Jag valde ut fyra olika frågor från hennes frågestund som handlar om fyra olika saker som jag tror ni kommer finna intressanta.
Jag har redan fått en kommentar om den understa frågan, om barnuppfostran, att det är ett ovanligt sätt för föräldrar att se på sitt liv tillsammans med barnen.
Att barnen fått anpassa sig efter mammans liv snarare än tvärt om, men kanske kan det ha att göra med att Isabella haft hjälp med barnen och på senare år som mest haft dem 50% av tiden?
Eller så ser man det kanske inte som att man ”anpassar sig” efter barnen utan att det är en naturlig förändring man själv vill göra och då känner att det är ens eget val och ingenting man gör för att man ”måste”?
Ni som har barn – Anpassade ni er efter barnen när de kom och kändes det som en uppoffring eller som en självklarhet?
Föregående inlägg 
Är det nu man sk invänta alla experter om hur man fostrar ett barn?
Det här känns som en öppen kanal för att få hacka på ILs mödraskap…
Jag kan relatera till det hon säger om att barnen har fått leva hennes vuxenliv. Mina barn har varit delaktiga i mitt och sin pappas vuxenliv och fått se oss i andra roller, bland annat i våra professionella roll. Däremot hade det känts helt galet att förvänta mig att barnen skulle anpassa sig till mitt vuxenliv.
Mina föräldrars favoritgrej att säga till mig när jag var liten var ”vänta tills du är 40/45/50 år gammal”. De fick mig ganska sent i livet och i stort sett varje gång jag ville göra något, typ leka med dem eller när jag hade tråkigt när de sov middag eller när jag önskade att vi kunde åka och göra något på helgen så sa de sådär och jag fick anpassa mig efter att mina föräldrar inte ville göra något. Alltså typ alls. Tilläggas ska också att jag i princip inte heller fick ha några vänner, var tvungen att vara hemma varje dag kl 16 tills jag var 18 och hade inte överdrivet med leksaker att leka med själv heller. Var alltid så sur, för jag var inte 45, jag var 10 och när man är 10 så ska man fan inte anpassa sig efter en (tydligen väldigt trött) 45-årings livsstil. Eller gå runt och vänta på att man blir gammal för att kunna relatera till hur trött man blir.
Så nä, har man barn ska man se till att de får leva som barn, inte hela tiden anpassa sig till sina föräldrar (inom rimliga gränser, använda vett osv såklart)
Det här är väl en öppen kanal för att hacka på ALLT hon gör..??
Varför skaffar inte alla dessa självupptagna kvinnor husdjur istället? Tur att det finns en pappa.
? -1 på din kommentar så dumt
Känner du dig träffad?
Måste man känna sig träffad för att tycka det är dumt?
Jag tänker att man inte alltid lägger märke till hur mycket man förändrar sitt liv efter att man fått barn. IL fick dessutom barnen ganska tidigt (ung) och då kanske det också är svårt att jämföra med hur det var innan barnen.
Husdjur? Men snälla…vem vill försvarslösa valpar, kattungar, kaniner mfl så illa?!
Jag har väl mest fått intrycket att hennes barn är en accessoar och att Sally får mest av allt då BB inte ens ville ha en pojke från början.
Hårda ord. Tror hon älskar gillis enormt mycket
Gillar? Är det nog att gilla sitt barn?
Barnet heter Gillis
Var står det ”gillar”?
Gillar Gillis
Läste också ”gillar Gillis”.
Snabb på att klaga.
Hon gillis gillis så mycket att gillis fick dela namn med gillis
Hon har skrivit någon gång att Gillis inte vill vara med på bild så mycket, att det är därför det är Sally som syns mest
Anonym.
Hon har oxå skrivit om besvikelsen när hon väntade en pojke och om hur Sally minsann skulle ta över hennes imperium… ?
Jag kände också en besvikelse när jag fick veta att mitt andra barn var en pojke och jag hade en pojke sen innan. Hade hoppas på en flicka. För att jag hade någon idé att det vore kul med en av varje och för att vi hade några nsmn vi ville använda. Och jag inte vågar bli gravid en gång till. Men jag älskar inte något av mina barn mindre för det. Och båda är önskade och välkommna till familjen oavsett vilka de är och blir. Men besvikelsen kan man ju inte rå för. Jag har ju inte aktivt valt det och var heller inte beredd på att det skulle komma såna känslor. Viktigaste är väl att man tar hand om dom känslorna och inte låter det få någon betydelse. Bra om fler är öppna med det och alla känslor som kan komma med föräldraskap.
Bella sprang dock ut och grät efter sitt ultraljud, har hon berättat. Friskt beteende, nej.
Så nu tror ni plötsligt på allt hon säger?
Hahaha bara de e dåligt så tror alla på henne ???
Problemet är väl att Bella skrev det överhuvudtaget?
Många kvinnor känner så och känslan går oftast över och när man väl får barnet så är det både älskar och efterlängtat. Sluta skamma. Modigt av IL att berätta.
Vet flera gravida som gråtit av massa löjliga, ologiska saker. Det är inte ett ofriskt beteende för det.
Hon kan ju tänka lite på honom som kanske får läsa allt sen…?
Nej jag tycker inte hon är schysst, och dessutom respektlös i sitt sätt om att det alltid handlar om henne och hennes sk drömmar.
Jag började gråta efter mitt ultraljud då jag verkligen hade sett en pojke framför mig (inget jag aktivt önskade, men det var bara den bilden jag automatiskt hade) och fick en chock när de sa att jag väntade en flicka. Det kändes som att den lilla gossen jag tänkt på ”togs ifrån mig” om man ska uttrycka sig dramatiskt.
Nu kan jag aldrig tänka mig att jag skulle haft en pojke och alla som träffar mig och min dotter säger vilket otoligt band vi har. Är så lycklig över att hon kom till mig.
Man kan ha ”ett band” med en son också vet du.
Det måste va jobbigt att gå runt och vara så här kränkt. Snacka om att övertolka!
Va? Är det sant! Nej, läkare kommer inte att tro på din lilla hemlighet! Skriv en bok och ???? Profit!!!!!
Jag tror inte att det var poängen här, jag tror att kommentaren istället skulle belysa hur man som blivande mamma först kan reagera med besvikelse över att barnet har ett annat kön än man hade trott och förväntat sig och därefter inte kan föreställa sig att man skulle ha ett annat barn än just det man fick ?
Känner igen det där! Jag och min sambo hade verkligen en känsla av en pojke med ett perfekt namn, tapeter och allt! Vi hade blivit sååå besvikna om det var en flicka för just då var det liksom Maximus i magen, och det visade sig att det var det också! <3 Givetvis blir man lycklig oavsett men man är bara mänsklig! Nästa barn hoppas jag på en flicka men blir lika lycklig oavsett 🙂
? Behöver pojkar särskilda tapeter?
Tapeter lol
Maximus… Se till att han lever upp till namnet nu!
Jag grät också. Sörjde hela graviditeten att det var en pojke. Det blev bra sen. Han är sex år nu och fullkomligt självklart i familjen. Det är känslor liksom. Känslor är inte detsamma som agerande.
Nej sannerligen inte. Problemet är ju här att de får uttryck i agerande IOM att hon skriver för alla, inklusive barnet att läsa. Känslor som dessa får man ju hantera med andra vuxna och/eller en terapeut. Ingår liksom i föräldraskapet att inte basunera ut varenda känsla man har.
Finns absolut inget som säger att ett barn skulle må skit för att en eller båda vårdnadshavarna avslöjar för barnet att de önskade sig ett annat kön. Jag önskades vara pojke, kom ut som tjej och vips har haft ett jävligt bra liv ändå. Är varken skadad eller störd eller olycklig över vetskapen om att min far egentligen ville ha en pojke ??♀️ Sluta nu hitta på att en sån sak skulle vara skadlig bara för att Bella skrivit om det. Det är hur hon agerar mot sin son som spelar roll. Inte text eller känslor.
Mamma till två pojkar här. Herregud att folk går i taket för att man, mänsklig som man är har känslor (gud förbjude) och kan känna ett uns besvikelse över att barnet man väntade var av ett annat kön än det man trott/önskat/förväntat sig. Det är ju inte direkt så att man vid förlossningen avvisar barnet för det. Ett barn är alltid ett barn och i mina ögon lika älskat oavsett kön.
Nu skulle jag inte kunna tänka mig att jag skulle ha några andra barn än mina två fina söner. Men jag tillåter mig att undra och tänka på hur det har varit att ha en dotter. Och jag skäms inte ett dugg för det. Därmed inte sagt att detta är något jag skulle prata med mina barn om, aldrig!
Dessutom tror jag att många förväntar sig och/eller hoppas på ett barn av det kön man har själv, helt enkelt för det är det man kan relatera till.
Det gjorde Maggan Graaf också.
Men du tror väl inte att barnet är mindre älskat när det föds?
Jo hos vissa. Min kompis vill bara ha en tjej och hennes andra pojke är inte alls lika älskad som den första pga fel kön och sista chansen att få en tjej då dom bestämt att endast ha två.
Har också två pojkar. Har ett tjejnamn som jag älskar sååå mycket och är lite besviken att jag aldrig fick använda, men det är enda anledningen till att jag velat ha en tjej ? Får väl skaffa en hund och döpa den till det, haha
Nej. Det jag menade var att jag inte aktivt valt mina känslor. Besvikelsen som kom kunde jag lixom inte välja och var heller inte beredd på den. Den bara kom. Men nu har de känslorna gått över också.
Och håller helt med dig om att man har ett ansvar att hantera känslorna. En sån skuld ska inte läggas på barnen. Tror heller inte barnen skadas om de får veta någon gång att man hade en förhoppning om att även få ett barn med annat kön. Sålänge den känslan inte lever kvar och präglar hela barndomen. Barnen ska ju älskas för den dom är, oavsett kön/personlighet/intressen mm.
