Igår var jag ju som sagt och gjorde cellprovtagning, så skönt att få det gjort. Har tänkt att jag ska göra det i typ ett års tid men aldrig kommit till skott, så nu känns det bra att jag tog tag i det. //Janni Delér
Av någon anledning så har jag mens varje gång min kallelse ber mig infinna mig för att få min livmodertapp gnodd men den här gången FÅR jag inte glömma bort att själv ta mig till en drop in-tid.
Man kan tydligen inte lämna ett cellprov om man fortfarande har mens. (Det visste inte jag första gången)
Att lämna cellprov är någonting SÅ himla viktigt att jag inte kan påminna om det nog här på bloggen och med hjälp av Janni gör jag det ytterligare en gång!
Gå, gå, gå på din kallelse eller en drop in-tid om du missat din avsatta tid!!!!!!!!!!
Föregående inlägg 
Gick på min tid i april. Det visade lätta cellförändringar och blev skickad vidare till kvinnokliniken. Väl där tog ytterligare prov och läkaren tyckte det inte såg ut att vara nått. Fast det var det. Nästa onsdag ska jag till sjukhuset och göra en konsiniering ( stavning?). Med andra ord, gå och ta provet! Under 2014 när jag tog provet i samband med graviditet visade provet ingenting så det kan hända en del på bara ett par år.
Typ samma här. Tog ett prov när jag var gravid 2015 som inte visade förändring. Gjorde nytt prov i april och fick svaret för ett par månader sen att jag hade HVP och lätta förändringar. Var för ett par veckor sen och gjorde kolposkopi och väntar nu på svaret. Läkaren sa att hon tyckte det såg bra ut men jag skulle vilja göra konisering även om det fortfarande bara visar lätta förändringar då jag har haft hpv i minst 11 år, så lär ju inte cellförändringen gå tillbaka av sig själv, men läkaren sa att man inte gör det oavsett. Känns så otryggt! Blir som att gå att vänta på att förändringarna ska bli värre så de kan göra operationen, för sannolikheten att det blir värre när hpv inte läkaren ut själv, är ju rätt stor.
Samma här, Emmeli. Jag tog cellprov när jag var gravid 2011, visade inget. 2014 opererades jag för grava cellförändringar, (då gjordes alltså en konisering) Sista åren är jag på alla jag känner att ta cellprov, det är så viktigt!
Lycka till och hoppas allt går bra!
Man ska väl inte ta cellprov när man är gravid? De frågade mig sist för då hade jag inte fått göra det.
Det beror på vilken vecka en är i. Ena graviditeten gick det bra men när jag frågade om det nästa graviditet så fick jag inte pga för långt gången. Har för mig att det måste göras innan v 15.
Jag är gravid och mina cellförändringar har blivit värre så därför har jag gjort cellprov i v 8, kolposkopi i v 15 och cellprov idag i v 28. Så jo, man kan göra cellprov vid graviditet, men tror att de helst undviker det om man ”bara” har lätta förändringar.
Kommer förmodligen bli en konisering sen när bebis kommit ut.
Kan bara hålla med! Det och mammografin ska man inte slarva med, livsviktiga saker.
Instämmer! På mitt första cellprov som 23-åring hade jag grava cellförändringar och fick opereras ganska omgående. Så detta gäller även unga kvinnor!
Jag vågar tyvärr inte.
Jag var med om en våldtäkt för många år sedan och tyvärr sitter det i att jag inte klarar något som är smärtsamt i underlivet.
Jag får ångest och panikattack bara av att tänka på cellprovet. Jag blev övertalad att göra det en gång och jag var förstörd lång tid efter och mådde fruktansvärt dåligt. Det räckte med smärtan från när min barnmorska tog provet för att jag skulle ner i ett psykologiskt svart hål. Jag önskade verkligen att jag kunde göra det. En del barnmorskor är så jävla hårdhänta också så det avskräcker mig också.
Håller med ang hårdhänt. Jag gjorde en kolposkopi för några veckor sen pga cellförändringar. Berättar för barnmorskan att jag lider av förlossningsrädsla (vilket triggas av såna här situationer) samt att jag har skador efter förlossningen vilket i princip gör att jag knappt kan ha sex längre, och ännu mindre ha en ”skohorn” uppkört i underlivet utan att svimma. Berättade detta för läkaren innan hon satte igång och ändå så använde hon inget glidmedel och det slutade med att jag tillslut fick typ skrika åt henne att sluta för jag hade så ont. Efteråt gjorde det så ont pga mina tidigare skador att hon var tvungen att skriva ut bedövningskräm som jag fick kladda på i underlivet. Hade ont i flera dagar efteråt. Vill såklart inte avskräcka dig med min historia, kanske kan du be om typ lugnande innan? Jag tänker att besöket kan rädda mig från att dö ifrån mitt barn, och då blir det värt det trots ångest, att jag får så ont så jag håller på att svimma, och att jag knappt kunde sitta på flera dagar efteråt.
❤
Berätta för barnmorskan om vad som hänt dig och varför du är rädd och drar dig för det. Be även om att få lugnande innan och smärtstillande som tex. Midazolam och Citodon för att inte dra igång smärta under undersökningen och efter. Var heller inte rädd för att be om en annan barnmorska/läkare tills du känner att du hittat någon du känner dig trygg med och som verkligen förstår din situation.
Jag missade ett cellprov då det krockade med en operation och sen glömde jag bort det då dom inte kallar igen eftersom det är frivilligt. Jag fick grava cellförändringar som behövdes kollas upp med kolposkopi och som sen radikalt opererades bort.
Jag har problem med kraftiga samlagssmärtor som även utlöses av gynundersökningar. Cellprovet var ett rent helvete och jag fick söka in akut 5ggr på 4 dagar pga. Smärta. Utan att bli trodd på akuten. Nu har dom förstått problematiken och man gör inga undersökningar utan lugnande och smärtlindring i förebyggande syfte. Operationen fick jag göra i narkos (brukar annars göras med endast lokalbedövning) och rejäl smärtlindring under och efter ingreppet.
Så det finns hjälp att få, du kan även be om att få prata med kurator innan och efter. Stå på dig och försök klara av att ta cellproverna. Dom kan rädda dig från så mycket mer jobbiga och tuffa undersökningar och behandlingar.
Jag är så ledsen för vad du varit med om. Ingen ska behöva genomlida det. Ingen ska ta sig rätten över någon annans kropp. Den är bara din att bestämma över. Jag hoppas så att du får må bra och ändå kan leva ditt liv som du vill utan ångest negån dag ❤
Kan man gå til privat gynekolog i stedet for barnmorskor?
Lider själv av samlagssmärtor nu efter ”traumatiska” upplevelser vid två konoseringar samt provtagningar.. hur kom du ur det? ❤️
Vågar inte heller. Jag VÅGAR inte. Det är min största sträck. Blir irriterad på folk som inte förstår hur det känns att inte våga något. Jämför det med att inte våga bada med spindlar eller hoppa bungy jump eller vad som nu är er största skräck. Önskar att jag kunde få lugnande och ögonbindel och hörlurar och har på riktigt (!) bett om detta men på min vårdcentral kunde de inte ge lugnande och de ville dessutom att jag skulle kunna höra vad läkaren sa under tiden.
Jag vågade inte heller, hade aldrig varit hos gynekolog i hela mitt liv (har iofs aldrig haft anledning till det trots aktivt sexliv sedan 18 år) så första gången någon utomstående ens var där nere var alltså när jag tog mitt cellprov vid 26 års ålder (tre år sen nu). Jag hade skjutit upp det i alla år som jag fick mina kallelser, men efter att plötsligt ha fått en blödning efter sex en gång så kände jag att jag måste gå. Var rädd att inte kunna få barn om jag inte eventuellt löste något som kunde lösas. Jag hade hjärtklappning och ångest i flera dagar innan men jag bara sket i allt och gjorde det. Det gjorde lite ont men det var över SÅ snabbt och det visade ingenting på mig. Är så glad att jag gick och att jag kunde få barn sen. Snälla gå!! Jag var/ÄR du och kommer ha ångest även nästa gång jag ska gå men snälla gör det. Du kommer vara såååå stolt och lättad efteråt <3
Man kan ta cellprov på gyn med lugnande, det gör min dotter varje gång. Man kan säkert ringa och boka i förväg.
Många kramar ❤
Jag har också problem med det. Försökte först gå på en dropin tid, men de såg inte tappen första gången och jag var då tvungen att få en bokad tid. Eftersom mina tårar rann längs kinderna båda gångerna sa barnmorskan att jag alltid ska be om en bokad tid hos någon med lång erfarenhet för min egen skull. Skulle du kunna göra motsvarande? Försöka ringa runt och få en tid? ❤
Det kanske inte tar bort alla känslor, men det kan göra det lite lättare. Boka in något efteråt utan gå hem och ta hand om dig själv. Jag gjorde misstaget att ta möten efteråt. Inte värt det.
Önskar att jag kunde hjälpa dig ❤
”Boka inte(!) In något” försökte jag skriva
Byt barnmorska, någon som du kan prata med och vet om vad du har varit med om!
Jag har varit med om samma sak, jag ville dessutom träffa mina barnmorskor innan och kändes det inte rätt så sa jag nej, till slut fick jag träffa chefen för avdelningen och hon tog hand om mig, hon var verkligen jättebra och lugn.
Förstår absolut att det är jobbigt, men ge inte upp ❤️ Det finns snälla barnmorskor som inte är hårdhänta.
Samma här. Men jag fick ta prov själv med en provsticka och skicka in. Inte lika tillförlitligt kanske men det indikerar väl ändå om man behöver följa upp med fler prover eller om något helt uppenbarligen är fel.
Det skulle jag också vilja göra! Ta provet själv, hemma. Hur gör man för att få det?
+1 på den, hur går det till?! Mvh aldrig gjort cellprov pga fegis…
Usch samma här riktig fegis. Blivit dåligt behandlad av 2 bm, båda skulle kolla min ska chokladcysta o vifta bara bort problemet när jag berätta hur jag lider. Orkar inte gå dit mer. Blir bara förnedrad. Har dessutom endometrios så lider av de med o chokladcysta. växer vid varje mensvecka för att sen krympa vartefter mensveckan lider mot sitt slut. Får ej ha ppiller pga har haft högt blodtryck o blodpropp i familjen. :-/ vill inte trycka in nån spiral heller (fegis ja. suck.
Hej! Jag har också blivit utsatt för våldtäkt. Jag vill bara säga att man kan få jättebra stöd då, extra sköterskor som är med en, jag tror t.om man kan få bli sövd alternativt få lugnande. All lycka till och massa kärlek till dig!
