När jag förra helgen skrev om att jag under söndagen knep lite egentid med träning och brunch ihop med vänner hade Hugo en skridskodejt med hans vän och tjejerna.
Även denna vecka har Hugo varit iväg på jobb i ett par dygn, och nästa vecka sticker han till Finland. Clean exploderar just nu, och det är något alla i familjen kämpar och stöttar varandra för. Men jag är inte ensamstående. Vi är två. När Hugo är borta finns jag kvar. Med ett eget arbete, med ansvar över hem, barn, vardag, aktiviteter och sysslor.
Jag trivs med tillvaron men ser till att tanka energi för att orka styra skeppet under perioder som dessa. Är det konstigt? Att när den andra parten är hemma också prioritera sig själv genom att fånga upp andra relationer? // Paula Rosas
Det här är ett ämne som jag tycker är riktigt intressant, men även lite svårt att diskutera med människor som aldrig varit i samma situation eller i alla fall en liknande situation.
Ponera att Paula aldrig laddar sina batterier, aldrig ger sig själv tid eller uppmärksamhet utan alltid, alltid, alltid sätter alla andra och deras behov framför sig själv så att Hugo kan satsa på sitt företag medan hon tar hand om allt annat.
Om hon inte ger sig själv tid att ladda batterierna så kommer hon krascha, och det tror jag är sant för de flesta relationer där den ena parten drar ett tyngre lass för tillfället.
Hur ska Paula på bästa sätt kunna ta hand om sina barn eller stötta sin man om hon kraschar av att ha ignorerat sina egna behov och sitt välbefinnande på tok för länge?
Att ta hand om sig själv är det bästa sättet att ta hand om sina nära och kära, och detsamma gäller självklart även åt det andra hållet.
Man är ju ett team, eller det är vi i alla fall i vår familj och så verkar det vara även för Hugo och Paula.
Den dagen Paula arbetar mot ett mål som kräver mycket av hennes tid så är jag säker på att Hugo kommer åta sig rollen som Paula har nu.
Så vida inte Hugo har några synpunkter på Paulas behov av egentid så tror jag skribenten bakom kommentaren här ovan kan vara lugn.
Paula väljer inte bort sin familj.
Vad har ni för erfarenhet av det här?
Några tips? Eller anti-tips? Saker man kan undvika?
Kör! 🙂
Föregående inlägg 
Vad har någon annan ens med det att göra?
https://img1305712.free-pick.pw ❤️❤️❤️
Till och med DN uppmärksammar Linnéa Claesons underförstådda petning från Aftonbladet och att Haveristerna granskat henne. Tog litet tid, men visst är det välkommet.
Vem pratar med hennes kompis professor Per Ödling på Uppsala universitet som har fixat en anställning till henne? Rent konkret, vad är det Linnéa gör där i sitt arbete? Hur ser anställningsvillkoren ut? Hur mycket pengar får hon? Ett tips till dig, kära journalist: det rör sig om offentliga handlingar.
https://www.dn.se/kultur-noje/linnea-claeson-slutar-som-kolumnist-pa-aftonbladet/
Skönt för henne att casha in. Att ha offentliga sektorn och fackföreningar som uppdragsgivare är inte helt fel.
De betalar ?. You go girl! Kämpa!
Vart står det att hon ska jobba på UU?
Hon arbetar redan sedan en längre tid där. Eller arbetar och arbetar, upplyfter lön i alla fall.
Är det inte Lunds universitet?
Ja, stämmer! Mitt fel …
Linnéa Claeson Projektkoordinator Bredbandskommunikation
https://www.lu.se/lucat/group/v1001100
https://www.sydsvenskan.se/2020-01-09/superinfluencern-linnea-claesons-okanda-uppdrag-for-lunds ”Superinfluencern Linnéa Claesons okända uppdrag för Lunds universitet”
Så jävla vidrigt. Mitt fackförbund (Vårdförbundet) betalade 90 papp för en föreläsning med henne. Blev så besviken, de pengarna borde gå till bättre saker. Vill poängtera att jag hade blivit besviken oavsett vem de bokat för 90 papp men LC är verkligen ingen favorit.
Instämmer i detta!! Vi skulle boka henne som talare också men när hon kostade 90 000 sket vi i det och tog en annan. SÅ sjukt att hon tar den summan????
Jag känner mer… skattar hon verkligen för det?
Det är klart att båda behöver bidra – enklast är om båda har möjlighet att arbeta med sedan också tar hand om barn, hem och varandra. Och får s k egentid. Är det nu H som ska dra in mer pengar och de är överens om det får P göra hans del vilket ger henne mindre egentid. Men: det gäller ju att plocka bort saker med! Man hinner inte allt. Det är något fler borde tänka på. Man får strunta i, skjuta upp, ta genvägar. Annars kraschar man. Hoppas P förstått det men det folk stör sig på är att hon skriver om det – och att man tror att hon kommer träna sig till att gå in i väggen…
Varför ska han har mer egentid bara för han tjänar mer?! Så sjukt tänk! Då får han se till att köpa städ mm
Eller så kan man sänka kraven på hur städat det måste vara hemma.
Han lär väl inte få mer egentid om han arbetar mer? Hur tänker du då..?
Att arbeta borta från hemmet är ju en sorts egentid. Att resa i jobbet är def egentid.
Beror ju helt på vad man själv definierar som egentid.
Egentid är att vara utan ansvaret för barnen och vardagen. Det finns givetvis den sortens egentid där du gör något helt valfritt tex umgås med vänner etc. men att vara iväg i arbete och bo på hotell kvalificerar som egentid.