Det är inte onormalt att önska ett annat kön. Det handlar om så mycket mer. Det finns en bok som heter Dotter önskas skriven av Katerina Janouch. Visserligen en roman men den behandlar mycket av det som kan ligga bakom. Sedan kan man väl läsa ren och skär fakta om man vill lära sig mer.
Haha, Katerina Janouch är ju verkligen en referens!
inte
För att hon har en viss inställning till migrationspolitik, som du kanske inte delar, invalideras inte alla hennes åsikter, kunskaper och erfarenheter.
Hon har en massa barn (4 eller 5 tror jag) och har stor erfarenhet och förståelse för vad föräldrarskap innebär.
Det går jättebra att hålla fler tankar och åsikter i huvudet samtidigt.
Det går också att ha många barn utan att för den sakens skull ha rimliga/relevanta/kunskapsbaserade åsikter. Anekdotisk bevisföring att hänvisa till ett fall/person.
Men åh. Jag visste att någon skulle hacka på att jag skrev om henne i form av hennes bok. Det är alltså boken jag pratar om och den är bra. Den är dessutom ganska gammal och hennes så kallade galenskaper kom långt därefter.
Anonym 09:26 – Antar att det du menar är att du inte aktivt valde kön. Men antar att du gjorde ett aktivt val att skaffa barn. Håller med om att det är viktigt att prata om sina känslor, samtidigt, har man valt att skaffa barn har man ett ansvar mot sina barn att hantera sina känslor på ett sådant sätt att man inte överför skuld på sina barn.
– Mamma känner sig besviken över att du inte blev en flicka. Den skulle inte jag vilja ha på mina axlar som dotter.
Men gud hon menar väl inte att hon ska prata om sina såna känslor med barnet. Sjukaste jag hört
Ditt svar visar på att detta faktiskt är ett problem. Det är självklart att man inte pratar med barnet. Men det tyvärr många inte verkar förstå är att om du inte hanterar dina känslor av besvikelse som rör dina barn för du över dem i det tysta. Barn är extra känsliga/duktiga på att fånga upp känslor och kommer att märka att något är fel. De kan inte sätta ord på sina egna känslor än mindre andras känslor.
Så då menar du att föräldern ska förklara för ett barn som då ”inte kan sätta ord på sina känslor” att denne är besviken för att barnet har ”fel” kön? Du ställer inte låga krav på hantering av ytterst komplexa känslor av ett litet barn. Givetvis ska detta lösas genom samtal med andra vuxna så att detta ALDRIG går ut över barnet. Fixar man inte detta själv- gå till en terapeut.
Du behöver läsa det jag skrev igen. Det är förälderns ansvar att hantera sina känslor. Punkt.
För att om föräldern inte gör det kommer det att plockas upp av barnet.
Ja, det borde jag ha gjort. Ber om ursäkt. Läste gör fort och blandade ihop med annan kommentar. Helt med på vad du menar. Ursäkta.
Nej. Det jag menade var att jag inte aktivt valt mina känslor. Besvikelsen som kom kunde jag lixom inte välja och var heller inte beredd på den. Den bara kom. Men nu har de känslorna gått över också.
Och håller helt med dig om att man har ett ansvar att hantera känslorna. En sån skuld ska inte läggas på barnen. Tror heller inte barnen skadas om de får veta någon gång att man hade en förhoppning om att även få ett barn med annat kön. Sålänge den känslan inte lever kvar och präglar hela barndomen. Barnen ska ju älskas för den dom är, oavsett kön/personlighet/intressen mm.
Och jag hade aldrig sagt till mitt barn att jag önskat att mitt barn varit av ett annat kön. En önskan om både en son o dotter betyder inte att jag önskar att ena barnet skulle ha ett annat kön.
Hej och tack för svar. Du låter som en klok och eftertänksam person och jag blev glad av att läsa ditt svar. Jag kan absolut relatera till när man har lekt med tanken om kön och så blir det tvärt om. Min poäng handlade om att lösa upp den känslan av besvikelse så att det inte ligger kvar som ett filter. Förstår också att du inte skulle säga det rakt ut. Men vi kommunicerar så mycket med kroppsspråket och det som kommer ut den vägen är just våra känslor. Därför viktigt att lösa upp besvikelsen.
Svar i modd.
Mitt svar verkar borta. Tackade för att du svarade och att jag blev glad av att läsa ditt svar och att du verkar vara en förnuftig person.
Min mamma berättade för mig på min födelsedag – jag var vuxen, men ändå -att hon och pappa velat ha en pojkbaby istället. Vad svarar man liksom? ”ledsen att jag gjorde dig besviken, jag begrep inte bättre?!”
Men exakt! Vad skulle ett barn göra av informationen? Sen, det som inte verkar framgå här är ju bellans omdömeslöshet? INTE att man inte får känna saker. Det får man. Dock bör man inte gapa ut varenda sak man känner och ffa inte en sådan sak till sina barn. Att blogga ut en sådan sak är samma sak som att skrika ut det, med den skillnaden att det för alltid finns kvar.
Ptja. Vi har alltid skrattat åt hur pappa önskade sig en pojke men fick mig som tjej. Jag har alltid varit högst älskad och respekterad och aldrig upplevt att jag varit en besvikelse. Så…. Att veta en sån sak är inte = att man skulle må dåligt.
Jag blev otroligt glad för att min första var en flicka, förbjudna tankar men det är så många känner. Jag var så glad så jag var så säker på att något annat var fel för inte kunde jag väll ha sån tur…
jag blev lite besviken när min första var en pojke, men sen vart jag lite besviken igen när mitt andra var en flicka, jag hade ju fått en helt perfekt pojke och ville ha en till. När det ologiska lagt sig, och man har barnet i famnen så spelar det ingen roll, alla vet det, men dom flesta har också en förhoppning som infrias eller krossas.
F
Hur barnen skulle ta över efter henne.
Jakten på en generös plånbok fortsätter. Sorry, Isabella Löwengrip, där är utsikterna inte särskilt goda. Så synd.
Jepp. Ankarbarn fick just en ny betydelse.
För det förata så är det naturligt att vilja gifta sig rikt i dagens samhälle. Förr var det den med störst muskler som fick kvinnorna då vi gärna ser en starkare avkomma. Idag är det den lilla procenten med en tät plånbok som vinner för att de ger oss en trygghet (pengar kan köpa mycket trygghet tyvärr).
Jag ser inget fel i att eftersträva en rik partner. Jag skulöe aldrig dumpa min man eftersom att vi har ett liv ihop ocj jag gärna vill bli grå med just honom – men – om vi skulle separera då hade jag inte stadgat mig med annat än en rik man. (Växte själv upp med pengar men valde en bra kille över en rik kille). Många kvinnor känner så men skäms att säga det rakt ut.
För det andra så har hon lyckats landa en miljardär, en låtsasmiljonär, en till miljonär och nu är hon med en tät man igen. Hon investerar i sig själv genom att röra sig i de kretsarna. Jag tror att hon kommer att få sig en Ricke Rik men jag tror inte att hon kommer att finna lyckan med just honom, utan med hans plånbok. Är han rik och snål då kommer hon att Thank you, NEXT!
Och jag hade aldrig aldrig valt en kille pga hans eventuella rikedom.
Eller välja en gubbe i samma ålder som ens pappa på grund av hans pengar ?
Finns en rolig meme som cirkulerar på insta ang. kvinnor i ca 30-års åldern.
Typ: Jag är i åldern där män i min ålder är bra men deras farsor är inte så dåliga de heller.
Jag är nog där just nu. Kan falla för både 30-åringar och 50-åringar (VDn på företaget är ju ett kap men han är gift så jag backar). Får leta vidare 🙂
[Borttagen kommentar]
Ok, var det någon som frågade just dig? Du tillhör gruppen som inte bryr sig om pengar (i Sverige, i Sudan hade du nog tänkt annorlunda).
Jag sa att många kvinnor gör det. Sen att det bara finns en liten skara män med just de pengarna är ju ocksp ett problem. De flesta är monogama vilket innebär att konkurensen är hård. Vanlisar stadgar oss med andra vanlisar men jag kan garantera att i princip varenda kvinna, världen över, hade valt killen med störst plånbok om hon hade valet (om han ser ok ut, relativt bra åldersskillnad och en allmänt trevlig snubbe).
Hade på känn att du skulle bli aggressiv direkt. Detta är en tråd där man kommenterar, både inlägget och andra kommentarer. Hade du förväntat dig enbart medhåll? Känner du dig som en sämre människa nu för att det finns folk som inte tycker det är lika viktigt med mycket pengar?
Eller folk som redan har ekonomisk stabilitet och inte behöver bli försörjda i vuxen ålder… ?
Läste du ordet trygghet någonstans i mi text? För jag kan lova att den finns med. En männisna som tar sig tiden att slå ihop 1 och 1 hade kommit fram till att jag i framtiden, eventuellt, väljer partner med pengar pga tryggheten. Vet du vad detta innnebär? Att jag idag inte känner mig helt trygg med vår ekonomiska situation. Världen rasar och vi har alla våra pengar i tillgångar (hus, lägenhet, bilar, aktier osv).
Jag blir paff. På riktigt.
Fattar ingenting
Hoppas du får din Ricke Rik till slut. Styrkekram.
Inga kramar i dessa coronatider.
Förlåt men trygghet för mig är inte pengar utan någon som är där för en och älskar en. Det kan pengar inte ge.
Jag tänker att rikedom är ett relativt begrepp, som du säger är det viktigt i Sudan där många lever i riktig fattigdom. Här i Sverige är vi förmodligen mer jämställda ekonomiskt och kanske många inte reflekterar över vad den blivande partnern kan tänkas ha för inkomst, just för att de flesta tillhör arbetar- eller medelklass. Få personer letar nog efter en miljardär. Men om man vänder på resomanget tror jag att din poäng blir tydligare. Jag tror inte att jag hade valt en partner som lever på ekonomiskt bistånd ?
