”Lill-Putin” för att jag lyfte fram det smått problematiska i att skriva ”Nu skiter vi i krig ett tag och drar till Tällberg” – oavsett sammanhang just nu.
I should have taken the high road, men föll för frestelsen att kalla henne ”Lill-Calle Schulman” tillbaka, men inser i att det är en förolämpning.
Mot Calle Schulman. Så förlåt för det

Anitha har med största säkerhet fortsatt härja under inlägget, av alla pushnotiser att döma, men jag sa för flera timmar sen till mig själv att ”Nu skiter jag i Anitha Clemence krig ett tag sticker ut med Selma” – trots att det här var mer underhållande än Melodifestivalen.
Det var strålande sol, dagen till ära.

SÅ härligt! ☀️☀️