Josephine Qvist fick inte frågorna hon räknat med om sitt nygamla förhållande

HÄR hittar ni en snabb sammanfattning av turerna kring det Qvist/Wargiska förhållandet. 

Efter att ha varit isär i drygt 1,5 år så är paret alltså tillsammans och såg fram emot att spela in en video om sin kärlek och att hitta tillbaka tillbaka till varandra och bad följarna ställa frågor till dem.
Frågorna som ställdes lät dock inte som paret hoppats på utan många var extremt kritiska till att Josephine är nyförlovad med den man hon tidigare avslöjat var otrogen mot henne och att hon uppmuntrat sina följare att lämna destruktiva relationer, så som hon gjorde.

Josephine är inte nöjd, vilket jag förstår men detta är lite faran med sociala medier.
Hon skriver på Instastory att hennes följare inte vet allt som hänt mellan paret och så är det säkert, men grejen med sociala medier är att du inte riktigt kan berätta delar av en situation som du av en eller annan anledning vill få ut för att sedan vilja ha förståelse och sympatier för den del du INTE delat med dig av.
Antingen får man nog dela med sig ALLT. Eller ingenting. Allt annat riskerar att bli så här som för Josephine, där hon blir arg på följarna för att de inte tar in i beräkningen den del av historien hon inte delat med dem när hon vill att de ska glömma allt negativt hon tidigare skrivit om Stefan, nu när han återigen är hennes fästman.

Tricky business.

154 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Att förlåta otrohet är starkt, speciellt om det handlar om sex/flera gånger/man har familj. Folk är för snabba att döma. Otrohet definierar inte en person.

      Så är det absolut! Men i ”vanliga fall” så har det sällan stötts och blötts om och om igen på instagram + poddar om hur hemsk han var, otroget sv*n, desktruktivt förhållande och ”man ska aldrig ta tillbaka” etc etc – SJÄLVKLART kan man ändra sig och jag förstår att hon är lycklig nu och vill att alla ska vara det med henne, samt tycker att det inte är följarnas business men då kanske man inte ska bjuda in till sin privata business från början 🙂

        Att vara otrogen är högst definerande av en person. Det är en egenskap vissa människor innehar. Det handlar om att kunna vara illojal mot en person man lovat att vara lojal mot. Många som är kvinnan/mannen vid andra sidan, eller för den delen personen är otrogen, brukar ursäkta det med att den är ”speciell”. Det är ju trots allt så vi alla tänker att vi är, ”speciella”, och sådär.

        Det handlar egentligen om ingenting alls än att vi har mött en person (den otrogne) som uppenbarligen klarar av att ljuga en person som den (supposedly) ska älska mest av allt. Ännu mer intressant är hur vi som då som andra kvinna/man, kan tänka oss att den som är otrogen är mer ärlig mot oss än mot sin egen partner.

        Det går att förklara med att vi människor är egocentriska. Det är evolutionärt, men det biter oss också i sådana här tillfällen oss rätt i rumpan. För vi är inte så speciella som vi gärna kanske vill tro.

        Jag har personligen aldrig varit den andra kvinnan, heller aldrig otrogen, men jag är en stark businesskvinna som minsann drar åt öronen när jag hör om något i närheten eller bekant som faktiskt är otrogen. För det betyder inget annat än att vi då har en person i vår närhet som uppenbarligen inte har problem med att gå över gränser som är moraliskt fel. Att vara illojal i situationer där man SKA vara lojal. Framförallt som affärskvinna är det här något jag tar som extremt viktigt med folk jag ska göra business med. Är det en otrogen person så vet ju jag att de kan rättfärdiga, om vad för sig själva, i tillfällen där de klampar över gränsen (så som otrohet). Således är det högst riskabelt att förlita sig på en sådan.

        Det många verkar förväxla är att en otrogen person bara hör till en relation, kärleksmässigt. När det faktiskt är ett personlighetsdrag som är högst oattraktivt.

        ÄR en kvinna, eller man, speciell för någon, så gör man slut, med värdighet, för att inleda en sådan relation. Dessutom från början bör man inte ens vara i en relation, för partnerns värdighet, om man inte är kär i den. Klarar man inte av dessa basala egenskaper så är man inte mycket att hänga i granen.

        Jag förstår å andra sidan att många personer lägger stor vikt i att de kanske minsann har vart tillsammans med sin partner i två decennium fastän deras relation startade med otrohet. Det är liksom inget att skryta om. Man har alltså valt en partner som kan gå bakom ryggen på personer som ska ha dens lojalitet. Stort grattis liksom.

          Tillägg. Det är otroligt intressant att de som är otrogna, eller för den delen ”den andra” ofta drar till kortet om hur ingenting är svart eller vitt. Med andra ord vill pressa på att de väl innerst vet hur fel det är, men gärna vill poängtera att just deras situation är grå (alltså SPECIELL). Också förståeligt när man tänker hur vi människor fungerar, att vi tror att vi konstant är så speciella.