Många ”väljer” inte kille på det viset liksom? ”Åh det står mellan Kalle och Pelle, men Pelle har mest pengar så ja väljer honom.” Jag blir kär i någon och det är det som avgör. För andra är det pengarna ?
Men du måste väl inse att du är extremt priviligierad som kan resonera så. Få kvinnor har den lyxen därav spelar bankkontot en större roll i valet av partner.
Du skriver ju som att det gäller de flesta kvinnor, dig inkluderat. Jag håller inte med.
Menar du att majoriteten av världens kvinnor har såpass hög frihet och ekonomisk kapacitet att leva som de vill?
Då är du verkligen privligierad. Slutdiskuterat.
Majoriteten av svenska kvinnor behöver väl verkligen inte gifta sig eller skaffa en man för att få pengar, snälla
Läs min text en gång till så ska du se att jag skrev världen över, inte specifikt i Sverige.
I Sverige håller jag absolut med om att vi har frihet och ekonomiska förutsättningar att välja och vraka bland partners. Det betyder dock inte att alla kvinnor tänker så. Bella är ju ett levande bevis på att även kvinnor med pengar, inflytande, ”makt”, en stark röst och en medelklassbakgrund ändå söker sig till pengar. Inte konstigt att fattigare kvinnor gör så i större skara.
? suck. Nej det menar jag inte.
Jag är inte anonym men tror att många kvinnor vill vara självständiga och anpassar sina liv efter vad de tjänar. Alla vill inte leva i extrem lyx, så länge man har nog för att må bra och vara lycklig.
Personligen skulle jag aldrig vilja vara beroende av en man för att leva mitt liv. Om jag av någon anledning blev tillsammans med en miljonär (unlikely) skulle det kännas konstigt att leva av hans pengar.
Hur funkar det liksom: ”x jag ska ut och shoppa ge mig ditt bankkort”?
Man måste inte vara beroende av någon för att uppskatta att de betalar mer. Man kan ha sin egna inkomst ändå.
Jag är gift med en miljonär. Hade gift mig med honom oavsett om han var rik eller inte.
Vi har inget äktenskapsförord utan delar på allt. Har gemensamt konto osv.
Skulle aldrig gift mig med en man som ”gav” mig pengar. Den personligheten dras jag inte till där man delat upp vad som är ditt och mitt.
Slutdiskuterat? Din argumentationsteknik antyder att du inte har så många argument att komma med annat än din instinktiva dragning till grottmannen med den största klubban (eller plånboken i detta fall).
Trist att du inte fick dig Djursholmsglidaren du så hett eftertraktar.
För att vara en människa som vill diskutera vidarr så kom du inte med något jag kan svara på. Du antog en massa om mig men inget med substans. Slutdiskuterat. Inte slutskrivet. Jag kan svara och slriva långa texter men jag tänker inte argumentera för att fattiga kvinnor vill ha en rikare man.
Du hör ju nivån på den diskussionen. Ni hade sopat mattan med mig då ni är så inskränkta att mina argument inte ens når fram. Ni står som kollektivt segrare i denna diskussion, grattis.
Vi är flera som argumenterar med dig ☺️
Jag är verkligen inte en rik knös men skulle aldrig vara tillsammans med någon jag inte gillar pga han är rik! OK om jag var fattig och bodde på gatan…men pratar vi om Sverige så har man ju oftast möjlighet klara sig själv. Dessutom, leva på någon annans pengar? Hela tiden känna att man lever på nåder….när som helst kunna slängas ut…sälja sin stolthet. Nej, fy.
Hur kan du garantera detta?
För att de flesta kvinnor världen över är fattiga!
Och de flesta fattiga kvinnor skulle nog vilja försörja sig själva då många blivit utnyttjade av män.
Hahahahahahahh!
De gör de redan men problemet är att de tjänar typ 5kr/timmen.
Lite Marie Antoinette över hela kommentarsfältet idag måste jag säga.
Nu ska jag äta en kaka.
Man kan hitta någon som är både och. Vill inte ha en man som inte kan ta hand om mig. Så ofta man läser här om kvinnor som är i förhållande/är gifta där mannen sitter och spelar tv-spel och kvinnan ensamt tar hand om barn och hushållet samt har jobb. Nej tack 🙂 dessa kvinnor förtjänar så mycket mer och bättre. Och ja jag är i ett väldigt lyckligt förhållande där vi båda har samma värderingar ☺️
Men var är ditt egna värde? Kan du inte bli en rik kvinna? Varför måste din man vara rik? Om din familj nu är rik borde du dessutom både ha kunskap och kontakter. Är du tillräckligt rik så kan du både vara rik och ha din underbara fattiga man.
Ja precis, jag har den lyxen att kunna leva med min älskade fattiglapp. Det har extremt få kvinnor världen över. De flesta som har råd att tänka som jag bor i delar av Europa, några i Asien och i Nordamerika. Hela Afrika, Sydamerik, Indien, Kina och stora delar av Europa och övriga Asien är fattiga och kan inte jaga sitt hjärta alltid.
Men alltså, vilka fördomar du har om hur världen ser ut!
Kina har till exempel fattigdom men det är också hem för några av världens rikaste människor. Även ”medelsvensson” där har det bättre än många i Europa.
Ja ja jag vet du säger inte alla etc. men dina argument är fulla av hål och jag kan verkligen inte ta dig seriös.
Men snälla, tror du att en rik kines alltid gifter sig med bondflickan?
De är fortfarande extremt få rent procentuellt medans de fattiga kvinnorna är i klar majoritet. Dessutom är de flesta monogama vilket innebär att bara ett fåtal fattiga kvinnor faktiskt kan få den rike mannen. De flesta VILL men kan inte riktigt ta sig dit.
Snälla, tror du att thaikvinnorna som gifter sig med Peter, 65, från Luleå gör det av kärlek? Alla är inte Foki.
Eller tror du att Fatima gifter sig med Abdi av kärlek?
Det rör sig om begränsad frihet och ekonomi. Fatima har den begränsade friheten men kanske helt ok ekonomi. Thaikvinnan saknar ekonomin men har lite mer frihet. Svensk kvinnor har vanligrvis både därav denna inskränkthet som råder i kommentarsfältet.
Why are you booing? Im right!
Du kan inte ens skriva rätt I’m right.
OHhhH NOo, I CanT SpeL. PlEasE teCh mE.
Din syn på din man är ganska skev och nedlåtande, trots att jag inte misstror din kärlek till honom..
Jag är missnöjd med hans matvanor, extrema generositet och förkärlek till dyra prylar. Jag sparar 70% av min lön och arv medans han mest köper jetskis som kan utnyttjas 2 dagar/år, dyra bilar, massa spelkonsoler osv.
Det är hans pengar så det är inte där problemet ligger. Jag behöver inte försörja honom men skulle en ekonomisk kris inträffa snart då skulle vi inte ha ett annat val än att sälja sommarhuset, lägenheten i stan, en av våra bilar och massa aktier. Hans prylar har inget andrahandsvärde. En rik man har mer tillgångar och ett större konto = trygghet (men inte alltid såklart).
Han låter inte fattig direkt…
Tur att du har pengar och kan köpa din…..kvinna. Med din attityd så är det nog nobben för dig, med kvinnor som vill ha kärlek och en riktig man.
Jag menar köpa din man/ kvinna. Kärlek på riktigt kräver sin man/ kvinna. Inte pengar.
Varför skulle jag vilja försörja min man?
Kul för henne om hon vill hitta en rik man. Det man undrar över är vad hände med jag vill aldrig ha en mans pengar, jag ska bygga mitt eget imperium?
Ninni, hon kanske inte behöver hans pengar för hon har egna, men hon behöver ju heller inte försörja honom.
Håller med dig, jag förstår inte varför det är så fel att vela ha en man med pengar. Precis som att vissa letar specifikt efter en man som är lång, eller har tatueringar, en viss politisk läggning, eller var det nu kan vara, så finns det de som har som kriterie att mannen de gifter sig med har pengar. Jag tror att hon kommer att hitta en man som gjort bra ifrån sig ekonomiskt, kanske inte en miljardär men absolut någon framgångsrik.
Det är inget fel i sig, men man kan inte förvänta sig att mannen med pengar vill gifta sig med en, att han ska försörja en eller att en ska få ta del av hans pengar vid en separation. Kan ju också vara schysst att berätta för mannen också att hans pengar är en viktig kriterie i relationen. Det är nog, ur mannens perspektiv, lite skillnad på att pussa på sin långa pojkvän och berätta hur man älskar långa män, än att pussa på sin rika pojkvän och berätta hur man älskar rika män.
Exakt. Av någon anledning är det fel i Sverige? 50/50-landet ? Jag har min egen inkomst, kommer alltid ha. Har min egen utbildning och ben att stå på. Min man betalar ändå. Om han mot förmodan skulle lämna mig innebär det inte öht att jag blir förstörd och hamnar i fattigdom. Varför tror folk att alternativen är: man med pengar men utan kärlek, ful man med pengar, kvinna är hjälplös utan inkomst. Så behöver det inte vara och skulle nog inte bli så för Bella heller…
Ni måste ursäkta dem, de har inte så mycket erfarenhet av hur världen ser ut och funkar. De påstår att jag tror att jag har rätt om allt samtidigt som de inte förstår hur många kvinnor hellre gifter sig rikt när den får möjligheten att lämna fattigdomen bakom. De förstår inte heller att i andra delar av världen kan en kvinnas äktenskap lyfta en hel släkt från fattigdom.
De ser allt ur sitt eget trånga perspektiv och i svart-vitt dessutom. En kvinna som Bella kan antingen vara fattig eller gifta sig rikt. Skulle hon vara rik och gifta sig rikt då blir hon plötsligt fattig så fort de separerar. De har inte förtroende för kvinnans förstånd. En kvinna som vill bli rik ser till att hon förblir rik, eller i varje fall inte fattig.