?? skickar massa goda tankar. Går det att fråga om at få göra det i narkos eller at du får medisiner som är beroligende?
Är det bara jag som tycker det gör väldigt ont? Eller har jag haft otur med hårdhänta barnmorskor?
När jag hade cellförändringar för några år sedan knipsade de av en bit av livmodertappen. Värsta jag gjort i mitt liv, tusen gånger värre än att föda barn ?
Man har ju ingen ytkänsel på insidan, så du ska inte känna själva borsten. Däremot brukar jag få lite mensvärkskänsla efteråt, kan vara svag eller superstark
Jag har gjort cellprov och vävnadsprov flera gånger och aldrig tyckt det gjort ont .. vävnadsprovet tycker jag bara sticker till lite men sen är det över. Säkert olika för alla hur mycket det känns kan jag tänka mig
Du har nog haft otur, bor i storstad och gick på en helt vanlig landstingsägd BM-mott. Inte fött barn och upplever att jag är rätt känslig där nere men blev professionellt emottagen och tyckte inte att det kändes att lämna cellprov. Men jag kan ju bara tala för mig själv. Lyxen att vi ens har möjlighet att få gå på cellprov och att jag sen ska få gå på mammografi gör att jag iofs har en väldigt hög tolerand och tröskel för obehag. Är så tacksam för att få lov att gå på det utan att behöva betala något typ.
För mig har det varit olika, jag gjorde det tre gånger på att halvår pga lätta förändringar. Första gjorde inte så ont, andra höll jag på att svimma (hon måste kommit åt nånting), och tredje var som första dvs inte så ont.
Kolposkopin (att dom knipsar av en liten bit) kändes som ett nyp och gjorde inte så ont för mig. Det är helt enkelt olika och beror kanske på barnmorskan osv osv 🙂
För mig gör det ont oavsett hur försiktig barnmorskan är. Men jag kan å andra sidan inte ha tampong eller ha sex utan att jag får jätteont, så jag är rätt känslig. Vet anledningen till att jag är det också.
Men när jag har varit på cellprovtagning (eller vanlig gynundersökning) så brukar jag se till att ha någon med mig och att ha värmedyna och choklad (alltid choklad, haha) redo hemma så att jag bara kan ligga och göra ingenting sen.
Oftast säger barnmorskorna ”nej men det gör ju inte ont!” när man har berättat att man är extra känslig och brukar få ont, och är orolig att det gör det även denna gång. DET är jobbigt, tycker de allt som oftast förminskar ens känslor. Istället kanske de borde säga ”jag förstår” bara.
Gå til privat gynekolog! Kostar lite mer, men är värt det. I Norge kan man göra det på läkarkontoret, men jag betalar heller lite ekstra och går till en privat gynekolog som är spesialist på området, gör dette varje dag och tar lite mer hensyn. Det kanskje är annorlunna i Sverige siden ni pratar om at det göra hos barnmorskor?
Varför är privat bättre än offentlig vård? Ärligt. Tycker inte en norrman ska uttala sig om svenska sjukvårdssystemet, ofta beror uppfattningen på medial bild.
Därför att privat så gör en gynekolog provet och annars är det en barnmorska. Det är skillnad på hur de använder sina instrument. Skulle aldrig göra provet hos någon annan än en gynekolog.
Jag bodde tidligare i Sverige i flera år, så har nok erfarenhet till at kunna uttala mig även om jag nu bor i Norge och kommer här i från. Jag tenker som så at en gynekolog (om det er privat eller offentlig) alltid är et betre val enn en barnmorska eller en läkar på en vårdsentral. Grunnen är den ekspertisen en gynekolog har jamföra med medisinsk personell som också har andra uppgifter. Sen föredrar jag just privat gynekolog inte för att det nødvendigvis är betre änn offentlig gynekolog, men for att man får tid snabbare, man får svar snabbare, och etter min erfarenhet lyssnar dom mycket betre om man har utmaningar med att ta prov/är redd etc. I tillegg har jag råd med privat gynekolog, och ved att gå der tar jag inte «tar upp en plats i køen» i offentlig sektor, där det är många som venter.
Är det inte bättre att alla får möjlighet till gynekolog och att statliga pengar går till att utveckla expertis för alla att kunna gå till – än bara de som har råd?
Tycker inte förklaringen känns vettig. ”Jag har råd med privat vård så går dit för att avlasta vårdköerna”
Du vet om att staten betalar oavsett?
Det som händer är att du får bättre vård för att du får mer pengar. Så filosoferar vi inte i Sverige generellt sett.
Politisk fråga, jag vet. Är inte vänster men drar mot rött i vårdfrågan. Försöker att hålla mig saklig men man måste därmed ha flertalet anledningar och utfall i fråga när man ska diskutera det här.
*du får bättre vård för att du betalar mer
Givetvis menar jag at alla skall ha möjligheten att gå til gynekolog, inte lägg meningar i min text som inte finns. Att det finns private aktörer som supplerer offentlighetens erbjudan ser jag inte som fel, utan der ger alla goda möjligheter i dags läge. Och just dags läge er en viktig poeng här. Och du har helt rett i at det är en politisk fråga som också måste løses der. En endring på att strukturera om och prioritera pengar inn i vården styrkas inte av at en person her och der låter bli att använda privat gynekolog når den möjligheten finns. Ska man bidra till att strukturera om och prioritera pengar inn i vården får man delta i budgetprosesser politisk, och større organsisasjoner som sejer till på riktig tidspunkt har større møjlighet att få till endring. Jag vil påstå at det är naivt att tro att offentlig vård blir betre om jag går til min fastlege eller offentlig gynekolog. Då är det mer effektivt om jag är aktiv politisk och passar på at delta i organisasjoner som sejer till i budgetprosesser. Något jag gør.
