Det jag kan säga är att jag inte skulle kunna tänka mig att leva exklusivt i en relation eller för den delen bo under samma tak. För mig uppstår riktigt kärlek när man har noll ego och inte äger varandra. I en öppen relation hittar man en annan kärna tillsammans, en kärna som för min del är betydligt mer intressant.

Men jag förstår att det är kontroversiellt och att man förknippar öppna relationer med att det kretsar kring sex. Det har faktiskt inte med det att göra.//Isabella

Isabella försöker förklara sitt och Hampus Hajs öppna förhållande och resultatet blir att läsarna blir än mer förvirrade.
De är alltså ”tillsammans” men inte exklusiva och den här icke-exklusiviteten handlar inte om sex utan om…tja…säg det?
Vad är det man annars är exklusiv med i ett förhållande om inte sex?
Det viktigaste för Isabella verkar vara en bibehållen känsla av att ingen äger henne och det gör mig nästan lite ledsen. Jag har aldrig känt att M äger mig eller att jag äger honom. Kan det vara så enkelt? Att Isabella aldrig varit i en relation där hon har fått känna sig både älskad och fri?
Om hon kände sig kvävd av Odds vilja att hon skulle bli ”klar” med sin karriär så måste det väl finnas andra alternativ än att hålla människor på en armlängs avstånd med en bakdörr ständigt på glänt att glida ut genom om det blir för allvarligt?

Det känns så extremt bara..
Som att hon vill vara tillsammans med Hampus – och kanske till och med vara exklusiv – men tror att det skulle vara ett tecken på svaghet och att det skulle vara signalen till honom att det är okej för honom att svälja henne levande och kväva henne samtidigt som han tar allt som hon jobbat så hårt för ifrån henne.
Så ”HIT men inte längre!!”
Han verkar vara en mycket tålmodig man, den där Hajen men nästan allas tålamod tar någongång slut. Jag hoppas inte att det är hennes gamla ryggsäck från förr – en väska som hon tyvärr inte kan tvinga någon annan bära runt på – som får hans att ta slut.