Då räknas inte en film i soffan när barnen somnat som egentid? Jag har ju fortfarande ansvar för barnen.
Beror på. Det räknas inte som egentid om det är stor sannolikhet att din egentid blir avbruten ofta. Sammanhängande egentid som tex att bo en natt på hotell är mer egentid än att sova hemma med barnen.
Visste inte att egentid var så tydligt definierat.
Håller med, det är ju ansvaret och vardagen som räknas som ”familjejobb” och är man ledig från det är det egentid.
Blir btw som ensamstående så lack på sammanboende par med barn som nedlåtande antyder att de minsann aldrig har egentid pga är ihop och alltid har barnen. ELLER så har de ffs alltid möjlighet till egentid eftersom den andra parten finns tillgänglig.
Egentid? Vet inte hur dina jobbresor ser ut men mina börjar vid 06 och slutar i bästa fall vid midnatt. Äta gör man om det finns tid över….
Män har mer betalt alltid även för lika jobb, välkommen till verkligheten! Vad vet du om han jobbar mer än hon?!
Öh..
Det beror väl på.. Om han jobbar mer och hon får ta del av hans pengar så är det ju rimligt att hon gör mer hemma.
Jobbar de däremot lika mycket, men han har högre lön, så ”bör” de ju bidra lika mycket om inte någon av de gärna vill göra mer.
Exakt det jag menade!!
Fast va? Min man har ett sjukt chill jobb där han lyfte över 60 k/månad plus ett eget sidoföretag i en annan bransch, vilket han närmast ser som sin hobby som han råkar kunna tjäna pengar på, han lägger kanske 46 h/vecka totalt på dessa men det mesta av hans heltidsjobb på att lyssna på folk på möten och dricka kaffe. Så han är pigg och utvilad när han kommer hem. Jag å andra sidan doktorerar och kombinerar tunga kurser, kämpar med att få till publicerbara resultat i ett fält r allting är en tävling mot klockan att få ut resultat då det är mycket som händer och samtidigt rätta kandidatstuders tentor, med en inkomst som ligger på mindre än hälften av min mans men med en betydligt tyngre arbetssituation och längre veckor. Hur är det då rimligt att det är jag som ska dra huvudlasset hemma?
Håller inte med. Min man jobbar och jag är hemma med barnen och sköter hushållet. Han drar in mer pengar men det gör han ju tack vara mig! Jag jobbar definitivt hårdare än honom eftersom det är mycket tuffare att sköta barn och hem än att vara läkare och sitta vid ett skrivbord. Det vet han också, så därför unnar han alltid mig egentid i första hand när båda är hemma. Och pengarna vi tjänar är självklart våra gemensamma.
Ursäkta men vad är det för sorts läkare som sitter vid ett skrivbord hela dagarna?
kry
Vårdcentralsläkare… 😛
Skrämmande att folk som din man med hans människosyn får vara läkare.
Naturligtvis är man inte självisk för att man som förälder laddar batterierna men det är nog få föräldrar som prioriterar så mycket egentid och har så mycket avlastning som Paula. Kanske en viss korrelation med att ha fått barn i ung ålder och därmed inte hunnit med att få leva sitt eget liv.
Men varför ens diskutera det här?
OK för honom, OK för henne, vad är då problemet hos er? Man får ha så mycket egentid man vill om det bara är OK för ens partner. Som om det fanns någon lag….
?
Hur är det skrämmande? Jag tycker att det är mer skrämmande att det finns folk inom vården i Sverige som inte är kvalificerade ännu mindre utbildade och knappt behärskar språket.
Hade du bott ensam hade du dragit huvudlasset hemma oavsett. Det rimligaste i ert fall är att dela på lasset. Det är inte ditt fel att du har ett mer belastande jobb än din man. Och vice versa.
Vi har inga barn så det är inte mycket av ett lass att dra ärligt talat. Men hade vi haft barn så hade huvudansvaret varit min mans i dagsläget
Han har way more fritid och framför allt mental fritid.
Delvis är det väl ändå ens eget ”fel” om man har ett belastande jobb eller inte. Tror ju inte precis att hon ovan blev tvingad att doktorera. O hux flux brukar man ju inte heller tjäna 60 k på sin hobby genom att dricka kaffe och lyssna lite på möten som hennes man gjorde.
Jag doktorerar inom ett område som inte riktigt är kommersiellt redo ännu, men som förhoppningsvis kommer betala sig rejält att vara en av de få som håller på med det här om 10 år. Och nja, min man har visserligen inte druckit kaffe och suttit i möten sedan examen, men han har verkligen inte arbetat ihjäl sig direkt. Tvärt om, han har alltid velat ha mer utmaningar än han fått och därför hela tiden sökt nya tjänster, men på något sätt inte hittat tillräckliga utmaningar. Nu har han tillräckligt avancerade utmaningar, men skulle vilja ha högre belastning på jobbet och mindre fika egentligen.
ja Jag förstår ju att det förhoppningsvis kommer se annorlunda ut i framtiden ? tänkte mer i allmänhet, man väljer ju sin situation ganska mycket ändå. Hade en kompis som tyckte att jag skulle betala taxin för att hon pluggade och jag jobbade. (Pluggade också, men jobbade utöver plugget). Att plugga är ju ett val man gör. Och man vet att man tjänar dåligt under tiden.
Även om din man inte har jobbat ihjäl sig så lär han ju ha någon form av talang eller förmåga. Man chillar sig inte till 60 000 i månadslön hur som helst, det var mer så jag menade.
Är väl ingen som tvingar en till något alls. Ingen tvingar någon att jobba deltid i vården eller sitta i kassan på Coop sena kvällar heller. Ingen tvingar oss att skaffa barn till att börja med. Vad är din poäng?
