Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
Dock undanber jag mig politiska diskussioner, tack!
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli sattes på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts… 
Ps! Tjafsa mindre!
Föregående inlägg 
Vid huvudvärk finns det någon bättre tablett änn Alvedon? Jag tål inte Ipren för min mage är känslig. Vet du någon bra receptfri tablett.
Ibuprofen kanske?
Ibuprofen är samma som ipren.
Ah sorry, det visste jag inte.
Fråga din läkare eller ring 1177
Naproxen brukar hjälpa bra. Tror dock inte att den är så bra för magen…
Men den innehåller väl samma som ipren?
Nej, Ipren innehåller ibuprofen. Naproxen är naproxen.
Varför får man inte ta ipren och naproxen ihop då?
För att båda är sk. NSAID preparat och kombinerar man dessa ökar risken för biverkningar.
Jaha. För hon på apoteket när jag köpte allt smärtstillande de hade när jag hade tandvärk sa att det var samma sak men då var det det hon menade då.
Enbart Treo som hjälper när jag har huvudvärk
Tack för svar men måste vara något som magen tål.
Treo! Treo är nummer ett mot huvudvärk
Ja men magen då är den snäll mot min mage?
Treo är verkligen inte snäll mot min mage ?
Treo innehåller acetylsalicylsyra som gör en mer lättblödande, speciellt i slemhinnan i mag-tarmkanalen. En vanlig biverkning är halsbränna och illamående.
Diklofenak fungerar för mig när jag har huvudvärk, det är dock receptbelagt.
Diklofenak är rena rävgiftet och har åsamkat många hjärtskador och död!
Källa på det?
Googla Diklofenak. Det har varit receptfritt men är borttaget pga hälsoskadliga effekter.
Ät INTE Diklofenak.
Ett jättebra medel mot smärta. Men långvarig användning är inte hälsosamt. I mitt fall resulterade i hjärnblödning.
Googla dig in på tex Apoteket Kronan, där finns bra förklaring på dom olika värktabletterna.
Fråga på apoteket.
För mej är öppet spår apoteket i kväll ?
Ja men då får du (uppenbarligen) svar från folk som inte ens vet vad ibuprofen är eller rekommenderar treo trots att du vill ha något snällt mot magen.
Vad som hjälper andra kanske inte hjälper dig. Och kan du inte ta dig till ett öppet apotek nu vad hjälper det då att fråga här.
Ta nåt som gör det lite mer ok för magen? Typ omeprazol tar jag om jag behöver ta naproxen 🙂
Celebra, men den är inte receptfri. Jag får den utskriven pga får ej använda Ipren och liknande.
Det beror på vid vilken huvudvärk skulle jag vilja säga.
Om du är ute efter något annat än paracetamol och inte tål ibuprofen så har du bara acetylsalicylsyra vilket inte är så snällt mot magen. Acetylsalicylsyra har en benägenhet att öka blödningsrisken. Det påverkar även syraproduktionen och kan öka risken för magsår.
Och då är det sista alternativet Naproxen som inte heller är speciellt snäll mot magen, för den tar precis som med treo och har en benägenhet att öka blödningsrisken och påverkar även den syraproduktionen.
Så för väldigt känsliga magar är paracetamol det enda alternativet. Förebyggande är då att föredra, som att se till att du inte blir uttorkad, stressa inte, ät ordentligt och allt det där andra tråkiga.
Tack för alla svar. Jag får nu hålla mej till Alvedon och fråga min läkare om något annat. Tack. ?
Arcoxia är receptbelagt men funkar som tillägg vid Alvedon. Jag tål den men klarar inte Ipren
Treo är det absolut bästa vid huvudvärk ⭐️
Testa något med paracetamol (här i Finland har vi Panadol t.ex., vet inte om det finns motsvarighet i Sverige). Paracetamol bryts ner i levern medan Ibuprofen bryts ner i tarmarna (vilket då påverkar känsliga magar, speciellt om man tar andra läkemedel som bryts ner i tarmarna). Hoppas du hittar nåt som passar just dig! ?
Glöm min kommentar, googlade just fram att er motsvarighet till vår Panadol är just Alvedon? Jag fått tipset att ta en paracetamol-baserad och en ibuprofen-baserad tablett ihop för bättre effekt och för att slippa ta två ibuprofen-baserade! Annars så rekommenderar jag att fråga en farmaceut på apoteket, de kan hjälpa dig vidare!
CBD-olja, det enda som hjälper mot min migrän!
Cbd hjälper inte mot huvudvärk för mig. Knappt värk över huvudtaget. Högst kanske lite muskelvärk.
Naproxen.
Nu beror det lite på vad för typ av huvudvärk du har men kollar man på värktabletter som finns tillgängligt receptfritt i Sverige så är det enda alternativet för dig läkemedel som innehåller paracetamol (Alvedon, panodil mm) och jag skulle säga att det inte finns något bättre receptfritt om du inte vill riskera magrelaterade biverkningar.
Resterande värktabletter tillgängliga tillhör läkemedelsgruppen NSAIDs som gemensamt minskar magskyddet och kan bland annat bidra till ökad risk för magsår. Här är exempel på olika NSAIDs aktiva ämnen och inom parentes vad produktnamnet kan vara:
*Ibuprofen (Ipren, ibumetin, iprensa)
*Naproxen (Naproxen, pronaxen)
*Acetylsalicylsyra (Treo, bamyl, aspirin)
Ibland kan man få rekommendation av läkare att kombinera NSAIDs med läkemedel som skyddar magen ex omeprazol. Vill du vara på den säkra sidan är det bättre att ta kontakt med läkare för att hitta en behandlingsstrategi som passar för dig.
Jag förstår verkligen inte hobbydoktorer som vågar riskera andras hälsa och medicinering och rekommendera saker som man uppenbarligen inte har någon koll på alls. Skrämmande vilka rekommendationer du har fått när du tydligt sagt att du reagerat med magbiverkningar på ibuprofen.
Alvedon hjälper inte heller vid spänningshuvudvärk för mig. Har du återkommande huvidvärkbdom påverkar ditt liv, träffa fysioterapeut tex, det finns behandling att få, och massa bra råd om att lära känna sina triggers, rätt övningar mm för långsiktiga resultat.
Hur många följare har ni på Instagram?
41. Egentligen lite för många för min smak, tycker inte om att folk vet saker om mig 😛 så jag har slutat lägga ut bilder.
Jag var likadan innan men sen så öppnade jag upp mitt konto och nu har jag 2000 följare. Känns spännande men samtidigt lite läskigt
Du vet väl att du kan ta bort följare? 🙂
Ja absolut, men jag har bara folk jag känner och vill inte göra någon ledsen, haha.
Hur kan du känna 2000 personer? :O
Haha, nä alltså jag är personen som skrev att jag har 41 följare. Och det är folk jag känner.
20. Familj och vänner enbart.
10442.
Hur fick du så många följare?
Har ett konto knutet till min hobby som jag haft sedan 2017. Uppdaterar kontinuerligt och är en hyfsat bra fotograf så bilderna är trevliga att se på. Har aldrig haft som mål att ha många följare eller använt några strategier, dock så firade jag 10K med tårta ?
1455. Har slutat att lägga upp bilder av den anledningen att jag inte heller vill att människor ska snoka/veta saker om mig. Har förstått att folk är nyfikna men inte bryr sig när det väl gäller (menar då de närmaste).
Menar du ”inte de närmaste”?
88
Lägger dock inte ut så mycket privat utan mer fina bilder på blommor och natur och en och annan hobby 🙂
45. Bara folk jag har i mitt liv på ett eller annat sätt.
Jag hade strax över 3000 innan jag avslutade mitt konto.
Alldeles för paranoid för det där.
Drygt 450.
346, De flesta känner jag eller vet vilka det är, privat konto ☺️
Hade 3000 men tog bort så jag bara har 300. Skönaste någonsin ?
Jag har 1300.
Hej bästa bloggbevaknings-läsare! Jag behöver inspiration till en arbetsintervju jag ska på. Kan inte ni ge mig era eller allmänna exempel på situationer där när ni varit:
-Resultatinriktade
-Uthålliga
-Orädda
-Samarbetsvilliga
Har ni också något exempel på när ni misslyckats på jobbet men lärt er från det?
Du ska ju beskriva dig själv, inte andra.
Kommer frågorna från jobbet? Skitfrågor
Beror nog på vilket yrke du söker.
Tänker att man kan ta intiativ är bra. Hoppade in i ett arbetspass som visade sig var underbemannat exempelvis.
En gång jag misslyckades var en gång när jag inte höll koll på schemat och missade ett pass 🙂
Vad du än gör, undvik klyschor. Svara med konkreta exempel.
Jag var orädd när jag blev utlånad till Göteborg i ett halvår och åkte dit utan att känna någon eller veta hur stan såg ut knappt. Växte dessutom mycket som person på det beslutet.
..så att du kan ta svaren härifrån? ?
Jag var jäkligt uthållig under perioden innan jag gick in i väggen. Jag köttade på som det inte fanns någon morgondag och den psykiatrikern som jag fick träffa när jag blev inlagd för suicidalrisk trodde att jag skojade när jag berättade allt för honom. Han hade aldrig träffat någon som var så pass envis, uthållig och körde så pass extremt ända in i kaklet. Och då hade han ändå 30 års yrkeserfarenhet.
Efteråt blev jag väldigt resultatinriktad på att komma tillbaka så snabbt som möjligt, men var inte heller orädd för att det skulle ta tid att komma tillbaka. Detta krävde också väldigt mycket samarbetsvilja med vården, men framförallt med mig själv och min egna kropp.
Räcker det som svar? Är det något du kan applicera på din intervju?
Och jag glömde ju helt bort!
Att jag gick in i väggen var också det största misslyckade jag känt under hela livet. Slår allt med hästlängder.
Jag vet inte om jag tycker det låter som någon vidare nyttig psykolog det där. Att bli chockad i den typen av yrkesroll och uttrycka sig med ord som uthållig när någon näst intill kört slut på sig låter inte helt okej. Inte heller att jämföra sin patient med andra erfarenheter eller att tro patienten skämtar känns ju super lyckat. När jag läser det hela får jag intrycket av att du känt hur psykologen nästan varit lite impad av dig, vilket känns rätt oprofessionellt.
Det var ingen psykolog, det var som jag skrev en psykiatriker. Jag skrev inte heller att han blev chockad eller impad. Det är något som du tolkar in helt själv.
Första svaret fastnade i modd så jag försöker igen.
Ta mig inte ordagrant och gör inte dina egna tolkningar är väl vad jag kan säga om jag ska hålla mig kortfattad.
Dessutom när vi ändå är sådana som är sådana, en psykiatriker är långa vägar från detsamma som en psykolog.
En psykiatriker är en specialistläkare och har en utbildning som är mer än dubbelt så lång som en psykologs.
Att kalla en psykiatriker för psykolog är som att kalla en astronaut för pilot.
Antingen får man ju ta någon ordagrant eller så får man göra egna tolkningar. Vad vill du att vi gör?
Jag förstår att det kan tyckas motsägelsefullt. Men det är det inte.
Det går alldeles utmärkt att inte ta historien ordagrant. Alltså att inte ta för givet att jag blev ifrågasatt, att ta för givet att psykiatrikern blev chockad. Det går också alldeles utmärkt att inte göra tolkningen att jag fått intrycket av att läkaren blivit impad av mig.
Tycker det låter som anonym är impad av sig själv.
Tänker även att det inte är något väl klingande svar på när man var uthållig att berätta att man var som omdömeslös att man fick allvarliga livshotande hälsoproblem på kuppen. Hade hellre tagit upp detta som ett ”misslyckande” och låtit rekryteraren fått läsa in det positiva i en samvetsgrannhet eller något liknande. Men jag skulle inte ge detta som exempel på min uthållighet, det får istället den omvända effekten.
Det är ju självklart att jag är imponerad över att jag klarat gå igenom väldigt svåra tider i livet. Är inte du stolt och imponerad över vad du själv gjort?
Att gå in i väggen har inte någonting överhuvudtaget om att man är omdömeslös. Det skulle du veta om du varit där själv, eller haft en närstående som smällt.
Jag har varit utbränd och har många i min närhet som också varit det och jag håller med i att ditt exempel inte är så bra. Finns ingenting bra i att vara uthållig om det till slut leder till en utbrändhet. Jag har själv suttit och rekryterat och om någon drog det där exemplet för mig så skulle jag inte tänka att personen är uthållig, jag skulle tänka att personen har dålig självinsikt om sina förmågor och begränsningar, och kommer riskera gå in i väggen igen
Nu var det ju allmänna exempel på situationer som efterfrågades. Inte något som skulle redovisas för på en arbetsintervju.
Jag skulle inte dra upp exemplet alls inför en rekryterare, eftersom att jag håller med att det inte är en positiv egenskap. I yrkessammanhang har jag mycket bättre exempel jag kan ta. Dessa tog jag dock inte upp eftersom TS bör hitta sina egna exempel, jag är inte intresserad av att göra dennes läxa eller att denne ska få ”inspiration”, dvs kopiera mina erfarenheter.
Jag tog enbart en period i livet där jag kunde applicera alla typer av situationer som efterfrågades i TS.
Du tror alltså jag inte har erfarenhet av det här? Du pratar med fel person. Jag gjorde mig också utbränd och hundra resor värre. Jag blev så utbränd och fattade så trögt att inte skärpa mig att det utvecklades till ME/CFS och gjorde mig handikappad för livet. Du vet den diagnosen folk får som inte blir friska från covid. Man kan få den av stress också för att man förstör nervsystemet. Jag kan inte jobba idag. Jag förstörde min karriär helt och jag är allt annat än stolt över det. Visst kan jag vända mina prestationer och se det som styrka eller positivt att jag biter i, men att inte kunna tyda sin kropp Och ha styrkan att säga stopp är inte något bra.
I en intervjusituation skulle jag lägga fram det precis så, att jag var för naiv och okunnig för att sätta gränser men såklart har jag lärt mig både ditt och datt på den resan. Men nu lär ju det aldrig aktuellt för mig utan jag får vara glad att jag slipper sondmatning och rullstol.??
Ta hand om dig!
Då förstår jag helt var du kommer ifrån och varför du reagerar som du gör.
Alla som blivit utbrända blir inte lika förstörda och det kan absolut vara en stor styrka att ha gått igenom något sådant.Allt beror ju på hur man själv reagerat på det, vad man själv lärt sig från det etc.
Nu pratade jag som sagt inte heller utifrån en intervjusituation då det inte var det som efterfrågades.
Någon mer som är i slutet av sin forskarutbildning? Jag planerar att disputera efter sommaren och det är så svårt att skriva avhandlingen nu när jag bara jobbar hemma…
Jag disputerar i höst!
Har du gjort en disposition för kappan? En riktigt bra disposition hur du vill knyta ihop allt med ”röda tråden” är en bra start. Sen skriv lite o varje kapitlet utifrån vad du känner för, och så har du sen en råmanus som du kan börja jobba med! Kämpa på!
Ja jag har skrivit stora delar, haft slutseminarium så har fått bra input från den granskaren också. Men tack för tipsen. Har så svårt att motivera mig att skriva.
Skriver ingen avhandling men examensarbete för sista året på juristprogrammet. Om det är till någon tröst så har jag aldrig känt mig så oinspirerad och omotiverad. Allt med uppsatsen och skrivanden är bara så jobbigt. Att sitta hemma dag ut och dag in, inte träffa människor utan bara ta små promenader för att ”det ska va bra och rensar huvudet”. Så verkligen, I feel with you! Har dessvärre inget konkret tips men däremot kanske du känner som jag, att det är skönt att inte känna sig ensam om att känna som man gör. Kämpa på!!
Lite skillnad på en C-uppsats och en doktorsavhandling kan jag tycka. ?
D-uppsats skriver man på juristprogrammet. Även Anna belyser ju den skillnaden.
Blir alltid lite förvånad varje gång jag ser doktorander, läkare, jurister etc här inne ?
Varför? Vi är också bara människor med guilty pleasures ?
Såklart, såklart. Menade inget illa ?
Tror seriöst hälften av dem ljuger
Varför?
Tror också det, tror inte man skulle skriva ut det om man verkligen forskade tex. Dessutom oerhört lätt att dra valser som helt anonym, jag är tex astronaut!
Haha varför skulle man inte göra det? Det är inte svårt att komma in på varken läkarprogrammet eller juristprogrammen numera, är inte direkt raketforskare där utan normalbegåvade människor.
Varför inte? Ett jobb som vilket som helst. Varför skulle man skriva ut att man är lärare eller sjuksköterska för?
Är det jobbigt att behålla jobbdisciplinen när du sitter hemma? Minns inte vad boken hette, men en forskare skrev om att arbeta i ”units” om 45 min. Man behöver inte kräva mer av sig själv än fyra eller max fem units om dagen. Kanske kan en sån modell funka för att hålla koncentrationen uppe? Så blir inte dagarna en lång, seg gröt, utan man får något gjort och sedan är det vila. Det funkade för mig.
Har läst den. Åsa Burman heter författaren. Försöker jobba efter hennes principer, speciellt när jag jobbar hemma. Är svårt att jobba hemma rent praktiskt (bor trångt och har inget skrivbord tex). Men också för att det är svårt med disciplinen, ingen kollega att bolla med när man kör fast osv.
Disputerade för några år sen. Alltså inge bra tips. Tidspress och deadlines är det enda som fungerade för mig. Så om det fungerar, kan du på något sätt göra deadlines där du på riktigt måste återkoppla, tex avgränsade delar i kappa. Typ till handledare, vid forskarseminarium eller doktorandkollegor beroende på hur ni är organiserade. Att dela upp i mindre enheter, typ innan lunch ska detta stycke, denna del i metod eller vad det kan vara genomarbetat. Sen kan man liksom gå vidare. Blir för stort. Och ta lunchpromenad. Om ens runt huset. Har hjälpt mig en massa att komma ut och få avbrott. Heja dig!
Tack för konkreta tips ?
Disputerade nu får någon månad sedan. Heja dig, kämpa på!
Stort grattis!
Hej!
Jag behöver lite tips och råd… Och kanske få höra om någon känner igen sig?
Jag fyllde 30 för några månader sen. Sedan dess har jag liksom befunnit mig i någon form av livskris. Känner mig gammal, ful, och bara grå… Svårt att förklara. Blev även mamma förra året, vilket kan ha bidragit till min känsla av att vara lite grå och trött.
Vad kan jag göra åt detta? Hur kan jag acceptera min nya ålder? Känns som att jag fått en ny identitet nästan.
Jag hade en liten kris jag också när jag fyllde 30. Den gick över ganska kvickt! Håll ut, snart känner du dig som dig själv igen!
Tack, ja jag får hålla ut ?
Kanske värt att göra lite enklare ” uppfräschningar”? Tänker typ färga ögonbrynen och fransar (som går att göra hemma själv). Sen passa på och köra lite brun utan sol ansiktsfärg (jag blandar med min vanliga ansiktskräm för lite lätt effekt). Det är sånt jag brukar göra för att se lite piggare ut. Skönt att slippa smink men ändå se vaken ut. Behövs mer färg så kör jag lite läppsyl med färg.
Ytliga saker så klart och lär inte hjälpa dig acceptera din nya ålder. Men förhoppningsvis kan det vara till någon hjälp 🙂
Och ät d-vitamin! 🙂
Ja det är bra tips! Har faktiskt gjort lite ytliga uppfräschningar. Men känner mig tyvärr ändå grå och ful. Min man lovar att jag är snygg men det kvittar ju när jag själv känner mig ful ? Har tom funderat på botox och fillers. Någon som har erfarenhet av det? Tror inte ens jag är rynkig än, men man kanske känner sig snyggare?
Ja tiden får nog gå sin gång. Snart kommer våren och du kanske blir piggare då. Hoppas. Kram. ?
Jaa alltså jag längtar SÅ till våren ?
Klipp håret till max axellångt. Det gjorde jag när jag blev 30 och det var som en befrielse, kände mig mycket fräschare och snyggare.
Har faktiskt funderat på det ?
Tror du inte att pandemin är en bidragande orsak till hur du känner dig? Jag kan iaf känna igen mig i det du skriver men tänker att 2020 var ett märkligt år och ska nog inte vara representativt för våra liv i förlängningen.
Jo helt klart. Har nog varit jobbigt för alla på olika sätt. Har varit föräldraledig och helt isolerad med mitt barn i princip. Ingen öppen förskola och han har ju inga syskon. Har varit jobbigt psykiskt, så du har nog rätt i det. Hur har du haft det under pandemin?
Jag har varit gravid under pandemin, fick mitt (första) barn i höstas. Jobbade även hemifrån större delen av året. Allting sammantaget har varit påfrestande, men jag är ganska mycket en realist och har liksom accepterat faktum. Nu under föräldraledigheten är det desto tråkigare. Inget socialt umgänge direkt och försiktigheten dominerar. Både jag och mitt barn behöver träffa och umgås med människor, men hur sjutton ska man göra? Vill inte bli sjuk men man går ju sönder lite inombords.
Ja jag förstår dig… Försöker prata ofta med mina vänner i telefon. Gör du det?
Pandemin är så himla isolerande och jobbig ?
Tänker samma.. sedan sommaren har luften gått ur mig, har långtidseffekter av covid-19, trötthet, led och muskelvärk som ibland är riktigt jobbig, nere psykiskt, gått upp nästan 10 kg och känner mig så ful, sliten, tråkig.. hjälpte inte att fylla 30 i januari och bara fira genom middag hemma med närmaste familjen..
Tycker attde flesta känner så pga pandemi och vinter. Det är segt, drygt, tråkigt osv osv. Man gör sig inte extra fin på samma vis längre (vissa gör, inte jag haha). Behöver sol och värme och stopp på virus ?
Ja du har rätt! Inte ens tänkt på innan ni skrev här att det också kan bero på pandemin… så mamma, 30 och en pandemi kanske gör att man inte känner sig så fresch ?
