Jag är så j*vla van att klara mig själv, att fixa allting själv, att alltid bara lösa allting som uppstår. Jag flyttade hemifrån som 13 åring. Brokig bakgrund, ett h*lvete i bagaget som förföljt mig hela mitt liv??♀️ Jag har upplevt saker jag inte önskar min värsta ovän! MEN!
Jag har rest mig, snavat, och rest mig igen. Inte en ENDA gång har jag gett upp. Inte en ENDA gång har jag klagat eller sökt sympati!
Inte en enda gång har jag tillåtit någon eller något att ta bort min grundinställning, dvs, min positiva, drivna och ständigt glada inställning?❤️! Jag har alltid kört mitt race….. ??Skapat de förutsättningar jag förtjänar!
Jag har naturligtvis gjort misstag längsmed vägen, Men även dessa har jag vänt till min fördel, lärt mig utav, utvecklats. Jag har rest mig upp starkare än någonsin! Ödmjuk inför livet, tacksam för saker jag själv tidigare tagit för givet. Hur klychigt det än låter så finns det inga problem om man istället fokuserar på lösningarna! ?// My Martens
”Inte en ENDA gång har jag gett upp. Inte en ENDA gång har jag klagat eller sökt sympati”, säger My på sin blogg och jag håller inte riktigt med.
Är det inte JUST det hon gör med dessa inlägg som publiceras med jämna mellanrum?
Hon måste ju vilja något med dessa utläggningar, annars skulle hon väl inte hålla på att älta dem om och om och om igen?
Texten här ovan – och varianter av den – har jag läst fler gånger än jag kan minnas och varje gång får jag vibbar av både klagomål och sympatisökande, och om det inte är Mys avsikt så borde hon sluta med detta ältande omedelbums.
Sluta med ältandet och clickbaitandet (som också är ständigt återkommande på Mys blogg) för nu verkar det som att till och med läsarna tröttnat.
Föregående inlägg 