Morsan var ju knappast rik när hon gifte sig med farsan. Idag är de separerade men hon fick en himla massa pengar vid separationen. Dessutom har hon gift om sig (13 år sedan nu) med en annan tät man. Hon rörde sig i de kretsarna och hittade en till man med pengar. Det bara blev så, hon hade lätt kunnat leva på sin lön och pengarna/huset hon fick vid skilsmässan men som sagt, man vänher sig vid en viss livskvalité.
Tror inte dessa pekpinnetjejer skulle gifta sig med en man som bor i husvagn direkt…
OK man förstår ju var du fått dina pengaideer ifrån då…
Fast snälla, vi pratar inte om hung min i Thailand utan blomdinbella som haft hög inkomst sedan hon var 17
Nja ”muskler” är nog fortfarande ganska viktigt. Människor attraheras av partners som från ett primitivt perspektiv ger goda chanser för avkomma att skapas, överleva, leva, fortplanta sig. Klart att det är betydligt mer nyanserat än så men jag vill inte skriva en uppsats utan mer poängtera att det även om pengar är en faktor i vår moderna tid, så finns det av pengar oberoende starka evolutionära krafter till hur vi väljer våra partners.
En evolutionär fördel för människan har framförallt varit hög social status. Det är sällan de mäktigaste människorna också är de fysiskt starkaste, till skillnad från många andra djur där den sociala statusen bestäms av fysisk styrka och slagsmål.
Skaffa egna pengar istället för att leta efter en rik snubbe.
Tala inte om för mig vad jag ska göra.
Din tunna hud säger mig att detta ämne är mycket känsligt för dig och att dina enklare ekonomiska omständigheter är en källa till förtret. Stackars.
Verkar snarare vara en person som gillar att trolla med er lättkränkta lattemorsor..
Haha, Camilla kan lätt se vem jag är på mitt IP. Jag är ett semi-troll, helt klart. Trycker hårt på triggerämnen varje gång jag har tråkigt. Jag tror på det jag skriver men framför det på olika sätt beroende på vilken respons jag önskar.
Idag kände jag för att vara lite hård…inte obefogat måste jag medge.
Fair enough.
Here, have an upvote.
Oavsett om du är ärlig eller om du bara hittar på för att provocera så tycker jag att du är skön ”Rikemansbarn”! Kul med nån som rör runt i grytan här i det förnumstiga kommentarsfältet <3
Lol varför inte både och? Löjligt
Jag tycker att hennes syn på barnuppfostran låter klok. Trodde aldrig jag skulle skriva detta?
Jag tror att Isabellas svar om att barnen får anpassa sig efter henne blir lite fel… kanske skulle svaret vara att hon anser att barn kan vara med på allt typ? Jag tycker oxå det verkar klokt och hon verkar inte tycka att det är speciellt många situationer som barnen inte kan/får vara med på och att hon hellre anpassar vilken restaurang man väljer att besöka med barnen istället för att bara äta hemma när hon har barnen eftersom hon uppenbarligen gillar restaurangbesök. (Trodde heller aldrig att jag skulle skriva detta haha)
Jag trodde att alla var överens om att Bella är absolut bäst i hela influencervärlden på att hålla sina barn utanför och därmed verkar vara den som respekterar deras intigritet bäst? Jag har alltid uppfattat henne som väldigt ”vad vill ni göra idag” och så är de ute på äventyr. Sen har hon turen att barnen älskar mat från charken, mörk choklad, äta på restaurang och annat mer vuxet.
Jag ska definitivt följa hennes exempel. Barnen ska alltid med ut. De får lära sig att socialisera med vuxna (som Petra Medes unge i Bonusfaniljen) men samtidigt få vara barn. Lillgammal är något man blir om familje än behandlar en som en vuxen människa istället för att alltid vifta bort barnens önskemål för att de är små och dumma. Detta ser vi ofta i överklassen, deras barn är nästan alltid lillgamla. De är vältaliga, vänliga, lugna, almmänbildade och förståndiga. De är också negligerade och bortskämda men det kan man lätt ändra på genom att lära dem pengarnas och medmänniskornas värde.
Åhh herregud!
Håller med. Tycker hon verkar ta barnen på största allvar och involverar dem på rimliga nivåer i det hon gör. Dessutom ger de intrycket av att vara enormt väluppfostrade, till skillnad från gemene grannunge som vrålar konstant och springer i andras rabatter.
Kudos Bella! Och Odd också antar jag..
Du är duktig på att anta att alla dina åsikter är den rätta åsikten och att alla tycker som du. Du är även generös med att berätta för alla hur landet ligger.
Vet inte vad du har för definition på rikemansbarn men misstänker att i mina kretsar skulle vi lite nedsättande kalla dig för nyrik.
Rikemansbarn kommer i alla former och typsnitt. Kan inte påstå att jag känner igen varken mig själv eller mina vänner i din beskrivning av rikemansbarn.
Fan vad många krösus som hänger här idag?!
Har professorerna och kärnfysikerna gått på semester..?
Vi är inte efterfrågade längre o dessa coronatider!
Jo, ni om någon kan ju jobba hemifrån?! ?
Jag är inte rikemansbarn haha! Kommer från övre medelklass men lever idag i vanlig medelklass.
Våra pengar är gamla men inte så stora att vi kan klassas som överklass, inte på långa vägar. Har dock haft turen att få studera på internat (inte i Sverige, men inom EU) och kom på så sätt i kontakt med många extremt välbärgade och inflytelserika människor (nja, deras barn rättare sagt).
De var alla väldigt generösa, lillgamla, vältaliga, allmänbildade och trevliga. Samtidigt var de också bortskämda rent ekonomiskt och därför lite verklighetsfrånvända. Många av dem hade också vuxit upp med diverse nannys och annan hjälppersonal och hade som resultat inte en stark självkänsla.
”Våra pengar är gamla men inte så stora att vi kan klassas som överklass”
Pengar är inte den enda faktorn som bestämmer individens klasstillhörighet, långt ifrån det. Läs på lite (t ex Bourdieu).
Du beskriver en stereotyp av hur rikemansbarn förväntas att vara. Långt ifrån alla är lillgamla. Jag har en del vänner som är lillgamla och de har en sak gemensamt som du hittar överallt oberoende av socioekonomisk klass, de har frånvarande föräldrar. Alla välbärgade är frånvarande lika lite som de som lever knapert är det.
Vältaliga är samma sak. Det har med gener att göra och funktionsvariationer, (som det heter nuförtiden), såsom dyslexi, ADD, ADHD diskriminerar inte, vilket inte heller personlighetsdrag som introvert, brist på social kompetens gör. Allmänbildad hänger till viss del ihop med föräldrarnas bildningsnivå och överklassen har en högre examen än normalpopulationen. När det kommer till genuint trevliga människor tycker jag nog att överklassen är underrepresenterade. Har sällan träffat på så många genuint otrevliga människor som i överklassen. Bortskämda ja det kan stämma. Svag självkänsla kanske bland flickor men inte pojkar.
”Detta ser vi ofta i överklassen, deras barn är nästan alltid lillgamla. De är vältaliga, vänliga, lugna, almmänbildade och förståndiga.”
Dvs. du fortsätter att hitta på saker och tror att det är nån allmän, vedertagen fakta. Newsflash: det är inte det.
Du ligger för långt ned på den ekonomiska hierarkin för att kunna uttala dig om detta, det har du redan bevisat. Allt du säger framöver kommer jag att vifta bort som tomt pladder.
Du är en osannolikt töntig människa. Och om dina gamla kamrater från internatet kunde läsa vad du skrivit här idag skulle de himla med ögonen och fnissa menande mot varandra.
Dvs. dina argument tog slut väldigt snabbt. Inte så överraskande. Om du hade pluggat ens lite på universitet skulle du inte generalisera dina egna, väldigt små upplevelser till hela population.
The triggeredness is out of control!
Du dillar – det finns en massa gapiga brats i överklassen, med alkohol- och drogproblem. Att de kan uppföra sig på en finare middag är verkligen inte hela bilden. Och de kan ha vuxit upp med finkultur och som en motreaktion vara vulgära och grova och kapitalistiska.
Snälla det är individer vi pratar om.
Som von Oben skrev, överklassen har också funktionshinder.
Vissa vågar knappt säga ja eller nej på en fråga eftersom de är så rädda för att säga fel.
Dessutom, sluta trolla. Hade du tilltalat någon på det sättet vid ett bord hade du blivit utslängd.
Hahaha, precis så tänkte jag mig livet med barn. Tills jag fick dem. ? Nu är det spaghetti och korv med ketchup och jag skriker på dem när de inte lyssnar osv osv. En skrikmamma skulle JAG ju aldrig bli ? Visst reser vi med barnen, äldsta hade hunnit besöka 8 länder innan hon fyllde ett, men som innan kan man ju inte leva. Shopping i NY, drinkar på stranden i Barca, manikyr på salong i Paris, allt det går ju inte om man har barn som är mer vilda än tama. Och jag kan garantera att deras lynne inte har med brist på uppfostran att göra. På Kindergarten är de tydligen små änglar.
Lever man i en jag jag jag värld så får väl barnen anpassa sig…
Antar hon vill provocera som vanligt, det är ju ganska omöjligt inte ändra på sitt liv alls när man får barn.
Vi kör någon medelväg. Blir inte lika mycket restaurangbesök som innan, mer lekplatshäng. Men vi reser fortfarande (innan Corona), går på restaurang, gör det vi vill. Bara inte lika ofta. Och kompromissar med saker som är kul för barn. Umgås ju inte själv lika ofta och umgås mer med folk som också har barn för då kan vi göra roliga saker tillsammans. Saknar inte att sitta i en bar och dricka drinkar, är lika nöjd med ett glas vin framför en bra film när barnen sover.
Jag skulle säga att jag och mina barn anpassar oss efter varandra. De får lära sig att kompromissa och samarbete.
T ex vi kan åka till 4h och kolla på djur som är barnens önskemål men sen får de följa med till Ikea och handla t ex.