          Ibland så kan det faktiskt vara ganska nyttigt för den som är otrogen och även för den vid sidan av att försöka få lite insikt att nej, er situation är inte ett dugg annorlunda än det grundläggande i precis alla otrohetsaffärer. Men man vill nog gärna tro det, för det göder ju ens ego och självbild. Vilket är förståligt.

          Åter igen kopplar jag till hur det är en egenskap att vara otrogen. Och jag hoppas väl egentligen bara förmedla en slags insikt till de som kanske snubblar över mina kommentarer och kanske får sig en funderare.

            Insiktsfullt.
            Otrohetens smittsamhet är också en aspekt. Har fått för mig att just brist på tro & tilltro till andra är en smittsam aspekt som syns även vid fysisk otrohet. Det söndrande i lögnen verkar tendera till att kunna söndra den generella mellanmänskliga tilltron hos den som utsätts för lögnen. Vilket på lång sikt ger otroheten som ett smittsamt beteende.

            Hundar som fått stryk och prygel drar sig inte för att bita människor, de har bara lärt sig att skydda sig själva med taskigt munläder och taskiga jämförelsers bitskhet (som denna bett-tydelse dogma) Som svar till den Svarta lögnens vita yta hos de som talar om att inget ör svartvitt.

            ”Stark business women” – vad har det med saken att göra?!?

              kanske något i stil med ***Vet vem jag är & vad jag inte vill ha***
              ?

              Att man inte har tid för illojala människor? Såsom de som är otrognas egenskaper tex??

              Om du läser inlägget så borde du förstå 21.16

            Håller med dig om allt ET

          Jag håller med dig till 90 % och du verkar vara klok MEN det finns enligt min mening faktiskt gråzoner. Exempelvis om man blir misshandlad och manipulerad av sin partner och inte kan ta sig ur relationen men så kommer en ny person in i den misshandlades liv. Den misshandlade kanske blir kär i den och är otrogen mot sin misshandlande partner eftersom den inte vågar göra slut. Tänker att i relationer som direkt eller indirekt är en form av tvång, exempelvis bortgifta kvinnor (eller män), de kanske inte har någon utväg? De är inte illojala eller omoraliska och deras fall är inte som alla andras otrohetsaffärer. De har ingen frihet för deras partner eller kultur har tagit den ifrån dem, vad ska de göra då? Vara ”lojala” mot sitt monster till partner och offra kanske äkta kärlek som sker i smyg? Det är bara rätt åt det monstret då.

          Otrohet behöver inte ha någonting med lögner att göra. En kyss eller liknande kan ske, går du sedan direkt hem och berättar för din partner finns ingen lögn involverad. Kyssen, eller vad det är, kan dessutom grunda sig i 1000 olika anledningar. Tycker det du skriver ovan och nedan är grova förenklingar och en väldigt dömande/inskränkt syn på vad/hur en person kan han handla/är.

            “En kyss kan ske”. Nej, den kan bara ”ske” förutom för sådana som dig som inte har den ”spärren” att man inte går över dessa gränser och sådana som dig kan ursäkta, om för er själva, att vara illojala mot personen ni då mest av allt ska vara lojal med. Alltså är du nog då en sådan person som ET inte hade gjort business med. Och helt ärligt talat är jag helt med.

            Varför i all världen skulle man våga vara nära en person som visar sådana tendenser?

              Var stod det att jag skulle vara en person som hade varit otrogen 😉 Tycker bara detta resonemang är otroligt enkelspårigt. Jag kan skilja på affärer och privatliv och inser att en person kan ha bra perioder i sitt liv och mindre bra där en för saker en inte är stolt över. Det är otroligt svårt att bara ”göra affärer” med människor med fläckfritt förflutet.

      Tycker jag visst det gör. Vill man va med nån annan gör man slut först.

      Tycker inte det är starkt att förlåta otrohet. Det är starkt att lämna efter otrohet.
      Har det hänt en gång händer det igen.

        Exakt.

        Källa på det..? Tror mest det är en hörsägen (om jag inte blir motbevisad) och lite som att ”hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. Ja, men det är samma människor som skiljer sig mer än en gång vilket drar upp statistiken…

          Jag är snart 30, och skulle säga att typ 50% av alla jämngamla med mig har skilda föräldrar. Det är naturligtvis inget vetenskapligt underlag, men förvånansvärt många verkar skilja sig just i 50-årsåldern.

            Sedan början av 70 talet då kvinnor hade egna betalda jobb har skilsmässostatestiken legat på 50% . Så dins vänners föräldrar har ģjort som restän av Sveriges befolkning.