Jag hade också en livskris när jag fyllde 30. Nu är jag 35 och herregud vad jag känner att jag var naiv för 30 år sedan. Jag ÖNSKAR att jag hade den krisen jag hade då. För den här krisen jag har nu är inte nådig!
Klart du var naiv när du var 5, det brukar ingå i barndomen.
När jag var 30, för 5 år sedan. Det blev lite kortslutning i hjärnan där. Men det kanske var någon som förstod vad jag menade ändå?
Vad känner du nudå? Varför känns det ”värre” nu?
Då kände jag mig riktigt misslyckad. Jag höll på att ta mig ut ur en svår depression, jag hade börjat arbetsträna så jag hade ingen karriär att prata om. Jag med nöd och näppe fått min sambo att vilja förlova sig, men var ännu inte med på att gifta sig. Vi hade ett radhus jag inte trivdes i, som behövde rustas upp och jag hade ingen familj med barn och så. Jag var liksom på en plats i livet där jag inte trodde att jag skulle vara på.
Nu 5 år senare är jag skild, bor i renoveringskaos jag inte orkar ta tag i. Jag är så långt ifrån familj och barn som det bara går. Jag har ett jobb som jag trivs på, men det är ett litet företag med obefintliga chanser till att jobba sig uppåt så att säga.
Så det känns värre nu för att det känns som att livet inte bara stått still i 5 år, det har tagit ungefär 17 kliv bakåt.
Förstår dig. Mitt liv har också gått 17-18 steg bakåt i utvecklingen. Är ett halvt steg från att flytta hem till mina föräldrar, jag och min hund.
34 deppiga år gammal..
Wow vilken resa du har gjort! Tror du på ödet? Kan det ha funnits någon mening med att du skulle gå igenom dessa saker? Eller vad tror du på?
Tycker du verkar vara en stark människa utifrån det du skrivit och inte alls som du ”gått bakåt”.
All styrka med dig ⭐️
Ja när du var 5 var du nog väldigt naiv! ?
Jag är 63, kanske det kan ge ge dig en vink om att sluta oroa dig för din unga ålder. Du är fortfarande i full blom och inget
att oroa dig för ännu.
Åh vad fint sagt! Tack ❤️
Hur känner du inför din ålder? Hur mår du? ?
Tack alldeles utmärkt och inget att bekymra mig för direkt. Funderar inte på åldern direkt längre.
Vad skönt det låter. Jag hoppas att jag också får känna så och att detta elände jag känner försvinner ?
Men jag tänker att du kan väl inte sitta där och oroa dig över att du kanske kommer att må lite sämre när du är typ 63?
Var tacksam för varje dag.
Om du känner dig gammal vid 30 så är jag en mumie. Nejdå. Du kommer över det. Det är en fas och inget mer.
Haha det är nog enbart en känsla. När man är 20 är man ju fortfarande ”ung”. Känns som att jag gått in i en ny fas som jag har svårt att identifiera mig med.
Tror du är en snygg mumie i så fall ?
Hej! Jag har också någon form av livskris? Är 32 och har större delen av mitt liv haft äs och igår fick jag blödningar för första gången på många, många år (kanske pga satte i p-stav nyligen – eller viktuppgång) – jag har gjort drastiska förändringar för att faktiskt göra något åt min anorexi/bulimi.
Men har svårt att hänga med i kroppens förändring att liksom bli kvinnlig i former plötsligt? Få större bröst (fått köpa ganska stora bh:ar – ska kanske inte klaga?), men det gör ont i underlivet och livet känns allmänt piss.
Funderar på att ta ut på staven om det ska kännas såhär redan efter tre veckor? (Det var en traumatisk upplevelse att sätta in den). Någon som ge tips på hur man accepterar ”sin nya kropp”?
Har inga bra tips på hur man accepterar sin kropp direkt. Accepterar inte min heller ? Men vill säga att du verkligen är stark som försöker förändra ditt liv och tar tag i dina ätstörningar ⭐️ Vilken kvinna du är!
När jag arbetade en sommar med åldringar så frågade jag dem vilken ålder de uppskattat mest, so far. Ingen svarade något under 40. De var alla överens om att de mått bäst och livet varit mest njutbart efter 40. Kom som en chock för mig men har fått mig att tänka om lite kring åldrar.
Vad fint! Tack för att du delade.
Men det är väl troligen pga alla bekvämligheter man hunnit bygga upp i sitt liv i den åldern och inte själva åldern i sig skulle jag tro? För mig som inte har ett förhållande som kommer fortleva, inget äktenskap, inga barn, dålig karriärsituation pga långdragen ohälsa, inget pensionssparande, ingen bostadsrätt eller andra tillgångar osv, då tvivlar jag på att 40 kommer vara min bästa tid. Tvivlar på att soc-livet är njutbart som 40-åring om det inte var det som 20.
Min favoritålder var typ sådär…12 år.
Tack för att du delade! Känns bra när jag läste det ?
Jag har också livskris fast jag är 35 och fick barn för tio år sen… kommer som ett brev på posten!
Vill verkligen tacka er alla som ansträngt er och svarat mig! Ni har gett mig mycket att tänka på! Fina människor här ikväll
❤️
Jag hade en liten kris runt 26 men levde då i ett dåligt förhållande. 30 däremot firade jag. Tror att du känner dig trött och sliten för att du har småbarn och kanske inte får sova så himla mycket, samtidigt som man lever i en pandemi där man inte kanske kan ”unna” sig saker. Tror lite egna promenader i frisk luft och njuta av den nallande våren kan göra susen. Och tips du fick som lite brun utan sol, färgat läppstift men kanske även lite färg på ögonbryn och solpuder. Naturligt men uppiggande. Funkar för mig iaf.
Läppcerat inte läppstift*
Orkar inte vara sjukskriven längre, vill må bra och vara glad.
Slutgnällt.
Hoppas du får må bra snart och att livet går som du önskar ⭐️ Stor kram ?
Tack, vad gulligt 🙂
Då är vi två. Men försöker tänka att jag är så glad att jag KAN vara sjukskriven ? Alltså hade ju hellre varit frisk ? Men att vi har möjligheten ändå. Snart vår tur!
Verkligen. Hade jag inte blivit sjukskriven hade jag varit död, så det är verkligen bra att vi har det skyddsnätet, eller vad man ska kalla det.
Snart är det vår tur att må bra. Då jävlar!
Varsågod att jag försörjer er!
Jag har a-kassa. Tack för att du försöjer oss som inte kan jobba.
Tänker att jag betalat all skatt åt min egen sjukskrivning ?
Betalar mer än gärna skatt som går till att sjukskrivna har tak över huvudet, mat i magen och livskvalitet än att betala skatt som går till bidrag som betalas ut till människor som inte behöver det 🙂
En vacker dag 21.59 så kanske det är du som behöver bli försörjd.
Hur ska jag tänka när det gäller syskon till min son?
Har ett barn på 1 år och 2 månader. Min man vill börja försöka i sommar, men vet inte om jag är redo. Hur vet man? Hur visste ni? Hur mycket tuffare blir det med två barn?
Kram ?
Jag håller på och försöker med mitt andra nu, trodde de skulle gå fort men pluset har inte kommit än :/ är svårt att planera för man vet aldrig hur snabbt det går
Jo jag vet… Det tänker jag också på. Man kanske inte direkt har all tid i världen. Hoppas ni snart får ert plus ? !
Finns nog för och nackdelar med exakt alla olika kombinationer av åldrar på barnen. Är man inte redo ska man kanske vänta.
Om du inte känner dig redo, vänta! Skaffa inte barn för någon annans skull.
Åh jag undrar samma sak. Är 40 år redan och har en liten knodd på bara ett par månader. Vill gärna få nästa barn 2022, om allt går vägen. Blir det alldeles för tight?
Nej bara köra!
Tack för peppande svar! ?
När du är såpass gammal skulle jag satsa på så tätt som möjligt. Lycka till!
Ja det är ju det, jag har inte så mkt till val om jag vill ha fler barn. Har alltid vetat att jag vill ha barn men tillfälle har liksom inte infunnit sig. Så som jag känner med mitt barn just nu så hade lätt kunnat tänka mig minst 3 om jag var 5-10 år yngre ?
Det kommer säkert gå vägen! Önskar dig all lycka till!
Vet inte hur man, vet bara hur jag visste att jag inte ville ha ett tredje barn. Kroppen kändes så otroligt trött att jag bara visste att jag inte skulle orka gå igenom en tredje graviditet. Jag visste på samma sätt att jag ville ha ett till barn så snart som möjligt efter det första, men exakt hur jag visste det vet jag inte.
Hur mycket tuffare det blir med två barn beror dels på hur lång tid man har mellan barnen, dels vilka barn man har/får. Jag har 1 år och 9 månader mellan mina två. Det var rejält mycket jobbigare kan jag säga, full fart från morgon till kväll och det fanns inte längre något utrymme för vila under dagen eftersom de aldrig sov samtidigt på dagen. Men man vänjer sig vid det med och jag ångrar inte att jag fick dem så tätt och att jag hade båda hemma. Det är ändå lättare än att behöva krångla med att ta sig till förskolan på bestämda tider osv.
Tack för att du svarade! Förstår att det är fullt drag! Det jag tänker lite på… Min son är verkligen en virvelvind ? Undrar hur alla med fler barn orkar, men man kanske bara gör det…
Men det ju många som inte orkar, dvs skiljer sig.
Ja helt sant. Värt att tänka på faktiskt !
Vänta tills DU känner dig redo, det är ju du som va gravid och föda osv. Min man började prata om nästa bebis när 1:an var 1,5 år men jag var fortfarande helt knäckt av tuff bebistid med kolik, sömnbrist osv. Sa absolut inte. Ett år senare hade jag börjat längta efter syskon och nu är jag preggo. Stressa inte! Njut av er etta!
Tack för ditt svar ? Lutar nog åt att vänta lite till! Stort lycka till med bebisen ?
Vi önskade att få ca 2,5-3år emellan men så hände det nåt och vi blev gravida då pojken var 1år2mån, så han blev rätt tidigt storebror! Hade inte hunnit förbereda mig mentalt till att”börja försöka” och kände egentligen att kanske inte riktigt än, men då vi ändå hade småningom tänkt försöka så behöll vi bebbs och nu är de 5 och 7 år och bästa vänner! Det har alltid fungerat fint mellan dem och allt har kännts bra! Men ifall man vill ha fler barn så löser sig allt ifall man blir gravid! Jag var livrädd att inte kunna älska det andra barnet lika mycket som första men oooh vad jag älskar dem båda så mycket!❤️
Jag har två barn tätt, jag var rädd för tvåbarnschocken och var beredd på att det skulle bli tufft. Vi ville ändå ha barn tätt för att bli av med småbarnsåren snabbare samt tänker vi att det är lättare att planera semester tex när barnen är nära i ålder. Det blev ingen tvåbarnschock utan livet flöt på precis som innan, vi var ju redan inne i allt med blöjor, bvc, sömnbrist och tidiga mornar. Dock så har vi två lugna barn, ingen kolik od och ett jämställt äktenskap. Vi ville inte ha ett tredje barn för att vi inte ville börja från början nu när barnen är äldre.
Får jag fråga hur gammal är första barnet var när tvåan kom? Vad har varit den största utmaningen med att få två barn tätt? Och vad har varit den största vinsten?
Första barnet var 1,5 år när tvåan kom. Helt ärligt tyckte jag att första barnet var en större utmaning än 2:an. Den största utmaningen med att ha två barn tätt var att få tid till båda i och med att de var så små då och behövde mycket närhet och tid med mig. Läggningarna var svåra då jag behövde amma lilla och den äldre ville gärna att jag skulle sova bredvid. Jag löste det med bärsjal så att jag kunde ligga nära och amma samtidigt. Sen så har det bara rullat på, de bråkar ibland men leker desto mer. Den största vinsten är att de har varandra, de pratar om upplevelser, skojar om oss föräldrar, tröstar varandra, hjälper och är varandras bästa kompisar. Jag har själv en pseudotvilling och hon är min bästa vän.
I och med att jag alltid hade nattat den äldsta med att ligga nära ville jag inte sluta med det när lillan kom så att hon inte skulle känna sig bortvald. Pappan la ibland men oftast ville jag göra det för hennes skull.
Var inte det minsta sugen på barn nr 2 förrän efter tre år, så vi har fyra år mellan våra. Ville också inte ha 2 blöjbarn och ville också att barn nr 1 skulle vara lite större och mer självgående när syskon kom. Sen hade vårt andra barn kolik ett par månader vilket var ganska kämpigt, då var jag glad att jag hade en fyraåring hemma och inte en tvååring. Och ja, det är stor skillnad mellan 1 och två barn.. men skulle aldrig tveka om att skaffa 2 barn. Syskon är något man uppskattar när man blir äldre.
Vi har precis två år mellan våra, de är nu 4,5 och 2,5år. Vi är så gamla att vi inte vågade vänta, och jag kände starkt att jag ville ha en till. Det är lite jobbigare med två än en, alltid någon som vill ha en uppmärksamhet, men fett värt det . Första året var rätt tufft, men nu är det bara roligt ❤️
Får jag fråga hur gamla ni är? Jag befinner mig i liknande situation.
/Anonym 20:19
Det finns verkligen för och nackdelar med alla olika åldersskillnader mellan syskon och alla upplever det olika så försök att inte lyssna så mycket på vad andra säger angående just det. Det beror så mycket på ens situation, hur barnen är etc. Det viktiga är ju att ni som familj känner er redo och känner att det ska bli kul!
Jag var rätt sugen efter 1.5 år (var inte alls redo innan 1 år men sen kom det från ingenstans) men pga precis bytt jobb då så ville jag vänta lite. Och egentligen, det är ju ingen fara att få vänta och längta lite. Är så glad nu för den extra tiden vi fick ensamma med första barnet och vi verkligen landade där och livet var så behagligt. Sen blev det helt klart tufft när barn nr 2 var runt halvåret/året så är glad att vi fick lite vila innan så att säga. Vet du att du vill ha ett barn till så kommer nog den där känslan av redo komma förr eller senare utan att ni behöver planeta exakt när!
För oss perfekt med tre år emellan. En tre-fyraåring fattar ganska bra att nu ammar lillebror så nu får du leka lite grann själv… Nu när lilla är i värsta trotsåldern är stora lugn och harmonisk. Tänk att ha två trotsiga småbarn som vill åt olika håll och har helt olika rutiner….
Tycker synd om ettåringar som får småsyskon och plötsligt inte får ha mamma och pappa för sig själv utan måste vänta på sin tur och blir åsidosatta….
Men alla är olika!
Ditt yngsta barn har ju behövt sitta och vänta och aldrig haft sina föräldrar ifred, är det inte synd om honom?
Nej, han är ju familjens bortskämda minsting!
Du vet när du är redo. Gå på magkänslan. Jag var SÅ stressad över att jag inte kände någon längtan efter syskon till sonen eller att ens vara redo att vara gravid igen. När sonen var 3,5-4 år. Då började jag våga mig närma det. Vi fick ett syskon till sonen när han var nästan 5 år. Allt har sina för & nackdelar antar jag
Chokladdoppade jordnötsringar??????
☹️
Hjälp!
Har dom här! Och… Vet inte?! Gillar nog Smash mer ?
HITTAR DOM INTE NÅGONSTANS
Jag har sett dom på mitt vanliga Ica 🙂
Ica Maxi har i Helsingborg! Hemmakväll?
❤️Smash❤️
Har haft huvudvärk nästan varje eftermiddag kväll sedan i onsdags. Någon som haft huvudvärk som enda symptom på Covid?
Nej, mem har haft huvudvärk typ två ggr/v i 20 år!
Stressad?!
Ta test!
Jag ska testa mig imorgon. Har huvudvärk då och då men oftast inte såhär många dagar på rad…
Hoppas du inte har möget :/ Krya på dig!
Ja huvudvärk var i princip mitt enda symptom. Skum känsla långt upp i näsan också. Men huvudvärk var det som fick mig att testa och visst fan var det covid.
Har ont i huvudet varje dag och tar Treo varje dag.. ?
Har du kollat upp det så att det inte är något bakomliggande? Låter inte så trevligt med huvudvärk varje dag inte!
Hoppas det blir bättre snart, vad det än beror på.
Och inte alls bra att ta Treo varje dag.
Ja. Flera vänner med huvudvärk som enda symtom. Ta hand om dig !
Inte enda symptom, men det första och mest ”utmärkande” var det för mig!
Min syster hade, men det var konstant i över 7 dygn, inga pauser
Någon mer här vars barn har keratosis pilaris? Jag själv har det på armarna och har i ärlighetens namn inte brytt mig så mycket. Men nu har mitt barn fått det på armar och lite på låren och helt plötsligt blir jag orolig över att hen ska bli retad senare på förskola eller skola… ? Tänker mycket på detta nu och känner mig typ… ledsen över att jag fört det vidare.
Någon vars barn som haft det, som sen försvunnit? Jag har kvar mina fortfarande i vuxen ålder.
Jag förstår din fråga men egentligen, om mitt barn haft det och har försvunnit betyder ju inte att det skulle hända ditt barn? Blev du retad som barn?
Nej blev aldrig retad. Är bara orolig att mitt barn ska bli det.. Man vill ju liksom det allra bästa för sina barn
Såklart. Men det kan du släppa. Inte lönt att oroa sig över en sån sak väl?
Nej du har såklart rätt.. Ville kanske mest veta om någon var i samma sits som jag ?
Är väldigt onödigt att grubbla på det.
Känns lite som en överreaktion? Köp en bra och fet kräm till ditt barn bara.
Haha ja kanske, fattar inte varför jag reagerat såhär… Du har rätt. Har köpt locobase till barnet ?
Jag har det och har aldrig blivit retad för det. Ingen har någonsin kommenterat det och upplever att det är rätt vanligt 🙂
Tack för ditt svar! Känns bättre när jag läste det. Kram till dig ?
Ja jag har också tänkt på detta!! Jag förstår inte allas lust att leka mamma pappa barn och stänga ute alla andra? Liksom att bara umgås inom kärnfamiljen tycker jag är lite stört? Jag har man och barn men bjuder alltid med singelvänner och andra familjer på utflykter och dylikt. Jag har många vänner som så fort de får man och barn blir så väldigt snåla med sig själva och sitt umgänge.
En stor sorg i mitt liv är att mina vänner skaffat barn. Känns som att vår vänskap blev begravd och kanske kan grävas upp igen om 20 år. Samtidigt har mina vänner blivit så in i h*lvetes tråkiga efter att de blivit mammor.
Hitta nya vänner utan barn. Så träffar du barnen med vänner då och då.
Ja såklart. Men det är fortf trist att ens roliga vänner man känt i 20 år blivit svintråkiga. O varför måste alla mammor bli så tråkiga?
Väldigt tråkigt för dig att dom är så. Jag har fler vänner/systrar som fortfarande är lika roliga som innan bara att dom inte kan hitta på saker riktigt lika ofta. Däremot har jag flera vänner utan barn som jag umgås mycket med.
Håller med! Aaaalltid ska barnen med. Förlåt, jag älskar kidsen. Men jag vill inte ha massa barn på min 30-års middag när jag själv är ofrivilligt barnlös ? ”Killen ska spela fifa, kan mina 4 kids hänga med?” Öh nä. (Innan Covid)
Bitter? Ja. Haha! Men nej jag vill inte ha 5 kompisar och sammanlagt 8 barn då.
Men vem tar med sig sina barn på födelsedagsmiddag? ? man vill väl komma bort och om FIFA är ett problem så tar jag hellre med mig konsolen än barnen.
Jag arbetar med små barn och då tror människor automatiskt att jag vill ta hand om deras barn på fritiden också. Jag bjöd in DIG för att jag vill umgås med DIG, inte för att jag saknade jobbet.
Jag är förskollärare ? (20:40) Så – i feel you!
Maybe it’s you?
Jag tror att ni lever för olika liv. De tycker nog inte själva att de är tråkiga, och allt det här är helt naturligt. Man glider ifrån varandra, 20 år är inte så jättelång tid sett över vår medellivslängd. Jag tror att du kommer träffa andra vänner som delar din livsstil och som någon skrev, kan du välja de tillfällen du träffat de gamla vännerna.
Det är ju inte det att dom blivit skittråkiga. Det är ju bara du som tycker det eftersom du inte följt med i utvecklingen att bli mamma.
Hear hear. Det är så otroligt tråkigt att umgås med mammor om man själv inte har barn. Att prata om en klänning känns så meningslöst när man pratar med en mamma
Har nog aldrig pratat om en klänning med mina vänner!
Näää. Jag älskar att höra om en klänning från en kompis utan barn! Är själv mamma men många av mina kompisar är det inte. Lyssnar gärna på berättelser från deras liv som inte har med mina barnrelaterade saker att göra. Men visst kretsar mitt liv annars mycket kring sömn, mat, amning och dylikt. Försöker dock att inte prata om det med mina barnfria vänner. Men förstås blir mina samtalsämnen till viss del färgade av det ändå! Men ja, hitta nya vänner som inte har barn. Själv har jag gjort det omvända. Hittat nya vänner som HAR barn. För att uppfylla mitt behov av sömn- mat- och amningsprat ? Och bespara mina ”gamla” vänner det…
NEJ! Vi vill prata om klänningar! Vi vill prata om allting som inte har med barn att göra. Få känna oss som oss själva och inte en mamma. Så känner jag i alla fall. Och gärna hinka massor av vin! Lovar att inte visa bilder på mitt barn eller nämna hans namn överhuvudtaget!
Så sa min vän med! Slutade med att vi pratade strategier för att sluta med napp ???????
Men då måste jag säga att du var en god vän som faktiskt lät din väninna prata av sig om det som upptar hennes tankeverksamhet just nu!
Haha tack! Är förskollärare så ”kom med alla tips” snarkkkkk ?
Oj, ja då är det kanske lite tröttsamt, man vill ju helst inte prata jobb alltid ?