Jag har jättedålig erfarenhet av gynekologer och jättebra erfarenheter av barnmorskor så håller inte alls med dig där
Tycker inte det känns knappt. Ändå knipsade hon bort en bit pga haft förändringar länge. Tyckte inte det kändes. Tyckte inte heller det gjorde ont att sätts in kopparspiral. Det värsta jag gjort i fiffi-väg var en hinnsvepning eller liknande där läkaren f*cking drog i någonting (oklart vad) så att värkarna skulle komma igång. Vidrigt!!
Jag va och gjorde mitt cellprov för 2 veckor sedan och jag blev mest chockad över hur snabbt det gick? Det va verkligen bara upp i stolen, blunda, sen klart! Gick på 1 minut. Kände inget heller, och hon var väldigt trevlig.
Ett tips för att känna sig mindre obekväm: ta på dig en lång tröja som går över rumpan med leggings som du enkelt kan dra av dig bakom skynket, då behöver du inte gå med rumpan bar till stolen och kan direkt när det är klart bara dra ner tröjan och dölja, gjort så varje gång!
Verkligen mitt bästa tips också när det kommer till alla typer av gynekologiska undersökningar! Lång tröja! Det känns MYCKET bättre. Och gör inte som jag gjorde sist när jag råkat knyta min ena sko i någon omöjlig dubbelknut. Tog en evighet att få av skon och det är ju inte ett ställe man vill stanna på längre än nödvändigt 😉
Jag är nog känslig då för det gjorde jätteont på mig. Mådde illa av smärtan i några sekunder. Så skumt och känslgt ställe att gräva på ju. Men efteråt var det ingen fara.
Jag brukar känna ett stick och sedan blöder jag en dag, men inte värre än så.
På mig gör det oxå vansinnigt ont!! De har förklarat att min livmoder tapp ligger lite ”snett” så det är svårt att komma åt den på ett bra sätt. HATAR att gå och ta dessa test. Föder hellre fem barn istället… Men jag tänkte försöka få tag i ett sånt självtest istället! Ges tydligen bara i vissa län(?) men tänker att det borde nog gå att få tag i…?
Varför är jag ens satt på modd?
Ibland fastnar man i modd av något ord eller bugg. Bara att ha tålamod. Det är inte säkert att just du är satt på modd.
Går kommentarer som ”varför är jag satt i modd” rakt igenom så är man inte satt på modd utan då är det ett ord som fastnat. 🙂
Håller med, bara GÖR DET. För de allra flesta känns det ingenting och även om det skulle upplevas lite obehagligt så är det alla gånger bättre än hur cellförändringar eller cancer skulle upplevas. Det går så fort att man knappt hinner reagera och är en så enkel livsförsäkring.
Så är det verkligen inte. Hatar er som skriver så för det är inte sant, ni talar bara utifrån ER SJÄLVA och det är inte bara att ”göra det” om man får så ont att det orsakar dödsångest och man får psykologiska men för det, om du läser de andra kommentarerna bland dem som varit med om våldtäkt och sexuellt våld så är det så OERHÖRT vidrigt att genomgå och kan förstöra hela ens mentala hälsa som det gjorde för mig förra hösten, hade panikångest i flera veckor efteråt. Och att bli kränkt och illa behandlad av en ignorant/elak barnmorska eller gyn i den processen som ofta kan hända i en sådan situation är bara det tillräckligt i sig, men blir då oftast istället grädden på moset av ens upprepade trauma. Alla som dock inte har ett så extremt känsligt underliv att de inte kan ha sex för att smärtan är outhärdlig och upplever att ta cellprov som en våldtäkt verkar ha noll empati och förståelse för detta. Men om ni ska vara så jävla kalla och ignoranta så kan ni ju isåfall låta bli att uttala er. Tyvärr så är ni alltför många som uttalar er på detta sätt, vilket är anledningen till att jag ens skriver detta. Skäms på er, för att ni får våldtäktsoffer att må hundra gånger sämre. Inget bra sätt att uppmana sina medsystrar till att ta cellprov på.
Ignorera inte heller förändringar i huden!
https://finalyan.se/jag-vill-bara-beratta/
Håller verkligen med! Jag gjorde inte det i tid..
Fick operera bort allt utom 1 äggstock 🙁
Så gå om ni får kallelse!
Inte för att det hör ihop, men sitter här med två cystor på äggstockarna, för andra gången på mindre än två år och ska återigen opereras ?
Så jag säger bara GÅ. Kolla allt ni kan!
Bor i Tyskland & här är det cellprov en gång om året som gäller & äter man p-piller så är det var 6:e månad. I september dog en vän till mig i spridd livmoderhals cancer, bara 30 år ung.. så så sorgligt…
Beklagar förlusten ?
Då jag tog papa prov gjorde de inte alls ont. Har världens bästa gynekolog (går privat här i finland) så kände absolut ingenting. Vilket var skönt för man har ju hört skräckhistorier?
Så himla viktigt! För ca en månad sedan gick jag på mitt cellprov. Idag har jag hunnit gå på mitt andra cellprov och fler provtagningar inför en operation, så allt har gått rätt fort. Jag vet väldigt lite just nu, bara att jag har cellförändringar som ska bort. Och ska nog opereras kring jul om jag förstått det rätt.