          Oj hur tänker du där East?

            Jag menar att en del av ”oss” gifter och skiljer ”oss” mer än en gång – alltså inte faktiskt vartannat par utan 50% av alla ingångna äktenskap. Och en del skiljer sig både en, två eller tre gånger och därmed stannar ca 75 % av alla par tillsammans men de övriga 25% står för fler skilsmässor. Låter lite snurrigt men så är det tydligen.

              Hehe ”så är det tydligen”. Och så var det du som bad om källa på ett annat påstående, som lät betydligt mer troligt.

          ”Källa på det..?”

          Sunt förnuft.

          Nu kommer jag inte ihåg var jag läste det men vill minnas att jag någonstans läst att det är bevisat att en gång otrogen alltid otrogen är sant i de flesta fall. Då den otrogna för varje otrohetaffär normaliserar de hela och till slut inte ens känner dåligt samvete över det. Typ nå sånt. Sen vet jag inte hur vetenskaplig den artikeln var.

          Tror absolut på en gång otrogen osv. Det är en gräns man korsar antingen kan man korsa den eller kan man stå emot. Bara svaga människor som är otrogna och inte kan stå emot. Dom kommer alltid vara svaga.

        Men Jesus. Är omåttligt trött på once a cheater-uttrycket! Vilka andra dåliga grejer gäller det? Om man snattat när man va ung är man då en potentiell tjuv resten av livet? Om man ljuger är man då alltid en lögnare? En person som tagit droger en gång är en missbrukare? Jag bara undrar, varför är just otrohet klassat som en sån grej som man alltid kommer göra om och inte möjligtvis bara ett misstag man kan lära sig av?

        Min teori är att människor med den uppfattningen är såna som aldrig varit otrogna och därför kan lägga sig själva på en moralisk piedestal där de utropar att alla otrogna är sämre människor, faktiskt DEN ENDA gruppen människor som ej kan förändras. Rätt lamt äre.

          Får jag gissa att du varit otrogen..?

            Får jag gissa att du inte varit det och därför ser dig själv som en lite bättre människa?

              And there’s the answer ladies and gents.

                Ja jag har varit otrogen, och därför vet jag att det inte är en svart-vit fråga. Har haft x-antal partners som varit otrogna mot mig också. För mig var det mer en fråga om mogenhet och inget annat, jag skulle aldrig vara otrogen mot min man som jag delar en familj med.
                Jag tycker också att otrohet är fel och skit men håller absolut inte med om att det skulle definiera en person mer än andra dåliga val man gör. Ni som tror att ni inte är kapabla till det har fel, menar jag.

                  Hur är det inte en svartvit fråga? Antingen är man otrogen eller så är man det inte. Jag har också haft ett 20-tal partners sedan tonåren och har aldrig varit otrogen.
                  Valet är ditt, ingen annans.

                    Självklart är det ens eget val. Men det är inte så svartvitt att någon som varit otrogen kommer att vara det igen. I såna fall är väl 50% av alla förhållanden där ite dömda, då en av parten varit otrogen någon gång..

                      Ingen har väl påstått att alla som är otrogna en gång är det igen. Däremot har de ju varit det och man vet att de tillhör den typen av person som är kapabel till otrohet.

                      16.52 det är väl precis det som diskuteras?

                      Anonym 16:25
                      Det var iallafall just DEN synen på otrohet som jag diskuterade!

                  Nu pratar vi ju inte om när man är typ 15-16, och är omogen.
                  Det här handlar väl om när man flyttat ihop, förlovat sig, gift sig, kanske fått barn.
                  Att vara otrogen då, enligt mig, är att sakna en spärr.
                  Och ja, har du inte den spärren så händer det igen och igen.
                  Och nej, jag har inte varit otrogen. Handlar om att jag vill behandla min partner som jag själv vill bli behandlad.

              Otrohet är bevis på att man har det i sig. Jag skulle aldrig kunna lita helt igen på någon som varit otrogen, oavsett om personen säger att det aldrig ska hända igen. Och nej det kanske inte händer igen, men personen har ju absolut bevisat att otrohet är något hen är kapabel till.

                Jag var otrogen mot min första pojkvän som tonåring. Är helt övertygad om att sannolikheten är större att jag är otrogen än att min man är det. Har. Man väl gått över en gräns en gång är det lättare en andra gång ?‍♀️

                  Jag skulle säga att det fungerade tvärtom för mig. Var otrogen en gång (i mitt förra förhållande) och skulle aldrig aldrig aldrig kunna göra om det. Led alla h-vetes kval, fy fasen för de skuldkänslorna. De låg och gnagde i mitt inre och det var hemskt. Kände mig som världens sämsta människa och vill aldrig mer uppleva den känslan. Och det var måååånga år sedan nu, har inte varit otrogen igen.