Min poäng var att svara personen ovan som skrev
”Det är inte ditt fel att du har ett mer belastande jobb än din man”
Jo, det är ju ytterst självvalt. Tycker för övrigt att det är skillnad på någon som har ett ”skitjobb”, men har försökt få tag på något bättre, har en dålig situation osv. Om man doktorerar så är man ju på hög nivå. Jag tror inte precis att någon doktorerar som en sista utväg för att få mat på bordet. Därav känns det ännu tydligare att det är självvalt. Man kan anta att hon hade andra alternativ så att säga.
Jag talar bara för mig själv nu (Jag doktorerar också). Att doktorera är slitsamt och speciellt om man har familj samtidigt. Men ja gör det för mina barns skull. När det här är klart så här jag ett välbetalt jobb med betydligt färre arbetstimmar än om jag skulle ”ge upp” och sätta mig i kassan på Ica. Att jag ”offrar” tid med mina barn nu gör att jag kommer kunna spendera betydligt mer tid med dom om ett år. Då kommer jag kunna jobba färre timmar med mer lön än om jag slutar doktorera och tar ett ”skitjobb”. Jag ser min tid som doktorand som en investering för att kunna vara mer med familjen sen.
Det förstår jag, tänker samma själv, så menade absolut inte att man borde låta bli att doktorera, läsa vidare eller vad det nu kan vara. Jag syftade bara på att det är en situation som är självvald 🙂
Jag utgick inte ifrån din situation. Jag skrev att det beror på. I ditt fall låter det som att det är rimligt att ni hjälps åt.
Det jag menade var att det är skillnad om den ene jobbar röven av sig och drar in pengar som går till hela familjen, medan den andre inte gör det. Då är det rimligt att den andre gör mer hemma. I ditt fall låter det inte som att din man jobbar mer än dig.
Tycker det är ganska sjukt att man ”kraschar” för att man behöver tillbringa tid med familjen. För mig tyder det på att man inte har accepterat den livsförändring en familj innebär utan vill fortsätta singellivet utan att barnen stör alldeles för mycket vid sidan av. Förstår inte heller varför batterierna bara kan laddas på spaweekends och stökiga utekvällar men inte när man gosar med barnen eller grillar korv i skogen.
För att egentid handlar om att slippa barnen för en stund. Precis som att när man har semester så slipper man jobbet. Att umgås med barnen konstant så får man har egentid kan jämföras med att läsa jobbmailen varje dag. Funkar för några, inte för alla.
Man kraschar såklart inte bara på grund av det, utan pga livspusslet i det stora hela. Samhället är inte anpassat efter att kvinnor också vill göra karriär. Trots att det är 2020.
Vill man göra karriär får man prioritera, dvs inte skaffa familj. Eller så får man skaffa sig en partner som inte vill prioritera karriär utan fokusera på hemmet och familjen. Eftersom dygnet bara har 24 timmar går det inte att få ihop familjelivet om båda föräldrarna ska göra karriär samtidigt. Ja, om man inte lämnar bort barnen på förskolan 10+ timmar per dag då, men då kan man ju lika gärna strunta i att skaffa barn från början.
Folk har sjukt orealistiska föreställningar kring familjelivet och sin egen ork. Om man läser på kring „regretting motherhood“ blir väldigt tydligt. Det är mycket vanligare än vad folk tror och särskilt i Sverige med tvåbarnsnormen och tredje statusbarnet blir det en rejäl krock med verkligheten när träning (även barnens), karriär, vänner, krogliv och exklusiva långresor ska hinnas med. När de gulliga småbarnsåren är över har folk gärna skilt sig och mamman har äntligen mer tid. De jobbiga, krävande skolbarnen får klara mötet med det riktiga livet själva för nyskilda eller utbrända eller deppiga föräldrar måste ju ta hand om sig själva …
Vad du än företar dig i livet så kan du inte göra samma sak 24/7 utan andningspaus då och då.
Min motfråga är då om detta med ”för mig tyder det på att man inte accepterat den livsförändring det innebär” gäller båda föräldrarna eller enbart den föräldralediga/den förälder med uttalat mer hemmaansvar?
Det uttalandet är för övrigt ett skammande och en skuldbeläggande åsikt så det sjunger om det. Perfekt om man vill behålla rådande strukturer att kvinnans rätt till återhämtning värderas lägre än mäns i småbarnsfamiljer.
Inget jag skrev tyder på att jag inte syftar på båda föräldrarna.
Och jag tycker att man kan få skämmas om man väljer bort tid med sina barn för att fortsätta låtsas som att man inte har några.
Så man bör skämmas för en andningspaus? Wow!
Sitt ner, Cathy Newman.
?
Men alltså, bara för att man vill ha lite tid för sig själv så låtsas man ju inte att barnen inte finns? Sen, hör och häpna, är barn olika precis som vuxna är olika. Vissa barn är väldigt intensiva och krävande, andra inte. Vissa vuxna har tålamod, vissa har inte riktigt lika mycket av den varan.
Ok, din åsikt är tydlig.
Om du lyckas leva upp till dina egna ideal och mår bra av det är jag den första att gratulera.
Själv tänker jag unna mig att ladda batterierna med två spinningpass i veckan och riskerar att bli utnämnd till bad mother of the year i dina ögon.
Jag vet i varje fall att min son (som jag inte har hunnit glömma bort under tiden) får hem en lycklig, energifylld och hälsosam mor som orkar vara ännu mer närvarande och engagerad tack vare det.
