VECKANS FUNDERING:
Jag har insett att jag inte alls tycker om introverta människor. Jag har så svårt för människor som är blyga och inte vågar ta för sig. Jag försöker överkompensera då genom att prata jättemycket hela tiden, men det trivs jag inte med.. Jag vill gärna att det ska vara ömsesidigt. Jobbade med en person i veckan som var så, och jag kan säga såhär.. Jag kommer aldrig göra något med honom igen för hans personlighet var så långt ifrån min! Jag jobbar hellre då med en person som gör lite sämre jobb men har bättre personlighet, för jobbet kan man förbättra tillsammans genom att prata ? //Kissie
Man skulle kunna tro att Kissie skulle ha mer förstående för introverta människor med tanke på att hon själv diagnostiserat sig som HSP (en högkänslig person) men icke…
Jag jobbar nog hellre med introverta människor än människor som dömer ut andra på det här sättet, men det är kanske bara jag…?
Tack för tips!
Föregående inlägg 
Nu har ju introversion ingenting med blyghet att göra heller, så hela hennes argumentation är ju felaktig.
Precis. Liksom hallå…
Exakt, hon har ju uppenbarligen ingen aning om vadå introvert är.
Fast de borde ju kunna googla som min 88 åriga mormor kan när hon?
Bildning och kunskap är inte hennes starka sidor så det är knappast förvånande att hon inte har koll på detta heller.
Hon är så otroligt korkad och det blir så pinsamt när hon ska låtsas vara smart.
Var någon som skrev att hon gått om Bella i mognad men nej de är på samma nivå. Bella är mytoman deluxe men Kissie är så korkad.
Bildning och kunskap verkar öht vara en bristvara idag hos de flesta influencers, så det är ju inte bara hon liksom..
Fast de borde ju kunna googla som min 88 åriga mormor kan när hon?
Exakt, jag är introvert men absolut inte blyg. Jag är introvert på så sätt att umgänge med människor tar extremt mycket energi av mig, jag är däckad i flera dagar efter att ha träffat mycket människor (i jobb tex). Men där och då pratar jag mycket (vilket iofs leder till social baksmälla jämt), jag är alltså inte blyg och tillbakadragen som Kissie menar att jag borde vara som introvert.
Exakt, samma här, jag är introvert men absolut inte blyg, att umgås med människor tar mycket energi som jag sedan behöver egentid för att tanka upp igen. Jag pratar väldigt mycket med människor och är social men sen är jag otroligt trött och vill va själv ett tag.
Så hon kan ju absolut ingenting,
Likadant när hon sa sig va bipolär för att när hon satt o spela o andra stunden kunde hon börja grina o bli förbannad när hon spela.
Jag är även bipolär och så där fungerar vi absolut inte, hon bara öser felaktig info och liksom gör folk med diagnoser o introverta till mer korkade o dumma än va vi faktiskt är!
Oj blev lite felskrivning *för att när hon satt o spela kunde hon va glad ena stunden o i andra stunden börja grina o bli förbannad.
Hon går det inte att ändra på. Och dom där byxorna. Inte snyggt.
Din grammatik hoppas jag det går att ändra på.
Vad har hennes byxor med inlägget att göra? Din elaka kommentar är omodern, ful och hör hemma på mellanstadiet.
Influencers uttrycker sig så otroligt dumt på sina plattformar emellanåt så man blir mörkrädd. Helt utan fakta eller bakgrundskunskaper om ämnet i fråga. Får panik!!!!
Haha. Nej, exakt.
Jag tycker en blandning i arbetsgruppen är det bästa. Är själv introvert men fungerar väldigt bra i arbetssituationer när man har något att fokusera på.
Är inte typ 40-50 % av alla människor introverta? Blir ju svårt för henne då… dessutom är inte introverta personer automatiskt blyga.
Ehm… Blyg och tillbakadragen är ju inte nödvändigtvis introvert per se.
Jag får inte energi av en festkväll och blir dränerad i dagar men jag kan ändå vara där och vara glad och framåt, charmig, bjuda på mig själv och ha roligt. Energi tankar jag i soffan med en bok, helt ensam hemma, framför datorn när jag skriver eller spelar, promenerar, tränar eller umgås med min sambo eller några få vänner i taget.
Kissie hade inte uppfattat mig som introvert.
Jag är precis likadan. Sociala tillställningar tar mycket energi. Mitt sociala batteri tar slut väldigg snabbt och jsg kan känna mig helt slut mentalt dagen efter att jag umgåtts med en större grupp människor.
Exakt. Jag är ofta slut på energi redan innan tillställningen. Bara att veta att jag ska på en fest, ha kompisar på besök över helgen etc dränerar mig på energi trots att jag vet om att det kommer att vara kul under tiden. Efteråt behöver jag vara ensam för att återhämta mig. Men jag är absolut inte blyg, tillbakadragen, tyst etc.
Ska jag umgås med kompisar jag inte känner helt blir jag trött efteråt. Men umgänge med mina få nära kompisar blir jag inte trött av. Du kanske inte hittat rätt vänner?
Jo jag har rätt vänner? jag har som sagt kul med dom när vi ses och jag kan inte tänka mig bättre vänner men jag måste ha ensamtid både före och efter. Det förstår mina vänner också så det är oftast inget problem förutom att jag känner mig tråkig.
Åhh är likadan. Älskar mina vänner men jag kan verkligen inte följa med direkt efter jobbet på AW som sen leder till en utgång direkt efter 8 timmars jobbdag där jag vart social.
Behöver ha min egentid före och efter jag vart social i timmar. Mina vänner vet om det men jag känner mig ju väldigt tråkig. När jag väl är social, kan charma röven av folk,men egentid är fasiken underbart 😀
Jag är precis likadan. Jag är social och totalt oblyg. Men hämtar inte min energi bland andra människor utan min energi hämtar jag från min superviktiga egentid.
Så himla skönt att höra att det finns fler som fungerar likadant som mig!
Intressant att läsa, för jag är helt tvärtom, jag känner mig sprudlande i flera dagar efter varit på fest. För mig är det jobbigt att vara själv. Ironiskt nog är jag det mest hela tiden, när jag träffar någon så är det bara i några timmar och sen dröjer det väl 1 – 2v igen tills jag träffar någon, oftast 2v .
❤️
Jag är introvert som fan men eftersom jag träffar folk så otroligt sällan så blir jag sprudlande glad i några dagar efter jag träffat folk. De gånger jag träffat mycket folk under lång tid blir däremot introvert….iteten (?) extremt påmind och det känns som alla omkring mig är som blodiglar (mean, I know..)
Min fråga till dig är ifall du får samma sprudlande känsla även de gånger du träffat folk under längre tid? Är så genuint nyfiken! Dessutom hur det faktiskt känns att få energi av folk? 😀
Ja, Jag har ju inte alltid haft ett så här ensamt liv . Från början gick jag ju på dagis från 6 mån. ålder, hade lekkompisar på samma gata som jag var med mesta dels av tiden. Jag var enda barnet tills jag var 10 år, vilket jag avskydde för jag tyckte att det var ensamt. Bäst var på somrarna då kom min fars syskon ner och bodde i en sommarstuga inte så långt ifrån oss, då lekte jag med mina 3 kusiner hela dagarna. 3 vänner var mycket roligare än att bara leka med en i taget som jag gjorde annars. Ja, fest har alltid gjort att jag känner mig sprudlande , uppiggande efteråt, att träffa många trevliga vänner på en gång. Fast det är klart att det ger mig ännu mer glädje nu när jag träffa människor så sällan.
Men jag har alltid velat ha många runt omkring mig, det får mig att må bra. Så 4 katter var så mycket roligare än 2.
Väldigt bra beskrivning att jag får energi i min kropp av att träffa människor. Hur det känns är lite svårare att beskriva, jag mår bra,välbefinnande,piggare, glad, orkar tackla motgångar bättre.
Sen finns det narturligtvis någon människa som tömmer mig på enerig .
Men nu bara för att jag tycker om att ha trevliga människor runt omkring mig mest hela tiden, är jag inte sån som inte kan vara singel. Det finns ju de som typ inte varit singel mer än 2 dagar i sitt liv. Att så fort det tar slut med ena killen har den en ny bästa dag.
Jag har varit singel länge flera gånger, jag blir ledsen när det tar slut, behöver bearbeta sogen , reflektera.
Känner igen det där! Jag får verkligen energi av att få vara med människor. Tyvärr är jag en ensam person som pga långvarig sjukdom och flytt inte har någon att ringa för att gå på bio eller ett pubbesök. Träffar folk på jobbet, men är i en väldigt liten arbetsgrupp där det knäppt pratas under fikat tex. Men när jag fått vara med folk är jag glad och känner livet i mig.
Var bor du? Ibland har ju bloggar, typ här, Sandra Beijer, Elsa Billgren mfl, vänsökar-inlägg. Kanske kan vara nåt för att hitta nya vänner? 🙂
Åh, det låter jättehemskt att du inte har någon att ringa till. Hur klarar du dig utan det? Jag hade inte stått ut utan mina nära vänner( även om jag nu träffar dem väldigt sällan).
Massor av kramar till dig
Kan tipsa om Meetup.com där man kan leta olika sammankomster i sin stad, t.ex folk som gillar att spela sällkapsspel, prata något språk, sticka eller vad det nu kan vara,
Jag med. Kan tycka det är skönt att bara få vara själv. Men många jag känner förstår det inte.