                    Exakt detta jag också upplevt! Skulle aldrig göra om det då jag vet hur hemskt det är att ha på sitt samvete.

                    Jag var otrogen en gång som 18åring (över 20 år och ganska många relationer sedan). Mådde skit och gjorde slut med min pojkvän (vi hade ett dåligt förhållande redan innan otroheten). Jag berättade aldrig för honom och har sedan dess aldrig varit otrogen igen.

              ”Får jag gissa att du inte varit det och därför ser dig själv som en lite bättre människa?”

              Ja.

              @Meh En bättre människa att ha ett förhållande med, helt klart.

                Jag är iallafall inte en sämre människa att ha ett förhållande med p.g.a det men om man gillar att tycka att man är bättre än någon annan så är det upp till var och en förstås.

                  Fråga partnern du var otrogen mot om hen håller med.

                    Hen var otrogen mot mig också så tvivlar på att hen skulle våga skamma mig så heeemskt mycket ? jag var en skit partner då men är det inte nu, vilket va min poäng

                      Ja så skulle det kunna va ?

                      Vilket sunt förhållande ni verkar ha haft. Så bra att du ger råd om otrohet, du verkar vara så bra på förhållanden.

            Haha!! ?

          En person som ljuger är uppenbart mindre pålitlig än en person som aldrig ljuger. Men ingen värderar ärlighet särskilt högt idag, därför bryr sig ingen.

          När man är ung gör man mycket dumt, så om man snattat då är det ju mer förlåtligt. Även fast det också kan vara så att man är en sämre person senare också.

          De som väljer att vara otrogna är sämre människor än de som inte väljer att vara otrogna. Precis som de som snattat(ar) läppstift från H&M är sämre än de som inte snattat(ar) läppstift från H&M

          Men alla kan ändra på sig och bestämma sig för att göra rätt och vara goda personer. Få gör det (vanligare kring vissa saker än andra också säkert). För det är återigen något få värderar. Och det är ju självklart också fruktansvärt mycket jobbigare att vara en god person än en som inte är det.

            Håller med om mycket men inte att få väljer att ändra sig, det är inte alls min erfarenhet! Känner massor av människor som varit otrogna i ungdomen men inte upprepat det. Men kommer dom upprepa det någon gång i framtiden då? Ja chansen är precis lika stor som att vem som helst skulle göra det.

            Tror faktiskt att alla skulle göra sig själva en tjänst om de insåg att det finns en chans att ens partner någon gång kommer göra ett misstag, eller VE OCH FASA att du gör det själv!

              Detta känns det bara som att du säger för att rättfärdiga dig själv och få dig att må bättre. Alla är säkert kapabla till otrohet, men det är svart-vitt och har man en gång varit otrogen tror jag att det är lättare att vara det igen.

                Ja så kanske det är, både att jag försöker rättfärdiga något för mig själv och att det är större chans att man trillar dit igen. Men det behöver inte vara så! För ja, jag mår ännu dåligt över att jag var otrogen när jag var ung och då var mer eller mindre alla mina förhållanden destruktiva. Men jag tror på riktigt inte att jag är mer kapabel än någon annan då jag känner stark ånger. Sen finns det sådana som knappt ångrar sig alls och det är väl en annan femma med dem.. det är skillnad på om man gjort misstag och inser att det var fel, eller om man t.ex bara njuter av att smyga runt med andra vilket jag tror många gör

              Jag tycker att otrohet är mycket mer än ett misstag. Det är ju i allra högsta grad ett val. Man VET att det är fel, man VET att den andra personen skulle bli fruktansvärt ledsen om den fick veta, man VET att det är otroligt respektlöst. Om man gör det ändå så är det ingen man har råkat göra, eller något man trodde var okej att göra, man har valt att göra det ändå.

            Varför kopplar flera här det till att ljuga? Fattar ej!?

          Ja och det är ingen som kan backa upp denna myt med mer än ”alla jag känner….” och ”öppna ögonen”.

            Känns som att det räcker! 16.47

              För dig kanske. Men ska man tala om det som om det vore en vedertagen sanning så bör man nog backa upp med mer än så.

      Man gör slut man är inte otrogen. Punkt. Så jo det definierar visst en person, i allra högsta grad.

        Du är säkert en såndär person som aldrig gjort något dumt, aldrig sårat någon, aldrig ljugit. Eller?

        Det definierar också en person om man ser på människor i svart och vitt. Människor är komplexa.

          Att vara otrogen är ett aktivt VAL och det är just sådana val som definierar människor.

          Jag har absolut gjort dumma saker precis som alla andra. Men finns en del saker som är värre än andra. Otrohet, våld osv skulle jag aldrig se som ett misstag. Skulle inte lita på någon som kan göra något sånt. Och har själv aldrig gjort något dumt som ens är i närheten av det.