Att höra föräldrar snacka om livspussel, att ladda batterier och att få egentid är ju otroligt intressant. Verkligen toppenmaterial!
Föräldrar (mammor) verkar tycka att det är det bästa som finns att få tycka till om hur andra familjer lägger upp sina liv.
Haha true dat!
Vilken jäkla icke-fråga? Klart man ska få egentid om andra parten är borta på långresor?
Fattar inte frågan överhuvudtaget. Egentid är man värd även om båda är hemma alltid. ??♀️ Man blir ju knäpp om man inte får egentid.
Det är helt oförståeligt att man kan försörja sig på en blogg när man är så otroligt dålig på att skriva. Paulas sätt att skriva får det att krypa i hela kroppen, hur tusan är det ens rimligt att skriva så sjukt kasst?
Trodde du pratade om Camilla och den hör bloggen.
Finns det någon blogg där den som skriver har koll på grundläggande grammatik? Varför vägrar de ta hjälp av något program, exempelvis stava rex, om de känner att de inte kan skriva?
Måste du förstå då.
Varför klickar man in sig på en blogg som får en att må dåligt? Kan det vara för att samla material att klaga på? Oskönt. Sluta bara läs den.
Men man läser ju det här inne? Och kommenterar här inne? Ingen har sagt att den läser Paulas blogg!
Åh så trött jag blir. HUR kan någon bli upprörd över att en förälder går och tränar och träffar kompisar? Jag går och tränar ibland, en gång i veckan rider jag, jag träffar kompisar så ofta vi lyckas få ihop det (vilket tyvärr är ganska sällan) och (håll i hatten) ibalnd åker jag till och med och handlar själv. Det handlar väldigt lite om att jag behöver orka med min familj, men jag behöver orka med mig själv, inte ha konstant ont i nacken, och kanske ha kvar en kompis. Jag tror (utan att veta vem Paula är) att hon är en utmärkt mamma. Det verkar ju dessutom inte som att barnen satt hemma själva, DE VAR MED SIN PAPPA!
Jag tror egentligen inte att det finns särskilt många som tycker att man inte får träna, träffa kompisar osv. Men det är ju skillnad på att göra det ibland och att hela tiden göra saker för sig själv. En del är ju totalt egoistiska, de gör inte annat än att fokusera på sig själva.
Men av att döma av texten som står här är det ju när hennes respektive är inne i en period men mycket jobb och mycket tid borta från familjen. Då är hon ju själv med barnen en hel del och då hade jag också behövt komma bort en stund. Som nu, när jag vabat hela förra veckan, klart som tusan jag villigt anmälde mig att åka iväg på ärende, fick sitta en stund själv i bilen, lyssna på musik jag själv valt och äta godis fast det var söndag. Och när jag cyklar iväg till stallet med min kompis en gång i veckan är det JÄTTESKÖNT att hon och jag umgås och gör något vi tycker är kul. Helt själva. Så, jo jag gör det ofta, men jag är samtidigt mycket med min familj och tycker det är superviktigt för mig.
”Ofta” är ju ett relativt begrepp, jag tror att vi tycker samma 🙂 Självklart får man umgås och göra annat. Men en del gör nästan inget annat än att ”göra annat”, det var mer så jag menade 🙂
Men vilket BS. Hon har familj hon har barn. Varför skulle det vara egoistiskt om hon tar egentid och fokuserar på sig själv? Hon gör det ju inte 8 timmar/dag?
Lägg er inte i, låt dom själva bestämma.
Varför det skulle va egoistiskt att fokusera på sig själv? Det här du väl, det är ju vad det betyder. Sedan tycker jag självklart att man ska fokusera på sig själv också (som jag skrev), men inte hela tiden. Har man valt att skaffa barn så får man se till att barnen har det bra. Har de det så chilla så mycket du kan.
Tycker inte man ska underskatta den andra förälderns kvalitetstid med barnen heller, som i det här fallet när Hugo har varit borta och sedan spenderar tid ensam med barnen.
Det är tydligen fortfarande, 2020, dåligt att som mamma behöva egentid och/eller satsa på karriären. Ingen höjer ögonbrynen om en pappa gör detsamma.
I vår familj är det jag (mamman) som karriärsatsar och har ett större behov av egentid, pappan är bättre på att vara pappa än vad jag är på att vara mamma. Han vabar 90% och drar det största lasset med barnen, det funkar jättebra för oss, och vi omger oss inte med folk som har förlegade åsikter kring detta (blir galen på alla pappor som hyllas för att de ÄR pappor till sina barn).
Att göra på något annat sätt än det som passar i ens egen familj, pga folks jäkla åsikter och tyckande, är skitdumt.
Typ samma här. Dock är jag ett planeringsfreak så jag styr också upp mkt av planering för familjen. Dock inte lika bra på att utföra men där går min man in. Funkar skitbra.
Vi brukar också se till att vi båda får en egenhelg då och då. Kan va helt underbart att få va hemma själv en helg helg.
Det viktigaste är väl att någon i familjen prioriterar barnen. Helst båda föräldrarna såklart, men att fylla hela dagarna med jobb och åtaganden och sedan vara så slut så man inte orkar umgås med barnen utan måste ha egentid, det tycker jag faktiskt inte är schysst mot ungarna.
Jag och min man har diskuterat hur vi ska lägga upp det om vi skaffar barn de närmaste åren. Jag kommer nämligen befinna mig i ett stadie i karriären där jag kommer behöva satsa medans han är i ett stadie där han behöver stabilisera sig pch stanna på samma position ett tag för att samla erfarenhet. Så han kommer därför vara den som skulle få ta huvudansvaret för eventuella barn, vardagspusseö etc.