Den största myten är väl att man skulle kunna se på någon om denne är introvert eller extrovert, det handlar ju om hur man tankar energi och inte hur en beter sig i sociala sammanhang.
Jag tänker att det beror lite på uppgiften som ska utföras, vem jag vill jobba med. Tex är det ju en fördel att vara extrovert tex vid försäljning.
Den största faktorn bakom framgång på jobb är iq (även om annat såklart också spelar in) så jag skulle se till att välja smarta människor och därefter se till personlighetsdrag.
Nej IQ tror jag spelar liten roll förutsatt att det är nånstans på normalskalan. Extremt ointelligenta och extremt överintelligenta kan kanske ha det svårare.
Arbetspsykologisk forskning har slagit fast att iq är den faktor som bäst förklarar prestationsnivå, även om ”att tro” inte pekar i den riktningen. Sedan finns ju fler förklarande faktorer också, som jag skrev.
IQ spelar stor roll. Ofta görs iq-test i samband med anställning av människor som ska ha högt uppsatta arbetspositioner (ex VD på stora företag etc).
Min sambo är bästa säljaren på hans jobb. Han är introvert och har stort behov av egentid/tid med bara familjen. Lugn och metodisk i samtal och inte typisk säljar-speedad.
Hon kan nog välja och vraka med samarbeten, så varför välja personer som har drag hon inte trivs med? Jag skulle inte heller trivas med personer som är mycket introverta.
Hur är en mycket introvert person?
Ingen vet väl vad kissie menar. Poängen är väl mer att hon såklart får välja att jobba med människor HON trivs med men hon uttryckte sig lite klumpigt.
Bra fråga!
Min hypotes är att hon snarare pratar om och menar sin rapport med folk. Men vad vet jag, är ju tyvärr en mycket introvert person xD
Förmodligen umgås du redan idag med sådana personer.
Jag är introvert men jobbar som artist och är mycket i sociala sammanhang. Är absolut inte blyg, men låser alltid in mig när jag är ledig för att kunna återfå energi… Blyg och introvert är absolut inte synonymer.
Snacka om att inte ha någon koll på vad introvert faktiskt är…
På sätt och vis kan jag förstå det, jag gillar inte människor som ”tar för sig” i tid och otid. Ryser i hela kroppen när jag hör det uttrycket då det även ofta ses som något positivt. Tänker att det är viktigare med emotionell kompetens/intelligens i alla fall för mig, att man kan ha lite feeling för att också släppa fram andra och inte ta all plats i olika sammanhang. ”Blyga” personligheter har precis lika mycket att bidra med som andra!
Därmed inte sagt (som många också påpekat) att blyghet är synonymt med att vara introvert. Men det är väl lite det som kissie riktar in sig på i inlägget.
TACK.
Mvh introvert
Jag förstår hur hon menar. Jag är själv utåtriktad och när man då umgås med introverta personer så får man plötsligt ta så mycket ansvar över samtal och stämning. Sen kanske hon kunde formulerat sig lite mer ödmjukt. Men hon kanske skrev inlägget när hon kände sig besviken på samarbete eller personen i fråga.
Som introvert kan jag säga att det inte alltid uppskattas när extroverta babblar på om allt och inget. Ni behöver inte ta ansvar för samtalet! Bara förstå att alla inte tycker att ett trevligt samtal = prat precis hela tiden.
Jo. Men nån som är högkänslig och extrovert (jag gissar bara) kanske har svårt att inte ”ta ansvar” för att snacket flyter och upplever obehag när det inte gör det. Det kanske bara är två personligheter som inte passar jättebra ihop.
Men då ligger ju problemet hos Alexandra och inte hos den andre. Hon hade kunnig skriva ett inlägg om sina egna tillkortakommanden då, istället för att hävda att det är andras fel.
Så tolkar jag hennes text i alla fall.
Problemet ligger väl egentligen inte hos nån av dom. De är bara olika och klickar inte jätteenkelt?
Fast vi vet ju vad den andra personen tycker? Han kanske trivdes. I så fall är det ju bara en person, Alexandra, som har problem.
Men att vara högkänslig innebär väl bland annat att man känner in rummet och dess energier, det gör man ju inte om man tror att alla vill prata hela tiden för att man själv vill det (och därmed ”tar ansvar” för det)…
Bara för att man är hsp så känner man kanske inte av stämningen ”från den andra personens perspektiv”?
Jag uppskattar mycket att ibland kunna vara tillsammans med någon och just IntE prata! Bara vara och njuta av en skogspromenad t.ex. utan att prata, prata och prata. Du kan bara ansvara för dina egna känslor – aldrig för någon annans och du märker nog rätt fort om den du är med uppskattar ditt sällskap oavsett. Hur många ”tysta” ordväxlingar har jag inte haft i tunnelbanan där vi utväxlat en blick i samförstånd och lett?
Håller med. Blir så trött av någon som kräver hundra procent och pratar därefter. Umgås helst med folk som är intresserade av andra och inte sätter sig själv först.
Precis, när jag och mina vänner träffas kan vi ta upp varsin skönlitterär bok och sitta och läsa var för sig i soffan i två timmar och dricka kaffe. Gillar att umgås på detta sätt. Man kan uppskatta varandras närvaro utan att focera fram samtal.
Låter härligt!
Ju mer du babblar på och ”tar ansvar över samtal och stämning” desto obekvämare och tystare blir jag. För då verkar du ju inte intresserad av mig, om du nu känner dig tvingad att ta ansvar så ta det genom att våga vara tyst en stund och låta andra hinna tänka och sen prata.
Exakt så!!
Men ärligt, hur ska en människa överleva bland alla dessa snöflingor som kör hittepådiagnoser pch blir kränkta över att folk pratar med dem? Du får träna,helt enkelt, så får du ett gladare liv.
Och, det är helt normalt att känna sig trött efter att ha umgåtts med folk, alla behöver egentid. Många av er behöver bara tänka efter, det är inte en introvert personlighet, finns ingen sån diagnos.
Hahahahaha! Diagnos? Herregud… Människor är olika, get over it! Du måste anpassa dig och ”träna” lika mycket som alla andra. Ingen har mer rätt att vara sig själv än nån annan.
Linnea nämner ingen diagnos och har inte sagt att hon känner sig kränkt heller..
Du blandar ihop diagnos och personlighet. Visst finns det introverta personlighetstyper och självklart är det ingen diagnos. Det är ingen sjukdom och inte heller en störning.
Haha fast nu utgick ju diskussionen ifrån att folk (hypersociala snöflingor alltså) var ”kränkta” över att behöva umgås med folk som inte pratar lika mycket som dem själva vill göra
Som övriga skriver, jag är inte kränkt och jag pratar inte om några diagnoser.
Du tycker man behöver träna, på vad man ska träna skriver du dock inte, för att få ett gladare liv.
Jag bara konstaterar att om Anonym 10:09 tycker det är jobbigt att ta ansvar för samtal och stämning så är det bra att vara tyst så andra får en chans. Alla är inte lika och anonyms babblande får ofta motsatt effekt än den anonym nog vill ha med ett trevligt samtal…
Ja men precis och det är väl därför det är bra att prata om sånt här. Annars blir folk som du tystare och tystare och folk som kissie får mer och mer panik och tänker att de måste prata ännu mer.
Jag är sån att när andra blir tysta så pratar jag mer. Någon måste ju liksom ta ansvar för pratandet, annat är det ju bara en stel tystnad. Sjukt svårt mönster att bryta, förmodligen samma som de som blir mer och mer tyst ju mer den andre pratar. En ond cirkel helt enkelt, där ingen egentligen gör fel. Vi är bara olika. (Ja, jag undviker att umgås med såna tystlåtna människor av rent egoistiska skäl! För det blir obekvämt och stelt)
Som någon skrev, det är inte diagnoser, det handlar om personligheter och drag vilket beskrivits inom psykologin sedan lång tid tillbaka. Sedan är ju det ju så att allting inte är svart eller vitt och därmed svårt med exakta gränsdragningar i många fall. Visst kan det vara aktuellt att träna sig i saker som blir ett hinder i livet men det vore också önskvärt att fler personlighetstyper än dessa drivna, sociala, stresståliga individer premieras i precis alla sammanhang. Så trött på det!
Och jag är introvert men tar ändå ansvar för samtal och stämning, men att hålla igång samtal eller inte är ju inte heller per automatik synonymt med att vara introvert så vet inte varför det tas upp här?
Samma här, men kan fortfarande tycka att det ibland är svårt att ”ta mig in” i diskussioner eller grupper där det är flera extroverta personer som är igång. När man tillslut får en syl i vädret blir det ofta alldeles tyst, som om de tänker ”jaha var det en till människa här” ? och så kommer alla av sig.
Aaah, är själv introvert och fullkomligt kräks på babblande personer! Liksom, håll tyst och låt mig vara ifred ?
