Imorse väntade en skrivförmiddag med min medförfattare Rebecka. Nu har vi setts varje onsdag sedan november. Vi har kommit ungefär 200 sidor och det är en hel del kvar. Det är så mycket som har hänt i mitt 30-åriga liv. Jag skriver utkast och så läser jag upp texten, vi diskuterar den och så gör hon om det till skönlitterärt så den är alltså inte skriven som en klassisk självbiografi i kronologisk ordning. // Isabella Löwengrip
Jag orkar inte skriva kronologiskt så jag hoppar in där jag får feeling. Det kan vara en scen från allt dejtande i Schweiz då jag flängde fram och tillbaka till Zurich på grund av att jag läste på distans men åkte dit för att tenta av. Det kan handla om dagarna som utspelar sig när Expressens löpsedel kommer ut, vad som egentligen hände på alla internationella galor eller som det jag skriver om nu, ett övergrepp som skedde för fyra år sedan. ‘
Tungt men skönt att få ur sig. // Isabella Löwengrip
Isabella Löwengrip börjar öppna upp kring den bok som håller på att skrivas om henne nu.
Processen – hur hon skriver utkast som hennes spökskrivare/medförfattare sedan förvandlar till skönlitteratur, som inte är skriven i kronologisk ordning som en klassisk självbiografi.
För tillfället håller Isabella på och skriver om ett övergrepp som ska ha skett för fyra år sedan, vilket – om jag förstår det hela rätt – inte ska blandas ihop med det övergrepp som Isabella råkade ut för i Rimini 2008.
Jag börjar bli riktigt nyfiken på den här boken trots allt.
Jag vet inte om jag kommer lita på det som står i den och ta det för sanning, men med tanke på hur mycket jag vet om Isabella och saker som skett kring henne så ska det bli riktigt intressant och se hur det står sig mot innehållet i hennes bok.
Visste ni förresten att journalisten och författaren Carolina Neurath hade möte med Isabella om att skriva boken tillsammans med henne?
Det blev ingenting av med det pga tidsbrist.
Föregående inlägg 