Pojkrum vs flickrum

Isabella Löwengrip håller på att göra om hemma, och publicerar ett inlägg om barnens rum och berättar vilka färgskalor de ska gå i.
Sallys kommer gå i gammaldags rosa toner medan Gillis får ett grått rum. Trots att detta är väldigt könsstereotypiska färger så är det barnen själva som fått välja på nätet och då valt just dessa.
Så kan det säkert vara, jag menar, bara för att rosa är en typsik ”tjejfärg” som samhället tvingat på det kvinnliga könet så betyder det ju inte att det inte finns tjejer som genuint gillar rosa och gillar som genuint gillar grått, blått eller vad som nu är den typiska ”killfärgen”.
Det blir ju märkligt om en tjej inte FÅR välja rosa och att leka med dockor, för att hon då är en slav under könsnormer, och detsamma för exempelvis bilälskande pojkar.
Hela poängen är väl att barn ska få leka med vad de vill och ha vilka kläder och färger på sig som helst, utan att bli styrda i en viss riktning pga om de är en flicka eller pojke. (Ja, jag ”tvåkönar” för enkelhetens skull men givetvis gäller detta även icke-binära barn)

Med det sagt så måste jag medge att diskussionen under Isabellas inlägg är mer intressant än själva inlägget (lite som det brukar vara här inne) och åsikterna spretar sannerligen åt alla håll.

Kommentarerna handlar om allt från könsstereotyper, till att män och kvinnor är olika skapta, rent biologiskt och att kvinnor är gjorda för att ta hand om barnen, vilket nu då också är fel eftersom mannen ska vara hemma och ”hjälpa till”.
Avslutningsvis finns det en kommentar som tar upp självmordsstatistik och att vi redan är skapta som vi är och att det inte finns någon anledning till att ändra på det.
Som sagt – här spretar det åt alla håll, och allt detta pga lite målarfärg på en vägg.

Vad är rimligt i en sådan här diskussion egentligen?
Hur långt kan man egentligen dra ett ämne innan man helt tappat bort vad det egentligen var man pratade om från första början?

166 kommentarer

Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!

    Förstår inte hur man överhuvudtaget kan vara intresserad av Isabella Löwengrip. Hennes heydays are long gone.

      Varför glor folk vid en trafikolycka? Samma lika!

      Håller med, fattar inte ens att folk kommenterar henne 🙂 Men vi gör det för den goda saken skull och för att ventilera naturlagarna.

      Sally ville ha rosa eller lila men fick 10 nyanser av beige?

        Tre nyanser valde hon väl mellan, gammelrosa men det drar ju åt beige. Är nog en säkrare färg att välja än lila, mer lugn som man kanske inte tröttnar så lätt på. Blir nog fint, ska bli spännande att följa faktiskt och se hur det blir.

        Ja, tänkte också på det. Isabellas favvo färg…

    Varför uppmärksammar vi ens henne och hennes barn? Klart hon vet att detta ger reaktioner och jag riktigt ser hur hon myser av följarnas genusengagemang.
    Sorgligt är det iaf hur hon visat upp S som någon slags ”mini-me” tidigare och riktigt skyltat med hur tondöv hon är i att låta barnet få vara vem hon vill.

      Tror att C myser av att detta ämne ger många kommentarer här och kunde använda sig av det inlägget. IL tror jag mest ville visa vad de skulle göra och att hon och barnen faktiskt ville ha just dem färgerna. Inget sorgligt eller konstigt att ett barn är mammans mini-me, det är vanligt att föräldrar säger och tycker så. Varför skulle inte barnet få vara vem hon vill för det? Vad vet du om det?

        Vi vet redan vad du tycker Stollan.

      Hela poängen som typ alla verkar missa är inte huruvida en kvinna FÅR välja rosa och en kille FÅR välja blått – det är att kvinnliga attribut per default anses mindre värda / löjliga. Exempel: en tjej som väljer typ kamouflage-kläder och spelar fotboll hela dagarna upplevs som tuff, medans en kille som väljer rosa kläder och leka dockor upplevs som löjlig/fjantig. Mer eller mindre omedvetet är kvinnliga attribut inte lika mycket värdiga en man. DET är problemet. Inte den fria viljan att få vara typiskt manlig eller typiskt kvinnlig.

      Ni kan ju läsa valfri barnbok från 90-talet typ Alfons och Milla, som kan leka med Milla FAST hon är en tjej, för hon är ju faktiskt inte som alla andra (underförstått löjliga) tjejerna. Nog har det kommit en del bra ur genusdebatten också även om man alltid kan hitta dåliga exempel…

        Vår son gillar Alfons och jag vägrar läsa texten om hur Milla beskrivs. Också grejen att hon har rött hår men det tycker inte Alfons, han tycker att hon har hår som guld, ungefär så. Så föråldrat!!

        När det kommer till färg kör väl alla influencers på typiskt könsstereotypt långt innan barnet är fött?

          Eh?

          Nja, titta på Margaux hon gör allt med Arnold, klär i klänning, målar naglar. Allt för att det ska vara provokativt och skapa klick men kan i dessa PK tider inte kritiseras. Snarare får hon kommentarer om hur gulligt och coolt det är.
          När Bellan uppför sig som traditionell mamma med pojke/flicka syn så ska det kritiseras. Låt dessa influensers hållas och ge dem inga klick och kommentarer, så kanske vi kan bli av med dem.

            Vad finns det ens att kritisera att en liten pojke har klänning? Vilken normalt funtad människa tycker att det är en sak att ha en åsikt om?

              Inget, lika lite som om när Sally vill ha rosa och Gillis grått. För det mesta är det oavsett färg, målade naglar, klänning föräldrarnas vilja.