Din kommentar får mig direkt att tänka på en kollega jag hade. Övriga personer i gruppen var av det lite mer lågmälda slaget och satt vanligtvis och pratade lite stilla vid fikarasterna, ofta två och två, där det blev pauser i samtalet mellan varven. Kollegan jag tänker på verkade inte tåla de här pauserna alls utan fick något, i mina ögon, tvångsmässigt behov att pladdra oavbrutet. Dessutom var han tydligen tvungen att prata högt till alla vid bordet samtidigt. Det här fick ju till resultat att de andra, som inte direkt var av typen som kastar sig in i samtal för att avbryta, inte fick en syl i vädret och alla deras vanliga samtal två och två blev omöjliga. Sedan klagade den här kollegan när jag träffade honom i andra sammanhang över hur olidligt tråkiga de andra var i gruppen och att de var så tysta och inåtvända. Själv var han ju tvungen att ta ansvar för all social interaktion, enligt honom själv.
Jag får fortfarande rysningar när jag träffar på honom och försöker undvika honom i mesta mån.
Urusel ”reklam”, ska du spamma med hittepå produkter får du fan lägga ner lite själ på säljpitchen!
Mycket som är motsägelsefullt med Kissie. Eller Alexandra numer… T ex hennes ”take” på feminism och dubbelmoral med retuscheringar. För att inte prata om att som feminist inte ens kunna svara på varför hon väljer att resa till Dubai – en diktatur som förtrycker sina kvinnor. Och gästarbetare.
Mycket som är motsägelsefullt med Camcam också, och denna blogg.
Mycket som är motsägelsefullt med mycket. Ska vi göra en lista?
Det är motsägelsefullt hur mycket som är mycket.
Ahh Blondinbella-riddaren! Jag har saknat dig i ett par inlägg ?
Fast jag är ju isåfall Kissie-riddare också, och Mona-riddare och Calle-riddare. Och varför kallar du dig F Camilla? ?? Jag har väl rätt iaf, mycket med dig som är motsägelsefullt. Inget svar på det 😉
Varför kallar du dig F Camilla? ”Jag har saknat dig i några inlägg” skriver ju bara bloggaren själv.
Känner ni till kontot queenfeyli på Instagram en familj som visar upp på instagram en lyxig livsstil bosatta i Sverige. En del har det gott ställt.
Ja, men skulle aldrig följa sådana konton. Jag har dessutom aldrig förstått hur man kan bära slöja o sedan vara sådär. Flashig, använda fillers och allmänt visa upp sig. Går liksom emot religionen så det skriker om det.
Lite så kände jag också. Slöja men supertajt och avslöjande klänning och supersminkad. Men jag kanske har missuppfattat varför man bär slöja? ?
Jag tror att det är extremt olika hur och varför man har slöja och vilket land och kultur man är ifrån. Bara för att man är muslim (alla har ju inte slöja) måste man ju inte vara anti fashion.
Varför är det motsägelsefullt? Genuin undran
Oh det var lite väl tacky för att vara intressant
Tacky var verkligen bara förnamnet
Det var ett tråkigt kontot. Kändes inte lyxigt alls trots att de uppenbart försöker skryta med klockor osv.
Tragiskt att man inte kan njuta av framgång utan att behöva skapa ett konto kring det.
Så nej, kände inte till och tänker inte besöka igen.
Skryta? Med Daniel Wellington? Du har humor du.
Hahaha fan var det DW? Jag tittade inte ens, sorry, my bad. Men ja det blev ju ännu mer pinsamt.
Sluta gör reklam för ditt trista konto. Kändes inte lyxigt heller, snarare sunkigt. Blir inte bättre av att ni bor i Västerås.
Så fort man ställer en fråga om ranson konton så är man inte själv den som äger kontot. Hur många gånger ställer folk om Blondinbella frågor antagande osv betyder det då att vi alla är hon. Nej så klart inte så samma sak här kan väl va att man bara undrar om ni känner till de har sett deras konton det är allt. Ha en bra dag. ??
Edit random.
Men blondinbella är ändå lite känd och detta är nän nobody?
Det är rätt uppenbart i detta fallet att det är personen med kontot själv utifrån hur inlägget är skrivet tycker jag, haha. Liksom ingen poäng över huvudtaget, ”en del har det gott ställt”. Eh jaha?
Rule, folk som kallar sig queen är inte i närheten av att vara det.
Jag blir så nyfiken på vad man sysslar med när presentbordet ser ut så för en vanlig 26-årsdag.
Jag blev ännu mer nyfiken på att hon verkar ha fyllt 26 både 2017 och 2018.
Haha, jag borde lära mig att kolla lite bättre innan jag skriver dumheter. Var visst hennes man som fyllde 26 2017.
Kräks på hennes äckliga pälsar. Och stt hennes barn badar i köket
Jag tycker det kändes väldigt fel att bära slöja och samtidigt klä sina små flickor i silkiga spetskläder. Vad jag läst mig till så bärs slöjan för att kvinnan ska kunna röra sig fritt i samhället utan att behöva förlita sig på sin klädsel eller utseende och bemötas utifrån sitt intellekt, sin moral och värderingar. Därför känns det så fel med avslöjande kläder, fillers, tjockt med smink och ”vuxen”kläder på små barn.
Jag respekterar slöjan alla dagar i veckan. Men dubbelmoralen här går bort.
Förstod inte hur du menade? Alltså på vilket sätt det skulle vara fel att klä barnen i spetsklänningar om man är en vuxen kvinna i slöja? Barn ska ju inte bära slöja alls om jag förstått det rätt.
Sluta göra reklam för dig själv
Tycker verkligen inget är så världsfrånvänt som en människa i sociala medier som bär päls. Folk som är så besatta av instagram att de lägger upp som den här människan vet antagligen hur pälsindustrin ser ut men VÄLJER ändå att bära päls, och klä sina barn i det. Det om något säger ”jag vet, men jag skiter i”. Snacka om äckligt.
Om man skippar delen om vad som är introvert eller inte så håller jag med henne när det kommer till att arbeta med blyga och tillbakadragna personer.
Man får vara hur man vill, det är inget fel att vara blyg eller det motsatta. Men i mitt arbete, som skiljer sig från Alexandras förvisso, funkar det inte att vara blyg och tillbakadragen.
Ändå söker sig blygisar till oss och sen blir de ledsna när de inser att de inte per automatik släpps fram och får en självklar plats.
Hos oss är tempot högt, vi är beroende av en rak och tydlig kommunikation och när vi har rast är det högt i tak när vi samtalar och skämtar.
Det finns ingen tid för oss att gå å dra i blygisar å peppa dom att våga ta för sig. Det är en arbetsplats där varje vuxen person tar ansvar för att utföra sitt arbete och samtidigt bidra till ett bra arbetsklimat.
Jag blir jätteirriterad på folk som står där tysta och ser ner i golvet när det blir osäkra och blyga, precis som Alexandra. Det blir obekvämt och påverkar alla runt omkring blygisen. Hur ska vi andra veta vad den här personen går för när det hettar till och blir allvar under arbetet? Hos oss kan det handla om liv eller död, ska vi samtidigt hålla blygisen i handen under ett sådant skede?
Alla jobb är inte till för alla och man får kanske vara lite mer ödmjuk och låta bli att söka sig till arbeten där man inte är mer än en belastning för andra.
Hur man är privat har ingen med att göra men man måste respektera platser där många andra spenderar mycket av sin tid.
Vad osympatisk du verkar. Bara för att man tycker att det är svårt att vara social med personer man inte känner väl, behöver inte det betyda att man inte är att lita på i en allvarlig jobbsituation.
Jo hos oss fungerar det så. Vi behöver veta vart vi har varandra och man lär inte känna någon som alltid är tyst, som håller sig längst bak, som aldrig tar initiativ. Vi kan inte sitta och dra fram en person i ljuset och dra ur hen information. Något ansvar får man ju ta själv. Är man en blygis som däremot vågar trotsa sin blyghet och kan kommunicera öppet och visa framfötterna så be my guest, men jag pratar om dom som blir mer av ett orosmoment, en kil i arbetsgruppen.
Kalla mig vad du vill men verkligheten är inte speciellt snäll och omtänksam den heller.
Mitt svar fastnade i modd ?
Fast jo? Jag vet inget om personen som står tyst och drar sig undan. Jag vet inget om personens rädslor, styrkor, kunskaper osv. Jag vet när mina kollegor har en dålig dag, hur de fungerar under stress, hur de påverkad av en tråkig och långsam dag. Jag vet ofta om de varit med om något jobbigt som kanske påverkar dom i arbetet en tid framöver. Vi är sammansvetsade av en anledning och vi är beroende av att veta vart vi har varandra. Vi är sjyssta mot varann, vi tar hand om varann och vi hjälper alltid den som mår dåligt. Men hur hjälper och stöttar du någon du inte vet någonting om? Hur vet du om personern har en dålig dag eller är i fullständig obalans pga privata händelser?
Kalla mig osympatisk. Jag antar att jag ser en annan del av verkligheten än vad du gör och blir lite hårdare i tonen pga det. Det är ok för mig att du tycker jag är osympatisk.
Nu måste du berätta vilken bransch det är 🙂 jag gissar på polis eller akutsjukvård.
Jag med, yrken som kräver mycket kommunikation är en annan femma. Ingen som sitter och stammar och är jätteblyg skulle väl söka till en telefonsupport eller som bilförsäljare t.ex.? Normalt sett söker man de jobb man vet att man passar till.