Man blir helt jävla förstörd av att bli mamma, det är därför…
Synd att den andra föräldern (läs papporna) inte tar sitt uppdrag på lika stort allvar. Verkar inte som att papporna bränner ut sig på samma sätt!
Min man är verkligen en svinbra pappa och man! Men jag är helt jävla förstörd ändå. Vet inte om mitt barn är mer krävande än andras, eller om jag bara har mindre energi än andra ? Men jag är slut och däckad i soffan efter nattning.
Fast vänta. Du generalisar inte lite väl nu va? Känner en hel del pappor som gör ett fantastiskt jobb men ältar inte lika mycket. Att säga att papporna inte tar sitt jobb på uppdrag är rätt klantigt uttryckt av dig då det förmodligen skulle bli hus i h*lvete om man sa det motsatta. Man har rätt till sin åsikt men att generalisera så gör det bara orättvist
På vilket sätt är de tråkiga? Vissa föräldrar är verkligen det. Instämmer. Men har vänner med barn som inte alls är tråkiga. Men de kanske inte vill va ute till 03 längre.
Men till 22. Räcker För mig. Är ju också en fråga om ålder tänker jag. Mona prioriteringar och vad jag tycker är roligt har ju förändrats också trots att jag inte har barn. Är ju inte direkt 23 längre.
Kan störa mig lika mkt på singelvänner som förväntar sig att man alltid ska va på party för att man inte har barn.
Vi festar inte längre. Den tiden är förbi. Det är som att de förlorat sin humor och blivit så ordentliga? Som att de packat undan sin verkliga personlighet och plockat fram en mamma-personlighet som är så intetsägande.
Men oj om livet går ut på att festa kanske det är du som har problem och inte de? ? tror mer att du känner dig utanför än att de är ”tråkiga” som inte vill festa. Självklart är det en stor livsomställning att få barn. Har man små barn har många noll sug att göra nåt utan sina barn, än mindre gå på krogen. Jag förstår att det känns ledsamt men är du verkligen den enda barnlösa i gänget? Finns det någon annan du kan göra sånt med och acceptera att du får umgås på ett annat sätt med dina gamla vänner ett tag?
Nej, alltså vi festar inte pga vi vill inte festa längre. Jag vill absolut inte gå ut och festa! Jag vill bara UMGÅS.
Och barnen är inte små.
1. Hon skriver ju att hon inte vill festa
2. Har man problem om man vill festa?
Det går över, humorn kommer tillbaka när de inte är lika trötta längre. Talar av erfarenhet!
Håller med. Majoriteten av mina vänner fick barn medan jag levde singel parallellt. Många av dem, och andra i liknande situation, pratade om att livet förändras när man skaffar familj, prioriteringarna ändras, etc. Min upplevelse är snarare att det har med livet och åldern att göra. Visst påverkas man av att få barn och så, men mkt som många tillskriver familjeskap är mer livsrelaterat.
Sök dig till andra som gillar samma som du. Är du lite äldre (närmare 30 kanske) så är sannolikheten att ni delar intressen även efter att någon av er har skaffat partner, barn, etc.
Är inte TS, men svarar utifrån mitt perspektiv.
Jag är 32, gift och verkligen ingen partyprisse. Våra vänner med barn har väldigt sällan tid att ses och när vi väl gör det är dom för det första alltid försenade, förväntar sig att man vill hjälpa till att passa barnet och allt ska alltid vara barnanpassat.
Jag tycker att det är skitbra att föräldrar sina barn, det är ju precis så det ska vara. Men man får ju ändå ”sörja” att man aldrig ses längre.
Jag känner lite samma. Glad för deras skull, aatt de är på ett ställe i livet där de trivs, men rent egoistiskt saknar jag dem.
Jag har ”turen” att ha en bra blandning av barnfria kompisar och kompisar med barn, men jag märker tydligt hur barnkompisarna glider längre och längre ut i periferin.
Jag hoppas bara att vi inte blir ensamma, för att vi valt att inte skaffa barn. Alltså, att alla kompisar bildar familj och ingen har tid/energi/lust att hänga längre.
Exakt så! Jag har dock inga barnfria vänner längre. Jag är avvikande som inte har barn. De vill helst umgås med andra barnfamiljer också. Förstår inte, saknar man inte alls sitt gamla liv? Vill man aldrig bara äta en go middag o snacka skit utan sina barn?
Det är ju tur att många föräldrar har så stark föräldrainstinkt att de blir tråkiga några år. Jag hade vänner vars föräldrar fortsatte vara ”roliga” och de vännerna har olika issues nu som vuxna och anklagar föräldrarna för att de inte ville växa upp, ta föräldraansvar osv.
Snart nog är barnen stora och man kan prioritera vänner igen.
Alltså, rimlig reaktion! Jag vill inte att föräldrar ska knarka och bortprioritera sina barn, bara fortsätta vara den härliga och roliga person den är egentligen.
Men om energin inte räcker måste det vara ok att man är lite tråkig när barnen är små. Alla är inte supermänniskor som orkar jättemycket.
Men kan inte den andra partnern/pappan ta lite ansvar typ en gång i månaden? Dessutom är inte barnen små längre.
Men det handlar om den egna energin, inte att medföräldern inte kan vara ensam med barnen en kväll. Som småbarnsförälder är man helt enkelt ofta utan energireserv och behöver prioritera sömn och återhämtning. Det är så några år att bara tanken på att gå ut kan kännas obehaglig eftersom man inte har några reserver.
Men vi som vänner måste väl få vara ledsna att vi inte ses? Vi har ju ”förlorat” våra vänner, även om det är av en rimlig orsak.
Ja absolut. Det är tråkigt men det är så det är.
Men det är så mycket mer som kommer till att vara förälder än att fysiskt ta hand om sina barn. Jag går gärna ut och äter middag men vänner utan barn men det blir Max en gång i månaden. Dels för att jag även vill ha tid med min man, träna, vara ensam, pyssla hemma och ibland är man bara så trött efter en dag med barn att hjärnan är mos. Mina barn är äldre men ibland så händer det saker i deras liv som påverkar en. Man kan vara orolig, stressad, ledsen eller arg och då orkar man inte gå ut och dricka vin och vara glad. Jag träffas gärna för lunch, träna ihop, gå en kurs men allt ska handla om att vara ute på stan och dricka. Det är inte så lockande och roligt längre.
Varför tror alla föräldrar att det enda barnfria vill göra är att dricka alkohol och festa?
För att vi har barnfria vänner som vill det.
Bra fråga, jag har fått för mig att debatten handlar om att vara tråkig och ha barn vs vara rolig och festa. Men så är det ju naturligtvis inte. Det kanske beror på att vi som har barn tror att det är enda skillnaden jämfört med innan vi fick barn. Jag tycker att den här tråden är väldigt balanserad och nyanserad och inte alls så polariserad som det brukar vara när ämnet kommer upp ?
Var har jag skrivit att jag vill ut och dricka? Det vill jag absolut inte!! Ni läser själva in ngt som inte står där. Kontentan här är iaf att ni är tråkiga för att ni är trötta.
Jag pratade inte om dig, jag pratade om mina vänner. Jag är inte tråkig, jag trivs jättebra i mitt liv.
Men det är ju det flera här skriver. Man är trött, prioriterar annorlunda, vill hellre lägga energin på vänner i samma fas = vänner som har barn. Jag är ledsen men så är det.
Fast det är du som kallar oss tråkiga för att vi har andra prioriteringar. Jag umgås med andra mammor ofta utan barn, pratar om det mesta kring livet och det är jättetrevligt. Kanske beror det på vilken typ av vänner man hade innan barn, vi hängde mycket på pubar, hade middagar, reste bort och festade. De som inte har skaffat barn fortsätter och jag har ingen åsikt om det, de verkar ha det jättekul men det funkar helt enkelt inte ihop med min vardag längre.
Men är det inte lite bull att skita i sina vänner som inte är i ”samma fas?”
Kallar inte er för tråkiga för att ni har andra prioriteringar. Kallar er tråkiga pga ni är tråkiga. Mindre humor, tråkigare personlighet. Mammarollen äter upp er.
Haha låter lite som bias. Mina vänner som har fått barn är exakt samma personer och är extremt roliga. Det låter lite som att de är du som är lite bitter och då är det kanske inte konstigt om folk drar sig undan.
Man har ju inte oändligt med tid och energi och väljer kanske sånt som ger en något tillbaka.
För mig är det fullt rimligt att nedprioritera saker när man är trött och har barn.
Skulle ej säga att jag är bitter. Mer sorgsen för att mina vänner har blivit tråkiga mammor. Vi ses fortf, ingen drar sig undan 🙂 jag är en rolig och härlig person!!
förlåt men en person som kallar sig ”rolig och härlig” i samma mening som hon säger att alla hennes mammavänner är tråkiga, är inte en härlig person.
Jo det vill man, men allt är en fråga om vad det kostar i energiuttag. När mitt ena barn var litet gjorde varje avsteg från rutinen att sömnen blev uppfuckad i en hel vecka. Att gå iväg kostade alltså en veckas sömn för mig och det blir en för hög kostnad för en kväll med kompisarna. Sedan de blev lite äldre och jag mer utsövd umgås jag mer än gärna med mina vänner när det passar, men jag orkar inte längre sena kvällar eftersom jag måste gå upp sanslöst tidigt varje morgon. Jag måste vara i säng kl 21 för att orka med.
Ja men finns det ingen annan förälder närvarande??? Måste det alltid vara mammorna som ska upp tidigt och sen hämta? Folk lever så ojämställda liv! Största kvinnofällan måste vara att skaffa barn.
Plus. Måste man umgås sena kvällar? Jag vill inte själv festa. Jag vill bara UMGÅS på riktigt.
Varför tror du att det är pappornas fel? En mamma kan faktiskt vilja prioritera annorlunda när hon har barn även om pappan kan vara hemma med barnen.
Det kan helt enkelt vara så att dina vänner känner sig förändrade och det inte längre ger dem så mycket att träffa dig. Som vän måste man också kunna acceptera att vänskap förändras och har faser där man är olika.
Såklart! Fast sanningen är ju att de HAR blivit tråkiga. Om man BARA vill vara mamma och prata om mammasaker så är man ju per definition tråkig.
Tråkig för dig behöver inte betyda tråkig för deras partner, deras barn, deras övriga umgänge. Det är kanske inte de barnfria vännernas åsikt som räknas mest längre.
Hahaha! Exakt! För de med barn vill helst bara umgås med andra som har barn. Så kan de vara präktiga och tråkiga tillsammans.
Anonym 21.14
Alla är inte sådär, som tur är!
Det är ju ganska sjukt att bara droppa en nära vän sådär? Läskigt att bli så förändrad att ”det inte ger en nåt” med vänskap längre… Menar inte om man är trött och inte orkar träffas lika mkt men att bara skita i det??
Men vem vill ligga kvar i sängen för att man har varit ute sent kvällen innan? Jag uppskattar mina mornar och dagar med mina barn och vill vara pigg. Helgerna är de enda dagarna som vi kan sitta och äta frukost i lugn och ro och då vill inte jag ligga och sova till 09-10. Det är väldigt få som vill äta lunch en lördag 11-12 för att umgås.
Men, VAR har jag skrivit att jag vill festa? Inte någonstans. Jag är inte 20 längre och orkar verkligen inte vara ute sent. Många kränkta mammor här märker jag!
Jag förstår dig helt. Jag festar inte heller och är kvällstrött. Träffas helst på dagtid med vänner, ta en promenad, en kaffe etc. Inte vildare än så. Men det duger inte heller åt vännerna med barn.
Det är ju väldigt tråkiga vänner då! Känns som du erbjuder många alternativ men de vill inte? Trist.
”Ja men finns det ingen annan förälder närvarande??? Måste det alltid vara mammorna som ska upp tidigt och sen hämta? Folk lever så ojämställda liv! Största kvinnofällan måste vara att skaffa barn.”
Jag svarade på detta. Är man kränkt för att man säger att man inte sitter i en kvinnofälla utan faktiskt vill gå upp med sina barn?
Nej det är man inte! Jag uppfattar att vi som sätter vårt mödraskap först ska skämmas. Att det på något sätt är skamligt. Men så är det naturligtvis inte. Då är det väl snarare så att vissa vänner blir kränkta av att bli brädade när kompisarna får barn. Men så är det ju. Man får helt andra prioriteringar och en annan uppfattning om vad som är roligt. Till exempel att umgås med familjen en lördag förmiddag istället för att äta lunch med vänner. Är säkert tråkigt för dem som inte går vidare med egen familj eller andra vänner, eller intressen. Men jag tänker att förutsättningarna ändras hela tiden. Man byter jobb, studerar, blir ihop, gör slut, får familj och så vidare. Man kan inte alltid vara lika tillgänglig för sina vänner.
Haha men gud, man måste inte välja. Familjen umgås man ju med hela tiden, klart jag vill se mina vänner ensam ibland? Vill inte stänga in mig med man och barn i en bubbla, är samma person som förut.
Min man har alltid tagit mer ansvar på morgnarna än jag, det gav inte mig mer energi personligen eftersom det inte handlar bara om att sova ut, det handlar om prioriteringar.
Vänner utan barn hamnade faktiskt längre ner på priolistan när mina barn var mindre. Jag är ledsen men så var det.
Vad spelar det för roll om vännerna har barn? Varför ska de utan barn hamna längre ner än de med barn?? De med barn är ju jobbigare att umgås med imo (fler barn, fler speciella viljor/rutiner att förhålla sig till osv). Vill inte ungås med förskolegrupp varje dag ?
I mitt fall finns det en väldigt närvarande pappa som tagit hälften av föräldraledigheten, varit lika aktiv som jag med läggning osv. Jag orkar ändå inte göra en massa saker sent på kvällarna.
Återigen – var har jag skrivit att jag vill hitta på saker/festa sent på kvällarna? Jag har ett otroligt ansträngande jobb och måste gå upp svintidigt på mornarna, jag vill verkligen inte festa eller hänga till sent!
Men om du inte lyckas få dina vänner att umgås med dig ens över en promenad så kanske inte problemet är att de har fått barn utan att det är du?
Konstigt att det hände i samband med att barnet kom då och intr under de tidigare 20 åren de varit vänner.
Det kanske var då bitterheten också kom hos dig.
Men gud, det handlar om att de är TRÅKIGA – inte om att vi inte umgås. Alla andra frågor här är ställda till de som kommenterat.
Men då tänker jag att det är du som vill välja bort dem för att de har fått barn. Det är inte så mycket att göra åt saken helt enkelt. Du tycker att de är tråkiga och förmodligen hamnar du så långt ner på priolistan att de inte kommer försöka bli roligare för att behaga dig. Du får acceptera dem som de är, eller gå vidare. För att få vänner, måste man själv vara en vän ?
Men varför är hon så långt ner på deras priolista? Knäppt ju. Ta hand om era vänskaper!
Kränkt morsa?
Det är inte ojämställdhet som är orsaken, det är att man förändras.
Min själ och mitt hjärta är ofta helt upptagna av mina barn. Det kan vara problem med kompisar, skolan, deras hälsa. Då är jag helt avstängd för vänner som inte har barn. Då söker jag mig till vänner med barn för dialog och stöttning.
Mina vänner söker sig till mig med sina problem. Trots att jag inte har barn, det är inte det som är grejen här. O det kan väl inte ALLTID vara problem?
Det låter lite väl alltså… Hur mkt problem har de? Har du inget annat i ditt liv? Aldrig hört på maken att va så uppslukad?
Jag håller nog med om att man är rätt uppslukad av sina barn. Det behöver ju inte vara negativa saker utan kan helt enkelt vara så att man vill ta vara på tiden man kan umgås med dem.
Men man kan göra båda. Man har ju även ett liv utöver dem så att säga. Jag är mer än mamma.
Snälla uttala dig inte om du inte har barn. Oftast är även pappan lika engagerad hemma som mamman, i vår familj och vår vänskapskrets är familjelivet verkligen jämställt.
Det betyder INTE att en förälder går runt och är pigg hela tiden, utan snarare att båda är slitna som tusan.
Väx upp.
UtTaLa DiG iNtE oM dU iNtE hAr BaRn….
Låter märkligt, men förstått att vissa är så. Efter den första jobbiga tiden när jag inte orkade nånting ville jag ju umgås själv med mina vänner och göra icke barnrelaterade saker, inte bara hänga med andra barnfamiljer, gud det fick jag nog med ändå ?
Jag är mamma till 3 barn, 8, 3 och 2 år gamla, och jag äääälskar att komma iväg utan dem och käka middag med några vänner, dricka bubbel, snacka massa skit och skratta så man får träningsvärk. Det är en viktig ventil för allt ansvar som man annars har hemma. Visst, det blir inte jätteofta, eller jättesent, men så skönt!
Min bästa kompis fick nyss sitt första barn. Ända sen hon blev gravid blev hon så hemlig, innan berättade hon allt. Men sen blev hon hemlighetsfull och kryptisk i exakt allt. Och hon blev en sån tönt! De blev plötsligt ”mamma och pappa” till sina hundar och katter och allt handlade om att hon var gravid. Hon blev skittråkig.
Hände mig också med min bästa vän. Men! Hon kom tillbaka! Vet inte hur gamla dina vänners barn är men i början är folk väldigt inne i det där livet och orkar inget annat. Min vän kom dock ur bubblan och blev intresserad av annat igen. Vi gör ju inte exakt samma saker nu men tänker att det kommer längre fram när barnet är ännu äldre (hon är snart 2 år).
Den allra första tiden måste man ju förstå att det är en enorm omställning, tar otroligt mycket tid och så hormoner och liknande på det men skulle tro att de flesta faktiskt ”kommer tillbaka” efter det, dvs vill fortsätta umgås.
Men allas liv utvecklad och förändras ju. Umgås man inte lika ofta så förändrad vänskapen och ibland tar den slut. Minns tex när jag pluggade, hur tjejgänget som man träffade i princip varje dag i skolan, umgicks varje helg, tränade ihop, fikade p vardagskvällarna, det var ju som en familj. Den typen av vänskap har man ju inte som vuxen, oavsett barn eller ej. Och om dina vänners barn nu är äldre men ändå inte kan umgås så har de kanske skaffat andra intressen och lever en annan typ av liv.
Om du anser att de är tråkiga så har du förmodligen skickat ut signaler att du tycker de är tråkiga. Har svårt att tro att folk BARA vill prata barn men att visa intresse för något stort som hänt i en väns liv, oavsett om det är barn, djur, nytt jobb, hus etc är ju en förutsättning för vänskap men såklart från båda håll. Men kanske de själva känner dig så tråkiga i ditt sällskap att de hellre låter bli att träffas? Skulle du vilja träffa någon som tycker att du är tråkig? Ingen vill väl känna sig som ett tidsfördriv?
Men jag skulle säga såhär: under livet så både kommer och går vänner, en del kan finnas kvar, MEN ibland är det helt enkelt situationen runtomkring som håller vänskapen tight, inte nödvändigtvis att man klickar så bra son personer. Försök hitta något gemensamt intresse med dina tidigare vänner att umgås kring, en och en eller i grupp. Ibland kan det också vara det bästa att bita i det surs äpplet och inse att vänskapen är över och lägga all energi på att träffa nya människor.
Riktig vänskap består, dvs om man har mkt gemensamt som personer, ställer upp för varann osv. En del verkar ju dock droppa vänner bara för att de inte är i samma livssituation som dem längre och ser vänner som utbytbara.
Jag tänker också att de finns de, som tex jag, som får en förlossningsdepression. Då är man inte sig själv och bär på mycket ångest och skuldkänslor. Man ska hantera hela situationen med ett barn och ett nytt liv samtidigt som ens inre är ett totalt kaos. Det tog mig ca 1 år för att bli mig själv igen och det var först då jag insåg att jag hade haft en depression. Jag fattade inte det för att jag hade ju ändå en fruktansvärd kärlek till mitt barn. Det jag vill säga med det är att många av mina vänner ansåg mig nog vara tråkig och personlighetsförändrad, vilket jag var. Mitt barn föddes även med ett ”fel” som har krävts många operationer vilket skapar en ständig oro inom mig. Nu är det många år sen och mina älskade vänner som jag har haft hela livet finns kvar, men vissa försvann. Jag vet att en tom tog bort mig på instagram för att jag hade blivit ”en sån jäkla tråkig morsa”. Det svider fortfarande.
Jag tillhör nog skaran av föräldrar som du och säkert flertalet av mina vänner tycker är ”den tråkiga”.
Jag ber om ursäkt för detta men vet du varför? Det är för att när jag blev mamma så blev också mitt liv förändrat. JAG och min man valde att skaffa och tillsammans tagit beslutet om att vårt ”tidigare liv” är satt på paus för våra barns skull. Jag vill inget hellre än att spendera tid med mina barn och det står jag för. Att jag prioriterar mina barn gör mig säkert till en tråkig människa i ett kompisperspektiv men den korta tiden när barnen är små går över så snabbt och jagedsen att behöva säga det men den dagen jag fick barn så hamnade mina vänner inte direkt högst upp på priolistan, inte heller den där förbannade egentiden som många föräldrar tjatar om. Herregud vad jag kräks på det ordet.. Jag hoppas du finner ett annat umgänge eller väntar ut dina vänner tills de fått prioritera det viktigaste i deras liv, nämligen deras barn!
Tack för mig!
(Vill bara inflika att alla mammor är inte såna här, vissa av oss älskar egentid och sina vänner)
Jag älskar också mina vänner men de är inte överst på min priolista. Förväntar mig inte är överst på deras heller ? men egentiden trodde jag man tog tillvara på innan man blev förälder ?
Man kan ha och behöva egentid även med barn, det betyder inte att man inte älskar eller prioriterar dem. Man måste ta hand om sig själv också.
Men har man en partner är detta oftast inte ett problem.