Mitt liv är inte det minsta likt som det var innan barnen men det är ju också något jag valt. Barnen berikar mitt liv. De är inget bihang som bara följer med.
Det du beskriver är att du gör saker för barnens skull och involverar dem i familje-projektet, de har kul och utvecklas och lär sig att ta ansvar inför vuxenlivet ?
Du skrev exakt så som jag också resonerar ?
Bra skrivet Elin och faktiskt så jag tror att majoriteten av alla föräldrar resonerar och gör.
Det handlar ju i slutändan om att förbereda barnen på vuxenlivet utan att göra avkall på deras behov av trygghet.
Precis så gör vi också. Livet ska vara roligt men också innehålla måsten som kanske inte är så roliga. Livet består av besök på lekplatser men också besök på Ikea 🙂
Är det bara mina barn som tycker ikea är en höjdpunkt?
Hahahaha mina med
Inget av det hon skriver el säger på sina forum borde uppmärksammas.
Låt henne falla glömska med sina lögner å spel. Stackars familj
En vuxen dotter har jag. Jag får nog säga att vi inte gjorde några större förändringar i vardagen vi heller. Visst blev det väldigt mycket Astrid Lindgren på tv:n och många besök på djurparker men i övrigt höll hon våra tider och åt vår mat och var med oss på våra aktiviteter redan från hon låg i vagnen.
Så var våra småbarnsår inte jobbiga heller med koliker eller öroninflammationer som man ofta läser många sliter med.
Men pg av att dottern anammade våra rutiner och inte vi typiska småbarnstider så har vi nu en matlagningsglad nattuggla på 20.
Alla gör ju det som de tror är bäst och för oss var detta det som fungerade för oss. Mycket för att vi även ville hon inte skulle behöva börja på förskola förrän hon var 4 så var hon lite tvungen att följa våra vaken/sovtider för att vi skulle kunna jobba som vanligt.
”Men pg av att dottern anammade våra rutiner och inte vi typiska småbarnstider så har vi nu en matlagningsglad nattuggla på 20.”
Att vara nattuggla eller morgonpigg har inget med uppfostran och rutiner att göra utan beror på ens biologiska klocka.
Ja. Mina barn är olika gällande kvälls- och morgonpigg-/trötthet. De har samma föräldrar och samma läggningstider men är fullkomligt olika ☺️
Ja jag har försökt lägga mitt barn klockan 20 i 3.5 år och det är lika omöjligt varje dag.
Äh, alla mina barn har fått hänga med på diverse saker som jag vill/tänker göra. Jag ser det som ett sätt att ”utsätta” barnen för olika miljöer och aktiviteter – att dom kanske kan finna ett intresse som dom inte hade kommit på om dom inte hade följt med. Dessutom skulle jag skulle inte vilja uppleva allt som vi har gjort med någon annan än dom!
Bella har ju ändå verkligen fått barn som hon ”klarar av”. Hon har flera gånger skrivit att hon inte har någon disciplin och att barnen själva får komma ihåg sina saker, sina läxor, osv.
Hon är ju rätt tuff med sina egna föräldrar gällande sin egen uppväxt, kan vi vara värt att tänka på sitt eget föräldraskap då istället för att skylla på Adhd och depression…
Kanske har barnen varit tvungna att klara av massa saker och blir ”lillgamla” för att hon inte varit där fullt ut. Vilket hon själv erkänt.
Att barn behöver ta en slags vuxenroll i småbarnsålder kan vara rätt tufft minst sagt
Verkligen, exakt en av de saker som Bella själv föraktar sina föräldrar för, att hon förväntades vara den vuxna fast hon var ett barn…
Precis ? du sammanfattar det bra.
OT: Camilla, gå igenom Anna Books stories de senaste dagarna (finns väldokumenterade på FB) och skriv något om 1) hennes beteende i pandemitider? 2) hennes ”jag bryr mig minsann inte om PW, nej inte ett dugg”? 3) hennes kaninkokerskabeteende? På riktigt, det börjar bli obehagligt… ???
Anna Book är en särklass i sig själv, i negativ benämning.
Obsklass.
Helt sjukt, jag reagerade också på det. Vad håller hon på med? Skulle bli rädd om jag hette Ingrosso/Wahlgren
Tog pinsamt lång tid innan jag fattade att PW inte stod för power walk… ?♀️
Nog fan bryr hon sig om PW. ? Booken har ju en sjuk hang-up på Pernilla nu, till den grad att hon taggar & hälsar till Pernillas barn i sina tramsiga Insta Stories och sen åker och hälsar på Pernillas f.d äldre svärisar (i Corona-tider dessutom!). Booken gillar inte att bli called out on her bullshit, det är där skon klämmer. Kvinnan använder filter på nästan varje bild, vilket många gör och inte är några konstigheter, men det är ju det att hon vill inte erkänna det utan måste ljuga och förneka som vanligt. Obehaglig människa.
Vad är en kaninkokerska?
https://www.imdb.com/title/tt0093010
”A married man’s one-night stand comes back to haunt him when that lover begins to stalk him and his family.” Hon kokar bland annat familjens vita kanin …
Men så gör väl många. Är väl få som typ ger upp sitt jobb osv för att man får barn. Tycker verkligen inte det lät konstigt på något sätt.
Beror på vad man menar med att ”ge upp sitt jobb”. Jag har ändrat mina arbetstider sen jag fick barn, vänner som tidigare rest mycket i sitt jobb tackar nej till utomlandsuppdrag efter att de fått barn, att gå ner i tid är väl inte helt ovanligt heller… så nej, det är nog väldigt få som ger upp sitt jobb, men det finns nog en del av oss som åtminstone prioriterar ner det.
Låttips: mina barn av doktor kosmos
https://youtu.be/TkLaLFL4qtA
”Mina barn tvingar mig att prutta dom i magen och låta dom rida på min rygg. Dom tycker att det är jag som ska anpassa mig till deras kultur trots att det var jag som var här först”
Geni ?
”… hur smart är det då att skaffa arbetslösa barn?”
Doktor Kosmos ställer som vanligt de viktiga frågorna!
Ska folk på riktigt åka utomlands i sommar?
Verkar som många bokat inom Sverige, när de skrev att det skulle funka. Sen skriver de att det kan ändras. Får ingen ordning på det.
Inte jag heller. Blir bara mer förvirrad.
Vet hur många som helst som ska åka utomlands
Själv så ska jag boa in mig i mitt nya hus och stanna hemma i Sverige.
Dette syns jeg er merkelig. Nå er jeg forsåvidt norsk, og bor i Norge, og her er det veldig strengt. Men når Sverige har, som ett av få land, valgt strategien med å ikke stenge ned, så er det vel upassende at svensker drar til land som har hatt mye mer restriktive strategier? Føles som en recipe for disaster. Men jeg er kanskje farget av hvor utrolig strengt det har vært, og er, i Norge. Her kan vi ikke reise til utlandet i sommer, bortsett fra Danmark.
Japp! Ska åka till Spanien ☀️☀️☀️
Tycker det är spännande hur man vågar boka resa till ex Spanien. På UD finns just nu informationen
”Det saknas ännu uppgifter om när turister från Sverige kommer att kunna resa in i Spanien. UD:s avrådan från icke-nödvändiga resor gäller för närvarande till den 15 juli.”
Men det går ju alltid att chansa ?
Jag bor i Spanien och regeringen har sagt att de ska tillåta turism från och med juli. Dock kan ju detta ändras snabbt om till exempel det kommer en andra våg med smitta snabbt. Än så länge går nedtrappningen i Spanien smidigt. Och turismen står för 16% av BNP vilket de inte kan förlora helt….
Vad har du för försäkringsbolag som tillåter resor när UD avråder?
Grattis till bokningen, men du kommer inte komma in utan spanskt medborgarskap, eller om du bor där permanent eller har ett bra skäl. Och jag blir också nyfiken på hur du tänker? Varför ska du åka iväg? Ifall du kommer in, så måste du ändå sitta(antagligen) i karantän i två veckor, när du kunde varit i Sverige och åkt till en trevlig badstrand.
Spanien skall alltså tillåta turism f.o.m 1 Juli, har ett boende där nere så vi kommer hålla oss i villan och endast gå ut och handla
Inte beblanda oss med övriga och därmed begränsa sociala kontakter
Varför då inte stanna hemma i Sverige?
Karantänen för turister hävs f.o.m första juli
Blir typ provocerad på alla runt om mig som nu plötsligt tror det är fritt fram att resa. Men de här svenska myndigheterna är så slappa så jag orkar inte. Inte konstigt att attityden överförs till folket.
Jag känner att den relevanta diskussionsfrågan här är att hon skriver att hon ska på golfsemester utomlands? Liksom what? Har inte FHM varit övertydliga med att man avråds från det…
Var på stan igår och ingen håller avstånd längre utan tränger sig och går nära. Är gravid så vill verkligen inye bli smittad och försökte hålla avstånd till alla. Tyckte folk ändå gjorde det innan men ingen som jag träffade på höll avståndet.
Förlåt men… om man är så orolig så bör man kanske hålla sig borta från stan så mkt det går? ?
Alltså inget illa menat! Men andra tar ju inte det ansvaret, då får man göra det själv. Att gå på stan känns ju inte nödvändigt.
Men klart, man kanske ska till barnmorska/tandläkare/gyn osv osv.
Ja men Bella avbokade ju fjällenresan eftersom det var så osäkert med 1-2-timmarsregeln, något hon inte brytt sig om alls under pandemin tidigare så hon rest fram och åter över Sverige.
Men en resa utomlands har hon bokat, är väl mer intressant nu med lyxig golfresa istället för vandring i fjällen som var ett flyktigt intresse.
Dock skriver hon att det är högst osäkert om det blir av p g a rådande omständigheter.
Det är kanske inte bara upp till henne om fjällvandringen blir av eller ej – hon vandrar väl med guide (?) och beslutet ligger hos denne. Samma sak med andra resor. Man har inte så jättemycket att säga till om.