Jag kallar mig blyg, jag jobbar som innesäljare. Mitt privata jag och mitt yrkesjag är 2 skilda saker.
jag gissar på mäklare eller sälj
Såklart det är på en vårdavdelning, där finns det gott om folk som är arga och onödigt bestämda som vill köra ner andra om man inte är tillräckligt manhaftig:p
Jag gissar på telefonförsäljare.
Alltså kom o tänka på en vidrig arbetsplats jag hade när jag var 18, man samlades typ 3 gånger på en dag och skulle heja på varandra och vara så jävla taggade och peppade på att sälja telefonabonnemang. Chefen var en idiot och jag är glad att de konkat.
Men nu pratar du ju om folk som lider av sjuklig blyghet, dvs social fobi. Det är en funktionsnedsättning och ingenting som fungerar i det yrke du verkar ha.
Jag opponerar mig mot att du drar ”blygisar” över en kam. Man kan vara blyga och obekväm i sociala situationer utan att vara så som du beskriver.
Jag blir blyg och nästan socialt fobisk i sammanhang som inte är inkluderande och där man nästan måste bända sig fram bland starka personerligheter som älskar att lyssna på sin egen röst och ägnar sig åt härskartekniker. Men i sammanhang där andra är inkluderande är jag social och presterar på en väldigt hög nivå. Ingen behöver dra mig fram eller dra saker ur mig. Det räcker om så enkla saker som att hålla en sittplats, i början släppa in i samtal eller att på olika sätt bekräfta att man hört vad jag säger. Jag försöker göra så mot andra och det är fantastiskt att se människor blomma ut och kunna uppnå sin fulla potential. Sen visst finns det arbeten som inte passar alla. Skulle aldrig klara att jobba som försäljare men är världens bästa sjuksköterska, medarbetare i mitt team och hanterar akutsituationer lika bra som mina kollegor. Det handlar alltid om samspel.
Ush vilken arbetsplats. känns inte som ni är vana vid olika personligheter, att ni ”tar hand om varann” men samtidigt dissar vissa personer känns inte så ”stöttande”.
Var jobbar du? Polis? Sjukvården?
Men vilken hemsk social arbetsmiljö! Nog för att alla måste kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt och vara bekväm i den rollen, men att inte vilja lyfta varandra i gruppen känns som en fruktansvärt hemsk social miljö. Typ ”här ska bara coola hänga” .
Hmm. Tror på en hierarkisk arbetsmiljö av den gamla skolan med machoideal. Polis eller militär.
Men sluta. De flesta har tillräckligt mycket att göra på jobbet utan att behöva vända ut och in på sig för att få en blyg och tillbakadragen person att öppna upp sig. Det går inte lyfta någon som man inte känner, det betyder inte att det är en dålig arbetsmiljö, det betyder bara att alla personligheter inte passar på alla arbetsplatser.
Fast jo, delar du kontor eller arbetsuppgifter har du tid med fem min/dag. Så funkar det på många arbetsplatser.
Absolut, men frågan är väl snarare varför den blyge och tillbakadragne måste öppna upp sig eller varför man skulle lägga energi på det. Förutsatt att personen sköter sitt jobb alltså (och jobbet inte kräver extrem kundkontakt el dyl).
Det tar inte lång tid att fråga hur någon haft det i helgen eller vad den tex har för hobby och småprata runt det och lyssna på svaret än det gör att spontant vräka ur sig alla sina egna känslor gällande något.
Det går det visst! Jag gör det varenda dag i mitt arbete!
Det går inte att diskutera sånt här om ni bara ska läsa in hur hemska vi verkar vara på vår arbetsplats. Det är inte alls det jag beskriver. Jag drar inte alla blygisar över en kam heller utan beskriver hur en del blygisar eller vad du vill kalla dom, söker sig till arbeten dom inte alls är lämpade för. Sen blir det kollegornas uppgift att föröska få den här personen att klara av att utföra sina arbetsuppgifter utan att vi andra kommer till skada.
Det är inte så det ska fungera på en arbetsplats. Man ska vara medveten om vad som krävs av en när man söker ett jobb. Man kan inte stå där sen och mumla att man inte törs eller vet.
Vi är inte tuffa gänget hos oss, vi är hårda när det kommer till mobbning och utanförskap, det får inte förekomma. Men vi är också hårda när det kommer till att ta hand om varandra och någon som knappt vågar hälsa på sina arbetskamrater är ju knappast den som lyfter arbetskamrater som har det tufft för stunden.
Så. Nu är det fritt fram att misstolka det här också. Jag åker och jobbar och fortsätter tackla verkligheten så kan ni fortsätta slå ner på precis allt som folk skriver här.
Men snälla 🙂 Säg nu vilket jobb det är!
Men nån som inte vågar hälsa på sina kollegor är inte introvert, vi är inte handikappade.. det är liksom folkvett och de personer ni haft som är såna är nog inte introverta utan rent av överdrivet blyga ä. Som nån skrev, ”sjukligt”.
Detta skrev S i sin allra första kommentar i de allra första raderna…
”Om man skippar delen om vad som är introvert eller inte så håller jag med henne när det kommer till att arbeta med blyga och tillbakadragna personer.”
Mao så byggde du S en halmgubbe nu anonym kl 13:31, och det är varken trevligt eller konstruktivt.
Ok missade det. Men du kan skippa dina egna ”värderingsr” som du så fint radar ut.
Hur menar du?
Vilka värderingar borde jag skippa?
Jag råkar ofta ut för här att folk bygger argument mot mig baserar på vad jag inte sagt och inte menat och jag tycker inte det är trevligt. Är det dem du menar så kommer jag inte skippa dem för jag är trött på det beteendet.
Och om jag själv missat något så eller läst fel så ber jag om ursäkt.
Så tänker jag men vi är så klart olika men då får man också acceptera att andra inte är överrens med ens sätt att vara på.
Kan vi iaf komma övers om det?
Och din kommentar TRH är som vanligt inte trevlig. Du älskar verkligen att röra om i grytan och sen undrar du varför folk är otrevliga mot dig, trots att du sätter tonen. Eftersom ämnet är intro vs extrovert kanske personen bara missade första stycket, man behöver inte skriva att denne inte ”gör något trevligt”. Är bara så himla trött på dig.
På vilket vis var den otrevlig.
Berätta gärna. På riktigt.
Är det för att jag pekar på ett beteende som inte är ok och förklara varför det inte är ok?
”Ett beteende som inte är ok”. haha! Personen var varken otrevlig eller något annat, utan råkade bara skriva ”introvert”i stället för blyg. Du verkar har riktigt svåra problem och jag vägrar diskutera nånting med dig. Titta bara hur du skriver här, det är ju skrattretande. Ha en bra dag! OCH SNÄLLA SLUTA LAJKA DINA EGNA KOMMENTARER.
Harkel.
Jo det är otrevligt att inte läsa vad någon säger innan hen kommenterar och dessutom ansluter sig till den stora gruppen som sade emot S.
Och om man råkar missa, och därför också råkar vara otrevlig, ber man inte om ursäkt då?
Vi tycker olika här du och jag. Och att jag har den åsikten och berättar det är inte att vara otrevlig enligt hur de flesta ser på saken enligt mina erfarenheter.
Att vissa har problem när man beslyser något de sagt är ju något vi kan konstatera. Att vissa dessutom verkar ha en förutfattad mening ang snarare vem som säger något än vad som sagts är också något som är lätt att konstatera.
Men tack för att du försökte utveckla hur du såg på saken.
Enligt min mening lyckades du så där med att 1 få fram något jag kan ta till mig 2 att följa din egen åsikt att föra fram det du ville få sagt på ett trevlig sätt.
PS OM det nu skulle vara så att jag ger min egen kommentar en like, på vilket sätt skulle det vara fel och varför stör det dig?
PS2 Om du nu inte vill diskutera med mig är det inte enklare då att inte alls skriva till mig?
Maria: fråga till dig fastnade i modd.
Kan du utveckla på vilket vis det var otrevligt. För att jag påpekar att någon inte betett sig trevligt?
För att jag belyser ett problem som jag ser som ofta förekommande och själv ofta råkar ut för?
Dessutom så är det nu ca 10 st emot S och då tycker jag det är ännu viktigare att vara noggrann i det man säger till någon som är ifrågasättande.
Tycker du olikt från mig?
@S se min kommentar längre ner kl 13:30. ?
Alla läser inte alls in att din arbetsplats är otrevlig eller dålig S. Roligt att spekulera i vilken den är men fattar om kommentarerna urartat för mycket för att du ska vilja berätta. Jag tror ju fortfarande att du är polis iaf 🙂
Tack. Ni får gärna spekulera men ingen har haft rätt hitills och det är ointressant vart jag arbetar.
Jag gör gott, jag är en bra kollega, jag står upp för de svaga. Jag har samtidigt rätt att yttra mig om saker som inte alltid fungerar tillfredsställande utan att bli kallad för fula saker. Men det säger mer om andra än om mig.
Nu är jag på jobbet. Här är stämningen avslappnad, lugn och fin. Ingen tvingar sig på mig. Men alla frågar hur jag mår. Bra så.
Trevlig helg.
Hej S.