            Word

            Jaja.. alla definierar vi saker olika också förstås! Själv skulle jag inte jämföra otrohet med våld kanske? Men talar då från egen erfarenhet, har fortfarande typ ptsd från när ett ex misshandlade mig, men otroheten var något annat. Otrohet för mig är något som ändå är utanför mig på något sätt, då jag anser att man inte kan äga en annan människa. Så om du fysiskt/psykiskt misshandlar någon är det värre enligt mig MEN så är ju otrohet ibland en form av psykisk misshandel också? Alla har ju självklart rätt att sätta sina egna gränser också och igen jag tycker INTE att otrohet är rätt men ville nyansera..

              Att vara otrogen mot någon kan ärra och såra en person så djupt att den kan ha svårt att ha en fungerande relation igen efter det pga av bristande tillit. Det är för mig också misshandel. Psykisk misshandel.

                Så kan det absolut vara och det är hemskt såklart. Men jag skulle ändå inte jämföra det med att slå någon på käften t.ex. men ja, vissa borde bara inte vara i förhållanden så länge de inte kan bete sig.

                  Och jag skulle säga att den psykiska misshandeln mitt ex utsatte mig för gav mer rejäla sår än den fysiska. Givetvis går det inte jämföra en otrohet med ett slag, men väl med psykisk misshandel och då är det ju rent meningslöst att diskutera vad som är värst iom att upplevelsen är subjektiv.

                    Nja, otrohet är inte att jämföra med psykisk misshandel. Det är att förminska vad psykisk misshandel är.

                    Ja jag skrev ju att det kan vara en form av psykisk misshandel högre upp! Min poäng var mer att jag skulle inte jämföra ALL otrohet med fysiskt/psykiskt våld jag upplever att många gör! Om någon är otrogen på fyllan så kan det för fan inte jämföras med att någon kommer hem och misshandlar en på fyllan!

                    BÅDA ÄR FEL men det är två heeeelt olika saker

                      Inte heller kan det jämföras med att någon förstör ens liv genom att kontrollera/manipulera en. Det ÄR mer nyanserat än ”otrohet=psykisk misshandel”

                  Det ena är fysisk misshandel det andra psykisk.
                  Är ju ganska svårt att gradera vilket som är värst, eller?
                  Jag accepterar varken det ena eller det andra.

                    Självklart ska du inte behöva acceptera något, alla får sätta egna gränser i en relation!

      Håller inte med.
      Det är svagt att stanna kvar för man inte vågar va ensam och ändra sitt liv och så har man ingen självrespekt när man låter nån begå ett så stort svek.
      Lättare att sopa under mattan när det blir jobbigt det är inte starkt.

        Båda två kan vara lika starka beroende på vad man är för person.

        Att sopa under mattan är inte att förlåta.

      ”Otrohet definierar inte en person.”

      Har du gjort det en gång kan du göra det en gång till.
      Klipp och gå vidare till någon som verkligen älskar dig.

      Ja, annars bra människor kan vara självdestruktiva i perioder och begå misstag. Så är det.

      Men för de allra flesta är det oerhört lång borta att vara otrogen. Tanken allena är absurd.

      Nej det är inte starkt. Det är starkt att stå upp för sig själv och be personen dra åt helvete.

      Skojar du? Klart otrohet definierar en person. Det är bara svaga, fega människor som är otrogna. Kan tänka på få grejor som definierar en person bättre.

      https://img1305712.free-pick.pw ­❤️­­­­❤️­­❤️

      https://photo013856712.imgfast.pw ­❤️­­­­❤️­­❤️

    Infuencers på kollisionskurs med verkligheten avsnitt 132045

    Märkligt hur folk går i taket av att andra gör andra val utifrån andra värderingar än de själva. Är det så omöjligt att sätta sig in i ett annat perspektiv? Otrohet kanske inte är hela världen för några, eller så har man kommit fram till att man kan gå vidare från den trots att det är svårt. Tycker det är skrämmande med människor som tror de sitter på facit och angriper folk som tänker annorlunda. Gäller för övrigt allt möjligt i livet, inte bara detta.

      Är inte det kontentan av anonyma forum på nätet? Massa människor som alla tror sig sitta med facit och härjar, på varsitt håll, i typisk svartvit anda?

      <3

    Låter mer som en ursäkt för att slippa göra en video hon inte vill göra. Gör den inte då. As simple as that.

      Varför öppnade hon ens för möjligheten att göra den videon? Hon borde väl ha kunnat förutse vad folk skulle fråga om.

        Exakt.

      Fast isåfall skulle hon väl inte sagt från första början att hon skulle göra videon ? Det är ju knappast något hon är tvungen till.