Ja men nu är ju fjällvärlden öppen för sommaren…
Sommaren ja men de skulle ha vandrat nu, dvs innan tvåtimmarsregeln hävts. Hon var dessutom inte ensam om beslutet.
Hon avbokade väl för att det är slut med den karln hon skulle åka med. Brukar ju vara så.
Så länge UD avråder finns det ju väldigt stora risker med att åka, om något skulle hända. Sjukt dumt
UD avråder från utlandsresor till den 15:e juli så det är ju en chansning från Isabellas sida.om hon åker innan dess. Risken finns att hon får sitta i karantän i det land hon åker till också, om de inte tar emot svenskar.
Det är dock inte enbart det som är ett bekymmer med svenskar som planerar resor utan även att många länder inte släpper in er. Här i Tyskland har de flesta Bundesländer fortsatt en 14 dagars karantän för svenskar. Detta för att ni överstiger 50 smittade per 100.000 invånare udner de senaste sju dagarna. Så även om man väljer att gå emot de råd som finns och bokar en resa till länder som nu öppnat upp sina gränser så ska man inte vara så säker på att varken få komma in längre än til passkontrollen eller att få ”avnjuta” sin semester annat än inlåst i karantän på ett hotellrum där inte ens mat får inköpas utanför dörrarna.
Jag undrar mest, vad har hon i hcp om hon började för typ 1 månad sen? Är väl inte alla klubbar som tar emot spelare med t.ex hcp 54, som man börjar på…(om ”man” nu gör det, det verkar vara så sjukt olika från klubb till klubb, jag började på 54, medan en gammal flirt började på 36, och då gick han inte ens fadderrundor).
Barnen får väl anpassa sig till henne på så sätt att Bellas behov och henns jobb alltid går före barnen. Hon skulle inte kunna tänka sig att vabba när dom är sjuka, utan då får de hänga med på möten eller tas omhand av någon anställd.
Av det hon visar känns hon helt okapabel till att ta hand om barn, så länge det inte innebär att flamsa runt i lek uppklädd i vit klänning, eller dela en skönhetsritual där någon målar deras naglar.
Att ens prata om barnen som ”tårtbitar” och inte se dem som en naturlig del av livet, oavsett om de är hos henne eller pappan är för mig märkligt och sorgligt.
Har mycket svårt att se Bella på ett utvecklingssamtal i skolan. Hur ska läraren bete sig när Bella själv är som ett självupptaget barn som helst bara vill rusa till nästa golflektion eller spabehandling.
Hoppas det blir bättre nu när hon inte ska jobba ett par år.
De flesta föräldrar brukar ha svårt att hinna prioritera sig själva men Bella verkar ha svårt att prioritera sina barn. Väldigt själv-fixerad.
Synd att barnen märker av det och efter bästa förmåga försöker hjälpa sin mamma med t ex städning och matlagning.
Så bra skrivet. Förstår inte hyllningar till sånt här egomaniac-beteende
Just det här med att hon verkar totalt inkompetent att ta hand om sina egna barn själv är skrämmande. Jag skulle aldrig ens våga låta mitt barn gå över och leka med hennes barn, för om något skulle hända så är Isabella inte en person jag har förtroende för skulle agera lämpligt.
Äntligen en klok kommentar! Trodde jag hamnat i en helt galen värld när jag läste alla hyllningar till detta själviska beteende.
Hon kanske får barn som växer upp och också behandlar sin mor såsom hon nu behandlar sina föräldrar. Hon känns så oerhört beräknande och genuint osund i sina relationer oavsett om det är till sina följare, syskon, barn, föräldrar eller vänner.
Jag håller med Isabella helt i detta.
Det är något oerhört svensk med hur fult och dåligt det är att låta barnen anpassa sig efter vuxna .
Här så förväntas man ändra hela sitt liv så fort barnet kommer och tappar det totalt .
I Många andra länder är barnen med ute på restauranger till sent på kvällen , dem kan föra sig ute och mot andra vuxna . Lider dem? Nej.
Tycker allt detta hänger ihop med hur man själv som förälder tappar det totalt när barnen kommer man skyller på ungen för att man är lat, smutsig och inte ”hunnit ” duscha på flera dagar .
Verkligen!
Men jag tror det hänger ihop med att de flesta är lata i allmänhet och inte ”orkar” uppfostra sina barn, utan låter dem styra och ställa, och så lindar man in det i bortförklaringar som att man ”sätter barnen i första rummet” och låter dem ”välja fritt”.
Sen kan man ju ge barn sömnmedel om man vill sitta länge på restaurang om man är på resa och så.
Speciellt i Portugal
Allvarligt?! Är detta en vedertagen taktik någonstans? Aldrig hört talas om…?
Håller med om detta. I helgen träffade jag vänner, jag har ett barn, en vän har 0 barn, en annan vän har 2 barn. Blev ett märkligt samtal där min vän med 2 barn började försöka övertala mig om att skaffa ett till, ”det är mycket mer praktiskt för då kan de leka med varandra så kan föräldrarna ägna sig åt annat”. Jag blev helt paff, vem sitter och leker med sina barn dag ut och dag in? Mitt barn får leka själv eller i framtiden (är bara 3 år) leka med vänner/grannbarnen. Hon kunde även bara ses fram till kl. 19 för sedan skulle hon rusa hem och natta barnen för det är ”för krångligt” för pappan att göra det själv. Blev igen väldigt paff… Hade inte låtit barn styra mitt liv på det rigida viset. Inte konstigt många idag tvekar inför att skaffa barn när det framstår som att man bara dansar efter dem 24/7… Tror det gör barnen gott att förstå att vuxna inte är deras butlers och underhållare.
Reagerar mer på att pappan inte kan natta barnen själv! Det i sig känns som ett större problem och kanske är svaret till varför hon föredrar två barn då hon kanske inte får hjälp av sin man.
Äh. Jag har många vänner med barn som helt enkelt inte litar på sina män kring barnen av nån anledning…
Så det där med att mannen inte ”klarar av” vissa saker kring barnen är snarare svepskäl för att mamman ska få leka martyr och behålla kontrollen.
Ja hon har ett enormt kontrollbehov så här tror jag faktiskt att hon gärna vill behålla kontrollen och se så han inte gör ”fel”…
Jag skulle säga att få barn är den största enskilda förändringen som händer i ens liv, och inte på något dåligt sätt men självklart som förälder så kan man inte sätta sig själv i första rummet länge.
Helt rätt. Det är just det många föräldrar gör fel nuförtiden att de anpassar sig efter barnen, vilket gör att de sen inte orkar med barnen. Barnen ska anpassa sig efter de vuxna. Det är inget negativt.
Jag tycker att det är fint att låta barnen komma först. Barn ber inte om att födas, och de är helt utelämnade till vuxna i deras närhet.
Varför skaffar man barn om man inte kan sätta deras bästa i främsta rummet?
Jag undrar samma sak. När det gäller adoptioner granskas föräldrar noggrant. Ribban för vad som är ok när det gäller biologiska barn är mycket lägre.
Har du barn?
Har du barn, Louise?
Jepp tre barn och ett på kommande, hurså?
Anonym 09:53, du verkar helt missförstå vad detta handlar om. SJÄLVKLART sätter man alltid barnen i första rummet och deras bästa. Det är inte det som detta handlar om.
?
För deras bästa behöver man ju ibland anpassa sig. Speciellt ju yngre de är.
10.08 är inte jag som frågade om du har barn.
Jag vet när det är någon man kan få något vettigt ut ur någon diskussion och tänkte därför inte svara, ens.
Men vadåå, till vilken utsträckning då? Vissa drar ju med sina barn på rena fyllefester, inte ok
Nej man får kompromissa snarare
Men snälla. Har alla med normala värderingar beordrats att arbeta på kontoret Idag? Helt häpen av nivån.
Det är lätt att göra frågan så svartvit. Tänk på hur det var på 90-talet? Dessa frågor diskuterades sällan då och jag minns en barndom och som var väldigt sund. Man bara var! Talar givetvis från egen erfarenhet men minns även hur många andra föräldrar var. Barnen lekte kanske mer för sig själva utan att en vuxen var mer i själva leken, men var ofta närvarande på så sätt att hen var i närheten. Vuxna var fortfarande ledare och bestämde över det generella. Det var sällan krusiduller och heller inte så mycket av: Vad händer med mitt liv när ungen kommer? En bloggare pratar mycket om det i sin blogg just nu. Jag fattar att det är en stor grej att få barn men ibland känns allt tänkande så osunt. Har skrivit det förr här men det känns som ett evigt stångande kring frågan ”jag är mer än bara mamma”. Det är ett evigt hävdande kring att man är så mycket mer (vilket jag förstår då jag varit/är likadan själv fast kring en annan sak). Jag fattar att det är nya tider på så sätt att könsroller förändrats, vilket är bra, men det här hävdandet tror jag inte är sunt.
Rätt Louise, det finns föräldrar som låter barnen ta all makt i familjen redan som riktigt små, resultatet är dock små tyranniserande monster som inte går att styra. Anser att föräldraransvaret är att ge mycket kärlek men även uppfostra för livet i samhället som består av olika åldrar och inte enbart små monsters.
Ja, jag har barn, inte så små längre.
Louise? Jag heter inte Louise. 🙂 Men ja, allt för många föräldrar låter sina ungar bestämma för mycket. Det märks exempelvis efter hur föräldrarna sedan behandlar lärarna. De, föräldrarna, har ingen förmåga att tänka objektivt utan utgår bara från ungen.
Min dotter var en del med mig på kompisfikor, shopping etc. Skulle väl säga att hon gör vuxensaken bättre än vänkretsens barn då jag på den tiden inte hade något annat val. Men tro fan att hela mitt övriga 90% liv anpassades efter henne. Hon hade nog inte haft den kärleksfulla känslorna inför mig nu, tror jag. Hon hade nog inte heller haft den breda vänkrets hon har genom aktiviteter, sammankomster ordnade av mig tillsammans med andra mammor etc. Hennes liv hade varit fattigare på lycka.