        Ja, men då är det samhället som sätter värdet i FÄRGER. Och DET är problemet. Att värna om djur anses vara ”mjukt” = kvinnligt. Men tycker inte det hör till diskussionen riktigt, som att jämföra äpplen med päron. Forskning visar på att biologin faktiskt väger tyngre än miljön. Självklart ger miljön olika förutsättningar men någonstans på vägen hittar man ändå tillbaka till sitt jag.

        Jag tänker lite om mig själv, är ursprungligen arab men född i Sverige och vuxit upp på ett ”svenskt” sätt. Pratade knappt arabiska hemma då päronen ville lära sig svenska snabbt. Ändå är det jag som är gift med en (visserligen väldigt ”försvenskad” – typ som jag) man medan mina släktingar som fortfarande bryter ganska grovt på svenska alla har svenska partners. Något man inom vissa familjer i kulturen ser upp till och föredrar iom att man vill vara ”så svensk som möjligt”. Jag som alltså ”hade en friare vilja” valde en man med samma bakgrund som mig medan släktingarna hade valt en tysk partner om de var i Tyskland, en amerikan om de var i usa etc. De har alltså ”slussats in” i Sverige och väljer utifrån det släkten (= samhället) uppmuntrar medan jag som kunde välja vem som helst, specifikt ville ha en man med samma bakgrund, vilket jag ser som att tjejer gillar rosa. Det är inte fel att gilla rosa, det som är fel är att välja utifrån samhällets förväntningar.

        Sorry jag spårar men hoppas ni förstår min poäng 🙂

          På tal om att jämföra äpplen och päron liksom ? i så fall är min, ovidkommande personliga och anekdotiska bevisföring att jag är från Balkan men uppväxt i Sverige och väldigt ”svensk” till sättet. Till skillnad från andra i min släkt (de finns i Sverige, Tyskland, Österrike etc) som fortfarande har ett större kulturellt arv från Balkan, höjer traditionerna och snackar modersmålet perfekt, så dras jag absolut inte till män från Balkan. Nay nay I say. Jag dras till moderna män utan uns till traditionella värderingar ☺️ Medan några av mina släktingar då nästan uteslutande hittar de av ”sina egna” ?

            Nä det är inte att jämföra äpplen och päron. Det är att ge kontext till varför vi har en diskussion kring färger i det här fallet behövs. Det är inte för att någon ska ha rätten att ha rosa fast personen är man – det får han redan idag – men sedan kan föräldrar exempelvis välja att inte låta pojken bejaka sin önskan att ha rosa kläder av rädsla för att han ska uppfattas svag/ löjlig / retas. Jag minns fortfarande min tveksamhet inför att köpa en rosa mössa till min då 2-åriga son av denna anledning. Jag vet inte, men jag har svårt att tro att man tvekar lika mycket inför att köpa typiskt manliga grejer till en tjej, det anses i min mening bara vara något tufft.

            Om vi slutar se kvinnliga attribut som svaga så kommer vi också i större grad låta pojkar välja fritt bland även typiskt kvinnligt kodade grejer….

    Folk har ju tappat det helt. Masspsykos. Flickor är flickor. Pojkar är pojkar. Om flickor gillar rosa så gör dom det. Om pojkar gillar blått så gör dom det. Rent skitsnack att ”samhällsnormer kring kön” påverkar så små barns åsikter kring färg… det är FÄRG. SO WHAT!? Man blir inte mindre jämställd eller mer ”förtryckt” för att man gillar en viss färg. Varför ska vi tvinga på flickor bilar och pojkar dockor (eller en specifik färg) när det tydligt inte finns ett intresse? Varför denna galenskap att inte låta flickorna vara flickor och pojkar vara pojkar, utan att påstå att barn inte får leka med vilka leksaker dom vill. Klart dom får det. Men att försöka att tvinga på dom något bara för att radikalfeministerna skriker högst, är galenskap.

      Problemet är inte att någon blir tvingad, problemen ligger i att någon blir hindrad.
      Att tankarna kring vad som är ”rätt” är så hårt cementerade så de barn som vill välja annorlunda än normen blir hånade, stoppade, förminskande, uthängda osv av familj, vänner och samhället.

        Exakt, det är så djupt inpräntat detta med killigt och tjejigt och finns fortfarande överallt. Man måste iaf kunna reflektera lite över problemen det medför och inte bara sammanfatta det till ”flickor är flickor och pojkar är pojkar”. Suck.

          Men det har till o med gått så långt att vissa föräldrar inte vågar ha en rosa tröja på sin flicka utan det ska vara brunt, grönt eller grått för att det inte ska klagas och tjafsas.

            Det hade gått tillräckligt långt när pojken som älskade rosa blev retad och inte ville ha sin rosa favorittröja längre.

              Fast så är det väl inte nuförtiden, tillhör väl ovanligheter iaf? Hoppas det iaf, så pass långt har vi väl kommit? Att killar har rosa, eller klänning, är väl ganska vanligt idag och inget fel i det, i alla fall i vårt land, var och en får ha det den vill.

                I vårt land är det fortfarande ett stort problem, ja. Andra barn som säger att killar inte kan ha klänning, nagellack, gilla rosa, gråta. Äldre släktingar som inte vill ge presenter som inte är typiska för barnets kön. Som tycker att mjuka pojkar måste tuffa till sig.

                  Klänningfråga är det stora problem i vårt samhälle idag när det gäller unga män. Inget annat.

                    Fy fan vad trött jag blir på det här. Du säger att det är det enda problemet, ingen annan. Dra tillbaks till Flashback ditt troll.

                      Jobbar du med barn? Har du barn? Jag kan säga att i den verkliga världen är klänningfrågan inte en prioriterad fråga.

                      Nej, det stora problemet här i världen är radikalfeministerna som förvägrar sina döttrar rosa och sina pojkar blått. Kämpa.

                Självklart har var o varannan man klänning på sig. I alla fall här på Södermalm

                Vanligt att pojkar har klänning? Är det fler här som tycker det är vanligt? Bor jag under en sten som aldrig sett detta?

