Ja ni ser… Jag var dock hemma redan nio (vi vart där sex). Jag blev så trött och längtade tillslut hem. Jag kanske har 2-3 riktiga utekvällar per år då jag trillar in 2-3 på morgonen annars är jag inte så förtjust i sena kvällar. Jag orkar inte. Förut skämdes jag att lämna sällskap men nu ursäktar jag mig bara, tar min del av notan och säger hejdå. Livet är för kort för att inte göra det man känner för. // Isabella Löwengrip
När jag tänker efter så har jag nog aldrig varit en sådan där långkörare, en ”all nighter” som är ute till solen går upp.
Jag tror att jag varit ute på ett ställe till 05, kanske två gånger i mitt liv och på en efterfest som varade till kl. 10 nästa dag, en enda gång.
Jag blir trött helt enkelt och kände, ju äldre jag blev, att jag värdesatte morgondagen mer än att vara ute sent. (eller tidigt, beroende på hur man ser det)
Jag förstår inte heller den att stanna ute längre än man vill för någon annans skull, så vida man inte bara är två stycken och man har bestämt att gå ut och dansa exempelvis, men då ska man kanske inte ge sådana löften från första början. 😉
Hur är ni när ni går ut? (Om ni går ut, det har jag inte gjort på flera år <–trött)
Tillhör ni Bella och CamCams tröttisgäng eller fortsätter ni natten lång till solen går upp?
Har det ändrats med ålder? 😉
Föregående inlägg 