Gött! Det kommer säkert ordna sig fint för er, skönt att hinna planera och fundera lite ihop med partnern innan eventuella barn gör entré också ?
Exakt samma hos oss. Jag (mamman) tjänar mest pengar och jobbar mer än min man. Han städar och lagar mat mer än jag. Blir så oändligt trött på folk runt mig som måste poängtera vilken otrolig tur jag har haft som fått en man som kan sköta hemmet. Till detta kan läggas att jag också gör saker. Men han gör mer. Det är för fan inte tur. Jag har väl valt en man som inte är en vuxenbebis, verkar vimla av såna. Som tycker grilla är en hushållssyssla ?
Som heltidstuderande, politiskt förtroendevald småbarnsförälder som lever tillsammans med en annan heltidsarbetande, politisk förtroendevald småbarnsförälder så kan jag definitivt gå i god för behovet av att då och då gå undan för en stunds andrum. ”Ta på din egen mask innan du hjälper andra”. Vi gör det för sällan dock.
Det intressanta fenomen som dock uppstår när jag tar mig detta andrum är ”hur välsignad jag är som har en man som ställer upp.”. Han ses som väldigt duktig emedan jag mest gör det som förväntas när han får eget utrymme.
Men om ni båda är heltidsarbetande/studerande och förtroendevalda och sedan prioriterar er egentid, hur mycket tid får ni egentligen över till era små barn?
Bra fråga!
Ett ganska vanligt knep är att plugga/jobba när barnen sover, små barn går ofta och lägger sig runt 18-19, rätt många timmar att använda till barnfria aktiviteter.
Jag själv börjar jobba 05 varje dag, och jobbar ibland en helgdag, så trots heltidsarbete (och lite till) hämtas mina barn tidigt varje dag och får umgås massor med sin ”upptagna mamma”.
Fascinerande hur folks blick är så snäv, man gör väl så gott man kan!
Exakt!
vart står det att hon prioriterar egentid framför barnen? De gör det sällan står det ju.
Egentiden är ju den som inte prioriteras? Som jag skrev så finns BEHOVET men det görs alltför sällan. Vi har valt att skaffa barn, så arbete/politik och barn blir ju vardagssymbiosen. Vad är det du efterfrågar?
Hahaha ”Ta på din egen mask innan du hjälper andra”. Exakt så är det ju! Jag ÄLSKAR min son och älskar att leka med honom men kan typ inte göra det när jag är dödstrött. Alltså går gärna iväg lite själv efter en dag där jag inte ens kunnat gå på toa själv ?
Härligt skammande och skuldbeläggande där! Väldigt insinuant också.
Vågar man ana aningslöshet eller missunnsamhet bakom den kommentaren?
Wow vilken bitterhet.. Jag själv är en sån mamma som nästan aldrig får egentid, men känner ett behov av mer. Jag kan känna ett sting av avundsjuka när jag hör andra mammor ha egentid typ dagligen! Men inte fan missunnar jag någon det, och inte fan trycker jag ner någon annan för att själv få känna mig som Fröken Duktig. Dom allra flesta BEHÖVER tid utan barnen, både mammor och pappor. För att orka vara en bra förälder. Det är så självklart i min värld!
Samma här. Jag får ju inte mer egentid för att jag är missunsam andra.
Personligen tycker jag att det är lite tramsigt med det här med egentid. Har man barn och familj tycker jag att det går först i alla lägen.
Min man reser väldigt mycket i sitt jobb. Jag är nästintill ensamstående långa och många perioder. Jag ser det som en lyx att jag slipper vara den som reser och istället får vara mer med barnen. Det kan vara stressigt i veckorna med läxor som ska läsas, alla aktiviteter som ska pusslas in, mat som ska fixas – men det tillhör föräldralivet under denna period. Jag och min man har valt det eftersom vi har skaffat barn tillsammans – helt frivilligt.
På helgerna skulle jag aldrig drömma om egentid, på helgerna är det lyx att få vara tillsammans hela familjen och gör roliga och mysiga saker t-i-l-l-s-a-m-m-a-n-s!
Vad bra att du känner och gör som passar dig och din familj 🙂
Glöm bara inte att inte göra din verklighet till andras verklighet. Bara för att du har ett sätt som funkar för dig, behöver det inte betyda att det funkar för andra 🙂 och de gör inte de andra till sämre personer.
Jag tror att jag inledde mitt inlägg med ”personligen tycker jag…” och det betyder att det är vad jag tycker och inte sanningen för andra. Men tack för att du förtydligade… ?
Dryg, drygare, Petra.
Helt rätt! Känns som många glömmer detta.
Men det är väl jättebra att du tycker så Petra. Men du får det att låta som om dina beslut är bättre och mer värda än andras.
Alla gör vad de kan för att få en vardag att funka.
Ja men idag ska alla föräldrar tydligen längta efter egentid och lämna bort barnen varje chans man får. Det är inte längre konstigt att föräldrar lämnar bort sina bebisar som bara är några månader för att gå ut och festa, resa bort eller bara få ”egentid”. Och ifrågasätter man fenomenet är det ”mom shaming” och man själv ses som tråkig och präktig som faktiskt VILL umgås med sina barn…
Nej men man anses präktig om man abaolut inte kan acceptera att alla gör olika och bara MÅSTE lufta det så denne kan få känna sig liiite bättre. Och kan vi snälla bara komma överens om att bara för man har barnvakt nån kväll etr par timmar så hatar man inte att vara med sina barn ??♀️
VILL alltid vara med min son men ORKAR inte alltid. Och ja det är mom shaming och ja du är sjukt präktig!!
