Jag förstår att barn kommer bli besvikna, ledsna och att man som förälder vill göra allt i sin makt för att inte göra sina barn ledsna, men det känns så onödigt…
För varje dag som går så växer känslan mer och mer i mig att vilja göra någonting mer för att hjälpa till i kampen mot corona, men jag vet inte hur.
Jag är ju inte sjukvårdsutbildad och vet inte riktigt vad jag skulle kunna bidra med, mest känns det som jag att bara skulle vara ytterligare en person som riskerar att sprida smittan med min hjälpsamma uppenbarelse?
Kanske behöver någon på Värmdö eller i Gustavsberg hjälp med hundpromenader?
Vi tar gärna med din vovve på våra rundor med Selma, och kanske kan de även gå till hundgården och busa?
Maila mig i så fall på kontakt@bloggbevakning.se
Voff och kram från mig och Selma.
<3
Föregående inlägg 