Jag håller med dej, arbete där en individs agerande kan påverka hela gruppen i en tuff situation kräver mer av den enskilde. Att då vara blyg, ha låg självkänsla eller självförtroende till sån grad att det påverkar arbetet är inte ok. Det är ju i huvudsak en arbetsledarfråga, kanske går det att hjälpa fram personen eller så är det helt enkelt en felrekrytering. Det är fritt att tycka annorlunda såklart, men kanske har de personerna inte samma referenser att relatera till.
Kram
Du jobbar alltså inte inom akutvård men det är ändå på liv och död? Haha.
Hen kanske är flygledare?
Brandman? Iallafall poängterar dom hårt i utbildningen kommunikationen teamet emellan. Och hur ens ”lagkamrat”? Beteer sig i pressad situation.
Dethär vet ja bara för att en som stamma inte kunde fortsätta utbildningen just pga kommunikationsförmedlingen sinsemellan.
Ja. Nån säkerhetsfunktiom eller typ av socialt arbete kan det också handla om.
Den som inte hälsar på dig är säkert livrädd för dig, särskilt om du är såhär aggressiv i verkligheten också
Låter konstigt att detta verkar vara ett problem för er? Är själv blyg som jobbar med människor och måste därav vara social i arbetet. Jag har andra blyga kollegor och det tar ett tag innan vi ”blyga” kommer in i gruppen men det har alltid löst sig och det är skön stämning i gruppen trots att alla är väldigt olika. De sociala och extroverta har respekt för de blyga och/eller introverta och tvärtom. Har INGEN kollega som har varit tvungen att sluta pga att man ”vågar knappt hälsa”? Då känner man sig ju verkligen inte bekväm på jobbet och stämningen är troligtvis inte den bästa – vilket du kanske inte märker av? Verkar finnas all anledning till självkritik om ni har det problemet. Tycker också det verkar konstigt att du förväntar dig att alla kollegor ska vara helt öppna med sitt privatliv och mående på jobbet? Tycker att man har all rätt att hålla sitt privatliv utanför jobbet.
Jag menar okej om det händer 1 gång att någon är för blyg men det här verkar ju vara ett problem, något som händer för jämnan?
Men är det inte en personalansvarig som kan anställa rätt folk på ditt jobb? Brukar väl vara rätt höga krav på att få rätt hen på rätt plats?
Fast jag är introvert och tror du fått det lite om bakfoten. Är skillnad på sjukt blyg (som är det du beskriver) och på introverta. Kan man inte sköta sitt jobb pga sin blyghet är ju det ett problem, och då är inte det jobbet för en. Jag t ex skulle aldrig kunna jobba sån som centrum försäljare som typ ropar efter folk då det är alldeles för långt från min personlighet. Så trots att du låter hård förstår jag helt vad du menar, dock tror jag inte det är direkt oss introverta du pratar om. Jag har exempel inga problem med kommunikation, humor, vara framåt, men jag behöver verkligen vila från mänskligheten efter det.
Samma till dig. S har inte pratat om introverta. Tvärtom så lade hen den biten åt sidan.
Snacka om att tolka in exakt vad man vill milly. Ingenstans har personen skrivit det du påstår utan säger att arbetsplatsen inte har tid för blyga människor. Jag som introvert, men inte stört blyg (att jag inte kan hälsa) tycker öppenhet är bra, alla arbetsplatser är inte för alla. Det är precis som att det finns arbetsplatser där folk får tona ner sin personlighet, då kanske de inte vill jobba där? Eller nån som alltid är glad o vill prestera? Då kanske en begravningsbyrå är fel jobb. Jag förstår inte längre det här med att just alla ska vara inkluderade, det funkar inte så i den riktiga världen. Det finns olika jobb för olika människor.
Exakt. Skrev samma längre ner. ?
Jag vänder mig mest mot attityden att det inte finns tid att lyfta in personer i gruppen, en del människor gör ett fantastiskt jobb när de kommer igång, men kan behöva några veckor att känna in gruppen och hitta sin roll t.ex. och är under den tiden tillbakadragna. Eller gärna småpratar och skämtar etc, men inte delar med sig av sitt privatliv. Jag förstår inte inom vilket arbetsområde det är relevant att mina kollegor ska veta att jag t.ex. är ledsen eftersom jag haft ett jättegräl med min partner och vi gjort slut. Det är sådant som för mig är irrelevant i min professionella roll då jag kan skilja på privatliv och arbetsliv.
Nej men du verkar inte förstå mycket och att allt inte är som du tycker det ska va.
Stämmer det är mycket jag inte förstår.
Kvantfältteori tex.
McDonalds?
Snälla säg var du jobbar så vi kan undvika dig och din arbetsplats!
Polis. Militären måste man inte jiddra i. 100 % säker.
Annars tänker jag brandman.
(Militären bygger team och ser till att alla har sin givna plats så jag tror inte heller det.)
Brandman är bra! Men sitter de i så mycket arbetsgrupper?
Såg inte att S skrev att de satt i gruppmöten utan att de jobbar i grupp och det gör de. (Men jag kan ha missat något S skrev?).
Hen skrev nåt om tysta och introverta som slår in kilar i arbetsgruppen 🙂
Ja. Det tolkade inte jag som att de sitter i möten utan jobbar i grupp. Men jag kan ha tolkat fel. ?
Men ni behöver väl inte ta så illa upp? Jag är själv introvert och fattar helt vad personen menar även om jag inte tycker hen pratar direkt om oss introverta.
Det finns helt enkelt olika arbetsplatser för olika människor, finns massa arbetsplatser jag inte klarat av pga de sammanhang man måste finna sig i men då är det väl bra att dom är öppna med det.
Tar inte alls illa upp och förstår också S poäng. Är bara nyfiken på vilken bransch det gäller.
Jag tog inte heller illa upp och förstod också vad S ville säga och tror dessutom att hen har analyserat sin arbetsplats korrekt. ?
Hon har ju helt missuppfattat vad att vara introvert betyder.
Vad menar hon med ”bättre personlighet”.? Har man en bättre personlighet om man babblar mer? Jag känner dem som kan ha svårt med vanligt ”kallprat” men som är fantastiska när vi talar om känslor, politik och lite djupare samtalsämnen.
Om Kissie pratar så mycket kanske den andra inte får en syl i vädret?
Hon menar nog bara en personlighet just hon trivs bättre med.
Klumpigt uttryckt oavsett
Kan man vara en blandning av båda? Haha ? När jag var på utbildningsdag med mina kollegor så pratade jag inte mer än nödvändigt. Det betyder inte att jag inte gör mitt jobb lika bra. Vi hade en som var välsigt extrovert, det störde nästan mer upplevde jag. Är jag på möten pratar jag inte mer än jag behöver, men med mina arbetskollegor nere på jobbet pratar jag super mycket med. På mitt privata plan babblar jag som om det inte fanns en morgondag.
Extrovert och introvert handlar inte om hur mycket man pratar eller tar plats utan var man får sin energi ifrån och vad som dränerar en på energi.
Man kan vara ambivert, ja. Men det har inte per automatik att göra med hur mycket man pratar, primärt handlar det om hur man laddar sina batterier. Får du energi av vara med folk = extrovert. Får du energi av att vara ensam = introvert. Är du en blandning = ambivert.
Varken eller då? Jag varken får eller förlorar energi av att umgås/träffa folk.
Du är på mitten av skalan E och I.
Haha åh vad tråkigt. Jag är ”lagom” alltså 😉
Vill bara flika in att som introvert är det verkligen det värsta jag vet med babbliga, gapiga människor. Ni som förstår när man ska vara tyst, eller som _alltid_ måste säga er åsikt, även om den är helt irrelevant. Ni är så sjukt osköna.
Ni som *inte förstår när man ska vara tyst
Menade jag såklart ?
Då kanske du kan vara överens om att extroverta och introverta personer har svårt att fungera ihop och att det är bättre att söka sig till likasinnade?
Eller mötas halvvägs och känna in varandra?
Haha, nej det är jag inte överens om. Det finns en norm i samhället att det är bättre att vara utåtriktad och social, än motsatsen. Jag ville bara upplysa folk om att alla inte tycker att det är störthärligt med människor som babblar på om allt och inget, trots att det är normen.
Kulturellt också. Många amerikaner dömer ut också sociala svenskar (med våra mått alltså) som introverta, sura, grubblare 🙂
Det där är ju helt fel. Introverta och extroverta kompletterar varandra väldigt bra!
hehe, är själv introvert och tycker det är extremt jobbigt att arbeta med extroverta personer. Som tur var fann jag rätt utbildning på universitetet och blev sen forskare. Här är introverta normalitet, så skönt att hittat rätt ?
Fast det där var väl inget konstigt, jag förstår Kissie precis, förstår vad hon menar. De flesta människor tycker ju att det är enklare att umgås med och jobba med personer som är mer öppna, utåtriktade och pratsamma än med någon som är blyg, tyst och inte tar initiativ. Sen kan det ju vara jobbigt med personer som pratar för mycket också och tror att de alltid vet bäst. Lika barn leka bäst , som det heter. Klart att hon trivs bäst med personer som hon är lik, inget konstigt. Jag är också hsp.
Så du dömer inte ut folk du menar du, okej.
Nej, det är inte alls det de flesta tycker?
Haha nej verkligen inte. Om jag ser en människa va tyst och ägna sig åt sig själv och sina uppgifter så låter jag den människan sköta sig själv. Det påverkar inte mig ett dugg. Hela jorden kretsar inte kring mig och mina behov liksom.