                  Ja,

      Jaha, då var det löst. Ett helt fält raserat av en bloggläsare. Varför lät du oss lägga ned så mycket tid när det uppenbarligen var så enkelt?

      Amen to that ☝️

        På riktigt? Hela inlägget är ju fullständigt osammanhängande och fullt av missuppfattningar och myter.

      Klart en tjej kan få gilla rosa, men jag tycker ändå det är bra att denna debatt har förts! Det här med färg och vilka leksaker t.ex. en tjej SKA gilla är så otroligt inpräglat enligt nåt gammalt tänk, jag märkte det själv efter jag fått både en son och dotter.

      Man fick liksom bita sig i läppen för att inte råka säga ”det där är för tjejer” till sonen och vice versa. Sjukt är det och jag är glad jag kan styra om såna tankar idag, innan de hinner lämna munnen..

        Jag uppfostrar mina barn i klassisk stil dvs jag uppmuntrar barnen att välja och gilla attiraljer traditionellt attributerat till deras kön. Jag lär dom också att andra gör som dom vill men i vår familj gör vi så här.

          Åh fy vilken oskön förälder du är! Vad då ”klassisk stil” ?

          Så gör vi här hemma också ? alla får ju göra vad de tror är rätt för sina egna barn.

          ”andra gör som dom vill men i vår familj gör vi så här.” ?

          Så dina barn får inte själva välja sina intressen? Åh hoppas att de trivs med det du väljer åt dem, och inte känner sig förtryckta.

            ”I vår familj förtrycker vi våra barn och förvägrar dem rätten att välja själva”. Härligt.

      Håller med, tycker detta pk-genus-tjafs är ganska tramsigt och överdrivet. De finns killar som gillar rosa och det finns flickor som gillar rosa, eller grått. Är säker på att Gillis får leka med dockor om han vill eller ha en rosa tröja el kjol om han vill det, och att Sally får leka med bilar om hon vill det, det sitter inte heller i färgen på väggarna.

        Jag är ganska säker på att Gillis inte får ha en kjol. Och Sally är redan så formgjuten att hon omöjligt har något annat alternativ än följa i mamsens fotspår..

          Vad sjukt att tro man känner två okända barn. Jättekonstig kommentar.

          Vuxna människor som kommenterar nedsättande om fem (?) åringar är rätt…beige för att uttrycka sig VÄLDIGT diplomatiskt.

          Varför ska man ens sätta kjol på en pojke? Sally lär ha en del kjolar så om Gillis hade velat ha en hade han nog sagt det.
          Min pojke är 1 år och älskar redan bilar. Skriker av lycka när han ser en bil utomhus. Och gissa vad, hans rum är beige och han äger inte en enda bil än. Han har inga bilar på sina kläder heller, utan gulliga små djur.
          Får jag ge honom en bil för dig? Eller är det bara SÅ galet?

            Vadå ”varför ska man ens sätta en kjol på en pojke”? Vad tycker du man ska göra om ens son säger att han vill ha en kjol?

              DÅ sätter man på honom en kjol. Men om man gör det bara för att ”make a statement” eller för att va lite hipp och cool som morsa, så har man problem.

                Men så gör ju nästan ingen! Det är däremot vanligt att tex en lillebror vill vara som storasyster, och därmed vill ha kjol. Förr var det otänkbart och fånigt, men inte idag. Jag älskar det! ❤️❤️❤️

              Skulle min son vilja ha kjol så kan han ha det hemma. Föressten är det ganska vanligt o alltid varit att både pojkar o flickor klär ut sig med kjolar o dylikt, hemma eller i förskolan med utklädningskläder.

                Exakt. Kjol och klänning och klackar. Det finns liksom presenterar för barn så länge de inte lever under en Sten. Skulle en pojke känna behovet av att ha en kjol eller klänning på sig, hade det nog kommit fram.

            Varför ska man sätta kjol på en flicka? ?

              Det gör man som man vill eller om flickan ber om det.

            Får jag ge min son en kjol enligt dig? Nej just det, har du ju redan svarat nej på. Varför inte? Hans syster har ju en och kjol är ju ett härligt plagg?

              Ni får sätta på ers pojkar vad fan ni vill men jag tänker inte sätta en kjol på min bara för att pk-eliten tycker det.
              Varför kan inte vissa plagg få vara feminina och vissa maskulina? Vad spelar det för roll. Det är väl snarare värderingen man lägger i plaggen och i att vara man eller kvinna. Tycker ni fokuserar på fel saker. Att kvinnor värderas lägre har inget med kjolar eller rosa färg att göra. Det är större och bredare än så. Om ni tror att ni kommer kunna ändra på det genom att sätta på er son en frostoutfit så är ni fel ute enl mig. Om han inte vill ha den själv såklart.

                Nu är det såhär att alla som kommenterar här har barn mellan 0-6 år. Könsidentiten är inte så stark då.
                Återkom när pojkarna går i mellan eller högstadiet. 1177 ger svar också.

                Precis så!

                Tänk om han vill ha en kjol då, din son? Han syster och flickorna runtom honom får ha härliga Elsa-klänningar men han blir hindad för att han… har en snopp? Min son hade blivit jätteledsen om hans syster fick ha klänning men inte han. Hur idiotiskt att hindra ett litet barn från att utforska och klä sig som den vill pga…anledning?

                  Läs sista meningen ? läs klart kommentarer innan du kommenterar tack.

          Stackars Gillis. Vilken sorts liv kan han egentligen få om han förvägras kjolen? Snacka om trauma.

            Fast det handlar ju inte om kjolen i sig, utan om att vissa kläder/färger/leksaker/frisyrer osv anses rätt om du tillhör det ena könet men fel om du tillhör det andra. Kjolen är ju bara ett exempel. Vi har fått för oss att kjol är rätt om du är flicka/kvinna men helt fel om du är pojke/man. Hur har det blivit så? Varför får män ha håriga ben och armhålor men inte kvinnor? Borde man inte kunna få välja själv hur man vill ha det /vilka kläder man har osv, utan att behöva betraktas som annorlunda?