    Det där med att inte berätta allt får mig att tänka på när man ger vännen stöd vid relationsuppbrott och får då höra om allt det dåliga. Sedan får man bita sig i tungan när hon åter är tillsammans med honom.

      Jag blev ihop med killen jag lämnat efter en tids dejtande, och när mina vänner ifrågasatte det med tanke på allt svinigt jag berättat, sa jag att han verkligen förändrats. De var på sin vakt under några månader, men nu har de accepterat att folk förändras och att han är världens bästa människa för mig.

        Han var ett svin, ni blev tillsammans igen, och nu efter några månader är han världens bästa människa…ok

          ? inbillning är magiskt

          Alltså, han betedde sig svinigt av olika anledningar och när jag lämnade honom insåg han att han saknade mig och visst ville vara med mig. Jag gav honom en chans och han hade mycket att bevisa, men han lyckades. Senare i förhållandet gjorde jag ett snedsteg på fyllan, vi hade en kris och gick igenom det starkare än innan. Nu har vi varit ihop i några år.

            Ni låter som ett toppenpar.

              Men håll tyst

            Vems tur är det nästa gång?
            Ni känner säkert trygghet med varann.

      Amen!!!

      Förstår hennes synpunkt men hon är den vännen som spytt galla över hur hemskt killen behandlat henne och hur destruktivt förhållandet var. Helt plötsligt är han den enda mannen för henne/ den stora kärleken. Och så sitter man där som en fån och fattar ingenting

      Btw har kollat lite på hennes youtube eftersom hon bodde i la ett tag och sa hon inte att när hon hade varit på besök i Sverige att hon träffade sitt ex och inte kände några känslor alls? Eller det var ett annat ex?
      Varför ens ta upp det

        Det var hon. ?

    Folk som försvarar otroget har själv varit otrogen eller är kapabla till att vara det själva.

      Alla människor är kapabla till allt som är mänskligt. Skillnaden är bara att ribban är satt på olika höjder för alla. För vissa är det lätt att vara otrogen och för andra extremt svårt, och så alla grader emellan. Dock är alla, varenda en av oss med ”normal” hjärnkapacitet, kapabel till att vara otrogen. Observera att kapabel inte innebär att alla de facto är otrogna, vissa är duktiga och har styrkan att undvika situationer som kan leda till otrohet.

      Med det sagt så skulle jag aldrig vara otrogen mot min man eller tolerera att han är otrogen mot mig. Så som det ser ut idag, vilket är det enda scenariot jag realistiskt kan utgå ifrån. Framtiden kan ingen förutse.

        Herregud vad du förminskar folk som är otrogna. ”Hen har bara lite svårt att styra sina impulser, det är mänskligt.” Kan man inte sluta hålla på med andra ska man inte vara i ett monogamt förhållande.

          Eller så talade jag även till de som ”aldrig någonsin skulle kunna vara otrogna, någonsin”.
          Men du läser bara det du vill läsa så det finns inget att diskutera vidare med dig.

        Du menar alltså att du skulle kunna vara otrogen i framtiden?! Eller va?

        Ditt resonemang låter helknasigt.

        Låt oss säga att alla människor i teorin är kapabla till att vara otrogna. Okej men i verkligheten är alla inte det. Jag skulle aldrig vara otrogen, min sambo skulle aldrig vara otrogen och det finns många som aldrig skulle vara otrogna. För vi värderar att vara lojala. Vi har moral och vill göra rätt (åtminstone på den punkten).

        Och man undviker inte situationer där otrohet ”kan uppstå” otrohet är ett aktivt val, det ”uppstår” inte. Man undviker otrohet genom att helt enkelt inte vara otrogen oavsett hur sugen man är.

        Som du säger där så kan det stämma in på en svag person som inte har bestämt sig för att aldrig vara otrogen, h*n kan hantera det (kortsiktigt) genom att undvika situationerna. Men en som har bestämt sig har inge att frukta i såna situationer, vad en ”sån situation” nu skulle vara. ?

        Och menar du inte så förstår jag faktiskt inte vad du menar ?

          Inte samma anonym som ovan men nyfiken på hur du VET att din partner aldrig skulle vara otrogen mot dig?
          Att du själv vet att du inte kommer vara det förstår jag. Men hur vet du att din partner aldrig kommer vara det?
          Förstå mig rätt, litar på min partner till 100% och ingen av oss har varit otrogna tidigare eller mot varandra. Men om det är något jag sett under mina 40 år så är det att folk kan förvåna en. Haft vänner och vänners partners, som jag trodde aldrig skulle vara otrogna men som varit det. I de lugnaste vatten…

            Alltså jag har sett honom i olika situationer, hur mycket han värderar 100% ärlighet (ja 100%, inga ”vita” lögner) och godhet (ja vi tror på ondska och godhet eller vad man ska säga), hur han alltid gör det han tror är rätt och hur han hanterar saker. Det är svårt att förklara. Man måste känna honom på riktigt för att förstå antar jag. ?