Jag behöver jogga, läsa böcker, måla akvarell och skriva poesi varje vecka för att må bra. Helst någon halvtimma varje dag. Men ofta kan det ju kombineras med att vara med barnen och familjen. Jogga med barnvagnen, måla med barnen, läsa tillsammans med mannen på kvällen osv.
Och där kom du fram!
Har du en bebis som knappt kan rullan runt? Lycka till att jogga efter att barnet är 2 + och kan själv. Samt att måla då de har en förmåga att spilla ut alla färger, klottra över det man gör osv.
Håller faktiskt med dig. Alltså det är klart att det är viktigt för många att få lite andrum ibland man är ju bara människa. Men tycker oftast barnens främsta behov helt glöms bort i den här diskussionen om egentid och kapas ofta av folk som gapar ”barnen har faktiskt en pappa också!!!!!” som att det bara handlar om papporna.
För utvecklingen senaste tiden är ju ganska trist och barnen är dom som får lida. För det verkar verkligen vara en trend nu (inte minst bland influensers) att man liksom ska försöka leva ett så ”vanligt” liv som möjligt (läs: samma liv som innan barn) men med ett barn på armen. Ingen verkar liksom vilja vänta ut dom där typ första två rangliga åren då allt fokus och tid förut las på barnet utan nu ska man resa bort (eller resa längt bort med en liten bebis vilket också är så själviskt), gå tillbaka till jobbet fort, ut och festa och mingla på events till förbannelse. Ingen verkar tänka på hur otroligt skör bebistiden är och att ett så litet barn varken har något begrepp om tid eller andra människors behov. Och så motiveras det hela tiden med ”mår föräldrarna bra mår barnet bra” och nej så är det faktiskt inte alltid. Ett barn mår inte nödvändig bra av att lämnas till diverse olika barnvakter konstant, vara utan sina nära anknytningspersoner i flera dygn eller vistas bland folk dagligen bara för att föräldrarna mår bra av det. Och nej, bara för att ett barn verkar lugnt och är okej med att bli buren av främlingar betyder det inte att barnet mår bra och känner sig tryggt. Ibland är det till och med tvärtom. Och det handlar inte om ”mom shaming”, för det är ju inte bara mammorna det är ju papporna också. Fattar liksom inte hur dessa influensers och deras partners som har god ekonomi och möjligheten att bestämma över sin egen tid ändå inte ser till att åtminstone en förälder har som huvud fokus att ta hand om barnet.
Och vill poängtera att detta INTE handlar om Paula. Mycket kan man säga om henne men får verkligen intrycket av att hon om någon verkligen lägger tid och fokus på sina barn. Att hon behöver komma ifrån ibland och samla energi tycker jag är fullt förståeligt då hon uppenbarligen tar det största ansvaret för barnen. Tycker faktiskt inte ens hon är ifrån ungarna särskilt mycket och barnen är dessutom ganska stora.
12.02 Vet inte hur du tänker dig livet med ett barn. Men det låter som att du tycker att man ska låsa in sig åtminstone ”dom 2 första rangliga åren(?)” och inte åka någonstans, inte träffa folk som gud bevars vill ta i ditt barn. Inte låta någon bära ditt barn. Inte gå någonstans ens när barnet sover.
Vet inte vad du menar med att all tid förut las på barnen?
Vad jag vet så var det mer så förr att man levde ”ett vanligt liv men med ett barn på armen”
Vet inte hur gammal du är, om du har barn eller vad du lever för liv, men jag vet att det inte är ett liv som jag och mina barn vill leva.
Jag tror du läser mitt inlägg lite fel och kanske uttryckte jag mig inte så bra men nej jag menar inte att man ska behöva låsa in sig eller sitta fast med barnet. Jag menar att barnet och barnets bästa bör vara i fokus snarare än att försöka leva samma gamla liv. Det går nämligen inte att festa, träna, resa och socialisera sig på samma sätt som innan utan att det påverkar barnets bästa. Det vore väldigt konstigt om man hann med exakt samma saker trots att man har ett helt nytt liv att ta hand om. Och just nu verkar trenden vara att göra just så: leva som innan barn med barn och jag tycker man bortser från barnets behov och trygghet när man motiverar resor iväg från en bebis, otaliga festnätter och att ständigt lämna iväg barnet till barnvakt med att ”glad förälder ger ett glatt barn”.
Jag har barn själv och tycker själv det varit viktigt att komma ifrån då och då och göra helt vanliga saker. Det är väl bara mänskligt, men det finns ju en gräns. Förvånad över hur många helt plötsligt bara tycker att barn är en rättighet och att man ska få leva exakt hur man SJÄLV vill och glömmer barnets behov.
Och nej jag är inte jordens bästa mamma och jag gör fel och är ibland ego och bla bla. Men jag tycker ändå den här diskussionen är relevant.
Bra skrivet! 12:02, håller med dig helt! Många gånger glöms barnperspektivet bort tycker jag
Men varför ifrågasätter du? Kan du helt enkelt inte förstå att andra kan tänka o känna annorlunda än du.
Till Ida
Måste det ena utesluta det andra?! Man måste väl få vilja göra något själv nån gång utan att någon skriker att man ”minsann inte vill va med sina barn”.
Ens barn är alltid viktigast men nog fan måste man väl få ha egna intressen. Jag är själv mamma och älskar balansen i att kunna gå ut en kväll med mina kompisar för att sen umgås med mitt barn resten av helgen.
Om du tycker egentid är tramsigt så står det dig fritt att hoppa det liksom, bara för att du personligen inte har behovet så betyder det inte att egentid inte kan är viktigt för andra att orka med allt.