Gå och ta provet!! <3
Jag är 26 och har aldrig vågat gå dit..
Gå! Det är inte så farligt som man får det att verka i huvudet. Jag var lika dan, men sen när jag väl satt där kändes det inget och jag tänkte inte alls på om hon stirrar på mitt rövhål/ mina röda prickar efter rakning/om jag luktade osv. som jag oroade mig för före jag gick dit.
24, snart 25, aldrig vågat..
Jag är för tillfället cellförändringsfri sedan konisering i oktober? Dramatisk upplevelse med komplikationer dessvärre, men alternativet hade varit att med tiden få cancer, så tack och lov för cellprov!
Nä, inte ens grova förändringar leder i de flesta fallen till cancer.
Efter cancer in situ kommer cancer stadium 1, om de inte tas bort och fortsätter förändrad. Men bra att du förminskar problemen, precis vad som behövs för att få kvinnor att lämna cellprov.
Det är 30% chans till självläkning även på höggradiga förändringar enligt studier så att att CIN3/CIS alltid leder till cancer är FEL. Större risk för cancer ju äldre man blir dock.
Bra att du hjälper till att sprida detta viktiga! ?
Själv tog jag prov för exakt två månader sen och skulle få svar inom två månader så att.. jag är så jävla nervös och har dålig feeling men är iofs lite hypokondrisk av mig också.. Det är förjävligt att gå och vänta på svar och det är inte roligt att ta provet men hellre det än bli allvarligt sjuk!
Ta hand om er kvinnor?❤
Ibland undrar jag om alla kvinnor utom jag har fittor stora som hinkar! Får inte ens in en tampong och den där jävla hyllkonsolen som barnmorskor har ska vi inte ens prata om. Blir svimfärdig bara av att se en gynstol och kommer antagligen aldrig klara av att ta cellprov. Blir ju inte heller bättre av att mitt första cellprovsförsök utfördes av en barnmorska som blev irriterad när jag grät och sa att det gjorde ont (då hade vinkelhaken bara stoppats in några centimetrar) och som svarade: ”nej det gör det inte alls!”. Jävla helveteskärring. Hade det där hänt idag hade jag anmält henne på tre röda men då var jag ung och osäker och tänkte inte ens på det…
Det är inte smärtproblematik snarare än problem med att det är trångt? Vestibulit eller liknande? Tänker eftersom spekulumet trots allt gick plats men att det gjorde så ont på dig.
Ja det är möjligt att det är spändhet och smärta som är problemet, men ibland undrar jag om jag är vanskapt. ?
Har aldrig haft i hela spekulumet eftersom det gjort så ont att det inte gått.
Senast jag var till gyn så hade hon en mindre variant än den vanliga (vet ej vad verktyget heter) pga liknade besvär som dig och det underlättande en del så fråga om det när du gör nästa kontroll 🙂 Och var inte rädd att säga ifrån och redan innan besök påpeka din oro och hur viktigt bemötandet är för det är inte alltid en självklarhet trist nog..
Tack för ditt svar; ska ha detta i åtanke! Tänkte att jag ska försöka få tag på en fysioterapeut som är specialiserad på just kvinnohälsa. Så jag kan lära mig att slappna av…
Förlåt får man vara fräck och fråga hur du har sex? 😮
Jag kan faktiskt ha svårt med tamponger med, men det är mest för att de är torra tror jag. Vid sex är man ju våt och vid gynundersökning/cellprov använder de ju rejält med glidmedel. Men väldigt ful att säga att det inte gör ont, bara för att hon inte tycker det. När någon spänner sig så gör det faktiskt ont! Och man kan inte kontrollera musklerna på det viset, är man rädd så blir det ju så automatiskt… :/ Tycker du ska be om lugnande tabletter innan för att kunna slappna av. Och kankse även bedövningssalva där nere?
Tack för dina tips! Ja det blir ju nästan omöjligt att slappna av och precis som du skriver finns det rädsla inbakat i det hela… så det är komplicerat!
Har nästan aldrig lyckats ha smärtfria vaginala samlag och de senaste pojkvännerna har jag inte haft med samlag öht. Fast jag skulle gärna vilja ha det; känns som att något fattas. Har dock inte så mkt sexlust kvar nu heller, och det finns det olika anledningar till men det hjälper ju inte direkt att jag blir spänd och rädd av att tänka på mina tidigare samlagsförsök.
Moppjävel jag har efter sju års helvete nu lyckats ha samlag, smärtfritt, efter en operation. Hade både grov vaginism, för litet hål och för mycket smärtnerver i området, hade testat typ allt inkl vidgning och botoxbehandlingar men hade aldrig haft samlag. Alltså överhuvudtaget.
Hör gärna av dig om du vill prata (alla med liknande problem såklart!), Cam har min mailadress.
Fy fan vilken kamp!!! Är impad över att du tagit dig igenom detta. <3 jättegulligt att vi som vill får maila, tror faktiskt jag ska göra det! TACK 🙂
Hej,
Vet att det var ett tag sen du skrev detta men undrade om du skulle kunna berätta mer om din behandling? Lidet av samma situation som dig och är så olycklig.
Jag vill/behöver verkligen prata med dig om detta! Men vem är Cam?
