Men alltså, nu får folk sluta blir så jäkla kränkta av minsta lilla grej.
Jag börjar nästan tro att det finns människor som aktivt sitter och söker av nätet efter saker att bli kränkta av, någonting de sedan även gärna basunerar ut på sociala medier att de blivit kränkta av.
Ta som exempel den här lappen här ovan som Margaux fotat av på förskolan. Är den skriven till en förälder som någon enda gång behövt svara på ett sms eller liknande vid hämtning eller är den kanske en påminnelse till de föräldrar som alltid har blicken i mobilen eller är mitt i ett samtal när de kliver in genom dörren?
Det måste vara jobbigt att gå runt i livet och bli kränkt över saker som inte ens berör en?
Har man så här stora problem med en vänligt uppmanande lapp, skriven till alla eller ingen, och känner sig skammad och utpekad av den så borde man kanske fundera över hur man SJÄLV ser på sin roll som förälder (eller sin roll generellt i olika situationer)?
Livet blir så mycket enklare om man slutar tro att ALLT negativt som någonsin skrivits om en person är riktat direkt till en personligen.
Jag tycker inte att den här lappen skammar föräldrar, problemet är väl snarare att personen bakom kommentaren gör det. Skammar andra föräldrar men mest känns det som att hen skammar sig själv och sitt föräldraskap.
Är det kränkande att jag som ”icke biologisk förälder” har en åsikt i frågan?
Skammar jag månne någon med mitt inlägg?
Vad tycker ni?
Föregående inlägg 