Mia,
Jag förstår precis vad du menar och det håller jag förstås med om. Jag gör också saker utan mina barn men det är just ordet ”Egentid” jag kräks på. I synnerhet när flera skriver det i samma mening som ”äntligen lämnat ungarna för egentid” alternativt ”äntligen sover ungarna så jag får min efterlängtade egentid”. Att föräldrar gör saker utan sina barn, absolut och inga problem. Det är ordet ? men det är min åsikt ?
Ok, förstår inte riktigt varför men men. Det är ju det det är, passande ord.
Oj. Blev du kränkt eller varför reagerade du så hårt på att ser finns de som tycker folk med barn är jättetråkiga?
Det, inte ser
Absolut inte ? beskrev mig själv som troligtvis den tråkiga och ville därför ge min bild av varför. Hade jag blivit kränkt hade jag inte tagit på mig rollen som den troligtvis ”tråkiga föräldern” eller? ?
Nä det var kanske jag som tyckte ”tack för mig” lät väldigt hårt bara, brukar skriva så själv när jag blir sur typ så tänkte på samma sätt när jag läste din kommentar?? sorry??
Aha ? brukar avsluta det mesta med ”tack för mig”. Aldrig tänkt på att det kan uppfattas på det sättet ??
Det är viktigt att även ge lite tid till sina vänner om man vill att de ska finnas där sen.. Även om barnen är högst på listan kan andra finnas på den!
Håller mer era kommentarer, absolut!
Vännerna är såklart viktiga och jag tror inte jag framfört någonstans att de inte finns med på min priolista. Däremot är de inte högst upp utan den platsen är vigd åt mina barn. jag önskar att alla föräldrar gjort samma prioritering.
Mina vänner är i förstådda i att mina barn kommer först och jag har också sagt att jag förstår att jag inte är högst upp på deras ”vännerlista”. Det är också helt okej för mig. Jag gjorde ett val när jag skaffade barn och mina vänner får också välja vad de vill. ?
Men så är det ju för de flesta med barn och det tror jag inte nån tycker är konstigt eller fel. Men det är ju inte riktigt det som det pratades om i tråden eller som du först verkade skriva. Man behöver inte ge upp tid med vänner.
Tråden handlade om att en person tycker att kompisar som blir föräldrar är tråkiga och jag gav min bild av vad jag anser om det. Vet inte riktigt vad i min kommentar som du inte tycker passar in. Du har också tolkat min text på ett sätt vilket får stå för dig. Har även förtydligat vad jag menar och mer än så kan jag inte göra ?
Kan absolut köpa det! Men hoppas också att du har varit tydlig med det till dina vänner. Dumt att förvänta sig att de finns kvar sen när du behöver dem när du inte fanns där för dem. Alla relationer behöver omvårdnad.
Exakt!
Håller med era kommentarer, absolut!
Vännerna är såklart viktiga och jag tror inte jag framfört någonstans att de inte finns med på min priolista. Däremot är de inte högst upp utan den platsen är vigd åt mina barn. jag önskar att alla föräldrar gjort samma prioritering.
Mina vänner är i förstådda i att mina barn kommer först och jag har också sagt att jag förstår att jag inte är högst upp på deras ”vännerlista”. Det är också helt okej för mig. Jag gjorde ett val när jag skaffade barn och mina vänner får också välja vad de vill. ?
Precis som jag också känner Liza! Varför ska vi skämmas över att vi helst vill leva det livet vi har valt ?
Eller hur! Jag förstår om någon utan barn kan uppfatta det som tråkigt men det är väl också för att den personen inte heller har barn och förstår fullt ut vad det innebär. Inget jag kräver förstås men tycker det känns lite ”hårt” på något sätt. Att jag är en tråkig människa pga att jag gjort val som inte den kompisen tycker om/förstår sig på.
Kom precis att tänka på en sak, som kanske har en naturlig förklaring men kan inte komma på vad det skulle vara?
Men tjejkompisar som skaffat barn tycker jag är skittråkiga och vi tappar allt som vi har haft gemensamt.
Killar däremot, fortfarande lika roliga? Känner ändå ett antal pappor och alla är fortfarande lika roliga som innan.
Papporna kanske inte tar lika mycket ansvar/jobb med barnen eller går inte upp i det lika mycket? Normen för mammor och pappor är ju olika. Så det kan vara positivt eller negativt… Man ska ju va engagerad i sina barn men inte behöva ge upp allt bara för det.
Nä det kan säkert vara så. Känner tre som är singelpappor, men resterande pappor jag känner har jag känt i flera flera år, före de fick barn. Alla är närvarande och delaktiga i sina barns liv, men mammorna har nog haft lite svårt att hålla kvar vid den de var innan men börjat ta tillbaka sitt liv ju äldre barnen blivit.
Håller verkligen med vilket är så sorgligt. De känns inte alls lika uppslukade av livet som förälder och kan konversera om andra grejer utan att det slutar med att man snackar blöjor.
Men men, man lär väl själv bli en sån tråkig mamma när (om) man får barn. <3
Nej det måste du inte, alla blir inte det.
Vägrar bli tråkig! Om pappan får ha sina intressen kvar ska fan jag också ha det.
Ja jag har också tänkt på detta!! Jag förstår inte allas lust att leka mamma pappa barn och stänga ute alla andra? Liksom att bara umgås inom kärnfamiljen tycker jag är lite stört? Jag har man och barn men bjuder alltid med singelvänner och andra familjer på utflykter och dylikt. Jag har många vänner som så fort de får man och barn blir så väldigt snåla med sig själva och sitt umgänge.
Känner igen mig. Jag har ”bytt sida” när vännerna umgås så åker jag eller jag och min man och umgås med deras karlar istället. Där slipper man hänga med ungar och lyssna på endast prat om barn.
Någon annan som slutat med lergigan och fått utsättningssymptom? Vilka isf?
Hur menar du slutat? Har du ätit dom varje dag jättelänge (flera månader/år)? Jag äter Lergigan ett par gånger inför varje mens då jag mår illa. Har aldrig känt någon slags utsättningssymptom.
De är ju så svaga? Kan nog inte ge utsättningssymptom ?
Jag brukade älska att titta på klipp på dygnbaggegalan, men tycker att det endast har blivit en sida där alla öppet ska håna personen på klippet :/ förstår inte hur alla som skriver så hårda ord inte reflekterar över det? Framförallt han som driver sidan..
Tycker ni sidan är samma som förut?
Jag tycker den är skitkul!! Brukar dock ej läsa kommentarerna.
Jag märker att jag har små små flugor i min lägenhet, de kan tex flyga förbi en när jag sitter i soffan eller är i badrummet. Har verkligen ingen aning om vart de kommer ifrån, har tittat ner i blomkrukorna men inte sett några där .. Någon som haft samma eller kan tipsa om vart jag ska leta för att hitta källan?
Häll ättika och kokande vatten i avloppet ett par gånger om dagen.
Kan dom komma från ventiler ovanpå fönstren? Som man kan öppna och stänga.
Om de kommer från blomkrukorna kan de vara supersvåra att få syn på, eftersom de inte vistas där. De lägger äggen bland rötterna. Det finns Nematoder bland annat på Plantagen, som man blandar med vatten och häller i blommorna. OM det är såna där blomflugeäckel alltså 🙂
Och köp sånt gult klistrigt flugpapper. Finns fyrkantiga ark att klippa till och t.ex. sätta vid fönstren eller små man kan sticka ner i krukorna.
Mal kanske.
Fyf*n har mal här hemma tror jag. Försöker få bort dem varje dag samt köpt sådan där tejp och rengjort varje skåp och lagt ut malkulor. Inget hjälper.
Är desperat. Måste jag ringa Anticimex???
Hade samma förra våren. Hade en ullmatta ihoprullad under sängen?.
Jag städade hela hemmet. Tak, allt. Kastade alla mattor o säng. Höll på i två veckor m burar o städ. Sedan försvann det. Fyfan. Antisomez sa att de skulle komma o sanera om mina årgärder inte hjälpte. Men det gjorde det till slut.
Men Gud ??? bor ganska stort, rörigt (ej pga mig) i en femma, omöjligt att frysa in alla textilier och värmen är ju på gång. Vad kommer Anticimex göra då? Kan man bo kvar hemma under tiden? Alltså paniken just nu.. Sambon bryr sig inte ett dugg vilket känns värst.
Jag gryste äv ner all textil som inte gick att tvätta i der sextio grader. En vecka frysning. Allt sanera plastade jag in ordentligt i sopsäckar o öppnade i te förn malen vr borta. Malen förökar dig o sätter sig på nya ställen hela tiden, så det gäller attha undanrensat, stä ga garderober man sanera skåp osv. Inte a handdukar framme. Stänga dörrar.
Fryste
Frös
Synonym till frös, eller vad menar du?
Samma här?! Vadå kan det vara mal?! Har nån enstaka liten fluga här å där!!
Malen flyger som små flygplan, snurrar inte runt som vanliga småflugor. Köp en malbur och ta bild på det som fastnar. Zooma in o jämför m bild på en mal. De är lite brunaktiga.
Jag tänkte inte såmkt på det föst eftersom det bara var någon då o då. Sedan blev jag misstänksam o letade efter härden. De gillar mörka utrymmen, ull, ffårskinn o lknande. Tänkte först lite som ts, att det kom från ngn växt.
Exakt. Bruna och flyger långsamt typ. Oftast högt. Kan klippa flera under dagen, men har märkt att de bara blir fler och fler? Ush.
Kläderna har klarat sig än sålänge förutom en ulltröja men alla fina kashmirplagg/ull lade jag in i plast direkt när jag anade mal (tips!).
Usch. Stackare. Det är hemskt.
Lyckades själv rädda mina fina kläder.
Annars får man dokumentera allt som förstörs, m bilder. Övergår set självrisken på hemförsäkringen får man ju ersättning. Men då måste de ha skador. Tror de ersätter om man måste lämna in större grejer som ullmatta till fryshus. Själv kastade jag allt i ren panik, så jag har fått köpa nytt själv.
Bor du i hyresrätt kontaktar du antisimex själv, så skickar de burar gratis, och sanerr gratis om det blir nödvändigt. Går på hyresvärdens försäkring.
Tror det finns bilder på olika skadedjur på Anticimex sida.
Sorgmygg, köp Nematoder och lägg i krukväxterna.
Det skulle kunna vara trips tyvärr. De ser ut ungefär som bananflugor när de är fullvuxna och kan då flyga mellan växterna. Kolla efter silvriga strimmor, bruna delar på blad eller glansiga svarta prickar på växterna (tripsens avföring).
Desperat, trött och ambivalent ammande mamma söker pepp. Har precis ammat min 7 månaders bebis till sömns efter att igår ha gjort ett tappert försök att inte göra det. Pappan vaggade och sövde om hela natten (gick bra länge det bara var de två) men så fort jag kommer nära blir hon helt hysterisk och vill amma (förståeligt). Jag vill försöka dra ner på nattamningen eftersom hon snuttar nätterna igenom och varannan timme dagtid. Hela mina kvällar går ut på att amma, jag börjar känna mig deprimerad. Det tär på mig att jag inte kan natta henne genom att tex vagga, det är bara bröstet som funkar. Det börjar dessutom kännas farligt att lämna en rörlig 7 månaders bebis i vår säng efter amning men jag måste ju eftersom hon endast somnar vid bröstet. Hon är helt ointresserad av mat (mätt av amning?) och jag är slutkörd, därför vill jag förändra situationen. Vände mig till BVC för stöd och fick rådet att försöka minska på nattamningen (för min egen skull samt för att hon ska vilja äta mer på dagarna). Men inser att jag inte har hjärta att neka henne bröstet när hon blir så hysteriskt ledsen. Jag har inget emot att amma henne till sömns om det vore så enkelt men tycker att det är jobbigt att hon fortfarande ammar SÅ ofta. Blir stressad, kommer det att förändras av sig själv eller måste vi kämpa på? Jag vill ha slutat amma helt till juli eftersom jag börjar jobba i augusti och då kan jag absolut inte vara levande napp på nätterna, har ett krävande jobb. Men kanske kommer det bara att lösa sig själv med tiden? När har ni som haft tutt-galna bebisar slutat nattamma? Har det liksom kommit naturligt (när isåfall) eller har ni fått kämpa med det? Hur isåfall? Hjälp en vilsen morsa, tack! Ah just det hon tar inte flaska och har aldrig gjort, isåfall hade jag nog fasat in ersättning vid det här laget. Så pass trött är jag. Men tyvärr är det ju inte möjligt just nu
Hej! Det låter jobbigt att du är så trött och slutkörd. Tycker du låter som en jättebra mamma till din bebis ❤️
Det kommer inte alltid att vara såhär, absolut inte. Vet hur det är… Det är svårt att fasa ut när maten ligger bredvid (Du själv?).
Ett tips kan vara att du sover i tex soffan eller extrarum om ni har, i några nätter. Så får andra föräldern ta barnet.
Har ni testat det?
KRAM
Tack för stödet! Ja, det var det vi testade igår och det funkade bra under natten. Men sen blev det morgon och då var jag tillbaka till att behöva söva med bröstet. Jag kan ju inte gömma mig för alltid ?. Så det kändes typ lönlöst att börja om ikväll. Vet inte om det är möjligt att fortsätta amma till sömns på dagen samtidigt som man drar ner på nattamningen…? Känns som att det kan bli förvirrande och inkonsekvent för bebisen och då orkar jag inte ta kampen.
Jo så kan du absolut göra. Jag ammade inget på natten utan bara på dagen. Sen ammade jag mindre och mindre på dagen! Förstår verkligen din frustration. Försök att andas och vara i nuet. Rätt var det är så sitter hon där framför dig, 5 år och ni har en diskussion tillsammans ? Då kommer detta bara att vara ett litet roligt och mysigt minne. Jag vill inte förminska dina känslor. Men med sömnbrist känns det mesta som ett berg att bestiga.
Försök se detta från ett utifrån perspektiv. Vad hade du sagt till dig själv?
?
Vadå levande napp? Napp är ju ett substitut för brösten och inte tvärtom.
Upplever dig lite väl kontrollerande och vill ha saker på ett ”visst sätt”. En del bebisar ammar ofta och vill ligga nära bröstet och snutta hela nätterna, det är så det kan se ut. Men det går över.
Jaja jag vet att bröstet är det naturliga och inte nappen, men du förstår nog vad jag menar? Dvs att hon snuttar på mig när många andra bebisar använder napp. Alla är olika men för mig börjar det nu bli ganska jobbigt. I början kändes det ok men nu har jag gett så mycket av mig själv att jag faktiskt börjar tappa orken. Ja, jag önskar nog att saker vore annorlunda så det stämmer nog att jag har en önskan om att kunna kontrollera situationen. Och jag är desperat nu för att jag känner mig trött och maktlös. Det jag undrar är väl mest om det är jag som är svag som inte orkar ta kampen, eller om det kan finnas något hopp i att det löser sig av sig själv innan jag börjar jobba…
Det är jobbigt när de vill snutta hela tiden, särskilt på natten. Det kommer att ge med sig. Förr eller senare kommer ni lyckas även på dagen!
Men herregud, det är jobbigt att amma konstant i sju månader och TS måste väl få tycka det utan att bli kallad ”kontrollerande”. Jag var helt slut efter åtta månaders nattamning och bestämde mig för att sluta tvärt, och det gick bättre än förväntat. Ett par nätters gnäll sedan sov hon sött natten igenom.
Tack för förståelse ❤️ Ammade du på dagtid då? Jag är rätt trygg med att hon kommer klara några nätter med pappan då hon somnar om bra med honom men undrar bara hur det blir när jag fortfarande ammar henne till sömns på dagtid. Det kanske inte funkar att kombinera, vet inte i vilken ände jag ska börja…
Ammade henne dagtid ytterligare en månad, alltså tills hon var nio månader. Hade egentligen tänkt att amma henne längre men hon är väldigt förtjust i mat så hon tappade intresset för amningen mer och mer.
Ganska taskig kommentar. Den kunde du ha skippat. Var inget fel med hennes inlägg och det är inte snällt att förminska hennes känslor.
Jag har tyvärr inga tips att ge men vill bara säga att min tjej var likadan. Hon är 1,5 i dag och ammar bara på mornarna. Ju mer riktig mat hon åt, desto lättare blev det, för då kunde vi trycka i henne massa mat sent på kvällen så sov hon bättre på nätterna sen. Alltså hon får typ lasagne 7-8 på kvällen ?? hoppas det blir bättre! ❤️ Men förstår dig helt, det är tufft alltså.
Jag har varit i samma sits så jag vet hur det känns. Var levande napp för min son och på nätterna var det öppen buffé. Man blir helt utvattnad som person till slut. Har inga råd att ge, det är nog så olika vad och hur man väljer att göra. Lita på din magkänsla vad som är bäst för dig och ditt barn ?
Det enda som fungerat för mina barn ( har 3 st) är att sluta tvärt. Jag har i samma veva ersatt bröstet med napp och snuttefilt samt välling på kvällen. ( Barnen har totalvägrat napp innan). Mitt tips till dig är att om du verkligen vill sluta var envis som en get! Tror mina barn protesterat max 2 dagar ( jobbigt nog ) sedan var tutten ett minne blott. Fungerar inte för alla men ville dela med mig utav min erfarenhet. Hoppas det går bra för dig⚘
Tror också på att sluta tvärt med nattamningen och vara konsekvent, jag ammade min tjej över ett år till efter att vi slutat med amning på natten så du behöver inte sluta helt om du inte vill. Däremot tror jag inte att du nödvändigtvis behöver sova i ett annat rum. Ta på dig en sportbh eller liknande och trösta ändå. Är jobbigt några nätter och sen blir det bättre, då får ju din tjej ha kvar tryggheten och trösten av dig ❤️ Min lilla tjej skrek i över två timmar första natten men sen blev det bättre för varje gång. Lycka till!
Blev livet som ni tänkt er?
Till stor del, ja. Hittills i alla fall. Ditt då?
Är latare än jag någonsin kunnat tro. 🙂 Snart 30 & varit snigel hela mitt liv & hyr en släktings hus för det är lite billigare, men ger mig inte privatlivet jag egentligen behöver. Borde ha flyttat till okänd ort direkt efter gymnasiet.
Snigel ❤
Vet inte. Det är inte klart än. Återkommer på dödsbädden.
?????
Hittills helt ok.
Kunde varit värre. ?
Ja om jag får till en date med Jared Leto så kan allt gammalt skit vara glömt. ??
Absolut inte alls som jag tänkt mig. Men bra ändå! Bara väldigt annorlunda 🙂
Nej tyvärr men mår ändå bra i mitt nya liv efter separation med barn
Ja ungefär. Jobbar i alla fall med det jag bestämde när jag var 14.
Är det du Bella?
Bella hade nog inte svarat ja på den frågan…
Inte ett dugg men är nöjd ändå! Trodde jag skulle leva som singel i lägenhet centralt i någon stad. I stället bor jag i hus på landet och är gift och bonusmamma på heltid. Skulle inte byta mot mitt tänkta liv för allt i världen.
Nej tyvärr men helt okej ändå. Om jag inte fokuserar på Hernhag ville att det skulle bli ?
Har aldrig haft någon riktig tanke om hur jag vill att livet ska bli, så jag vet inte. Vissa saker är jag nöjd med, andra inte.
Är inte den som direkt planerat ngt
Hahaha. Nej.
Inte ett dugg. Ligger i skilsmässa efter 15år ihop. Allt rasar. Jag har ingen framtid längre.
Varför ska ni skilja er?
Jodå, men det är en ny och annorlunda framtid. Du klarar den också!
❤️❤️❤️
Nästan. Helt ok iaf!
Nej, inte alls. Mår skit vid 52 års ålder av insikten. ?
Nej mycket bättre! Drömman, en utbildning jag trivs med och 2 fantastiska barn som äntligen kommit ur kolikperioden!
Både och. Som det är just nu ja, men hade inte tänkt mig vissa saker som hänt på vägen, främst att jag var i ett väldigt nedtryckande förhållande och att jag haft cancer.
Nej
Det blev bättre! Trodde att jag behövde leva ensam, alltid vara allvarsam och jobba hårt för att överleva. Växte upp med en missbrukande och personlighetsstörd pappa som terroriserade hela familjen. Idag 35 plus har jag mat i kylskåpet, ett fantastiskt jobb som jag älskar (blev sjuksköterska inom psykiatrin) och har en egen familj. De tuffa ungdomsåren med djupa depressioner är över och jag lever idag med en känsla av frid inombords. Jag vet idag att jag är stark och obrytbar och att mitt liv har en mening.
Detta svar gav mig ett hopp, sådde ett litet frö inom mig att det faktiskt kan bli till det bättre ❤️
Så glad för din skull Anonym, att du känner frid inombords ? en dag vill jag också nå dit. Kanske?
Baaam anordnar ett samtal på kvinnodagen med Kakan, Amie Bramme Sey och Tone Sekelius med temat ”Psykisk ohälsa bland unga tjejer” där de bland annat ska diskutera om vad för råd de hade velat ge sitt 14-åriga jag. Känner att något skaver med att Tone ska vara med och prata om just det temat. Hon har ju faktiskt aldrig (från samhällets synpunkt) setts eller behandlats som en ung tjej? När hon var 14 år trodde ju både hon själv och samhället att hon var en kille?
Tycker det förminskar tjejers existens och de specifika problem och situationer som bara tjejer kan uppleva. Gillar ej!
Antar att hon är med för att hon har en gen historia.. de har väl försökt få med lite personer som är olika med olika uppväxter
Finns ju tjejer med alla möjliga uppväxter… Killar hör helt enkelt inte hemma där.
Precis. Hon är tjej så inga problem 🙂
Men hon var inte tjej när hon var 14.
Inte utåt sett nej. Nu har inte jag hört hennes historia, men hon kanske redan då visste om att hon var trans?
Men även om hon visste att hon var trans då så så var hon en 14-årig kille i samhällets ögon. Så hon kan inte veta hur samhället behandlar tonårstjejer.
Temat var väl psykisk ohälsa?