Vad jag tycker sjukvården är dålig på är att informera mer om VAD cellförändringar är. Jag hade förut inte fattat att det är otroligt VANLIGT. Och framförallt att de i de allra flesta fall inte är FARLIGT! Jag visste ingenting!
När jag fick hem ett brev om cellförändringar började jag störtböla och trodde jag hade cancer, skulle dö, aldrig få barn. Riktigt så är det inte. Går man på cellprov hinner det inte utvecklas till cancer (tar flera år)
Jag hade cellförändringar steg 3 (finns 3 steg) och tog bort dem under sövning pga extremt smärtkänslig, oftast gör det i vaket tillstånd. Jag är efter det fri från cellförändringar och får fortsätta gå på kontroller jag blir kallad till, har inga men från det alls!
Supersuperviktigt att vi går på kontroller och att vi lär oss att det inte är farligt eller ovanligt! Ofta så försvinner cellförändringar av sig själv dessutom, och man kan ha mer förändringar under vissa tider på månaden!
Alla: do it!! Jag har gjort det når jag har fått innkallelse varje gång. Sen var jag inne for at kolla något annat och tog et prov innan det var dags. Då hittade dom celleforandring CIN2 i februari och fikk operera/konisera i april. For mig var det skremmande, men har gått bra. Det var mest alla tanker som var scary. Det har dock strulat til mina planer om barn. Jag är 33 år och märker at varje månad counts. Man får vänta ca 12 mnd efter operation med att bli gravid, och sen också efter at vaksinasjonsprogrammet er ferdig (det tar 9 måneder). Man kan starta vaksinationsprogrammet direkt efter operation, men det var det ingen som berettade mig (jag tolkade det som om jag kunde begynne vaksinasjonsprogrammet efter 6 måneders kontrollen). Nu är jag midtveis i vaksinasjonsprogrammet. Läkarne sejer att celleforandringer tar tid, men kan också gå snabbt, som hos mig. Kör test! Det är ingen som vill tacka dig for at du låter bli!
Vaccination? Känner inte igen det från svensk vård vid cellförändringar.
HPV vaksine heter det här. I samband med konisering i Norge gjør man det, tre stk innom 12 mnd. I Norge är det även et «vaccineringsprogram» for alla tjejer under en viss ålder, som får dette gratis. Det började bare for något år sen. Vi som är eldre måste betala (totalt 4500 kr)
Det heter Gardasil i Sverige
Just det, mener det är samma navn medicinsk här. Vaksinen är mot HPV virus, så var det ?
Numera får alla tjejer det vaccinet gratis i åk 6 i skolan. Toppen! ??
Too little too late if you ask me. Toppen för DEM som kan få det ja och deras anhöriga menar du. Vi andra då? Jag blir bara mer och mer bitter på de yngre (och oftast otacksamma) generationerna som får så mycket privilegier.
Snart kommer man få göra provet själv och skicka per post. Det ser jag fram emot!
Men alltså hur funkar det? ? hur vet man att man gör rätt?
åh när??
Mnja…. Uppsala läns landsting testade det och det slog inte så väl ut. Alltför många tester var felaktiga och det gick inte att utläsa korrekt resultat. Så nu för tiden kallas alla i Uppsala till barnmorskan för att ta provet.
Svårt att ta det själv då det ska tas från olika ställen. Det där är inget man vevar på med själv.
Vid konventionell provtagning ska man få med celler av två typer, vid övergången i livmoderhalsen. I hemmatesten letar man istället efter HPV.
Ja för bövelen, ta testet!
Hellre ett test för mycket än att en dag står där och få veta att det är försent….
Håller med om att det är viktigt!
Skulle egentligen gjort mitt första cellprov igår men födde barn för tre veckor sedan, så avvikande tiden och ska göra det i samband med efterkontrollen istället. ☺
Har inga problem med gynekologiska undersökningar annars bortsett från att det är lite obekvämt, är dock rädd att det ska göra ont nu efter att jag fött barn. Är ju inte dags för kontrollen ännu så svullnaden kanske lägger sig tills dess men just nu känns det inte kul att undersökas där nere alls eller göra cellprov. ?
Har Janni Deler en bloggande syster också eller har jag fel?
En fråga!
Har någon som jag?
Jag har lätt cellförändring men UTAN HPV.
Trodde alltid man hade HPV om man hade förändringar ?
Och ja, kolla. Det är en livsförsäkring!
Jag har också haft det. Förändringarna läkte ut av sig själva. Provet visade negativt på båda HPV-varianterna som man testar för.
Okej. Så bra. När tog du nästa test igen då? Dom anser att jag ska gå på normala kontroller (3 års intervall). Det tycker jag låter märkligt eftersom man ändå har förändring men inte HPV. Men vad vet jag ?
3 år senare togs nästa prov, då fanns inga cellförändringar kvar. De ville följa upp förändringarna jag hade från början men jag var dum och struntade i det, dels för att jag var gravid och också för att det ju stod att det inte var HPV. Jag hade gjort annorlunda idag, men jag är lättad att det i slutändan inte var något allvarligt iaf.
HPV kan ju ha läkt ut vid tillfället cellförändringarna upptäcktes.
Tog cellprov för första gången den 8 oktober (är 25 år) men har fortfarande inte fått svar. Jag har dessutom hypokondri och är sjukt orolig för svaret. Barnmorskan sa att jag skulle få svar om 4 veckor. 🙁
Men du ska inte ringa och fråga om det? Brevet kan ju ha kommit bort (troligtvis inga förändringar). Ring och fråga om svaret inkommit och säg att du vill veta det då. 🙂 Jag jobbar inom vården, med administration, inga konstigheter att patienter ringer och undrar om provsvar, röntgensvar, m.m. fakitskt har inkkomit.