              Nej människor kommer alltid att
              placera andra människor i fack.
              Om du inte vill raka dig så gör inte det. Är ju också helt upp till dig hur du vill klä dig. Men pracka inte på dina barn det. Låt dom välja själva. Ska varken gå åt det ena hållet eller det andra.

                Rimligt, men särskilt fritt är valet inte. Samhället gör i mångt och mycket det valet åt dem.

                  I alla tider har människor gjort det som krävts för att få tillhöra en grupp. Få tillhöra något. Det kommer att fortsätta. Finns ju grupper som klär sig hur de vill, inte rakar sig, inte klipper håret, spelar vilken musik de vill också. Som man kan tillhöra om man vill tänker jag.

                    Ja, men dessa grupper betraktas ofta som något avvikande och behandlas därefter, vilket är hela poängen.

              Att kjol är rätt eller fel är inte problemet. Problemet är att kjol som är kvinnligt anses vara sämre än ”tuffa” jeans, vare sig de sitter på en pojke eller flicka.

                Hur kan ett klädesplagg vara kvinnligt? Det är ju värderingar som vi själva har skapat.

      Fast det får de ju inte. Jag har en av varje. Pojken älskar dockvagnar och allt som hör därtill på dagis. När han fyller år är det enda han får motordrivna leksaker. Flickan däremot är överöst av rosa dockor, vagnar, kök osv osv. Av släkten då. Men många tittar konstigt på honom när han själv valt en klänning med rosor på som plagg för dagen. Ingen tittade på henne på samma sätt i samma klänning?

        Varför säger inte du som mamma till släkten att han vill ha dockor osv i present?

          Kan inte pappan göra det? Bara morsans jobb?

            Vad fan spelar det för roll? Johanna är uppenbarligen kvinna och förmodligen mamma till barnen hon beskriver. Därav talar 2130 till mamman istället för ”be din man säga till släkten…”. Lord!

        Hjälper ni till att förmedla hans önskan och intressen? Alltså det är ju annars svårt veta vad man ska köpa åt barn i present, många killar är ju väldigt förtjusta i bilar så det är ju inte sååå konstigt folk chansar om de inte vet att er kille gillar dockor?

          Poängen är att i brist på anvisning om annat så är chansningen alltid manligt kodade presenter till pojkar och vice versa. Det pekar ju mot att det t. ex. finns en uppfattning om att pojkar ska leka med bilar och flickor ska ha klänningar.

            Tack för att du satte ord på det jag tänkte.

            Ja, det är ju ett faktum? Så har ju kulturen runt kön sett ut i flera hundra år. Då har man väl ett ansvar som förälder hjälpa till och inte förvåna sig om lillkillen får fler bilar än barbies i present av människor som inte känner honom så väl och gissar sig till vad han vill ha.

              Jaha okej, då missuppfattade jag helt. Trodde du var en av dem här inne som tror att allt bara handlar om biologi.

                Haha nej ?

            Ja så är det ju också. Majoriteten av alla pojkar älskar bilar så om man ska köpa en present till ett barn man inte känner, där föräldrarna inte sagt till innan vad som gäller, så är det väl klart man satsar sina kort på en leksaksbil?

              Jobbar på förskola i några år (med ettåringar) och nej, majoriteten av pojkar gillar inte motorer. Både pojkar och flickor tycker att det är kul med hjul och saker som går att rulla.

              Dockor var de inte särskilt intresserade av alls, förutom en av pojkarna. När hans föräldrar såg att han var i dockvrån blev de jättearga och skällde på honom. Detta var 2016. Sådär jäkla långt har vi alltså inte kommit….

                ”Jättearga” och skällde på honom…
                Förlåt men det tror jag inte ett dugg på. Definitivt inte. Finns inga svenska föräldrar som blir jättearga och skäller på sina pojkar för att de leker i dockvrån.

                  Du har inte sett mycket av det som sker i förskolor hör jag.

            Alltså detta är verkligen en kamp om man har ett barn som inte gillar typiska grejer enligt normen. Har fått inse att det inte hjälper att säga till släktingar och vänner (inte alla men de flesta) för detta upprepas om och om igen och det går liksom inte in hos vissa.

            Varför är det ett problem? Då de flesta pojkar FAKTISKT gillar bilar. Som att man ska förvänta sig att folk är vegetarianer när de flesta FAKTISKT inte är det. Och om man nu är det, så säger man till. Men i detta fall, kan föräldrarna säga till.

      Det är verkligen inte skitsnack. Min son säger att hans ena favoritfärg är rosa, men han vill inte ha rosa kläder i skolan för han vill inte behöva försvara varför när han är kille. Så det finns ju ett intresse, men många barn känner inte att de får ha det, det blir en grej som de inte alltid orkar eller vågar ta strid för. Det är ingen som försöker beröva tjejerna rosa eller killarna blått, det handlar om att ge dem tillgång till hela skalan så du kan ta det lugnt.

        Fast det har slagit över åt andra håller också åtminstone bland vissa mindre grupper i samhället. Alltså där en tjej som vill ha rosa och en kille som vill ha blått inte får för föräldrarna vill så himla gärna bli betraktade som ”progressiva.” Men det här är ju ett vuxenproblem och inget som barn skapar själva.

          Det påstår jag är en halmgubbe. Folk som ofta pratar om ”radikalfeminister” älskar att hitta på såna historier, hittills inte hittat någon ute i verkliga världen.
          Som du kan läsa ovan är vi många som har barn som på olika sätt hindras att vara de de är fullt ut, hittills noll personer som säger att de motverkar detta genom att endast ge pojkar dockor och rosa kläder och tjejer bilar och marinblått. Så varför fokusera så mycket på de sistnämnda och inte på de förstnämnda? Är det ett stort samhällsproblem tycker du?

            Nej det märks i samtal med ganska ”vanliga” medvetna människor i innerstan tycker jag. Feminister men inte ”radikalfeminister” så att säga. Alltså att det finns en ängslan för att uppfattas som genusstereotypiserande som går ut över barn med mer ”stereotypa” intressen.

              Nja. Som en som bor och jobbar i innerstan och umgås med andra likasinnade och medvetna har jag aldrig upplevt det. Så jag tror fortfarande på halmgubbe och fattar fortfarande inte varför man fokuserar på det och inte på problemet att barn inte vågar vara sig själva fullt ut.

                Ja vi rör oss säkert i olika kretsar. Men nej, det är ingen halmgubbe, föräldrar vill såklart göra ”rätt” & uppfattas som att de gör ”rätt.” Så är du en medveten innerstadsmänniska är det inte helt enkelt om lilltjejen bara gillar prinsessklänningar & lillebror grävskopor. Och den ängslan går ju ut över barnen.

            ja jag tycker det iaf , det är sjukt vad världen hålöer på förvandlas till ska barn enbart bli till på konstgjord onatrlig väg om 100-200 år , vi är inte skapade för detta sjuka levnadsätt

        Haha kan ändå inte sluta förundras över vilken extremt priviligerad diskussion detta är. Jobbigt att inte kunna ha vilken färg man vill på tröjan.

          Ja klart, men den handlar egentligen inte om färg på tröjan utan om idéerna bakom.

          Swooosh

      M: Varför läser du inte på om det du vill kritisera innan du kritiserar det? Det är uppenbart att du har en mindre än grundläggande förståelse för saken. Det du gör nu är att du försöker argumentera mot en hållning som du själv har hittat på.

      Till M 21:12:
      Jaghar två barn. En flicka 5 år och en pojke snart 7 år. De har gemensamma leksaker. Delar på allt. Allt från dockor till Lego till bilar. Min son älskar att leka med dockor lika mycket som bilar och tvärtom. Sedan de var små har de alltid fått välja själva. Så nej det är inte så svårt på vitt som du påstår att ”det inte finns intresse”.

        Jag tror inte att M pratar om just dina barn..

          Nej, M talar svepande och generellt, som att det är en allmängiltig sanning. Då är det väl relevant om någon kommer med motexempel?

      Tack! Tycker också att pendeln slagit över alldeles för mycket; istället för att hindra pojkar att leka med dockor har man nu börjat pracka på dessa pojkar dockor istället. Vilket är exakt lika tråkigt och skevt, om inte mer. Ledsen att säga det men det finns könsskillnader. Mina pojkar har ex älskat alla slags fordon sen innan de kunde prata, det är inget samhället har bestämt åt dom.

        Ja evolutionen var riktigt snabb på att ge pojkar fordonsgenen

        Min 18 månaders pojke älskar också bilar. Men faktum är att han älskar allt med hjul. Hurtsar, kontorsstolar, soffbordet. Därför tänkte jag köpa en dockvagn i julklapp. Han får Såklart leka med bilar hur mycket han vill men jag ser inget negativt i ett uppmuntra till omvårdande lekar med.

        Bilar har funnits i 135 år, så snabb är inte evolutionen.

        Däremot är vuxna snabba med att visa bilar för pojkar ”Titta! En grävmaskin” säger många vuxna till pojkar, men inte alls lika ofta till flickor. De flesta av oss gör det undermedvetet för att det där de normer som finns i samhället och som vi blivit uppfostrade med.

      De tär väl klart att samhällets normer påverkar vilka färger man gillar?

      Tror du att alla vuxna helt individuellt bara råkar gilla den absolut senaste inredningsstilen också?

      Människor påverkas av varandra. Behovet att hitta identitet och gemenskap är enormt, och barn ser mönstren och tar in dem direkt.

      Däremot vet jag inte om jag delar varken problembilden eller lösningsförslaget. Vi lär barn att man ska säga att det inte spelar någon roll om man är tjej eller kille, men barn ser ju att män och kvinnor klär sig helt olika, och då gör de likadant.

      Vad sägs om att vi istället för att bli upprörda över att en flicka väljer rosa till sitt rum accepterar att barn kommer göra som vi gör, inte som vi säger, och vill vi förändra könsnormerna får vi börja hos oss själva.

      Att vi skulle frigöra oss hellre från samhällets inverkan och förväntan tror jag är en ambition vinna släppa, människor fungerar inte så.

      Jag hade själv tänkte att håller mig rätt neutral till färger när jag fick barnen, men barnen har själv valt och säger väldigt tydligt vad de vill ha ?
      Flickor är flickor, pojkar är pojkar alla gillar olika och alla är olika.
      Jag förstår inte heller varför alla ska vara nåt visst och hen och bla bla . Det har gått för långt.

    rosa var faktiskt en ”killfärg” först 🙂

      Exakt! Vi va först ?

      Det stämmer, vilket tydliggör så himla bra hur sociala normer styr våra preferenser och varför det kan vara nyttigt att ifrågasätta de normerna!

      Klackskor bars av män först också förresten.

    Det här handlade inte direkt om IL. Camillas poäng var ju hur diskussioner drar iväg och spretar när ämnet i grund och botten handlar bara om barnens rum. Man lyckas t o m dra till med självmordsstatistiken hos de som bytt könsidentitet.
    Tycker väldigt mycket om sättet Camilla analyserar kommentarsfältet både här och hos IL.

    Tror att just denna (förutsägbara) diskussion var själva meningen med detta inlägg. Excelarket. Sätt att dra intresse, trafik, kommentarer, upprördhet, hjulspår, polarisering, Allt enligt plan och ett sätt att göra sig lite relevant igen. Luta sig tillbaka o låta kommentarerna rulla på o sköta sig själva. Masterplan!

      Fast just detta är snarare motsatsen till excelark. Camillas inlägg handlar om att kommentarsfält ofta inte handlar om inlägget. Kommentarsfältet vi är i nu handlar inte om inlägget, utan om inlägget i inlägget. Man behöver med andra ord inte ha för avsikt att uppvigla; folk i kommentarsfältet spårar ur ändå.

      Ja det är såklart ett smart sätt av C att ta upp detta då det är ett ämne som ger många kommentarer och skapar diskussioner och engagemang, hon ser på IL s blog hur det engagerar och använder sig av det. C har nog en form av excelark. Luta sig tillbaka och kommentarerna rullar på. Masterplan ja. Här drar hon ju ingen skam över IL i alla fall så då är det ju ändå ganska okej.

        *IL:s excelark

    Isabella kan hantverket att hålla igång ett kommentarsfält. Det måste man ändå ge henne. Finns få ämnen som slår färgen på ett barnrum när det kommer till det.

      Skullr väl vara om hon tog ett glas vin framför barnen på julafton…

    Äsch hur orkar folk bry sig ens. Fina färger och passande till ett tjejrum och pojkrum.

    Min uppfattning är att ”alla typer” av människor kommenterar här på Bloggbevakning, men vilka är ni som kommenterar på Blondinbellas blogg? Jag blir så nyfiken. Presentera er gärna lite!

      Borde inte den frågan ställas inne hos Bella?

      Majoriteten av oss här vägrar ge Bellsan klick.

        Precis. Jag har samma inställning. Därav frågan. / Anonym TS

    Så länge ungarnas val respekteras finns väl inte så mycket att kommentera på. Skönt med barn med något så när klassisk smak, jäkligt drygt om nån är tokförälskad i knallorange.

      Hade ju varit skithäftigt! Så aptrist med beige och grått. Härligt med en unge som törs sticka ut!

        Fast skoj måla rummet i det ? Kläder visst, men väggar…

    Det intressanta är att bara kvinnor diskuterar

      Män (”riktiga män”) har verkligen också åsikter om hur män och kvinnor ska vara, jag lovar.

      Ja det kan du ju ta en stund och fundera över. Kan det kanske bero på att kvinnor anser att det är en viktig fråga för att de har fått kämpa för sina rättigheter? Medans männen har styrt sedan urminnes tider och utan grund utnämnt sig själva till det överlägsna könet.

        Min upplevelse är inte att männen har all makt över hur barnen klär sig. Kvinnor har lite (eller ganska mycket) att säga till om

    Var en pojkflicka( Tomboy på engelska)
    Älskade bilar, serier med robotar och cyborgs .m.m
    Älskade även tv spel och serier med deckare och jag älskade även hästar. Såg på många serier som nästan inga såg på. När jag visade en tjejkompis en serie med cyborgs så blev hon uttråkad.
    Och det resulterade u att jag inte passade in hos killarna eller tjejerna på skolan.

    Hade väldigt få barbie och mängder av bilar och mjukisdjur. Jag var väldigt lätt att köpa saker till då jag lekte med allt.

    Jag var ett ufo som pratade om saker som ingen förstod. Pappa och jag älskade de tecknade serierna som var mer riktade åt tonåringar men när jag var 5 så älskade jag dem.

    Men varför inte låta alla göra som man vill?
    Herregud, det märks att landets invånare lider av en riktigt allvarlig o mångsidig psykisk ohälsa. Kamma till er nu o låt flickor vara flickor o pojkar pojkar. Sen finns det fortfarande o kommer alltid att så vara – endast två kön – oavsett hittepå-kön från alla er som fantiserar om nåt annat.
    Punkt. Jävlar. Slut.

      Det här är satir eller hur?

      ”låt flickor vara flickor o pojkar pojkar.”

      Jag vill inte

    Det orimliga är att folk kan gå så på kläder och färger i sann Lady Dahmerfeminism (färger på kläder måste alla ändra på, delad föräldrarförsäkring onej, den tar kvinnan och mannen ska försörja, det är bara mitt eget lilla val men fan den som klär flickor i bara rosa) och inte fokusera på verkliga problem som våldtäkt, låga löner i kvinnoyrken, olika lön för samma arbete och ojämn arbetsbörda i hemmet och könsterotypt föräldrarskap. Men låt oss för allt i världen vara upprörd över rosa ( som var en pojkfärg för 100 år sedan). Jag gillar inte Isabella av många skäl men hon kommer uppenbarligen fostra båda sina barn till starka, fria individer. Och ďå handlar det inte om deras val av färger.

      Håller så med dig!

        Jag har klätt mina barn (har både en pojke och flickor) i färger jag gillar, främst blått och svart, så länge de inte kunde säga till. Sen kommer några jobbiga är när de vill ha fula stereotypa kläder, då får man förhandla ”ja du kan få rosa trosor, strumpor med Gangnamstyle och ett diadem med Elsa- men vi köper en blå tyllkjol, blå fleece, en blå polka-dot-klänning och svarta tights” ?? I tioårsåldern börjar masspsykosen ebba ut och man kan fokusera på att hitta snygga kläder igen.

          Varför är det så viktigt att kläderna de har måste falla dig i smaken?

      Kan man inte fokusera på flera saker?

      Vem är Lady Dahmer?

      Jag tror inte att man diskuterar färgen på ett rum i sig. En till synes banal diskussion om färg på väggar är egentligen en diskussion om underliggande tankestrukturer som är relevant även för sådana problem som du nämner. Diskussioner om väggfärg hindrar inte diskussioner om dessa andra problem.

        Det är det faktsikt inte. Det är färg. Färg kodas olika i olika kulturer men kvinnor blr inte våldtagna för att flickor just nu väljer en färg som på 1930talet ansågs vara en pojkfärg. På 70talet var gult och oranget mest populärt hos både flickor och pojkar och ändå så var det inte färre våldtäkter då. Problemet är inte att pojkar och flickor intresserar sig för olika saker utan att deras val värderas olika och att män har mer makt och utövar våld mot kvinnor. Och normer är inte i sig dåliga, jag är för en massa normer som att man inte stjäl, slåss och har respekt för andra människor. Jag har inte heller något problem med kvinnlighet eller att tjejer tycker om att vara tjej precis som ska trivas i andra tillhörigheter som familj, skolan, fotbollslag etc. Att trivas i olika identiteter skapar sammanhang och det mår människor bra av.

    Margaux presenterar sina nya parfymer på bloggen (kanske insta också men följer inte henne där). Beskrivningen av varje parfym va det sämsta jag sett på länge. Inte någonstans står det vilka dofter som finns i resp parfym!

    Men spelar väl antagligen ingen roll för hennes följare då de kommer köpa skiten oavsett…

    Låt inte hon kunna köpa fler kappr från Max Mara med massa klick på bloggen.
    Låt hon får chilla ner som ”entreprenör”.
    Hon har aldrig och kommer aldrig bli en ”influencer”.

    Ja, jag tycker diskussionen är oerhört uttjatad och tröttsam. Föräldrar får göra som de vill, så länge de inte tvingar eller får barnen att känna att de inte får vara sig själva. Det är bara ett rum men ute i samhället är det ju fortfarande mycket press på att passa in i normen av hur en kvinna eller man ska se ut.
    Minns att IL för många år sen skrev att hon absolut inte tänkte låta hennes son ärva hennes dockhus utan det måste gå till framtida dotter. Men jag tror hon har tänkt om mycket på den fronten.

    https://vm.tiktok.com/ZSpkHuTW/

    Paows ”bodycount” video på TikTok..

      Sanny Dahlbeck! Han var ju cool för 10 år sedan, när han var på slagskeppet och var med i Zara Larssons musikvideo. Tiden verkar dock stått stilla för honom ?

      Sen den där tinder-snubben som ser ut som en liten dicaprio. En kompis var på några dejter med honom, men han var sjukt obehaglig och blev fruktansvärt arg (”För han var mycket snyggare än hon” när hon inte ville fortsätta ses

    Bella skriver att de nya rummen inte är sponsrade, ändå går det inte att ta miste på att de målar med Lady färg. Slump?

    Alla ni som sätter på era söner som inte kan prata eller göra sig förstådda, klänningar och kjolar. Ni utnyttjar era barn för att framhäva er ståndpunkt. Ni kan vänta tills/om era pojkar ber om det istället.
    Eller så kan ni själva klä er i vad fan ni vill. Sluta använda era barn som någon sorts plakat för era åsikter.

      Du missar att det är en åsikt att klä sina söner i t.ex. blå byxor också.

      Jag anser att detsamma gäller när tex. föräldrar klär sina döttrar i klänning och kläder med typiska flickattribut – det är precis lika påtvingande! Det är också att utnyttja ett barn som inte kan säga nåt emot. Jag anser att könsneutrala kläder till barnen själva kan ta beslut om sina kläder är det enda rätta.

    Varför inte låta föräldrar göra som de vill, det känns så oerhört uttjatat hela diskussionen. Om en förälder vill klä sin pojke i flickkläder så fine låt personen göra de, vill en annan förälder hålla på att klä sin flicka i klänningar och kjolar så låt personen göra de.
    Det hjälper inte att sitta och se ned på personer som faktiskt vill se sitt barn som pojke eller flicka, för vi har friheten att välja själva. Du kommer inte göra någon förändring, du kan bara sköta din egna del.

    Så länge vi är på den nivån att vi diskuterar färg på kläder och vilket kön som ska ha vilken färg får vi leva med att kvinnor har lägre löner trots högre utbildningar. Tycker att barnen själva brukar lösa sitt klädval rätt bra själv men att det är föräldrarna som är hindret. Lär barnen att de duger precis som de är och att de kan bli vad de än vill så har ni lagt grunden till självständiga barn som vågar vara den de är. Så länge vi håller oss till petitesser så blir vi överkörda längre fram i livet.

      Men va provocerande, försöker att inte läsa kommentarer men kan inte riktigt låta bli ?. Det handlar ju inte riktigt om just färgen på väggen, eller tröjan, eller leksaken barnet får leka med. Det handlar om våra förväntningar på barnet som grundar sig beroende på könet! Vidare leder det till hur barnet formas som människa. Det handlar inte bara om att ”min pojke får ha klänning och leka med dockor”. Det handlar om ditt och alla andras förhållningssätt och bemötande mot barnet !! Jag har en 4åring som gillar nagellack (hur många barn gör inte det??) trots detta, har jag otaliga gånger fått försvara honom mot släkt eller andra människor för hans val i att ha lite färg på naglarna !! Hur kan människor ens ifrågasätta detta, jag trodde verkligen inte innan att det var ett sånt stort problem hos folk. Men tydligt är det väldigt värt att påpeka att ”det är för tjejer, vill du va en tjej?” .. ? läser många kurser om genus och jämställdhet i min uni utbildning, måste verkligen säga att de är en ögonöppnare

        Exakt detta! Jag vet inte hur många gånger min svärfar pikar eller rent ut sagt hånar min femåring för att han har en rosa tröja eller nagellack (som han tycker är kul! Jag och hans äldre syster använder det så det är klart att han också vill testa). Vad i hela helvete gör att folk som min svärfar tror att han har rätt att ha åsikter om detta, och försöka pracka dessa åsikter på ett LITET BARN?

        Har sagt åt honom flera gånger förstås, men gamla hundar ni vet.

    Klänning eller liknande är ju så skönt och luftigt! Om den inte sitter tajt. Min erfarenhet är att män älskar att gå omkring i badrock. Då är ju klänning eller tunika ett perfekt alternativ till vardags! Ååååh vad gulligt 🙂

    Otroligt vilka tröttsamma kommentarer! Det är beklämmande att vi inte har kommit längre i detta än att diskutera färg. Problematiken med stereotypa könsroller och att frigöra oss från skadliga normer handlar ju om något så mycket djupare än just färgerna i sig. ”Låt barnen få välja själva” säger många. Men oavsett vilken färg barnet väljer, hur fritt är det valet egentligen? Det räcker med att slå på tvn så ser man tydligt vilka kläder och färger som flickor och pojkar bär. Och det gäller inte bara fysiska attribut utan även vilka egenskaper som tillskrivs de olika könen. Vi alla lever i den verkligheten hela tiden och det präglar det lilla barnet från dag ett. Så nästa gång du köper en tröja för att du tycker den är snygg så kan du fråga dig varför du tycker den är snygg. Högst sannolikt är det för att du sett liknande kläder någon annanstans, i något sammanhang, som du gillade av någon anledning. Så att tala om fria val är bara okunskap. Skräms av att nivån på diskussionen är så låg.

    Nu kanske slutresultatet kommer bli mer levande och mer inbjudande för barn än bilderna på hennes moodboard men jag reagerar mest på hur monokromt och tillrättalagt och trist både flick- och pojkrummet ser ut, de flesta barn föredrar ju miljöer med färg, form och möjligheter till lek. Bilderna ovan ser ut som anonyma hotellrum.

    Kanske närmar jag mig off-topic nu men när Isabella kommer på tal tänker jag alltid på karaktären Scarlett O’Hara från filmklassikern Gone with the wind. Hon är visserligen driven men lika fokuserad på sig själv i alla lägen vilket till slut gör henne till en förlorare, ingen orkar i längden vara tillsammans med henne. Scarletts slutreplik i filmen, ”After all tomorrow is another day”, är på något sätt Isabella i ett nötskal, när hon verkar tro att det ska gå att starta om oavsett hur mycket skräp man har i bagaget.

      Bra analys, stämmer bra.

    Blått var från början en feminin färg.
    Sval och oskuldsfull.
    Därför moder Maria alltid porträtteras med blå kläder.
    Medans rött och lila var vulgära färger som endast män med makt bar.

    Detta kan vara världen tröttaste ämne. Snark.

    Jag är helt med på att det finns normer och det sätts av oss själva och omgivningen i barnens riktigt tidiga ålder. Men jag vill hävda att det även finns på andra sidan, jag möter på många personer, både privat och i mitt yrke som strävar efter att fostra barnen normkritiskt. Men där så riktas fokus och barn peppas att bryta normerna och det gör att barnen reagerar på vad de får positiv uppmärksamhet från.

    En flicka som brottas, en pojke som visar känslor ger mycket uppmärksamhet och inte tala om en pojke har klänning, då kommer direkt orden vad fiiiin du är, något som vi jobbar för att inte säga till en flicka för att inte befästa könsstrukturer.

    Min dotter ville ha en rosa klänning och direkt blev det kommentarer om ”fast, du matar ju normen om att tjejer ska ha rosa”.

    När vi köpte nya skor till henne så valde hon dom svarta. Kommemtererna löd ”fast, det där är ju killhyllan. Ska hon inte får vara tjej eller? Är du en sån som predikar om könsroller och flick/pojk saker till respektive kön”.

    Ingen är nöjd. Inte ens när barnen bestämmer själva.

    Förlåt min okunskap – men vad är ”icke-binärt barn”? Antingen har väl barnet snopp eller snippa (högst ovanligt med nåt annat) och oavsett vad hen tycker om att leka med eller vilken färg hen gillar att klä sig i så är barnet en flicka eller pojke. Det är ingenting fel på att ha en snippa eller en snopp. Låt barn få vara barn och låt dom fokusera på vad som är viktigt i livet, att ha roligt, istället för att fokusera på existensiella frågor som barn.

    Jag har en son som är 5 år. Har köpt alltifrån lego och Spidermandräkt till sminkdocka och pysselgrejer, så får han välja själv vad han vill leka med. Ena dagen leker han med dockor och andra dagen med bilar. Hans rum har alla färger – vitt, blått, grönt, orange, rosa. Poängen är att om man inte erbjuder olika alternativ- hur ska barnen då få möjligheten att testa sig fram till vad de gillar? Det är ju vi föräldrar som köper allt som våra barn har tillgång till.

    Det värsta jag vet är föräldrar som helt aningslösa talar om att de minsann aldrig har tvingat sina barn att bli det ena eller det andra (här skyller man gärna på förskolan, att det måste vara där barnen snappat upp de traditionella lekarna), men en snabb kik in i dessa barns rum talar sitt tydliga språk. Blått och grönt inne hos killen, bilar, lego och svärd. Rosa och glitter, dockor och smink inne hos tjejen. Men de själva har minsann iiiinget med saken att göra!

    Tycker mest synd om barnen som blir förvägrade så många upplevelser och möjligheter, bara för att samhället har sagt åt oss att det ska vara så. Vi föräldrar har ett ansvar att göra det vi kan för att ändra på detta.

    -Har du reflekterat över om du erbjuder din dotter fluffiga saker och din son tuffa saker?
    -Vadå man är faktiskt född till pojke eller flicka och transpersoner tar livet av sig!

    Rimlig eskalering av samtalet.

    För övrigt är jag så himla trött på alla pudriga pasteller och fjäderlampor och vimplar. Barn brukar ju generellt gilla starka och klara färger. Pudriga pasteller är det mamma som vill ha.

    Bara jag som tror att barnen INTE har valt färgerna själv?
    Men det låter naturligtvis bättre att säga det + visa hur sofistikerade och bra smak hennes barn har som lyckats matcha färgerna så bra.
    Köper det inte!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.