Ja jag håller med dig, jag läste texten och tänkte ”stackas Hugo som måste resa så mycket”. Men egentligen är det ju bara så att jag unnar mig annan egentid, och har ett annat behov av det än de här personerna, och därför absolut inte kan/ska/bör/ha mage att döma.
förtydliga att jag inte håller med om att egentid är tramsigt, men jag får också min energi från att umgås med min familj, snarare än laddar batterierna genom att vara själv, bara DET jag höll med om, jag får min egentid och betteriladdning på andra sätt än som P beskrev. bara det.
Önskar att jag gav mig själv mer egentid innan så hade jag kanske inte blivit sjuk.. Min man är egen företagare och jobbar från 8-21 varje dag, ledig en dag i veckan. Småbarn, husrenovering och mitt jobb gjorde att jag aldrig hade tid till mig själv och jag struntade i vad kroppen signalerade. Ingen sömn och den ena infektionen efter den andra, men jag jobbade hemifrån när jag var sjuk..
Lätt att vara efterklok men som önskar att jag hade gjort annorlunda. Det är viktigt med tid till sig själv sen är det upp till var och en vad man använder den tiden till..
Jag ÖNSKAR jag kunde få vara lite själv ibland och bara njuta av egentid. Jag hade tackat och bugat för en timme/månaden! Är ensamstående till två småbarn där varken pappan finns med i bilden eller någon familj att vända mig till för liiiite avlastning. Att tom Gynbesök görs med en unge i famnen. Jag UNNAR de mammor som får till det med egentid då jag vet hur stort behovet är. Jag kan gråta i timmar efter att barnen lagt sig pga utmatthet och skuldkänslorna som svämmar över där jag känner att jag inte räcker till…
Döm aldrig någon annan. Vi mammor måste stötta varandra, då VI om någon vet vad vi går igenom…
/En trött morsa som har som högsta dröm att få sova tre timmar oavbrutet.
Har du inga kompisar som kan ta barnen? Var bor du? Hade min kompis haft så hade jag sagt att du jag tar alla barn några timmar så får du sova/chilla/vadsomhelst.
❤️ min man jobbar väldigt mycket just nu och jag är föräldraledig. Längtar alltid till helgen då min man är (i princip) ledig och vi är två med barnen. Det är så mysigt och framförallt lyxigt. Måste vara jättetungt att inte få någon avlastning.
Såna här kommentarer hjälper verkligen INTE.
Du vet att du har din man hemma om helgerna, du kommer inte ens i närheten av den livssituation Morsan har. Att berätta hur mysigt ni har det på helgen, really?! Bra uppmuntrat hörrdu!
All respekt till dig! Jag är verkligen imponerad och skickar kraft att fortsätta ❤
Åh fina människa, hade jag bott nära hade jag så gärna tagit hand om dina barn ett par dagar hit och dit för att du skulle få lite egentid, även om jag själv har en liten skrutt ❤️
Morsan, hör dig för om Stödfamilj. Så klart behöver du hjälp.
Lova att du kollar om du har rätt till det.
Egentid är väll ändå det enda Paula har. Barnen är i förskolan/skolan hela dagarna. Hugo jobbar. Hon skriver max ett inlägg under dagtid. Vad gör hon annars? Fikar, fixar naglar, lunchar galna sallader osv..
Ja, verkar som att ingen tjatar om egentid så mycket som dessa influencers. Där deras ”jobb” är att gå på massa events med sina vänner. Om de spenderar en dag med sina barn måste de typ åka iväg på spa några dagar för att ladda batterierna.
Missförstå mig inte, egentid är viktigt. Men ibland blir diskussionen löjlig.
Paula gillar ju att gnälla i allmänhet. Det är alltid synd om henne och hon gör så stora uppoffringar för familjen osv osv. Skapar gärna en höna av en fjäder. Allt för att skapa content och belysa sina icke-problem.
Ja hon är sjukt gnällig och bortskämd. ??
Varför verkar så många tro att egentid betyder barnvakt/åka iväg utan barn? För mej är egentid typ att läsa en bok eller se en film på kvällen när barnen har somnat. Egentid behöver inte betyda att man väljer bort familjetid.
Man behöver inte krascha för att man inte får egentid.
Mvh Ensamstående mamma sedan 8 år tillbaka
Kul att du inte kraschar, verkligen, men alla är väl olika. Jag kraschar med ett barn och är inte ensamstående. Din trötta attityd sabbar så mycket.
Jag är ensamstående mamma till två små tvillingar. Jag funderar starkt på att ta hjälp av någon som kan avlasta mig någon timme då och då. Jag orkar inte. Det enda positiva är att jag så trött att jag heller inte orkar bry mig om sådana som du tycker att jag är klen eller egoistisk eller inte VILL vara med mina barn.
Ta hjälp med avlastning! Ett gott råd från en mamma som aldrig gjorde det, klarade 2 barn + heltid som ensamstående men tycker nu 25 år senare att det var dumt. Om du känner att du inte orkar så ta hjälp.
Kvinnor har inte kraschat på tusentals år, förrän nu. Både min farmor och mormor hade 10 ungar att ta hand om, och såvitt jag vet så höll dom ihop och dog av andra anledningar än dom tuffa småbarnsåren.
Men åt andra sidan så är folk generellt så hjälplösa idag så jag kan typ förstå.
Vi lever i ett helt annat samhälle idag än för 50 år sedan. Det går liksom inte att jämföra så när förutsättningarna ändrats.
Folk verkar inte fatta det, och jag förstår verkligen inte hur fan de kan ha missat samhällets utveckling och kraven som kommit med den.