Jag tog cellprov i början av september och skulle få svar efter två veckor. Det gick två månader och jag hade inte hört något, så ringde, och de hade visst bara glömt höra av sig… Men det var normalt 😀
Tyvärr är det brist på både cytodiagnostiker och patologer i Sverige, det kan förlänga svarstiderna.
Oj, vilka väntetider. Jag bor i Norge och får ett sms av fastis inom 1 v med svaret. Trodde det var samma överallt, ett snabbt rutinprov.
Till de kvinnor som är rädda och tycker cellprov gör ont och är skitjobbigt:
JAG FÖRSTÅR ER! Vill bara säga att jag absolut förstår och att jag har lite tips. Mitt första gynbesök i sena tonåren var hemskt. Efter det var jag livrädd för gyn/barnmorska. De var stressade, hårdhänta, oförstående. Jag tog mod till mig och gjorde cellprov tre år senare än man egentligen ska första gången, för jag var så rädd och orolig. Trots att jag grät och spände mig som en fiolsträng lät de en student göra cellprovet. Det tog tid, gjorde ont, och till slut fick hon ge upp och låta den rutinerade barnmorskan ta plats mellan mina ben. Suck… Jag var så ledsen och arg. De var också stressade p.g.a. drop-in tid med många i väntrummet.
Tre år senare var det dags igen och jag tänkte att jag väntar på en kallelse och får fundera då hur jag klarar det… Men det kom ingen, konstigt nog. Ett halvår senare skulle jag ha nya p-piller och barnmorska, en mycket trevlig ung kvinna, sa ”Men du ska vi inte göra cellprov?” och hon såg hur jag blev likblek. ”Okej du är orolig, ingen fara, men ska vi boka in en tid på fredag så du får förbereda dig och så tar vi det superlugnt?”. Jag tog chansen då hon var så trevlig och lugn. På fredagen var det dags och hon var såååå snäll och lugn! Hon sa att det bara var att säga till så skulle hon sluta. Hon pratade på om andra saker och berättade även lugnt om vad hon gjorde där nere. Det var inte bekvämt, så klart, men det gjorde faktsikt inte alls ont och det gick så fort! Just att hon var så lugn gjorde att jag slappnade av lite bättre och hon var fantastiskt duktig på att vänta med ”det värsta” tills jag faktiskt hade slappnat av lite där i stolen.
Så jag råder er med fobi att hitta RÄTT barnmorska, boka in en tid som är avsatt just för er (skit i stressig drop-in!), och var säker på att barnmorskan förstår att ni är rädda och spända och att hon kommer ta hänsyn till detta. Jag var verkligen superrädd och spänd, men nu känner jag inte alls oro för nästa cellprov om två år, för jag vet vem jag ska gå till. 🙂 Bor ni i Lund så kan jag tipsa om mottagning och vad hon heter i förnamn.
Ja tack, gärna tips!
Barnmorskemottagningen Södertull 🙂 Hon heter Liv i förnamn. Vill inte skriva ut efternamn här så klart, men tänker att om någon vill boka tid hos henne kan man ju ringa och säga ”En vän tipsade mig om er barnmorska Liv som jag vill gå till”, det finns bara en. 🙂
Gick första gången (jag är 28) i september tror jag. Var skiträdd, verkligen livrädd för det. Men det gick supersnabbt och kändes knappt alls. Nypte till lite bara.
Så gå allihopa. Det kan rädda liv.
Du vet väl inte om hur det känns för andra bara för att det inte gjorde ont på dig. Önskar att ni som tror att det inte kommer göra ont på andra bara för att det inte gjorde ont på er kunde hålla tyst, då ni får folk att tänka att det är lugnt, och sedan går dem och kan eventuellt vara med om något som upplevs som att bli våldtagen. Min idiotiska morsa gav mig också falska förhoppningar om att det inte skulle göra ont. Fick så ont att jag började gråta och blev kränkt av en hemsk barnmorska som hånfullt och irriterat frågade om jag aldrig haft sex förut. Tredje gången jag gjorde det i höstas så var smärtan värre än sist och jag fick så ont att jag hyperventilerade och svettades och nästan svimmade, det triggade igång flashbacks av en våldtäkt och jag hade panikångest i en vecka och min mentala hälsa förvärrades oerhört mycket. Det kändes som en våldtäkt.
Superviktigt ämne! Bra att du skriver om det.
Jag gjorde mitt första tidigare i höstas. En jättetrevlig kvinna som var väldigt lugn, tydlig och försiktig. Reagerade hur snäll och noggrann hon var, med tanke på alla skräckhistorier man läser om upplevelser i gyn-stolen online 😮 Hon sa tex ”Nu lägger jag min hand här på ditt lår” innan hon liksom ens rörde vid mig.. Var helt överraskad och allt gick bra 😀 Så det finns bra historier också <3
En väldigt billig livförsäkring. förstår inte hur man inte kan går och ta testet? Har tagit alla mina och är över 40 nu.. Så jag har dessutom blivit kallad till mammografi, smidigt och gratis.. Hur man kan strunta i något så viktigt övergår mitt förstånd.. gratis, smidigt och gör inte ont.. var ligger problemet?
