Men mest glad är jag över att Gillis har ätit som en häst hela veckan, han har alltid varit petig (han blev helvegetarian vid 3,5 år och har aldrig gjort ett undantag). Det är vi egentligen alla tre men vi har ju olika matpreferenser som ska tillgodoses.
[…]Sally älskar kött (helst tryffelsalami till alla måltider, ikväll ska hon faktiskt få köpa det i charken) så hon har fått klassiska Wallenbergare i veckan,
[…]Jag skippar vitt bröd, pasta och socker. Jag älskar att äta rent, antiinflammatoriskt och mat som ger näring och glow. Jag har levt så i över två år och jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till ett vin, kött, bröd, potatis-liv. Jag har en annan jämn energi, inget kli i kroppen på samma sätt och framför allt en hud som har lyster och ett glansigt hår.
[…]Gillis är min motsats på många sätt. Alltid lugn, ordningsam, tänker mycket, känslig och bryr sig om alla jämt. Jag har nog aldrig behövt säga till honom någon gång. Han är lillgammal, smart och så snäll.//Isabella Löwengrip
Nej, Isabella sa inte åt Gillis när han låg och skrek på golvet.
Hon verkar ha lagt sig bredvid och väntat ut honom.
Jag undrar hur det hade gått idag – den vita Max Mara-kappan på det smutsiga golvet i mataffären och så en kexchoklad på det? SOCKER???!!!! Herregud, det får väl finnas måtta?
Men spännande att se att fler ifrågasätter Isabella och hennes fabricerade liv.
Och med tanke på att hennes kommentarer modereras innan de syns så undrar jag exakt hur många av dem gick på samma linje som de här ovan som ”valdes bort”?
Ett fåtal kritiska kommentarer släpps igenom för att inte sumpa trovärdigheten helt, men jag får dagligen mail och kommentarer från läsare vars kommentarer inte godkänts trots att de enbart innehöll sakliga ifrågasättanden.
Det MÅSTE alltid vara fler positiva! Alltid!;-)
Hehe..så jobbar inte jag…
Det blir vad det blir helt enkelt…
Föregående inlägg 