+1
Fast det har ju inget med introvert/extrovert att göra?
Jag tror hon uttryckte sig fel bara, lätt hänt. Jag förstår vad hon menar, hon skriver ju till och med 3 rader efter i texten, hon gillar inte när det inte är ömsesidigt med snack i en konversation.
http://Www.caloveline.com
”Uttryckte sig fel” aka okunskap och nochalans
Känns som Kissie vill testa ett nytt ord hon hört. Men nja, blev inte rätt.
Kissie är ingen sympatisk person. Alla elakheter som kommit från henne genom åren har ju bara en gemensam nämnare- hon själv. En ”normal” person skulle aldrig skriva ständiga elaka provokationer på andras bekostnad så som hon gjort. Att hon ville bli känd är liksom inget försvar. Ungefär samma som med Jockiboj.
Men ändå verkar hon ha en super snäll kille. Tycker han är jättefin.
Ungefär som CamCam också menar du?! Hon skriver ju ständiga elaka provokationer på andras bekostnad och vinklar, vrider, vänder och skriver elakheter. Hon ville ju också bli känd väl men det är inget försvar liksom.
I en vlogg berättade hon att hon i flera år har blivit tillfrågad att vara med på lets dance men i sista sekund så blev hon ersätt av nån annan. Hon var väldig ledsen över detta då hon vill delta i lets dance
Synd, hade gärna sett henne där och hoppats på henne där i flera år.
Är inte skillnaden på introverta personer och extroverta, att på den förstnämnda sugs det ur energi i sociala sammanhang och extroverta får energi i samma sammanhang.
Jag själv är introvert, men är oerhört social och pratig bland människor. Men efter det, behöver jag tystnad och återhämtning.
Inget konstigt alls.
Jag är likadan. Det känns bara så skönt att komma hem, stänga dörren och inte behöva umgås med nån människa resten av dagen.
Camilla, det börjar bli så tråkigt att försöka diskutera saker här när hälften försvinner eller fastnar i modd.
Folk skriver långa svar till varandra men så försvinner det ihop med tålamodet.
Vad är det som är fel?
Jag har ändrat om lite, får se om det påverkar något..
För mig som är både blyg och introvert (blygheten är bara bland folk jag inte känner väl eller är trygg med) så svider det verkligen att tänka på att det faktiskt finns människor som anser att man har en dålig personlighet pga det. Tycker hon uttryckte sig sjukt klantigt och elakt.
Men ta det verkligen inte så. Som du ser ovan finns det många introverta och en del blyga ovan som uttrycker sig som om extroverta och sociala människor vore jobbiga och påfrestande babblare. Alla är vi olika, det är bra!
Du skriver att du bara är blyg bland människor du inte känner väl, men hur ska du kunna lära känna någon väl om du inte öppnar upp dig och pratar? Det handlar ju inte om dålig personlighet, utan om att en sådan personlighet inte är kompatibel med någon som lever i sociala sammanhang och behöver kunna ha öppna och fria samtal.
Men snälla, det tar tid! Det handlar inte om att en blyg och introvert inte VILL lära känna folk. Det handlar om att det är svårt att ta sig in bland folk som redan känner varandra, försöka komma in i gänget och lära känna dem. Jag har kommit över min blyghet, men minns själv hur jobbigt det var. Dessutom, vem tror du lider mest? Du eller den blyga? Sitter man som jag 15 personer tillsammans och märker att en verkar vara blyg bjuder man väl in den? Vem träffar en ny kollega och pratar absolut inte alls med den vid lunchbordet? Vad är du för människa egentligen?
man kan lära känna människor på många sätt, tex genom idrott, musik etc. det fnns många sätt att umgås och lära känna folk på utan att man måste prata med varann hela tiden. En av mina närmsta vännner lärde jag känna på biblioteket, vi satt alltd där och pluggade samtidigt.
Där har du iofs helt fel. En introvert och blyg person kan mycket väl klicka med någon som lever i ’sociala sammanhang’ (??). (Det gör väl de allra flesta i dagens samhälle). Inte heller är en blyg och introvert person oförmögen att ha ett ’fritt och öppet samtal’, frågan är nog snarare när /hur och med vem.
Jag och många tycker det är ett fint personlighetsdrag. Var glad att du är som du är.
Jag känner att man kanske har lite att jobba med hos sig själv om man inte kan arbeta tillsammans med olika personligheter. Jag är övertygad om att man utvecklas som människa genom att vara omgiven av alla möjliga personligheter, kanske är det här en anledning till att så många verkar sakna empati idag? Kanske sållar många bland sin omgivning på samma sätt som Alexandra och därför förlorar insyn i andra människors verklighet?
Eller så tänker jag bara så för att jag är intresserad av människans beteenden… Jag antar att Alexandra och andra som gör som hon inte är så intresserade av andra människor och inte bryr sig i vad de missar. ?
Vet inte om det egentligen är ointresse men man kanske verkligen inte förstår den andra personen och tom tar nåns tystnad /oavbrutna tjatter personligt?
Jag är VÄLDIGT intresserad av andra människor, men det tar extremt mycket energi av mig att behöva komma på frågor till en person som bara svarar kort på dem och inte kommer med motfrågor, som blir passivt aggressiva när de tycker att man råkat prata om ett känsligt ämne (politik/sex/barnuppfostran/barnlängtan/religion etc) där de inte håller med men inte vågar ifrågasätta eller diskutera.
Jag har naturligtvis empati för sådana personer när de drabbas av något svårt, men jag skulle nog undvika att behöva sitta bredvid dem på en rast och skulle heller aldrig umgås med en sådan person privat.
Det är verkligen inte svårare än att alla personer inte är kompatibla och det är inget konstigt alls. Raka personer passar bäst med andra raka personer för att det inte ska bli konflikter för att den ena inte vågar ifrågasätta. Djupa och öppna personer passar bäst med andra likasinnade som inte ser samtalsämnen som förbjudna (vilka man sällan kan förutspå innan). Osv.
Ingen är bättre eller sämre än någon annan, det är bara att man är olika kompatibla.
oj vad konstig syn. Du tror inte att personen som du tycker är svår att samtala med har djupa samtal med andra personer? det är kanske så att hen väljer att inte föra just det samtalet med dig? Det kan handla om tillit, ni känner kanske inte varandra så väl? om man vet att en person är snackig så drar man kanske sig för att dela med sig. Gränsen mellan skvalller och ”diskussion” kan vara hårfin.
Gud vad människor här verkar vara trångsynta och råa i sitt sätt att se på sina medmänniskor. Jag är blyg bland nya människor och tycker det är sjukt svårt att slappna av i början. Bland människor jag känner och är trygg med är jag inte ett dugg blyg, i vissa kompisgäng har jag varit den som hörs mest (inte något positivt men). Jag hade gärna kunnat vara avslappnad och mig själv i en ny grupp men det GÅR inte. Jag behöver tid, i takt med att trygghet byggs upp slappnar jag av mer. Kan man inte som medmänniska försöka ha förståelse över att alla inte är likadana och fungerar på olika sätt? Och tycker man att det är SÅ jobbigt att ta ansvar för konversationer med blyga människor så GÖR INTE DET DÅ? Prata inte med oss om det är så fruktansvärt betungande. Ingen har bett er om det.
Blir så trött på hennes uttal, varje gång det verkar som hon mognat och slutat med provocerande och ogenomtänkta uttal så drämmer hon till med ett nytt..?
eh? alla är olika och man får anpassa sig. Har hon aldrig haft ett ”normalt” jobb där man måste samarbeta både med skitstövlar och personer med hjärtan av guld? Come back to reality liksom…. (ja, jag vet att det låter drygt, men den attityden är irriterande och tråkig)
Är introvert men verkligen inte blyg. Synd att Alexandra inte vet vad hon pratar om.
Å andra sidan har jag svårt för extroverta. ^^,
Fast nu gör ju du likadant som Kissie? Vad är det iaf du har svårt med, med extroverta, iom att det enda som definierar dem är hur de tankar energin annorlunda än vi som är introverta?
Precis. Känns som att den här introvert/extrovert grejen är något få egentligen har koll på men ändå vill tillhöra något då det är ”coolt”.
Pallar inte heller med introverta människor. Jag vet att det inte betyder blyghet. Men orkar inte vara loket i ett sånt sammanhang. Sen finns det de människor som på möten och i beslut drar det kortet för att slippa besluta eller få uppgifter. Är det jag som håller i de mötena synar jag dom och bjuder in dom i besluten och uppgifterna.
Va? Att vara introvert betyder inte att man inte vill ta beslut eller få uppgifter. Att vara blyg betyder inte heller det. De på din arbetsplats är nog bara lata, det kan man vara oavsett om man är introvert eller extrovert och om man är blyg eller ej.
En bra ledare blandar sitt team och ser inte ner på olikheterna utan vet hur de ska behandlas för att prestera bra.
HSP är en personlighetstyp, inte en diagnos, viktig att hålla isär. Likväl som extrovert och introvert inte är diagnoser, det handlar om hur man bearbetar intryck, även om det beror på hur mycket receptorer en person har. Ju fler receptorer = desto känsligare är man för intryck av olika slag (ljud, ljus, lukt). Ju känsligare för intryck man är = man behöver olika mycket återhämtning.