Läs alla kommentarer av kvinnor som det har gjort ont för eller har andra traumatiska upplevelser i bagaget?
Var problemet ligger? Ja du finns många problem. Däribland oförstående bm som just frågasätter va problemet är och att de inte finns nå å va rädd för! Dem kan inte ens historia. Så de ska enbart va tysta med att säga åt en vad man får känna, och ge bra vård istället!
Och jag kan inte förstå hur man kan vara över 40 år och kvinna och veta så lite och uttrycka sig/tänka så oerhört tanklöst och dumt. Våldtäkter och sexuella trauman, smärta i underliv, vaginism, osv osv, hallå, existerar det inte i ditt vokabulär eller? Du borde skämmas. Fattar inte att det ska vara så svårt att tänka efter innan man skriver, varför har så många så svårt med logiskt tänkande och empati? ”Gör inte ont”… För mig var det som att bli våldtagen en andra gång. Så jo, det gjorde ont, väldigt väldigt ont. Men det värsta är det psykiska traumat som förstörde min mentala hälsa på nytt. Hade panikångest i en vecka efteråt.
Jag får ångest av att läsa om det, blev så illamående förra gången och det var förfärligt. Det är nåt med att en främmande person ska sticka upp ett instrument i en + att man ligger som en kalkon som är så skrämmande för mig men efter att ha läst alla kommentarer så känner jag att jag kanske vågar boka en tid imorgon ❤️ Hoppas att det är möjligt att få lugnande annars vet jag inte hur jag ska slappna av
Känner som du! En del fina kommentarer som faktiskt får mig att kanske våga! Vill ju, men vågar inte. Men kanske.
Det nyper till som ett myggbett och gör inte ont. Det som är värst är att blotta muffen.
Bättre gå vid kallelsen än att få behandla cancer senare.
När får killar gå och kolla prostatan gratis tro?
Jag är rädd för att dö i cancer än för att någon ska stoppa in föremål i mitt underliv mot min vilja. Alla dör förr eller senare så varför skjuta på det genom att göra saker som gör mig deprimerad i flera månader åt gången.
Helt ärligt är det ju något som i alla andra delar av samhället räknas som våldtäkt eller grov våldtäkt man förvänas utsätta sig för om man inte vill gå. Samtidigt som man får höra att alla ska göra det, annars får man cancer och dör!
I princip ett hot om att man dör om man inte låter främmande människor pilla en i underlivet eller knipsa bitar fråns ens livmoderhals med en tång, eller bränna bort saker.
Hemskt att folks rädsla ignoreras så som det gör. Inför någon sorts stödnummer man kan ringa så man får komma till en speicelistmottagning för kvinnor med gynrädsla och kan få lugnande och smärtlindrande innan samt gör svartiderna max ett par veckor så folk slipper gå och ha ångest i onödan! Då kan man börja säga att det är självklart att alla ska ta cellprov.
Håller med dig om allt till 100%. Folk (andra kvinnor som själva har noll problem med detta) verkar lida av en oerhörd brist på empati och av ett skrämmande trångsynt tankesätt gällande detta, alla låter nästan lite hjärntvättade faktiskt. Förstår inte heller hur man kan ignorera folks (sorry, kvinnors) lidande så mycket som det görs. Vet inte om detta maniska tänket kring cellprovtagning är unikt för Sverige för jag har läst utländska sidor där kvinnor som upplever cellprovtagning som traumatiskt tas på väldigt mycket större allvar än vad det görs här. Känns som att kvinnor här i Sverige är så indoktrinerade till att tro att man som kvinna ska lida, att det hör till normen, att vi har blivit så itutade att man som kvinna måste ha skinn på näsan och tåla allt som slängs på oss. Konstigt med tanke på hur mycket feminismen har växt här i Sverige kan man tycka. Sjukt tycker jag och jag tänker inte rätta mig efter dessa störda idéer iallafall. Jag har lidit tillräckligt av våldtäkter och olika typer av misshandel, och som du så väl beskrev så ska vi ju alla dö och varför skjuta på det genom att utsätta sig för något som orsakar depression/panikångest flera månader åt gången.
jag fick diagnosen ischemisk hjärtsjukdom i 2 år, jag levde i smärta med vetskapen om att jag aldrig skulle ha det bra igen jag kontaktade så många örtläkare i den här frågan och slösade bort en stor summa pengar men mitt tillstånd blev aldrig bättre var jag fast besluten att få tillbaka mitt liv så en dag såg jag dr Thomas från Napoli inlägg om hur Dr Muhammad Kazeem räddade sina patienter på hans sjukhus från de ischemiska hjärtsjukdomarna med örtmedicin jag kontaktade Dr Muhammad Kazeem på hans e-postadress {drmuhammadcenter @ outlook.com} vi pratade om frågan jag berättade för honom allt jag gick igenom och han sa till mig att jag inte skulle oroa mig för att allt skulle bli bra igen så han beredde läkemedlet och skickade det till mig genom budtjänst och berättade för mig hur man använder det, efter 14 dagars användning gick jag till läkaren för test, då blev resultatet negativt, är den lyckligaste kvinnan på jorden nu. detta vittnesbörd är verkligt. Tack vare Dr Muhammad Kazeem Gud välsigna dig, han har också bot för följande. Hjärtsjukdom, stroke, cancer, diabetes, astma, artrit, Alzheimers sjukdom, kronisk sjukdom, HPV. Du kan också nå honom på hans whatsApp-nummer +2348123964775