              Du kan ju lita på honom bäst du vill men du VET inte vad han inte talar om för dig. Sen är väl tillit bra nog det.

            Exakt ungefär detta jag tänktw skriva men orka ej. ?

            Den enda personen man kan vara säker på aldrig kommer begå ett misstag, den enda man kan svara för i detta livet är sig själv!

            För övrigt litar jag på min partner också men skulle inte inbilla mig att han inte är kapabel till att vara otrogen..

              Som sagt, att vara kapabel till något i teorin är inte samma sak som att vara det i verkligheten. Jag har förmodligen haft förbannad tur som fick den här mannen ?

                Ja, så kanske det är! Hoppas såklart att det är så och är glad för din skull ?

                Inte för att vara taskig men jag hade också en sån man.
                Jag trodde lika stenhårt som du.
                Vi är skilda nu.

            Svarar så gott jag kan i mod ?

              Det gick tydligen igenom ??‍♀️

            Jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna vara otrogen och tycker fortfarande att det är det vidrigaste man kan göra mot en annan människa. Ändå var jag det.

            Ja du har så rätt. Tyvärr.

              Till 18.20

        Märkligt resonemang du har 16.00 Det är ett VAL man gör.
        ”Vissa är duktiga och har styrkan att undvika situationer som kan leda till otrohet”???
        Meningen är väl ändå att förhållandet till din partner är det förhållandet du vill ha.
        Det bör ju vara honom/henne du vill leva med och ha sex med.
        Vill du hellre ha någon annan så gör slut.

      Jag har aldrig varit otrogen och är 35 år och tror inte jag kommer vara det. Jag ”försvarar” inte otrohet men blir trött på att alla tycker att det är antingen eller. Otrohet kan ju vara så mycket och se så olika ut. Självklart finns dem som alltid är otrogna men det finns också den som begår ett misstag. Inget är svart eller vitt.

        Kan det? Om man väljer att gå bakom ryggen på sin partner så är man ingenting annat än otrogen – även om det inte är sexuellt.

        Förklara hur du menar att otroheten är ett misstag. Och hur det inte är lika smutsigt?

      Läs boken the Lucifer effect om du är intresserad av vad vi alla är kapabla till.

        Eller referera till Millgram ?

          Exakt, även det tas upp i boken. Under rätt (eller fel..) förutsättningar så gör vi alla dåliga val. Är vi alla dåliga människor för det?

    Måste infuensers alltid låta så korkade? ”Taaaaack för all kääärlek”. Å så en plutmun på det. Haha suck

      Samma visa med att kritik alltid är lika med näthat i deras ögon ?

        Så jäkla tröttsamt. Dom kan inte skilja på kritik och hat nånsin! Och det gör dom medvetet för att få sympatier. Så genomskinligt och dumt.

    Men alltså cry me a f***ing river. Buhu jag har snackat skit om mitt ex i ett år och gett massa relationsråd baserat på vårt destruktiva förhållande och nu när vi är förlovade vill jag ha en fairytale princess story om vår underbara kärlek och ett perfekt instagramflöde. Alltså, en normalintelligent person borde väl förstå vilka slags frågor som skulle komma? Hade varit kul att se vilka dessa ”elaka” frågor var, influensers är ju som bekant rätt sköra när det kommer till sakliga frågor eller kritik.

      Ja, kan nog inte förväntas så mkt av en fd EOTB deltagare..

      Du satt den. Jag vill också veta frågorna.. Säkert nåt i närheten som ”hur gjorde ni riktigt för att få förhållandet att funka igen?”

      Jätte jobbigt. Hat!!

    Förstår att det är pinsamt för JQ att ta tillbaka honom efter allt som hänt och allt hon sagt men önskar dem ändå lycka till. Tyvärr kan man ju inte rå över sina känslor när det gäller kärlek, hade varit så praktiskt. Men tycker att hon får ta de tuffa frågorna utan böl, självklart undrar hennes följare och jag tycker att de förtjänar svar.

      Nja, förtjänar och förtjänar. Hon kan låta bli att svara men egentligen borde hon ha skippat att be folk art skicka in frågor.

    Hon avslöjade att de var ihop igen i december (antar dock att det var på gång ett tag innan) och sedan förlovning mindre än en månad senare. Hade det mottagits bättre om det hade gått mer tid emellan undrar jag. Jag menar inte att hon ska låta instagramföljarna styra hur hon lever sitt liv men jag tänker att hon borde ha förståelse för att följarna uppfattar detta som en snabb vändning just för att de inte har varit med bakom kulisserna.