Enligt min erfarenhet och åsikt visar man en djupare kärlek till sitt barn genom engagemang.
Jag har inga barn, kommer kanske inte ens skaffa några, men tycker faktiskt som fler skrivit här. Varför ska vi vuxna anpassa oss efter barnen? Det är väl de som ska passa in i våra liv och det då naturligt blir de som får hänga med och anpassa sig?
Mig veterligen så har jag och fler med mig aldrig fått bestämma när vi var barn. Vi följde med föräldrarna och vi kunde ibland, om vi hade tur, få bestämma vad vi skulle äta till middag. Tycker de är konstigt att anpassa sig helt efter barnen, självklart i vissa fall då det verkligen behövs, men annars är de ju alltid den som är vuxen som är ledaren
”Varför ska vi vuxna anpassa oss efter barnen?”
Detta handlar inte om att ett barn ska få in vilka igenom. Men tänk nu riktigt noga.. du kommer hem från BB med barnet du valt att sätta till världen. Och tänker ”varför ska jag anpassa mig efter mitt barn?”
Ingen normal människa som jobbar hemifrån idag eller??
Vafan är detta. Kommer igen ikväll och väljer att tro på mänskligheten.
Man får väl hoppas att du sätter ett barn till världen som passar in i ditt liv. Skulle inte skaffa barn om de inte passar in. Självklart anpassar man sig i vissa fall, som jag skrev ovan. Men de är knappast barnet som ska styra ditt liv. Det är min åsikt. Sen får du gärna ha en annan
”Jag har inga barn, kommer kanske inte ens skaffa några” Är skrivet av dig, sista stycket är väldigt bra skrivet. Håll dig till det med den synpunkten.
Du kan få ett barn som inte alls kan vistas i ”sociala miljöer”. Är det direkt till fosterhem för ditt barn då eller?
Varför utsätter jag ens mig för denna låga jävla nivån
Ja du jag vet inte, tycker du att du gör ett bra jobb med ditt första stycke som var rätt elakt skrivet? Är man dum i huvudet för att man inte tycker som du?
Första stycket (citat) är hennes egna ord. Meningen därefter är absolut min. Den du syftar på? Men SJÄLVKLART är det klokt att så länge hon har den synen att hon aldrig skulle skaffa barn om barnen inte passade in. Då tycker jag det är jättebra att man låter bli att skaffa barn. Precis som jag skrev, barn är olika. Barn kan ex ha autism eller andra diagnoser… detta kan ibland, beroende på vad det är, upptäckas ganska sent. Traumatiskt för barnet att enbart för att det inte passade in (hennes ord) bli oönskat.
Men det är väl självklart att man behöver anpassa sig efter att man får barn, barnen blir ju en ny del av DITT liv ? Nått annat vore ju helt sjukt! ?
Barn är inte vuxna och kan inte räknas som det heller. Sen kan man göra nästan allt med barn också men med vissa anpassningar.
Tänk dig att du ska åka på en utlandssemester, då väljer du väl ändå en resa som passar samtliga bäst? Inte bara passar dig bra? För du vill ju att dina barn också ska få en fin resa.
Jag tycker inte det. Det är väl alltid en självklarhet att man gör för allas bästa men det är knappast barnen man ska anpassa sig efter. Det är min åsikt.
Jag tror att många i kommentarsfältet blandar ihop begreppen. Att föräldrar behöver anpassa sitt liv till sina barns behov, vilket kan se väldigt olika ut från barn till barn, är nog de flesta rätt överens om. Att föräldrar bara för att de får barn måste ge upp sitt vuxenliv och alla de andra roller de har som, partner, yrkesroll, någons barn, vän, är helt absurt. Men det är viktigt att hitta sin roll som förälder och sätta de regler och gränser som barnet behöver för att kunna växa upp och bli en trygg och ansvarstagande vuxen. Vill man dessutom fortsätta och ha en god relation med sitt barn behöver man även bygga in beröringspunkter där man kan mötas och göra sådant som även intresserar och stimulerar barnet. Detta kommer att förändras och utvecklas under tiden. Barnet kommer inte att komma ihåg detaljerna av vad de gjorde med mamma eller pappa men de kommer att komma ihåg den positiva känslan av händelsen. Något som hänger med i resten av livet.
Jag har inte heller skaffat barn och tänker inte göra det heller. Men självklart borde man göra stora förändringar i ens liv om man skaffar barn. Bra att du inte har skaffat barn!
Jag har en flicka på 3 år. Vi anpassar oss efter varandra? Hon får följa med mig på det mesta (Inte jobbet då jag jobbar inom sjukvården) men på resa, restaurang, med kompisar osv.. Men vi är även väldigt mycket tillsammans jag och min flicka, både på hennes och mina villkor?
Vi lever ju ett liv tillsammans, vore konstigt om hon endast skulle leva ”mitt” liv eller jag ”hennes” liv?
Att följa med på restaurang, resa och kompisar är väl en del av livet bara? Knappat en anpassning för ett barn?
Sen får man kanske anpassa resan och restaurangen efter barnet, men annars vore det ju konstigt om man inte tog med sig sina barn på aktiviteter ?
Exakt – formulerade mig tokigt kanske.
Familjeliv – here we go.
Jag vägrar diskutera något annat än Anna Book!
Måtte det bli nästa inlägg. Lugnt på hemmakontoret idag.
Jag kikade in på hennes Ig och det var en upplevelse utöver det vanliga, minns henne från när jag var liten och hon var med i snuskgubbe programmet solstollarna med sin big hit Abc. Tyckte hon var så fin då och hon som sjöng bland spindelväv på vinden Martina tror jag hon hette.
Det ända jag tänker när jag läser i den här typen av inlägg är att fan vad alla verkar resa och äta ute hela tiden, om det är så ofta att det är en sak barnen måste anpassa sig efter och inte ett undantag som de kan uppfostras till att hantera…
Så är mitt liv, inte undantag direkt nej. Är nog vanligt om man bor i en större stad och har bra ekonomi.
Har dock inga barn.
Jag tänker på Petra T som verkar dra med sitt relativt nyfödda barn på många olika aktiviteter som åtminstone inte ser Covid-anpassade ut… och tänker att det skulle jag aldrig utsätta min 8-veckors för. Dvs. jag anpassar mig efter hans behov just nu, och de kommer se olika ut under hans uppväxt. Just nu behöver han lära känna mig och jag honom i lugn och ro, vilket är svårt om man ständigt ska ut och träffa andra och lägga fokus på dem. Att inte tänka på och respektera sitt barns behov, och sätta dessa främst, känns helt orimligt för mig.
Två lugna lillgamla barn låter som drömmen, jag har två helt galna kaosartade barn som inte kan sitta still i en sekund och är även super envisa och ska ha allt på sitt sätt. Jag har levt efter deras pipa i 3 år och inte en enda gång varit ifrån dom mer än när jag är på jobb.. Man bryter ihop ibland. Men hade inte kunnat leva utan dom heller.
Men sen tror jag inte Isabellas barn är änglar hela tiden, dom tar säkert ut allt på deras pappa där tryggheten antagligen finns. Medans mamma Bella får ta del av det som pappor brukar få ta del av, änglar.
Här har du en till mamma med energikrävande icke-lugna barn där jag får dansa efter deras pipa för att slippa ha kaos. Och jag bryter också ihop vissa gånger. Har aldrig haft barnvakt heller så jobbet blir lite som en fristad vissa dagar. Men kan inte heller tänka mig ett liv utan mina älskade grabbar! Världens bästa ungar helt enkelt, trots att jag blivit gråhårig sista året pga 2-åringens envishet haha
Jag är själv uppvuxen med föräldrar som drog med mig och brorsan på allt dom gjorde. Typ middagar, resor till storstäder osv. Vi åkte tex aldrig på charter och hängde med maskotar och åt all inclusive. Har personligen aldrig känt att jag lidit utav det, utan har snarare varit glad att få ha spenderat så mycket tid med mina föräldrar och att ha blivit inkluderad i deras värld. Har man aldrig varit på Junibacken eller på Eriksdalsbadet så vet man inte vad man missar heller ?♀️
Så länge man får kärlek och uppmärksamhet från föräldrar så är det väl lite skit samma om det sker på McDonalds eller på Riche
Mer intresserad av hur det ligger till med hennes lögner om det ”sålda” huset m.m. Barnuppfostran kan väl avhandlas på något deppigt ställe som familjeliv…
Men ge dig! Ni tjatade efter hennes förra flytt också att det skulle vara lögner att hon köpt huset och inte flyttat, inte bytt adress… och nu tror ni samma sak. Snälla, hon vill väl inte skylta med sin nya adress helt enkelt och därför syns inte den nya utan den gamla adressen utåt, men den är säkert bytt och andra villan såld.
Finns inget registrerad försäljning på Hember/Booli dock och hon ljuger ju redan om det mesta så inte konstigt att vissa undrar när vi snackar om att hon isf ligger ute med lån på över 30 miljoner…
Men varför hittar du på, hon åkte iväg 1 gång precis samma dag som resstoppet kom, efter det har hon inte rest utanför regionen.
Sen skriver hon också att det är väldigt öppet och att de får ta det som det kommer, vilket många andra också gör. Jag har en resa bokad i augusti som jag väntar med att boka av
Dock skriver hon att det är högst osäkert om det blir av p g a rådande omständigheter.
Ni måste ju tänka på hur selektivt minne man har när barnen börjar bli stora. Man glömmer liksom nätterna där man står och fulgråter och vaggar en skrikande unge. Jag kommer till och med ihåg att Isabella skrev om en sån natt med Sally. Självklart har hon och alla andra föräldrar haft flertalet jobbiga nätter. Även jobbiga middagar. Bråk. Svettiga rusningar genom mataffärer. Stressiga toabesök. Jag fnissar lite åt att hon eller någon närvarande förälder skulle påstå att man inte anpassat sig efter barnen. Men det är ju fint att man glömmer. Även om händelsen koms ihåg så glömmer man de negativa känslorna. Annars skulle nog många ha bara ett barn.