Detta hör inte till Alexandra…men undrar om någon vet hur det går med B.B.Hanna som blev igångsatt för sin bebis för flera dagar sen ?
Hanna har fått en liten flicka.
Men det är Kissie vi snackar om…. Hon har alltid haft IQ fiskmås. Dessutom är hon nog inte helt seriös. Trots typ 12-15 år som bloggare är hennes enda sätt att skapa uppmärksamhet att provocera fram reaktioner. Så hon tog i lite extra för att få upp antalet kommentarer på bloggen. Hennes sociala medier är ju stendöda och hon har ingen framgång i de projekt hon tar för sig så vad annars ska hon göra för att skaka fram lite besökare?
Kissie kanske borde läsa det här: https://chef.se/5-skal-till-varfor-du-ska-anstalla-en-introvert/ innan hon kommer med sin fördomar 🙂
mvh
personalvetare
Detta inlägget fick min att tänka tillbaka på skoltiden och början på arbetslivet, innan jag förstod att det fanns andra människor som inte heller var så snackiga och sociala och attdetta var ok. Som yngre hade jag verkligen ångest över att jag gillade att vara tyst, och försökte passa in i den extroverta normen. Hade ingen aning om att det fanns något som hette introvert.
Alltså kräks på henne, från topp till tå, från utsidan in
Hon verkar tyvärr obotligt dum!
Hennes antagande görs efter arbete med en person?!? som hon kanske bara hade dålig personkemi med eller så kanske han bara tyckte att hon var en ?
Otroligt att en del fortfarande inte vet vad introvert är.
Jag är typisk introvert – älskar att vara för mig själv och trivs utmärkt i mitt eget sällskap. Gillar att hänga med vänner, men när jag ska ladda mina batterier gör jag det gänra själv med en bok/TV-spel/måla/vara i stallet. Jag arbetar med att föreläsa på 50% av tiden på mitt arbete och resten av tiden är jag säljare och handledare. Det hade varit väldigt svårt att ha detta jobbet om jag så som Kissie tror att introverta är 🙂
Människor som beskriver sig själv som ”Extrovert som har svårt med introverta”, upplever jag är de personer som avbryter andra på möten och som inte låter andra komma till tals utan det är hela tiden ”JAG tycker att bla bla bla bla”. De människorna verkar inte förstå att möten innebär diskussion, inte monolog. Väldigt irriterande att flera gånger varje möta få säga till dem att inte avbryta och att även att komma till en konkret slutsats och inte bara slänga ur sig massa ord.
Alltså vem följer denna människa längre? Jag jag aldrig följt henne men trodde inte det fanns folk äldre än 14 som följer henne. Hon känns så himla irrelevant och daterad att skriva om.
Äsch , jag är hellre ”introvert”, är fåordig, säger/pratar om det som är nödvändigt istället för att ordbajsa ??♀️
Jag är introvert men alla tror att jag är extrovert. Jag har ett jobb som kräver att jag är utåtriktad då jag är account manager och mitt jobb går ut att träffa människor, leda samtal och dialoger och även hantera de lite med trevliga samtalen när kunder är missnöjda av nån anledning . Skulle jag träffa kissie skulle hon nog inte tro att jag är introvert. Så hon förstår nog inte grejen med introvert/extrovert
Vad har hänt med det här kommentarsfältet?
Absolut ingen kommer undan hugg och pikar, oavsett vad man skriver om.
Skriver man att man gillar fruktsallad får man skäll för att man säkert bidrar med miljöfarliga transporter av frukten.
Odlar man frukten själv får man skäll för att man tar brödfödan från butiksägare.
Köper man närproducerat så får man skäll för att man inte vet vad för gifter som egentligen används då.
Det är alltid någon som skriver riktigt fula kommentarer om Camilla, hennes blogg och aktuellt inlägg. Det snackas alltid om att folk ljuger, är osympatiska, otrevliga och bara rent av dåliga människor.
Folk behöver ursäkta sig i förväg innan de skriver något nu, ändå är det något surkart som inte kan låta bli att sticka hål på ballongen.
Jag tror inte ens att det är samma personer som sitter och surar, det känns som att det blivit en vana att sitta här och klaga på precis allt som skrivs.
Kan vi inte bara försöka vara sakliga och respektera att vi tycker olika? Jag gillade att skriva här förut, men nu går det inte ens att läsa andras inlägg utan att det ska åtföljas av ren jävla dynga.
Camilla, fortsätt göra ett bra jävla jobb. Jag tänker fortsätta läsa dina inlägg men jag ger fan upp kommentarsfältet.
Jag tänker att det borde raderas mer bland kommentarerna. För även om de flesta väljer och vill ta ansvar så räcker det med att ett fåtal inte vill för att det ska sabba för alla.
Ge inte upp kommentarsfältet. Om du forsätter att skriva under nicket ”snögubbe” så kommer jag “got your back”. ?
Fast då kommer Camilla få anställa någon som ska sitta och radera och vilka förhållningsorder ska den personen få?
Vart ska gränsen gå för vad som ska få vara kvar?
Fint att du har min rygg men det ska inte behövas. Vi ska inte behöva sitta här och försvara varandra. Vi ska kunna föra vettiga samtal här utan att varje ord och mening ska ifrågasättas av någon som läser allt som fan läser bibeln.
Att tycka olika är inte samma sak som att få vara direkt otrevlig mot den man inte håller med.
Nej så klart är det inte det och jag förstår vad du menar.
Men jag tror ändå att vi lätt kan vara ganska överens om vilka som säger sig åsikt på ett nedlåtande sätt eller sedan bara säger att ”du är dum” typ så. Som igår på ÖS när någon berättade om vilket som var det värsta hen varit med om och någon valde att svara med,” Vilket jobbigt liv du måste haft då 🙄 ”.
Men visst det blir inte lätt. Tänker ändå att det är bättre att radera för mycket än för lite.
Ja jag läste det med. Sånt är bara onödigt. Det kan inte ens få författaren av meningen att må bra tänker jag.
Jag förstår inte anledningen till sådana ”tjuvnyp”.
Ändå var det ingen, inte en enda person som stod upp mot den kommentaren. Den enda som protesterade var den som blev utsatt.
Underbetyg på både klimat och solidaritet.
Jag läste sent i natt men den som sade emot fick väl iaf stöd av många like?
Japp, trycka tumme upp kräver ingenting. Att skriva ett mothugg till mobbaren skulle ta i alla fall 30 sekunder, orimligt att önska sig det ?
Minns en händelse i skolan. Några i klassen hade inte sjungit tillräckligt högt på musiklektionen (några var oengagerade, andra, som jag, bara allmänt blyga) så läraren ställde upp oss tysta framför tavlan, som en kör. Sen fick resten av klassen, som satt kvar i bänkarna, rösta på vem som skulle få sätta sig ner igen. En efter en ropades namnet på nästa tystis upp, tills jag var den enda som stod kvar. (jag var väldigt ny i klassen, rätt nyanländ så osäker på språket och hade inga kompisar). Till slut när han insåg att ingen skulle ropa mitt namn lät mig läraren gå till min plats.
Den dagen lärde jag mig att jag inte kan räkna med att någon tar min sida eller ställer upp för mig.
Stämmer bra än i dag i detta kommentarsfält!
Va!?
Hoppas den läraren inte jobbar kvar. ?
Var inte för besviken på de andra eleverna. De var barn och hade inte fått tillräckligt med styrka att stå upp för rättvisa. Inte så konstigt med den läraren som förebild.
Nej, det föll mig aldrig in att klandra mina kamrater, flera av vilka senare blev mina vänner. Men jag kommer aldrig förstå lärarens bevekelsegrund.
?
15:03
Sant.
Sen kan jag iofs förstå dem som inte ”vågar” skriva något, för det är ju inte så sällan att man möts av sådana som Maria ovan som när jag gick in och försvarade S.
Det där finns i stort som smått. Jag sa åt ett gäng som sparkade sönder en tunnelbanevagn. Fick en karatespark i magen och ramlade omkull. Ingen i den halvfulla vagnen låtsades se. Det kanske bara är att acceptera att det är så människor fungerar.
Som introvert kan jag tycka att många extroverta kan vara sjukt jobbiga, pratar oavbrutet oavsett om någon lyssnar eller är intresserade. Sen är de bara att beklaga att extrovert är ”normen” i samhället just nu
För det första så är inte HSP en diagnos utan en personlighetstyp. Jag är högkänslig och tål inte för mycket stoj och stim. Behöver mycket lugn för återhämtning. Men jag är väldigt social är pratar och skrattar väldigt mycket i sociala sammanhang. Så är absolut inte blyg. Men trivs med mitt eget sällskap och behöver mycket lugn för att må bra.
Det här är det sjukaste jag hört. Tappar all respekt för henne. Hon kanske borde läsa på lite innan hon slänger sig med ord hon inte behärskar.
Blir väldigt ledsen av att läsa kommentarsfältet här. Jag är både blyg, har gått i terapi för social fobi i flera omgångar, och är introvert. Att folk är så dömande känns tråkigt.
Som pepp till andra som mig kan jag säga att mina personliga egenskaper lämnar plats för positiva egenskaper som uppskattas i till exempel grupparbeten och på arbete då jag är en bra lyssnare, kan se detaljer som andra lätt missar, ofta kan läsa av och förstå människor på ett djupare plan och att jag (eftersom jag tänker innan jag pratar) ofta säger tänkvärda och smarta saker och kan se på ting ur ett annat perspektiv och därmed komma på bra lösningar på problem.
