Att brevväxla med en mördare

Vad har vi för tankar kring kvinnor som brevväxlar med seriemördare?
Jag tycker fokuset med borde ligga på VARFÖR man gör det, snarare än ATT man gör det.
Mailar du till en seriemördare för att du pluggar till kriminolog eller för att du när en hemlig dröm om att ”omvända/rädda” honom, bli hans fru och få bära hans barn? (Jag skriver han då 83% av alla seriemördare är män)
Skillnaden mellan dessa två anledningar är enorm.

Jag har själv aldrig mailat en seriemördare och kan inte uttala mig om varför många kvinnor gör eller vill göra det, men jag  tänker att det kanske kan vara av samma anledning som vi konsumerar kategorin ”True Crime”?
Fascinationen för fenomenet ondska? Av ett monster? Att få komma ännu närmare tragedins kärna?
En berättelse är aldrig så fängslande som när man vet att de är baserad på en sann händelse.
Herregud, varför plockar folk upp sina telefoner och förevigar trafikolyckor från alla tänkbara vinklar när de passerar?
För att kunna säga att man varit lite delaktig i det fruktansvärda och få stå i fokus en liten stund?

Jag har egentligen ingen aning, men tycker frågan är intressant.
Men istället för att bara omfatta brevskrivande med seriemördare så borde vi bredda den lite och handla om True Crime i mer generella ordalag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *