Det är svårt att inte engagera sig i Isabella Löwengrip, född 1990, eftersom hennes liv har utspelat sig inför öppen ridå sedan hon började blogga som fjortonåring.
I mars i år utsåg Veckans Affärer henne till näringslivets mäktigaste kvinna. Till varumärket hör att hon har en adhd som ger henne entreprenöriell ”superkraft”. För lite sedan meddelade hon att hon även har autism, vilket får ursäkta att hon har rätt att vara lite bossibossig – hon orkar helt enkelt inte lyssna på folk.
Självklart tillhör hon Annie Lööfs entourage.Men det som fascinerar med Blondinbella är att hon har gjort allt det där som annars alltid betraktas som trashigt:
Hon hoppade av plugget, fick barn tidigt, har viktpendlat, har vikt ut sig, har varit med i Let’s dance och har brutit med sin pappa. Hon visar glatt upp sig i spraytan och vita klänningar.
Och nu visar det sig att hon dessutom har blivit blåst av en gangster.//Åsa Lindenborg
Jag är den förste att applådera Aftonbladets kulturchef för sin krönika om Isabella Löwengrip. Det är många huvudet på spiken i hennes text om Isabella, och hade det inte varit för att hennes omnämnande om X som en ”gangster” så hade jag inte reagerat.
Anledningen till att jag reagerar är för att jag på flera håll hört att många anser att just den formuleringen i en så pass etablerad tidning som Aftonbladet ger legitimitet till Isabellas case, trots att det nu visat sig kunna vara helt taget ur luften.
Jag fattar att den formuleringen ger Åsas krönika en extra knorr och att den är skriven med glimten i ögat, men med tanke på att det med största sannolikhet handlar om en helt felaktig bild, tagen ur luften från rent fabricerade berättelser från Isabella Löwengrip, borde den inte tas ner eller i alla fall skrivas om?
Att fortsätta kalla X för en ”gangster” i ljuset av det som pågår är djupt oetiskt i mina ögon – särskilt som det inte är annat än ett rykte, skapat av Isabella själv.
Ska det verkligen få egna, bångstyriga ben i en så pass stor tidning som Aftonbladet?
Jag har bett Aftonbladets Kulturchef och skribenten bakom krönikan – Åsa Linderborg – om en kommentar men hon har inte återkommit med en kommentar.
Ps. Om jag någonsin gör någonting halvdant? Nope.
Föregående inlägg 