En Qvistig Warg

Sen hände det jag aldrig trodde skulle hända, mitt hjärta skrek efter en viss person och även fast jag kämpade emot länge så beslutade jag mig för att lämna LA tidigare än planerat.

Förstår ni att man gör slut, inte pratar på 1,5 år och när man ses igen inser man att man älskar varandra lika mycket fortfarande? Jag kan faktiskt inte förstå att det är du&jag igen. Jag är minst lika chockad som alla andra. // Josephine Qvists Instagram

Josephine Qvist och Stefan Warg är förlovade igen och den här gången skedde det i London.
Hon skriver ”gör om, gör rätt” och kanske är det så?
Jag blir rörd av hennes ord – jag hade också flyttat över hela jorden för ett skrikande hjärta, men som tur väl är så ligger han som mitt hjärta skriker för i soffan här bredvid mig när jag skriver det här. <3

Biancas pik till Phillipe

– Tack alla ni för att ni överraskade mig, trots att du antagligen försov dig Phillipe, skrattade hon.
– Nej det gjorde jag inte, jag har ju varit här och tänt ljus och allt?, svarade han.

Har man blivit dumpad otaliga gånger offentligt under de senaste åren så har man råd med en liten pik till den nuvarande ”på-pojkvännen”, som Lotta på Bråkmakargatan skulle ha sagt det; ”Och på min födelsedag och allt..”.
Han får nog tåla det så länge han håller på och härjar med hennes känslor på det här viset.

Trots att inbjudningarna gick ut för bara två veckor sedan så verkar de flesta ha slutit på Biancas kombinerade födelsedags/nyårsfest.
Hannalicious var där, så även Sara Songbird.
Pow pow!

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… ?

Ps! Tjafsa mindre!

Hur länge får man älta?

Efter att jag läst det här inlägget av My Martens, men innan jag kikat på kommentarerna så tänkte jag i samma banor som den här ”Malin”.
Inte om My legat med sitt ex eller inte, utan om hur länge man ”får” älta jobbiga saker som hänt i livet.
My är ju ganska duktig på att upprepa samma historia om sin bakgrund, utbrändhet och visdomspärlor gällande detta om och om igen vilket är mer tröttsamt än Stollis alla försök att få igenom sina kommentarer på inlägg om Isabella Löwengrip.
Men… Att My, som nyförlöst mamma blev lämnad av sin partner, veckor efter förlossningen är enligt mig en sådan sak som man nog aldrig riktigt kan komma över.
My har i mitt Lycke varit extremt storsint och fokuserat på att göra det bästa för sin son i alla lägen, medan andra förmådda kvinnor i samma situation säkert inte skulle dragit sig för att använda sonen, både som ett vapen och verktyg mot den otrogne pappan.
Det är svårt att skriva om livet som mamma utan att ta upp den händelse som förmodligen präglat henne extremt mycket i livet.
Och förlåt, men vem har INTE legat med ett ex – oavsett hur illa hen gjort en? Om nu My gjort det…
Man är ju allt annat än stark eller vid sina sinnens fulla bruk att fatta smarta och genomtänkta beslut när man drabbats av hjärtesorg, det är ju sedan gammalt.

Jag tycker det man ska fokusera på i Mys inlägg är följande:

Det har inte varit enkelt. Långt ifrån! Rent av för jävligt emellanåt.

MEN, idag har vi alla landar i en BRA relation. Ludvig har alltid kommit först. ( och hans bror som är några månader yngre)

När jag tittar på bilder från förr, och bilder fram tills nu…. Så inser jag några saker.

Tacksamhet ✨
Dels…. hur lyckligt lottad jag är, och hur tacksam jag är som får vara mamma till Ludvig.

Sen inser jag en sak till….. Även om jag och hans pappa, ”misslyckades” med våran relation.

Så lyckades vi riktigt, riktigt bra med denna lilla krabat, som alltså är en mini-man nuförtiden ?❤️ -Stolt är bara förnamnet! //My Martens

Handen på hjärtat – hade du kunnat göra det?
Varit så här mycket av ”the bigger person”?
Mitt i all smärta och svek?
Hur lång tid hade DU behövt för att komma dit?

Ett svek av den här magnituden hade jag nog haft svårt att inte älta intill döddagar, på ett eller annat sätt men det blir kanske annorlunda när det är ett barn med i leken?
Jag tycker i alla fall det är föredömligt att tänka så här och sätta barnen först, precis på samma sätt som de föräldrar som firar jul tillsammans för barnens skull, trots att de kanske inte alls vill. 

Gott nytt år! 
Ikväll blir det kebabpizza! 😉