Bli inte ledsen. Alla personlighetstyper har fått mycket oförtjänt skit i det här kommentarsfältet 🙂
Jag vet inte om de är så dömande utan bara krassa och skriver det som det är (enligt dem). Ibland behöver man bara konstatera att alla sorter inte passar överallt.
Det betyder inte att den som inte passar är sämre som människa eller inte värdefull och har massor att bidra med. Det är bara inte just där.
Tex någon som jobbar i långsamt tempo kanske passar dåligt i ett uppstartföretag som måste springa för att inte gå omkull.
Men den som jobbar långsamt är kanske väldigt noggrann och är helt ovärdelig på ett annat ställe.
(Sedan tror och vet jag att många arbetsplatser behöver tänka i nya banor för att optimera sig och då också se till att alla blir mer självgående utan någon att rapportera mot och då får fler sorter plats och bidrar till att alla och allt blir starkare.)
Min upplevelse är att det framkommer att folk har en väldigt negativ bild av blyga personer i det här kommentarsfältet. beskrivningar som ”sjukt blyg” och ”stört blyg”, och att folk uttrycker att dem inte trivs med blyga personer. Det här är iofs inte en nyhet då man som blyg hela livet har fått höra, kanske inte rakt ut men mellan raderna, att det är något negativt att vara det. Det kanske var det jag menade med dömande. Men absolut har andra personlighetstyper fått sig en känga också, men dem upplever jag ändå lever upp till en norm om hur man bör vara i dagens samhälle (ta för sig, stå på sig, mingla).
Fast jag tycker inte att någon har varit dömande? Alexandra skriver utifrån perspektivet ”arbete” och andra berättar hur det inte funkar för dom att ha blyga eller introverta personer på just deras arbetsplats. De som beskrivit den situationen har ju inte hackat på någon utan förklarat varför alla inte fungerar på alla arbetsplatser.
Jag hade tex aldrig fungerat som polis, jag är alldeles för känslig och skulle ta med mig jobbet hem, mina vänner skulle hålla med där men det betyder inte att de dömmer mig eller ser ner på mig.
Jag hade aldrig fungerat som ekonom, revisor eller på en arbetsplats som kräver struktur, minutiös planering och ordning och reda, jag är rena vispen. Men jag är kreativ och passar väldigt bra på andra platser.
Jag är också blyg men har lärt mig att våga ändå, det betyder inte att jag ser ner på de som inte vågar. Vi är olika och vi måste få lyfta fram det utan att alla ska känna sig påhoppade.
Eller hur, polisen skulle inte kunna ha blyga personer för man måste kunna ta plats. Sen kan de inte ha för pratsamma heller, man måste kunna vara tyst och lyssna av personerna man pratar med.
Är så grymt impad av personer som kan balansera att vara tyst när det behövs och pratsam när det behövs, som typ på hemtjänsten där gamla antingen vill ha det tyst, att personalen pratar med dem, eller att personalen berättar för dem om hela sitt liv för de saknar sällskap/är nyfikna. Hört så mycket om det. Är att vara skådespelare ovanpå allting, typ.
Min upplevelse är att det framkommer att folk har en väldigt negativ bild av blyga personer i det här kommentarsfältet. beskrivningar som ”sjukt blyg” och ”stört blyg”, och att folk uttrycker att dem inte trivs med blyga personer är väl inte så kul att höra om man själv benämner sig som blyg? Det här är iofs inte en nyhet då man som blyg hela livet har fått höra, kanske inte rakt ut men mellan raderna, att det är något negativt att vara det.
De var tråkiga och onödig precis som dem som beskrev de som pratar mycket och inte kan vara tysta i lika dåliga ordalag.
Tycker tyvärr att det blev onödiga kängor åt bägge håll. ?
Inte ta åt dig, här inne är det en liten grupp som kommenterar men det betyder inte att alla är så.
Har för mig att hon själv sagt att hon är introvert nån gång?
Jag tror hon menar blyga personer men verkar tro att introvert är ett finare ord för blyg..
Hon råkar använda introvert som inåtriktad/sluten/blyg och extrovert som utåtriktad/öppen/social. Själv är jag jäkligt social introvert, men förstår vad hon menar faktiskt. Det är en fråga om vem man kommunicerar bäst med.
Jag är gillar tyvärr inte att umgås med tysta personer för antingen känner jag att jag måste prata för att underhålla dem (vissa uppskattar det tydligen och blivit förvirrade när jag varit tyst tillsammans med dem) eller så är vi tysta båda två och konversationen kommer ingenstans. Vill man inte ha konversation är det okej, men eftersom jag vill veta vad den andra personen känner och tycker så blir det frustrerande i längden, om de inte är blyga utan bara tysta. Blyga personer brukar öppna upp sig och då har vi inga problem.
Fungerar bäst både privat och på jobbet med pratsamma människor (blyga eller inte), för vi kan stämma av med varandra på vårat sätt att kommunicera, medan tysta kollegor uppskattar varandra för de behöver inte prata lika mycket. I mitt yrke spelar inte blyghet eller tysthet någon roll, men beroende på roll (t.ex. manager för 20 personer, måste ta plats på möten med 100 pers) så kan man inte vara tyst och blyg i den situationen. De kan vara helt tysta och blyga på fritiden dock.
Tl;Dr: ”lika barn leka bäst”.
Är själv extremt extrovert med mycket energi så kan tycka det är bra att umgås med introverta nu och då, de drar liksom ner mig på jorden lite haha. Har svårt att hålla mig på en rimlig nivå gällande pratande.
Trodde Alexandra hade slutat redigera hennes bilder så grovt, tydligen inte.
Såg att Isabelle Strömberg skrivit ett svar på tal om det här i sin blogg =) Märkte förresten också att den norska bloggaren Sophie Elise har kopierat hela Isabelles inlägg rakt av och skrivit ett identiskt inlägg i sin blogg, alltså typ ordagrant identiskt ? Fast översatt till norska då . Är inte dom vänner ? Känns ju inte så schysst att köra en Kissie och kopiera sina vänners arbete lixom x)
Isabelles inlägg: http://isabelles.nu/2019/january/repost-introvert-extrovert-2.html
Sophie Elises: https://sophieelise.blogg.no/1541438202_sannheten_om_meg.html
Vilket scoop va
Som introvert kan jag säga att det är helt ok att vara tyst.. Man behöver inte pladdra på såsom kissie känner att hon måste göra…
Blir så trött på att det ska ses som negativt att vara blyg/tystlåten/inåtvänd/introvert vad man nu vill kalla det. Jag har en sån personlighet, jag kan liksom inte göra så mycket annat än att vara mig själv. Har tagit mig år att acceptera detta då jag alltid fått höra att jag måste ”ta för mig mer, våga prata mer, inte vara så blyg” osv. Minns alla utvecklingssamtal i skolan där läraren alltid sa ”du måste våga ta för dig mer”. Sen fick man liksom ingen hjälp med hur. Det jag hörde var ju ”du är fel och du måste ändra dig”. Undra om dom sa till dom som tog mycket plats att dom måste lära sig backa lite.
Förstår inte all hets om att ”ta för sig” vara öppen osv. Alla fungerar olika och har sina egna unika personligheter, att folk inte accepterar det 2019? Dessutom är det inte alla som vill vara med någon som ständigt ska ha något att säga, jag t.ex uppskattar folk som har vettiga saker att tala om som där intressanta och inte onödigt pladder som skitsnack.
Hans introverta sida kan bero på hur mycket som helst, det kan vara hans personlighet eller att han kanske tom har någon diagnos. Oavsett tycker jag synd om honom som kanske läser hennes inlägg när hon skriver om de så negativt.
Oj vad skönt att fler än jag reagerade på dessa förvirrade slutsatser om vad introvert betyder. Men jag kan såklart förstå om man inte trivs allt för väl med människor som är väldigt olik än själv. Jag brukar till exempel inte trivas så bra med extroverta personer, då jag tycker majoriteten av dem är egocentriska, högljudda och jobbiga.
Gud vad hårt skrivet av henne, när jag läste detta inlägg så trodde jag det var ett jättegammal först- alltså från typ 8 år sen då hon skulle vara så provokativ. Hon har lyfts mycket i mina ögon sen dess och verkar mycket mognare. – Men att hon skrev såhär för bara ett år sen? Där sjönk hon rejält igen. Min första känsla var att man kan inte vara så ”dum” att man skriver såhär utan en baktanke- alltså för provokation för att få fler visningar och kommentarer= mer pengar.
Jag är själv introvert och varit blyg genom hela mitt liv, vilket även följt mig hela mitt liv genom att folk sett det som något negativt, och därmed även jag själv. Jag försöker dock på många sätt vara mer social och utåt och har även jättesocialt jobb, men det tar sjukt mycket energi som introvert person vilket gör mig rätt utmattad. Jag vågar dock vara mer avslappnad, pratig och utåt med de jag är bekväm med och som inte känns dömande. Men har inte alls samma behov av att träffa folk eller vänner vilket andra mer sociala verkar ha. Föredrar att vara ensam många gånger framför att umgås med någon.