Man lär så länge man lever…

Lite mjukstart denna vecka (barnen börjar först nästa) men Micke är tillbaka på jobbet och hösten hänger i luften. Eller nä det gör den väl inte men det känns ju så när det regnar en vecka i sträck eller två. Får hoppas på en varm brittsommar (som jag tills alldeles nyligen trodde betydde att britterna hade det varmt och värmen blåste hit därifrån HAHA. Om det är nån mer som tror det så kan jag berätta att det kallas brittsommar om det är varmt här den veckan Britt har namnsdag 7 okt. Så nu vet ni det.)//Victoria Riis (Matplatsen)

Åh fan, det hade jag ingen aning om.
Hade ni?
Det är synd att Jeopardy! inte går länge för det är sån här skit jag lägger på minnet. Den enda gången jag skulle ha nytta av det är på en frågetävling så som Jeopardy!. Postkodmiljonären är på tok för svårt.

SMHI skriver att det är namnen Britt, Britta och Birgitta den 7 oktober som lett till namnet Brittsommar. 
Jag heter ju Birgitta i andranamn så jag hoppas sannerligen på en ”Birgittasommar” den dagen så jag kan dansa ute på gräset och äta tårta utan att frysa tuttarna av mig!

Vad är den märkligaste eller mest onödiga sak ni lärt er från en influencer eller sociala medier?

Ps. Precis som Calle Schulman så fick jag feeling och skrev inlägg för både kl 06 och 09 eftersom jag inte kunde sova i natt. Men…det betyder inte att sommartiden är över på Bloggbevakning och att inlägg vid de här tiderna kommer publiceras regelbundet?, varje måndag till fredag, utan de kan dyka upp när ni minst anar det om jag får mer feeling. ;-).

Härlig ”victim blaming” på Bianca Ingrossos Instagramkonto


Bianca Ingrosso skrev följande inlägg på Instagram, ett inlägg som starkt påminner om vissa utvalda delar ur hennes sommarprat.
Jag vet inte om det är bilden på Pernilla och Emilio från deras bröllops som gör det, men av någon anledning verkar Emilios nya fru Åsa ha tappat det helt inne i Biancas kommentarsfält.
Min favorit av allt det Åsa Ingrosso häver ut sig måste väl ändå vara följande:

Aldrig någonsin har han (Emilio) blivit dömd för ngn misshandel. Den ogillades helt! Det fanns däremot ett hot. Ja! Varför då kan man undra? Vad hade hänt innan? //Åsa Ingrosso

Ett klassiskt fall av genuin och äkta ”victim blaming”! Snyggt och starkt jobbat – Åsa! Skyll på offret – det känns fräscht!
Vad KAN Pernilla gjort som mer eller mindre tvingade Emilio att hota henne? Någonting måste det ju vara, jag menar, Åsa skriver ju mer eller mindre rakt ut att Pernilla från skylla sig själv.
KLASSISK Victim blaming… till en kvinna, från en annan kvinna. Man får ju hoppas att hon smyger runt, tillräckligt mycket på tå därhemma så att hon själv inte råkar göra något som förtjänar och belönar henne några olaga hot från maken.
Än så längre verkar hon kunna känna sig trygg – han skickar idel tacksamma händer och hjärtan – även dessa på dotterns Instagram. Tror ni Åsa och Emilio satt bredvid varandra i soffan med varsin telefon och gjorde detta tillsammans?

Vad tycker ni om dramat som utspelar sig rakt framför våra ögon?
Poppar ni popcorn eller skulle ni helst vilja se att sådan här tas inom familjen, eller i alla fall långt långt borta ett Instagramkonto med över 1 miljon följre?



 

Molly Rustas – En influencer i behov av rutiner

Har hennes pusspartner övergivit henne medan hon blundar och gör sig redo för en smällkyss? Det ser nästan ut som det… 😉

Tänk att det nästan exakt är 4 veckor kvar tills dess att vi får nycklarna och kan flytta in i våran alldeles egna lägenhet. Det är en sådan sjuk känsla och en sådan lättnad. Jag hade nog inte riktigt förstått förens ett par månader sedan tillbaks hur psykiskt och fysiskt påfrestande det är att känna att man inte har sin egen trygga punkt och sitt egna hem.
Även om “hem” har varit där Ross är, så är jag verkligen en person som måste ha struktur i mitt liv och kan känna att jag har koll på läget. När man bor i en resväska och på olika platser varje vecka och ibland var och varannan dag, som vi gjort under 1 års tid (det är ett lyx-problem), så blir det lätt att man kan känna sig lite vilsen och stressad inombords. Iallafall jag.
[…] ag är ju en person som älskar att resa, men det kan även bli för mycket av det goda. Det vill säga att det blir för mycket av korta intensiva resor, ingen tid att landa i sitt eget hem, få packa upp sin väska i sin egen garderob, sova i sin egen säng och att få känna lugnet. //Molly Rustas

Jag kan verkligen känna igen mig i det Molly Rustas skriver – jag är extremt beroende av två saker: rutiner och mitt ”safe space” som är vårt hem.
Skulle jag vara på resande fot så som Molly varit i nästan ett helt år så hade mina rutiner fallit som dominobrickor.
Det är nästintill omöjligt för mig att få in de vanliga aktiviteterna så som träning mm. Jag går runt och tänker på det hela tiden – att jag ska träna/göra sjukgymnastik men kommer aldrig till skott.
Jag gillar verkligen att Molly delar med sig av det här, då jag tror att den ”perfekta bild” hon oftast målar upp på sociala medier från sitt ”drömliv” kan få hennes unga följare att känna sig otillräckliga och tråkiga eftersom de inte reser konstant.
Tumme upp!
Och Molly – det är okej att bryta ihop ibland.
Du är mänsklig, jag är mänskliga, vi är mänskliga och mänskliga människor bryter ihop ibland. (Läs om det på Mollys blogg om du är nyfiken)

Hur är det med er?
Vissa trivs ju med att vara lite som ett blombland för vinden och åka dit ödet tar en, medan andra är som Molly och jag som behöver en smula struktur för att fungera i vardagen.

Excuse me, is this your crocodile?

Titta på det här klippet och se om du kan förstå varför jag blev så full i skratt av den här bilden på Anna Nyström att jag var tvungen att skicka den till M.
Vi har så sjukt många internskämt som vi tycker är det mest underhållande i världen nämligen, ofta kommer de från Stand up-shower och Netflix har ett helt gäng…. Delar ni vår humor eller är vi bara lite knäppa? Stolliga rentav? 😉

Jag kan VERKLIGEN rekommendera Chris D’elia – han är min nya favorit tillsammans med Jim Jefferies och Jimmy Carr.

Ps: Anna Nyström motbevisar tesen om att man inte kan vara utan byxor men med ett jobb. Take THAT Chris D’elia!