Men hon vet hur samhället behandlar unga transtjejer, och det är väl ändå en vinkel värd att prata om?
Ja och att döma av det här kommentarsfältet så kan jag tänka mig att det är rätt tufft att va en 14-årig transtjej. Så känns som en viktig sak att prata om.
Men det finns fjortonåringar som behöver höra Tones historia. Bra tycker jag! Även om jag förstår hur du tänker.
Varför då? För att ytterligare normalisera könsdysfori istället för att få ungdomar att söka hjälp i tid så att de kan leva sina liv i de kroppar de föddes till. Förstår verkligen ingenting. Konstigt att vi inte hyllar kvinnnor som opererar ihjäl sig, men män som vill vara kvinnor och lemlästar sig själva är helt ok.
Det här är en intressant frågeställning tycker jag men det är svårt att ha den diskussionen då man anses vara transfob.
Varför är det okej att vilja korrigera kön men inte att korrigera storlek på bröst och rumpa tex?
För att könsidentitet handlar om just identitet, vem du ÄR som person innerst inne och när inte kroppen stämmer med detta och världen ser dig som någon annan än den du är så blir det en konflikt som gör att många mår väldigt väldigt dåligt. Tänk dig själv att du har motsatt kropp mot den du känner dig som. Allt blir fel. Att vilja operera sina bröst har inte med identitet på samma djupa plan att göra. Visst kan människor må dåligt över hur de ser ut, men det handlar inte om VEM du är på samma sätt. Hoppas jag förklarade någorlunda begripligt.
Precis, och vem du är rent könmässigt bestäms när man är ett foster, alltså är det hjärnan som vägrar inse att man faktiskt är född tjej/kille/människa. Det är alltså något som behöver behandlas psykiskt och jag hoppas att forskningen går framåt så att vi slutar se en normaliserande av något såpass radikalt som könsbyte
Nej. Han har aldrig varit tjej och kommer aldrig någonsin vara tjej/kvinna. Han inbillar sig att han är det vilket är helt okej men att känna sig som kvinna är inte samma sak som att faktiskt vara det.
Tack! Så länge han inte föddes med livmoder och vagina kan han aldrig bli kvinna, det är liksom en grundläggande naturlag.
Transfobin härinne är vidrig ?
Nej, han är inte tjej, varför spelar du så himla dum? Man kan inte bara välja sitt kön, snälla! Hur orkar vissa av er gå emot grundläggande biologi för att inte trampa någon på tårna?
Hur orkar du vara så fördömande. Gå och göm dig under din sten igen.
Jag är fördömande för att jag säger sanningen? Alltså ni som skriker t r ansfob så fort man säger att det finns två kön (med vissa undantagsfall, hermafrodit osv) vilket är en enkel naturlag, förnekar ni att jorden är runt också?
Utan att ha något företräde eller särskilt kunnande i transfrågan tänker jag bara…. Det kanske blir ett bra perspektiv? Hon hade kanske ändå tankar som är relevanta för frågeställningen. Vänta och se kanske…? Finns nog en bra baktanke.
Nuförtiden ska det alltid inkluderas någon transkvinna när det ska tjejsnackas. Det är bara att tugga i sig.
Jaha, så de ska tillåtas i damlag eller tävlingar för kvinnor också? Hur länge ska vi ignorera att de är födda män och har därmed bättre fysisk förmåga än oss kvinnor vilket är helt SJUKT att bortse från i sport?
https://www.aftonbladet.se/a/9vjrer
Längst ner på sidan finns fakta om hur idrotten ställer sig till transpersoner.
Men jag håller med dig, det är sjukt och det går inte att bortse från.
Hur vet du att hon trodde att hon var kille när hon var 14? Många som är trans vet länge att de egentligen tillhör det andra könet innan de vågar erkänna och berätta. Tänker att det är väl bra om hon är med och delar sina upplevelser, folk behöver verkligen mer kunskaper och hon kan säkert vara en förebild för andra i samma situation.
Men i samhällets ögon var hon kille när hon var 14. Även om hon kände sig som något annat så sågs och behandlades hon som en 14-årig kille.
Ja? Vet du hur svårt det är för många som är trans att komma ut? Tänker att hennes historia kan hjälpa andra på vägen kanske.
Men det är ju inte det samtalet ska handla om.
”Psykisk ohälsa bland unga tjejer”. Det är ju precis vad det handlar om.
De som är trans ska inte behöva komma ut, de ska få psykisk vård och hjälp av samhället med sin sjukdom. Vem hyllar schizofreni, bdd, paranoia, bipolaritet? Ingen. Får människor med BDD sina operationer betalda och hjälp att åtgärda de ”fel” de ser i sina utseenden? Nej, så varför ska könsdysfori ha särskild guldstatus och behandlas fysiskt istället för psykiskt?
Det är ingen psykisk sjukdom att vara transperson. Nästan så att jag vill anmäla denna kommentaren, men hoppas att du snart får lite mer kunskap om dessa ämnen så att du inte behöver skämma ut dig med din okunskap och fördomar fler gånger.
Det är det visst, det heter könsdysfori.
Vad spelar det för roll vad hen trodde? Han föddes med penis och bollar, alltså är han man, var man vid 14 och är fortfarande man oavsett vad han kallar sig.
Nej, hon är tjej oavsett vad du tycker.
Det är inte en fråga om tyckande. Faktum är att han är kille. Jag kommer aldrig någonsin att låtsas att män är kvinnor och kvinnor är män. Med det sagt har jag all respekt för ifall de känner sig som det andra könet. Men de kommer aldrig att bli det.
Nej det du uppvisar är allt annat än respekt. Du förstår tyvärr inte, och jag är rädd för att du inte ens vill försöka förstå.
Strålande argument, verkligen.
Det läskigaste i allt det här är att den som påstår att det finns två kön vilket är en fundamental sanning blir kallad för t r ansfob. Det är rent av farligt att hålla på så.
Vad spelar det för roll vad man tror? Man är vad man föddes som. Jag kan inte inbilla mig att jag är Angelina Jolie, och hade jag gjort det hade nog folk ifrågasatt min mentala hälsa. Men visst, transpersoner ska aldrig ifrågasättas.
Varför måste du ifrågasätta dem? Hur är det relevant för dig vad de väljer att göra med sina liv?
Det är relevant vad de kablar ut till världen. Influencers blir lynchade för att de har fillers i läpparna, men män som vill vara kvinnor hyllas för att de lemlästar sig själva och proppar sig med hormoner för att försöka bli något de aldrig kan bli. Det är helt sjukt alltså
Ingen ifrågasätter dem, det jag menar är att det inte går att välja kön, etnicitet, om man är människa eller djur eller whatever. Vissa saker föds man bara som och det är en helt absurd diskussion att påstå att det här är något man kan välja själv.
Inte för jag bryr mig om just det samtalet men den här frågan stör mig lite i debatten kring vem som ”får” kallas kvinna/man. En person som byter kön kan naturligtvis aldrig veta allt om att vara det nya könet eftersom de defacto precis bytt kön. De kanske har känt sig som ett annat kön men de har i samhällets ögon varit ett specifikt biologiskt kön.
Så transpersoner påstår att de ”vet allt” om att vara det nya könet? Har du verkligen hört någon transperson som har påstått det?
Snacka om att missa poängen med ungefär 400 mil….
Nej, du undviker bara frågan för att du inte vill försöka se saker ur andras perspektiv och lägger på dem dina åsikter utan att veta vad du pratar om.
Nu kommer jag få skit men jag undrar verkligen varför psykisk ohälsa hyllas nuförtiden? När Thoma s ”kom ut” hyllades han, han hyllades när han pratade om vilka operationer han vill göra osv. Vi hyllar alltså en man som är helt frisk, med en frisk manskropp, som uppenbarligen inte har en frisk hjärna, och som vill förstöra sig själv genom hormoner och operationer? Hur kan man inte förstå att det är hjärnan som inte hänger med kroppen och att det inte är kroppen det är fel på? Kroppen och könet skapades i mammas mage, hur kan man försöka lemlästa sig själv och påstå att det är friskt och något som ska hyllas och normaliseras? Jag kan inte förstå att miljontals kronor ska gå till hormonbehandlingar och operationer till personer som uppenbarligen behöver hjälp på helt andra sätt.. och att detta ska kablas ut och normaliseras när det uppenbarligen inte är det.
Tänk så här: om det handlar om neurobiologi är det ingenting som går att ”fixa”, utan det enda man kan göra för att må bättre är att förändra kroppen så att den överensstämmer med hur hjärnan uppfattar en. Bara för att det handlar om hjärnan och känslolivet betyder inte det att det kan behandlas psykologiskt. Jämför homosexualitet, det går inte att förändra genom psykologisk behandling, men sitter också i hjärnan och känslolivet.
Okej men det kan man säga om många störningar. Ta BDD till exempel, ska samhället hylla det och staten stå för alla operationer folk med BDD inbillar sig att de behöver för att vara ”perfekta”? Pedofili går heller inte att behandla, ska man då hylla det? Obs jag jämför ej könsdysfori med pedofili alls och jag förstår vilket helvete transpersoner måste gå igenom, jag ifrågasätter att det ska hyllas och opereras ”friskt” istället för att försöka få personen att leva med det faktum att hen faktiskt är man/kvinna och komma tillfreds med det. Sen att det ska skönhetsopereras med skattebetalarnas pengar är ännu sjukare, då ska väl vi riktiga kvinnor ha rätt till det med. Alltså det är så mycket som inte stämmer överens. Människor med ocd, paranoia, schizofreni får genom terapi lära sig att de har en störning och att det de ser/tänker/känner inte är det som är, så varför behandlas inte transpersoner på liknande sätt? Diskussionen blir absurd när vi ska börja ignorera att en han är en han och hon en hon.
Det handlar fortfarande om skillnad mellan psykologiska problem och neurobiologiska problem. BDD är inte ett neurobiologiskt problem. Sedan vet man förstås inte om transsexualitet är neurobiologisk eller inte, men mycket tyder ändå på det.
Sedan kan jag hålla med om att samhället kanske skulle börja utforska om psykologisk hjälp inriktad på acceptans skulle kunna vara hjälpsamt för en del människor med könsdysfori, men jag tror ändå att många blir bäst hjälpta av att få göra kroppsliga förändringar faktiskt.
De påstår ju att könet inte sitter i kroppen så varför måste de operera sig?
Nja, i kroppen sitter det ju eftersom även hjärnan är en del av kroppen, men könet sitter kanske inte specifikt i själva könsorganen.
Alexa, transtjej som nyligen gav ut en bok, sa det så bra. Hon tänker numera att den feminina bög hon var som ung kunde ha fått fortsätta finnas. “Var jag verkligen tvungen att operera mig? Kunde jag inte bara ha fortsatt vara en feminin kille, en tjejig kille, som gillade killar och bete sig och att klä sig feminint? Varför kan inte en kille bara få vara som en tjej utan att han för den skull måste BLI tjej?”
Mycket kloka ord av Alexa.
Du får ha det så bra där under stenen. Tjena hej!
Personen ställer relevanta frågor. Du hade kunnat förklara eller komma med argument istället för det du skrev.
KAN VI PRATA OM ATT Henrietta Fromholtz födde barn för TRE dagar sedan. Kom hem från BB IGÅR och sitter idag på Sturehof med ungen i högsta hugg för att ”mormor och morfar ville hänga”
Alltså vad fan? Hennes punani lär göra ont? Och vem drar fan ens ut med sin nyföding i pandemi och RS-tider? På fucking sturehof??
Vad är det för fel på dessa influencers?!?
Fast varför ska vi prata om det? Är det inte hennes ensak som hon orkar gå ut med sin nyfödda bebis? Inget någon behöver tycka något om egentligen.
Absolut hennes ensak. Men det är extremt jäkla oansvarigt! Och bevisar än en gång att många influencers skaffar bebisar som accessoarer
Vilket jävla sjukt namn den bruden har
Det är jäkla pondus i det ändå.
Har inte följt henne tidigare men var tvungen att gå in nu… Herregud? Får verkligen kunglighetsvibbar av alltihop. Att behöva klämma ut en unge och dagen efter se nypiffad och fräsch ut in public.
Angående fifiluren bryr jag mig inte. MEN har en kompis som är nyförlöst med. De träffar nya människor varenda jäkla dag ???
Gäller inte 4pers vid bordet på restaurang längre? De är iaf fler än 4..
Mins ses alltid hemma, så ingen aning? Äter aldrig ute heller?
Äh alltså alla nyförlösta mår inte skit med smärtande underliv. Det är ju högst individuellt hur man mår och hur kroppen återhämtat sig efter en förlossning. Jag var inte på Sturehof 3 dagar efter förlossning men hade inga problem att ta promenader, gå till affären etc. Sen såg jag väl ut som ett härke men det är en annan femma.
Gick på julbord med min 1-veckas bebis i RS-tider också. Gick fint det med. Man behöver inte sitta inlåst och vara rädd för omvärlden i månader efter bebisen kommit.
1 veckas bebis på julbord?
Japp
Men asssssså, dömer inte henne som person, men brukar inte folk vara asrädda för att deras små bebisar ens ska få en förkylning? Känns sjukt läskigt att mingla med en 3-dagars bebis på Sturehof under en brinnande pandemi….
Fejkpandemin menar du?
Hur tänker du nu?
HJÄLP mig! Har så jävla ont i ryggen, på vänster sida under skuldran. Antar att det är nån muskel i kläm. HUR kan jag (som ensam) få bort det? Har värmekudde, värmefilt, tagit alvedon och naproxen. Kan knappt röra mig ?
Har du en hård mindre boll?! Skönt att lägga mot en vägg eller golvet och trycka/massera.
Har själv haft ont där och vet hur illa det kan kännas!!
Nä har ingen boll ? Fan! Tack ändå ??
Rulla ihop två sockar till en boll och testa.
Varm dusch! Naproxen och försök stretcha i duschen. Kan lossna
Testat, hjälpte nada ??? Vågar inte ta i för mkt heller pga bor ensam ? Om nåt händer haha
Ta rådet med tennisbollen, då hittat du punkten som gör ont och kan massera. Testa även att dra in hakan, slappna av och upprepa, ge dig själv dubbelhaka. Var också noga med att liksom rulla axlarna tillbaka och sänka skulderbladen. Det du har är med allra största sannolikhet i en muskel som ligger under kanten på skulderbladen. Den bråkar lätt om man har dålig hållning i nacke och axlar.
Det känns typ längre ner/in? Åh fan att man inte kan skicka foton ?
Gör så fucking jävla ont ???
Varm vetekudde där det gör ont, ta värktabletter innan du går och lägger dig så du kan sova utan att vakna av smärta, kolla upp några övningar du kan göra… du kommer att må bättre nästa dag
Kolla på youtube efter övningar som kan hjälpa mot sån smärta.
Hade precis samma för nån månad sen. Gjorde lite övningar, varm vetekudde där det gjorde ont och tog värktabletter innan jag gick och la mig så jag kunde sova gott. Mådde mycket bättre nästa morgon.
Kan det vara en nerv. Har du tur har du det bara 3 till 4 dagar. Du kanske behöver en starkare tablett. Krya på dej.
HAHA läste detta sååå fel! ”Har du tur så har du 3-4 dagar kvar” ??
Jag testade en starkare, hjälpte inte än iaf. Behöver kanske en rejäl massage eller besöka ryggknäckare ?
Du går till vårdcentralen där du är listad och dår professionell hjälp istället för att anta att det är en muskel i kläm och fråga om råd i ett kommentarsfält. Inget illa menat, tänker bara att du riskerat att förvärra det ifall du testar dig fram baserat på tips här om det inte skulle vara en muskel i kläm.
Haha det lät bittert ? Men ja, du har rätt. Tack för omtanken ?
Äntligen vaccinerad med första sprutan, inga biverkningar medans nästan 100 andra medarbetare mått piss sista dygnet.
Vet ej om det stämmer men läste nånstans att om man haft covid reagerar man på
Första sprutan. Om man inte haft covid så reagerar man på andra sprutan
Spännande, hoppas det kommer undersökningar på vilka symptom de olika vaccinen gett, vilken arm man fått den i osv.
Jag har inte haft covid och reagerade på första. Min kollega har haft covid och reagerade inget på första :/
Kanske beror på vilket vaccin. Det sades ovanstående om Astra Z
Borde stämma på AZ och inte mRNA vaccinen.
Har du haft Covid har du antikroppar mot viruset. Med AZ-vaccinet kommer en liten del av viruset som inte kan orsaka någon sjukdom men som antikropparna känner igen. Immunförsvaret gör sitt jobb och agerar helt enkelt på virusetdelen. En följd av ett immunsvaret mot virusdelen kan tex vara ömhet, svullnad vid immunisionsstället eller feber.
Hade du inte haft Covid innan första sprutan har du heller inte ett immunförsvar som redan känner igen viruset. Däremot vid andra sprutan har immunförsvaret tränats upp (av första vaccinationen) och därför kan du då få reaktionen.
Hälsningar immunologen
Vore ju intressant om det stämde. Har så vitt jag vet inte haft corona iaf (och kommer inte få vaccinera mig än på länge).
Men jag minns att jag hörde att vi som reagerade kraftigt på svininfluensavaccinet hade förmodligen blivit väldigt sjuka av viruset om vi fick det. Har ingen aning om det stämmer dock.
Min man fick AZ och blev rejält dålig i ett dygn. Har inte haft covid. Men det såg väldigt olika ut i hans arbetsgrupp, skulle vara intressant att få veta mer kring varför vissa reagerar och andra inte.
Hur har kollegorna mått? Går biverkningarna efter vaccinet över efter ett dygn?
Kraftig feber och typ värsta värk och sjukdomskänsla under 6-8 timmar men först efter typ 10 timmar när sprutan gavs. Astra zenica
Fått båda doserna av Pfizer.
Haft Corona.
Reagerade inte på någon av doserna. Inte ens om i (vä) arm.
A walk in the park.
Öm* ?
Hur gör man med ett syskon vars partner är odräglig och otrevlig? Hen snäser och får ofta utbrott. Hen och mitt syskon har barn ihop som jag gärna vill träffa men står inte ut med människan.
Hahahaha gud att jag typ är orolig att du är min svägerska? :/ Rip det goda humöret sedan vår bebis föddes
Haha du behöver inte vara orolig! Min svägerska har varit otrevlig långt innan barnen föddes..
Hur orkar man ens vara otrevlig mot sina svärföräldrar utan anledning?
Haha jag tänkte samma. Sömnbrist gör mig tydligen till ett monster…
Ta upp det med ditt syskon och be hen prata med sin partner?
Hjälper tyvärr inte då mitt syskon tycker synd om sin partner och inte vill lägga sig i.
Oj, vilken mes.. Synd. Träffa bara syskonet och barnet?
Jag vill det men mitt syskon vill alltid att hens partner ska vara med på allt (partnern är kontrollerande) så jag vet inte om hen kommer gå med på det 🙁
Oj vad jobbigt och lite läskigt. Låter inte som en bra relation för ditt syskon ? Får hon gå nånstans med barnet själv då? Annars kan ju ditt syskon vägra låta henne göra det så får hon se om det är så kul. De ska få bestämma lika mkt.
Umgås med syskonbarnen själv utan ditt syskon och dennes partner.
Sen på bollen här men måste bara säga att jag har exakt samma situation med min bror och hans tjej! De ska alltid göra allt tillsammans, de sitter liksom ihop. Om min brorsa frågar: ”Vill du ha besök på söndag?” så innebär det alltid att hon är inkluderad. ALLTID. Har inte träffat min bror själv sen de blev ett par! En gång lyckades min mamma ordna en middag med oss syskon men då var hon tvungen att säga rakt ut: ”bara ni, utan respektive”, vilket inte mottogs positivt av min bror (hans tjej tog illa upp ?). Så tråkigt för jag och min sambo har alltid värnat om att behålla relationen till våra familjer utan att vi som par alltid måste hänga ihop. Även nu när vi har barn känns det viktigt att han ibland träffar sin familj utan mig och vice versa. Och nu ska de ha barn ihop… Känns riktigt tråkigt att han är så styrd av henne men jag vågar inte ta upp det nu med tanke på hur dåligt det mottogs bara den gång vi skulle äta middag utan henne… Särskilt nu när de väntar barn. Men jag hoppas bara att de ska ledsna på varandra och börja göra saker på egen hand också. Och att deras relation håller med ett barn i bilden.
Låter väldigt likt min situation. Så himla tråkigt 🙁 känns inte bra att ens syskon ska bli styrd av sin partner..
Nej det är jobbigt och väldigt känsligt att ta upp också känner jag. Han är väl typ ”förblindad” av kärlek. Men samtidigt är han ju en vuxen person som måste göra sina egna val. Jag tänker att en dag när de blir riktigt osams eller något kommer han inse att man inte kan bygga hela sitt liv på sin partner. Då kommer det bli en käftsmäll att allt ens emotionella kapital vilar hos den personen, tyvärr kanske det är det som krävs…
Missunnade både D och andra vänner.* Dags att sova, haha.
Vem är D?
Dogge doggelito
D-ni P-vlica
Har tänkt på Sandra Beijers drömdagbok på twitter. Är det någon annan som har liknande drömmar? Det känns så tillgjort…
Hon är författare, hon hittar såklart på.
Det är ju fejk såklart.
Jag! Och min syster. Behöver inte alls vara påhittat, låter inte så konstigt för mig som ör van liksom.
Jag tyckte också att det lät påhittat när jag läste hennes, men tyckte ändå det var en kul idé. Började föra egen drömdagbok på min egen twitter (där jag inte följer nån och har alltså noll följare, och därmed noll poäng i att hitta på nåt ”spännande”) och mina anteckningar låter precis lika påhittade. Exempel: ”drömde att innan kl. tio på morgonen var alla bilar barn, men efter tio blev de vuxna.”
Man måste ju dessutom skala ner hela drömmen till att få plats i ett tweet och då blir det liksom ännu mer att det låter som en kort liten påhittad historia.
