Hur läroboken för frisörer på fullt allvar rangordnar ansiktsformer där bara oval form anses ”vacker” och berättar hur man ”behandlar avvikelser” som andra ansiktsformer enligt läroboken anses vara.
Men är det här inkluderat i dagens undervisningsmaterial som blivande frisörer tar del av?
Att de uppmanas att ta fram en linjal och mäta avstånd i folks ansikten?
Det låter ju snarare som någonting direkt taget från skallmätningsavdelningen på rasbiologiska institutet, där paradegrenen var att kategorisera människor på detta vis.
Men det helt sjukt när man tänker efter..
Hur mycket av det man tänker eller tycker om saker och ting, om sig själv, andra människor eller annat i sin omgivning, tror ni kommer från liknande situationer från när vi var unga?
Man har säkert sedan länge glömt bort vad ”åsikten” kom ifrån, det enda man minns nu är att det av någon outgrundlig anledning bara ÄR så…
Fuck it!
Jag vill ha rosa hår, jag borde färga håret rosa av den enda anledningen att jag faktiskt vill ha det, hur avvikande det än må vara.
Eller Sara Songbird-blått.
Blått är flott.
Föregående inlägg 