Klart hon anpassar sig efter barnen, hon skulle ju inte gå till lekparken själv eller åka och köpa leksaker till sig själv t ex men vad hon menar är ju att de får hänga med på restauranger och på jobbmöten osv.
OT: Anna Books väldokumenterade besök hos Ingrossos farföräldrar? Haha, så märkligt. Taggar alla tre Ingrosso-barnen i allt. Dessutom är väl dessa över 70-år, såg inte direkt ut som hon höll avstånd.
Det var verkligen cringe, vad håller hon på med!? Hon delade en massa om Benjamin häromdagen och hennes syfte och förhoppning var nog att få synas på hans insta genom att han skulle reposta, sen klagar hon på PW på sin story och dagen efter går hem till hennes gamla svärföräldrar med blommor – mitt i en pandemi, hem till äldre människor – och taggar barnen Ingrosso, med en förhoppning att få synas på deras insta och för att få uppmärksamhet. Hon ger sig inte. Hade hon inte anmält deras son en gång i tiden dessutom?
Benjamin hoppas på av henne om 3,2,1…
För att han inte ens kunnat Reposta hennes post för hon gjorde ju minsann honom en tjänst genom det. Och hon bjöd dem på fika för 15 år sedan minsann!!
Har såklart anpassat mitt liv efter barnen. Herregud jag har väl aldrig som barnfri spenderat timmar i lekparken hela helgerna. Eller sprungit runt på Junibacken helt svettig och pank frivilligt en lördag.
Och inte följer barnen med ut och dricker bärs och kollar på fotboll?!
Vadå barn ska leva som en vuxen? Barn ska få vara barn! De kommer få leva vuxenliv med allt vad det innebär ändå, mycket längre tid än barndomen varar. Varför stressa på?
Men exakt! Att minnena från barndomen är att man fick vara vuxen… Ajajaj, kan bli jobbigt när barnens berättar om sin uppväxt. Släng dig i väggen, polarmacka!
Ingen som reagerade på tårtan? Hon tiggde på sin story och fick napp. Kan hon inte ens betala för en enda liten tårta att ta med till skolavslutningen? Är det inte tragiskt? Har hon ens ett privatliv?
Tänk istället om hon köpt färdiga tårtbottnar, vispat upp grädde och garnerat med bär.
Hade kunnat fixa detta projekt med barnen.
De hade blivit delaktiga och samtidigt varit stolta över sin mamma.
Istället blev det svårare än att klättra upp för Mount Everest i oväder.
Det eller att hon helt enkelt hade köpt en tårta. Nu måste hon ta upp den i sin deklaration och få den förmånsbeskattad. Hoppas hon inte glömmer bort det! ?
Vi har anpassat oss till ett familjeliv. Men det var ju det vi ville när vi valde att bilda familj! Sen kan man göra egna avstickare/resor med vänner och leva en annan sorts liv. När vi har gjort våra långresor så åker vi till samma destinationer som tidigare, men vi bor på familjeanpassade hotell, gör aktiviteter som passar barnen osv. Om vi vill tex shoppa en förmiddag så gör vi det en kort stund och en förälder har huvudansvar för barnen o kan tex stanna till vid en lekplats, köpa glass osv. Man är ju en FAMILJ och alla anpassar sig efter varandra. Självklart får barnen också göra saker de upplever som tråkiga, men så är ju livet. Däremot utsätter man ju inte dem för fine dining eller spa hotell.
ja barnen har fått träffa många män i alla fall, hoppas att de har fått behålla dessa relationer efter att förhållanden har tagit slut. Måste vara otroligt många människor som de har haft en relations med men sen plötsligt försvann. karlar, vänner, ”team”, grannar bla.
Ja, folk kommer och går i Bellsans liv, det är väl det enda som är säkert.
Hur vet du att barnen träffat alla hon dejtat?
OT Vem bor Margaux dietz med?
viktor frisks kompis emil
Någon ( Lars) Stefan Bladh står på samma adress.
Men vem är det?
Det är väl inte konstigt att Isabellas barn är lugna och tillbakadragna. Det är en naturlig reaktion när man har en förälder vars känslor och ego är det enda som får ta plats. De har nog också fått lära sig den hårda vägen att man måste vara lugn och tyst för att överhuvudtaget få träffa mamma, annars blir man överlämnad till nannyn (förlåt – ”teamet”).
Exakt. De har fått vara mamma åt sin mamma. Hon säger själv att de är mognare än henne.
Synd att folk tror att det är hennes speciella uppfostran som gjort dem vuxna i förtid.
Hoppas för allt i världen Isabellas barn inte läser allt sånt här
Barnen är klokare än sin mor. Tack vare en bra uppfostran av sin far.
ska vi alla bara ignorera det faktum att hon tydligen haft en pojkvän boende i 2 månader utan att någon vetat? vem? eller är det också en lögn haha
Märkligt eftersom hon påstod att förhållandet med Erik inte höll pga att hon inte kunde ha ett förhållande då hon mådde dåligt. När bodde mannen där, var det före eller efter elchockerna?
feb-mars säger hon
Undrar hur många plastpappor barnen har hunnit ha hittills.
Barnen behöver ju inte ha träffat alla.
Jag tycker faktiskt att det är konstigt och väldigt tråkigt för barnens skull med föräldrar som inte prioriterar dem först i sitt liv. Jag har vänner som likt Bella bara låter barnen haka på deras vuxenliv och lämnar bort till barnvakt/nanny väldigt ofta och från att barnen är nyfödda. Gemensamt för dessa vänner tror jag är att barnen inte varit en längtan de haft utan mer något man ”ska” skaffa. Jag och min man försökte länge få barn genom ivf och med flera missfall och jobbiga graviditeter. Barnen är vårt huvudfokus och vi är tacksamma varje dag över att vi har dem. Det betyder inte att vi alltid är världens bästa föräldrar men vårt liv utgår från våra barn och vår familj. Vi har inte jobbat heltid sedan första barnet kom för 6 år sedan och alla våra helger handlar om att göra roliga saker tillsammans som en familj. Sedan klämmer vi så klart in egentid med vänner, träning osv. men våra barn är alltid vår prioritet.
Jag har ett barn på ett år och jag anpassar mig väldigt mycket efter mitt barn. Eller snarare så är jag lite feg och går inte ut med hen på restaurang och resor. Jag tror på inget sätt att mitt sätt är rätt, tvärtom så önskar jag att jag var mer som Bella, Petra och Forni mfl, med självförtroende att leva på som vanligt fast med en unge på höften. Så jag själv är uppfostrad och jag tror det ger mer väluppfostrade, världsvana ungar. Jag skyller på att jag är ensamstående och att resa ensam med unge är fanimej inte lätt.
Klart att man anpassar sitt liv efter barnen så att de ska få ett bra liv. Annars är man ingen bra förälder utan bara en stor egoist. Punkt.
Inte så konstigt att hon fått lillgamla barn, när hon behandlar dem som små vuxna och för att de endast får göra vuxensaker med henne. Hoppas att de får vara barn fullt ut hos sin pappa!
Barnliv hos Blondinbella / barnliv hos UnderbaraClaras ?? – vet precis hvilket barnliv jag skulle föredra!!
Vet inte med andra men mitt barn har aldrig haft spring i benen. Även om jag som förälder har det och försöker så vill mitt barn inte. Eller iaf inte till den nivån som många andra barn är på. Så då blir det för mig att anpassa mig efter mitt barn. Är det att sitta stilla, diskutera och peka om molnen hela dagen så får det bli det. Väldigt lillgammal (vilket jag aldrig varit så det är nytt för mig).
Mitt barn är 3år om för er som undrar.
Bella vill komma igång med styrelseuppdrag.
Ja, hon hade ju ute annons på SvD om att hon söker sådana… och podden ska väl också grunda för den nya karriären som styrelseproffs. Givetvis golfen också. Har man bara alla attribut som hör till så är man lyckad. Eller?
Vilket seriöst företag vill ha henne i sin styrelse? Jag förstår inte detta!
Blir väl ngn ny blind karl i hennes liv som ger henne det.
100 spänn på att det inte blir nån ”vandring”!
Som förskollärare gör det ont i hjärtat att höra hennes barnsyn. ?
Vad är det i det hon säger som gör ont i dig?
Jag har tre kids och tycker inte att jag för fem öre kan dra några slutsatser alls om Bellas föräldraskap baserat på det lilla hon delar med sig av barnen. Är spännande att se hur så många andra vet och förstår kring rätt privata familjeangelägenheter av saker en själv inte alls anser sig kunna veta och förstå ??♀️
Är ju jättebra att hon säger att hon ”ska komma igång lite smått med styrelseuppdrag etc men inte dra igång något nytt företag” i sin frågestund när hon i nästa stund säger i en intervju med Expressen att hon har börjat fundera på att starta upp ett bolag igen..
Citat från artiklen: ”Jag håller på och tittar på ett nytt företag som jag ska starta. Tanken var att stanna hemma hela 2020. Men det gick så där.”
Klart att livet ändras efter att man får barn, men jag håller med Bella här! Barnet kommer in i mitt liv och jag kommer fortästta leva det mer elel rmindre som innan. Givetvis med vissa undantag men jag som person, mina intressen, mitt liv mm ändras inte för att jag blir mamma. Jag får andra prioriteringar och kärleken till barnet är större än allt annat men livet tuffar liksom på som innan.
Jag vet inte om det ändras så mycket. Sitter här på en pall på toan, läser din blogg, tjatar på ungen att torka sig i rumpan själv, att man kan tvätta händerna och hur många ögon och öron flugor har. Allt jag vill är att sova.
Men jag gick nog in och gjorde sånt här när jag var supertrött innan barn också.