Så jäääääääävla tråkiga. Vem är ens intresserad av någon annans drömmar?
Skittråkigt att lyssna på! Men svinkul att återberätta, tyvärr ?
Hennes är ju jätteroliga! Samma med andra som har roliga drömmar. Dör av min systers samt en kompis drömmar. Men det verkar inte va vanligt att folk har såna.
Hanapee… jag är nästan rädd för henne för att hon har sån sur och vresig attityd. Är jag ensam om att tycka det? Samtidigt är hon ju ofta väldigt väldigt rolig och point on.
Vadå sur och vresig? För att hon skrev om klimatet i social medier på stories idag?
Haha men va? Allt är ju med glimten i ögat, hon är asrolig.
Hon har ju varit less på pekpinnar och oombedda ”tips” i föräldraskapet vilket är helt förståeligt.
Haha va? Hon är ju skönast på nätet. Förgyller min dag varje dag.
Hon var rolig förr. Innan corona och barn. ??♀️
Japp, riktigt synd men hon har tappat *något* som hon hade innan. Saknar framförallt podden. 🙁
Det är fan ente sant asså
Får man verkligen spela musik från TV program som Anna Book gör, flera minuter från både TV 4 och SVT när artister sjunger?
Hur menar du? Var spelar hon musik?
På sin Instastory, från Talang och Carina Bergqvists program. Eller från andra TV program där hon samtidigt visar programmet, och skriver omdöme och tacktal till artisterna.
Många som gör. Kan inte se vad som är fel m det.
Behöver man inte betala stimpengar som på andra lokaler, du har väl inte rätt att spela andras musik offentligt.
Vet någon vad som har hänt med antonijas assistent Olivia?
Har ni några saker som ni hatar när folk skriver på internet? Mina två:
1. När folk kallar sina hundar/katter för ”barn”. Typ avslöjar en graviditet genom att skriva ”Charlie ska bli storebror!” med en bild på deras hund. Neeeeej någon måtta får det vara.
2. Nyblivna föräldrar som skriver: ”vad gjorde jag innan dig?” med bild på sitt barn. Hade ni inget liv innan ni fick barn eller? Jag vet exakt vad jag gjorde innan mitt barn kom (träffade vänner spontant, tränade, shoppade, gick långa promenader, drack vin, åt middagar ute, jobbade över för att det var mycket på jobbet etc) och jag saknar den tiden också. Sluta säg att ni inte visste vad ni gjorde innan barn eller så hade ni världens tråkigaste liv innan.
Jag håller med dig i allt!
1) Folk som hypear minsta lilla grej och höjer det till SKYARNA.
2) Ordet ”produkt” som influensers gärna överanvänder när de benämner tex läppstift, nagelfilar och typ dasspapper ?
3) Stör ihjäl mig på när mammor postar bilder på sin unge liggande på en matta följt av en siffra som ska beskriva hur gammal ungen har blivit. ”Lilla Tindra 1 månad idag! ?” följt av vissna blommor som ligger formade som en 1:a.
Haha nummer 3! Så jävla fult och töntigt. Överstageat.
Håller med om nummer 2, inte helt med nummer 1. Kallar min katt för min bebis, för hon är nästan som det. Men jag vet ju att hon inte ÄR en människobebis ?
Till 20.48 alltså..
Min katt heter bäbibs ??
Haha du skulle hata mig. Varje gång någon säger att min chihuahua är en ”fin hund” eller liknande så svarar jag att han faktiskt är en människa. Har även en ring där det står ”MOM” eftersom jag är hundmamma ?
Juste, har även en tatuering med min hunds namn!
Varför säger du att han är en människa?
För att han är det?
Kanske Är något speciellt för chihuahuor det där? Vet att Bianca tyckte att Dino var en människa. Jag kände att min förra chi var mänsklig och till och med kändes som mitt DNA. sjukt jag vet haha. Kände inte alls så med min nästa chi så jag har tänkt att det är karmatiskt. Man hör ihop så starkt liksom. Soul mates.
Yayanaomi. Känner att något skaver, hon är mitt guilty pleasure… följer inte men kikar in så och då. Så ohyggligt gulligull.
Ja det är något som inte går att sätta fingret på. Kanske bara för att det inte är äkta? Inte genuint utan verkar påklistrat
Jag tycker hon verkar genuin och jätte gullig. Gick förbi henne och hennes familj på ett köpcentrum en gång och de höll i hand allihopa och så såg harmoniska ut ?
Jamen då så! ????
Eller inte
D verkar vara en fin vän.
Någon som tagit bort ytliga blodkärl/röda partier i ansiktet med ipl?
Yes! Inga konstigheter gick snabbt och smärtfritt. Tips som jag fick innan var att använda bedövningssalva vilket gjorde att jag kände noll. Tre år senare och jag ör fortfarande nöjd utan att blodkärlet kommit tillbaka. Frågar mig själv ofta varför jag inte tog bort det tidigare.. ?
Fick känslan av att hon varit inne och läst här tidigare idag när det spekulerades i att hon skulle vara missunnsam så hoppas inte att hon kände sig ”tvingad” att bevisa för andra att så inte är fallet. (Tycker inte att de ska behöva bekymra sig för sånt i den situation de befinner sig i) Men det var i övrigt fint skrivet!
Ah, förstår hur du menar. Hoppas inte heller att hon känner sig pressad på något sätt. Visste ej att det diskuterats här tidigare. Usch, lider verkligen med dom så himla mycket. Vilken sorg.
Alltså detta kring Deniz ? Har engagerat mig sedan november och är ledsen, fast jag inte kände karln. Vad tror ni hände?
Vad vi tror spelar mindre roll, vad som faktiskt har hänt spelar större roll. Men tyvärr är det ingen som verkar veta det, så då kanske vi inte ska spekulera.
Rekryterad till främmande makt kanske?
Men kroppen som hittades – det var inte han?
Svar på DNA-provet har inte kommit ännu.
De nämnde den undre världen nyligen.
Blir ledsen för hela hans familj över de elaka vidriga kommentarerna på Flashback. Får hoppas att det får ett slut snart så anhöriga får svar. Jag tycker dock att personen som hittade kroppen är riktigt skum. Han hittade en död människa ute och MAILADE polisen istället för att ringa?? Wtf
Även här inne har det diskuterats kring hur ”coolt” det vore om han dött på ett visst sätt osv. Fruktansvärt okänsligt.
Jag reagerade också på det! Men han som hittade kroppen är enligt artikeln jag läste ganska ny i Sverige och kände kanske inte till 112? Eller så blev han väldigt chockad och agerade märkligt.
Jag har samma, så otroligt ledsen fast man inte känner honom alls!
Hoppas han lever och blivit kidnappad av nån hemlig grupp.. men har svårt att tro att han skulle ha avslutat sitt liv själv med flit med hans bakgrund, eller ja, man vet ju inte vad han varit med om via jobbet men där är ju massa psyktest osv..
Legosoldat. Frivilligt försvinnande. Tjänar multum. Tror jag.
Känns väldigt fult att sitta och spekulera i vad som har hänt honom faktiskt. Var är medmänskligheten?
Tänk på hans familj.
Har dom spelat in ”dj Trexx” i en riktig kyrka? Får man liksom bete sig hur som helst i kyrkan, eller är det en avkristnad lokal? Eller är det chill och man får vara halvnaken och tramsa i vanliga kyrkor också?
2021.
Så synd att kristendomens arv inte är lika respekterat av utomstående. Kyrkor är heliga men många kristna säljer sina traditioner för ”modernisering” av tron. Tycker att man får tro på vad man vill men om man tror att Gud beordrat något då kan inte vem som helst kalla det ”omodernt” och ändra på Guds ord. Hoppas folk får tillbaka vettet och låter kyrkan vara.
Svenska Kyrkan gör allt för att böja sig åt alla håll, krumbukta och lägga sig platt för att verka så openminded och liberal som möjligt. Snälla, kom till oss, vi har ingen heder kvar, gör vad ni vill så länge ni betalar kyrkoavgiften.
Är det svårt att få ångestdämpande/ lugnande utskrivet för flygrädsla? Eller finns det något receptfritt?
Jag ska inte ut och resa men ska flytta till min kille som bor i ett annat land 🙂
Läkare är omöjliga med medicin så tröttsamt men om du förklarar situationen borde du kunna få något. Attarax till exempel.
Atarax gör dig på sin höjd sömning (och hjälper mot klåda). Hjälper nada mot ångest. Men ja, svårt att få ångestdämpande (benzo) utskrivet.
Oooch gör dig bakis dagen efter som fan ? Atarax alltså
Jag äter attarax mot min ångest och det funkar bra. Man är olika.
Det finns receptfria mot lindrig oro på apoteket. Oklart hur mycket de hjälper dock.
hur känns det egentligen att föda barn? hur ont gör det liksom eller framför allt var gör det ont haha? är det främst i magen eller är det mer i den nedre regionen så att säga? de flesta man frågar säger oftast bara typ ”aa det gör ont”, det tycks aldrig vara någon som kan förklara ordentligt egentligen för oss som aldrig fött! kan någon försöka? ?
Värkarna upplevde jag som kraftig mensvärk, eller som om ett hårt bälte drogs åt runt magen. När ungen skulle ut var det ett tryck nedåt och en stark brännande smärta, men den gick över så fort huvudet var ute.
Det är olika för olika individer. En del känner mest i magen, andra ryggen och långt ner i benen. Sedan kan det också variera under olika stadier i förlossningen. Värkarbete känns på ett sätt, krystvärkar på ett annat. För mig har det varit som vågor där livmodern drar ihop så hårt man kan tänka sig att en muskel kan spännas och sedan slappnar livmodern av tills det är dags för nästa våg. Jag brukar likna det vid känslan man får av marklyft, dvs hela kroppen spänns (men värkar gör mer ont än marklyft, det är liksom både kraft och smärta, marklyft är bara kraft). Krystvärkarna känns som ett tryck nedåt och man kan ofrivilligt dras framåt som en fällkniv typ.
Någon förklarade det som att bajsa ut en kokosnöt
Nejmen men alltså smärtan!!! Jag födde i somras, första barnet. Visst att man var beredd på att det skulle göra ooont, men jag blev på riktigt förbannad då jag upplevde det som att ALLA romantiserat det och som du säger, inte varit riktigt ärlig med hur det känns. Fy i helvete vad ont det gjorde, Värsta jag gjort. Kändes som att pressa ut en vattenmelon samtidigt som fiffi exploderade av trycket (Sprack andra graden). Epidural var förövrigt bästa grejen och lustgasen gav mig 0 nöje och liiite smärtlindring.
Tänk dig mensvärk x 10000
Det värsta var inte smärtan, det värsta är det otroligt kraftiga trycket nedåt i skedet när barnet ska ut.
Låter som min mensvärk ? (Livet med endo ?)
Eh nej…… (mvh har både endo och fött barn X3)
Jaja vi vet endo gör ont
Mjaa, helt beroende på, första barnet var det inte så farligt, var hemma tills 7 cm öppen och sedan epidural på sjukhus och ungen ut efter 1.5h. Andra barnet var en annan historia. Gjorde du i helsikes sjukt och sa direkt efter att aldrig mer. Hon åkte upp och ner och det gjorde så ont och brände och sved. Barnmorskan sa att jag skulle vara tystare och inte svära. Mmm. Det hjälpte inte.
Men gud varför. Man måste väl få svära efter eget behag när man trycker ut en jnge ur f*ttan? ?
Kändes som att bli torterad i några timmar eller att bli överkörd av en lastbil. Och ja, jag var inställd på att det skulle göra skitont..Men inte sådär.
Exakt…Herregud var allt jag kunde tänka. Tror att världens mest religionshatande ateist typ blir troende under förlossningen. G-U-D vilken smärta. Blir seriöst hellre överkörd av en buss än att genomlida en till förlossning.
Kan sitta och gråta när jag tänker tillbaka på den dagen dottern kom och då har det ändå gått år och dagar.
Så konstigt att det kan va såå olika? En del säger sånt här och andra att ”så farlgig var det inte, helt hanterbart”. ??♀️
I feeel you, är chockad ännu. Det var någonting som jag inte kunde förbereda mig på..Något utomjordiskt nästan. Haha.
Där och då vill man ju dö i princip.
Att ens mamma sagt ”visst är det starka krafter i omlopp, men jag skulle inte beskriva det som smärta precis”. Hahah. Va fasen.
Kram till dig (:
Värkar som extrem mensvärk som kommer i kramper, kommer och går liksom, i mage och rygg. Man får lite rast mellan varje men vet också att nästa värk blir värre. När ungen ska ut så tänk dig att du är riktigt förstoppad, och så kommer som kramper och du måste pressa ut det här jättestora.
Det är högst personligt men för mig:
Förvärkar i 3 dagar. I början var 20 min och dag 3 fick jag värkar ca 18 gånger/ timme. Det gjorde så ont så att jag fick ångest. Så ont att gråt inte ens kom ut. Fick sovdos för att jag typ bönade och bad på förlossningen.
Värkarna blev värre. Blev igångsatt. Först var det ”bara” samma värkar men kraftigare och tätare. Fick inte epidural och lustgas hjälpte inte ett jäkla dugg.
Sen fick jag värkstinulerande. Känns som att höftbenen glider isär. Smärtar ned till själen. Det gör så ont att man nästan vill dö. Ville typ slänga mig från sängen men blev stoppad av mannen och en sköterska. Bönade och bad om epidural. När jag till sist fick epidural då kunde jag inte ens sitta still de minuterna epiduralen skulle administreras. Det gjorde så ont så att jag bad om Guds nåd, ville att Han skulle ta mitt liv.
Sen började smärtlindringen och jag fick nytt liv. Det var som om jag levt två liv, ett innan och ett efter epiduralen. Men efter 20 min började trycket. Åhhhh…det jävla trycket. Känns lite som en glödande bowlingboll i bäckenet. Den vill ut och förstör höftbenen på vägen. Mannen fick trycka ihop mina höfter annars gjorde det för ont.
Sedan kom krytvärken. Visst gjorde de ont men det var också SÅ SKÖNT att krysta. Som att bajsa ut en vattenmelon men efter varje krystarbete så känns det som om en bit kommit ut. En lättnad typ.
Nästa barn blir kejsarsnitt!
LÄGG AV! Varför hamnar alla mina kommentarer i modd? Blir SÅ trött!! Jag skrev inte ens något konstigt!!! Vem styr detta?
Varför i hela fridens namn har de valt JULIA som bachelorette? Kunde de inte valt en ”vanlig” söt tjej – istället för henne. Blir så upprörd av detta. ”En vanlig tjej från Lerum” NEJ en b i m b o som älskar LA och uppmärksamhet ?
Haha detta ? Håller med ovan om att det känns som att det romantiseras! Att trycka ut/ner ungen. Fy FAN. Det är min åsikt. Då har jag ändå hög smärttröskel. Jag hade dock INGEN smärtlindring med mina två barn förutom lustgas. Men 2:an som jag födde i April – FY FAN! Hon låg iofs i vidöppen bjudning vilket KAN ha påverkat det hela. Men den brännande känslan gång på gång på gång utan att någon hände – som magsjuka gånger tusen OCH som eld i underlivet samtidigt. Fy tusan ?
Det är en smärta som är svår att förklara. För min del har jag tappat både tid och rum i smärtarbetet. Det var nån artikel för ett tag sen i illustrerad vetenskap där man mätte smärtstyrka. Förlossning låg i topp före skottskador och liknande. Men smärtan är genomlidlig men knappt hanterbar? Men som sagt man får oftast lite tid mellan värkarna till återhämtning då det inte gör konstant ont. Men när ungens huvud ska ut.. Tror det kallas för ”burning ring of hell”… Ja det känns precis som underlivet bränns med öppen låga. Har fött mina utan bedövning.
Sorry om det verkar hemskt, det är det stundtals men man glömmer smärtan så fort man ser resultatet. Det är värt mödan?
Tips att följa asabea på insta! Grym! Svarar på mycket frågor och delar ofiltrerat material vid förlossningar. För en förstföderska så är det hett tips
Så ont som det gjorde när jag födde barn har jag i princip vid varje mensvärk. Fick en chock när jag insåg att att jag typ upplevt en förlossning varenda månad sen start. Har kräkts, svimmat och lidit… men nej allt ser så bra ut. Det är inga fel på mig.
Ska försöka beskriva…
I början kändes det som kraftig mensvärk
X 10 som kom i kramper typ varannan minut. Efter några timmar blev det så intensivt och smärtsamt att jag liksom försvann in i smärtan. Det var fruktansvärt. Försökte visa min man och personalen hur ont det gjorde, men kändes som ingen hörde. I efterhand har jag fått veta att jag knappt gav ett ljud ifrån mig utan uppfattades som att jag ”hanterade” värkarna bra.
Jag trodde många gånger att jag faktiskt skulle dö.
Jag fattade inte hur jag skulle överleva flera timmar till av den smärtan.
När barnet var på g ut var det så in i helvete skönt att få trycka på. Gjorde inte lika ont då. När han var ute försvann all smärta för mig. Var så jävla skönt…
Hoppas du inte blir avskräckt. Längtar sjukt nog tills jag får göra om det ?!
Har fött två helt utan smärtlindring, gjorde sjukt ont, känns som att bajsa ut en stor melon. Men smärtan är ofarlig det gör att det känns lättare.
Ofarlig? Säg det till alla som lever med fruktansvärda men efter förlossningsskador.
tack för alla svar! men känns lite som alla svarade precis som jag skrev i frågan, olika former av att det gör ont… var mest intresserat av att få reda på VAD det är som gör ont för oss som aldrig fött och inte vet. men för att sammanfatta så verkar det som att svaret är att det känns som
kraftig mensvärk i magen samt en brännande känsla i underlivet när barnet kommer ut?
För mig var smärtan i magen (som strålade ner mot ljumskar och lår), i ryggen (långt ned vid svanken mot rumpan). Sedan såklart svidande brännande smärtan du vet var, när huvudet kommer ut. Bättre än så kan iaf inte jag förklara..Förstår att du undrar, för det känns ju lite diffust hela grejen.
Och du frågade om just vad som gör ont.. det är väl processen att en människa ska komma ur ens kropp och allt vad det innebär.
jaa det är nog sjukt svårt att beskriva för någon som inte upplevt det verkar det som men tack iallafall ?
Anna Hibbs verkar äntligen visa upp sin pojkvän (story på insta) Någon som känner igen honom? Han ser rätt hunkig ut, är han svensk eller amerikan?
Kan du ställa denna fråga 10 gånger till eller är det så att du är denna ”Anna Hibbs””?
Förlåt att man är nyfiken på en av dom gamla originalbloggarna, trodde ändå att det här var bloggbevakning.
Vart skulle ni helst vilja bo om ni inte bodde där ni bor idag?
Göteborg.
I USA någonstans.
Byron Bay, Australien. My happy place!
Eller Hawaii.
Brighton, Gran Canaria eller Teneriffa.
Galway
Vancouver
Reykjavik ❤️
Åh ja! Island ❤️❤️❤️
Bor idag i Sthlm, men vill gärna bo längre norr ut. Luleå kanske..
Guayaquil
Typ Kenya.
Skulle vilja bo på Azorerna sommarhalvåret, min favoritplats.
I byn Betws-y-Coed i norra Wales. Jag skulle vilja bo där istället för Sverige.
Singapore
I varenda duell åkte den ut som jag ville skulle vidare. Nu undrar jag om det var mitt fel på något sätt.
Alla jag ville att skulle gå vidare kom vidare , så vem vet! ??♀️
Haha, då har du turen med dig.
Få se vad som händer i finalen.
Hade hellre sett Eworna i final, men hon blev så glad att gå vidare ?
Och robottjejen behövde ju inte heller gå vidare. Vem bestämde den kostymen?
Haha fattar ingenting.. mellon? ?
Haha, ja menade mellon.
Tusse är nog min favorit i finalen. Stackarn kommer kanske sist då pga mig.
Vad hade ni gjort om ni hittade en död kropp utomhus? Ringt polisen, mailat eller ingenting? Killen som häromdagen hittade en död kropp i Tyresta nationalpark mailade polisen, alltså han ringde inte. Jag tycker det här är helt sjukt beteende och förstår inte hur man tänker när man hittar någon död och mailar polisen och väntar på svar i flera dagar. Jag tror såklart inte han är skyldig men undrar hur ni hade reagerat.
Nej vad sjukt. Jag hade givetvis ringt 11414, jag hade inte mejlat.
Varför 11414 och inte 112?
För att det inte är en livshotande situation.
Men ett misstänkt mord och då behöver polisen komma till platsen snarast möjligt. Det sker genom att ringa 112, inte 11414.
Men nej, inte som ligger i en grotta. Då har man ju antingen självdött där eller blivit placerad där om man blivit mördad, dvs man har varit död ett tag. Gör ingen skillnad om polisen kommer om en-två timmar eller på stört.
Och personen som hittade förstod ju också att personen varit död ett tag, annars hade han säkert ringt.
Fast det avgör inte du som privatperson, det avgör polisen. Du sköter inte deras prioriteringslista och vet absolut inte om personen självdött, blivit placerad där vid ett mord eller begått självmord. Låt polisen avgöra det.
Jag vill ju tro att jag hade ringt polisen direkt, men samtidigt kanske det var så han reagerade bara. Han väntade väl dessutom inte i flera dagar utan i en dag innan han gick in på polisstationen??
Han mejlade polisen på lördag och gick till polisstationen på måndag. Har ringde inte alls till polisen, mejlade bara och sen besökte dom på måndag.
Hade fått panik och sprungit livrädd från platsen. Därefter ringt polisen så fort man kommit till en safe zone
Hahaha jag tänkte exakt samma. SJÄLVKLART ringer man. Men men, bra att han hörde av sig till slut ?
Man ska ringa 112.
Jag skulle ringt med SOS alarms app som ger dom exakt GPS-position då man
ringer via den i sin telefon.