Jo, vi fattar att det var betydligt jobbigare att vara fattig bonde som slet med både dagsverke och på egen jordlott med 10 barn, än det är att jobba 40 timmar, ta hand om 2 barn som går på förskola och känna press över att städa hemmet och inte klä sig som en hösäck.
Kraven idag är rätt låga jämfört med förut.
Förut fanns igen förskola, man jobbade varje dag långa dagar, man hade inte 5 veckors semester varje år, man hade sin jordlott som man fick klara sig på och ibland fick man svälta, man byggde sitt eget hus och tog hand om sina ungar och sina djur och överlevde.
Och dagens morsor ”går in i väggen” med ett barn. Fast inte på riktigt då, inte så att man blir sjukskriven och äter medicin, men man blir trött och ser det som att man kraschar. Undrar uppriktigt vid denna ”krasch” ens innebär?
Fast hur många jobbar enbart 40 timmar i veckan nu för tiden? Jag själv jobbar i genomsnitt minst 80 timmar i veckan och har ett arbete som ställer höga krav på mig och har ett litet barn. Och även med ett arbete med färre timmar kan man såklart känna stress över ansvar mm. Även om befolkningen överlag inte har samma överlevnadsångest som tidigare generationer och har förbättrade levnadsvillkor är detta väl inte att jämställa med att de flesta har det så mycket lättare idag om man ser till både psykiska och fysiska förutsättningar? Och varför kan inte föräldrar idag ha det jobbigt för att tidigare generationer hade det svårt på andra sätt?
De flesta av våra far- och mormödrar hade inte ett heltidsjobb utöver att ta hand om hemmet och barnen…
Och maten trollades fram på bordet, eller?
Trollas maten fram på bordet idag?
Haha inte? Dö tidigt är ju få förunnat. Not ?
Nej men en del gör det. Tror du på riktigt att alla är som du?
Alltså till Sofie
”man behöver inte” men ärligt talat, tror du att någon Vill krascha, bli utbränd, gå in i väggen, bli deprimerad etc? Alla föräldrar vill väl må bra för sina barn! Och om det betyder att man behöver tid för sig själv nu och då, vad är grejen? Snälla döm inte ut andra mammor bara för att du själv orkat med, och speciellt ensamstående borde aldrig skammas för egentid. Borde va lagstadgad egentid för ensamstående! (nej jag är inte ensamstående själv..)
Fruktansvärt glad att jag inte har barn när jag läser den här tråden. Inte bara för att jag älskar min ”egentid”, utan för att jag slipper få mitt föräldraskap utdömt av en massa snipiga kika-på-grannen-genom-gardinen-människor.
Gabriella Joss har tagit körkort och köpt eller leasar en helt ny Bmw X4 drive på sin företag.
Det går bra nu så man kan göra avdrag.
Hon leasar den på företaget och använder den privat. Så jäkla osmart. Är det något Skatteverket är stenhårda på är det just det att leasa en bil på företaget och sen använda privat. Hej förmånsbeskattning 🙂
Eh nej?
Eh jo? Skatteverket är jättehårda med det eftersom det ofta missbrukas.
Enda avdraget man får göra för en leasingbil på företaget är halva momsen. Så kostar den 8000/månad inkl moms så får hon dra av 1000kr/månad.. inte så mkt.
Om det kostar 8 000 kr med moms och momssatsen är 25 % , så är momsen 1 600 kr. Halva momsen blir då 800 kr.
https://driva-eget.se/kalkyler/moms/
Ja 800 är ju ca 1000kr, jag brukar bara räkna utgifter i jämna tusental i mitt lilla företag 🙂 innan någon får utbrott så bokför jag såklart korrekta siffror men överslagsräknar jag eller budgeterar är det i tusental 🙂
Kul att du inte kraschar, verkligen, men alla är väl olika. Jag kraschar med ett barn och är inte ensamstående. Din trötta attityd sabbar så mycket.
Vi har inga föräldrar i livet, våra syskon bor långt bort (eller det är snarare vi som gör det) och jag har inga vänner (och det är väl nästan tabu att säga det). Vår tjej har fått lära sig att hänga med överallt och förstå att hon också måste stå ut med ”tråkiga” saker för att vi ska få vuxenbehovet tillgodosett. Också ett sätt att få egentid…
Egentid för mig är att få ligga på soffan och spela angry birds när båda barnen (9 mnd och 2 år) har lagt sig för kvällen medans min man sitter och läser eller spelar fifa. Jag älskar att umgås, leka och busa med mina barn och jag älskar att bara få vara själv också och det måste väl ändå vara ok
Förutom den självklarheten att Hon får göra som hon vill och ingen ska lägga sig i förutom om det är tydligt att barnen far riktigt illa (så är ju verkligen inte fallet här), så finns det ju faktiskt, främst mammor, som viger hela sitt liv, varje vaken minut, åt sina barn.
Som , uttalat, väljer bort vänner och hobbys för att ständigt vara med barnen.
Samma kvinnor (de jag umgåtts med iallafall) brukar bli deprimerade och otroligt förändrade till slut.
Ska man tänka ur barnperspektiv då så är det ju mer synd om barnen som har en deprimerad och olycklig mamma än en mamma som prioriterar sig själv då och då.
Tycka vad man vill om P som influencer men som mamma är då rakt inte dålig.
Klart att det kan va drygt att inte få andrum ibland eller kunna göra exakt det som faller en in men inte fan ”kraschar” man… låter ju helt sjukt. Okej om man är ensamstående utan stöd eller har barn med särskilda behov, ja då kanske risken finns men annars?? ?Varför måste allt va så himla hysteriskt jämt?