    Ingen åsikt om just det här fallet (kan förstå att folk blir provocerade av präktiga livsråd som följs av u-svängar, även kallat att ”göra en Blondinbella”) Men ang resonemanget generellt, att influencers måste acceptera att de får dela antingen allt eller inget, så håller jag inte alls med. Ingen kan eller bör dela allt, utan att inkräkta på sina närståendes kntegritet. Ingen välfungerande människa är filterlös på det sättet, det är destruktivt beteende att berätta ALLT. Jag tycker tvärt om, att väljer man att ta del av sociala medier får man helt enkelt svälja att man aldrig kommer få veta allt och därför aldrig kommer kunna få hela bakgrunden till i influencers beteende, vilket man bör känna viss ödmjukhet inför innan man sågar dem totalt.

    Kan man inte hantera att influencers inte delar ALLT utan bara hälften så kanske det är dags för lite paus och distans till Instagram och Youtube.

    Hennes läppar på sista bilden, som en krans efter att hon suddat bilden för hårt.

    Sade hon något om varför relationen var destruktiv innan?! Var han elak, eller var det det att de inte var rätt för varandra då?! En relation kan ju vara destruktiv, på det sättet att man inte mår helt bra i den men ändå har svårt att avsluta den pga av känslor och det som eventuellt är bra?!
    Att han var otrogen är ju klart en grej som han skall få stå till svars för.

      Ett destruktivt förhållande är väl mer att man gör illa varandra att man tar fram det sämsta hos varann att man mår dåligt i förhållandet.

    Vem är denna tomten? Har massor av följare på insta och sitter och viftar med en stor påse kokain ? Är dessutom en massa kids som följer honom. https://instagram.com/startklar147?igshid=8ob6z5xby573

      Åh nej, ge honom inte uppmärksamhet. Räcker med tråden på FB.

    Älskar när par i erkänt destruktiva förhållanden blir tillsammans igen och vill att alla ska se dem som Relationship Goals och heja på dem.

    Typiskt influencers att grina om att vara offentliga med allt, sen hota med att inte vara det och sen berätta allt ändå. Buhu.

      Haha exakt! Sjukt.

    Det som skrämmer mig är att hon skriver att hon växt och mognat men inget om han. Det var väl han och inte hon som var ett as? Hon borde trycka på att han växt och mognat.

    Varför får HON så mycket skit när det är han som varit otrogen?? ?

      För att hon beter och uttrycker sig som ett obildat barn.

    Verkar ju som om hon redan hade en otline før videoen, att hon ville berätta hur de hittade tillbaka osv, kunde hon inte bara gjort den utan att ta frågor innan?

      Och innan nån biter huvet av mig. Menar inte att hon får skylla sig sjælv, folk har ingen rätt att vara elaka. Tyckte bara det var lite weird, nær hon hade en tydig tanke liksom.

      ”Hej det här är aset jag hatat och pratat med er om. Nu ska ni få se filmen om när jag tog tillbaka honom” Vill vi det? Se den filmen?

    Men hur bra kan det vara nu då när hon skriver att de ”kämpar och försöker” Och att ”om det skiter sig”. Lite otippat att förlova sig då 😉

    Varför verkar de flesta tycka att man ska göra precis som i deras regelbok till punkt och pricka? Allt verkar bara kretsa kring deras etik och moral. VARFÖR lägger man sig ens i så mycket och blir helt rasande?

    Allt är inte så jävla svart eller vitt.
    Man kan inte rå för sina känslor och människor kan förändras, inte alla men många.
    Hon är iallafall medveten om att det var destruktivt och lämnade det där och då.
    Och om hon vill ge honom en chans, låt henne.
    Om hon blir sårad igen, då har hon iallafall försökt och sedan har hon bara sig själv att skylla.

    En gång otrogen, alltid otrogen.

    Jag blir förvånad över hur många som verkar övertygade om att deras partner aldrig skulle vara otrogna. Min man är sjukt pålitlig, vi har levt ihop i 15 år och jag tror verkligen inte att han skulle göra nåt sånt. Men hur ska jag veta? Jag är inte med honom dygnet runt, vi jobbar på olika ställen osv.

    Tänker på personer jag känner privat och som fått en chock (bla ett till mig närstående par som levt ihop sen tonåren- nu är de över 50, och där det nyss framkommit att han varit otrogen med en kollega i två år…) men också tex Carola Wetterholm som efter 26 år blev lämnad utan nån förklaring. Man VILL tro att man känner sin partner utan och innan, men den enda man verkligen kan gå i god för är sig själv…

    Vad gäller denna Josephine så verkar hon inte alltför smart om hon inte kunde förutse folks frågor. Hoppas dock han har lärt sig nåt av detta, om inte annat lär han ha många ögon på sig nu…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.