Om jag känner mig själv rätt så hade jag ringt polisen på en gång. Jag har tidigare agerat väldigt snabbt på ”udda”/ obehagliga situationer. Man vet dock inte hur alla människor agerar under chock, ibland gör man väldigt konstiga saker och tar tvivelaktiga beslut.
Killen som hittade kroppen var nyinflyttad till Sverige. Jag gissar att han inte visste riktigt hur han skulle gå tillväga, det är inte så lätt när man inte kan språket och vet hur det fungerar. Dessutom- jag är själv så osäker på när jag kan ringa 112, man vet liksom att det ju bara är för nödsituationer och med en uppenbart död kropp är det ju inte NÖD. Så tycker vi ska cut him some slack, jag hade nog inte vetat hur jag skulle göra om jag befann mig i ett helt nytt land!
Det är väl en nödsituation. Det kan vara ett mord och då behöver ju polisen komma så fort som möjligt, ingen vet ju hur lång eller kort tid kroppen legat där.
Så om du hade befunnit dig i ett helt nytt land så hade du kommit på idén att maila polisen när du hittar en död människa?
”cut him some slack”
Samma på svenska, tack. Det känns så onödigt att slänga in enstaka meningar på engelska i texten som annars är på svenska. Utarma inte det svenska språket!
?
Jag trir inte det finns nåt land där standarden är att MEJLA till polisen när man påträffar en död kropp. Man ringer ju.
*tror
Någon som har lyssnat på Framgångspodden där Joakim Lundell är gäst? Han säger att han har läst så mycket psykologi att han nu inte kan gå till en psykolog utan att börja analysera psykologen, och att det blir ombytta roller. Efter Joz så har han läst arbetsrätt och något mer jag inte minns nu. Och nu läser han allt han kan om aktier och investeringar. Han har samtidigt köpt hus och fått två barn samt spelat in diverse tv-program och YouTube-videos. Hur hinner karln med allt? Jag har ett barn och hann knappt städa när hon var liten… ?
Han överdriver ju såklart.
Är han läskunnig?!
Hjälp mig snälla!
Saknar att gå ut, på klubb, att dansa som en tokig. Kan ni dela er bästa låt med mig? Den där låten som ni helt enkelt inte kan hjälpa det – enda ni kan göra är att dansa.
Jag ska göra en spellista och köra klubb för mig själv och diverse ofrivilliga barn här hemma.
Alltså typ ”gammal” hederlig r&b hits kan man inte sitta still till, typ destinys Child tex haha. Annars är ”Unforgettable” med french Montana eller Djadja med aya nakamura är en dängor som jag alltid får feeling till.
Okej kanske inte klubb, men jag kan inte låta bli att dansa. Får sommarvibbar och drömmer mig bort till en uteservering, goda drinkar, solblekt hår och sommarfräknar.
Jamrock land – alfons, youland
Känner ni också att ni är som olika personer beroende på humör? Halva dagen kan jag känna mig superenergisk och söka det där chefsjobbet, boka träff med kompisar, signa upp mig på en kurs. Kort senare känner jag mig lugn och bekväm och vill inte lämna hemmet, vill absolut inte ha en chefsroll utan snarare sadla om till att bli trädgårdsmästare.
Frågan är vem av dessa som egentligen är jag? Vad vill jag egentligen? Hur vet man
Jag ??♀️
Ni som inte pruttar inför er partner av princip, hur gör ni? Går ni iväg varje gång ni känner att nåt är på gång och smyger ut den eller håller ni er hela tiden? Får ni inte ont i magen?
Det är helt sjukt, men jag är 25 år och har aldrig pruttat. Hände väl säkert när man var liten eller nu i sömnen, men sen den åldern man har minne har det inte hänt. Har aldrig spytt heller. Så kan tyvärr inte svara på din fråga, men har iofs alltid ont i magen också ??♀️
Oj, vad du ljuger nu.
Hen behöver inte ljuga. Jag är också väldigt opruttig. Har typ aldrig gasig mage och pruttar typ aldrig.
”typ aldrig”
Vaafaaaan säger du? Har du aldrig pruttat? Det är ju helt sinnes! ? inte varit såhär chockad sen min kompis sa att hon bara bajsade en gång i veckan. Intressant dock, aldrig hört om tidigare. Ditt sommarprat hade man ju lätt lyssnat på- Ett liv utan pruttar.
Jag lovar att du fiser i sömnen.
Stackars tarmen måste hålla en jävla låda om nätterna tänker jag ?
Jag är inte heller så pruttig då det oftast bara kommer en om dagen men det där tar ju priset! Men vi pruttar nog båda två i sömnen, i alla fall ibland. ?
Pruttar när han går på toa eller hämtar ett glas vatten eller något. Eller så går jag själv in på toan om jag inte kan vänta. Om det är en kväll när jag är väldigt gasig så lägger jag mig med min dator i rummet där han inte är (sovrummet/vardagsrummet) så att jag kan släppa FRITT så att säga
Men om de kommer med täta intervaller, blir det inte en faslig massa springande då? Orkar man resa sig upp och gå iväg varje gång det kommer något?
Förstår om man har sämre mage en dag att man drar sig undan lite som du skriver i ett annat rum men vad händer om ni ligger och tittar på film tillsammans eller något? Man kan ju inte vara avbryta den aktiviteten och lägga sig själv i ett annat rum?
Är det bara ljudet du inte vill dela med dig av? För fiser du när han hämtar ett glas vatten lär väl lukten finnas kvar när han är tillbaka..?
Jag är en väldig fisig person men fiser inte framför min partner.
Fiser alltid en massa när jag går på toa samt när jag går in i annat rum fiser jag rätt ofta. Gör mig inte jättemycket om han hör men tycker att det är en romantikdödare att lägga fjärtar ihop i soffan.
Vad är skillnaden i att han hör pruttarna på några meters avstånd vs på nära håll i soffan? Förutom risk för lukt dvs. Är inte ronantikdödaren just ATT man är vanlig dödlig och pruttar, inte vart man gör det?
Får du inte ont i magen av att schemalägga pruttandet till när du är på toa eller går in i ett annat rum? Det funkar inte alls för mig trots att jag är väldigt lite gasig. Nästan som att kroppen blir spänd inombords av att vara med någon så det bildas mer gas av det, men som inte pockar på att vilja komma ut utan det ligger nånstans djupt inne och spänner, och magontet kommer på några timmar. När jag är själv är jag så ogasig att det är otroligt.
Ja alltså jag försöker väl ibland att inte trycka på så drt blir en brakare utan en tystare. Tycker det är väldigt stor skillnad på att höra någon fisa inne på toa än att personen gör det bredvid en i soffan. Både för lukten och det visuella.
Nej jag får inte särskilt ont i magen
Asså det här är mitt liv. Jag är alltid gasig typ men behöver oftast trycka för att de ska komma ut. Det är inte så att jag bara fiser på jobbet heller, utan brukar göra drt på toa även där.
Men fiser minst 30 fisar om dagen.
Förut rökte jag och då passade jag alltid på när jag va ute och rökte.
Vad har ni för fördomar om läsarna på den här bloggen? Vem ser ni framför er när ni tänker på den typiska bloggbevakningsläsaren?
Typiska läsaren är woke vänster alternativt SD wt. Spyr på bägge
Vegan som bor på Södermalm eller Majorna alternativt annat hipster område, avgudar Greta och är feminist, dock inte radikal utan mer liberalfeminist. Blir förskräckt av åsikter till höger om C/MP.
Oj då. Jag tycker det känns väldigt mycket småstadsmamma utan högre utbildning och med sd-sympatier över många som kommenterar.
Bittra kärringar från alla klasser.
Haha, alla utom du?
Jag tror att det är alla möjliga slags människor. Mest kvinnor och tjejer, vilket märks inte minst under öppet spår.
Jag frågar mig själv ofta vad jag gör här då jag inte ens har sociala medier eller någonsin följt en influenser. Jag landar i att jag tycker att det är intressant med variationen på människor. Jag är själv vänster och har ju förstått att det finns ett enormt hat mot vänstern här inne. Pk och snöflinga är två ord som ofta förekommer när man pratar om vänstern på ett nedvärderande sätt, även om jag själv har svårt att dra kopplingen. Vänsterbliven är ett annat ofta förekommande ord i kommentarerna.
Jag tror att den ibland/ofta otrevliga och inte sällan vidriga stämningen här inne beror på att det tyvärr är så internet ser ut och vad det gör med människor, oavsett vad du röstar på. Internet drar verkligen ut det fulaste ur människor. Jag skulle önska att människor visade en större nyfikenhet på varandra i sammanhang som dessa anonyma kommentarsfält. Istället för att föraktfullt förklara för varandra hur dom tror att andra tycker så hade jag så gärna velat se människor faktiskt ta chansen att fråga varandra vad dom tycker och tänker. Det är ju faktiskt inte så enkelt att allt gott är det man själv står för och allt ont kommer ifrån någon man själv anser sig vara väldigt olik.
Vill tillägga att jag själv väldigt sällan kommenterar här inne och främst under ÖS, skulle aldrig orka ge mig in i en politiskt dissektion här eller någon annanstans online.
Hur gamla var ni när ni hittade eran partner/gifte er om ni gjort det?
26 år och hade i princip bara levt singelliv innan. 30 nu – Fortfarande ogift men hoppas på ring! Hehe.
Ja vad kul!
Är själv 18 och vill verkligen gifta mig och ha barn men känns som om det aldrig kommer hända. 🙁
Men du är så ung! Det kommer hända, du har massa tid! ❤️
Jag träffade min man när jag var 18 och gifte mig när jag var 25! Du är ung o h har så mycket tid och jag tror verkligen på att den rätta dyker upp när en minst anar det❤️
Jag träffade min man när jag var 18 och gifte mig när jag var 25! Du är ung och har så mycket tid och jag tror verkligen på att den rätta dyker upp när en minst anar det❤️
24.
Var 16 då vi träffades i gymnasiet. Var bara vänner tills vi var 19 dock. Gifte oss när vi var 29, är nu 37.
Var 16 då vi träffades i gymnasiet. Var bara vänner tills vi var 19 dock. Gifte oss när vi var 29, är nu 37.
21. Dummaste jag gjort. Nu skild sedan 34 års ålder
vi blev tillsammans och gifte oss när vi var 20 och 21 år, bästa vi gjort!
Han dök upp i mitt liv när jag var 24. En trevlig sommarflört tänkte jag. Gifte oss när jag var 29. Är 32 nu.
FÖRLÅT om något redan skrivit detta (tålamodet är sådär och många kommentarer att gå igenom)
MEN besvikelsen när vi ä n t l i g e n får en Bachelorette och de väljer Julia aka Bingos ex aka Robinson aka LA älskare. WTF? Kunde man inte hitta ett en vanlig jä*la normal tjej? Var de tvungna att ta henne? VARFÖR????
BLEV SÅ ARG!!!!!!!!! Vill hon ens ha ett seriöst förhållande?
Vänta va. Ska Julia vara Bachelorette? Trodde inte de ville ha folk som varit med i tv-program innan? Det var ju i alla fall vad de sa till Josephine Qvist. Känns ju skevt.
Nej älskar henne så härlig!
Behöver ventilera mig lite och bara kolla så jag inte ensam om detta . Klickade in på Jonas fagerströms flickvänn Malins Youtube och under en sen när hela familjen samlats med vänner går hon upp med kameran i Jonas ansikte och vill pussas. Och allt blir lite krystat . Jag fick bara en känsla av att det var stelt, krystat och cringe . Och denna känsla får jag alltid när någon skall visa upp för en kamera hur kär man e i sin partner och hur bra dom har det. E det bara jag eller e det fler som får denna känsla
Det som stör mig mest är att de hade ”coronavänlig 30-års fest” och två veckor senare lägger hon upp video att de haft – tadaaaaa corona.
LÄGG AV! Varför hamnar alla mina kommentarer i modd? Blir SÅ trött!! Jag skrev inte ens något konstigt!!! Vem styr detta?
Varför i hela fridens namn har de valt JULIA som bachelorette? Kunde de inte valt en ”vanlig” söt tjej – istället för henne. Blir så upprörd av detta. ”En vanlig tjej från Lerum” NEJ en b i m b o som älskar LA och uppmärksamhet ?
Haha skäms ihjäl för hur hon tar varje chans att namedroppa.
Men gud kan ni sluta hitta på skit om att K slutade vara vän med D tills hon blev gravid och att hon missunnade D eller sina andra vänner som blev gravida. Har blivit någon slags sanning här inne men inte baserat på något riktigt. Jag lyssnade på hela deras podd och lyssnade på den igen för bara ett par månader sedan – det är inte alls vad vare sig K eller D sa. De båda pratade om att det var jobbigt, D för att hon led med K och ville vara en stöttande vän samtidigt som hon visste hur ont det gjorde för K och K för att det gång på gång misslyckades och alla omkring henne verkade få barn. De pratade om hur D berättade för K (och K sa att hon gjorde det bra och så man borde göra). K nämnde att hon ibland drog sig undan lite när det var som jobbigast, oftast knutet till när det var som jobbigast med IVF också. Hon sa också att hon såklart var glad och lycklig för sina vänner, samtidigt som det gjorde ont och var jobbigt. Det är väl ändå helt normalt? Det betyder ju inte att hon är missunnsam överhuvutaget. Är man goda vänner förstår man väl det.
Sorry för rant, men blir väldigt trött på er som spyr hat över K för ingen anledning. Hon förtjänar kritik på en hel del andra saker, men kan ni ge er med detta och hitta på saker som inte sagts, när det dessutom gäller något väldigt svårt som ingen av oss har riktig insyn i förutom K och D och övriga inblandade. De är ju fortfarande nära vänner, så uppenbarligen var det ju inte så illa att deras vänskap skadades. Chilla, pls.
Jag är Fas 4 så det här är 100 år bort… Men jag har allergier jag har adrenalinspurtor för och jag börjar bli rädd för Covid-19 vaccinet. En person jag känner har samma allergier som mig och hon behövde ta två adrenalinsprutor i samband med sin vaccination.
Jag vill vaccinera mig, jag vill kunna resa fritt och jag vill att vi alla ska kunna leva så normalt som möjligt utan restriktioner. Men tanken på vaccinet börjar ge mig ångest (börjar gråta, kan inte andas, är övertygad om döden) jag är så rädd för mina adrenalinsprutor. Jag har haft dem med mig konstant sedan jag var fyra år gammal och alltså jag vill inte ens packa ur dem från en handväska till en annan, jag avskyr dem. Men jag vill ha covid-19 vaccinet.
Vad är det för allergier du har?
Har du lyckats ta andra vaccin så ska nog detta gå bra eller vad tror du?
Jag har kraftig jordnötsallergi, allvarlig allergi mot andra baljväxter, det är de jag har mediciner för. Jo, det har du ju rätt i. Men den här tjejen jag har pratat med har också tagit andra vaccin förut och har aldrig haft en reaktion. Det enda som hänt led mig tidigare är att vaccinet mot svininfluensa gav mig feber i fyra dagar, jag har inte ens reagerat på att vara med i studier över vaccin.
Säg till när eller innan du tar vaccinet så håller de uppsikt på dig. Och alla måste ju stanna kvar en stund efter sprutan så att man inte får en allergisk reaktion.
Det hjälper tyvärr inte mot min ångest. Jag har redan tänkt de tankarna ett antal gånger.
Men tack ändå, det är ändå en liten tröst ?
Då har du två problem. 1: Osäkerhet kring att kombinera vaccinet med jordnötsallergi. De finns olika covid-vaccin, och fler kommer innan fas 4 inleds. Försök ta reda på vilket vaccin som kan passa just dig bäst. Vilket vaccin fick din kompis? 2. Ångest. Jag beklagar att din oro är så djup att den påverkar dig fysiskt. Jag hade försökt att vara i så bra fysisk form som möjligt inför vaccination, men jag hade absolut inte hårdtränat utan nöjt mig med långa promenader i vårsolen. Hård träning bryter ner kroppen innan den byggs upp. Långa promenader låter oron pysa ut lte, steg för steg. Bra form innebär för mig också att äta bra mat och mycket och att vätska upp kroppen. Kram!
Min kompis fick Moderna. Tack för dina fina tips, de ska jag verkligen ta till mig ?
Så trött på att några ggr per månad känna mig sjuk; värk i leder och i ögonen och trötthet. Det går över för att sedan återvända ett par veckor senare (fast varierar ju såklart, ibland går längre tid). Vet verkligen inte vad det kan vara. Tror ej covid. Nån som känner igen sig? Kan det bero på träning?
När du har symptom – testa dig.
Annars – är det i samband med mens? Om du mensar alltså. Mens kan fucka till aaaallt. Hatar mens ?
Har någon sagt upp sig från ett jobb fast inte haft ett nytt jobb att gå till??
Jepp!
Åh hur kändes det? Vad började du göra tillslut? Jag har sån god lust att säga upp mig o ha lite återhämtningstid för att sedan börja plugga eller jobba.
Klart jag kan ta tjänstledigt för studier men vill verkligen inte vara kvar på detta jobb. Men velar då det är dumt att säga upp sig helt förstås
Först kändes det asbra och som frihet! Hade en dålig arbetssituation och knäpp chef. Tänkte att jag lätt skulle få ett nytt jobb då det är ett bristyrke (lärare i fritidshem). Blev dock lite krångel av olika orsaker och jag blev arbetslös i ca en månad efter min uppsägningstid. Men sen började jag på mitt nuvarande jobb (samma yrke). Så det ordnade sig ju men jag vet inte om jag skulle rekommendera…
Förstår dig. jag har liknande med arbetssituationen o chef.. men förstår att det är inget att rekommendera. Kul att det löste sig för dig!
Bara bögar som bor i Umeå.
Glöm inte Blondinbellas 900 000 läsare i Umeå! ☝️
Samtliga är bögar.
??
Vänta. Tillåt mig att skratta. Du var nästan rolig. Men bara nästan
Hur många timmar sover ni per natt?
För några!
Alltså ca 6 -6-5 h på vardagar. Har svårt att bli trött och somna tidigt och måste upp tidigt…
Får *få.
Ja kanske det, tack! Kan va dialektalt att jag skrev så.
6, skaffa fitbit så får du koll på allt
Minst åtta.
Skönt!
Har jobbat hemifrån sen i mars och har verkligen sovit mycket detta år, stiger upp 07.45 och börjar jobba 08.00. :’)
Tycker det är så tråkigt att det är så många svar med dålig attityd i kommentarsfälten. Liksom mycket passiv aggressivitet. Vi behöver inte hålla med varandra, men att visa varandra respekt och samtala på en sjysst nivå hade varit så mycket roligare.
Det är många kommentarer här som aldrig skulle få stå kvar på andra administrerade sidor. Har anmält ett par redan, hoppas de tas bort….
Jag tror många här spyr ur sig ilska och bitterhet för det känns bra att inte bära det inombords hela tiden. Själv byter jag ofta nick här för jag tycker det känns lite ledsamt att få elaka kommentarer om jag delat med mig av mig själv, if that makes sense? Vissa verkar ju bli helt besatta av de som kommenterar ofta och skriver typ ”du som brukar X och Y kanske ska hålla käften!” som om de sparat på info om folk?! Obehagligt.
Ska träffa en kille nästa helg, som jag pratat med i en månad. Är rädd att han inte ska finna mig attraktiv, till den grad att jag senaste veckan halvsvultit mig själv för att kanske gå ner ett par kilo innan vi ses. Jag tänker på hur min kropp ser ut typ 90% av min vakna tid, och jag vet att det inte är hälsosamt men kan inte låta bli. Vet att jag kommer ha sjukt svårt att äta någonting när jag är med honom också, och inte kunna slappna av för att jag hela tiden kommer tänka på hur jag ser ut.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vågar fan inte erkänna det här för någon heller, kan liksom inte ta de här orden i min mun. Tycker jag är så himla äcklig och ful. Får massa komplimanger av honom (och andra killar innan) när jag skickar bilder osv, men jag tänker bara på alla kommentarer från killar att tjejer ofta kör med ”falsk marknadsföring” och är fulare/tjockare/osv irl än på bild. Så kan liksom inte ta åt mig av alla komplimanger för att jag tänker att han inte vet egentligen.
Mitt kropps- och självhat äter upp mig.
Berätta det för honom! Var ärlig. Han kommer stötta dig om han är något att ha!
Du är vacker. Det kommer att gå bra.
Jag har nämnt det lite, och han har sagt att jag inte ska vara orolig men det hjälper liksom inte. Han har sagt åt mig att skicka massa bilder och videos och allt men jag har inte vågat. Han ÄR väldigt stöttande, och han försöker hela tiden uppmuntra mig att vara öppen med mina känslor och tankar och nojor men jag vågar inte. Jag vågar inte erkänna hur fucked up jag är när det kommer till detta, för det känns för stort. Jag har aldrig uttryckt för någon hur mycket jag verkligen hatar min kropp och mitt utseende. Jag kan liksom titta mig i spegeln och tänka ”usch fyfan”, för att inte tala om när jag ser bilder…
Han har alltså sagt åt mig att skicka massa bilder och videos för att han ska se hur jag ser ut i alla vinklar osv – för att jag ska känna mig mer bekväm när vi träffas.
Det låter dock som en oerhört obekväm sak att behöva skicka en massa bilder och videos. Ska väl räcka med de som du lagt ut.
Du duger som du är❤ det kommer gå fint
Och glöm inte att DU ska gilla honom också
Nejnej, du missuppfattar. Han sa att jag är fin och att han inte alls är ”orolig” för att han inte ska tycka jag är attraktiv, då sa jag att han inte kan veta eftersom det är annorlunda irl, med andra vinklar än ”selfievinklar”, ansiktsuttryck, miner osv. Då sa han att jag kan skicka fler bilder/videos om JAG vill, om det får MIG att känna mig mer bekväm inför att vi ska träffas att han sett mig på fler sätt än på perfekt uppställda bilder. Han sa det för MIN skull och inte sin egen, han har aldrig pushat mig till att skicka bilder öht och jag BEHÖVER verkligen inte. Han försöker få mig att känna mig bekväm.
Men ew nej. Skicka inte massa bilder till nån random kille ❤️
Läs svaret ovan. Det är ingenting ”euw” med det, och det är inte en random kille.
Låter lite ytligt av honom faktiskt.
Säger samma sak till dig: läs svaret ovan. Det är inte HAN som vill ha massa bilder, han vill att JAG ska bli mer bekväm – och sa att ”du kan skicka fler bilder om du vill”, för att det ska hjälpa MIG att lugna ner mig inför att vi träffas.
Tycker att du snarare ska prata med någon om ditt mående och ta tag i det före du träffar en potentiell partner. Självhat är otroligt energikrävande och jobbigt, vidare så kommer yttre bekräftelse ALDRIG vara nog om du inte mår bra i dig själv.
Mitt råd är: Ställ in dejten!
Det är inte sunt att få så mycket ångest för en killes skull. Du måste jobba på dig själv och ditt mående massor innan du går in i en relation låter det som. Killen kommer aldrig kunna fixa dig och göra dig hel, hur underbar han än är. Ta kontakt med psykiatrin och försök få en tid. Du är värd att må bra.
Jag är livrädd för cancer. Minsta lilla antydan till värk/känningar i kroppen tror jag är cancer. Fick en akuttid på vårdcentralen idag då jag har en stickande ”smärta” vid magen som kommer och går och har gjort i några dagar nu. Läkaren hittade inget fel och jag hade inte ont där han klämde och kände. Han gjorde även en gynundersökning (då jag upplever att huggen ibland kommer vid äggstockarna /livmodern) – men han tyckte allt såg normalt ut men remitterade mig till sjukhuset för att de ska göra ultraljud då vårdcentralen ej hade de resurserna idag. Det är så jobbigt att varje gång ha ”bestämt” sig för att det är något allvarligt….. så trött på detta. Har gått i flera år i KBT men det hjälper bara för stunden…. Någon ner i samma sits som vet eller kan tipsa om hur man ska tänka?
Samma här, blivit värre med åren för mig. Gått hos psykolog men inte blivit särskilt mycket bättre, tankarna kommer fortfarande. Är ofta övertygad om att något är riktigt fel.. smärta som håller i sig dagar eller veckor och så fort det försvinner kommer någon ny smärta som jag fokuserar på istället. I tre veckor har jag trott att jag har en hjärntumör, helt sjukt. Sen släppte huvudvärken och nu är fokus på annan ”känning” istället. Va normal man är.
Känner igen mig så mycket. Det är alltid något visst symptom, sen kommer något nytt och det gamla försvinner. Har inte sökt professionell hjälp, bara försökt själv. Men det känns rätt hopplöst för tänk om det faktiskt ÄR något. Å andra sidan kan man ju inte gå omkring och oroa sig hela tiden heller, vad är det för liv, känner hur det tar över mer och mer. Så sjukt jobbigt, skönt att man inte är ensam men trångt att höra att ni inte mår bättre trots hjälp.
Kunde lika väl ha varit jag som skrivit det där.. Känner igen det där så mycket, man fokuserar på något som gör ont och sen hittar man något nytt som gör ont och fokuserar mer på det. Ibland glömmer man bort det som var innan eller så tänker man på båda smärtorna och kan inte sluta tänka! Skönt ändå att veta att man inte är ensam..
Tack för kommentaren. Känner mig mindre ensam nu❤️Så jobbigt detta är….
Tack för din kommentar. Känner mig mindre ensam nu❤️Så jobbigt detta är….
En läkare på vårdcentralen som även gjorde en gynundersökning? Jo tjena? Folk som ljuger är så patetiska överlag och det blir högst genant må jag säga, när en lögnare glömmer av sig i sin lögn och påstår de mest bisarra saker? Dessutom för att ens kunna avgöra att allt ser normalt ut gällande äggstockarna och livmodern – krävs ju just och endast ultraljud? Som sagt du glömmer av dig i lögnernas värld. Sanslöst patetisk, man baxnar ta mig fan av människor som lever i lögnens värld.
Men va? Allmänläkare gör visst gynundersökningar. Blir så trött på sådana här svar… Bara för att din erfarenhet är att det inte händer så innebär det inte att det gäller överallt. Ha lite perspektiv längre än näsan räcker, tack!
TACK! Förstår verkligen inte varför vissa folk vill trycka ner andra.
I helvete heller.
Ursäkta? Vilken otroligt idiotisk kommentar. Ja läkaren gjorde en undersökning för att se så livmodertappen var normal samt att det inte gjorde ont när han klämde på magen samtidigt, det var jag som bad om det för att jag är så rädd. Jag har haft cellförändringar så jag är mer rädd efter det. Han skickade en remiss till sjukhuset för att göra ultraljud. Att du kallar andra folk patetiska pga. deras rädsla visar bara hur patetisk du är, varför skulle jag ljuga om att jag varit hos vårdcentralen? Skaffa dig ett liv istället för att förminska andra. Trött jag blir.
Du måste ju vara helt dum i huvet Anonym 01:13
En allmänläkare på vårdcentralen kan göra en enkel gynundersökning för att sen remittera vidare till Gynmottagningen.
Jag känner verkligen med dig, är precis likadan. Gick till vc och läkaren skickade en remiss till lungröntgen för att han såg hur orolig jag var, han sa att en lungröntgen kan lugna mig men även utesluta att det skulle finnas något i lungorna. Jag hade riktig dödsångest de dagarna, mådde så illa när jag gjorde röntgen och väntade på svaret, jag tänkte att det är nu jag kommer få det där samtalet om att jag har cancer. Lyckligtvis (!!) var det inte cancer. Men jag tror att varenda liten smärta i min kropp är cancer, det är så jobbigt. Jag kan ligga vaken på nätterna och tänka på döden, jag behöver ju söka hjälp men det känns så jobbigt att prata om för att jag är mest rädd att höra ”vi alla kommer ju dö, det är de enda vi vet med säkerhet”. Min oro tar över alldelles för mycket under mina vardagar, nä usch…
Känner verkligen med dig! Gjorde lungröntgen för några år sedan också pga. Rädsla för cancer men det var ingenting (såklart…..) förstår inte hur man ska lyckas tänka bort dessa allvarliga sjukdomarna som man jämt tror att man har…… Man tänker ju inte direkt realistiskt att ”allt kan ju inte vara cancer” – kan vara så lite som att man sovit på ett konstigt sätt eller gått med för platta skor som gör att man får ”symptom”….. Tycker du ska söka hjälp, hoppas det hjälper för dig! ❤️ för mig har det hjälpt i stunden samt ett tag efter men sen kommer känningarna sakta men säkert tillbaks ?
Jag ska prata med min barnmorska i veckan, men finns det någon som kan stilla min oro? Jag och min kille försöker skaffa barn och jag är lite orolig att min lutealfas (tiden mellan ägglossning och mens) är för kort så ägget inte hinner fästa? Min lutealfas är 10 dagar och vad jag läst mig till är den ”vanligtvis” på 14-16 dagar. Någon som har erfarenhet av graviditet och kortare lutealfas? Orkar inte läsa en enda mening till på familjeliv så hänvisa mig inte dit tack haha ❤️
10 dagar ska absolut funka! Jag är barnmorska och har 10 dagars lutealfas och två barn, dock flera missfall i bagaget men oklart om det har varit pga kort lutealfas eller gränsvärde på TSH eller något helt annat. Lycka till!
Katrin Z är hemma nu, och spelar padel och hänger med diverse folk. Efter hemkomst från utlandet. Hon pissar verkligen på de som sliter.
Eller driver hon?!
Hon är totalt slut i huvudet!
Hon är i marbella.
Foglossning from hell… Nån som har bra tips?
Usch fyfan. Varm vetekudde!! Kram
Tack det har jag faktiskt inte testat! ☀️
Finns övningar på youtube för foglossning ? stig in ur bilen med benen ihop
Oj. Jag lider med dig. Är i vecka 35 och haft ett helvete hela graviditeten
Vilken vecka är du i?
Jag är ledsen men är det tidigt så kommer det bli värre antagligen, i synnerhet om du inte förebygger!
Jag har varit hos fysioterapeut och fått ett övningsprogram. Vänd dig till en! Övningar på nätet kan va luriga då många övningar som rekommenderas när man är gravid INTE rekommenderas vid foglossning.
Generellt sen gäller att variera din ställning ofta. Undvik att gå och stå mkt. Ligg på sidan med kudde mellan knäna.
Jag vet inte var du hsr foglossning. Finns både främre och bakre. Jag har haft överallt. Höfter, rygg, ljumskar, blygdben, svanskota. Svanskota är rent fruktansvärt. Drabbas du av det så sitt mjukt. Jag har haft med en kudde till jobbet att sitta på, likadant på kökstolen hemma. Och det har lindrat smärtan i svanskotan!
Har även fått en tensapparat av fysioterapeut, den har inte varit någon jättehjälp men vissa hjälps tydligen bra av det så helt klart värt att prova. Har även fått ett bäckenbälte som jag dock inte heller är ngt jättefan av. Men är ju värt att prova! Om du är tidigt i din graviditet så se till att göra det du kan redan nu! Foglossningen har förstört hela min graviditet. För mig kom den runt vecla 12 men jag väntade till vecka 20 med att söka hjälp. Helt onödigt!
Skulle ni säga att det är okej att låta ens ex se en naken om man är i ett nytt förhållande? Jag menar, han har ju sett mig naken och i alla möliga positioner. Jag vet ju att det ska baseras på en kommunikation med den man är tillsammans med (vilket jag verkligen har), men mest nyfiken hur era tankar går. 🙂
Haha så random fråga, men bakgrunden är att jag ska jobba på sommarkollo hela sommaren med mitt ex och troligen kommer dela rum med honom.
Jag hade varit obekväm om min partner hade visat sig naken för sitt ex. Det är för förknippat med sexlivet ni hade tänker jag.
Ja, jag kan förstå att man tänker så. Personligen så känner jag ingen sexuell stämning alls mellan mig och mitt ex, och har varit tillsammans med min sambo i drygt fem år och är trygg i den relationen. Samtidigt så vet jag att jag kan vara mer… frisläppt och liberal (kan man säga så?) än gemene man.
Behöver ju inte visa dig naken för det…
Och nej, inte ok för mig. Den delen är avslutad liksom.
Måste du vara naken på rummet då?
Nope, inte alls. Det är mer en bekvämlighetsgrej, ifall man ska byta om snabbt etc.
Nej inte okej. Förstår hur du resonerar, men samtidigt har han sett dig naken ”i olika positioner” som kan trigga suget och utmana ödet. Man kan bli jävligt svag i en trygg atmosfär. Don’t.
True. Är trygg i min relation som jag har nu, men det är ju verkligen en annan grej när man jobbar på kollo, man jobbar så intensivt nära varandra och sover ofta hälften så många timmar än vanligt.
Tror du bör ställa den här frågan till din nya partner. Är ju bara hans åsikt som spelar roll här tänker jag..
Har definitivt haft ett samtal med min sambo, inte bara gällande nakenhetsaspekten. Det är ju också frågan om ifall min sambo känner sig bekväm med att jag ens öht delar rum med mitt ex. Jag tänker att det i varje förhållande finns en specifik otrohets- eller ok-nivå, och att man måste samtala kring vart den ligger. 🙂 (Är ett stort fan av öppet samtalsklimat, haha). Det handlar om omsesidig respekt för den andres känslor, om min sambo tycker att det känns fel, då hade jag jobbat hårt för att inte dela rum med mitt ex. Så min fråga var mer en genuin fundering kring vad ni tyckte. 🙂
Om din sambo är helt okej med att du delar rum med ditt ex en hel sommar så är han mycket mer öppensinnad än vad jag är haha, så tror inte vad iallfall jag tycker spelar någon roll.
Haha, min nuvarande som var helt okej med både rumsdelning och nakenhet (varken någon av oss är svartsjuk av sig och vi har båda full tillit till den andre). Jag har dock bett om att få dela rum med någon av samma kön, det är mer av bekvämlighetsskäl. Vissa av de återkommande barnen känner till mig och mitt ex som ”piff och puff”, och det känns som att jag inte riktigt vill ha det imaget längre (d.v.s. att vi hör ihop)
Känner inte heller att vare sig jag eller min partner är särskilt svartsjuka av oss och har båda full tillit (obs, menar inte att du antydde att det inte var så), men skulle trots det inte vara bekväm med var sig rumsdelningen eller nakenheten. Även om jag litar på min sambo och inte direkt skulle bli svartsjuk så känns det ändå obekvämt, som att leka med elden lite på något sätt. Onödig risk typ. Skulle känna samma med att själv dela med ett ex för den delen, trots att jag inte övehruvudtaget är intresserad eller någonsin skulle kunna tänka mig vara otrogen. Men mer att det känns respektlöst mot vårat förhållande, vi har ju trots allt ändå valt att ingå ett monogamt förhållande där vi bor med varandra, har sex och ser varandra nakna – saker vi inte gör med andra. Så känns konstigt helt enkelt bara. Och som sagt…jag tror inte man ska underskatta hur starkt inflytande hormoner och mer intima situationer kan ha. Ser det som att vi båda har ett ansvar att inte försätta oss i situationer där man riskerar bli starkt dragen/attraherad/kär i andra – och händer det ändå, då likväl ta avstånd.
Så tycker det är en bra idé att be om någon annan rumskompis, hade gjort samma sak! 🙂
Jag tror att du resonerar sunt kring att inte utsätta sig för sådana risksituationer, och det är ofta så jag tänker. Om jag möter någon som jag känner mig attraherad av så lägger jag inte ens till personen som facebookvän trots att vi träffas ofta pga gemensamma vänner. Just med just det här exet så är jag väl medveten om e x a k t ALLA anledningar till varför han är ett ex, och det är lagom avskräckande i sig. 😛
Så vad du tycker kommer absolut inte spela någon som helst roll hur det slutar, utan det är snarare att jag tycker att det är kul att se vart andras gränser går. 🙂
Ugh, skrev ett långt svar men fastnade i modd. Dyker väl upp imorgon på morgonen haha.
Nej men, vad tusan, där kom det ju ^
Haha, varit med om det också. Och när man väl skriver att man fastnat i modd så dyker skiten upp. 😛
Jag vill inflika att ditt ex kanske inte vill se dig naken och att ditt ex kan ha en partner som tycker att du inte skall blotta dig.
Jag och min sambo ska gifta oss nästa år och jag håller på och kollar efter min brudklänning. Jag har hittat två klänning jag blivit helt kär i, som är väldigt olika varandra och jag kan verkligen inte bestämma mig för vilken jag ska välja. Huuur väljer man? haha
Vi ska ”elope” utomlands och gifta oss (där vi träffades, flyttade ihop och bodde första åren i vårat förhållande), så behöver inte tänka något på stilen på bröllopet direkt utan kan välja vad jag gillar bäst. Men kan inte bestämma mig. Någon som haft samma problem? Hur valde ni? Eller hur skulle ni göra om ni hade det problemet?
Okej har en känsla i kroppen jag behöver få ur mig. Jag är så JÄVLA less på alla gravida som gnäller för att partnern inte får följa med på ultraljud eller BB osv. Sen tävlas det! ”Min sambo fick följa med ändå – tihi”. Fy fan!!
Jag och måååånga andra med kroniska sjukdomar (eller akuta såklart) får åka in själva fast vi inte kan stå på benen. Har åkt in ett par ggr nyligen, och ändå skriver en kompis om hur JÄVLA SYND det är om henne och att hennes partner inte fick följa med på ULTRALJUDET! Ja för wow. Fattar att det är stort! Men absolut inget supersuperviktigt.
Min kompis blev snittad och fick behålla sin partner på bb trots allt. Hon mådde hur bra som helst dessutom, så finns inget livsviktigt skäl till att han skulle vara kvar.
Alltså detta provocerar mig sjukt mycket! Såg Malin Olsson skriva om detta på sin ig. Och många ”har gått miste om sin föräldraledighet”. DU HAR ETT BARN? Huuur många skulle inte önska att de hade ett barn?
Äh. Ah! Godnatt ?
Fast varför behöver det ena utesluta det andra? Dvs att man får ha med sig partner till bb men inte akuten. Det om något låter som en tävling. Att bli berövad möjligheten att få se sitt barn för första gången påverkar en nog mer än vad man tror. Även om man blir snittad och mår bra så är det extremt utlämnande att ligga där med ca 10 läkare o div sköterskor. Sen att kroniskt/akut sjuka inte får ta med sig någon är ju också synd.
Precis som för alla som är skadade osv?
Du kan iallafall stå på benen, TÄNK PÅ DOM SOM INTE ENS HAR BARN? Du är så otacksam och bortskämd! Sluta gnäll. 😀
Exakt! Jag (TS)fick veta att jag inte kan få barn. Satt där ensam, hade världens jävla smärtor, skulle in på akut operation av äggledare osv osv. Ensam. Ingen jävel som fick följs med.
Se där. Öppet spår har hoppat in som vikarie för familjeliv idag.
Det är tillåtet. Så sluta.
Jag är verkligen inte kaxig. Ligger hemma med en förkylning från helvetet, varit helt förstörd i en vecka nu. Konstant feber, totalt täppt och halsen känns som blödande sår.
Jag hade covid i höstas, det var inte ens i närheten av detta fruktansvärda. Jag ska aldrig mer förminska förkylningar.
Testa dig! Det kan vara covid igen!
Väldigt mycket Familjelivsstyle på ÖS ikväll.
Det är tillåtet i ÖS.
Great minds think alike. Se kommentaren två rader upp, min vän ??
Jo men åsa ingrosso delar på story felix och benjamins framförande på mello men taggar bara benjamin. Vem är förvånad.
Har hon någon relation till Felix? Om inte så tycker jag inte det är jättekonstigt.
Jo, jäkligt fult att bara uppmärksamma en av två artister som uppträder tillsammans.
Nu har Malin/Fröken Dalarna dött. Det var hon som valde bort cancervård för en alternativ väg. Undrar vad som händer med hennes ’naturdoktor i Tyskland’? Och alla andra som uppmuntrade henne. Tycker nästan att det gränsar till dråp.
Herregud, läser det tidigare inlägget om Bianca och hatkommentarer och inser att det inte finns hopp för den här bloggens kommentarsfält. Majoriteten av alla mest gillade kommentarer handlar om att hon inte kan skilja på kritik och hat, att hon är manipulativ och använder det här för att ”släta över” deodoc reklamen (det låter mer som att hon haft ihjäl någon, inte gjort en dålig reklam), att hon inte behöver vara influencer osv osv. Det är helt sjukt. Tycker att ni som håller på såhär bör inse att det ni gör inte är normalt. Ni gör/säger säkert också helt obetydliga saker i er vardag som hade ”kritiserats” om ni vore kändisar. När tar det slut? När någon tar livet av sig pga er ”kritik”? För övrigt, vem är ni att kritisera folk ni inte känner? Är det inte bättre att scrolla och inte bidra om man nu tycker en människa är så hemsk att den ska kritiseras för allt den säger och gör? Fy fan alltså. Och det är rent skitsnack att det Bianca får är kritik, jag vet inte hur många gånger jag läst hur ”dum i huvudet” hon är på den här bloggen. Hur hon inte är den vassaste kniven i lådan osv. Det är vidrigt.
Camcam varför hamnar jag i modd? Så tråkigt att inte kunna vara med i diskussioner på öppet spår 🙁
En riktig chansning nu. Men, är det någon som vet vart jag kan hitta skorna som hon längst till vänster har?
https://www.instagram.com/reel/CL6khuhiQcj/?igshid=h87oo6bh1ojc
Det ser ut som Adidas med vita streck och leopardmönster. Jag har hittat såna fast med svarta streck men de är inte lika snygga.
Söker du på ”Adidas Superstar leopard” får du upp de skor som jag tror att det är. Men hittar inga med vita streck, så är antagligen inte rätt modell. Men den vita tå-sektionen får mig ändå att tro att det är en Superstar 🙂
Men lol hahahaha den kombinationen hade jag inte testat? adidas superstar shoes leopard white, adidas superstar shoes leopard womn och liknande, fick visserligen upp de skorna, men bara som bilder och inte produkter som kom på den sökningen??♀️ tack!?
Jag är så trött på allting. Känner inte att jag har någon framtid. Sjukskriven på heltid sedan flera år tillbaka på grund av mental ohälsa. Det blir värre varje år. Ber om lite snälla ord… Jag får behandling och det går väl sisådär. Jag försöker men det känns inte som att jag är stark nog. Jag har ont i hela mig från insidan hela vägen ut.
Vad jobbigt. Vi är många som har det jobbigt med det mentala. Jag hade jättemycket problem, men nu har jag ett jobb med bra lön och en fin sambo. Det kan bli bättre! Jag har fortfarande mycket problem med mo men det syns inte på utsidan längre.
Jag känner igen mig, Alice.
Mitt tips är:
1. Skäms inte. Tillåt dig att må dåligt och acceptera det. Det blir lättare att må bättre om man inte ’slår ner’ på sig själv för att man mår dåligt. Det är ok. Om du intalar dig själv att det är ok att må dåligt så kommer du automatiskt bli mer lugn.
2. Behandla dig själv som om du vore din egen bästa vän. Intala dig själv att du vill se dig själv må bra och blomstra!
Du är stark! Det är jag övertygad om.
3. Lyssna på avslappningsmusik eller guidad meditation ofta.
4. Gå promenad. Orkar du inte gå ut- öppna bara ett fönster och få in frisk luft! Då får du ny energi.
5. Ät bra mat!
Tänk såhär:
Det som har varit kan du inte ändra på. Du vet inget om framtiden. Men du kan fokusera på att må bra JUST NU!
Jag tror på dig! Ta små steg mot ett bättre mående. Inget är ett misslyckande.
Fanny Lyckman är i Mexico nu och lägger upp på Insta stories… 🙂 Inte första resan i år.